TOVE Labora JANS- et SONS Amare LIV
Innehåll Villkor för användning av bilderna: Pressbilder för Tove Jansson-jubileumsåret 2014 får användas endast för att illustrera publikationer som tjänar informationsspridningen och i redaktionellt material med anknytning till Tove Janssons liv och arbete. I anslutning till bilderna bör Moomin Characters anges. Användning av bilderna för andra ändamål, t.ex. i kommersiellaprodukter, kräver tillstånd. Mer information: Moomin Characters Oy Ltd. Bilder Moomin Characters Oy Ltd Text Matti Niskanen Bildtexter och information Katri Wanner Översättning Bernt och Marianne Sjöholm Grafisk formgivning Kirsikka Mänty OTove 100 -logotypen...2 OTill min läsare...4-5 OTove Janssons liv...6-11 OInvånarna i Mumindalen...6, 11, 16, 18, 25, 38 OFotografier...12-25 OTove Janssons viktigaste verk...32-37 3 2 3 OSjälvporträtt...23, 26-27 Originalutgåvornas bokomslag...28-31
Till min läsare Det hör till en författares största glädjeämnen att se sina böcker komma ut i nya upplagor och veta att förlaget litar på att återväxten av nya läsare är tryggad. Det är inte alltid givet att alla nya sagoläsare är barn. Säkert är det allt fler vuxna som vill följa med på en resa till fantasins land, ett land där man är fri från vardagslivets regler och besvikelser. I fantasins land är allting möjligt men bara inom de gränser som sätts av berättarens ärlighet och sinne för rättvisa. Annars kunde ju berättaren duka upp vilka hemska äventyr som helst. Mitt mål som äventyrsberättare har varit att bjuda på spänning men också tröst; för läsaren, och kanske också lika mycket för mig själv. Med hjärtliga hälsningar Tove Jansson, 1987 4 5
Tove Janssons liv i AR- BETE OCH KaRlek ii Tove Marika Jansson föddes i en konstnärsfamilj i Helsingfors den 9 augusti 1914. Hennes föräldrar var tecknaren Signe Hammarsten och skulptören Viktor Jansson. År 1918, när Tove bara var tre år gammal, skrev Viktor från inbördeskrigets Finland till Signe: Kanske vi får en stor konstnär i Tove någon gång. En riktigt stor! Hans faderliga förhoppningar skulle komma att infrias i högre grad än någondera av föräldrarna hade kunnat vänta sig. Med tiden skulle deras förstfödda bli en av landets internationellt mest kända konstnärer. Tove och hennes bröder Per Olov (f. 1920) och Lars (f. 1926) växte upp i en ambitiös konstnärsfamilj, där man levde helt för konsten och på konstens villkor. Den öppna och bohemiska atmosfären i hemmet stödde Toves sökande efter en egen uttrycksform. Redan tidigt visade hon prov på säker intuition och förmåga att skapa konst som berör. 6 7
Tove Jansson utbildade sig till bildkonstnär i Stockholm och Helsingfors. Hennes första utställningar fick ett positivt mottagande och gav henne möjlighet att skaffa sig nya erfarenheter utomlands. De första utlandsresorna till Frankrike och Italien bidrog till att stärkta hennes särpräglade men samtidigt traditionsmedvetna bildkonstnärliga uttryck. Från mycket unga år var Tove Jansson en flitig konstnär som redan på 1930-talet demonstrerade sina mångsidiga talanger. Förutom målningar utförde hon under sina första decennier ett omfattande och mångsidigt illustrationsarbete. Redan som 15-åring började hon som medarbetare i den frisinnade skämttidningen Garm. Under andra världskriget erbjöd tidningen en tillflykt undan det karga åsiktsklimat som präglade tillvaron i det lilla krigförande landet. Garm publicerade hennes karikatyrer av de dåraktiga makthavare som styrde och ställde i världen. Samtidigt uppenbarade sig på tidningens sidor också en besynnerlig stornäst figur, som senare skulle bli känd som Mumintrollet. År 1944 kom Tove Jansson över en ateljé mitt i det krigshärjade Helsingfors, en tornateljé i vindsvåningen på Ulrikasborgsgatan 1. Här inrättade hon sitt hem och här fann hon den fristad där hon kom att skapa sina mest kända målningar och böcker. Här fullbordade hon också sin första bok om Mumintrollet. Småtrollen och den stora översvämningen (1945) var den första boken i en rad med böcker som skulle bli den synligaste och mest kända delen av Tove Janssons konstnärskap. Där fick Mumintrollet sällskap av en hel familj och en mängd andra varelser som också trivdes i Mumindalen. Texten levandegjordes av författarens illustrationer där mumintrollens liv skildrades i kraftfulla grafiska drag. 8 9 Redan samtiden uppfattade att berättelserna från Mumindalen inte enbart var avsedda för barn, utan att de uttryckte en hel livsfilosofi. Den vänliga muminvärlden var lätt att närma sig, men varelserna och händelserna förmedlar ett djupare budskap om hur viktigt det är att ställa svåra frågor och att ständigt granska världen med nyfikenhet och nya ögon. Den första muminboken blev ingen större framgång, men efter den tredje muminboken (Trollkarlens hatt, 1948) började Tove Jansson snabbt bli ett namn också utanför Finland och Sverige. Redan på 1950-talet skrev hon kontrakt med en av tidens största kvällstidningar, Evening News i London, om distribution av en tecknad serie, skriven och tecknad av henne själv. Snart lästes Muminserien i över 20 länder. Böckernas och seriernas popularitet gav upphov till ett veritabelt muminfenomen, där Tove Jansson engagerade sig aktivt i olika skeden och på olika håll i världen. Efter den första popularitetsvågen har ständigt nya generationer haft möjlighet att bekanta sig med mumintrollen. Mumintrollen har vid flera tillfällen gett upphov till bland annat TV-serier, filmatiseringar, teaterpjäser och operaföreställningar. Muminböckerna har utkommit på mer än 40 språk och har lästs av miljontals människor. En så enorm popularitet kräver naturligtvis mycket, även av konstnären själv. Men Tove Jansson isolerade sig aldrig bakom sin berömmelse, utan förstod att mumintrollens vänner också ville lära känna konstnären bakom dem. Det var betecknande för henne att hon ville besvara varje beundrarbrev personligen. Som bildkonstnär behärskade Jansson flera olika tekniker och gav i sina utställningar prov på ett ständigt sökande efter nya, ibland
också experimenterande uttrycksformer. Vid sidan av sina målningar gjorde hon många uppskattade grafiska arbeten och offentliga verk, allt från monumentalmålningar i freskostil till mosaiker. Fördomsfrihet och frihetslängtan var starka drag i hennes personlighet. Redan i de anteckningar med reflektioner över konsten och livet som hon gjorde i sin tidiga ungdom ifrågasätter hon tidens konventioner och söker nya svar. Tove Jansson ville inte att den enorma popularitet som mumintrollen hade uppnått skulle begränsa hennes frihet, varken som bildkonstnär eller som författare. Efter Mumindalen i november (1970) var tiden mogen för någonting nytt. Redan i barndomsskildringen Bildhuggarens dotter (1968) hade hon vänt sig till en vuxen publik, men det var först med den prisade novellsamlingen Lyssnerskan (1971) som hon framträdde som novellist. Hennes följande verk, Sommarboken (1972) är ett litet mästerverk, en stram och osentimental roman om en ung flicka och hennes farmor som tillbringar en sommar på en skärgårdsholme. Den ärliga bedragaren (1982) överraskade läsarna med sin starka beskrivning av makt, lögner och svek. Alla Tove Janssons noveller och romaner är uppbyggda med minutiös noggrannhet och med ett mästerligt sinne för stramt berättande och sammanhållen komposition. Sin sista novellsamling Meddelande gav hon ut 1998, vid 84 års ålder. Ateljén i Helsingfors var för Tove Jansson en fristad för hennes konstnärliga skapande, men ända sedan barndomen hade hon också älskat holmar och skär. Många somrar tillbringade hon på den lilla holmen Klovharun i Finska viken. Där ute och på många av sina utlandsresor hade hon sällskap av sin livskamrat Tooti, 10 11 konstgrafikern och professorn Tuulikki Pietilä (1917 2009). Under sitt långa och rika liv hann bildkonstnären och författaren Tove Jansson (1914 2001) skapa en sällsynt omfattande och mångsidig produktion. Hon blev som fadern hoppats en riktigt stor konstnär, som genom idogt arbete och en känslig och berörande stil fann vägen till läsarnas och betraktarnas hjärtan. Tove Janssons väldiga livsverk öppnar sig för betraktaren och läsaren via flera olika konstformer, eftersom hon i sitt konstnärskap inte ville acceptera några gränser mellan olika konstnärliga uttryck. För henne var konsten och livet arbetet och kärleken alltid en enda odelbar helhet.
O 1. Klovharun är en atollformad liten arg ö i Finska viken. Från ön har man fri horisont åt alla håll, vilket är viktigt för dem som bor i skärgården och för att hålla koll på väderleken.stugan är ritad av Tuulikki Pietiläs svägerska, arkitekten Raili Pietilä. Den består av ett enda rum med fönster åt alla väderstreck, bastu inbyggd i berget och en källare. Tove och hennes livskamrat Tooti hittade stället i början av 1960-talet och där vistades de varje sommar i nästan 30 års tid, ända tills sjön började kännas skrämmande och krafterna inte längre räckte till för att klara båten och fiskandet. Foto: Per Olov Jansson 12 13
O 3. Det ensliga skäret ute i havsbandet och simturerna i den varma lagunen inspirerade Toves sinne för söderhavsromantik. Där kunde hon uppfylla sin dröm om ett fritt och asketiskt eremitliv. Klovharun var hennes egen öde ö. Foto: Per Olov Jansson O 2. Tove Janssons födelsedag den 9 augusti var alltid en stor tilldragelse som lockade flera båtlag med gäster. Festföremålet själv är krönt med en blomsterkrans. Kransen har gått runt från den ena jubilaren till den andra i Pellinge skärgård. Till slut har man fått ta till konstgjorda blommor, eftersom skärgårdens karghet gör att levande blomster inte alltid står till buds. Foto: Per Olov Jansson 14 15 15
O 4. 16 Resor är upplevelser och äventyr. Båtfärder i skärgården på 40- och 50-talet tog lång tid och krävde att man laddade upp med mat, dryck och underhållning. Musiken var ett viktigt inslag i hennes liv ända sedan barndomen och konstnärsfesterna i barndomshemmet. Vid rodret sitter Per Olov Jansson. Foto: Lars Jansson 17
O 5. Det behövdes fyra förtöjningslinor för att förtöja båten i Klovharuns hamn. Höstar och vårar kunde det vara svårt att lägga ut ur hamnen och att ta sig tillbaka i land. Tove Jansson och Tuulikki Pietilä var ett sammansvetsat par som gjorde alla tunga arbeten tillsammans. Foto: Per Olov Jansson 18 19
O 6. 20 21 Syskonen Tove och Lars Jansson, tecknarparet som skapade Muminserien, i början av 70-talet. Foto: Per Olov Jansson
O7. PR-bild. Bilden är tagen av Tove Janssons bror, fotografen Per Olov Jansson, någon gång i decennieskiftet mellan 60- och 70-talet. I denna konstnärsfamilj tydde man sig till den egna familjekretsen när det behövdes fotografier eller när tidtabellen var pressad. 22 23
O8. Ulrikasborgsgatan 1, en legendarisk Helsingforsadress. När Tove Jansson flyttade in i sin tornateljé 1944 hade hon redan en stark konstnärsidentitet. Foto: Per Olov Jansson O9. Tove Jansson i sin ateljé, i färd med att grundera dukar. Decennieskiftet mellan 40- och 50-talet. Foto: Per Olov Jansson 24 25
Självporträtt På 1940-talet målade Tove ett antal självporträtt med olika attribut som framhävde olika sidor av hennes personlighet. Rökande flicka, olja på duk, 1940. 26 Självporträtt med skinnmössa är en hyllning till Rembrandt och visar med vilket allvar Tove gick in för sin karriär som bildkonstnär. Olja på duk, 1941. 1940-talet var för Tove en tid av utveckling till konstnärlig självständighet, där den egna ateljén och utgivningen av de första muminböckerna utgjorde viktiga milstolpar. Lo-boan, olja på duk, 1942. Toves sista självporträtt tillkom under vistelsen vid det finländska konstnärsresidenset i Paris våren 1975, hennes sista intensiva målarperiod. Porträttet skildrar den då sextioåriga konstnärens möte med ålderdomen. Olja på duk, 1975. 27 27
28 29
30 31
Tove Janssons viktigaste verk Muminböckerna har översatts till 44 språk Muminböckerna Småtrollen och den stora översvämningen, 1945. Den första muminberättelsen blev till under krigsvintern 1939 1940. Huvudpersonen är det fula lilla troll som var Toves signaturfigur i skämttidningen Garm. Berättelsen kom ut på Söderströms förlag, men blev inte någon större framgång. Kometjakten, 1946. Inte heller den andra boken om mumintrollen väckte något större intresse bland läsarna vid utgivningen 1946. Trollkarlens hatt, 1948. Den tredje muminboken blev Toves litterära genombrott i Finland och Sverige. Hon hade då bytt förläggare från Söderströms till Schildts. Redan två år senare, 1950, kom boken ut också i engelsk översättning, med titeln Finn Family Moomintroll. Muminpappans bravader, 1950. Muminpappan minns sin stormiga ungdom och berättar om Mumindalens invånare och deras bakgrund. I boken uppträder för första gången också lilla My. Farlig midsommar, 1954. Mumindalen blir översvämmad och muminfamiljen tar sin tillflykt till en förbiflytande teater. Muminpappan skriver en teaterpjäs där alla får medverka. Trollvinter, 1957. Mumintrollet vaknar mitt i vintersömnen och möts av en sällsam värld av snö. Det osynliga barnet och andra berättelser, 1962. I titelnovellen berättas hur muminfamiljen tar hand om ett barn som har kuvats till osynlighet och hur de genom vänlighet och uppmärksamhet får henne att bli synlig igen. Boken har lovordats och citerats av specialister på barnuppfostran. Pappan och havet, 1965. En filosofisk bok om ensamhet och växande. Muminfamiljen flyttar ut till en asketisk fyrvaktarö. Sent i november, 1970. Den sista muminboken. 32 33
Romaner och noveller för vuxna Bildhuggarens dotter, 1968. En nästan självbiografisk barndomsskildring. Lyssnerskan, 1971. Noveller om melankoli och mysterier i vardagen. Sommarboken, 1972. En berättelse om en liten flicka och hennes farmor som tillbringar sommaren tillsammans på en ö. En modern klassiker. Solstaden, 1974. En roman om åldrande och unga älskande i en pensionärsstad i Florida. Dockskåpet och andra berättelser, 1978. Berättelser inspirerade av om barndomen i ett konstnärshem idyll och vardag. Den ärliga bedragaren, 1982. En roman om två starka kvinnors förhållande och beroende av varandra, och om makt och svek. Stenåkern, 1984. En roman om skrivandet, språket och orden. Resa med lätt bagage, 1987. Det minsta möjliga! Det har alltid varit min drömatt resa med lätt bagage, en liten väska som man nonchalant sveper med sig Romanen ger en inblick i författarens eget liv. Brev från Klara och andra berättelser, 1991. Noveller om människors intrigerande och ögonblick av klarsyn. Anteckningar från en ö, 1996. Text Tove Jansson, bilder Tuulikki Pietilä. En vemodig ochosentimental berättelse om Toves och Tuulikkis egen ö. Meddelande. Noveller i urval, 1998. Noveller skrivna under åren 1971 1997. Bilderböcker Hur gick det sen? Boken om Mymlan, Mumintrollet och Lilla My, 1952. Vem ska trösta knyttet?, 1960. Den farliga resan, 1977. Skurken i muminhuset, 1980. Foto: Per Olov Jansson. Rent spel, 1989. En roman om två kvinnliga konstnärer och deras arbete och kärlek. 34 35
Muminserier Bokillustrationer och serieböcker MUMINTROLLET 1, 1957. Mumintrollet, Muminfamiljen, Den ensliga ön MUMINTROLLET 2, 1957. Familjen lever högt, Den farliga vintern, Låtsaslek MUMINTROLLET 3, 1958. Att bygga ett hus, Vi börjar ett nytt liv, Vi bor i en djungel MUMINTROLLET 4, 1958. Mumintrollet blir förälskat, Mumintrollet och marsinnevånarna, Muminfamiljen och havet MUMINTROLLET 5, 1960. Mumin i Vilda Västern, Snorkfröken i Rococo, Mumin blir social MUMINTROLLET 6, 1962. Föreningsliv, Den gyllene svansen MUMINTROLLET 7, 1962. Mumin till sjöss, Mumin och kometen MUMINTROLLET 8, 1964. Muminvinter, Klåttdjurets frieri Jag-boken, 1937. Text Ella Pipping, illustrationer Signe Hammarsten-Jansson och Tove Jansson. Kaarlo Karhi: Miten sisustan kotini?, 1938 En bok om heminredning. Gunnar Mårtenson: Överstan och hennes värld, 1942 Gunnar Mårtenson: Överstan vid hemmets härd, 1943 Brita Hiort af Ornäs: Lill-Olle och harpalten, 1943 Lorenz von Numers: Tveskäggs krumelurer, 1943 Martin Söderhjelm: Om flugan Maja, 1944 Solveig von Schoultz: Nalleresan, 1944 Ole Reuter: Learn English, 1944 1945 Lorenz von Numers: Ordkynne, 1945 Gunnar Mårtenson: Vid närmare eftertanke, 1946 Carolus Sjöstedt (under pseudonymen Don Carlos): Bröderna Borgs bedrifter, 1947 Lilli Forss-Nordström: Våren vaknar. Sagospel för större och mindre barn, 1951 Eric Gardberg: Zebran Sebulon och andra djursagor, 1952 Lewis Carroll: Snarkjakten (övers. Lars Forssell och Åke Runnquist), 1959 J. R. R. Tolkien: Bilbo, en hobbits äventyr (övers. Britt G. Hallqvist), 1962 Lewis Carroll: Alice i underlandet (övers. Åke Runnquist) 1966 Alice s Adventures in Wonderland (illustrationer Tove Jansson) 1977 36 37
Labora et Amare 38