Jansson. Tove. Var granne. med. Mmagasin

Transkript

1 Av Catarina Baldo Zagadou Foto Per Olov Jansson Tove Jansson Var granne med katastrofen Hon kom aldrig till Tongaöarna. I stället skapade Tove Jansson Mumindalen som blev älskad över hela världen. Den befolkas av hennes egen familj: Den självupptagne pappan, den snälla mamman och kvinnan som kallas Too-tikki, Toves stora kärlek. Nu kommer en biografi över Tove Jansson som skulle fyllt 100 år i år. Tuula Karjalainen är konsthistoriker och fackboksförfattare. Hon har bland annat varit chef för Helsingfors konstmuseum. Biografin om Tove Jansson är hennes fjärde bok om konst och finländska konstnärer. vänd 106

2 107

3 Allting är mycket osäkert Det är just det som lugnar mig forts l I år har det gått hundra år sedan hon föddes. Tove Jansson var precis jämnårig med första världskriget. Inte en bra tid att födas i, kan man tänka. Så kom hennes liv också att präglas av oro och konflikter. Inte minst på grund av pappan, bildhuggaren Viktor Janssons otäcka tyskvurm och kommunistoch judehat. Familjen fick tassa på tå för hans häftiga humör och blöta hippor. Det var så han kallade suparnätterna med konstnärsvännerna. Tove trodde att alla pappor gjorde likadant: Alla män hippar och är kamrater som aldrig lämnar varann i sticket. En kamrat kan säga förfärliga saker men nästa dag är det glömt. En kamrat förlåter inte, han bara glömmer och en kvinna förlåter allt men glömmer inte. Så är det. Därför får kvinnor inte hippa. Det är mycket obehagligt att bli förlåten. Så skrev hon själv, långt senare, i en novell. En typisk janssonsk formulering: Lakoniskt, mitt i prick, på en bädd av stillsamt underskruvad humor. Men det fanns också mycket glädje i hennes liv. Första gången hennes svenska mamma, konstnären Signe Hammarsten-Jansson, kände sitt första barn sparka i magen var faktiskt på en gata i Paris som hette Rue de la Gaîeté, Glädjegatan. Det är författaren Tuula Karjalainen som berättar om det, i nya biografin, Tove Jansson. Arbeta och älska, efter Tove Janssons eget motto i livet. I boken finns en bild av den nyfödda, i vit bomullsmössa med spetskant. Blicken är klar, allvarlig och nyfiken. Mamma Signe har mittbena och ser så ung ut. Vännerna kallade henne Ham, och det är hon som är förebilden för den varma och pålitliga Muminmamman. Tove lärde sig teckna i hennes famn, redan innan hon kunde gå. Hon var bara 14 när hon fick sina första bilder publicerade. Deras närhet lär ha varit total. Tove Jansson har liknat den vid en glaskupa, eller ett hus begravt av snö, dit ingen kan ta sig in: Det fantastiska var blandningen av katastrofförnimmelsen när snön bara steg och steg över fönstren man levde som i ett grönt akvarium. Visst känner vi igen stämningen från Mumindalen. Där husen påminner om jugendfasaderna på Lotsgatan i Helsingfors där Tove växte upp. Det var hårda tider, hon hade inte ens hunnit fylla fyra när finska inbördeskriget bröt ut. Efteråt, under de dystra och magra åren på 1930-talet, klarade sig familjen bara tack vare nödhjälpen från släkten i Sverige. Och tack vare mamma Signes trägna illustratörsjobb för liberala tidningen Garm. Snart skulle Tove få ta över. Efter mamma var det lillebror Lasse som stod henne närmast, skriver Tuula Karjalainen i biografin: Syskonen var mycket lika varann till begåvning och personlighet. Gemensamt för dem var känslighet och ett djupt intresse för livet, människan och världen, men också anlag för djup depression. Enligt Tove hade båda sina egna mörka riken där de tidvis gick vilse. Tillsammans med Lasse hade Tove avancerade planer på att sticka i väg till Tongaöarna. Året var Hon var 32 och ganska nyss utflyttad från barndomshemmet, han var 20. De längtade bort från det instängda Finland, sparade pengar och skrev till guvernören på Tonga. Som svarade att han inte ville ha några nya invånare. Men drömmen att fly till paradiset behöll de, menar Tuula Karjalainen. Marocko, Baskien, en husbåt i skärgården Tove planerade och planerade och skapade Mumindalen, sitt eget sagoparadis. Hon har själv berättat att det började redan krigsvintern 1939: Kanske var det begripligt att jag plötsligt fick lust att skriva något som skulle börja med Det var en gång. Fortsättningen måste ju bli en saga, det var ofrånkomligt, men jag ursäktade mig genom att undvika prinsar, prinsessor och små barn, och valde i stället min arga signaturfigur från skämtteckningarna och kallade honom Mumintrollet. Från början var han svart och hade ganska spetsig nos. Men snart började han växa och bli rundare och ljusare. Det hände ungefär samtidigt som Tove Jansson träffade teaterregissören Viveca Bandler på en fest i Helsingfors. Hon var dotter till stadens drätseldirektör och gift med österrikaren Kurt Bandler. Själv levde Tove då med den finlandssvenske författaren och politikern Aros Wirtanen. Det var det året som Tongaflytten gick om intet. Men nu var det vår och det var fest och när de flesta hade gått hem började Tove och Viveca dansa med varann och blev besinningslöst förälskade. I ett brev skrev Tove: Det var som att hitta ett nytt, underbart rum i sitt gamla hus, som man trodde sig känna ut och in. Och bara gå rakt in i det och inte kunna fatta att man aldrig vetat om att det fanns. En hel del ruelse blev förstås följden. Och hemlighetsmakeri homosexualitet var ju förbjudet i Finland ända tills Sedan klassades det som en sjukdom i ytterligare tio år. De bestämde sig för att aldrig nämna ordet älska i stället sa Tove mymla, och Rive Gauche blev kodordet för lesbisk kärlek, efter den vänstra stranden i Paris. Ja, Tofslan och Vifslan i Mumindalen, figurerna som har ett eget språk som ingen annan fattar, det är de två. Också i de annars toleranta konstnärskretsarna pratade man nu skit om dem. Det gick så långt att Tove funderade på att gifta sig med sin gamle sambo Aros Wirtanen och försöka leva helt heterosexuellt igen. Men vänskapen med Viveca varade livet ut. Så småningom köpte Viveca Lilla Teatern i Helsingfors, och blev vida omtalad för sin avantgarderepertoar. Efter drygt ett decennium 1969 blev vänd 108

4 Nyfödda Tove i mamma Signes famn. Det är sommaren 1914 och första världskriget har just brutit ut. Tove Jansson med Tuulikki Pietilä, hennes livskamrat i nästan 50 år. Ett självporträtt från Tove rökte hela sitt liv och drabbades av cancer i 80-årsåldern. Tove Jansson Syskonen Jansso n: Tove, hennes favoritbror Lass e och mellanbarnet Per-Olov. Tove var 12 år äldre än Lasse. Född: 9 augusti Död: 27 juni 2001, 85 år gammal. Gjorde: Verksam som illustratör, författare och journalist i nästan 70 år. Mest känd som skapare av Muminvärlden. Bodde: På en egen ö, Klovharun i Pellinge skärgård utanför finska Borgå. Och i sin ateljé i Helsingfors. Familj: Livskamraten, konstnären Tuulikki Pietilä. Mest kända boktitlarna: Vem ska trösta knyttet? (1960), Pappan och havet (1965), Mumintrollen (1969), Sent i november (1970), Resa med lätt bagage (1987), Anteckningar från en ö (1993). Aktuell: 100-årsminnet av hennes födelse och biografin Tove Jansson. Arbeta och älska av Tuula Karjalainen. 109 M magasin

5 Mumin blev en industri och tove höll på att bli tokig forts hon chef för Stockholms stadsteater, som under hennes ledning var landets vitalaste scen. Jösses flickor hade premiär, Suzanne Osten anställdes, Lena Granhagen spelade Brecht, Keve Hjelm nytolkade Ibsen. Snart skulle Viveca också sätta upp en hel rad Muminpjäser som åkte på turné över hela Norden, med det berömda paret Birgitta Ulfsson och Lasse Pöysti i huvudrollerna. Då hade Mumin blivit en hel industri. Tove Jansson höll på att bli tokig. Hon som ville vara konstnär och måla, och bara hade tänkt få ihop lite pengar till den dyra hyran för sin ateljé med några barnböcker, som många förresten inte tyckte var så lämpliga för barn. Figurerna rökte ju och drack palmvin! INVÅNARNA I Mumindalen Inte tjänade hon så värst mycket på dem som folk trodde heller, i varje fall inte i början. I Finland rynkade man mest på näsan åt dem. Inte förrän Burk med lock ur Mumin hade slagit Arabias nya igenom i både jubileumsserie, Sverige och Storbritannien blev de inspirerad av boken Den farliga översatta till finska. resan från nspirerad av Redan som tonåring hade Tove gjort tecknade serier. Men ingen kunde ana att världens då största kvällstidning skulle höra av sig. Det var brittiska Evening News sjuårskontrakt för en vuxenserie som publicerades sex dagar i veckan Mumin som civilisationskritik! som gjorde Tove Jansson till världskändis. Rättigheterna såldes vidare, när det gick som bäst fanns Muminserierna i 40 länder. Man beräknar att de hade en läsekrets på över 20 miljoner läsare. Tove jobbade som besatt med alla sina uppdrag. Men hon kände sig olycklig och jagad. Och ensam. När kontraktet med Evening News gick ut fick lillebror Lasse ta över. Han fortsatte att teckna Muminserier ända till Mumins mamma var över 40, och själv barnlös, när hon råkade möta en gammal skolkamrat, Tuulikki Pietilä, också hon konstnär. De skulle bli livskamrater i nästan femtio år. Långa tider bodde de ganska primitivt på den egna ön i skärgården utanför finska Borgå. Långt från alla nyfikna blickar. Det är förresten Tuulikki, alias Too-tikki, som hjälper Mumintrollet att bli vuxet. I Trollvinter, från Där sitter han i snön och ser förskräckt att någon tar saker ur Muminpappans hus. Det är väl bara skönt, sa Too-tikki muntert. Du har alldeles för mycket saker omkring dig. Lite senare undrar Mumintrollet om inte Too-tikki har märkt att han faktiskt känner sig melankolisk? Too-tikki ryckte på axlarna. Man måste upptäcka allting själv, sa hon. Och klättra över det alldeles ensam. Det är också Too-tikki som får fälla den där nyckelrepliken, den som ensam kan beskriva hela livsfilosofin i Muminvärlden: Allting är mycket osäkert, det är just det som lugnar mig. Mot slutet av sitt liv fick Tove Jansson cancer. Åtminstone utåt tog hon det med ro, skriver Tuula Karjalaineni sin biografi. Då hade Tove och Tuulikki, av åldersskäl, tvingats lämna sin älskade ö. Nu ringer Tove till en vän, hennes ord finns återgivna i boken: Älskling, jag trodde att det här samtalet skulle bli så svårt, men det är ju inte alls svårt att dö så här är ju bara naturligt. l Mumintrollet Tove Janssons alter ego även om det finns väldigt mycket Tove i alla figurerna i Mumindalen. Mumintrollet är berättelsens naturliga centrum, men är själv mest en iakttagare. Muminmamman Ett porträtt av Tove Janssons kärleksfulla mor Signe Hammarsten-Jansson, svensk prästdotter som blev förälskad, flyttade till Finland, födde tre barn och gav upp sina konstnärsambitioner. Muminpappan Ett porträtt av Tove Janssons självupptagne och karismatiske far, Viktor Jansson. Han var hennes stora auktoritet livet ut trots att de hade många och djupa konflikter. Lilla My Är den yngsta av Mymlans 35 ungar och halvsyster till Snusmumriken. Adopterad av Muminfamiljen. En antingen-ellerperson, glad eller arg, säger alltid som det är. Det sägs att Tove var som Lilla My när hon var liten. Mårran Mumindalens mörka motkraft. Hon är mycket kall, allt hon rör blir till is. 110 Snusmumriken Bohemen som inte tycker om regler och alltid vill vara fri och sticker i väg varje höst. Både utseendemässigt och som karaktär påminner han mycket om författaren Aros Wirtanen, som Tove levde med som ung. Too-tikki Dyker upp i Trollvinter 1957, när Tove Jansson har mött Tuulikki Pietilä. Too-tikki är en praktisk och klok kvinna, bra att hålla i handen när det blåser! Tofslan och Vifslan Tove Jansson skapade dem när hon blev förälskad i regissören Viveca Bandler och upptäckte att hon var lesbisk. Tofslan och Vifslan är så förälskade att de har skapat ett eget språk som ingen annan förstår. Hattifnattarna Kondomformade varelser som laddas upp när det åskar. Många menar att de är en symbol för sexualiteten i Mumindalen. Filifjonkan Tillhör ett annat släkte det finns många fler! i Mumindalen och är otroligt noga med alla regler.