Tillfälliga föräldrar

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Socialt arbete / Institutionen för sociala och psykologiska studier Monika Crnoja Sara Hart Tillfälliga föräldrar - En studie om familjehemsföräldrars resonemang kring placerade barns anknytning Temporary parents - A study of foster parents reasoning about attachment for children in foster care Examensarbete 15hp Socionomprogrammet Termin: HT 2013 Handledare: Per Folkesson Examinerande lärare: Lis-Bodil Karlsson Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se

Sammanfattning Studien har syftat till att få en förståelse för familjehemsföräldrars perspektiv på anknytning och vad de menar att det finns för svårigheter och möjligheter gällande anknytning för barn som placeras i familjehem. Studien berör även hur relationen mellan barn och familjehemsförälder förändras över tid och hur samspel mellan barn och familjehemsföräldrar, barn och de biologiska föräldrarna och barnets tidigare erfarenheter kan påverka anknytningen. Studien är kvalitativ och bygger på intervjuer med sex familjehemsföräldrar. Bowlbys anknytningsteori har använts för att analysera det empiriska materialet och studien har en hermeneutiskt ansats. Familjehemsföräldrarnas upplevelser tolkas som att barn kan skapa en trygg anknytning till dem och att de kan utgöra en trygg bas för placerade barn. Familjehemsföräldrarna menar att en trygg anknytning rör både yngre och äldre barn. Samspelet mellan familjehemsföräldrar, barn och de biologiska föräldrarna påverkar anknytningen och ibland uppstår situationer som är svåra att förhålla sig till för såväl familjehemsförälder, barn som de biologiska föräldrarna. Av familjehemsföräldrarnas resonemang framkommer att såväl barn som familjehemsförälder kan drabbas av separationsångest, vilket i sin tur påverkar anknytningens kvalitet. Barnets bakgrund och tidigare erfarenheter påverkar den anknytning som barnet skapar till sin familjehemsförälder. De uppföljningar som görs enligt socialtjänstlagen (SFS 2001:453), där socialnämnden minst var sjätte månad ska överväga om vården ska fortgå, menar familjehemsföräldrarna skapar svårigheter att knyta an till barnen fullt ut. Uppföljningarna skapar en oro för att separeras för både familjehemsföräldrar och de placerade barnen. Nyckelord: familjehem, familjehemsplacering, anknytning, trygg bas

Abstract The aim of the study is to gain an understanding of foster parent's perspective on attachment and which opportunities and difficulties there is with the attachment for children in foster care. The study is also describes the way the relationship between the child and foster parent changes over time and how interaction between children and foster parents, child and the biological parents and the child's past experiences can influence the attachment. The study has a qualitative method and is based on interviews with six foster parents. Bowlby's attachment theory has been used to analyze the empirical material and the study has a hermeneutic approach. Foster parent s experiences give us an understanding that children can create a secure attachment to them and that they can provide a safe base for the children. Foster parents believe that the secure attachment is the same for both younger and older children. The interaction between foster parents, child and the biological parent s affects the attachment and sometimes situations arise that are difficult to relate to for foster parent, child and birth parents. It is found that children as well as the foster parents can suffer from separation anxiety, which can affect the quality of the attachment. The child s background and past experiences affect the attachment that the child creates to the foster parent. The study also shows that the follow-ups that are induced by the Social Services Act (SFS 2001:453), every six months for the social services committee to consider whether the treatment should be continued, create difficulties for foster parents to fully attach to the child. It creates a fear of separation for both the foster parents and the children. Keywords: foster care, foster children, attachment, secure base

Förord Det var inget svårt val när det var dags att välja uppsatsämne då vi båda efter vår verksamhetsförlagda utbildning tyckte att familjehem var en både spännande och på många vis outforskad vårdform. Vi har under dessa veckor fördjupat våra kunskaper i teorier och forskning om ämnet, vilket har varit utvecklande för oss i våra roller som blivande socionomer. Vi har även fått chansen att möta familjehemsföräldrar som öppenhjärtat har delat med sig av sina erfarenheter, vilket har varit otroligt givande. Först och främst vill vi rikta ett stort tack till alla deltagare som har intervjuats i studien. Utan er hade den inte varit möjlig överhuvudtaget. Vi vill även rikta ett stort tack till den familjehemskonsulent som hjälpte oss att komma i kontakt med majoriteten av studiens deltagare. Det känns hoppfullt inför vår kommande yrkesroll att stöta på människor som brinner så mycket för sitt arbete som du faktiskt gör. Sist men inte minst, vill vi rikta ett stort tack till vår handledare Per Folkesson som med sin långa erfarenhet och sitt goda tålamod har fått oss att tänka på nya sätt och se saker från nya perspektiv. Vi har skrivit uppsatsens alla delar gemensamt. Uppsatsen har inneburit en del sena kvällar och sömnlösa nätter, men så här i efterhand sammanfattar vi det som en fantastiskt lärorik och rolig erfarenhet. Karlstad den 2 februari 2014 Monika Crnoja och Sara Hart

Innehåll 1. INLEDNING... 1 1.1 Problemformulering... 2 1.2 Syfte och frågeställning... 2 1.3 Begreppsförklaring... 2 1.4 Uppsatsens disposition... 2 2. TEORETISK REFERENSRAM... 4 2.1 Anknytningsteorins upphovsman... 4 2.2 Anknytning... 4 2.3 Trygg bas... 5 2.4 Inre arbetsmodeller... 5 2.5 Anknytningsperson... 6 2.6 Olika typer av anknytning... 6 3. TIDIGARE FORSKNING... 8 3.1 Familjehem som vårdform... 8 3.2 Relationer i familjehemmet... 9 3.3 Anknytning... 10 4. METOD OCH MATERIAL... 12 4.1 Vetenskapligt perspektiv... 12 4.2 Förförståelse... 12 4.3 Val av forskningsmetod... 13 4.4 Urval... 14 4.5 Presentation av respondenterna... 14 4.6 Intervjuerna... 15 4.7 Transkribering och analysmetod... 15 4.8 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet... 16 4.9 Etiska val och överväganden... 18 5. RESULTAT OCH ANALYS... 19 5.1 Inledning... 19 5.2 Anknytningen till familjehemsföräldern... 19 5.2.1 Att utgöra en trygg bas... 20 5.3 Svårigheter och möjligheter i anknytningen... 22 5.3.1 Familjehemsförälderns inställning till placeringen... 22

5.3.2 Rädslan för en separation... 23 5.3.3 Samspelet med de biologiska föräldrarna... 24 5.3.4 Barnets tidigare erfarenheter... 26 5.4 Sammanfattning resultat och analys... 29 6. DISKUSSION... 30 6.1 Inledning... 30 6.2 Resultatdiskussion... 30 6.3 Metoddiskussion... 32 6.4 Avslutande kommentarer... 33 7. LITTERATUR... 34 8. BILAGOR... 36 8.1 Informationsbrev... 36 8.2 Missivbrev... 37 8.3 Intervjuguide... 38

1. INLEDNING I Sverige ansvarar socialtjänsten för att barn ska växa upp under trygga förhållanden, och det kan innebära att ingripa om en biologisk förälder eller vårdnadshavare av olika skäl inte kan tillgodose det berörda barnets behov. Att placera i familjehem är socialtjänstens mest förekommande insats för barn som inte kan bo kvar i sin ursprungsfamilj. Sammanlagt under 2012 hade nästan 29 600 barn heldygnsinsats någon gång under året (Socialstyrelsen 2013). Familjehemsvården har en lång tradition i Sverige och under de senaste decennierna har ungefär tre fjärdedelar av de barn som placerats i dygnsvård hamnat på familjehem (Höjer 2012). På så vis utgör familjehemsvården en viktig del av den sociala barnavården. Barn som inte kan bo med sina föräldrar bör placeras i familjehem istället för institution, exempelvis HVB (hem för vård och boende), enligt lagstiftarnas intention under hela nittonhundratalet (Höjer 2012). Familjehemmen arbetar på uppdrag av kommunen men kan inte betraktas som anställda, då de ersätts med ett arvode som varierar beroende på hur omfattande arbetsinsatsen bedöms att vara. Arvodet är skattepliktigt, sjukpenninggrundande och pensionsgrundande men berättigar däremot inte till tjänstepension. För att ersätta de faktiska kostnaderna för placerade barn och ungdomar utgår även en omkostnadsersättning. Familjehemsföräldrarna är fria att ta emot barn från olika kommuner och det finns ingen lagstiftad gräns för hur många placeringar en familj får ta emot (Höjer 2012). Placering av barn i familjehem kan utgå från tre lagar. Det kan vara frivilliga placeringar enligt Socialtjänstlagen (SFS 2001:453), där vårdnadshavaren ger samtycke till vård. Det kan även vara så kallad tvångsvårdenligt Lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga (SFS 1990:52), där vårdnadshavaren eller barnet själv om det är över 15 år inte har gett samtycke till vård. Placeringen i familjehem kan även ske genom Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (SFS 1993:387), där barn och ungdomar med svåra funktionshinder placeras, då de trots stödinsatser inte kan bo kvar i föräldrahemmet. Innan ett barn eller en ungdom placeras ska familjehemmet godkännas vilket görs genom en utredning, där sättet att utreda varierar från kommun till kommun. De vanligaste metoderna har hittills varit Kälvestensmetoden och PRIDE (ParentsResource for Information, Development and Education), varav Kälvestensmetoden troligtvis har varit den mest använda (Höjer 2012). Kunskap om familjen samlas in på olika sätt, genom personregister, personliga diskussioner och intervjuer. 1

1.1 Problemformulering Att vara familjehemsförälder kan vara både krävande och svårt (Höjer 2001). Kunskapen om de förhållanden som råder i familjehemmen är av betydande vikt för att kunna erbjuda familjehemsföräldrar det stöd och den kunskap som är nödvändig för att klara uppdraget. Då familjens relationer, struktur och levnadsvanor förändras genom beslutet att ta emot en familjehemsplacering behöver även deras situation belysas och uppmärksammas. Relationen och det psykologiska bandet mellan barnet och dess familjehemsförälder kan beskrivas utifrån Bowlbys anknytningsteori (Bowlby 1982). Anknytning är det sociala samspelet med ett barn och dess förälder. En central del av anknytningsteorin är att föräldrarna utgör en plattform för barnet som förutsättning för att barnet ska kunna utforska omgivningen och sedan kunna återvända till föräldrarna. Genom att barnet kan återvända till föräldrarna när hot eller fara uppstår utgör föräldrarna en trygg bas (Bowlby 1994). Vid placering i ett familjehem blir det en uppgift för familjehemsföräldrarna att utgöra en sådan trygg bas. 1.2 Syfte och frågeställning Studiens syfte är att få en förståelse för familjehemsförälderns perspektiv på anknytning och vad som kan påverka den för ett barn som är placerat i familjehem. Studien besvarar följande frågeställning: Hur beskriver några familjehemsföräldrar möjligheter och svårigheter gällande ett placerat barns anknytning? 1.3 Begreppsförklaring Familjehem kallades tidigare fosterhem, vilket ändrades när Socialtjänstlagen trädde i kraft 1982 (Höjer 2012). Vi använder i vår studie begreppen familjehem, familjehemsförälder och familjehemsplacerade barn men de tidigare begreppen fosterhem, fosterbarn och fosterföräldrar förekommer i de fall äldre forskning citeras. I 3 kapitlet Socialtjänstförordningen definieras familjehem; 2 Med familjehem avses ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt. 1.4 Uppsatsens disposition I det inledande kapitlet presenteras familjehem som vårdform. Kapitlet innehåller en problemformulering, studiens syfte och frågeställningar och en begreppsförklaring, där familjehem som begrepp beskrivs. I det andra kapitlet teoretisk referensram presenteras den teoretiska referensramen som används i studien. Här beskrivs valda begrepp utifrån anknytningsteorin och det ges också en beskrivning av olika typer av anknytning. 2

I det tredje kapitlet tidigare forskning presenteras relevant forskning för forskningsområdet som berör anknytningsteorin och familjehem som vårdform. Det följs av kapitlet metod och material där val av forskningsmetod, vetenskapligt perspektiv och studiens urval presenteras och diskuteras. Det ges en också en genomgång av transkribering och analysmetod, en presentation av respondenter samt en beskrivning av intervjuernas genomförande. Uppsatsens kvalitet diskuteras utifrån validitet, reliabilitet och generaliserbarhet. Etiska överväganden beskrivs också i detta kapitel. I kapitel fyra resultat och analys presenteras studiens inhämtade empiri och analyseras utifrån relevant litteratur och tidigare forskning. Kapitlet innehåller två huvudteman anknytning och påverkan på anknytningen. Vidare följer kapitlet diskussion där en sammanfattning av de viktigaste resultaten som är kopplat till uppsatsen syfte och frågeställning presenteras. Studiens resultat i förhållande till tidigare forskning och val av metod diskuteras och problematiseras. Det ges även förslag till vidare forskning. 3

2. TEORETISK REFERENSRAM För att undersöka det sociala samspelet mellan en familjehemsförälder och ett placerat barn har vi använt Bowlbys anknytningsteori (Bowlby 1982). Anknytningsteorin redogör för hur barnet knyter an till sin förälder och hur bandet mellan dem formas, samt vilka olika typer av anknytningar som kan skapas mellan ett barn och dess förälder. Anknytningsteorin begränsas dock inte till barn och deras föräldrar utan kan även handla om hur barn och ungdomar kan knyta an till en annan nära vuxen (Bowlby 1982). I detta kapitel kommer vi närmare presentera anknytningsteorin och de begrepp som används för att få en djupare förståelse för det placerade barnets anknytning till sin familjehemsförälder. 2.1 Anknytningsteorins upphovsman John Bowlby (1907-1990) som är anknytningsteorins upphovsman var en engelsk barnpsykiater och psykoanalytiker. I slutet av 1940-talet kontaktades Bowlby av Världshälsoorganisationen (WHO) då de sökte någon som kunde sammanställa kunskapen om hemlösa barn. De hemlösa barnen var ett stort problem i efterkrigstidens Europa och WHO ville undersöka vad som kunde göras för att förbättra deras situation (Broberg et al. 2009). På 1950-talet kom Bowlby i kontakt med Mary Ainsworth (1913-1999) som var en psykolog med intresse för individuella skillnader. Ainsworth skrev år 1940 en doktorsavhandling där hon för första gången använde begreppet trygg bas som senare kom att bli anknytningsteorins mest centrala begrepp (Broberg et al. 2009). Bowlby och Ainsworth arbetade sedan tillsammans i fyrtio år för att undersöka anknytningens koppling till en social och emotionell utveckling hos barn. 2.2 Anknytning Anknytning är ett psykologiskt band mellan ett barn och en nära omvårdnadsperson som oftast utgörs av föräldrarna. I samspelet ger den vuxne på ett eller annat sätt respons på barnets beteende, det är en relationsspecifik process mellan den vuxne och barnet. Anknytningen sker mellan barnet och dess omvårdnadsperson och innefattar den vuxnes villighet och förmåga att stödja barnets behov av beskydd, tröst och trygghet i utsatta situationer, men även behov av att få utforska sin omgivning under rimligt säkra betingelser (Broberg et al. 2009; Bowlby 1982). Barnet kan ha en eller flera anknytningspersoner och processen startar redan i spädbarnsåldern (Bowlby 1982). Anknytningen innebär att det skapas en social och psykologisk relation mellan barnet och dess anknytningsperson. Anknytningen kräver att anknytningspersonen svarar på barnets signaler och möter dess behov. En anknytningsprocess kan även starta för äldre barn och ungdomar, och en anknytning kan skapas till nya centrala personer i barnets liv, på samma vis som den kan brytas med tidigare primära anknytningspersoner (Bowlby 1994). Det psykologiska bandet mellan ett barn och dess förälder upprätthålls av anknytningsmönstret (Karlsson 2012). Det är någonting som man inte direkt kan observera och på så vis är mönstret intrapsykiskt, mönstret finns som inre arbetsmodeller och kommer att påverka barnets beteende även när föräldrarna inte är i närheten. Det yttre beteendet är samspelet som kan iakttas utifrån och man kan därifrån dra slutsatser om vilken slags anknytning barnet har 4

till sina föräldrar (Karlsson 2012). Under den tidiga barndomen är anknytningen av avgörande betydelse, men kan även ses ur ett flergenerationsperspektiv. Den växande individens möjligheter att ta hand om den kommande generationen påverkas av på vilket sätt barnet blev omhändertaget som litet barn. Barn med trygg anknytning har större möjligheter att skapa en trygg anknytning till sina egna barn än vad barnet med otrygg anknytning har (Karlsson 2012). 2.3 Trygg bas Föräldrarnas omsorgsförmåga kan delas in i två delar, varav en är att föräldrarna ska vara en bas och den andra är att föräldrarna ska vara en hamn. De grundläggande behoven av beskydd och närhet tillfredsställs av föräldrarna som en trygg bas medan föräldrarna även ska utgöra en hamn dit utforskande barn kan återvända om något skrämmande inträffar (Karlsson 2012). En trygg bas är ett centralt inslag i föräldraomsorgen (Bowlby 1994). Det innebär att föräldrarna ger fysisk och emotionell näring, tröstar barnet när det är ledset och lugnar när barnet är oroligt. Genom att utgöra en trygg bas eller hamn får barnet utrymme att ge sig ut i världen och kan sedan återvända, eftersom barnet känner sig välkommet (Bowlby 1994). I rollen att utgöra en trygg bas ingår främst att finnas till hands för barnet och kanske bistå och uppmuntra, men att inte ingripa aktivt om det inte är klart nödvändigt (ibid). Enligt Bowlby (1994) kan basen liknas vid en befälhavares roll vid en militärbas, där en expeditionsstyrka ger sig ut och sedan drar sig tillbaka om den möter motgång. På samma vis kan föräldrarna utgöra en trygg bas för ett barn eller ungdom som utforskar världen och sin omgivning. Desto äldre ett barn eller tonåring blir, under desto längre tidsperioder är barnet borta desto längre bort från basen vågar sig barnet. Desto mer barnet litar på att basen finns där, desto mer tar det basen för given (ibid). En förutsättning för att föräldern ska kunna utgöra en trygg bas för sitt växande barn är att föräldern intuitivt förstår och respekterar barnets bindningsbeteende (ibid). Barnets band till sin mor kan betecknas som ett beroende vilket är ett system av beteendemönster som utvecklas under livets första månader och blir under slutet av första levnadsåret cybernetiskt organiserat. Det innebär bland annat att beteendet, som kallas bindningsbeteende, aktiveras under vissa omständigheter. Dessa omständigheter kan exempelvis aktiveras vid trötthet, smärta eller när modern verkar vara oåtkomlig (Bowlby 1994). Bindningsbeteendet är inte begränsat till barn utan finns även hos ungdomar och vuxna, även om det inte lika lätt aktiveras då (ibid). 2.4 Inre arbetsmodeller Under första halvan av barnets andra levnadsår skapas ett psykologiskt band mellan barn och förälder. Anknytningen utvecklas sedan successivt till mentala representationer av samspelet mellan barnet och dennes viktiga närstående. Det är barnet själv som skapar dessa mentala representationer och de kallas för inre arbetsmodeller och förkortas IAM. De inre arbetsmodellerna behöver uppdateras och förändras vid förändringar i miljön, och arbetsmodellerna tenderar att bli mer stabila och svårföränderliga över tid (Broberg et al. 2009). Arbetsmodellerna blir barnets omedvetna sätt att uppfatta sig själv, sina föräldrar och andra personer i sin omgivning. Det blir också ett sätt för barnet att se sina möjligheter att handla gentemot världen. Mönster i samspelet med sina föräldrar och andra personer i 5

omgivningen lagras i barnets minne och strukturerar barnets framtida möten och relationer (Broberg et al. 2009). Ett barn med trygg anknytning har förmåga att utveckla självtillit och en tillit till omvärlden, och de inre arbetsmodellerna justeras i takt med de ständigt nya krav som ställs på barnet av omvärlden, samt barnets utveckling. Ett barn med otrygg anknytning utvecklar istället inre arbetsmodeller som är mindre flexibla. Dessa inre arbetsmodeller innefattar inga handlingsmönster som ger barnet trygghet vilket resulterar i att barnet undviker kontakt för att skydda sig mot avvisande, detta beror på att barnet inte har någon erfarenhet av en trygg bas (Hart & Schwartz 2010). 2.5 Anknytningsperson Den person eller de personer ett barn knyter an till kallas för anknytningspersoner och är ofta de biologiska föräldrarna eller den mest betydelsefulla vuxna personen som barnet har i sin närhet (Broberg et al. 2009; Bowlby 1982). Det är anknytningspersonens uppgift att ställa sig i barnets tjänst och tillfredsställa barnets behov (Stiftelsen allmänna Barnhuset 2007). Under barnets första månader är anknytningspersonens viktigaste uppgift förutom att ge barnet mat, värme och beskydd också att stödja barnet med känslomässiga regleringar (Broberg et al. 2009; Bowlby 1982). De barn som placeras i familjehem bryter med sina första anknytningspersoner i olika grad och tvingas därför skapa alternativa eller kompletterande anknytningsrelationer till en eller flera substitut till en förälder. Det kan vara för en längre eller en kortare tid och barnen som placeras i familjehem är en heterogen grupp vilket gör det svårt att göra systematiska studier av generella effekter av en vistelse i familjehem (Broberg et al. 2009). Barnet måste garanteras en ny anknytningsperson om det i familjen finns brist i omsorg, anknytning och samspel. Har barnets första primära anknytningspersoner inte förmågan att utveckla en trygg bas för barnet och skapa ett positivt samspel måste barnet få möjlighet att snabbt knyta an till en annan vuxen (Stiftelsen allmänna Barnhuset 2007). 2.6 Olika typer av anknytning En trygg anknytning innebär att barnet söker närhet hos föräldern när det känner sig otryggt, och när inga faror lurar kan barnet leka, utforska sin omgivning och dela känslomässiga upplevelser med andra i sin omgivning (Karlsson 2012). Genom att föräldrarnas omsorg präglas av förutsägbarhet och lyhördhet är det tryggt anknutna barnet medvetet om att det alltid kan återvända till den trygga hamnen för beskydd om det skulle behövas (ibid). När föräldrarna är mindre förutsägbara och lyhörda inför sitt barn kan en otrygg men organiserad anknytning bildas. Om relationen till föräldern präglas av otrygghet blir barnets nyfikenhet och förmåga att undersöka påverkad negativt, då barnet inte kan lita på att föräldern är tillgänglig när barnet behöver sin förälder (Karlsson 2012). Två olika typer av anknytningsmönster träder här fram, det första är undvikande anknytning som innebär att barnet inte behöver sin förälder som trygg bas. Barnet har erfarenheten att föräldern inte tycker om att det är behövande. På så vis lär sig barnet snabbt att nå optimal närhet genom att barnet inte uttrycker behov av tröst och omsorg (ibid). I relationer där samspelet mellan barn och förälder är mer oförutsägbart utvecklas en ambivalent anknytning, där föräldern bara ibland och inte alltid är tillgänglig för sitt barns behov och känslor 6

(Karlsson 2012). Samspelet sker på den vuxnes villkor och barnet har svårigheter att läsa av sin förälder. Barnet riskerar att bli passivt, osäkert på sitt egenvärde och självkänslan blir svagare. Barnet kan reagera genom att antingen dra sig undan och blir avvaktande eller klamrar sig fast vid föräldern för att få mer tillbaka (ibid). En desorganiserad anknytning bygger oftast på rädsla i samspelet mellan barn och förälder där barnet har ett behov av tröst och beskydd men den som erbjuder detta väcker rädsla hos barnet (Karlsson 2012). Det blir en omöjlig konfliktsituation, där ju mer behovet av trygghet ökar desto mer ökar rädslan. Det desorganiserade anknytningsmönstret är det mest problematiska då det kan leda till att barnet utvecklar ett falskt själv genom att det anpassar sig helt till andras behov tvingas ge upp föreställningen om en skyddande förälder. Konsekvensen blir att barnet upplever att andra människor är opålitliga och att barnet ständigt måste vara på sin vakt, vilket är en allvarlig konsekvens (ibid). 7

3. TIDIGARE FORSKNING I följande kapitel kommer tidigare forskning som är relevant inom studiens ämnesområde att presenteras. För att få en bredare förståelse inför studiens syfte kommer den tidigare forskningen att behandla familjehem som vårdform samt familjehemsföräldrars motiv till att bli familjehem från början. Forskning kring relationer i familjehem och hur anknytningen ser ut mellan barn och dess familjehemsföräldrar kommer även att presenteras. 3.1 Familjehem som vårdform Placering i familjehem är den vanligaste formen av vård för barn och ungdomar som av olika anledningar inte längre kan bo kvar i sin ursprungsfamilj. Familjehem fyller en funktion i samhället för dessa barn och Höjer (2001) menar att familjehem på så vis är en del av verksamheten inom den sociala barnavården. Forskning om familjehem är nödvändig för att det sociala arbetet kring familjehem ska kunna utvecklas och gå framåt. Forskningen kan användas för att socialarbetare ska kunna utveckla sin kunskap och få en ökad förståelse kring familjehemsplacerade barn och familjehemsföräldrar (ibid). Kunskapen om vad som händer i fosterfamiljen har hittills varit begränsad, den forskning som bedrivits har i huvudsak varit fokuserad på fosterbarnen och deras föräldrar. Att veta mer om vad som påverkar relationerna i fosterfamiljer är betydelsefullt för utvecklingen av fosterbarnsvården, och av värde för alla som på något sätt kommer i kontakt med fosterbarn och fosterfamiljer (Höjer 2001, s.1). Utfallet av familjehems- och institutionsvård framstår som dystert om det jämförs med hur barn har det i allmänhet, de barn som inte kommer i kontakt med samhällsvård. Detta framgår av såväl svenska som utländska studier (Andersson 2008). Att man kan förbättra de ungas livschanser genom att skilja dem från föräldrarna och placera dem i dygnsvård är en integrerad del av tänkandet kring unga med sociala problem (Sallnäs et al. 2010). Motiv till att bli familjehemsförälder handlar många gånger om en gemensam livsplan som innebär att omsorg, familj och barn är det viktigaste i livet (Höjer 2001). Familjehemsföräldrar vill på så vis förverkliga sig själva genom omsorgen och ansvaret för ett barn. De blivande familjehemsföräldrarna beskriver sig själva som lyckligt lottade och att de lever ett gott liv, vilket i detta sammanhang kan handla om stabilitet, trygghet och kontinuitet (ibid). Den traditionella rollfördelningen som finns mellan man och kvinna kan ses som en fördel för ett lyckat familjehemsuppdrag eftersom den kan vara effektiv vid tunga och tidskrävande perioder av uppdraget. Tid behöver då inte användas till att diskutera vem som gör vad, utan tiden kan med fördel användas till parets personliga relation (Höjer 2001). Familjehemsföräldrar beskriver sina erfarenheter av sitt familjehemsuppdrag som positiva i huvudsak, och att det kan bidra till att familjehemsföräldrarnas relation till varandra stärks. Paret får ett gemensamt intresse genom uppdraget och de får arbeta tillsammans som ett team, där de tillsammans får lösa problem eller konflikter som kan uppstå. Både män och kvinnor i dessa förhållanden beskriver detta som positivt (ibid). 8

Barn som placeras i familjehem har många gånger ingen tidigare relation med sin nya familj utan det är helt främmande människor som barnet ska leva med. De ska leva i deras bostad och med deras familj som kan ha en helt annan sammansättning och struktur än barnets ursprungliga familj. En viktig aspekt är att familjehemsföräldrar inte har den juridiska bestämmanderätten över barnet, så som en adoptivförälder eller en biologisk förälder har. På så vis blir familjehemsföräldern en kompletterande förälder och inte en ersättningsförälder. Det innebär att familjehemsföräldrarna delar ansvaret över barnet med en biologisk förälder (Höjer 2001). I de fall barnen har en tidigare relation med sina familjehemsföräldrar handlar det oftast om släktskap eller en så kallad nätverksplacering, där familjehemsföräldrarna är bekanta, eller på något annat sätt involverade i barnets liv. Studier visar att det är ett mindre antal uppenbara sammanbrott i släktskapsfamiljehem eller nätverksfamiljehem, jämfört med de traditionella familjehemmen (Sallnäs et al. 2004). De resultaten styrks däremot inte av Andersson (2008) som i sin studie visar att det var fler sammanbrott i släktplaceringar, där fyra av fem släktplaceringar bröts oplanerat. 3.2 Relationer i familjehemmet Tidigare forskning visar att familjehemsföräldrarnas relation till det placerade barnet kan se ut på många olika sätt. Skoog (2013) menar att en gemensam önskan hos placerade barn är att ha en nära relation till en vuxen. Andersson (2012) påvisar likt Skoog (2013) att barns definitioner av viktiga vuxna inte behöver begränsas till den biologiska familjen. Barnen menar att kontakterna med de vuxna ska ske ömsesidigt och de önskar att de vuxna visar ett genuint intresse för dem (Skoog 2013). Den biologiska förälderns bristande ansvar som förälder är många gånger en bidragande faktor till att barnet placeras i samhällsvård. Genom att ta hänsyn till barnens åsikter minskar risken för brustna relationer och smärtsamma upplevelser för barn i samhällsvård (Skoog 2013). Leathers (2006) skriver om sammanbrott och negativa utfall i familjehem samt beteendeproblematik hos de unga. Slutsatsen i studien är att relationer i familjehemmet är av betydande vikt för en långvarig placering. Det är mer väsentligt att lägga fokus på relationer i familjehemmet än att koncentrera sig på barnets uppträdande när det handlar om att planera för långsiktiga insatser (Leathers 2006). Studier visar att bearbeta sina barndomserfarenheter är viktigt, då det annars kan ge svåra avtryck senare i vuxenlivet, vilket såväl biologiska föräldrar som familjehemsföräldrar kan hjälpa barnet med. Det är dock enligt Andersson (2008) inget som Socialtjänsten verkar ta något ansvar för. Barnen som placeras i familjehem befinner sig i en utsatt position och har många gånger en bakgrund som är komplicerad. Barnet kan behöva hjälp och stöd av vuxna i det sociala nätverket för att hitta verktyg för att kunna handskas med sin bakgrund och uppväxt. Familjehem kan beskrivas som en öppen familj som har en vilja och förmåga att öppna sina gränser och på ett solidariskt sätt dela med sig av det goda de har med andra (Höjer 2001). Det familjehemsplacerade barnet är många gånger mer än välkommet i den familj det placeras i och grundförutsättningarna för en lyckad placering är vanligtvis goda. Ömsesidigt goda relationer är en förutsättning för att ett långtidsplacerat barn ska kunna etablera sig i sitt familjehem. Om barnet lyckas skaffa sig en försonlig inställning till sin familjebakgrund hör ihop med de goda relationerna i familjehemmet, vilket vissa familjehemsföräldrar klarar bättre än andra att hjälpa barnet med (Andersson 2008). Man kan därmed säga att goda relationer är av betydande vikt för placeringens stabilitet och positiva utgång. Att socialt stöd 9

och psykisk hälsa har uppenbara konsekvenser för framtiden påvisas även av Sallnäs et al. (2010). I studien framgår även att materiella tillgångar kan påverka både självbild och allmän kompetens att hantera ett modernt vardagsliv, vilket i sin tur påverkar långsiktiga livschanser. 3.3 Anknytning Barn kan etablera en alternativ primär anknytningsrelation och att barnets ålder har mindre betydelse när placeringen sker under barnets första arton månader (Dozier, Stovall, Albus, & Bates 2001; Dozier, Highley, Albus, & Nutter 2002). Är barnet äldre än arton månader har åldern en större betydelse för barnets möjligheter att etablera en alternativ anknytning. Relationen kan i bästa fall börja utvecklas redan under de första dagarna efter placeringen i en ny familj (Dozier et al. 2001). Spädbarn har en plasticitet, alltså en öppenhet och en möjlighet att organisera om sin anknytning till en ny person. Det absolut viktigaste för barnet är att den alternativa anknytningspersonen är känslomässigt tillgänglig och har ett reflekterande sinne i förhållande till barnet. Att ha ett reflekterande sinne innebär att kunna sätta sig in i barnets situation och dess känslor vilket i sin tur påverkar samspelet. När barnet har en problematisk livssituation är det avgörande att familjehemsföräldern kan sätta sig in i barnets situation för att det ska fungera (ibid). Tidigare forskning om anknytning mellan placerade barn och familjehemsföräldrar visar att barn har förmågan att skapa en anknytning till sina familjehemsföräldrar redan under de första två månaderna av placeringen (Stovall - McClough & Dozier 2004). Studien visar även att yngre barn har lättare att anpassa sig till placeringen och att de söker sig till sina familjehemsföräldrar under den första tiden i större utsträckning än äldre barn. Stovall - McClough och Dozier (2004) finner även att familjehemsföräldrarnas tidigare erfarenhet påverkar relationen mellan dem och de placerade barnen. Barnen skapar snabbt en trygg anknytning till familjehemsföräldrar med mindre erfarenhet, medan det kan ta längre tid att etablera en relation och anknytning mellan ett barn och en mer erfaren familjehemsförälder. Det kan bero på att de mer erfarna familjehemsföräldrarna har tidigare erfarenheter av bland annat separationer till tidigare placerade barn, vilket gör dem mer vaksamma och reserverade (Stovall - McClough & Dozier 2004). Vilka faktorer som påverkar om barnet kan skapa en anknytning till sina familjehemsföräldrar och i vilken mån det blir en trygg anknytning har bland annat Ponciano (2010) forskat i. Ponciano har studerat hur anknytningen mellan 76 yngre barn och deras familjehemsmamma ser ut och hur moderlig känslighet, adoptionsstatus och familjehemsmammans erfarenhet påverkar relationens kvalitet. Begreppet moderlig känslighet går att likna vid att vara känslomässigt tillgänglig och ha ett reflekterande sinne i förhållande till barnet (Dozier et al. 2001; Dozier et al. 2002). Studien visar att det bara är faktorerna moderlig känslighet och familjehemsmammans erfarenhet som det går att se några samband till en trygg anknytning för det placerade barnet. Mindre erfarna familjehemsmödrar och den moderliga känsligheten är de enda faktorerna som gör att det går att förutse en trygg anknytning (Ponciano 2010). Trots att barnets tidigare anknytning eller erfarenhet inte är fastställd så kan man anta att en del av barnen kom till familjehemmet med en tidigare otrygg anknytning. Det är med andra ord troligt att familjehemsmammorna var förmögna att återuppbygga en trygg anknytning för ett barn som hade tidigare erfarenheter av en otrygg anknytning, och som åtminstone hade separerats från sin biologiska mamma (Ponciano 2010). Hur otrygg den tidigare anknytningsrelationen än har varit visar barnen ofta starka reaktioner på den separation som 10

de utsätts för. De familjehemsplacerade barnen får emellanåt hjälp av sina föräldrar att reglera sin stress, vilket gör att barnen lätt blir överväldigade av sin egen stress. Barn placerade i familjehem genom sitt agerande provocerar fram ett föräldrabeteende som är ickeomvårdande (Dozier et al. 2002). När barnen separeras från det egna hemmet och placeras i ett familjehem och möter nya omvårdnadsgestalter och nya förväntningar blir barnen lätt överväldigade över sin egen stress vilket går ut över familjehemsföräldrarna. När barn separeras från sina första anknytningspersoner kan de bli traumatiserade vilket kan öka risken för ett desorganiserat anknytningsbeteende (Dozier et al. 2002). 11

4. METOD OCH MATERIAL 4.1 Vetenskapligt perspektiv Vi utgår i studien från ett hermeneutiskt synsätt. Enligt Kvale och Brinkmann (2009) innebär det att tolka texter och deras mening genom att ställa frågor till texten. Den hermeneutiska tolkningens syfte är att få en giltig och gemensam förståelse av meningen i en text. Den hermeneutiska cirkeln är en ständig cyklisk rörelse mellan delarna och helheten i en text, där forskaren utgår från en ofta vag och intuitiv uppfattning om texten som helhet för att tolka de enskilda delarna. Utifrån dessa tolkningar relateras delarna i sin tur till helheten och så vidare. Cirkeln används som en meningsskapande cirkel eller spiral som ger möjlighet till en allt djupare förståelse av textens mening. Det kan också gälla en transkriberad intervju som kan ses som en text som kan bearbetas inom ramen för ett hermeneutiskt tänkande. Hermeneutiken är ingen metod som kan tillämpas steg för steg, vilket är viktigt att ha i åtanke enligt Kvale och Brinkmann (2009). De menar att hermeneutiken är en utveckling av generella principer som har visat sig vara användbara i en lång tradition av texttolkning. Enligt Malterud (2009) innebär det hermeneutiska perspektivet att tolka vad mänskliga uttryck betyder, vad människor menar. Beskrivning och tolkning går hand i hand, och som forskare kan tonvikten läggas på den ena av de två dimensionerna vid insamling och analys av kvalitativt material. Forskaren kan då stå på ena delen av skalan och ha en uttalat tolkande position, då används materialet för att försöka finna den bakomliggande innebörden. Det sker då på en nivå som för informanten representerar en omedveten förståelse (Malterud 2009). Väljer forskaren en analysstrategi med en tydlig teoriförankring, som i denna studie kommer vår förförståelse och teoretiska referensram bli starkt utslagsgivande för resultatet som framkommer (ibid). Motsatsen till den uttalat tolkande positionen är att inta en uttalat beskrivande position, och då se till att förförståelsen och den teoretiska referensramen stör så lite som möjligt. Föresatsen är då att representera informantens röst så lojal som det bara går, att betrakta kunskapen utan att ifrågasätta om informantens svar är sanna eller rätta. Forskaren måste i denna position stå ut med att veta att förförståelsen och den teoretiska referensramen påverkar materialet, och samtidigt arbeta för att minska det inflytandet. Det gör att en ambivalens uppstår för forskaren, som även måste ta ansvar för att sammanfatta kunskapen så lojalt som möjligt gentemot den enskilde informantens uttryckssätt och erfarenheter (Malterud 2009). 4.2 Förförståelse Båda uppsatsförfattarna kom i kontakt med familjehem under termin sex på socionomprogrammet som innehåller verksamhetsförlagd utbildning, VFU. Den tidigare erfarenheten av familjehem bestod främst av att vänner och bekanta, som antingen själva var placerade i familjehem eller har växt upp som biologiskt barn i en familj som tagit emot familjehemsplaceringar. Nyfikenheten väcktes för denna speciella vårdform, främst gällande frågor som rör anknytning och relationer mellan familjehemsföräldrar och det placerade barnet. Upplevelsen är att familjehemsföräldrar kan hamna i skymundan när ett barn placeras i deras familj och att fokus endast hamnar på barnet och dess biologiska föräldrar. Genom att det skapas en relation mellan barnet och familjehemsföräldern kan barnets eventuella flytt från familjehemmet bli en svår och traumatisk upplevelse. Att relationer, struktur och socialt 12

nätverk förändras för familjehemmet ökar betydelsen av kunskap kring familjehem, och då särskilt från familjehemsföräldrarnas perspektiv för att kunna förstå hur de faktiskt påverkas av att ta emot ett barn som familjehemsplacering. 4.3 Val av forskningsmetod Vi tillämpar en kvalitativ metod eftersom vårt empiriska material baseras på enskilda intervjuer med sex personer som är eller har varit familjehemsförälder. Syftet med studien är att beskriva och förstå intervjupersonens upplevelser. I kvalitativ forskning försöker forskaren förstå världen från de intervjuades perspektiv, de intervjuade berättar om sin levda livsvärld (Kvale & Brinkmann). Starrin och Renck (2011) menar att kvalitativ intervju är en metod som används för att upptäcka, förstå och lista ut egenskapen hos någonting. Enligt Kvale och Brinkmann (2009) är det intervjuarens praktiska färdigheter och personliga omdöme intervjuandet bygger på. Det finns ingen regelstyrd metod med tydliga steg att följa, utan det är en konst att intervjua som utvecklas genom att göra intervjuer. Kvaliteten i intervjuer bedöms efter styrkan och värdet i den kunskap som produceras och intervjuandet kan ses som ett hantverk som man lär sig genom praktisk övning (ibid). Då studiens syfte är att undersöka hur familjehemsföräldrar resonerar om hur anknytningen mellan ett placerat barn och dess familjehemsförälder kan se ut och vad som kan påverka anknytningen, är enskilda intervjuer lämpliga då vi får möjlighet att förstå ämnet från familjehemsföräldrarnas egna perspektiv. Vi har i studien använt en semistrukturerad intervjuguide (se bilaga 3) som konstruerades utifrån anknytningsteorin (Bowlby 1982,1994; Karlsson 2012; Broberg et al. 2009). På så vis har vi ett deduktivt tillvägagångssätt. Ett deduktivt tillvägagångssätt innebär att vi använder anknytningsteorin för att förstå den information vi samlat in genom att gå uppifrån och neråt i materialet för att finna svar (Malterud 2009). Vi utgår från anknytningsteorins modeller, begrepp och kategorier och den deduktiva bearbetningen innebär att vi placerar data och fenomen där vi ser att de hör hemma enligt teorin (ibid). Ett deduktivt tillvägagångssätt innebär att gå från det generella till det speciella, att använda kunskap från en generell teoretisk nivå för att säga något om ett enskilt fall. Forskaren använder en teori för att förklara enskilda utsagor eller beteenden (ibid). Under den deduktiva databearbetningen upptäcktes data som inte kunde placeras in under begrepp eller kategorier i vår valda teori. Data analyserades utifrån ett induktivt tillvägagångssätt. I ett induktivt tillvägagångssätt genomförs analysen genom att gå från det speciella till det generella. Kunskap från en speciell nivå används för att säga något på en allmän nivå. Tillvägagångssättet styrs då av datamaterialet där forskaren noggrant går igenom materialet utan en teoretisk förförståelse. Materialet ger då nya begrepp och kategorier som kan användas för att klassificera fenomen som hittills inte varit exakt avgränsade (Malterud 2009). Det deduktiva tillvägagångssättet styrs av teorin och det induktiva tillvägagångssättet styrs av empirin. I vår studie har vi haft både ett deduktivt och ett induktivt tillvägagångssätt och genom att kombinera de bägge arbetssätten får studien därför en abduktiv ansats. Både empiri och teori får vara utgångspunkt för databearbetning och redovisning av resultat och analys. Abduktionen liknar induktionen då det skapas nya begrepp och metoder genom analys av fakta. Likheten är så hög att Pierce, som etablerade begreppet adbuktion, år 1902 skrev att han blandade ihop abduktion och induktion (Andersen 1994). Utgångspunkten är 13

dock i abduktionen att verkligheten och vetenskapen är beroende av varandra, och att utan samspelet skulle inget av det finnas eftersom vetenskapen avspeglar verkligheten. Den abduktiva ansatsen låter både det empiriska materialet och det teoretiska perspektivet påverka analysen, genom att empirin skapar nya begrepp som sedan prövas utifrån det teoretiska perspektivet. På så vis kontrolleras om det finns någon giltighet eller lagbundenhet (Andersen 1994). Malterud (2009) menar att det är konstlat att dra en gräns mellan det induktiva och det deduktiva, då forskningsprocessen är en blandning mellan de bägge tillvägagångssätten. Frågan är snarare var tyngdpunkten ligger mellan de olika ansatserna, än om det är det ena eller det andra. Grunden i vår studie är en vetenskaplig teori och empiri har samlats in utifrån teorin. Stora delar av empirin har sedan analyserats utifrån teorin vilket gör att vår studies tyngdpunkt ligger åt det deduktiva tillvägagångssättet. 4.4 Urval För att finna svar på vår frågeställning och samla in ett relevant datamaterial gjorde vi ett bekvämlighetsurval där vi valde att intervjua de familjehemsföräldrar som fanns till hands och var intresserade av att ställa upp. För oss var det nödvändigt att använda oss bekvämlighetsurval då vi ville underlätta finnande av intervjupersoner på grund av brist på tid. Bekvämlighetsurval innebär att urvalet består av personer som för tillfället finns tillgängliga för studiens undersökning och som i vanliga fall kan vara svåra att finna (Bryman 2002). Fördelen med bekvämlighetsurval menar Bryman (2002) är att den framstår som mindre tidskrävande. För oss var det enkelt att välja de intervjupersoner som fanns till hands då de alla uppföljde våra urvalskriterier. Respondenterna i studien är familjehemsföräldrar, både manliga och kvinnliga, boende i olika kommuner i Mellansverige men i samma län. Vi sökte deltagare genom kontakter med socialsekreterare i de närliggande kommunerna, en organisation för familjehem samt ett företag som förmedlar familjehem åt kommunernas socialtjänst. Vi konstruerade ett informationsbrev (se Bilaga 1) där studiens syfte beskrevs och information lämnades om vilka vi var och vad intervjuerna skulle användas till. På så vis kontaktade vissa respondenter oss på egen hand och vissa kontaktades av socialsekreterare. Vissa familjehemsföräldrar kontaktades av en familjehemskonsulent som sedan i sin tur förmedlade kontaktinformation till oss från dem som ville delta i studien. För att kunna svara på studiens frågeställning om anknytningen har förändrats över tid gjordes vissa avgränsningar i urvalet av familjehemsföräldrar. Vårt krav var att de deltagande familjehemsföräldrarna hade haft placeringen i minst två år. På så vis har familjehemsföräldrarna hunnit skapa en relation till barnet och det kan även ha skett förändringar i relationen mellan dem. 4.5 Presentation av respondenterna Enskilda intervjuer har gjorts med sex familjehemsföräldrar i åldern 40 till 62 år. Vi har valt att använda oss av fiktiva namn för att underlätta läsandet av texten. Anledning till placering är för samtliga barn bristande föräldraförmåga eller omsorgsvikt och det är både frivilliga placeringar enligt Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) och tvångsvårdsplaceringar enligt Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (SFS 1990:52). 14

Einar har varit familjehem i nästan 20 år och har under den tiden haft flertalet placeringar. Barnet Einar berättade om under intervjun placerades vid ett års ålder och är idag tonåring. Bengt är vid intervjutillfället familjehemsförälder åt en ungdom som varit placerad i fyra år och som idag är myndig. Bengt har varit familjehemsförälder i över ett decennium. Ingbritt har varit familjehemsförälder i nästan 40 år. Barnet Ingbritt berättade om under intervjun placerades vid nio månaders ålder och bodde hos Ingbritt under hela sin uppväxt. Therese är familjehemsförälder åt ett placerat barn som placerades vid åtta års ålder och har vid intervjutillfället bott i familjehemmet i två år. Angelica har varit familjehem i cirka fem år. Barnet Angelica berättade om under intervjun har varit placerat i fyra och ett halvt år och är vid intervjutillfället åtta år gammal. Karin är familjehemsförälder åt ett barn som har varit placerad hos henne i fem och ett halvt år. Barnet är vid intervjutillfället åtta år gammalt. 4.6 Intervjuerna Vi har använt en semistrukturerad intervjuguide som utarbetades utifrån vår valda teori. Begrepp från anknytningsteorin har använts i frågorna för att på så vis kunna besvara studiens frågeställning. Malterud (2009) menar att forskaren bör i de allra flesta fall revidera intervjuguiden under fältarbetet då denne lär sig mer om vad det behöver koncentreras på och genom detta anpassa sig till mötet med respondenten. Vissa begrepp som används i anknytningsteorin kan ha en annan betydelse för respondenten än den som presenteras i teoretiska sammanhang och därför informerade vi respondenterna om vad vi sökte för kunskap för att inte riskera att tala om olika saker (ibid). Att som forskare kunna vara tillräckligt öppen men ändå fokuserad under intervjuerna är en konst (Malterud 2009). Samtliga intervjuer gjordes i respondentens hemmiljö och de upplevdes då trygga och bekväma med intervjusituationen och innan intervjun startades fick informanterna lämna ett skriftligt samtycke genom det missivbrev (se bilaga 2) som vi medtagit. Båda uppsatsförfattarna deltog i alla intervjuerna för att kunna komplettera varandra och för att vi skulle få höra samma berättelser. Vi delade upp frågorna mellan oss så att vi skulle känna oss trygga med vilka frågor vi skulle ställa och ha en struktur för intervjun. Under de stunder den ena ställde frågor aktivt kunde den andra vara en aktiv lyssnare och försöka förstå innebörden i vad som sades och på så vis komma med relevanta följdfrågor. Att kunna ställa följdfrågor förutsätter aktivt lyssnande, vilket enligt Kvale och Brinkmann (2009) är lika viktigt som att behärska intervjutekniken. Det är avgörande att kunna lyssna till det som sägs och hur det sägs, vilket är något att lära sig med tiden. Genom att båda uppsatsförfattarna deltog vid samtliga intervjuer ökade möjligheterna att lyssna aktivt och på så vis få en högre kvalitet i intervjun. Samtliga intervjuer spelades in på mobiltelefon med inspelningsfunktion och de varade mellan 30 minuter och 80 minuter. 4.7 Transkribering och analysmetod Information om en faktisk händelse, så som den tilldrog sig i tid och rum mellan de berörda parterna och deras upplevelser av den kallas för rådata. Inom kvalitativ forskning samlas den in genom de intervjuer eller observationer som gjorts. I kvalitativ forskning formas verkligheten till text efter observation eller samtal, för att rådata ska bli tillgänglig för analys. 15

Den bearbetning och organisering av rådata så att den får en form som är tillgänglig för analys kallas för transkribering (Malterud 2009). Enligt Malterud är det avgörande att komma ihåg att det transkriberade materialet bara ger en bild av utvalda sidor av verkligheten, inhämtad ur ett bestämt perspektiv som saknar många av verklighetens centrala egenskaper. Det är alltså nödvändigt att inte förväxla texten i utskriften med verkligheten, då även den noggrannaste transkribering endast ger en begränsad bild av verkligheten. Även översättningsleden gör att en viss innebörd kan gå förlorad eller förändras (ibid). Transkriberingen gjordes inom de närmsta dagarna efter intervjun, för att kunna återge intervjun så exakt som möjligt. Då intervjun gjorts nära inpå transkriberingen ökar chanserna att minnas detaljer lättare samt att kunna minnas om det uppstår oklarheter i vad som sägs, vilket kan bero på inspelningens kvalitet. Vi transkriberade hälften av intervjuerna var och det som sades dokumenterades ordagrant i den mån det gick. Vid transkriberingen ändrades alla namn till fiktiva namn och platser som kan identifiera en respondent. Efter transkriberingen lästes texterna noggrant för att sedan bearbetas och analyseras genom en kombination av meningskodning och meningskategorisering (Kvale & Brinkmann 2009). Meningskodningen genomfördes när ett eller flera nyckelord kopplades till ett textsegment, för att underlätta senare identifiering av uttalandena (ibid). När meningskodningen var klar påbörjades meningskategoriseringen vilket enligt Kvale & Brinkmann är en systematisk begreppsbildning kring ett uttalande, vilket skapar förutsättningar för kvantifiering. Meningen i långa intervjuuttalanden reduceras då till färre och mer enkla kategorier. Kategorierna kan växa fram under analysens gång, eller vara utvecklade på förhand (ibid). Vi har under vår databearbetning båda typer av kategorier, där vissa är tagna från anknytningsteorin och vissa kategorier har växt fram under analysens gång och tagits från empirin. Genom den deduktiva databearbetningen markerade vi allt i texten som hör till anknytningsteorin, och genom den induktiva databearbetningen formades kategorier av ständigt återkommande kodningar. Kategorierna formades till två delar, den första delen, anknytningen till familjehemsföräldern innehåller hur familjehemsföräldrarna beskriver och resonerar kring barnets anknytning till dem. Den andra delen, svårigheter och möjligheter i anknytningen presenterar familjehemsföräldrarnas resonemang kring omständigheter och situationer som familjehemsföräldrarna kan uppleva som utmaningar men även som gynnsamma och givande. För att studiens återgivna citat ska vara lättare att förstå har intervjupersonernas spontana talspråk ändrats till en skriftspråklig form som är mer läsbar (Kvale & Brinkmann 2009). 4.8 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet Validitet och reliabilitet är två av de viktigaste kriterierna för bedömningen av en undersöknings kvalitet. Validitet och reliabilitet förekommer främst i kvantitativ forskning, men Kvale och Brinkmann (2009) har formulerat om begreppen så att de även är relevanta för intervjuforskning. Reliabilitet handlar om forskningsresultatens konsistens och tillförlitlighet, särskilt i relation till frågan om ett resultat kan produceras på nytt av en annan forskare vid en annan tidpunkt. Frågan berör då huruvida en intervjuperson kommer att förändra sina svar under en intervju och huruvida intervjupersonen kommer att ge olika svar till olika intervjuare. Reliabilitet kan 16