Verksamhetsberättelsen

Verksamhetsberättelsen 2013 Svenska Distriktsläkarföreningen

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Inledande faktaredovisning 3 Allmänt 9 AKTUELLA HÄLSO- OCH SJUKVÅRDSFRÅGOR Uppföljning av vårdval i primärvården 10 Allmän vårdvalsutveckling 11 Strategi allmänmedicin 12 Specialister i allmänmedicin utbildade i annat EU-land 13 Sjukskrivningsfrågor 13 Den framtida läkarrollen 14 Äldresjukvård 14 IT i vården 14 UTBILDNING OCH FORSKNING Grundutbildning och AT 15 Vidareutbildning 15 Fortbildning 16 Forskning 16 Provinsialläkarstiftelsen 16 FÖRENINGSARBETE DLFs fullmäktige 17 Ordförandekonferensen 17 Fackligt seminarium 17 Kontakter lokalavdelningar 18 FÖRBUNDSARBETE Läkarförbundets fullmäktige 18 Centralstyrelsen 19 Förhandlingsfrågor 19 Arbetslivsgruppen och arbetsmiljöfrågor 20 Rådet för läkemedel, IT och medicinteknik 20 Etik och ansvarsrådet 20 Kontakter med andra delföreningar 21 INTERNATIONELLT ARBETE UEMO 21 Nordisk allmänmedicinsk samverkan 21 INFORMATION Distriktsläkaren 21 Hemsidan 21 Rekryteringsarbetet 22 KONTAKTER MED ANDRA ORGANISATIONER SFAM 22 Allmänläkarmöten 22 Övriga kontakter 22 ÖVRIGT Stiftelsen Svenska Distriktsläkarföreningens Samfond 22 KASSÖRENS REDOGÖRELSE 23 FÖRTECKNING ÖVER FÖREKOMMANDE FÖRKORTNINGAR 23 DLF ARBETAR FÖR 24 RESULTAT OCH BALANSRÄKNING PROTOKOLL FRÅN FULLMÄKTIGEMÖTET 2013 2

VERKSAMHETSBERÄTTELSE Styrelsen för Svenska distriktsläkarföreningen (DLF) får i enlighet med föreningens stadgar avge följande berättelse över verksamheten och förvaltningen under tiden 1 januari till 31 december 2013. 2013-01-01 2013-04-19 2013-04-19 2013-12-31 Styrelseledamöter Styrelseledamöter Mandattiden utgår Ove Andersson, ordförande Ove Andersson, ordförande 2014 Anna Segernäs Kvitting, vice ordf. Anna Segernäs Kvitting, vice ordf. 2015 Agneta Sikvall, sekreterare Agneta Sikvall, sekreterare 2015 Anders Nilsson, kassör Anders Nilsson, kassör 2014 Britt Bergström Britt Bergström 2014 Christer Olofsson Christer Olofsson 2014 Svante Svenson Daniel Mella 2015 Marina Tuutma Marina Tuutma 2015 Revisorer Lennart Spång Carl-Eric Thors Revisorssuppleanter Sten Stenberg Gunilla Boström Auktoriserade revisorer Mats Fridblom Stefan Norell (suppl.) Ledamöter i valnämnden Eva Fägerskjöld Ulf Wahllöf Björn Widlund Ann-Christine Sjöblom (suppl.) Revisorer Lennart Spång Carl-Eric Thors Revisorssuppleanter Sten Stenberg Per Wennerholm Auktoriserade revisorer Mats Fridblom Stefan Norell (suppl.) Ledamöter i valnämnden Ulf Wahllöf Björn Widlund Ann-Marie Terner Nino Bracin (suppl.) FULLMÄKTIGEREPRESENTANTER I SVERIGES LÄKARFÖRBUND 2013-01-01 2013-04-19 2013-04-19 2013-12-31 Ordinarie Ersättare Ordinarie Ersättare Britt Bergström Per Nordlund Britt Bergström Per Nordlund Anders Nilsson Moa Vlastós Anders Nilsson Svante Svenson Christer Olofsson Gunilla Boström Christer Olofsson Ann-Christine Sjöblom Anna Segernäs Kvitting Lorenz Risk-Plotzki Anna Segernäs Kvitting Bengt Jönsson Agneta Sikvall Ann-Christine Sjöholm Agneta Sikvall Karin Starzmann Svante Svenson Eva Fägerskjöld Daniel Mella Per Wennerholm Marina Tuutma Susanne Sparre Marina Tuutma Björn Widlund Kerstin Ermebrant Staffan Skobe Kerstin Ermebrant Ulf Wahllöf 3

SAMMANTRÄDEN Styrelsen har under året haft 20 sammanträdesdagar; 24 25 januari, 7 8 mars, 17 april, 18 april (ordförandekonferens), 19 april (FM och konstituerande möte), 22 maj, 25 27 augusti, 7 11 oktober, 13 november, 14 15 november (fackligt seminarium), 12 december. ANTAL MEDLEMMAR 2013 Antalet yrkesverksamma medlemmar vid årets början 4 440 Antalet yrkesverksamma medlemmar vid årets slut 4 503 Antalet pensionerade medlemmar vid årets början 613 Antalet pensionerade medlemmar vid årets slut 604 UNDER ÅR 2013 AVLIDNA MEDLEMMAR Namn Född Calle Bengtsson, Göteborg 1934 Lars Bengtsson, Båstad 1939 Kent Berg, Ludvika 1954 Leif Berglund, Örebro 1944 Torgny Dahlqvist, Malmö 1924 Bibi Grenholm, Eksjö 1946 Paul Grezell, Åkersberga 1951 Bo Olof Henricson, Arjeplog 1944 Sonja Karlgren, Göteborg 1928 Britt Kuntzel, Uppsala 1930 Claes-Olov Lindemark, Löttorp 1929 Börje Lindgren, Åsbro 1920 Anna-Lisa Melin, Stockholm 1931 Svend Raaby, Bastuträsk 1926 Barbro Ralfsson Tham, Malmö 1942 Inge Sjögren, Sandviken 1950 Bo Viklund, Lysekil 1953 Ilmars Zveinieks, Lund 1923 Bertil Öhrman, Aspabruk 1943 HEDERSLEDAMÖTER Distriktsläkaren Kerstin Ermebrant Distriktsläkaren Christina Fabian Distriktsläkaren Per G Swartling 4

FÖRTECKNING ÖVER ORDFÖRANDE OCH SEKRETERARE I LOKALAVDELNINGARNA AVDELNING ORDFÖRANDE SEKRETERARE BLEKINGE Christer Olofsson Tel: 070-563 70 93 E-post: christer.olofsson@ltblekinge.se DALARNA Vakant Björn Ställberg E-post: b.stallberg@salem.mail.telia.com GOTLAND Vilande förening Kontaktperson Per Jörneus E-post: per.jorneus@gmail.com GÄVLEBORG Vilande förening Tina Dahlin (kanslist) Gästrike Hälsinge läkarförening Tel: 026-15 50 10 E-post: tina.h.dahlin@lg.se HALLAND Gunnar Claësson Mats Wasberg Tel: 0346-562 34 Tel: 0705-53 45 56 E-post: gunnar.claesson@lthalland.se E-post: mats.wasberg@telia.com JÄMTLAND Lorenz Risk-Plotzki Kerstin Ermebrant Tel: 076-086 70 73 Tel: 070-326 94 08 E-post: lorenz.risk-plotzki@jll.se E-post: kermebrant@gmail.com JÖNKÖPING Malin Andersson Vakant Tel: 070-662 84 14 E-post: malin.andersson@lj.se KALMAR Staffan Skobe Runa Lieden Karlsson Tel: 070-686 30 62 Tel: 0491-701 17 E-post: staffan.skobe@ltkalmar.se E-post: runalk@telia.com KRONOBERG Kai-Christian Reck Karin Johansson Tel: 0477-79 48 36 Tel: 0470-58 94 20 E-post: kai-christian.reck@ltkronoberg.se E-post: karin.e.johansson@ltkronoberg.se MELLERSTA SKÅNE Kontaktpersoner Olof Lindqvist Jan Nalepa Tel: 0415-521 39 Tel: 0418-45 65 76 E-post: olof.lindqvist@skane.se E-post: jan.nalepa@skane.se NORRBOTTEN Robert Svartholm Jan Hennix Tel: 070-623 45 09 Tel: 070-636 89 49 E-post: polarull.svartholm@telia.com E-post: jan.hennix@nll.se 5

AVDELNING ORDFÖRANDE SEKRETERARE STOCKHOLM Caroline Asplund Magnus Sterner Tel: 070-736 03 57 E-post: caroline.svante@swipnet.se E-post: adductor.magnus@me.com SYDVÄSTRA SKÅNE Bengt Jönsson Gustav Sundberg Tel: 040-623 46 60 Tel: 040-58 60 77 E-post: bengt.g.jonsson@skane.se E-post: gustav.sundberg@skane.se SÖDERMANLAND Vilande förening Kontaktperson Leif Stavåker E-post: leif.stavaker@dll.se UPPSALA Johnny Sternesjö Eva Gal Garadnai Tel: 070-786 68 74 Tel: 018-611 74 28 E-post: johnny.sternesjo@lul.se E-post: eva.gal.garadnai@lul.se VÄRMLAND Vilande förening VÄSTERBOTTEN Nino Bracin Mante Hedman Tel: 070-380 49 99 Tel: 070-245 86 87 E-post: nino.bracin@vll.se E-post: mante.hedman@vll.se VÄSTERNORRLAND VÄSTMANLAND Vilande förening Rune Kaalhus Tel: 0221-264 45 E-post: rune.kaalhus@ptj.se VÄSTRA GÖTALAND Agneta Sikvall Karin Starzmann Tel: 0734-03 99 59 Tel: 0700-82 39 74 E-post: agneta.sikvall@vgregion.se E-post: karin.starzmann@vgregion.se ÖREBRO Ann-Marie Terner Mogens Schou Tel: 0586-660 00 Tel: 0581-408 40 E-post: ann-marie.terner@orebroll.se E-post: mogens.schou@orebroll.se ÖSTERGÖTLAND Carin Larnert Hansson Fadi Chedid Tel: 010-104 71 E-post: 73carin.larnert.hansson@lio.se E-post: fadi.chedid@lio.se ÖSTRA SKÅNE KANSLI Björn Widlund Tel: 076-266 48 04 E-post: bjorn.widlund@skane.se Anne-Marie Johansson Sveriges läkarförbund, Box 5610, 114 86 STOCKHOLM Tel: 08-790 33 90, Fax: 08-790 33 95 E-post: anne-marie.johansson@slf.se DLFs hemsidor: www.distriktsläkaren.se och www.svdlf.se 6

REMISSER OCH AVGIVNA SKRIVELSER Fortbildning i dialog en metod att förstärka läkarnas möjligheter till god fortbildning. Läkarförbundets politik för att främja hälsa och förebygga ohälsa. Patientlag. Modell för framtagande av underlag till regeringen inför beslut om nationella vaccinprogram. Rätt information Kvalitet och patientsäkerhet för vuxna med nedsatt beslutsförmåga. Privata utförare kontroll och insyn. Socialstyrelsens vägledning för mödrahälsovården. Socialstyrelsens vägledning för barnhälsovården. Socialstyrelsens vägledning för elevhälsan. Ansvarsfull hälso- och sjukvård. Läkemedelsverkets förslag till föreskrifter för nationella medicinska informationssystem. 7

STYRELSENS OCH FÖRENINGSMEDLEMMARS REPRESENTATION 2013-01-01 2013-04-19 2013-04-19 2013-12-31 Centralstyrelsen (CS) Läkarförbundets valberedning Ove Andersson Rune Kaalhus Björn Widlund Ove Andersson Rune Kaalhus Förhandlingsdelegationen (FD) Ove Andersson Ove Andersson Delegationen för utbildning och forskning (UFO) Britt Bergström Britt Bergström BraVå (Bra Vård för äldre) Ove Andersson Ove Andersson Arbetsgrupp för fortbildningsinspektioner Britt Bergström Britt Bergström Arbetslivsgruppen (ALG) Christer Olofsson Christer Olofsson Etik- och ansvarsrådet (EAR) Nino Bracin Nino Bracin Rådet för Läkemedel, IT och Medicin-teknik (RLIM) Anders Nilsson Ingmarie Skoglund Rune Kaalhus Rikard Lövström Karin Starzmann Sjukvårdspolitiska arbetsgruppen (SPA) Ove Andersson Ove Andersson VIS-gruppen Ove Andersson Ove Andersson Allmänläkares europeiska organisation (UEMO) Provinsialläkarstiftelsens styrelse Nils Hafstens stiftelse Stiftelsen Henning och Greta Anderssons minne Ann-Christine Sjöblom Agneta Sikvall Christer Olofsson Britt Bergström Sandra af Winklerfelt, suppl. Ann-Christine Sjöblom, suppl. Anna Källkvist Carl-Eric Thors suppl. Anna Källkvist Carl-Eric Thors suppl. Ann-Christine Sjöblom Agneta Sikvall Christer Olofsson Britt Bergström Sandra af Winklerfelt, suppl. Ann-Christine Sjöblom, suppl Anna Källkvist Carl-Eric Thors suppl. Anna Källkvist Carl-Eric Thors suppl. 8

Svenska Distriktsläkarföreningen Verksamheten 2013 ALLMÄNT OM VERKSAMHETSÅRET Den svenska sjukvården har under 2013 präglats av effekterna av en allt hårdare politisk styrning som drabbat alla vårdformer. Ideologiskt har debatten kring New Public Management (NPM), ökad patientmakt samt utveckling av alternativa öppna vårdformer inom övrig specialistvård utifrån lagen om vårdval präglat sjukvårdsutvecklingen. De allt snävare ekonomiska ramarna inom landsting och regioner har enligt föreningen tydligt förstärkt den politiska styrningen av vården och tydliggjort utvecklingen mot en nationellt allt mer ojämlik vård på olika villkor. Vårdvalen i primärvård har av nationella politiker ofta beskrivits som en framgångsrik reform, men problemen kring politiska prioriteringar, ersättningssystem, frånvaron av planering gällande bemanning och resurser m.m. har varit påtagliga runt om i landet. Bemanningssituationen och kartläggningen av bristen på specialister i allmänmedicin har tydliggjort en del av denna utveckling. Kartläggningen påvisade också de nationella ojämlikheter som vårdvalsreformen skapat. Detta har gjort att frågan om en nationellt styrd sjukvård, enligt föreningens politiska mål, har börjat diskuteras allt mer bland politiker och beslutsfattare. För DLF har arbetsåret inneburit flera stora arbetsområden. Grundläggande har dock varit ett fortsatt fokus på att stärka specialisten i allmänmedicin och primärvårdens betydelse. Utifrån tidigare fullmäktigeuppdrag har vi fortsatt det övergripande arbetet med en strategi för att öka antalet allmänmedicinska specialistläkare, föreningen har gett ut två publikationer, Strategier för att öka antalet allmänmedicinska specialistläkare samt Den goda arbetsplatsen som distribuerats till nationella och regionala sjukvårdspolitiker samt övergripande chefer inom alla Sveriges landsting och regioner. Internt har vi diskuterat ytterligare åtgärder att arbeta vidare med strategisk utbildning och forskning som siktar på att stärka betydelsen av och intresset för allmänmedicin i framtiden. Styrelsens och lokalavdelningarnas arbete kring Läkarförbundets undersökning av primärvårdens läkarbemanning har haft stor betydelse att ett ökat antalet specialister i allmänmedicin är ett måste för en bra primärvård och för att öka allmänmedicinens och primärvårdens betydelse. På uppdrag av fullmäktige har vi tydliggjort IT-frågorna. Beslut togs om att arbeta för en samverkande journaldatabas och att öka vårt inflytande på IT-utvecklingen. Vi har tagit fram en kravlista gällande IT i primärvård och ett vidare arbete planeras under nästkommande år. Föreningen deltog i förbundets arbete med landstingens införande av Din journal på nätet, d.v.s. patientens direkta tillgång till sin journal. Precis som tidigare år är bristen på bra fortbildning ett problem som fortsätter att bekymra styrelsen. En ny fortbildningsenkät har genomförts av Läkarförbundet som återigen visar att medlemmarna i allt mindre grad deltar i fortbildning eller andra kompetensutvecklingsåtgärder. På grund av detta och en tydligare EU-lagstiftning gällande kompetensutveckling hos professioner med legitimationskrav inom sjukvården har debatten om CPD/CME/recertifiering tagit fart. Diskussionen har förts både från professionens sida samt också lyfts av nationella sjukvårdspolitiker. Föreningen har i bägge dessa frågor haft ett samarbete med SFAM för att få en gemensam allmänmedicinsk hållning i frågorna inför den fortsatta diskussionen internt och gentemot beslutsfattare. Internationellt har vi fortsatt att bevaka frågor rörande specialiteten i allmänmedicin och primärvård genom UEMO (Union Européenne des Medicins Omnipracticiens). På grund av föreningens ekonomi har vi minskat vår delegation till en delegat. Fortbildning, vår specialitets ställning i europeisk lagstiftning samt folkhälsofrågor är exempel på vad som har debatterats. Den tidigare frågan kring EU-läkare slutfördes under 2012 varvid styrelsen nu har lagt fokus på att följa upp konsekvenserna av de förändrade svenska lagliga förutsättningarna för specialister inom allmänmedicin utbildade i annat EU-land. Vi har följt upp antalet kollegor med EU-läkarkompetens som via annat land försöker komma in och arbeta i svensk primärvård med en accepterad formell kompetens som specialist plus genom en motion till Läkarförbundets fullmäktige påbörjat en dialog med offentliga och privata arbetsgivarföreträdare för att skapa instrument för reell kompetensutvärdering och kompetensutveckling för de individer med specialistutbildning i annat EU-land som får anställning inom svensk primärvård. Styrelsens interna arbete har präglats av en ökad osäkerhet kring de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten. Styrelsen såg att medlemsutvecklingen var osäker vilket gjorde att vi la en försiktig budget som innebar konsekvenser för styrelsens arbete. De åtgärder som genomfördes var en minskning av antal mötesdagar, minskad lönekompensation för redaktören och minskade externa representativa uppdrag inklusive delegationen till UEMO. Arbetet med lokalavdelningarnas ekonomi och stadgar har slutförts i dialog med lokalavdelningarna för att underlätta övergången till en central hantering av lokalavdelningarnas medel. Förändringen av föreningens stadgar som beslutades av förra årets fullmäktige godkändes dock inte av förbundsledningen på grund av oklarheter om vem som ska 9

få bli medlem. Frågan kommer dock att få en lösning nästa år. Hemsidan www.distriktslakaren.se har utvecklats med bl.a. val av en webbmaster med ansvar för denna funktion. För att synliggöra styrelsens arbete för medlemmen och omvärlden har kommunikationsarbetet varit en viktig del på styrelsemötena. Styrelsen kommunicerar vårt arbete på flera sätt som vi ständigt för söker utveckla. Vår tidning, föreningens hemsidor, medlemsmail, twitterkonto samt regelbundna debattartiklar är de medel som används i detta arbete. På hemsidan finns nu en fortlöpande medierapportering och regelbunden information från styrelsen om vår agenda och våra pågående projekt. Förhoppningen är att vi ska fortsätta att utveckla hemsidan och twittrandet med allt bättre riktad aktuell information och möjlighet till interaktivitet för medlemmen. Som en del av rekrytering till vår specialitet har vi också fört en dialog med MSF och deltagit i de nationella hemvändardagar som SKL anordnade. att arbeta för att antalet specialister i allmänmedicin inom svensk primärvård skall uppgå till minst 6 300 för att möjliggöra en primärvård med god medicinsk kvalitet och tillgänglighet. AKTUELLA HÄLSO- OCH SJUKVÅRDSFRÅGOR UPPFÖLJNING AV VÅRDVAL I PRIMÄRVÅRDEN En för styrelsen viktig uppgift sedan föreningens motion till Läkarförbundets fullmäktige 2009 om behovet av uppföljning av vårdvalsreformen inom primärvården har varit att tillsammans med Läkarförbundet arbeta med detta uppdrag. Redan tidigt beslöts att inte börja arbeta med uppföljningen förrän 2012. Detta då reformen inte bedömdes varit genomförd förrän då och eventuella effekter skulle vara svårvärderade innan dess. Under 2012 påbörjades uppdraget som är planerat att innehålla flera delar. Dels primärt en kartläggning av bemanningen (inkl. ST-planering och bemanning), dels senare en medlemsenkät gällande medlemmarnas syn på utvecklingen av innehållet i uppdraget som specialistläkare inom vårdvalet samt en analys av allmänläkarens och primärvårdens kostnader och produktion under vårdvalet. Under november 2012 genomfördes en enkät som kartlade bemanningssituationen inom svensk primärvård, Läkarförbundets undersökning av primärvårdens läkarbemanning. Resultaten publicerades och kommunicerades i mars 2013 tillsammans med föreningen och dess lokalavdelningar. Resultatet visar en brist på 800 specialister i allmänmedicin i dagens vårdvalssystem och med dagens ekonomiska förutsättningar. För att nå ända upp till föreningens mål och det av riksdagen fattade beslutet på en specialist i allmänmedicin/1500 invånare fattades det 1500 kollegor i november 2012. Gällande ST-dimensionering kunde undersökningen fastslå att det i de allra flesta landsting och regioner förelåg en kraftig underdimensionering av antalet ST-tjänster. Inte heller de nyutlösta ST-tjänsterna kommer att motsvara det behov som finns oavsett målnivå. Läkarförbundet, styrelsen och majoriteten av föreningens aktiva lokalavdelningar genomförde i mars riktade lokala aktiviteter medialt eller personliga uppvaktningar för att påverka lokala beslutsfattare att ta ansvar för situationen och diskutera lokala strategier för att vända den bristsituation som påvisats. Materialet har sedan använts av lokalavdelningarna i fortlöpande kontakter med beslutsfattare på lokalplanet. Enkäten och arbetet har i vissa delar av landet lett till att frågan om bristen på specialister i allmänmedicin fått större betydelse och att man också tillsatt medel för fler ST-tjänster. Styrelsen har på det nationella planet diskuterat enkätens resultat med företrädare för vänsterpartiet, socialdemokraterna, SKL, vårdföretagarna m.fl. Detta som en del av förbundets aktiviteter i frågan. Frågan har vävts in i utredningen gällande läkarens roll i vården av sköra äldre Varför kan inte doktorn komma? och kommunicerats i samband med arbetet med denna rapport. Ett resultat av bemanningsenkäten var också konstaterandet av att det inte finns någon övergripande nationell diskussion gällande framtida behov av läkarresursen inom svensk sjukvård. Bemanningsenkäten plus Socialstyrelsens prognos indikerar på ett oerhört tydligt sätt att det är en uppenbar brist 2012 och att antalet specialister i allmänmedicin/1000 invånare kan komma att minska med 30% fram till 2025. Som en naturlig del har därför de politiska kontakterna under den sista delen av verksamhetsåret fokuserat på att få igång en nationell diskussion gällande framtida kompetensförsörjning inom svensk sjukvård. Behovet har framförts till regering, Socialstyrelsen, politiska partier samt företrädare för landstingen. Som en spin-off effekt gällande resultaten av ST-bemanningen i primärvården så beslöt förbundet och styrelsen att under 2013 kartlägga de strukturella förutsättningarna för ST i allmänmedicin. Detta för att gå vidare med en dialog med förslag på vad som behöver göras i framtiden för att öka antalet ST-tjänster i landet på ett ansvarsfullt sätt gällande kvaliteten och handledning. En enkät till studierektorerna inom allmänmedicin togs fram under hösten 2013 och skickades ut i slutet på året. En politisk effekt av kartläggningen är att det på ett oerhört tydligt sätt framgår att vårdvalet ökat ojämlikheterna i primärvården i Sverige. Dessa resultat har lyfts fram i kontakterna med politiska partier, regering och media. Inför valet 2014 så kommer det arbetet att vara en viktig del av Läkarförbundets budskap. Vi påbörjade också arbetet med en analys av utvecklingen av allmänläkarens och primärvårdens kostnader inom vårdvalet i primärvården. Resultatet kommer att offentliggöras i början på nästa år. 2014 så planeras först och främst ett fortsatt arbete med ST-dimensioneringen samt under den senare delen av året förhoppningsvis en medlemsenkät. Denna enkät ska belysa effekterna av vårdvalsreformen gällande uppdraget, inklusive frågor gällande arbetsmiljö och organisationsförändringar, samt utvecklingen av den professionella utvecklingen och kvaliteten. att verka för att specialisten i allmänmedicin och primärvården är basen för vården av den enskilde patienten inom hälso- och sjukvården, att verka för att kompetenskravet för fast tjänst med helhetsansvar inom primärvården skall vara specialist i allmänmedicin, att verka för att primärvården får utökad andel av de totala hälso- och sjukvårdsresurserna. 10

ALLMÄN VÅRDVALSUTVECKLING Året som gått DLF har fortlöpande bevakat det nationella vårdvalet och dess implementeringar. Nu drygt fem år sedan lagen om valfrihetssystem LOV trädde i kraft kan vi se att alla Sveriges 22 huvudmän för hälso- och sjukvård utvecklat egna ersättningsmodeller/ regelböcker. Det ger en komplex och heterogen bild av LOV och dess effekt på primärvården och gör det svårt att förstå konsekvenserna av dess tillämpningar. Ett antal utvärderingar av LOV har under åren som gått genomförts. På det stora hela har lagens grundläggande syfte, att öka patienternas möjlighet att själv välja vård, öka mångfalden av sjukvårdsutövare träffat rätt. DLF är fortsatt positiv till grundsyftet. Dock kvarstår en mängd problem, vilket också exemplifieras i det gångna årets styrelsearbete med bemanning, ersättningsmodeller och uppföljning. Verksamhetsåret startade med resultaten från bemanningsenkäten som redovisade ett stort nationellt underskott av specialister i allmänmedicin över hela landet. Tittar man översiktligt på bemanningskrav som LOVs regelböcker ställer runt om i landet finner man ofta en svaghet i att de utgår från en god bemanning över tid, och tar inte hänsyn till en strukturell allmänläkarbrist. En hårt rationaliserade och kostnadseffektiv vård som primärvården får därför svårigheter att tackla bemanningsproblem och risken blir att problemen framförallt löses genom att patienter byter vårdcentral. Eftersom ersättningsmodellerna för primärvården till stor del utgår från kapitering kan dessa patientflöden snabbt skapa finansiella problem för verksamheten. I en hårt reglerad marknad som primärvården leder inte heller dessa patientflöden till ökad produktivitet. Vi vet dessutom att patienter byter vårdcentral främst på grund av rekommendation från andra eftersom det saknas bra jämförande data på medicinsk kvalitet mellan vårdcentralerna. Under internatsveckan i oktober formulerades några principer för hur ersättningsmodeller och uppföljning av vårdvalet kan se ut. Vi vill lyfta fokus från de omfattande regelböckernas skallkrav om framförallt administrativa system, kvalitetsregister och prestationsersättning och fylla den vita fläcken på vårdvalskartan med kriterier som i högre grad fastställer allmänläkarens roll i en framtida allt mer komplex och kompetenskrävande primärvård. Där är det nödvändigt att den medicinska kvaliteten lyfts in i regelböckerna och ersättningsmodellerna tar hänsyn till det som är värdeskapande för patienten och verksamheten. Under 2014 kommer arbetet att tillsammans med förbundet kring de sista delarna av primärvårdutvärderingen intensifieras och enkäterna slutföras. Principiell struktur för ersättningsmodeller Uppdraget från regeringen och sjukvårdshuvudmännen att vidareutveckla vårdvalet till fler verksamhetsområden inom öppenvård har stannat upp under 2013. Det är Stockholm, Skåne och Hallands landsting som kommit längst i att formulera förutsättningarna för vårdvalen utöver primärvård, det som ibland kallas Vårdval 2.0. Något samordnat nationellt regelverk har inte skapats, utan som tidigare har sjukvårdshuvudmännen arbetat utifrån sina lokala förutsättningar. För vårdval i specialiserad vård finns en Stockholmsmodell som bygger på ersättningsprinciper och struktur från taxan, en Hallands-modell med ett förslag på en generell modell för alla vårdval med total kostnadskontroll samt en Skåne-modell som karaktäriseras som påbyggnad på primärvårdsvårdvalet. Svårigheter att hitta ett accepterat ersättningssystem utanför primärvården och bristande intresse från andra medicinska specialiteter har dämpat förändringstakten. Det som till stor del avgör vårdens innehåll är som alltid ersättningssystemen, där ersättningsnivå och ersättningsprinciper mer eller mindre riskerar att påverka den sjukvård som prioriteras och utförs. Principiellt kan man beskriva ersättningsmodellerna utifrån tre axlar där sjukvårdshuvudmännen placerar sig olika: Grunduppdrag tilläggsuppdrag Kapitering besöksersättning Målrelaterad ersättning/prestationsersättning traditionellt kvalitetsstyrd vård Generellt kan man säga att hälso- och sjukvårdslagen, HSL är övergripande LOV och att ersättningssystem/regelböcker skall utgå från HSL. Ett problem uppstår när de 22 sjukvårdshuvudmännen utarbetar egna regelböcker för primärvårdens sjukvårdsuppdrag och hur det ska ersättas. På ett nationellt plan blir principen om vård på lika villkor svår att hävda. Möte med Konkurrensverket (KKV) KKV följer regeringsuppdraget och gör en andra utvärdering av LOV och väljer medvetet att inte titta på det som vårdcentralerna borde konkurrera om. Regeringen har inför valet 2014 beställt en ny granskning av vårdvalet utifrån ett konkurrensperspektiv och väljer även denna gång att bortse från den medicinska kvalitén när man jämför verksamhetsföreträdarna i primärvården. Man menar att en god medicinsk kvalitet förutsätts och påverkas inte av LOV. Av KKVs första uppföljning kunde man konstatera att drygt 150 vårdcentraler tillkommit efter vårdvalet, och att närheten till en alternativ vårdcentral i hög grad föreligger vilket ger medborgarna möjlighet att välja. Så långt finner man att syftet med LOV, ökad mångfald samt möjlighet till valfrihet hos medborgarna verkar infinna sig. Som tillägg till KKVs första LOV-uppföljning har de begärt in ekonomiska resultatparametrar från bokföring och bokslut. En intressant aspekt är att LOV inte kräver likabehandling mellan landstingens egendrivna vårdcentraler och de privata, däremot så kan KKV uttala sig om de skillnader som eventuellt föreligger står i proportion med de olika uppdragen som landsting och privata vårdgivare har. Möte med SKL SKL bekräftar en heterogen landstingskarta av vårdvalens regelböcker och en svag uppföljning av dessa. Under Fjällbackamötet träffade vi Sören Berg och Leena Ekberg från SKL. De hade till uppgift att beskriva ersättningsmodellerna utifrån en uppdragsgivar-/beställarroll. De bekräftar bilden av en heterogen uppsättning ersättningsmodeller för LOV. Ett alarmerande tecken är de brister i uppföljningen av LOV där vi saknar tydligt fokus på medicinsk kompetens i värderingen av verksamheterna. Att landstingen i hög grad väljer olika vägar för svensk primärvård riskerar att minska förutsättningarna för en av 11

grundbultarna för svensk sjukvård, en vård på lika villkor. Sören och Leena ska efter denna inventering arbeta under SKL med att utveckla en basmodell som stöd för sjukvårdshuvudmännen i deras utveckling av ersättningssystem och uppföljning av LOV. VIS-gruppen Deltagande i VIS-gruppen har fortgått under året. Gruppen kunde konstatera att intresset från politiskt håll att utveckla vårdvalet dött ut. Lägg därtill ett svalt intresse från andra slutenvårdsspecialiteter att delta i vårdval och vårdvalsutveckling. Därför togs beslutet i september att VIS-gruppens eventuella fortsättning skall beslutas om i början av året. En del nya tankar och problembeskrivningar har kommit ur VIS. Dels gick regeringen ut och förklarade att de öppnar för att utveckla nationella taxan, något som verkar vara en helomvändning jämfört med tidigare planer att avveckla den. Den tolkning som VIS-gruppen gjort är att detta är utspel från regeringen för att sätta press på landstingen att aktivt verka för en utveckling av LOV där något sånär lika principer ska gälla. I Stockholms läns landsting har man identifierat en del svagheter i deras aktuella ersättningssystem. De beskriver att de landstingspolitiska besluten i allt för stor omfattning fokuserat på att säkerställa innehållet i den primärvård som ska produceras och mindre vikt lagts på värdeskapande för patienterna av sjukvården som produceras. Man arbetar framförallt med en metod, vårdepisodersättning, framförallt i Stockholms län. Vårdepisodersättning medför i sig risk för felprioritering om det läggs för mycket vikt på prestationsersättning i modellen. DLF bevakar fortsatt dessa idéer. Ett exempel från närsjukvården och primärvården som liknar vårdepisodersättning är en ny modell för att minska återinläggningar av de mest sjuka ofta äldre. att fortsatt bevaka och påverka den nationella vårdvalsutvecklingen, att fortsatt bevaka anställnings- och arbetsmiljöförhållandena inom vårdvalet. STRATEGI ALLMÄNMEDICIN DLFs styrelse fick utifrån en inkommande motion under FM 2012 ett uppdrag att lägga upp en tydlig strategi för att öka antalet specialister i allmänmedicin i Sverige. Detta för att kunna få en tillräcklig bemanning i primärvården och även nå upp till målet med en läkare per 1 500 invånare. Ett framtaget strategiförslag skulle presenteras under FM 2013. Starten av arbetet redovisades i verksamhetsberättelsen 2012 och på FM 2013 redovisades arbetet i en power-point presentation. Som ett resultat av arbetet och försök att sammanfatta våra åsikter har styrelsen tagit fram en rapport Strategier för att öka antalet specialistläkare i allmänmedicin. Rapporten går att finna och skriva ut från vår hemsida www.distriktslakaren.se. Skriften kommer också att finnas tillgänglig i pappersform under FM 2014. För en djupare redovisning och läsning hänvisar vi till texten där. Sammanfattningsvis är det intressant att notera att bristen på allmänmedicinska specialister är dubbelbottnat. Det finns dels en hög andel äldre som med rask takt närmar sig pensionsåldern, dels en för liten andel yngre kollegor. Dessutom kan vi konstatera att antalet vakanta tjänster för allmänmedicinspecialister uppgår till närmare 1 000 tjänster i landet totalt. Bemanningssituationen påverkar direkt många medlemmars arbetsmiljö. Styrelsen ser det som en av sina viktigaste frågor att verka för att få till en utökning av antalet ST-läkare i allmänmedicin. Av största vikt är att bevaka att tjänsterna inrättas på enheter, som har goda förutsättningar att hålla en hög utbildningskvalitet. Det borgar också för en ökad rekryteringsmöjlighet. Vår övergripande målsättning är, som framgår av rapportens namn, att hitta strategier som ökar antalet specialister i allmänmedicin. För att kunna uppnå detta behöver våra mål beskrivas mer avgränsat. Minst en allmänläkare per 1 500 invånare. Fokus på den allmänmedicinska verksamheten (läkareffektiv vardag). En ökad rekrytering av ST-läkare i allmänmedicin. Allmänmedicin som ett starkt varumärke. Goda löner och övriga förmåner. Möjligheter till att variera arbetets innehåll. Tillräcklig bemanning för att få en bra arbetsmiljö. Strategierna för att öka antalet allmänmedicinska specialister kan indelas i tre olika steg. Det första och viktigaste steget är att rekrytera nya ST-läkare till allmänmedicin. Minst lika viktigt är att skapa förutsättningar och god arbetsmiljö för att kunna behålla de läkare som lockas till primärvården. Vi måste utvecklas och bygga vidare på de erfarenheter och den kunskap som finns. Vi tror oss inte ha hittat någon helt avgörande strategi för att lösa frågan om bristen på allmänmedicinska specialister. Det finns dock en rad åtgärder som skulle kunna genomföras för att bidra till en viss förbättring. Däribland insatser som vi i DLF som facklig organisation kan bidra med. Uppmärksamma bristsituationen och dess konsekvenser. Skapa debatt om primärvården och dess uppdrag. Visa på både goda och mindre goda exempel gällande rekryteringar. Visa på allmänmedicinens bredd. Visa fram en allmänmedicinsk specialists kunskapsområde. Mer av allmänmedicinsk forskning. Allmänläkare mer synliga i det offentliga rummet. Etablera kontakter tidigt mellan primärvård och medicinstuderande. DLF har under flera år varit aktivt för att uppmärksamma beslutsfattare om den rådande bristsituation och att problemen kommer att öka med tiden. Läkarförbundet, SKL, Socialstyrelsen m.fl. har uppvaktats både med skrivelser och genom möten. Ett viktigt underlag för diskussion har resultatet av Läkarförbundets bemanningsenkät utgjort. I de enkätstudier vi genomfört på temat Den goda arbetsplatsen har vi i flera sammanhang framhållit att ett absolut villkor för en god arbetsplats är en fullgod bemanning. Vi har även i flera sammanhang påpekat att den nyligen genomförda vårdvalsreformen inte har medfört någon större ökning av antalet allmänmedicinska specialister utan mer en omlokalisering av de specialister som redan finns i primärvården (i huvudsak en förändring från offentlig till privat arbetsgivare). 12

Common trunk Som en del av uppdraget Strategier för att öka antalet specialistläkare i allmänmedicin har styrelsen en uttalad ambition att arbeta för att stärka allmänmedicinens roll inom den medicinska grundutbildning samt inom övriga angränsande specialitetsutbildningar. Det senare kan uppnås genom att utnyttja allmänmedicin som en gemensam kunskapsbas inom flera specialiteter eller att i ökad utsträckning få allmänmedicinen att bli ett självklart sidoutbildningsinslag inom relevanta specialitetsutbildningar. Styrelsen har påbörjat en bakgrundsdatainsamling och en dialog förs med företrädare i Norge där liknande tankegångar finns och en översyn pågår. Målsättningen är att under verksamhetsåret 2014 föra fram ett tydligt budskap. I Sverige, liksom en del andra länder, har det sista åren pågått en översyn av specialitetsindelningarna. Målsättningen är att uppnå en optimal kompetens inom en adekvat tidsperiod. Utbildningen ska vara målstyrd. En ny specialitetsindelning med reviderade målbeskrivningar skulle finnas på plats från januari 2014. I somras meddelande Socialstyrelsen att så inte blir fallet. I stället ska den nya specialitetsindelningen sjösättas ett år senare, den 1 januari 2015. I översynen har det dykt upp en diskussion runt begreppet common trunk. Common trunk är ett förhållandevis välbekant begrepp inom de kirurgiska specialiteterna. Inom kirurgin har det blivit allt tydligare att den ökande operativa subspecialiseringen innebär förhöjda krav på en gemensam kunskapsbas för att säkerställa en tillräckligt generell medicinsk kompetens hos det stora flertalet kirurger för att klara bakjoursuppdragets jourtid när patientinflödet är mindre selekterat. I specialitetsöversynen uppstod en liknande diskussion runt behovet av en gemensam kunskapsbas även inom de medicinska specialiteterna. Styrelsens uppfattning är att allmänmedicin som sidoutbildning eller som del av en gemensam bas för ett ökat antal specialiteter skulle innebära stora vinster för svensk sjukvård, genom ett förbättrat samarbete och flöde runt patienterna, en ökad bilateral förståelse för varandras ömsesidiga kompetens, för vård på rätt nivå inom systemet och i förlängningen en förhöjd medicinsk kvalitet och ett förbättrat patientomhändertagande. att under 2014 fortsätta föra ut budskapet i rapporten strategier för att öka antalet specialistläkare i allmänmedicin, att arbeta aktivt för att få till ett utökat antal ST-tjänster inom allmänmedicin, att under 2014 ta fram en skrivelse med ambitionen att redovisa nyttan av att allmänmedicin är en del av en plattform som gemensam medicinsk kunskapsbas för flera specialiteter, att tydliggöra vinsterna med ett utökat bilateralt sidoutbildningsutbyte mellan slutenvård och primärvård. SPECIALISTER I ALLMÄNMEDICIN UTBILDADE I ETT ANNAT EU-LAND. Från 2012-07-01 är Socialstyrelsen skyldiga att erkänna specialister i allmänmedicin från EU. Detta efter reprimand från Europakommissionen. För de specialister i allmänmedicin utbildade i ett annat EU-land som får svensk specialistbevis utan att ha motsvarande specialistutbildning är det arbetsgivarens ansvar att se till att de får fortbildning till motsvarande kompetens. Regelverket har juridiskt jämställt specialistutbildningarna i de olika EU-länderna. Specialistutbildningar varierar både när det gäller utbildningstid och innehåll. Denna kompetensvariation har tydliggjorts i DLF. Det har framkommit att arbetsgivare inte utvecklar system och strukturer som tittar på den individuella kompetensnivån och som ser till att läkare får kompetensutveckla sig på ett systematiserat sätt för att uppnå de kunskapsmål som är definierade för specialister i allmänmedicin och som genomgått svensk ST-utbildning. Det innebär risk för våra patienter, men även för vår kompetensnivå. DLF har lyft frågan till förbundsnivå för att bevaka och följa upp privata och offentliga arbetsgivarorganisationer gällande integrationen av specialister utbildade i annat EU-land utifrån följande: 1. En kompetensvärdering både medicinsk, sjukvårdsorganisatorisk och språklig. 2. Krav på individuella kompetensutvecklingsplaner för att uppnå erforderlig real kompetens och erfarenhet som motsvarar den svenska sjukvårdens behov. 3. Kompetent och strukturerad handledning. 4. Regelbunden uppföljning och utvärdering. 5. En transparent lokal/regional policy för anställningsförfarandet och lönenivåer. att följa utvecklingen av invandrande läkare från Europa och bevaka att svensk standard för specialistkompetens vidmakthålls samt att kollegor med specialistutbildning från ett annat EU-land har möjligheter till individuell kompetensutveckling och rättvisa arbetsvillkor. SJUKSKRIVNINGSFRÅGOR Styrelsen och dess ordförande har under 2013 varit Läkarförbundets representant i kontakter med regering, myndigheter och andra nationella aktörer gällande sjukförsäkringsfrågor. Under 2013 har föreningen haft möjligheter att ingå i en referensgrupp till Försäkringskassans arbete med att utveckla en mera kundoch behovsanpassad hantering av sjukskrivningsärenden en enklare sjukförsäkringsprocess. Försäkringskassan har genomfört pilotprojekt gällande förenklade sjukintyg utifrån den sjukskrivande läkarens professionella bedömning kopplat till en differentierad handläggning hos Försäkringskassan beroende på bedömning och behov. Försöken under våren 2013 utföll positivt och Försäkringskassan kommer fram till 2015 att implementera detta arbetssätt i hela landet. Vi har haft möjlighet att vara referenter i Ineras arbete gällande framtidens intygsprocess. Inera har ett nationellt uppdrag att digitalisera och förenkla intygandet och informationsöverföringen under sjukskrivningsprocessen. DLF kallades också till de första diskussionerna hos Socialstyrelsen gällande utvecklandet av det försäkringsmedicinska beslutsstödet. Till detta har föreningen tillsammans med Försäkringskassan initierat ett arbete gällande riskbedömningar vid sjukskrivningar som kommer att påbörjas under 2014 och förhoppningsvis bli ett ytterligare kunskapsstöd för den sjukskrivande läkaren och Försäkringskassans och andra myndigheters handläggare i arbetet med sjukskrivna. Arbetet inom de olika uppdragen kommer att fortsätta även nästa år. 13

att fortsätta följa och påverka pågående förändringar inom sjukförsäkringsområdet, främst ur ett arbetsmiljöperspektiv. DEN FRAMTIDA LÄKARROLLEN Under 2012 påbörjade Läkarförbundet ett projekt på temat Uppdrag läkare. Detta för att få en bild av läkarrollens utveckling och förutsättningar i ett föränderligt samhälle med nya villkor. Viktiga frågeställningar i arbetet var hur läkarrollen påverkats och vad som kan göras för att värna om en positiv utveckling. Vi har i DLFs styrelse bedömt det som mycket angeläget att vi i detta sammanhang även diskuterar allmänläkarens speciella villkor och uppdrag. Under höstens fackliga seminarium presenterades ett första utkast till en sammanställning på temat Allmänläkarens uppdrag och andra. Vi valde att fokusera kring frågor om vårt kärnuppdrag och vilka delar av vårt uppdrag som skulle kunna utföras av andra. Även vårt kompetensområde och inte minst möjligheterna till framtida kompetensutveckling är viktigt att diskutera. Allmänläkarens uppdrag skall vara grund för fortsatta diskussioner och sedan kunna presenteras som en möjlig modell för att beskriva allmänläkarens roll och uppdrag. Läkarrollen har förändrats, och kommer att fortsätta att förändras, och vi behöver vara aktiva i denna process. Hur vill vi att vårt uppdrag skall utformas framöver? Vilket åtagande är rimligt i förhållande till vår kompetens och tillgängliga resurser? Dessa och flera andra frågor är mycket angelägna i den fortsatta diskussionen. att aktivt föra diskussionen kring den framtida läkarrollen och även arbeta med att utforma ett dokument på temat Allmänläkarens uppdrag ÄLDRESJUKVÅRD Frågan om vården i hemmet av de sköra äldre har varit ett arbete för att lyfta betydelsen av specialisten i allmänmedicin och primärvården. Arbetet har pågått sedan något år tillbaka inom Läkarförbundets arbete med utredningen Varför kan inte doktorn komma som presenterades under året. I utredningen har betydelsen av en väl specialistbemannad primärvård med ett tydligt organisatoriskt och medicinskt ansvar för alla sköra äldre varit en bärande del. Företrädare för föreningen har representerat Läkarförbundet i debatter under Almedalen och på Riksstämman. Återkommande kontakter har tagits med ansvariga tjänstemän i regering och SKL. IT I VÅRDEN Journaldataprogram har funnits i primärvården sedan årtionden. Det finns många fördelar med att samla all patientdata på ett och samma ställe och göra den tillgänglig direkt vid arbetsplatsen. Enorma mängder information kan lagras på ett begränsat utrymme. Genom datoriseringen av journalerna har arbetskraft frigjorts. Utvecklingen är långt ifrån problemfri. Nya dataprogram har införts utan att användarperspektivet beaktats. DLFs uppfattning är att det idag knappast finns något journaldataprogram i primärvården som är helt optimalt ur användarsynpunkt. En bidragande faktor har varit att det funnits starka krav från många olika intressenter på hur journalsystemen ska se ut. Användarna har inte fått tillräckligt gehör. Strävan efter ett gemensamt journalsystem för öppen- och slutenvård har fått dominera. Detta trots att behoven och kraven på dessa system ser helt olika ut. De exempel som vi hittills sett, med försök till gemensamt datasystem, har inte varit välfungerande. Svårarbetade datasystem medför effektivitetsförluster och stora arbetsmiljöproblem. Det är ett välkänt fenomen som inte enbart drabbat sjukvården. Krångliga och svårarbetade system tar tid vilket i sin tur minskar den faktiska tiden för direkt patientarbete. De nu existerande journalsystemen har ofta dålig överskådlighet, komplicerade inloggningar med många knapptryck för att nå målet. Landstingens olika journalsystem är dessutom inte enkelt kompatibla med de nya program, som tas fram på nationell nivå utan kräver ytterligare inloggningar utöver de lokalt använda journalsystemen. I de mest extrema fallen kan man tvingas till att logga ur sig från ett system för att till fullo kunna nyttja ett annat. Datajournalsystemen är dåligt förberedda för att ta emot och leverera efterfrågad data, t.ex. data som behövs för kvalitetsuppföljning och/eller uppgifter som beställarna menar att man måste samla in. Detta ger merarbete för många yrkeskategorier. Dataarbete har tyvärr blivit ett arbetsmiljöproblem när det istället skulle kunna underlätta. Vid fullmäktige behandlades två motioner ovanstående problematik. En motion yrkade att DLF centralt skulle starta ett arbete med mål att påverka införande av ett gemensamt journalsystem för hela Sverige. Fullmäktige enades om att DLF centralt arbetar för att påverka utvecklingen mot samverkande databaser nationellt. En annan motion innehöll yrkanden att DLF ska bevaka IT-frågorna på nationell nivå, att arbetsmiljölagen följs på IT området och ökar vad gäller utformningen av allmänläkares IT-arbetsmiljö. Fullmäktige enades om att DLF bevakar IT-frågorna på nationell nivå och lyfter frågan till Läkarförbundet och gemensamt verkar för ett ökat och kontinuerligt samarbete med SKL. Fortsatta hinder för en optimal IT-utveckling Läkare och IT specialister kan ha svårt att kommunicera med varandra eftersom man talar olika språk. Professionen har inte tillräckligt brett inflytande över utvecklingen. Å ena sidan finns viss tröghet och rädsla hos kollegor att delta i IT arbete, men å andra sidan avsätts det inte heller tillräcklig tid och resurser för att ge möjligheter att delta i utvecklingsarbetet. Det finns 21 olika landsting med olika och föränderliga politiska agendor och därtill mindre väl genomtänkta beslut av enskilda tjänstemän angående inköp av journalsystem. Krav från andra aktörer i samhället på att nya datasystem ska tas fram. Myndigheter (Socialstyrelsen m.fl.) vill ha datasystem som utformas för deras behov inte vårdens. DLF ställer följande krav på IT-utvecklingen Användarvänlighet, likvärdigt men patientnytta måste alltid komma i första rummet. En enhetlig och långtgående standard för datajournalsystem. När ett nytt IT-system ska tas fram måste syftet vara helt klart, målgruppen definierad och ständig vidareutveckling planerad. Ekonomiska resurser måste finnas för detta arbete. 14

Läkarens professionella behov ska styra utvecklingen i så stor omfattning som möjligt. Överskådlighet och ett enhetligt språk utgående från läkarens kliniska vardag. Intresset hos allmänläkarna att delta i framtagande och utveckling av datasystem för primärvården måste stimuleras och främjas. Tillräckligt med tid och ekonomiska resurser måste avsättas för detta arbete. Detta gäller även för deltagande i referensgrupper. Det bör inrättas tjänster med resurspersoner som är allmänläkare. Dessa resurspersoner skall vid behov kunna stödja kollegor och delta i utvecklingsprojekt både lokalt och nationellt. Idag finns det IT-sektioner inom landstingen som arbetar med service och uppdatering av mjukvara. Detta räcker inte! FoUcentra måste tillskapas för att kunna vidareutveckla användarvänliga gränssnitt. Konsekvensbeskrivning och riskanalys innan införande av nya system skall alltid göras. Standard för detta måste finnas för alla yrkesgrupper. Synpunkter och utvärderingar från rådgivarna och de medicinska referensgrupperna måste beaktas. Alla nya system måste testas i piloter. När väl ett datasystem kommer i pilot skall pilotens synpunkter fullt ut beaktas. Något som bör skrivas in i avtalet redan vid upphandlingen av systemet. Vid införande av nytt datasystem ska gedigen utbildning ges till alla medarbetare. Läkares allmänna datakunskap behöver ökas generellt. Det finns ett klart behov av IT-utvecklingen. För att nå målen och kunna påverka har styrelsen arbetat med förankring hos i första hand våra medlemmar. Detta har skett i samband med det fackliga seminariet. Vi efterlyser goda exempel i Distriktsläkaren nr 6/2013. Debattartikel om IT kommer att publiceras i Dagens Medicin i början av 2014. Nära kontakt med RLIM där tre av medlemmarna är specialister i allmänmedicin. Representanter för RLIM deltog också på det fackliga seminariet. RLIM har nära kontakter med SKL i datafrågor. Representanter för de som beslutar i IT-frågor bjuds in till fullmäktige 2014. Korta rapporter från RLIM på vår hemsida. Vår representant i ALG har lyft IT-frågorna där eftersom IT i högsta grad är ett arbetsmiljöproblem. att fortsätta påverka beslutsfattare på både central och lokal nivå. Detta kommer att ske både i direktkontakter och via RLIM, att entusiasmera kollegor att aktivt delta i IT utvecklingsarbetet, att belysa arbetsmiljöproblematiken som dåligt fungerande IT-system medför. UTBILDNING OCH FORSKNING GRUNDUTBILDNING OCH AT Den av regeringen tillsatta utredningen om läkarnas grundutbildning blev klar i början av året. Som väntat föreslår utredaren Stefan Lindgren att läkarutbildningen förlängs och blir sexårig och avslutas med examen och legitimation. Utredningen har inte gått ut på remiss ännu, oklart varför, men en anledning kan vara att förslaget innebär ökade kostnader och att man i EU, i det nya yrkeserkännandedirektivet, tagit beslut om en femårig läkarutbildning. Vad som händer med AT i framtiden beror på vilket beslut som tas angående längden på läkarutbildningen. Läkarförbundet verkar för en sexårig grundutbildning och inrättande av ett introduktionsår efter legitimationen, Bas-T som ska vara obligatorisk för att få göra ST. Grundutbildningsutredningen hade inte uppdrag att ge förslag på utformandet av en sådan introduktion till ST, men viktigt att arbetet med denna påbörjas så snart som möjligt så att det inte blir ett glapp mellan legitimationen och ST. DLF har haft kontakt med samtliga universitetsorter för att kartlägga i vilken omfattning allmänmedicin finns med i grundutbildningen. Resultaten av enkäten håller på att sammanställas och planeringen är att de ska presenteras i Läkartidningen. verka för att primärvårdstjänstgöring ingår som en självklar del i framtidens grundutbildning/at/bast, att specialister i allmänmedicin ingår som resurs i grundutbildningen av läkare och får skälig ersättning för sitt uppdrag. VIDAREUTBILDNING I Socialstyrelsens översyn av läkarnas specialitetsindelning framgår att man ska införa en gemensam kunskapsbas, common trunk, för vissa specialiteter och att det ska vara färre grenspecialiteter. DLF anser att allmänmedicin skulle kunna vara en sådan gemensam kunskapsplattform för ett flertal specialiteter. Den ökade subspecialiseringen leder till ett minskat generalistperspektiv, vilket i viss mån skulle kompenseras av sidotjänstgöring i primärvården. Socialstyrelsens nya föreskrifter för läkarnas specialiseringstjänstgöring har blivit försenade med ett år och kommer att vara klara först vid årsskiftet 2014/2015. Innan föreskrifterna blir klara råder inom vissa specialiteter en osäkerhet vad som gäller och UFOs ordförande har i ett öppet brev till generaldirektören för Socialstyrelsen framfört behovet av övergångsregler. Det råder en fortsatt brist på specialister i allmänmedicin och statsmakternas mål 6 300 heltidsarbetande allmänläkare i Sverige 2008 har inte infriats. Under de närmaste åren väntas stora pensionsavgångar och det är viktigt att det sker en kraftig ökning av ST-tjänster i allmänmedicin. Vårdvalsmodellerna måste utformas så att det är attraktivt att arbeta som allmänmedicinare. Ett sätt kan vara att det ges möjlighet till eget driftsansvar och att det finns fler attraktiva arbetsgivare att välja mellan. verka för att den allmänmedicinska specialiteten fortsatt håller en hög kvalitet, att rekryteringen in i specialiteten kraftigt ökas genom tillsättning av fler ST-tjänster i allmänmedicin för att uppnå målet en heltids allmänläkare per 1 500 invånare, att sidotjänstgöring inom allmänmedicin blir obligatorisk för främst internmedicinska, geriatriska och psykiatriska specialiteter. 15

FORTBILDNING Fortbildningsfrågan har varit fortsatt prioriterad. Läkarförbundet har i sin rapport av fortbildningsenkäten valt att fokusera på allmänläkarnas fortbildning i förhållande till övriga specialiteter. Siffrorna visar att allmänläkarna har 5,3 dagar per år extern fortbildning jämfört med 7,6 dagar för hela läkargruppen. 14% av allmänläkarna hade ingen fortbildning alls jämfört med övriga specialisterna där 8,8% saknade extern fortbildning. Förekomsten av fortbildningsplan är mindre vanligt hos allmänläkare, där 35% har en sådan jämfört med 42% för övriga specialiteter. Troliga orsaker till att vi har så lite tid till fortbildning är bristen på specialister i allmänmedicin och att vårdvalssystemen premierar tillgänglighet och produktion. DLF har samarbetat med SFAM i fortbildningsfrågan och tillsammans med dem sammanställt skriften Fortbildning för specialister i allmänmedicin som främst riktar sig till beslutsfattare. Vårdvalsavtal bör omfatta riktlinjer för hur fortbildning skall bedrivas, regler för dess finansiering samt en specifikation av de tjänster inom fortbildningsområdet som huvudmannen tillhandahåller vårdenheterna. Det bör finnas rutiner för planering, registrering och uppföljning av läkarnas fortbildning. Vi anser att vårdenheten ska ha tillgång till fortbildningssamordnare och att alla specialister i allmänmedicin bör upprätta en fortbildningsplan samt registrera genomgången fortbildning. DLF har varit representerad i Läkarförbundets arbetsgrupp, som arbetat fram en modell för fortbildningsinspektioner med SPUR som förebild. Ett förslag på en sådan modell Fortbildning i dialog har under året gått ut på internremiss och majoriteten av specialitetsföreningarna var positiva till förslaget. Förslaget har tagits av CS, arbetet fortgår och planeringen är att man ska komma igång med fortbildningsuppföljningar från senhösten 2014. Diskussionen om revalidering/recertifiering fortsätter inom Läkarförbundet och DLF. I det nya yrkeserkännandedirektivet som antagits av EU finns krav på medlemsländerna att uppge vilka konkreta åtgärder man vidtagit för att stärka och främja kompetensen hos bl.a. läkare. Sverige är ett av få länder i EU där man idag inte har några krav vad det gäller fortbildningen och allt fler inom professionen anser att någon form av uppföljning behövs. Det norska systemet, som inte bara poängsätter kurser och konferenser utan även andra aktiviteter som deltagande i kollegiala grupper och sit-in hos kollegor är intressant och kan fungera som inspiration och förebild i det fortsatta arbetet. Fortbildningen har även lyfts i avtalsrörelsen och inledande möten har skett med SKL. På Läkarförbundets fullmäktige motionerade DLF om integrationen av specialister från annat EU-land. Allt fler specialister i allmänmedicin rekryteras från annat land inom EU. Många har en betydligt kortare specialistutbildning jämfört den svenska och saknar erfarenhet från svensk primärvård. Risk finns att patienterna inte får adekvat vård och att tilltron till vår specialitet urholkas. Vi anser att arbetsgivaren bör ta ett ökat ansvar avseende kompetensvärdering, handledning och individuella kompetensutvecklingsplaner för dessa kollegor. Motionen bifölls enligt följande: att Läkarförbundet bevakar och följer upp privata och offentliga arbetsgivares arbete med kompetensvärdering och kompetensutveckling av specialister utbildade i annat EU-land samt att Läkarförbundet för en dialog med privata och offentliga arbetsgivarorganisationer gällande integrering av specialister utbildade i annat EU-land. Vid årsskiftet tog Socialstyrelsen över ansvaret för SK-kurserna och därmed avvecklades Ipuls. Istället bildades Lipus Läkarnas institut för professionell utveckling i vården som har till uppdrag att administrera SPUR-inspektioner och certifiera övriga kurser. Enligt en ny överenskommelse med läkemedelsindustrin försvinner under kommande år möjligheten att finansiera läkares deltagande i konferenser och andra utbildningar. Industrins roll i vår fortbildning har successivt minskat och står nu endast för några få procent av vår totala fortbildning. DLF är representerad i en arbetsgrupp som tillsatts av UFO för att arbeta fram ett förslag för hur en statlig uppföljning kan utformas och som uppfyller Europakommissionens krav angående fortbildning i Yrkeskvalifikationsdirektivet. Socialstyrelsen har tillsammans med motsvarande myndigheter i övriga nordiska länder gjort en hemställan till sina regeringar att upphäva den nordiska överenskommelsen om gemensam nordisk arbetsmarknad. Bakgrunden är att det förekommit missbruk bl.a. inom allmänmedicin då personer trots bristfälliga meriter ändå lyckats få ut ett specialistbevis. verka för att läkares fortbildning får den omfattning som Läkarförbundet rekommenderar, att krav avseende tillräcklig fortbildning ska vara tydligt angivet i vårdvalens regelverk, att arbetsgivaren tar sitt ansvar för att läkare får tillräckligt med fortbildning, att vikten av en långsiktig kompetensutveckling framhålls på alla nivåer. FORSKNING Ett förslag om inrättande om Högskolestiftelser har presenterats och gått ut på remiss. Utredning ansågs vara ofullständig, bl.a. saknades konsekvensanalys gällande ALF-medel och anställningar och förslaget har sedan tagits tillbaka. Vetenskapsrådet har enligt uppdrag från regeringen presenterat en modell för kvalitetsutvärdering och resursfördelning av ALF-finansierad forskning. ALF- förhandlingarna har fortsatt och gick in i ett kritiskt läge som ledde till att en ny förhandlare utsågs. verka för att distriktsläkare ges goda möjligheter till forskning inom ramen för sitt uppdrag, att forskning ses som meriterande för specialister i allmänmedicin, att det inrättas ST-tjänster i allmänmedicin med goda förutsättningar att bedriva forskning under ST-perioden. PROVINSIALLÄKARSTIFTELSEN Redan i början på verksamhetsåret fick vi ett efterlängtat, och positivt, besked angående vår möjlighet att även i fortsättningen kunna medverka till att det arrangeras kurser för våra medlemmar. Det innebär att vi nu kan fortsätta en kursverksamhet med 5 6 kurser under vår- respektive hösttermin. Det är dock angeläget att så fort som möjligt tillföra nya kurser till kursutbudet 16

då det helt klart behövs ett tillskott. I Provinsialläkarstiftelsens styrelse har även diskuterats andra möjligheter inom stiftelsens uppdrag som till exempel kortare konferenser på angelägna teman m.m. att fortsätta samarbetet med Provinsialläkarstiftelsen i dess arbete med att anordna för medlemmarna angelägna utbildningar. FÖRENINGSARBETE DLFS FULLMÄKTIGE Fullmäktigemötet hölls traditionsenligt i Spårvagnshallarna i april. Gästtalare var Göran Stiernstedt som höll ett uppskattat anförande där han beklagade bristen på allmänläkare och önskade att primärvården hade högre status i det allmänna medvetandet. Han menade att Sverige har ett splittrat hälso- och sjukvårdssystem med 21 landsting och regioner. Det försvårar befolkningens möjligheter till en jämlik vård på lika villkor. Saskia Bengtsson utsågs till Årets allmänläkarvän och fick diplom och blommor. Tre motioner hade lämnats in till årets möte. Lokalavdelningen i Jämtland som yrkade att DLF knyter kontakt med utlandssektionen av MSF. Ett annat yrkande var att DLF kräver av Socialstyrelsen att snabbt se över en nuvarande föreskrift som inte tillåter utlandsstudenter att arbeta inom primärvården. Styrelsen menade att det första yrkandet i motionen ligger helt i linje med styrelsens pågående strategiska arbete. Angående det andra yrkandet däremot hänvisade man till Socialstyrelsens förordning. Enligt föreskriften så får man inte ta anställning i primärvården som student, eftersom kompetensnivån bedöms vara för låg i relation till det individuella arbetet på en vårdcentral. Efter omröstning beslutade fullmäktige att avslå motionen. De andra motionerna handlade om dataprogram på vårdcentralerna och ett gemensamt journalsystem för hela landet. Motionen hade lämnats in av lokalavdelningarna i Sydvästra Skåne resp. Västerbotten. Efter en livlig diskussion kring formuleringen av yrkandet i motionen, ändrades formuleringen till: att DLF centralt arbetar för att påverka utvecklingen mot samverkande databaser nationellt. Med den ändrade formuleringen beslutade fullmäktige att bifalla motionen. Styrelsen har arbetat med dessa frågor under året och hänvisar till avsnittet om IT i verksamhetsberättelsen. Kerstin Ermebrant utsågs till hedersmedlem efter att i många år varit mycket aktiv i DLF. Anna Segernäs Kvitting omvaldes till vice ordförande på två år. Även sekreterare Agneta Sikvall samt styrelseledamoten Marina Tuutma omvaldes på två år. Som ny styrelseledamot invaldes Daniel Mella. att fortsätta med fullmäktigemöten på våren och presentera verksamhetsberättelse och verksamhetsplan i nuvarande form. ORDFÖRANDEKONFERENSEN Under Ordförandekonferensen diskuterades ett antal viktiga frågor för den allmänmedicinska specialiteten och primärvården. Dagens huvudtema var uppgiftsglidning samt onödiga och oskäliga arbetsuppgifter. Gunnar Aronsson, professor i arbets- och organisationspsykologi vid Stockholms Universitet, presenterade sin studie för sambandet mellan illegitima arbetsuppgifter och stress. Förändringarna i läkares arbetsinnehåll, där onödiga och oskäliga arbetsuppgifter som ligger utanför den professionella yrkesrollens kärna, kan vara en viktig förklaring till att många läkare känner sig känslomässigt tömda av arbetet och är helt utmattade när arbetsdagen är över. Gunnar Aronsson påpekade på vikten att sluta bra gränsöverenskommelser för att skapa klarhet kring vem som ska göra vad för att förebygga att illegitima arbetsuppgifter uppstår. Flera av deltagarna vid Ordförandekonferensen vittnade om hur politiska reformer som till exempel vårdvalssystemet och vårdgarantin har ökat antal illegitima arbetsuppgifter och är källan till stress och frustration. Så länge allmänmedicinska uppdraget inte är tydligt definierat, kommer det att vara svårt att göra gränsöverenskommelser för att hantera oklarheter vad gäller yrkesrollerna. Även den ökande administrativa bördan och långsamma och krånglande IT-system är källa till stress. Svante Pettersson, utredare på Läkarförbundet, presenterade Läkarförbundets undersökning av primärvårdens läkarbemanning. Det var den första som gjorts på 15 år där det jämfördes hur läkarresurser är fördelade mellan olika landsting. Utredningen visade att det fortfarande saknas 1 400 heltidsarbetande allmänläkare (30%) för att nå det mål riksdagen lade fast 2008 (en heltidsläkare per 1 500 invånare). Resultaten från bemanningsundersökningen fick stort genomslag i media. Undersökningen togs upp närmare 100 gånger under två veckor från mitten av mars. Ett annat huvudresultat i undersökningen visade att nuvarande antal ST-läkare är otillräcklig för att täcka det framtida behovet av specialistläkare i allmänmedicin. Gunilla Johnston och Gunnar Svärd från DLF Dalarna presenterade Dalauppropet. Det fattas 85 allmänläkare i Dalarna och bristen kommer att bli ännu större om inget görs. Inom fem år går 39% i pension och över 70% kan i värsta fall ha lämnat sina tjänster. Totalt 157 distriktsläkare undertecknade upprop och krävde omedelbara förändringar och snabba åtgärder av landstingsledningen för att vända trenden. Länets vårdcentraler tilldelades 81 miljoner kronor. Framgångsfaktorer har varit att komma med konstruktiva förslag och presentera en handlingsplan kring rekrytering, verksamhetsutveckling, utbildning och handledning, fortbildning, ledningsstöd och samverkan. Man hade även medveten och engagerande kommunikation med distriktsläkare och ST-läkare i allmänmedicin. I slutet av ordförandekonferensen fördes en allmän diskussion om framtiden och det fortsätta DLF-arbetet. Många av deltagarna underströk betydelsen av att stärka varandra i arbetet för bättre arbetsvillkor och en bättre arbetsmiljö. Genom ett fackligt nätverk kan kunskap och erfarenheter spridas till lokal nivå. att fortsätta med ordförandekonferenserna som utgör en värdefull direkt länk mellan lokalavdelningarna och DLFs styrelse. FACKLIGT SEMINARIUM Årets fackliga seminarium ägde rum på Steningevik. Under 17

dagarna behandlades IT-frågor samt den framtida läkarrollen. Seminariet inleddes med en presentation om DLFs hållning och krav på IT-utveckling. Framtida IT/journalsystem ska vara enkla, funktionella, skapa ett mervärde för patienter och läkare, samt ge förutsättningar för kvalitetsuppföljning och patientsäkerhetsarbete. Man måste utarbeta standarder, genomföra konsekvensbeskrivningar och riskanalys innan man inför nya system. DLF kommer att arbeta både lokalt och nationellt för att nå målen. Rune Kaalhus, distriktsläkare i Västerås, ordförande i DLF Västmanland samt representant i RLIM, presenterade aktuella frågor som diskuteras i rådet. En av de aktuella frågorna var journal på nätet. Tillsammans med deltagarna på seminariet förde han en diskussion om vilka befogenheter man som distriktsläkare har att stryka och sätta ut läkemedel som förskrivits av andra specialistläkare. I dag glider ansvaret mellan stolarna och det saknas ett helhetsgrepp. För närvarande pågår även en nationell satsning på en samlad läkemedelslista och ordinationsdatabas, NOD. Den ska integreras till journalsystemens läkemedelsmoduler fr.o.m. 2014. Rikard Lövström, distriktsläkare som arbetar heltid med IT-utvecklingen i vården presenterade sitt arbete i praktisk ITutveckling och aktuella projekt. Han är fristående konsult och ser sig som brobyggare mellan vårdens verksamheter och ITutveckling. I dag introduceras många IT-system topdown utan att stämma av med professionens och verksamhetens behov. För närvarande arbetar han med en vidareutveckling av det elektroniska läkarintyget som skickas till Försäkringskassan. Idag är systemet för omständligt. Nästa steg är att intyget ska vara förifyllda. Det goda exemplet Carin Larnert Hansson, ordförande i DLF Östergötland, samt distriktsläkare i Motala, presenterade lokalarbete kring bemanningen. Tack vare de noggranna förberedelserna, från Läkarförbundets bemanningsenkät, togs det fram data för Östergötland som stöd för diskussion om nuvarande situation i primärvården. Resultatet blev att landstingsdirektören tillsatte en projektgrupp för att arbeta med framtidens primärvård och vilka åtgärder som krävs för att möta framtidens krav och behov. Läkarrollen i förändring Mot bakgrunden av de omvärldsförändringarna som pågår har Läkarförbundet startat ett framtidsarbete om läkarrollen och vänt sig till förbundets samtliga föreningar, med frågor om vilka delar av läkarrollen som ska värnas och utvecklas och vad behöver göras för positiv utveckling. Arbetet som görs presenterades av Alicia Lycke, ombudsman på AJ på förbundet. Under seminariet samlades deltagarna i bikupor för att diskutera de tre frågorna i Uppdrag läkare. Diskussionerna resulterade i gruppredovisningar. För att stärka läkarrollen föreslogs en rad åtgärder: öka läkarnas intresse och möjlighet att påverka sin vardagssituation, utveckla stöd samt utbildning för läkare som vill arbeta som chefer, öka representationen av läkare i grupper där förhandlingar äger rum och beslut tas. Utbilda läkare i kommunikation utifrån ett patient-/läkarmöte-perspektiv, men också för att påverka beslutande tjänstemän och politiker i frågor om arbetsmiljö, fortbildning och behovet av att stärka primärvården som första linjens sjukvård. att fortsätta med de fackliga seminarierna och låta diskussionerna i smågrupper ske kring specifika frågeställningar, att stimulera deltagandet i seminariet genom att bl.a. bjuda in distriktsläkare från Läkarförbundets lokalföreningars styrelser i områden där DLFs lokalavdelningar är vilande. LOKALFÖRENINGAR/LOKALAVDELNINGAR Distriktsläkare från lokalföreningarnas styrelser där lokalavdelningarna är vilande har inbjudits till det fackliga seminariet och vårt fullmäktigemöte. DLFs ordförande och kassör deltog i DLFs Stockholms medlemsmöte gällande Din journal på nätet i november. Föreningens ordförande deltog under året i ett medlemsmöte hos DLF Kronoberg gällande den lokala bristen på specialister i allmänmedicin. att genom deltagande i möten i lokalföreningar och lokalavdelningar informera om och diskutera frågor av värde för medlemmarna. FÖRBUNDSARBETE LÄKARFÖRBUNDETS FULLMÄKTIGE Vid Läkarförbundets fullmäktige höll förbundets ordförande ett inledande tal. Gunnar Wetterberg, historiker i botten och avgående samhällspolitisk chef på Saco, levererade ett uppskattat anförande om demografi och samhällsekonomi som rev ner både skrattsalvor och applåder. Förtroendemannarevisorerna granskade hur beslut effektuerats, och vilken påverkan motionerna haft samt hur verksamheten totalt fungerat. Verksamhetsplan och verksamhetsberättelse befanns vara i god harmoni. Läkarförbundets förste vice ordförande Heidi Stensmyren omvaldes för en ny tvåårsperiod. Till nya ledamöter i centralstyrelsen valdes Elin Ericsson och David Svaninger, SYLF. DLF bidrog med två egna motioner och två tillsammans med andra yrkesföreningar varav samtliga bifölls av mötet efter vissa justeringar i en del fall. Motion 12 Integrering av läkare från annat EU-land. Specialistläkare från andra EU-länder har varierande kompetens och varierande behov av kompetensutveckling. Där ville man bl.a. att Läkarförbundet bevakar och följer upp arbetsgivarnas arbete med detta. Efter smärre redaktionella ändringar bifölls motionen av fullmäktige. Motion 19 om primärvårdskostnader. Sverige har 21 olika vårdvalssystem i primärvården, alla med sina egna ersättnings- och uppföljningssystem. Förutsättningarna att bedriva primärvård är väldigt olika, både när det gäller uppdragets bredd och hur mycket pengar landstingen satsar. Vi begärde därför att förbundet arbetar för att det görs en fullständig kartläggning och jämförelse av kostnaderna för Sveriges primärvård i de olika landstingen. När ordet fullständig ströks fick motionen stöd från både CS och utskottet. Detta blev sedan fullmäktiges beslut. Motion 8 om patientenkäter. Efter en motion från fyra delföreningar beslutade fullmäktige att Läkarförbundet ska verka för att hemskick av patientenkäter eller enkäter per telefon endast 18

görs som en del av regelrätt forskning som har godkänts i etikprövningsnämnd eller då patienten tillfrågats i förväg. Motion 6 om Personaladministration, dokumentationskrav och krångliga IT-system som tar alltmer av läkarnas tid. Sjukhusläkarna och DLF, som stod bakom motionen. Läkarförbundet ska nu verka för att läkarnas administrativa börda minskar, undersöka vad som gjorts för att kartlägga olika läkargruppers administrativa arbetsuppgifter samt stimulera projekt i vilka läkarnas arbetsförhållanden görs mer patient-, forsknings- och utbildningscentrerat. Motionen föreslog även att Läkarförbundet skulle initiera egna projekt, men backade efter invändningar från CS. CENTRALSTYRELSEN Föreningen har varit representerad av ordföranden i CS. Som tidigare år har många aktuella politiska förbundsfrågor berört primärvården och det allmänmedicinska ansvaret. Äldrevårdsfrågan, bemanning inkl. ST-planering inom primärvård och folkhälsofrågor har varit sakområden som berört föreningen och som förbundet utrett. Dessa utredningar och analyser har legat till grund för aktiviteter och politiskt arbete inom förbundet. Vårdvalsutvecklingen inom övrig specialistvård och uppföljning av vårdval inom primärvård är andra områden som följts av CS och som berört allmänmedicinen och primärvården. Arbetet i dessa frågor har i hög grad bedrivits inom Sjukvårdspolitiska arbetsgruppen (SPA) samt arbetsgruppen för Vårdval i öppen specialistvård (VIS). Bägge dessa grupper är förtroendemannagrupper där ordförande representerat föreningen, som representant för allmänmedicin och primärvård. Utredningarna som har berört oss Varför kan inte doktorn komma gällande läkarmedverkan i äldrevården samt Läkarförbundets undersökning av primärvårdens läkarbemanning finns att se på Läkarförbundets hemsida under fliken: Vi tycker. Implementeringen av den 2011 beslutade handlingsplanen Chef i Vården och uppföljningen av jämställdheten gällande specialitetsval har varit två viktiga områden där CS och Läkarförbundets kansli varit aktiva. Frågor kring utbildning, fortbildning och forskning har bedrivits genom CS råd för utbildning och forskning (UFO), Läkemedels och IT-frågor genom RLIM, förhandlingsfrågor genom FD, arbetslivs och arbetsmiljöfrågor genom ALG. Förbundets frågor gällande etik och ansvar hanteras av EAR. Styrelsen och föreningen har varit representerade inom UFO, RLIM samt FD. Styrelsens representation i RLIM upphörde under arbetsåret, men det finns tre allmänmedicinska kollegor som är ledamöter i rådet och som styrelsen haft regelbunden kontakt med. Föreningen har inte varit representerad i EAR under de senaste åren. De av DLFs fullmäktige 2013 beslutade nya föreningsstadgarna har varit uppe för godkännande i CS. Vårt förslag godkändes dock inte p.g.a. oklarheter gällande definitionen av medlem i vår förening samt avgränsningen gentemot läkare under utbildning och medlemskapet inom SYLF. Diskussioner med berörda delföreningar har pågått under hela hösten och ett nytt förslag beräknas bli framtaget under våren 2014. Internt så har organisationsförändringarna avslutats. Som sista del av den av 2009 års Läkarförbunds fullmäktige beslutade utredningen har mynnat ut i att förbundet och CS slutfört bildandet av regionföreningar, en ny yrkesförening för anställda inom industrin samt en ordning för en förstärkt central ombudsmannaorganisation för medlemmar inom privat vård. att under kommande verksamhetsår fortsätta med att aktualisera och bevaka för medlemmarna och föreningen viktiga frågor inom CS. FÖRHANDLINGSFRÅGOR DLF har enligt Läkarförbundets stadgar, ett fast mandat i FD. Allt sedan 2007 har nuvarande ordförande företrätt föreningen i detta forum. Under verksamhetsåret har två stora avtal genomförts. Primärt en sedvanlig avtalsrörelse inom den kommunala sektorn som utmynnade i ett 4-årigt avtal för alla anställda inom kommunal sektor. Som grund för årets avtalsrörelse genomfördes en förenklad förfrågan till delföreningarna gällande strukturen i årets yrkande. Skälet till detta förenklade förfarande var att förbundet för bara ett år sedan, 2012, genomfört en grundlig yttranderemissprocess inför 2012 års avtalsrörelse och att de frågor som medlemmarna och FD då bedömt som prioriterade kvarstod inför årets avtalsrörelse. Frågan om förhandlingsmodell, det fackliga vetot, tillsvidareavtal eller inte, arbetsgivarens önskemål om sifferlösa år under avtalsperioden samt förbundets prioriterade yrkande gällande diskussion och reglering av läkares fortbildningsförutsättningar hade inte lösts av 2012 års avtalsrörelse. DLF har under denna process haft möjlighet att inkomma med synpunkter. Förhandlingarna genomfördes under våren 2013 och ledde fram till ett nytt 4-årigt avtal. Av de viktiga frågorna kan vi konstatera att frågan om förhandlingsmodell kombinerat med Läkarförbundets reglerade rättighet att bestämma förhandlingsmodell (vetot) fortfarande inte är löst. Under den 4-åriga avtalsperioden så kommer medlemskollektivet att garanteras ett utfall på 2,2%/ år under de två första åren följt av 2 år utan fastställd kollektiv löneökningsnivå. Under den 4-åriga avtalsperioden har parterna enats om att i partsgemensamma grupper försöka hitta lösningar på de återkommande problemen från de senaste avtalsrörelserna. Hit hör då frågan om löneavtalets tillämpning, d.v.s. förhandlingsmodell. Centrala parter ska också gemensamt följa upp planeringen av kompetensutveckling för läkare och detta i syfte att ta fram ett gemensamt underlag och identifiera samt sprida goda exempel på strukturerat arbete med kompetensutveckling. De centrala parterna har även ett arbete där vi gemensamt ska undersöka och analysera möjligheterna att följa upp omfattning och fördelning av arbetad tid för läkare under jour och beredskap, utifrån verksamhetsplanering, arbetstidsförläggning och arbetsmiljö. Kartläggningen av omfattningen av visstidsanställningar som var ett resultat av 2012 års avtalsrörelse fortsätter. Under 2013 har ett nytt premiebaserat tjänstepensionsavtal, AKAP-KL, på den kommunala sektorn framförhandlats. Dessa förhandlingar har skett mellan arbetsgivarorganisationsförbund inom den kommunala vårdsektorn genom OFR. Efter sommaren så slöts ett nytt avtal med Läkarförbundet och det kommer att gälla alla födda 1986 och senare. Det nya avtalet innebär att man övergår från ett avgiftsbaserat till ett premiebaserat avtal. Man flyttar den ekonomiska risken från arbetsgivare och samhälle till individen samt att man anpassar den kommunala sektorns tjänstepensionslösningar till övriga avtal inom privat sektor. Längre 19

intjänandeperiod och bättre pensionsskydd vid flera deltidsanställningar är viktiga delar av det nya pensionsavtalet. För anställda födda 1985 och tidigare så ska man kvarstå i det gamla pensionsavtalet. Vid många byten mellan privat och offentlig sektor samt enstaka individer med hög lön och starkt eget önskemål om att byta pensionsavtal kan en situation uppstå där det nya pensionsavtalet kan få tillämpas på medlemmar födda 1985 och tidigare. Arbetsgivaren ska i dessa fall informera facklig motpart om att så sker. Under hösten så slöts ett nytt avtal på den statliga sektorn samt också en ny överenskommelse gällande ersättning för privatpraktiserande kollegor inom den nationella taxan, Lagen om Läkarvårdsersättning (LoL). En tvåårig överenskommelse utan större förändringar slöts. Den för föreningen och medlemmarna viktiga frågan om integrering av specialister utbildade i annat EU-land har hanterats inom FD efter det att föreningens motion till Läkarförbundets fullmäktige under våren godtagits. Styrelsen hade noterat fler uppgifter om att allt fler landsting i landet rekryterar färdiga specialister från andra delar av EU p.g.a. den rådande bristen på specialister i allmänmedicin i Sverige. Under hösten tog FD fram en plan för det fortsatta arbetet gentemot företrädare för offentliga och privata arbetsgivare. Bland övriga frågor som beretts inom FD kan noteras frågor rörande definitionen av beredskap grad a samt b, arbetstidsfrågor kopplade till förbundets möjligheter att kräva skadestånd för brott mot arbetstidsbestämmelser samt ett klargörande av vad som gäller vid ledighet och ersättning vid fackliga förtroendeuppdrag. att via representationen i FD fortsätta att bevaka och aktivt arbeta med frågor gällande regleringen för föreningens medlemmar oavsett driftsform, anställning, arbetsmiljö, lön eller andra förutsättningar. ARBETSLIVSGRUPPEN OCH ARBETSMILJÖFRÅGOR I undersökningar av arbetsmiljöförhållanden är det inte sällan man ställer frågan om de som tillfrågas skulle kunna tänka sig att arbeta kvar på sin aktuella arbetsplats under de kommande fem åren. Tyvärr kan vi konstatera att flera uttrycker oro för sin framtida arbetssituation som allmänläkare och upplever det som svårt att orka med arbetet framöver. Under verksamhetsåret presenterades en skrift utgående från det tidigare, och fortfarande aktuella arbetet på temat Den goda arbetsplatsen. I denna sammanfattas en rad faktorer som bedöms som viktiga för en god arbetsmiljö. Läkares arbetsmiljö, både i och utanför primärvården, har diskuterats regelbundet i ALG i vilken DLF varit representerat även detta verksamhetsår. Bland de frågor som diskuterats i ALG, och som även berört primärvården, kan nämnas implementeringen av ett nytt samverkansavtal, konsekvenserna för enskilda läkare vid större förändringar i verksamheten, verksamhetschefernas utsatta situation etc. Med utgångspunkt från en nyligen genomförd SYLF-enkät har även läkares inflytande på sin arbetsplats diskuterats (40% av SYLFs medlemmar upplever sig sakna inflytande). Andra frågor inom samma område har varit diskussioner om stress och dess konsekvenser. Bland de enskilda frågor som förefaller medföra en stor stressbelastning är bristfälliga datasystem i vården. Mot slutet av verksamhetsåret hade ALG en träff med myndigheten Vårdanalys som presenterade sin rapport Ur led är tiden En rapport som bl.a. tar upp de för primärvården mycket angelägna frågorna om att kunna prioritera bland alla arbetsuppgifter och behovet av att kunna arbeta effektivt. att även under kommande verksamhetsår aktivt delta i ALG och till denna grupp även driva för allmänläkarna angelägna frågor. RLIM Rådet för läkemedel, IT och medicinteknik har som uppgift att: vara ett rådgivande och beredande organ till CS i läkemedels-, IT- och medicintekniska frågor i vid bemärkelse, vara remissinstans för CS och kansliet, följa utvecklingen i läkemedelspolitiska, IT och medicintekniska frågor såväl i samhället och sjukvården i stort, som inom förbundsorganisationen, de ska också informera om och följa upp förbundets olika politiska program inom dessa områden. Läkemedel och IT är områden som hela tiden är aktuella och ofta är de nära sammankopplade. Socialdepartementet fattar kontinuerligt nya beslut och därför är arbetsbördan omfattande för rådets medlemmar. Rådet träffas fem gånger per år, men arbetar mycket under hand. RLIM svarar ofta på remisser för Läkarförbundets räkning och representerar också förbundet i både styr- och projektgrupper och som exempel kan nämnas: Nationella läkemedelsstrategin: Högnivågruppen Nationella läkemedelsstrategin. Lågnivågruppen Nationella läkemedelsstrategin. CBL-rådet (centrum för bättre läkemedelsanvändning). Referensgrupper: indikatorer, ordnat införande, strukturerade samtal på apotek. Nationell ehälsa Samrådsgruppen. NOD/Pascal styrgrupp. Framtagande av rapporten Störande eller stödjande? http://www.slf.se/vi-tycker/it-i-varden/anvandbarhet1/. Deltagit i Läkemedels- och apoteksutredningens samrådsmöten. Programråd Vitalis. RLIM har till sig knutet ett IT-nätverk av intresserade läkare. Detta används som informell remissinstans. DLFs styrelse är inte representerad för närvarande, men tre specialister i allmänmedicin sitter med i rådet så allmänläkarfrågorna bevakas i första hand av dessa. Två av rådets medlemmar var också med på det fackliga seminariet under hösten när bl.a. IT-frågor diskuterades. att nära samverka med RLIM i frågor som är av vikt för våra medlemmar. EAR Föreningen har under året inte varit representerad i Läkarförbundets råd för etik och ansvar, EAR. Styrelsen har dock följt diskussionerna genom protokoll och andra anteckningar. 20