YTTRANDE 1 (5) Justitiedepartementet Enheten för processrätt och domstolsfrågor 103 33 STOCKHOLM Remissyttrande över departementspromemorian Ny delgivningslag m.m. (Ds 2009:28) Ert diarienummer Ju2009/5326/DOM Domstolsverket tillstyrker förslaget till ny delgivningslag till största delarna. Reglerna om delgivning blir mer överskådliga och lättare att tillämpa. Dessutom är de teknikneutrala vilket ökar förutsättningarna för ett effektivare delgivningsförfarande i domstolarna. Förändringarna kan genomföras med bibehållen hög rättssäkerhet. I några delar gör dock Domstolsverket andra bedömningar än de som gjorts i promemorian. Några särskilda synpunkter bör också framföras. Förslagen innebär i flera fall utökade möjligheter att på ett effektivt kunna delge en fysisk eller juridisk person. Det gäller bland annat utvidgningen av särskild delgivning med aktiebolag att avse även andra juridiska personer. När det gäller denna utvidgning och i flera andra avsnitt i promemorian anges att det är olika delgivningssätt som införs. Ett sådant uttryckssätt är tveksamt eftersom det ger intryck av att det införs helt nya delgivningssätt. Även om reglerna ändras något i sak och indelningen av reglerna förändras är det i grunden fråga om tidigare former för delgivning. Yttrandet följer fortsättningsvis i huvudsak uppdelningen i promemorian. 5. Vem ska sökas för delgivning? Domstolsverket tillstyrker att särregleringen avseende dödsbon tas bort (5.3.2). Emellertid bör beaktas vad som konstateras på s. 153 i promemorian nämligen att den delägare som har mottagit handlingen naturligtvis ska underrätta övriga delägare om delgivningen och bör underrättas om denna skyldighet. I och med att särregleringen avseende dödsbon tas bort tas också det uttryckliga kravet i nuvarande 9 fjärde stycket andra meningen om att dödsbodelägare ska underrättas bort. Det bör övervägas om underrättelseskyldigheten ska vara lagreglerad. Risken är annars stor att någon underrättelse inte sker. R1A, 2008-05, DV info.avd. 551 81 Jönköping Besöksadress: Kyrkogatan 34 Telefon: 036-15 53 00 Fax: 036-16 57 21 domstolsverket@dom.se www.domstol.se Expeditionstid: Måndag-fredag 08.00-16.30
YTTRANDE 2 (5) 6. Vanlig delgivning Regleringen av möjligheten att sända en handling på elektronisk väg är klargörande och kan antas öka både effektiviteten och rättssäkerheten (6.1 och 6.2). Det senare med anledning av att så många personer i dag bevakar sin e-post i större utsträckning än den traditionella posten. Åtkomst till e-post kan dessutom i många fall ske från ett obegränsat antal platser och ökar därför möjligheten till delgivning i stor utsträckning jämfört med om en person måste nås av en handling på sin postadress. Eftersom det förekommit olika tolkningar av om bekräftelse av mottagande av handling får ske per telefon eller på elektronisk väg är det klargörande att bestämmelsen om delgivningskvitto och mottagningsbevis tas bort (6.3). Även denna förändring kan antas öka effektiviteten i flera delgivningssituationer. 7. Muntlig delgivning Det är mycket positivt att reglerna om muntlig delgivning görs teknikneutrala. Det är både klargörande och ökar möjligheten till en effektiv och rättssäker delgivning. 8. Förenklad delgivning Den föreslagna möjligheten att myndigheten kan komma överens med den sökte att en handling och efterföljande meddelande kan skickas på annat sätt än med post både förenklar för myndigheten och för den sökte eftersom denne kan påverka sina förutsättningar att ta del av handlingar från myndigheten. 8.7.3 Förenklad delgivning av stämningsansökningar i brottmål Domstolsverket instämmer i bedömningen att den tid inom vilken förenklad delgivning ska kunna användas för delgivning av stämningsansökan bör räknas från tidpunkten för delgivning av upplysningen. Möjligheten att använda förenklad delgivning med tilltalad av stämningsansökan kan förväntas öka effektiviteten i handläggningen och minska handläggningstiderna i flera brottmål. Domstolsverket är därför mycket positivt till att möjligheten införs. Domstolsverket ställer sig dock tveksamt till kravet om att delgivning av upplysning om att delgivningssättet kan komma att användas måste ske vid ett personligt sammanträffande. Något sådant krav uppställs inte i något annat fall när delgivning ska ske. Visserligen kan anföras att någon särskild begränsning inte finns för när delgivningssättet får användas i förhållande till allvaret av den misstänkta brottsligheten. Emellertid finns den allmänna regeln om att myndigheten ska bedöma vilket delgivningssätt som är mest ändamålsenligt. Härvid kan förstås tas med i bedömningen om det exempelvis kan föreligga behov av översättning vilket gör det lämpligt att delgivning sker i närvaro av tolk. I de fall det är fråga om riktigt allvarlig brottslighet är med viss sannolikhet den tilltalade frihetsberövad och handlingarna kan då komma den tilltalade till del utan behov av särskilda
YTTRANDE 3 (5) delgivningssätt. Det finns dessutom anledning att tro att den misstänkte, om delgivning av upplysning om förenklad delgivning sker i samband med att förundersökningen delges, har minst lika stor vilja att ta del av handlingarna som bifogas som den tilltalade har när åtal väckts och handlingar skickas tillsammans med stämningsansökan för delgivning med post. I promemorian föreslås att delgivning av stämningsansökan med tilltalad måste ske inom sex veckor från delgivning av upplysning om att förenklad delgivning kan komma att användas. Domstolsverket vidhåller den bedömning som gjordes i Snabbspårsrapporten, Ju 2008/8451/Å, att det skulle vara rättssäkert att delge en tilltalad stämningsansökan med förenklad delgivning även efter en längre tid. Ett alternativ skulle vara att i stället för en tidsgräns ange att förenklad delgivning får användas om det inte är olämpligt särskilt med hänsyn till den tid som gått sedan upplysningen delgavs. Görs bedömningen att det ändå är nödvändigt med en tidsgräns föreslår Domstolsverket att tiden utökas till i vart fall åtta veckor. Detta gäller särskilt eftersom handlingar och kontrollmeddelanden kommer att kunna skickas på elektronisk väg och möjligheten för den misstänkte/tilltalade att bevaka handläggningen därigenom ökar. Övrigt Förslaget att upplysning om förenklad delgivning inte behöver skickas av hovrätt, kammarrätt, Högsta domstolen och Regeringsrätten när upplysning lämnats i underrätt är tidsbesparande och kan leda till ett bättre resursutnyttjande i domstolarna. Formuleringen av 25 andra stycket i den föreslagna lagen kan leda till missuppfattningen att delgivning ändå ska ske på något sätt. Ett alternativt sätt att skriva är Delgivning av upplysningen behöver inte ske när. 9. Särskild delgivning med juridisk person Det uttryckliga kravet att ett försök till vanlig delgivning ska ha skett i delgivningsärendet är klargörande och resursbesparande eftersom tolkningsproblem undviks. Domstolsverket anser emellertid att möjligheten att komma överens med myndigheten att handling och kontrollmeddelande ska skickas på annat sätt än per post såsom anges när det gäller förenklad delgivning borde införas även för juridiska personer. Om förenklad delgivning används efter en första delgivning med den juridiska personen kan ju sådan möjlighet användas. Skillnaden torde inte vara stor och finns möjligheten även för juridiska personer blir regleringen mer enhetlig. Domstolsverket anser också att tiden är mogen för att möjliggöra för en juridisk person att motta handlingar för delgivning på en registrerad e-postadress. En sådan möjlighet kräver inte utveckling av verksamhetsstöden om e-postadressen liksom postadressen framgår av ett registreringsbevis från exempelvis bolagsregistret eller handelsregistret.
YTTRANDE 4 (5) 10. Stämningsmannadelgivning Eftersom det förekommer olika uppfattning om ett intyg om delgivning från annan än stämningsman kan godtas är det klargörande och gynnar en enhetlig tilllämpning att bevisverkan av stämningsmans intyg tas bort. Domstolsverket är positivt till att alla anställda vid de allmänna domstolarna och allmänna förvaltningsdomstolarna får stämningsmannabehörighet. Det kan visserligen vara tveksamt om alla anställda på angivna myndigheter ska avgöra om surrogatdelgivning eller spikning ska utföras. Emellertid har, som konstateras i promemorian, myndigheten ett ansvar för att stämningsmannadelgivning endast utförs av den som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Eftersom det ska ställas höga krav på rättssäkerhet i fråga om delgivning är det lämpligt att införa en prövning för auktorisation som delgivningsföretag. Detta gäller i synnerhet eftersom anställda som godkänts i dessa företag ska få stämningsmannabehörighet. Emellertid anser Domstolsverket det tveksamt om buddelgivning ska få utföras av person som inte är verksam vid ett auktoriserat delgivningsföretag. De privata delgivningsföretag som i dag anlitas och håller en hög kvalitet kommer med allra största sannolikhet att ansöka om auktorisation av företaget och godkännande av personalen för att kunna erbjuda delgivning på flera sätt. Det finns därför en risk att delgivningsverksamheten i de företag som bedrivs utan auktorisation får karaktären av indrivningsverksamhet och bedrivs mindre seriöst. Domstolsverket instämmer i de argument som anförs för och emot att låta en, flera eller alla länsstyrelser utföra uppgiften att auktorisera delgivningsföretag och bedriva tillsyn. Emellertid anser verket att de skäl som anförs för att flera länsstyrelser ska handlägga uppgifterna väger över. Skälen för koncentration bör dock föranleda att uppgiften ska utföras av några länsstyrelser jämt fördelade över landet med tyngdpunkt på storstadsregionerna. På detta sätt undviks även behovet av att andra länsstyrelser ska biträda i frågor som annars inte handläggs av den myndigheten. 12. Övriga delgivningsfrågor I avsnitt 12.6 föreslås att parter i rättegångsbalken och förvaltningsprocesslagen ska åläggas att lämna mobiltelefonnummer och e-postadress. Att sådana uppgifter lämnas kommer redan i dag att underlätta möjligheten att nå parterna i stor utsträckning. Dessutom vore det, som nämns i promemorian, utmärkt om det i framtiden skulle vara möjligt att skicka påminnelser om förelägganden och förhandlingar via verksamhetsstöden direkt till parterna. Det kan inte hållas för otroligt att ett antal inställda huvudförhandlingar i brottmål faktiskt beror på att någon part eller annan inblandad glömt bort förhandlingen. Den utökade uppgiftsskyldigheten är en bra början i utvecklingen av en påminnelsefunktion.
YTTRANDE 5 (5) 14. Ekonomiska och andra konsekvenser I konsekvensbedömningen anges att förändringen av de sammanlagda delgivningskostnaderna bedöms bli begränsade. Det saknas närmare uppgifter om kostnadsutvecklingen än att möjligheten till förenklad delgivning i fler fall och särskild delgivning med juridisk person kommer att leda till besparingar eftersom antalet stämningsmannadelgivningar kommer att minska. Samtidigt anges emellertid att kostnaderna för de senare kommer att öka. Visserligen kan ett bättre resursutnyttjande förväntas i anledning av lämnade förslag. Det kommer emellertid inte leda till någon omedelbar besparing. Domstolsverket motsätter sig därför att initiala kostnader för inrättande av verksamhet för auktorisation av delgivningsföretag ska finansieras genom överföring från anslaget för Sveriges Domstolar. Beslut av länsstyrelsen om auktorisation ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol varvid en ny måltyp tillkommer. Vidare kommer sannolikt fler beslut överklagas från länsstyrelserna i anledning av att enskilda enligt förslagen nu ska vända sig dit för samtliga delgivningsuppdrag där de önskar bistånd av myndighet. Visserligen är det sammantaget fråga om ett begränsat antal överklaganden. Domstolsverket påpekar ändå att ett flertal mindre resurskrävande reformer sammantaget kan medföra att ett resurstillskott är nödvändigt. Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Barbro Thorblad. I handläggningen av ärendet har även deltagit chefsjuristen Jörgen Nilsson och hovrättsassessorn Eva Fernqvist, föredragande. Barbro Thorblad Eva Fernqvist