1 Löner och arbetskraftskostnader i Sveriges konkurrentländer Av Bo Enegren Maj 2013 Tysk arbetsmarknad tillbaka efter finanskrisen Arbetsmarknaden i Tyskland fortsätter att hålla emot väl och under 2012 uppgick de avtalsmässiga löneökningarna till knappt 3 procent, vilket nästan var i nivå med ökningstalen åren före finanskrisen. Den 30 april löpte löneavtalen i den viktiga tyska metallindustrin ut. IG Metall har inför årets förhandlingar yrkat på 5,5 procents löneökningar på ett år. I fjolårets förhandlingar fick man ut 4 procents löneökningar efter att ha yrkat på 6,5 procent. De avtal som slutits hittills i år på den tyska arbetsmarknaden har dock hamnat på något lägre nivåer än 2012. På de flesta andra håll i Europa är löneökningstakten mycket dämpad. Det är inte bara Sydeuropas krisländer som präglas av stigande arbetslöshet och nedåtpress på löner. Även i vårt grannland Danmark har löneökningstakten bromsat in kraftigt. Andra länder med låga löneökningar är till exempel Nederländerna och Storbritannien. Arbetskraftskostnaderna i den svenska industrin ökade klart mer än i konkurrentländerna under 2012. Profilen i de svenska industriavtalen innebär dock att en inbromsning i löneökningstakten är att vänta 2013. Ökningstakten i löner och arbetskraftskostnader i Europa bottnade 2010 och under 2011 skedde en viss återhämtning i takt med att konjunkturen repade sig. Återhämtningen i löneökningarna kom dock av sig i flertalet länder när eurokrisen fördjupades under hösten 2011. Framför allt sattes lönerna i offentlig sektor under allt starkare press som ett led i saneringen av de offentliga finanserna, men försvagningen av konjunkturen verkade också återhållande på löneökningarna generellt i Europa. Skillnaderna mellan enskilda länder var dock betydande. I Tyskland slöts till exempel avtal på historiskt höga nivåer under våren 2012, medan löneökningarna i länder som drabbats hårdare av krisen var väsentligt mer återhållsamma.
..2 Tabell 1 Arbetskraftskostnader per timme inom tillverkningsindustrin enligt LCI Årsgenomsnitt respektive procentuell förändring från föregående år Genomsnitt 2000 2005 Genomsnitt 2006 2012 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Tyskland 2,4 2,2 0,6 2,5 1,7 0,4 3,9 2,5 Frankrike 3,8 3,2 4,0 3,9 0,4 3,7 3,9 2,4 Italien 3,2 3,4 3,4 5,1 7,0 0,4 2,4 3,1 Belgien 2,4 3,1 2,3 3,4 4,0 3,5 2,8 3,1 Nederländerna 3,8 2,4 2,9 4,3 2,3 1,6 2,3 0,6 Spanien 4,4 3,3 4,3 4,9 5,6 0,7 1,5 2,3 Finland 4,3 2,9 2,5 2,5 6,2-1,2 2,4 4,6 Euroområdet 1 3,3 2,7 2,4 3,5 3,2 1,0 3,0 2,6 Danmark 3,6 2,9 3,9 4,0 2,7 2,4 3,0 1,1 Storbritannien 4,8 2,8 3,2 4,1 2,3 2,9 1,3 1,5 Polen 5,6 6,1 10,8 10,4 4,5 1,3 4,6 4,6 Tjeckien 7,2 5,4 7,6 7,6 5,6 1,7 4,9 3,3 Ungern 10,5 5,9 10,0 6,7 3,3 0,0 6,0 7,7 EU-länder 2 3,6 2,9 3,1 4,0 3,2 1,3 2,9 2,5 USA 4,0 2,0 1,9 2,3 1,3 2,4 2,9 1,5 Sverige 3,9 3,4 5,2 4,1 4,9 2,1 2,8 4,3 1. Avser samtliga euroländer exklusive Cypern, Luxemburg, Malta, Estland och Slovenien. Vägt med KIXvikter. 2. Avser förutom euroområdet Danmark, Storbritannien, Polen, Tjeckien och Ungern. Vägt med KIX-vikter. Källor: Eurostat, Labour Cost Index, Bureau of Labor Statistics, Medlingsinstitutet Enligt Eurostats Labour cost index (LCI), som innefattar såväl löner som kollektiva avgifter och bonusersättningar, ökade arbetskraftskostnaderna i tillverkningsindustrin i EU med 2,5 procent 2012 (tabell 1). Det var en lägre ökningstakt än 2011 men högre än bottenåret 2010. Med undantag för Grekland redovisar inga länder fallande arbetskraftskostnader inom industrin under år 2012. Ser man till utvecklingen för hela ekonomin redovisar dock också länder som Spanien och Portugal fallande arbetskraftskostnader till följd av lönesänkningar i offentlig sektor. Arbetskraftskostnaderna i den svenska industrin steg betydligt mer än i konkurrentländerna 2012, efter att 2011 ha utvecklats i linje med EU och euroområdet. Bland Sveriges viktigaste konkurrentländer var det i stort sett bara Finland som uppvisade en högre ökningstakt. Det förtjänar att påpekas att profilen (baktunga avtal i 2010 års uppgörelse och framtunga avtal 2011) i de svenska industriavtalen bidrog till det förhållandevis höga utfallet 2012. För 2013 verkar profilen i motsatt riktning vilket håller nere löneökningstakten
..3 detta år. Detta faktum har också slagit igenom i löneprognoserna från till exempel Konjunkturinstitutet (se tabell 2). Prognosen gjordes visserligen innan 2013 års industriavtal slöts men profilen med en tydlig avmattning i löneökningstakten 2013 lär ligga kvar även när hänsyn tagits till de nya avtalen. Tabell 2 Timlön enligt konjunkturlönestatistiken, procentuell förändring 2011 2012 2013 Industrin 2,5 4,0 2,5 Näringslivet 2,5 3,3 2,7 Hela ekonomin 2,4 3,1 2,8 Källa: Konjunkturinstitutets marsprognos 2013. Tyskland avviker från övriga Europa Utvecklingen på den tyska arbetsmarknaden de senaste åren avviker kraftigt från resten av Europa. Medan arbetslösheten i många länder stigit till rekordnivåer har den i Tyskland sjunkit till den lägsta nivån på 20 år. Detta har också satt spår i lönebildningen. Avtalen som slöts under våren 2012 hamnade följdriktigt på historiskt höga nivåer. Mellan parterna i verkstadsindustrin slöts ett vägledande avtal i delstaten Baaden-Würtemberg som innebar löneökningar på 4,3 procent på 13 månader, eller 4 procent i årstakt. Inom den kemiska industrin resulterade förhandlingarna i löneökningar på 2,8 procent i beräknad årstakt. I stat och kommun kom parterna överens om löneökningar på knappt 3,2 procent per år i ett tvåårigt avtal. På andra områden resulterade avtalen i allmänhet i löneökningar kring 3 procent. Enligt den tyska statistikbyrån Destatis uppgick de avtalsmässiga löneökningarna 2012 till i genomsnitt 2,8 procent för industrin och 2,7 procent för hela ekonomin (Tabell 3). Noteras kan också att de faktiska löneökningarna, som de mäts i nationalräkenskaperna, varit högre än de avtalsmässiga ökningarna de tre senaste åren. Tidigare rådde under en rad år motsatt förhållande då negativ löneglidning var mer regel än undantag.
..4 Tabell 3 Avtalsmässiga löneökningar i Tyskland, procent 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Tillverkningsindustri 2,0 3,0 2,9 3,1 1,8 2,1 2,8 Kemisk industri 1,8 2,8 4,3 3,5 1,2 2,8 3,2 Metallindustri 2,3 3,5 3,0 3,2 1,7 1,9 2,8 Byggnadsindustri -1,0 1,7 2,6 2,5 2,4 1,9 2,6 Handel 1,2 1,6 2,0 2,0 1,7 2,3 2,2 Näringsliv 1,3 2,5 2,9 2,6 1,9 2,0 2,6 Offentlig förvaltning 0,0-0,1 5,0 2,7 1,6 1,0 3,0 Hela ekonomin 0,8 1,5 3,4 2,7 1,7 1,5 2,7 Källa: Destatis Enligt Bundesbanks månadsvisa statistik ligger de avtalsmässiga löneökningarna för närvarande på drygt 3 procent i årstakt för hela ekonomin, det vill säga nästan i paritet med ökningstalen före finanskrisen (se nedanstående diagram). Diagram 1 Avtalsmässiga löneökningar i Tyskland, årlig % förändring 6 6 4 4 2 2 0 0-2 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13-2 Källa: Bundesbank Den sista april 2013 löpte avtalen ut för knappt 3,5 miljoner anställda i verkstadsindustrin och knappt 1,3 miljoner inom detaljhandeln. Den sista mars löpte avtalen ut för 0,7 miljoner byggnadsarbetare och för dessa slöts ett nytt avtal i början av april. Avtalet är ettårigt och ger 3,2 procent i västra Tyskland och 4,0 procent i öst. Dessutom innehåller det också en skrivning om att lönerna i öst ska komma i kapp lönerna i väst inom en nioårsperiod. Det största avtalet som slutits hittills under 2013 är det som gäller för cirka 0,8 miljoner anställda i delstaterna. Avtalet löper på två år och ger 2,8 procent i
..5 löneökningar per år, det vill säga lite lägre än de 3,2 procent de offentliganställda i stat och kommun fick igenom 2012. På industrins område kan också nämnas 2013 års överenskommelse inom stålindustrin tidigare i år som gav 3 procent på 15 månader, eller 2,4 procent räknat i årstakt. I årets förhandlingar yrkar IG Metall på 5,5 procents löneökningar på ett år inom verkstadsindustrin. I fjol yrkade man på 6,5 procent och fick igenom löneökningar på 4 procent. Tyska ekonomer har nämnt löneökningar i närheten av 3 procent som ett troligt utfall av förhandlingarna i verkstadsindustrin. Låga löneökningar i Danmark Utvecklingen på arbetsmarknaden de senaste åren har varit väsentligt sämre i Danmark än i Sverige, Norge och Finland. Detta har också präglat löneökningstakten som från och med 2010 års avtal i den privata sektorn bromsade in kraftigt. De låga löneökningarna i den privata sektorns tvåårsavtal 2010 följdes av ännu lägre löneökningar i offentlig sektor 2011 med lönefrysningar det första avtalsåret. Vintern 2012 slöts återigen tvåårsavtal i privat sektor som även de gav mycket måttliga påslag. För områden med i huvudsak lokal lönebildning som industrin gav avtalen höjningar av lägstlönerna med 1,3 procent per år. Motsvarande ökning inom transportsektorn, som är det tongivande normallöneområdet med i huvudsak centrala påslag, blev 1,5 procent per år. Löneökningstakten i den privata sektorn ligger nu på knappt 1,5 procent, att jämföras med en ökningstakt på 4-4,5 procent åren före finanskrisen. Vintern 2013 löpte avtalen i offentlig sektor ut och de nya tvåårsavtal som sedan slöts resulterade i löneökningar på endast 1,6 procent för hela avtalsperioden i staten och 2,2 procent i kommunerna. På lärarområdet utbröt en relativt långvarig lockout gällande lärarnas arbetstider. Ramavtal från 2011 styr fortfarande i Finland I Finland gäller fortfarande de uppgörelser som grundades på det ramavtal som skrevs under av LO och Finlands näringsliv hösten 2011 och där också regeringen ingick som en part. Inom teknologiindustrin löper avtalet på 25 månader från den 1 oktober 2011 till den 31 oktober 2013. Avtalet ger 4,3 procent över hela avtalsperioden fördelat på en första höjning i oktober 2011 med 2,4 procent och en på 1,9 procent i november 2012, om man inte lokalt kommer överens om något annat. Uppgörelsen innehåller också ett engångsbelopp på 150 euro värderat till cirka 0,4 procent. Industriarbetsgivarna har efter hand visat allt större missnöje med avtalet. Efter intern kritik byttes också ledningen i Finlands näringsliv ut. Den nya ledningen har deklarerat att man motsätter sig framtida centrala inkomstpolitiska uppgörelser. Man har också rest krav på längre veckoarbetstid och högre pensionsålder. Det har också förts en debatt kring lönesänkningar, bland annat mot bakgrund av att finsk ekonomi tappat i konkurrenskraft. Inför förhandlingarna om regeringens budget fördes samtal om ett eventuellt nytt ramavtal. Samtalen blev dock resultatlösa. I budgeten som senare presenterades ingick en sänkning av bolagsskatten från 24,5 procent till 20 procent. Budgeten innehöll också
..6 åtstramningar i form av höjda indirekta skatter på bland annat alkohol och godis. Det mesta talar nu för att avtalsförhandlingarna i höst kommer att föras på förbundsnivå igen. Löneökningarna 2012 blev klart högre än de två föregående åren men bland annat som en följd av att löneavtalen haft en viss framtung profil bedöms löneökningstakten bromsa in 2013. Finansdepartementet räknade till exempel i sin bedömning, som gjordes i slutet av mars 2013, med en dämpning av löneökningstakten från 3,5 procent 2012 till 2,4 procent 2013 (tabell 4). Tabell 4 Avtalsmässiga och faktiska löneökningar i Finland, hela ekonomin, procent 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Avtal 3,6 2,0 2,0 2,9 1,8 1,8 Faktiska 4,0 2,6 2,7 3,5 2,4 2,5 Källa: Finansministeriet, prognos från i mars 2013 Norges ekonomi en fredad zon Norsk ekonomi framstår som något av en fredad zon i ett europeiskt perspektiv. BNP-tillväxten, uppgick i fjol till 3,5 procent och arbetslösheten ligger strax över 3 procent. Löneökningarna i Norge har också år efter år varit klart högre än i konkurrentländerna. Avtalsförhandlingarna 2012 resulterade i en generell löneökning på 1,25 NOK i timmen i de så kallade frontfackens vägledande uppgörelse. Det motsvarar en löneökning på 2,15 procent om man också räknar in överhäng från 2011 års uppgörelse Parternas tolkning av överenskommelsen i de efterföljande förhandlingarna var att totalramen för löneökningarna inklusive löneglidning uppgick till 4 procent. Detta visade sig senare vara en riktig bedömning och innebar att löneökningarna 2012 blev marginellt lägre än 2011. I början av april 2013 slöts ett nytt avtal i samordnade förhandlingar mellan Norges näringsliv och LO och tjänstemännen. Enligt arbetsgivarsidan innebär påslagen i uppgörelsen en generell löneökning på 0,4 procent, samt en speciell låglönesatsning. Till detta ska läggas överhäng från 2012 års avtal samt antagande om löneglidning i linje med fjolåret, vilket sammantaget bedöms ge en total löneökning på 3,4 procent 2013. Uppgörelsen blev något lägre än vad de flesta bedömare hade väntat sig. Till exempel räknade Norges Bank i sin senaste prognos med löneökningar på 4 procent för 2013. Fortsatt dämpade löneökningar i Europa viss återhämtning i norr Det mesta talar för att arbetskraftskostnadernas ökningstakt i Sveriges omvärld kommer att förbli låg de närmaste åren. I EU-kommissionen vårprognos som publicerades nyligen förutses ingen återhämtning i löneökningarna under 2013 och 2014 i euroområdet, men i hela EU väntas en viss uppgång i löneökningstakten 2014. Föga överraskande förutses löneökningarna förbli mycket svaga i Sydeuropa medan löneökningstakten bedöms öka något nästa år i för Sverige viktiga konkurrentländer som Tyskland och Finland.