INDUSTRI I FÖRSVARETS TJÄNST TEKNIK& SÄKERHETSFORUM
TEKNIK&SÄKERHETSFORUM Bakom den här rapporten står Teknik&Säkerhetsforum. Ett forum som bildats av Saab, Kockums och BAE Systems i syfte att öka insynen i försvarsindustrin och kunskapen om vad vi bidrar med. Vi tror att det är nödvändigt med en öppen och bred dialog samt att öka antalet kontaktytor mellan industrin och samhället i övrigt. Därför har vi tagit initiativ till detta forum som kommer att bjuda in till breda diskussioner i ämnen som gärna får vidga sig till alla de aspekter som en genomtänkt försvars- och säkerhetspolitik bör vila på. Vi finansierar gemensamt verksamheten och styr själva aktiviteterna. Forumet presenterar inga egna åsikter utan värdet ligger i summan av de åsiktsbrytningar och insikter som möten kan skapa.
EN RAPPORT FRÅN TEKNIK&SÄKERHETSFORUM 2012 www.teknikochsakerhet.se
INDUSTRI I FÖRSVARETS TJÄNST INNEHÅLL INLEDNING 1 SAMARBETE MELLAN SVENSKA FÖRSVARET OCH INDUSTRIN 2 STÖD UNDER OPERATION ATALANTA MAN BLIR SOM EN I FAMILJEN 4 FARTYGSCHEFEN PÅ HMS CARLSKRONA VI HADE INTE KLARAT OSS UTAN INDUSTRIN HÄLSNING FRÅN AFGHANISTAN DET KÄNNS BRA ATT VARA HÄR OCH STÖTTA MED DET VI KAN ELFÖRSÖRJNING PÅ CAMPEN DET ÄR DÄR VI VILL VARA NÄRA KUNDEN 6 8 10 EN RÖST FRÅN BESTÄLLARENS SIDA BRA LÖSNING FÖR FÖRSVARET SAMARBETE I FRAMTIDEN 14 15
1 INLEDNING Det svenska försvarets uppgifter har förändrats sedan Kalla krigets slut. Från att främst varit uppbyggt för att kunna möta militära hot mot Sverige, går vi mot en försvarsmakt i beredskap för insatser i Sverige, i vårt närområde och globalt. Storleken på försvaret har minskat och kraven på effektivisering har ökat. Dessa förändringar har också inneburit att Försvarsmakten inte längre har kapacitet att hålla sig med specialistkompetens inom alla områden. Istället använder man sig av privata leverantörer för att tillgodose vissa behov. När den svenska Försvarsmakten under Operation Atalanta i Adenviken 2010 såg till att 18 000 ton livsmedel kunde levereras till Afrikas horn, fanns även personal från Kockums på plats för att säkerställa att fartygen var fullt operativa under hela insatsen. I Afghanistan finns idag ca 500 svenska soldater i den militära insatsstyrkan, ISAF, som har till uppgift att bistå den afghanska staten att upprätthålla säkerheten i landet. På plats finns även specialister från svenska företag. Elförsörjningen för de svenska camperna sköts av personal från Saab. Underhåll och reparationer av bandvagnarna och andra fordon sköts bland annat av BAE Systems. Detta är bara några exempel på samarbetsavtal mellan försvaret och industrin. Försvaret har idag samarbete med ett flertal företag i olika projekt, vilka ibland kallas för Offentlig-privat samverkan (OPS). Samarbetet mellan försvaret och industrin vid internationella insatser ökar. Det är en utveckling som aktualiserar frågor som: Hur fungerar samarbetet mellan Försvarsmakten och industrin på plats? Vad ställer det för krav på företagens personal? Innebär samarbetet ett bättre försvar? Med den här rapporten vill vi dels beskriva den roll som svensk försvarsindustri spelar i samband med internationella insatser genom att lyfta fram personliga berättelserna från några av dem som stödjer försvaret på plats. Vi vill också visa upp en sida av försvarsindustrin, som förmodligen inte så många känner till. Vi hoppas samtidigt kunna bidra till ökad kunskap om industrins förutsättningar vid insatser utomlands och till debatten om Offentligprivat samverkan inom försvaret.
INDUSTRI I FÖRSVARETS TJÄNST SAMARBETE MELLAN SVENSKA FÖRSVARET OCH INDUSTRIN Ett av de första stora samarbetsavtalen som slöts mellan Försvarsmakten och ett försvarsföretag startade 2009. Avtalet slöts med Saab och gäller drift och underhåll av försvarets SK60-flygplan som används i flygutbildningen. Det är alltså Saabs uppgift att se till att planen står flygklara på avtalad tid och att löpande underhållsåtgärder genomförs. Försvarets materielverk beräknar att detta har inneburit en kostnadsreducering på 30 procent årligen. 1 Öppnandet för den här typen av samarbeten har sitt ursprung i en proposition från regeringen 2004 - Vårt framtida försvar. Där formulerades för första gången den politiska ambitionen att försvaret skulle effektivisera sin verksamhet genom att köpa in vissa tjänster istället för att utföra dem i egen regi. Syftet är att försvaret ska fokusera på sina kärnuppgifter; att skydda Sverige mot väpnat angrepp och bidra till fred och säkerhet i omvärlden, istället för att lägga resurser på stödfunktioner. Tanken med den här typen av Offentlig-privat samverkan var då ny och det dröjde alltså nästan fem år innan man på riktigt vågade pröva en sådan lösning. Sedan dess har flera kontrakt tecknats, både för verksamhet på hemmaplan och i samband med internationella insatser. Det finns också exempel på svenska företag som stöttat andra länders försvarsmakter. BAE Systems till exempel, har bistått den danska försvarsmakten på plats i Afghanistan med service och underhåll på deras CV90-fordon. Den senaste politiska utvecklingen för att öka effektiviteten och bättre samordna logistiken inom försvaret är att riksdagen 2012 beslutade att flytta över delar av ansvaret från försvarets logistikenhet (FMLOG) till Försvarets materielverk, (FMV). I samband med den här reformen uttrycktes det tydligt att FMV mer aktivt ska söka efter möjligheter där privata leverantörer kan ta över stödverksamheter. Försvarsmakten bedömde i ett underlag till den utredning (Stödutredningen 2009) som låg till grund för reformen, att man genom att anlita privata leverantörer inom logistikområdet kan göra betydande besparingar. UPPHANDLING I PRAKTIKEN I Sverige börjar processen med att försvaret identifierar ett behov som anses lämpligt att lägga ut på en extern aktör. Då prövas möjligheten att utnyttja Offentligprivat samverkan. Processen innan ett avtal ingås mellan försvaret och en privat aktör börjar med att Försvarsmakten tar fram en kravspecifikation för en kommande upphandling och bjuder in potentiella aktörer att delta. Försvarsmakten tar även fram ett eget anbud som anger hur de själva svarar mot kravspecifikationen. Det egna anbudet anonymiseras och läggs till de övriga sökande. Detta gör att utvärderingen av anbuden sker utifrån principen att bästa anbud vinner upphandlingen, oberoende om det är Försvarsmakten själv eller en extern aktör som står bakom just det anbudet. Om utvärderingen vinns av en extern aktör, tas ett samverkansavtal fram som reglerar omfattning, priser, leveranstider med mera. SAMVERKAN I ANDRA LÄNDER USA har, jämfört med Sverige, en längre tradition av samarbete mellan privata aktörer och sin försvarsmakt genom så kallade Public Private Partnerships. I Europa var Storbritannien tidigt ute med samarbeten mellan industrin och sitt försvar. Idag har försvarsmakten i Storbritannien över 50 avtal med industriaktörer. Det största avtalet som försvardepartementet i Storbritannien undertecknat handlar om underhåll och bränsleförsörjning av det brittiska flygvapnet. Avtalet med företaget Airtanker ligger på ett värde av 10 miljarder pund och sträcker sig över 27 år. Det kontraktet är helt avgörande för att det brittiska flygvapnet ska fungera. 2
3
INDUSTRI I FÖRSVARETS TJÄNST Jörgen Olsson Senior Vice President Business Unit Marine Service/ Eftermarknad, på Kockums STÖD UNDER OPERATION ATALANTA MAN BLIR SOM EN I FAMILJEN Under sommaren 2010 undsatte HMS Carlskrona befolkningen på Afrikas horn med 18 000 ton livsmedel. Det var en lyckad insats där mekaniker från Kockums såg till att fartyget fungerade. Att åka är frivilligt, men på Kockums tycker de flesta att det hör till jobbet att vara med på internationella insatser. Jörgen Olsson var tidigare sjöofficer. 2002 avslutades ett utbildningsprojekt inom Försvarsmakten och Jörgen valde då att avsluta sin tid till sjöss och istället följa med ubåtarna in på varvet genom en anställning som projektledare på Kockums i Karlskrona. På Kockums jobbar han nu som chef för affärsområdet Marint underhåll. I det ingår att vara projektledare för personal som skickas ut för att bistå vid internationella insatser. I sin roll på Kockums har Jörgen deltagit i EU:s insats i Adenviken, den så kallade Operation Atalanta. 2 I Operation Atalanta har den svenska Försvarsmakten bidragit både 2009 och 2010. 2009 skickade den svenska Försvarsmakten två korvetter samt ett stödfartyg och 2010 ingick HMS Carlskrona i missionen, både som ledningsfartyg och patrullfartyg. Att bistå vid internationella insatser är en del av jobbet. Vi stödjer fartygen med teknisk tjänst både i Sverige och utomlands. Går ett fartyg sönder i Östersjön åker vi dit och om detsamma händer utanför Afrikas kust så är vi där. I stort är det bara restiden som skiljer. Vi lyfter då ut vald bemanning från produktionsavdelningen som skickas iväg. Kockums hade under mars-november 2010 sjuttiofem personer som i omgångar åkte iväg för att serva HMS Carlskrona. Hemmabasen var Djibouti men Kockums personal var också på plats på alla ställen som HMS Carlskrona förtöjde, som Kenya, Seychellerna, Oman och Tanzania. Till skillnad från Försvarsmaktens personal är det frivilligt för Kockums anställda att acceptera uppdrag för att bistå vid internationella insatser. Innan man skickas iväg får man genomgå en mindre utbildning. Personalen får information om det särskilda området, säkerhets- och 4
5 hälsovårdsinformation. Även om tjänstgöring i internationella insatser skiljer sig mycket från att göra samma jobb i Sverige, så är det inte svårt att få med sig personal för att göra ett jobb i Afrika berättar Jörgen. Vi som jobbar från industrins sida går inte in i områden med förhöjd hotbild utan vår uppgift är marinlogistik. Det innebär att fartyget helst ska tas in i säker hamn innan vi servar det. Vi är ju fortfarande varvsarbetare. Fartygen i Operation Atalanta är ute på uppdrag under ca två veckor i sträck. När fartyget kommer in i hamn har Jörgen och hans medarbetare tre intensiva dagar på sig att åtgärda reparationsbehoven innan fartyget ska åka ut igen. Det är ofta långa dagar men man försöker utnyttja tiden så gott det går och kör hårt. Under 2010 var det inte ett enda tillfälle då en planerad operation inte kunde genomföras. Det hade inte gått att fullborda samtliga planerade operationer utan tekniskt stöd från Kockums bedömer Jörgen, och det är detta som han är mest stolt över. De svenska insatsförbanden är nämligen relativt små och det går av utrymmesskäl inte att ha all kompetens ombord. Besättningen klarar av akuta reparationer men för mer kvalificerat underhåll måste fartyget gå in i hamn och hanteras av personal med specialistkompetens för respektive system. Under de dagar då Jörgen och hans medarbetare arbetar på fartyget så är det helt naturligt att de både äter och ibland till och med sover ihop med Försvarsmaktens personal. Man blir som en i familjen. Vi välkomnas av en öppen famn, som en del i det stora gänget. Det är till och med svårt att hålla isär Kockums arbetare från fartygens besättning, många går ju i arbetsoverall. Kockums samarbetar ofta med landet som fartygen förtöjer i vad gäller materielförsörjningen och övrig logistik. Om möjligt tar de även hjälp av lokal arbetskraft. Att underhålla andra försvarsmakters fartyg går knappast idag. Alla länder har sina tekniska system och lösningar för underhåll. Även om Kockums skulle ha kompetens att bistå andra länder så handlar det ofta om att de inte har säkerhetsbehörighet att gå ombord på andra nationers fartyg. Kockums personal åker ut cirka en vecka i taget. Men samtidigt måste de vara inställda på att vara flexibla då förutsättningarna kan ändras med kort varsel. Det hände exempelvis 2009 när HMS Trossö havererade och fartyget tvingades flyttas från Djibouti till Jeddah i Saudiarabien för att där torrsättas. Den gången fick personal från Kockums stanna i två veckor för att laga fartyget innan de kunde åka hem igen. Vi får se mycket fattigdom och avsaknad av infrastruktur. Å ena sidan är det väldigt engagerande, å andra sidan är det ständigt bråttom och man måste vara på tå. Den stora militära närvaron gör att hotbilden blir påtaglig. Vi måste vara försiktiga och tänka på hur vi beter oss och vad vi har på oss. Det är oerhört lärorikt och vi tar med oss mycket erfarenhet hem. Och Jörgen kan tänka sig att åka ut igen. Jag har aldrig tvekat om att åka ut och skulle inte tveka att åka igen. Jag tycker att vi har ett moraliskt ansvar att ställa upp. Ingen av våra anställda tvingas iväg. Vi har haft folk som valt att hoppa av och det får man ju också acceptera. Då gäller det bara att lösa situationen. Regeringen fattade i september 2012 beslut om att den svenska Försvarsmakten ska bidra på nytt i Operation Atalanta 2013. Under missionerna 2009 och 2010 hade Kockums rollen som så kallade Prime Contractor vilket innebär ett helhetsansvar för det industriella stöd Försvarsmakten behöver. Dialogen kring hur logistik och teknisk tjänst under 2013 ska skötas pågår. Just nu finns ingenting som pekar på att det inte skulle bli ett liknande upplägg för missionen 2013. Från Kockums sida ser vi fram emot att stödja Försvarsmakten på bästa sätt var än i världen de befinner sig, säger Jörgen.
INDUSTRI I FÖRSVARETS TJÄNST FARTYGSCHEFEN PÅ HMS CARLSKRONA VI HADE INTE KLARAT OSS UTAN INDUSTRIN Från Försvarsmaktens företrädare i insatsen i Adenviken är omdömet om de svenska privatanställda ombord och i hamnarna under uppdrag, entydigt, kort och rakt: Vi hade inte klarat av uppdraget med HMS Carlskrona i Adenviken om vi inte hade haft det här samarbetet med industrin. Håkan har haft fler olika chefsbefattningar inom marinen och jobbar nu som förbandshandläggare på marinstaben. Under Sveriges första insats i Adenviken 2009, med korvetterna HMS Stockholm, HMS Malmö och stödfartyget HMS Trossö, var han produktionsansvarig för insatsen och befann sig då i Sverige. När HMS Carlskrona åkte ut 2010 följde Håkan med som fartygschef. Den befattningen innebär att man har det yttersta ansvaret för verksamheten, säkerheten och navigationen ombord. Första gången som Håkan hörde talas om Offentligprivat samverkan (OPS) var 2007 då han fick i uppdrag att undersöka var industrin kunde tas in för att effektivisera verksamheten. Håkan menar att det är i summan av de mindre projekten som man ser de stora effektivitetsvinsterna med att använda privata leverantörer. Försvarsmakten är beroende av Försvarets materielverk och det bygger på en välfungerande industri. Den kan vara svensk eller utländsk men det är klart bättre om den är svensk. Fördelen med att ha en inhemsk försvarsindustri handlar dels om den geografiska närheten vilket underlättar för underhåll men även om en närhet vad gäller språk och kultur, menar Håkan. Det finns även en strategisk aspekt av att ha leverantörer från det egna landet. Sverige har ett förhållandevis litet försvar och det finns risk för att en utländsk leverantör skulle prioritera en större kund vid en resurskonflikt. Håkan ser inget problem med att använda sig av privata leverantörer utan det har idag snarare blivit en självklarhet att lägga ett större ansvar på privata aktörer. Som fartygschef var han även ansvarig för dem som kommer från företagen. Jag har ju ansvaret för alla ombord. Så fort de kliver ombord så måste de lyda under mina regler. Jag är inte deras chef vad gäller arbetsledningen, det gör de själva, men jag är ansvarig för deras väl och ve. Att använda industrin är en stor fördel för försvaret. Med de tekniskt avancerade systemen idag så skulle det bli mer kostsamt att hålla sig med den kompetens som industrin har, menar Håkan. Just de specifika bitarna som man valt att hantera på det här sättet, där har vi inte förmågan längre inom Försvarmakten och då blir det väldigt enkelt - då måste någon annan göra det. Det är en ren vinstlösning för försvaret, även om det i det enskilda fallet kan synas kosta mer. Insatsen som Håkan var iväg på 2010 i Adenviken, har en betydligt lägre hotbild än insatserna i Afghanistan. I Afghanistan är hotnivån relativt hög när man är utanför campen. Och för oss är det ju så att vi alltid har med oss vår camp, fartyget är vår camp. Sen flyttar vi runt den i olika situationer och ibland kan det vara en högre hotbild men det är oftast bara under korta moment. Arbetet ombord på HMS Carlskrona är till stora delar monotont. Bemanningen jobbar i fyra timmar, har beredskap i ytterligare fyra timmar och är sedan lediga fyra. 6
7 Håkan Nilsson Fartygschef inom marinen, Försvarsmakten Så varje dag är som en tisdag, säger Håkan. Det gäller då att klara av att behålla fokus och vara på tårna även om rutinerna är desamma. HMS Carlskrona stötte på pirater vid ett antal tillfällen. - Men det fanns aldrig någon anledning för oss att ingripa. Vi stötte på dem, men just då bedrev de ingen piratverksamhet och vårt mandat är sådant att om man inte kan misstänka dem för piratverksamhet där och då, så får vi inte ingripa. Det mesta av underhållet sker i hamn men om något händer till sjöss måste man lösa det problemet tillfälligt. Ombord på fartyget finns teknisk kompetens så om något händer så kan vi klara av att göra stridsreparationer eller generella åtgärder. Men man samlar på sig underhållsbehov när man är ute till sjöss. Ibland hände det att vi även hade Kockums personal ombord till sjöss. Ett par stycken gjorde så pass mycket att de borde få insatsmedalj. Det finns dock begränsningar för när Kockums personal får vara med till sjöss. Med nuvarande svenska regelverk får inte personal från privata företag vara med i situationer där det skulle kunna bli skarpt läge. Vi hade inte klarat av uppdraget med HMS Carlskrona i Adenviken om vi inte hade haft det här samarbetet med industrin. Det är skillnad att förebereda sig och se till att allt fungerar när man är hemma men det är en annan sak att se till att det kan genomföras på plats. Regeringen har beslutat att HMS Carlskrona ska delta i en ny operation i Adenviken även 2013. Förutsatt att riksdagen godkänner beslutet, åker HMS Carlskrona ut på nytt. Men då blir det utan Håkan, för som han själv säger så finns det andra personer som också måste få möjligheten att få åka. Jag hade gärna gjort det igen, självklart, men det finns stora fördelar med att byta ut chefsnivån emellanåt.
INDUSTRI I FÖRSVARETS TJÄNST Joakim Servicetekniker på BAE Systems HÄLSNING FRÅN AFGHANISTAN DET KÄNNS BRA ATT VARA HÄR OCH STÖTTA MED DET VI KAN När den svenska styrkan i Afghanistan ska ut på uppdrag måste allt fungera perfekt. Miljön är ogästvänlig och sliter hårt på utrustningen. Därför är det viktigt att det finns kompetens på plats. Det duger inte att sitta hemma i Sverige och åka ned om det behövs. När vi gör intervjun har Joakim just anlänt ännu en gång till Afghanistan för en treveckors arbetsperiod. Detta är fjärde perioden som han är i Afghanistan för sin nuvarande arbetsgivare BAE Systems, där han varit anställd i ett år. Tidigare var han civilanställd inom försvaret. Ett jobb som tog honom till både Kosovo och Afghanistan. Joakim fann arbetet hos BAE Systems intressant tack vare att det fanns en möjlighet att åka iväg på internationella insatser. För mig var det ett naturligt steg då jag hållit på med fordon och motorer hela livet. Jag hade också varit ute på mission tidigare med Försvarsmakten. Jag tyckte att det kändes som ett spännande och utmanande arbete att resa i tjänsten. Uppgiften på plats är att underhålla och reparera de bandvagnar som Försvarsmakten har hyrt in från BAE Systems. Istället för att Försvarsmakten själva ansvarar för att utbilda och anställa servicetekniker så köper man in de tjänsterna från BAE Systems. På så vis får försvaret tillgång till en bredare och djupare specialistkompetens, enligt Joakim. Förutom samarbete med det svenska försvaret har BAE Systems även stöttat de holländska, danska, norska och brittiska styrkorna i Afghanistan men där Joakim är nu, på den tyska campen Marmal, arbetar BAE Systems enbart med de svenska styrkorna. 8
9 Även om arbetsuppgifterna i stort sett är de samma som i Sverige så finns det några stora skillnader enligt Joakim. Dels gör avståndet till Sverige att det ibland är långa leveranstider på utrustning och reservdelar. Då gäller det att kunna tänka nytt och ta vara på det man kan få tag på. Även att arbeta på en helt annan plats i en annan kultur kan vara utmanande. Närvaron av en faktisk hotbild påverkar också arbetsmiljön. I Sverige är det inte heller lika vanligt att jobba i 40 gradig värme. Det frestar ju på lite. Trots dessa omständigheter visar personalundersökningar från BAE Systems att de personer som åker ut är väldigt motiverade och trivs bra. Anledningen kan vara att när man är på plats i en internationell insats så upplever man tydligt att man bidrar till något större. Och att man på plats ser effekterna av sitt arbete. En god sammanhållning påverkar också positivt. Det var dessa omständigheter som Joakim tyckte lät både utmanande och spännande med jobbet. Att även få se Afghanistan och träffa nya människor är stimulerande. På campen där Joakim bor finns såväl amerikaner, tyskar, norrmän, holländare, danskar som ukrainare och många andra nationaliteter. Att det är en tysk camp som han befinner sig på har också inneburit att han till på köpet har lärt sig tyska. Joakim och hans kollegor från BAE Systems är en integrerad del av Försvarsmaktens reparationsenhet på platsen och just kamratskapet som uppstår när man är iväg är ett av de starkaste intrycken man tar med sig. Vi bor och lever med gänget i reparationsenheten, jobbar alltid sida vid sida med dem i samma verkstad. Skillnaden är att vi inte bär vapen eller uniform. Vi slipper ju också sitta vakt och åka ute i området runt camperna. Så det är en markant skillnad från att vara soldat. Annars ingår vi på samma vis i fordonsrepgruppen och har samma förmåner som de har. Joakim åker till Afghanistan flera vändor per år. Varje gång stannar han i tre veckor. Han återvänder sedan hem till sin vanliga arbetsplats. Projektet som Joakim ingår i varar fram till maj 2013 så det blir minst en vända till. En av förutsättningarna för att det ska fungera att skicka ut personal är att det finns en väl fungerande organisation hemmavid som håller kontakten med den utsände och har beredskap om det skulle hända något. Om en utstationerad person måste flyga hem så finns alltid någon i beredskap att åka iväg och fortsätta att uppfylla kontraktet med kunden. Joakim har aldrig tvekat inför ett utlandsuppdrag. Nej, jag tycker att det är väldigt bra ordnat och säkerheten känns bra. Jag har åkt mellan två baser här nere, den svenska Northern Lights och den tyska Marmal och det är ungefär en resväg på 20 minuter mellan dem och det är en säker väg. Men eftersom Afghanistan ofta är i medierna så gäller det att ha kontakt med nära och kära så ofta man kan. På basen finns både bra tillgång till internet och telefon så det är inga problem att ha kontakt dagligen. På campen finns flera servicegarage från olika firmor och det gör att det finns möjlighet att köpa visst material och vissa tjänster ungefär som hemma. Det är en stor camp här, nästan som ett helt samhälle. Det är en stor kommersiell verksamhet på plats. Idag ska vi till exempel på studiebesök hos en annan leverantör. De ska ha en liten bilshow där de gör reklam för sina produkter för att andra nationer ska köpa. På frågan om Joakim känner att han bidrar till insatsen, svarar han: Ja, det tycker jag. Det känns bra att vara här och stötta med det vi kan.
INDUSTRI I FÖRSVARETS TJÄNST ELFÖRSÖRJNING PÅ CAMPEN DET ÄR DÄR VI VILL VARA NÄRA KUNDEN Att vara eltekniker på Saab i Afghanistan är ett krävande arbete. Allt måste fungera trots ibland 55-gradig värme och mycket enkla förhållanden. Men de som ställer upp på dessa uppdrag känner att de gör något viktigt. Och på hemmaplan bereder sig Saab på att den här verksamheten kommer att växa. Carina arbetade tidigare för Försvarsmakten och hade då ansvar för den civila personal som skickades för att bistå försvaret med tjänster inom elteknik. 2005, då Saab genom att vinna en upphandling tog över denna verksamhet, valde Carina att följa med. Nu är Carina sektionschef och ansvarar för den personal som är utsänd från Saab i Afghanistan. Inom Försvarsmakten hade jag ansvar för en person som var ute ungefär 12 veckor per år. Idag har jag 12 personer som är ute på heltid. Jag har haft upp till 30 personer ute. Försvarsmakten köper material och har viss teknisk kompetens, men för att gå ner djupare i systemen krävs specialkompetens. Att skicka personal att bistå i internationella insatser är därför en växande verksamhet, enligt Carina. - Vi kommer att vara tvungna att följa med försvaret ut på de här resorna. Med de produkter vi har, är det på plats som vi måste vara beredda att serva och laga och göra tillsyner. Det är det vi ska satsa på. En av de personer som ingår i Carinas arbetsgrupp är Hans-Gunnar. Hans-Gunnar är elektriker och har varit anställd på Saab sedan 2008. Hans arbetsuppgifter på plats i Afghanistan handlar om eldrift. Alla camper försörjs via elverk och Saab säkerställer att allt fungerar som det ska. Hans-Gunnar har lång erfarenhet av civil utlandstjänstgöring. Det började 1993 när kriget på Balkan bröt ut i Bosnien, då sökte han FN-tjänst. Sedan dess har han varit i Kosovo, Cypern, Liberia och Afghanistan. Som utsänd till Afghanistan ingår Hans-Gunnar i ett rullande schema och brukar stanna i tre veckor för att sedan vara hemma i Sverige i sex veckor. Från Sverige åker man med Försvarsmaktens chartrade plan. Först via Finland för att hämta upp finska soldater. Därefter mellanlandar planet i Turkiet för att byta besättning. Först vid femtiden på morgonen efter landar planet på den tyska basen Marmal i Afghanistan. Det är ett kargt landskap som tar emot. När man flyger in är det endast sand och berg man ser. Carina Sektionschef för landdivisionen på Saab 10
11 Hans Gunnar Eltekniker på Saab Det blir väldigt många intryck när man först landar. Där står stora militärhelikoptrar, spaningsplan och militärfordon överallt. Man slås dessutom rakt i ansiktet av hettan, på sommaren kan det vara 55 grader i skuggan. Det är som en stor hårtork som blåser varmluft, säger HansGunnar. När de landat tas de emot av en samverkansofficer som håller upprop. De får direkt på sig skyddsväst, skyddsglasögon och hjälm. Sedan hämtas packningen som kommit dit i containrar. Därefter skickas man iväg i bepansrade fordon till den svenska campen, Northern Lights. Vi transporteras i bepansrade fordon, personcontainer som det kallas. Vi sitter i den där burken och försöker se ut igenom små gluggar, under transporten till den svenska campen. Väl framme på campen är det åter upprop. Den som är där för första gången får en genomgång av säkerhetsrutinerna, till exempel om skyddsrum och var brandsposter finns. De som varit där tidigare brukar åka upp till sovplatsen och lämna packningen för att sedan börja jobba på en gång. Hans-Gunnar beskriver livet på campen som väldigt enkelt. Det är bara jobba och sova som gäller. Samtidigt påverkas ju även vi om något händer. Vi märker direkt när det börjar rassla med fordon och den militära personalen förbereder sig för att åka ut från campen. Då är det väldigt viktigt att vi får reda på vad som händer och är informerade så vi kan anpassa vårt jobb och till exempel inte bryter elen just då.
INDUSTRI I FÖRSVARETS TJÄNST Försvarsmaktens koordinatörer ser till att de får den information som krävs. Koordinatörerna ansvarar även för att hålla kontakten med Sverige. Att jobba som utsänd skiljer sig mycket från att jobba i Sverige. Det är också väldigt tydligt att det inte är ett jobb som alla andra. Om det som inte får hända händer, om en soldat dör, då tystnar hela campen. Då får en del sig kanske en tankeställare och frågar sig varför de är där. Vissa förstår inte riskerna som finns förrän det händer något. Det är en otrolig insats som de gör där nere. Hans-Gunnar har själv aldrig tvekat över att åka ut. Det är något som jag alltid har velat göra, se andra miljöer och se hur jag reagerar på olika händelser. Jag har alltid tyckt att det är intressant att jobba utomlands. Man växer som människa när man får träffa personer från andra länder och kulturer. Om det skulle hända mig något så skulle det ju lika gärna kunna hända hemma i Sverige. Är det menat så är det menat. Hans-Gunnar är övertygad om att han bidrar till att den svenska insatsen blir framgångsrik. Ja, jag kanske inte står på barrikaderna, men jag ser till att strömförsörjningen fungerar. I jämförelse med andra nationers elförsörjningssystem som vi har sett så är den svenska mycket bra. Hemma i Sverige sitter Carina och försöker se till att försvaret är nöjd med leverantörernas insatser och att allt fungerar för den utsända personalen. Som ansvarig på Saab för kontakten med Försvarsmakten kan hon efter sju år se både för- och nackdelar med samarbetet. Det handlar inte sällan om väldigt snabba beslut och det kan ibland bli svårt att hitta personal på kort tid. I andra fall kan det handla om att Försvarsmakten kanske inte åker på en planerad insats och att man då måste möta personal som har förberett sig länge på att få åka. Men vi får samtidigt otroligt mycket erfarenheter av insatserna som vi är med på. Det är ju också där Saab vill vara - nära kunden. VI FÅR SAMTIDIGT OTROLIGT MYCKET ERFARENHETER AV INSATSERNA SOM VI ÄR MED PÅ. DET ÄR JU OCKSÅ DÄR SAAB VILL VARA - NÄRA KUNDEN. 12
13
INDUSTRI I FÖRSVARETS TJÄNST Ola Bodén Projektsamordnare mot utlandssidan, FMLOG, LedTekE ProdLtel EN RÖST FRÅN BESTÄLLARENS SIDA Ola Bodén var en av pionjärerna inom FMLOG vad gäller samarbete mellan försvaret och privata leverantörer. 2005 satt han som ansvarig projektingenjör för den personal som skickades ut för eltekniska uppgifter utomlands. Efter en tid uppkom problem med att använda personal som jobbade både i nationell och i internationell tjänst på grund av att upparbetad ledig tid kolliderade med planerad verksamhet nationellt. Efter att ha undersökt marknaden kom Ola, tillsammans med sina chefer, fram till slutsatsen att de istället skulle pröva att upphandla verksamhet av privata leverantörer. Saab vann upphandlingen den gången och har sedan dess varit underleverantör till FMLOG i drifts- och elunderhåll av utlandscamper i Afghanistan och Kosovo. Att samarbetet mellan försvaret och industrin ökat och utvecklats sedan dess är positivt säger Ola. Vid nyetableringar ser han fortsatt att det är bättre att använda sig av försvarets egen personal då dessa har en dubbelkompetens, vilket innebär att de kan skydda sig själva samtidigt som de arbetar med elbyggnation. Men när det gäller områden där militären redan är på plats finns fördelar med att ta in privata leverantörer: Jag kan då köpa en färdig produkt, med personal dedikerad till arbetsuppgiften. Det blir tydligare vad som ska levereras. Trots att Ola oftast köper in en färdig produkt, så finns det tillfällen då han måste utbilda de privata leverantörerna. Det gäller när specialutrustning krävs, då kan han inte förvänta sig att företagen från början har den kunskapen. De privata företagen ser nu ut att få konkurrens. Ola ser nämligen en ny utveckling som går mot att försvaret börjar undersöka vad de övriga nordiska ländernas försvar har för specialistkompetenser. Norska försvarsmakten är till exempel duktig på byggnation och då kan det vara ett alternativ till att själva stå för den kompetensen eller att ta in privata leverantörer. 14
15 SAMARBETE I FRAMTIDEN Svensk privat närvaro på till exempel camperna i Afghanistan är ett relativt nytt fenomen. I jämförelse med andra länder är den här typen av samarbeten fortfarande småskaliga och det finns utrymme att lägga ytterligare stödfunktioner på privata leverantörer. Rätt genomfört finns stor potential till effektivisering av försvarets verksamhet. I takt med den här utvecklingen är det viktigt att föra en diskussion kring vilka områden som lämpar sig för privat leverans till försvaret. Vad innebär det för försvarets operativa förmåga att man är beroende av externa leverantörer? Finns det en gråzon där gränsen mellan kärnuppgift och stöduppgift är oklar och hur hittar man balansen mellan kärnuppgifter och supportfunktioner? I och med att fler stödfunktioner tillgodoses via privata leverantörer är det också viktigt att belysa företagen och deras anställdas rättigheter och skyldigheter särskilt när det handlar om insatsnära uppgifter. Får det till exempel några folkrättsliga konsekvenser att man har personer på plats som kommer från ett privat företag? Teknik&Säkerhetsforum hoppas att denna rapport ska kunna utgöra en grund för ytterligare diskussion kring försvarsindustrins roll i säkerhetspolitiken. NOTER 1 http://korta.nu/1d57g - Försvarets materielverk 2 Operation Atalanta hjälper den somaliska regeringen att bekämpa sjöpirater och se till att FN:s biståndsorgan World Food Programme kan leverera mat till landet. KÄLLOR Försvarsmakten www.forsvarsmakten.se Regeringskansliet www.sverigeiafghanistan. se Ministry of Defence United Kingdom www.mod.uk Regeringens proposition - En effektivare försvarslogistik 2012 Rapport från Stödutredningen Fö 2009:A OMSLAG Guenter M. Kirchweger www.teknikochsakerhet.se
www.teknikochsakerhet.se