SIBC i halvtid: En svår men svårundviklig läroprocess

SIBC i halvtid: En svår men svårundviklig läroprocess Inledning I en plan för utvärdering av projektet Somali Information and Business Centre (SIBC) har undertecknad angett ett antal punkter som handlar om 1) att målen måste revideras med hänsyn till att de ekonomiska ramarna blev snävare än som angetts i ansökan till Europeiska Socialfonden (ESF); 2) att genom en enkät undersöka hur informationen om SIBC nått ut till somalier i Skåne; 3) att summera observationer från styrgruppsmöten och verksamhet; 4) att följa upp ett antal deltagare i projektets verksamheter och 5) att i samband med målgången intervjua ett antal nyckelpersoner om projektets utveckling. Vidare heter det att samverkan och konflikter mellan de aktörer som står bakom centret (myndigheterna) och andra organisationer (bl a somaliska föreningar) ska undersökas samt att projektet bör studeras som en läroprocess. 1 Under projektets gång har (som redovisas i det följande) målen reviderats och personal vid SIBC genomfört en enkät med somalier på gatan om vad de vet om SIBC. Punkterna 1 och 2 är alltså avklarade. Punkterna 4 och 5 kommer att stå i centrum för den slutliga utvärderingen. Syftet med denna halvtidsrapport är inte att utvärdera projektet via intervjuer med inblandade aktörer eller med deltagare i verksamheterna utan att via dokument och iakttagelser summera vad som har hänt under projektets första 16 månader (mars 2012 t o m juni 2013) (punkt 3 med fokus på samverkan/konflikter och läroprocess) för att ge ett underlag för att besvara följande frågor: Var befinner vi oss i dag, hur har vi kommit hit och hur går vi utifrån gjorda erfarenheter vidare? De första stegen Fröet till ett somaliskt center i Skåne såddes i mars 2009. Då väckte Adam Suldan, samhälls- och hälsokommunikatör vid Partnerskap Skåne, tanken på skapandet av ett somaliskt nätverk i Skåne. Fröet slog rot hos Partnerskapet och i juni arrangerade Länsstyrelsen och Partnerskap Skåne/den regionala överenskommelsen en konferens på temat För ett inkluderande mottagande i Skåne. Under hösten genomförde sedan Partnerskapet två workshops med somalier i Malmö och Eslöv för att ta reda på vilka hinder och möjligheter som finns när det gäller somaliers integration i det svenska samhället. På möjlighetssidan dominerade uppfattningar om att somalier har erfarenheter och kontakter runt om i världen som skulle kunna underlätta deras företagande och minska utsattheten i den nya miljön. Ett diskussionsunderlag I ett diskussionsunderlag från Partnerskapet 2010 ställde Adam Suldan (s 2) en avgörande fråga: Vad kan svenska myndigheter tillsammans göra för att bryta den onda cirkeln som somalierna i Sverige befinner sig i? 2 Efter ett resonemang om nyanlända somaliers möte med det svenska samhället föreslogs inrättandet av Somaliska centret i Skåne, en informations-, kunskaps- och rådgivningsbank för somalier. Centret skulle erbjuda rådgivning om hur man startar och driver företag, information om samhälle och hälsa till nyanlända, stöd och vägledning i sociala frågor, samarbete med Arbetsförmedlingen, kompetensutveckling m m. Ambitionen var att somalier skulle vara involverade i hela tillkomstprocessen ( bottom up-metoden ). Det sades också (s 4) vara [a]vgörande att somalierna har möjlighet att samlas under en paraplyorganisation som kan agera som en neutral plattform oberoende av exempelvis medlemmars klan- och föreningstillhörighet. En riskanalys pekade på hinder för somaliskt företagande vad gäller finansiering och marknadens storlek. 1 Planen återfinns i kallelse till styrgruppsmöte 2012-10-10 och i Årsrapport mars 2012 december 2012. 2 Adam Suldan, Diskussionsunderlag för projekt: Integrationsmodell för somalier i Skåne, odaterat 2010. 1

Myndigheterna formerar sig I maj 2010 anordnade Länsstyrelsen, Region Skåne, Herbert Felix-institutet, Arbetsförmedlingen och Nätverket Social Ekonomi i Skåne konferensen Utanför eller entreprenör om hur somalier i Skåne skulle kunna inkluderas på ett bättre sätt. I augusti beslöt myndigheterna inom den regionala överenskommelsen för Skåne län (RÖK) medverka till bildandet av en klanoberoende paraplyorganisation för somaliska föreningar i Skåne samt etablerandet av ett kunskaps- och informationscenter för och med somalier i Skåne med fokus på entreprenörskap och arbetsliv. 3 En förstudie Nu beslöt Partnerskapet genomföra en förstudie med Herbert Felix-institutet som huvudman och Region Skåne som finansiär. Vid årsskiftet 2010/11 anställdes Philip Sandberg som projektledare för att genomföra studien. I lägesrapporter i mars och maj 2011, som hänvisade till såväl lokala som internationella (USA, Storbritannien, Norge) erfarenheter och byggde på litteratur och intervjuer 4, framfördes ett antal förslag om hur centret borde se ut: Centret bör ligga på en lämpligt vald plats i Malmö. Verksamheten bör organiseras även i andra delar av Skåne, t ex en dag i veckan. Centret bör heta Guri Somali, det somaliska huset (endast i marsrapporten). Det är positivt om det finns en somalisk restaurang i anslutning till centret. Det bör finnas tillgång till litteratur av somaliska författare. Centret bör spegla de positiva sidorna av Somalia. Huvudmannaskapet bör inte tillfalla en offentlig aktör. Föreståndaren bör vara svensk med stor kännedom om somalisk kultur. Det är viktigt att det finns personer som talar somaliska på centret och att etablerade somalier som kan agera positiva förebilder blir anställda. I rapporterna presenterades en interimistisk styrgrupp med representanter för olika myndigheter. Under avsnittet om framtida organisation föreslogs att huvudmannaskapet skulle tillfalla Herbert Felix-institutet, att den interimistiska styrgruppen skulle permanentas och dessutom framfördes förslag om ett antal personer som skulle kunna bilda en referensgrupp. Verksamheten föreslogs (majrapporten) vila på tre ben: 1. Kulturanpassad handledning mot entreprenörskap och arbetsliv. a) Kulturanpassade kurser för den som vill starta eget företag. b) Samhälls- och hälsoinformation genom Länsstyrelsens samhälls- och hälsokommunikatörer. c) Information om den svenska arbetsmarknaden genom Arbetsförmedlingens personal. d) Lotsverksamhet, vilket skulle kunna säkra finansiering av centret efter projekttidens slut. 2. Kulturkompetens för offentlig, privat och idéburen sektor. 3. Forskningsbaserad kunskapsbank. 3 Meddelande från Länsstyrelsen i Skåne län 2010-08-27. 4 Philip Sandberg, Somaliskt informations- och kunskapscenter i Skåne: Lägesrapport över kartläggningen för perioden 2011-01-01 2011-03-20 respektive 2011-05-04. Under metodavsnittet i heter det i båda rapporterna (s 3): Förstudien har bedrivits som en kvalitativ studie där empiriskt material har samlats in genom intervjuer med individer, organisationer, tjänstemän, nätverk och föreningar med kunskap och legitimitet i den somaliska diasporan i Skåne. 2

Dessutom aviserades ambitionen att på sikt bidra till att bilda en paraplyorganisation för somaliska föreningar i Skåne och naturligtvis radades att antal målsättningar upp; vi återkommer till dem som de formulerades i projektansökan. Projektansökan I augusti 2011 lämnade Herbert Felix-institutet in en projektansökan, formulerad av Philip Sandberg, till ESF gällande ett Somali Information and Business Centre. 5 Medfinansiärer var Region Skåne, Länsstyrelsen i Skåne län, Arbetsförmedlingen, Malmö stad samt Kristianstads, Eslövs och Svalövs kommuner. I ansökan angavs som övergripande mål (s 6) att stärka individer från Somalia och deras förutsättningar att starta egna företag samt träda in på den reguljära arbetsmarknaden. Verksamheten skulle (s 16-17), så som skisserats i förstudien, bestå i företagsrådgivning, grundläggande samhällsinformation i Partnerskap Skånes regi, jobbsökarträffar i Arbetsförmedlingens regi, lotsverksamhet, kompetensutveckling för offentlig och idéburen sektor samt en forskningsbaserad kunskapsbank. 6 En lång rad delmål ställdes upp, vad gäller företagandet bland annat: Antalet rådgivningar ska uppgå till minst 100 per år. Fördelningen mellan män och kvinnor ska vara jämn. Samtliga deltagare ska utforma en företagsidé. En majoritet av deltagarna ska starta egna företag. Antalet somaliska företagare i Skåne ska öka med 200 procent. 7 Vad gäller inträde på arbetsmarknaden angavs följande mål: En majoritet av deltagarna ska se möjligheter med yrkesmässig och geografisk rörlighet. 80 procent av deltagarna ska uppleva att de kommit närmare svensk arbetsmarknad. Sysselsättningen bland somalier i Skåne ska öka genom egenföretagande och anställningar. Dessutom angavs en lång rad mindre gripbara mål av typen förbättrat psykiskt och fysiskt välbefinnande, ökad framtidstro och delaktighet, attitydförändringar, förbättrad hälsa, bättre skolresultat, minskad kriminalitet etc. 8 En riskanalys I ansökan fanns en riskanalys som tog upp en rad potentiella hot. Ett par av hoten gällde förutsättningarna för somaliskt egenföretagande (otillräcklig tillgång till finansiering, för liten marknad). Övriga hot gällde projektet i sig: Konflikter: För att undvika konflikter är, hette det, själva förankringsprocessen oerhört viktig och att det blir en bred referensgrupp med goda nätverk, erfarenheter och legitimitet inom gruppen. Finansiering under projektets gång: Om någon av finansiärerna skulle avbryta samarbetet i förväg får projektet ett sparbeting i motsvarande mån som förlusten av stödet. För få besökare: För att säkerställa en hög besöksfrekvens och ett levande center är dess geografiska placering av stor vikt. Långsiktigheten: Här handlade det om möjligheten till egna intäkter främst genom försäljning av utbildningspaket och utbildningslösningar till stat, kommun och landsting. 5 Ansökan med diarienummer 2011-3090145. 6 Dessutom nämndes utbildning i föreningsverksamhet. 7 Utgångsläget var åren 2009-10 åtta somaliska egenföretagare i Malmö. 8 Flera av dessa allmänt hållna mål hade figurerat redan i diskussionsunderlaget från 2010. 3

Konkurrensmentalitet: Det finns en viss risk för att ett antal individer i de somaliska föreningarna upplever kunskaps- och informationscentret som ett hot mot den egna föreningens verksamhet. Projektstarten fördröjs. Riskerna aktualiseras Riskanalysen förefaller med facit i hand mycket förutseende 9 i och med att de flesta hoten omedelbart aktualiserades: Konflikter: Det råder ingen tvekan om att förankringsprocessen misslyckades. Någon paraplyorganisation och referensgrupp bildades inte. Alla inblandade i projektet var från början klara över att detta var centrets akilleshäl, och frågan diskuterades vid i stort sett varje styrgruppsmöte, men exakt vari problemet bestod och hur det skulle lösas förblev under lång tid oklart för styrgruppsmedlemmarna. Finansiering under projektets gång: Malmö stad representerades i centrets styrgrupp av en tjänsteman från stadskontorets avdelning för integration och arbetsmarknad (INAR) och på tjänstemannanivå ställde man sig positiv till projektet. Knappt hade centret kommit igång förrän frågan lyftes till politisk nivå och Malmö stad tvekade om sin medfinansiering. Efter ett möte i slutet av maj med kommunalrådet Andreas Schönström skickades en ny ansökan om medfinansiering in till Malmö stad. 10 Ansökan beviljades av kommunstyrelsens arbetsmarknads- och vuxenutbildningsutskott i augusti med reservation för att en ny bedömning skulle göras efter ett år med utgångspunkt från projektets resultat. 11 För få besökare: Ambitionen hade varit att centret skulle placeras någonstans där merparten av målgruppen är bosatt (Rosengård, Sofielund, Möllevången) men det visade sig efter diverse kontakter med Malmö stads fastighetskontor, Stena fastigheter och andra privata hyresvärdar svårt att få fram en lokal i något av dessa områden och därmed landade centret i lokaler tillhöriga Malmö Ideella Föreningars Paraplyorganisation på Grönegatan 11 A i centrala Malmö. 12 Huruvida detta inneburit för få besökare är svårt att säga men det har i vart fall lett till att SIBC inte blivit ett levande center. Långsiktigheten: Tanken med projektet var att verksamheten skulle riktas åt två håll, service till somalier och kompetensutveckling till myndigheter där den senare verksamheten med tiden skulle kunna generera intäkter. ESF-ansökan måste emellertid delas upp på två programområden (PO1 Kompetensförsörjning och PO2 Ökat arbetskraftsutbud) och ESF beviljade bara den ena ansökan (PO2), varvid de verksamheter som var tänkta att underlätta centrets överlevnad på lång sikt (kompetensutveckling, lotsverksamhet) föll bort. 13 (Även andra absurda konsekvenser uppstod: så t ex beviljades projektet men inte projektledaren!) Med viss omdisponering av resurserna och ökad medfinansiering från Region Skåne och Malmö stad kunde projektet ändå komma igång med en årlig budget på 1,9 miljoner kronor (760 000 kr från ESF och 825 000 kr från Region Skåne och medverkande kommuner). 9 Projektledaren Philip Sandberg var tidigt medveten om den närmast omöjliga uppgift som bestod i att på kort tid förena många olika viljor ett halvdussin myndigheter och ett dussin somaliska föreningar. Han upplevde sig (i samtal med undertecknad 25 maj 2012) fångad i ett maktspel och talade redan på detta tidiga stadium om att dra sig tillbaks från projektledarjobbet och lämna över till biträdande projektledaren. 10 Malmö stads tvekan förefaller ha byggt på en önskan att öka den politiska kontrollen över projektfloran (nya kriterier för projektansökningar skulle utformas) och en oro betingad av de somaliska föreningarnas negativa hållning. 11 Gunnar Bergström, Avsiktsförklaring gällande Somali Information and Business Centre, 2012-07-03. 12 Styrgruppen beslöt 2012-05-29 hyra lokaler på Grönegatan 11 A i Malmö till 31 oktober 2012 med möjlighet till förlängning till 30 juni 2014 samt hyra lokal en gång i veckan av Studieförbundet Vuxenskolan i Kristianstad och hyra lokaler av Företagsmix i Eslöv. 13 Ansökan var på ca 7 miljoner kronor för tre år, varav PO1 4,4 miljoner och PO2 2,6 miljoner, vilket innebär att dryga 60 procent av det sökta beloppet beviljades. 4

Konkurrensmentalitet: Huruvida de somaliska föreningarna uppfattade centret som en konkurrent eller ett hot är inte gott att veta men i och med att förankringen misslyckades blev centret i vart fall en källa till irritation och besvikelse bland föreningarna. Frågan om huruvida föreningarna kunde uppleva centret som en konkurrent i stället för ett komplement diskuterades redan vid det första ordinarie styrgruppsmötet 14 29 maj och då betonades vikten av att centrets inriktning, med fokus på företagande (som inte konkurrerar med föreningarnas ordinarie verksamhet), kommuniceras till föreningarna. 15 Projektstarten fördröjs: Projektstarten var satt till 1 januari 2012 men blev försenad till 1 mars och i praktiken kom verksamheten inte igång förrän i juni. Slutdatum var satt till 30 juni 2014, vilket innebär att projektet bara fick lite drygt två år på sig. Centret startar Våren 2012 drog SIBC igång med Philip Sandberg som projektledare på halvtid. I mars började Arwaah Daahir Abdi arbeta (anställd av Eslövs kommun 75 procent) som lokal coach i Eslöv. Samma månad utannonserades tjänsten som biträdande projektledare med företagsrådgivning som främsta uppgift. Nio personer anmälde sitt intresse och i april anställdes Qualinle Dayib, först på halvtid och från juli på heltid. I maj anställdes undertecknad (på 15 procent) som utvärderare och Mohamud Ahmad Nasir som instegsjobbare på halvtid med arbete som informatör i receptionen och på hemsidan. Dessutom hade centret tillgång till länsstyrelsens samhälls- och hälsokommunikatörer Zahra Abdi Mohamed och Mubarik Abdirahman samt Nasra Abdi Ali som medverkat som biträdande projektledare när projektet utformades och som nu gick in som timanställd projektassistent. I juni flyttade centret in i lokalerna på Grönegatan i Malmö. I augusti ägde första jobbsökarträffen rum. I början av september hölls ett öppet hus och SIBC invigdes av landshövding Margareta Pålsson i närvaro av ett 60-tal gäster och med årets företagare i Stockholms län 2011 Karima Tice som huvudtalare. 16 I samma månad hölls den första samhällsinformationen. Nya problem SIBC hade fått en besvärlig start: Nästan halva ESF-ansökan hade fått avslag, det hade inte gått att hitta lokaler nära målgruppen, de somaliska föreningarna var negativt inställda och Malmö stad vacklade i sitt stöd för projektet. De somaliska föreningarna kallades till ett dialogmöte i Malmö stadshus i början av juni men ingen anmälde sig och mötet ställdes in. I september var ett nätverksmöte för de somaliska företagarna i Malmö planerat men ingen kom. I september anställdes ytterligare en instegsjobbare, Fooziya Abdulahi Maahin, för arbete (75 procent) i receptionen. Vid månadsskiftet september-oktober slutade Qualinle Dayib som biträdande projektledare efter att ha fått ett lockande erbjudande från Kristianstads kommun. Tjänsten utlystes, 15 sökte, fyra kallades till intervju och en ung kvinna från Göteborg, Fawsia Ahmed, anställdes men hoppade genast av utan att ange något skäl. Några ansökningar som tidigare lagts åt sidan för att de kommit in för sent granskades och Fozia Slone befanns mest lämpad och anställdes som biträdande projektledare och började arbete på centret i slutet av november. I december anställdes Asad Ibrahim Diriye som instegsjobbare (numera nystartsjobbare) som informatör på halvtid. 14 Ordinarie styrgrupp bestod från start av Ingemar Jeppsson, Herbert Felix-institutet, Katarina Carlzén, Länsstyrelsen, Jan Lindelöf, Region Skåne, Gunnar Bergström, Malmö stad, Gert Åhlund, Arbetsförmedlingen, Helena Johansson, Kristianstads kommun, Håkan Andersson, Eslövs kommun, Ola Knutsson, Svalövs kommun, och Emelie Holm, Örkelljunga kommun, med Gunilla Sweger, ESF-rådet, och Benny Carlson, Lunds universitet, som adjungerade. 15 Information om centret hade redan i april sänts ut till de somaliska föreningarna i Skåne och biträdande projektledaren Qualinle Dayib hade ringt upp föreningarna för att höra om de hade några synpunkter. 16 Se t ex Caroline Stenbäck, Somaliskt center ska skapa entreprenörer, Skånskan 2012-09-05. 5

Enkät och uppsats om SIBC I oktober och november genomförde personalen vid SIBC en enkät med somalier i Skåne genom att haffa förbipasserande vid Malmö centralstation, Rosengårds centrum, Gamlegården och centrum i Kristianstad samt i centrala Eslöv. Av 89 som svarade hörde 62 hemma i Malmö, 22 i Kristianstad, 3 i Eslöv och 2 i övriga Skåne. Det visade sig att 59 personer funderat på att starta företag mest inom branscherna kläder och livsmedel, att 56 av dessa skulle vilja ha hjälp att starta företag, att 63 personer inte visste var de skulle kunna få hjälp att starta företag, att 42 personer hört talas om SIBC och att av dessa 62 procent fått information genom släkt och vänner, 12 procent från internet och 10 procent från Arbetsförmedlingen. 17 I slutet av 2012 förelåg en uppsats av Mikael Ringman vid Malmö högskola med en provocerande fråga i titeln: Varför fick de somaliska föreningarna inte vara med i det somaliska centret? 18 Uppsatsen byggde bl a på intervjuer med projektledaren och fyra anonyma personer och konstaterade att det finns en förtroendekris för SIBC hos åtminstone de två största föreningarna Hidde Iyo Dhaqan och Somaliland Föreningen. Svaret på frågan i titeln löd: Projektledningen upplevde konkurrensen mellan föreningarna som ett problem och gjorde ett medvetet val att inte ta parti för någon av föreningarna. Förstudien markerade detta i starka ordalag under inga omständigheter får centret tas över av befintliga somaliska föreningar och valde strategin att få uppslutning genom att visa resultat. Ringman drog slutsatsen att ett samarbete mellan SIBC och en eller flera föreningar är en nödvändighet. SIBC:s förhoppning att kunna nå somalierna genom att visa resultat är en långsam och osäker väg. Sannolikheten för att SIBC ska bli en framgång ökar betydligt om SIBC får de somaliska föreningarnas förtroende. Två föreningar och fem frågor I slutet av januari 2013 bjöds nio föreningar in till ett möte på centret. Representanter för två föreningar deltog, Somalilandföreningen (den största somaliska föreningen i Malmö) och W2W Diaspora Action Group (en somalisk kvinnoförening bildad i augusti 2012). Fem frågor diskuterades: Utveckling av företagsrådgivningen, utbildning av samhällsinformatörer, utveckling av en koordinatorsfunktion gentemot myndigheter och föreningar, flytt till en lokal nära målgruppen och bildandet av en referensgrupp. 19 Dessa fem frågor diskuterade vidare vid påföljande styrgruppsmöte. 20 Vidare diskuterades ett sedan länge känt hinder för somaliskt företagande finansieringsfrågan och en idé var att försöka intressera ett somaliskt penningöverföringsföretag (Hawala). Beslut fattades om ett pilotprojekt för att starta utbildningar i samhälls- och hälsoinformation för somaliska föreningar. Ny projektledare och nya mål Den 1 februari påbörjade Philip Sandberg föräldraledighet och aviserade att han inte hade för avsikt att återkomma som projektledare. Som vikarierande projektledare fram till i början av juni anställdes Per Brinkemo, tidigare verksam i Somalilandföreningen. De frågor som under våren dominerade diskussionerna inom SIBC gällde en flytt till andra lokaler, en revidering av projektmålen, ett pilotprojekt med hälsorådgivning, en anställning av en projektkoordinator och en studieresa för personalen till England. 17 Enkäten redovisad i Årsrapport mars 2012 december 2012, i vilken även projektets bakgrund, målsättningar, anställda, styrgrupp, aktiviteter och resultat redovisas. 18 Mikael Ringman: Varför fick de somaliska föreningarna inte vara med i det somaliska centret? en studie av etableringen av Somali Information and Business Centre, uppsats i interkulturell kommunikation vid Malmö högskola (odaterad och opaginerad). 19 Diskussionen sammanfattad i kallelse till styrgruppsmöte 2013-02-27. 20 Protokoll från styrgruppsmöte 2013-02-27. 6

I februari fördes diskussioner om lokalfrågan med Malmö stad och med basar-projektet Myllan vid Möllevången (läs: Stena Fastigheter), vilka emellertid inte ledde någon vart; lite längre fram under våren gällde sonderingarna polisens före detta lokaler i Rosengård. Översynen av projektmålen ledde däremot till att målen reviderades. Bakgrunden till översynen var dels att målen måste skrivas ner eftersom endast en del av projektet hade beviljats av ESF, dels att begreppet deltagare måste förtydligas. 21 Enligt årsrapporten för 2012 hade antalet deltagare varit 1 533. I den siffran ingick alla som fått företagsrådgivning, deltagit i jobbsökarträffar och samhällsinformation samt deltagit i olika evenemang som t ex invigningen av centret, kvinnogrupper eller workshops med somaliska företagare. Nu gjordes en uppdelning i självremitterade (personer som frivilligt sökt sig till centret för att få företagsrådgivning) och remitterade (personer som inom ramen för sin etableringsplan skickats still centret). Målet för företagsrådgivningar hade varit 100 per år. Målet för 2012 hade inte nåtts på grund av alla de problem som uppstod försenad start, problematiska relationer med målgruppen, byte av biträdande projektledare utan landat i 40 rådgivningar med 34 unika individer. Under januari och februari 2013 hade tillkommit ytterligare 14 rådgivningar till 9 individer. På ett år hade alltså 54 rådgivningar till 43 individer förekommit. Utifrån denna erfarenhet skrevs det årliga målet ner till 50 rådgivningar till 30 nya unika individer samt 100 nya individer i informationsträffar om hur man startar företag. Hur många av de remitterade som kommer till centret är inget som projektet kan rå över och därför anges inget antal. Målen omformulerades med hänsyn till självremitterade och remitterade deltagare och många av de luddiga målen från projektansökan eliminerades. De viktigaste revideringarna av kvantitativa mål innebar att 30 procent och inte samtliga självremitterade deltagare ska utforma en affärsidé, 22 att antalet somaliska företag i Skåne ska öka med 100 och inte 200 procent. Hälsa, samordning, resa Under våren knöts en av samhälls- och hälsokommunikatörerna vid Partnerskap Skåne, Zahra Mohamed, till centret för att arbeta med pilotprojektet Mitt val, min hälsa om mänskliga rättigheter och folkhälsa med fokus på HIV och andra sexuellt överförda sjukdomar. Zahra Mohamed erbjuder via centret individuell rådgivning och information om hälsa på somaliska. 23 Vidare kom styrgruppen fram till att en koordinationsfunktion behövdes för att samordna information och kontakter mellan de inblandade parterna (myndigheter och föreningar) och planera för en fortsättning av centret efter projekttidens utgång. 24 En deltidstjänst (30 procent) utlystes och efter intervjuer anställdes i juni Amina Jama Mahmud, forskarstuderande vid Blekinge Tekniska Högskola. I maj genomfördes en fem dagars studieresa till Leicester i vilken fem av centrets anställda deltog (Per Brinkemo, Fozia Slone, Fooziya Maalin, Asad Ibrahim och Benny Carlson); övriga hade inte fått visum. Under resan fördes samtal med i tur och ordning A. Shirwa, ägare av Nomad Café, Mohammed Artan, VD Nuur Media, Jawaahir Daahir och Maryan Anshur, VD och vice VD Somali Development Services, Said Ali Shire, Buuh Consulting, och Monder Ram, professor vid University de Montfort. 25 Vid styrgruppsmötet i slutet av april hade projektledaren en god nyhet att förmedla. Jawahir Kahin hade länge strävat efter att starta en somalisk restaurang men planerna hade stupat på lokalfrågan. 21 De nya målen redovisas i kallelse till styrgruppsmöte 2013-04-25. 22 Den kraftiga nedskrivningen av detta mål motiveras av att många av dem som söker företagsrådgivning inte har de rätta förutsättningarna utan bör rekommenderas att söka utbildning eller arbete; att tvinga dem att formulera en affärsidé är inte meningsfullt. 23 Projektet presenteras i kallelse till styrgruppsmöte 2013-04-25 24 Beslut vid styrgruppsmöte 2013-04-25. 25 Rapporten finns i kallelse till styrgruppsmöte 2013-05-31. 7

Nu hade hon äntligen, tack vare centret, fått kontrakt på en lokal vid Persborgstorget och hjälp med byråkratin. En dålig nyhet var att Malmö stad återigen tvekade om att bidra till finansieringen av SIBC eller kanske snarare aktualiserade sitt tidigare beslut om en ny bedömning av SIBC efter ett års verksamhet. En ansökan om fortsatt finansiering skickades till Malmö stad i maj. Föreningarnas protestskrivelse Vårens stora händelse var en protestskrivelse från 15 somaliska föreningar i Malmö och en ledamot av Afro Svenskarnas Riksförbund, Mohamed Yassin. Protestskrivelsen upplevdes naturligtvis av SIBC:s styrgrupp som mycket bekymmersam men samtidigt som en öppning i och med att det nu blev klart var knuten fanns och vad som krävdes för att lösa upp den. Protestskrivelsen bestod egentligen av två skrivelser, en lång och en kort, och inkom till myndigheterna den 18 april. 26 Den långa skrivelsen gick igenom lägesrapporten/förstudien från våren 2011, vilken väckt stor ilska bland Svensksomalier och inte minst Somaliska föreningarna, eftersom Somalierna uppfattar rapporten som föraktfull mot en etnisk grupp, och anförde och kritiserade en rad citat ur rapporten. Dessutom ifrågasattes den lista med namn som föreslagits till en referensgrupp (vilken aldrig bildades) och ställdes en fråga: Varför har inte styrgruppen höjt på ögonbrynen när man tog del av denna rapport? Föreningarna ställde också en självkritisk fråga: Varför har denna protestlista inte genomförts tidigare? Skrivelsen avslutades med starka ord som att det är ren och otvetydig kannibalism att söka allmänna medel genom att kränka och smutskasta en hel folkgrupp och ställde krav på dels en skriftlig och offentlig ursäkt till somalierna i Sverige och föreningarna i Skåne, dels att rapporten ska återkallas från alla berörda myndigheter. Först sedan dessa båda villkor uppfyllts kunde föreningarna tänka sig att diskutera ett samarbete med SIBC. I den korta skrivelsen hette det att [s]samtliga somaliska föreningar i Skåne med omnejd har enhälligt beslutat att avstå från alla former av samarbete med Somaliska Business Center under den nuvarande ledningen. Som en första reaktion på skrivelsen skickade Katarina Carlzén ett mail till Mohamed Yassin, styrgruppen och projektledningen. 27 I mailet redogjordes för bakgrunden till projektet, varvid förstudien beskrevs som endast en del i det omfattande förberedelsearbetet som föregått SIBC, och följande slogs fast: Dialogen med de somaliska föreningarna är en förutsättning för att SIBC ska kunna utvecklas på ett positivt sätt. Skrivelserna från de somaliska föreningarna diskuterades vid SIBC:s styrgruppsmöte den 25 april. Ingemar Jeppsson (projektägare), Katarina Carlzén och Per Brinkemo gav viss bakgrundsinformation bl a sades att förstudien aldrig varit uppe till diskussion i den interimistiska styrgruppen 28 och styrgruppen var enig om att en ursäkt eller ett beklagande skulle skickas till föreningarna tillsammans med en inbjudan till dialogmöte mellan myndigheter och föreningar. 29 Den 30 april svarade myndigheterna bakom SIBC på föreningarnas protestskrivelse och uttryckte sitt beklagande över de delar i förstudien som kan upplevas som sårande eller nedsättande, lovade att se till att förstudien inte är synliggjord och ej hänvisas till i några offentliga sammanhang, förklarade att dialogen med de somaliska föreningarna är en förutsättning för att SIBC ska kunna utvecklas på ett positivt sätt och bjöd in föreningarna till ett dialogmöte på Länsstyrelsen den 19 juni. 30 I en 26 Skrivelserna finns i kallelsen till styrgruppsmöte 2013-04-25. 27 Mail från Katarina Carlzén 2013-04-22. 28 Gruppen hade tillgång till förstudien och fick den översiktligt presenterad för sig men någon diskussion utspann sig inte. Förstudien togs inte heller upp till diskussion senare, när en ordinarie styrgrupp bildats. Då ägnade sig styrgruppen åt aktuella frågor och blickade framåt, inte bakåt. 29 Protokoll från styrgruppsmöte 2013-04-25. 30 Meddelande från Länsstyrelsen Skåne 2013-04-30 (Dnr 851-10579-2013). 8

separat skrivelse framförde Ingemar Jepsson å Herbert Felix-institutets vägnar en ursäkt till föreningarna. Nästa etapp i händelseförloppet blev att någon vände sig till Sydsvenskan med förstudien och protestskrivelsen. Effekten blev för såväl myndigheter som föreningar närmast bisarr. Myndigheterna anklagades för att ha mörkat förstudien när de på föreningarnas begäran tagit bort den från lättillgängliga hemsidor. Föreningarna fick se de citat de riktat sin ilska mot och velat få bort från offentligheten pryda en sida i en av landets största tidningar. 31 I brev från Mohamed Yassin 7 juni välkomnade de somaliska föreningarna inbjudan till dialogmötet och förklarade att ambitionen var att stödja Somaliska Business Centrum att bli en plattform som underlättar att den somaliska gruppen integreras i samhället. Man föreslog inrättandet av en referensgrupp för samtliga föreningar i regionen, representation av personer med förankring i den somaliska gruppen i projektets styrgrupp, en handlingsplan för somaliers integration och för samarbetet mellan centret och de somaliska föreningarna samt en ny projektledare anställd efter meriter och lämplighet och inte efter formuleringen i förstudien ( en svensk ). Redan innan detta brev inkom hade vikarierande projektledaren Per Brinkemo (bl a i samtal med undertecknad) aviserat sin avsikt att inte fortsätta i projektet på grund av att arbetsbördan inte gick att förena med hans övriga aktiviteter (bokprojekt och föreläsningar). Projektledartjänsten utlystes och Nasra Abdi Ali gick under sommaren in som tillförordnad projektledare. Dialogmötet Den 19 juni ägde så dialogmötet på Länsstyrelsen rum som planerat. 32 I mötet deltog 13 personer från de somaliska föreningarna, fem från SIBC:s styrgrupp, fem SIBC-anställda och två från Länsstyrelsen. Katarina Carlzén inledde med en kort information om bakgrunden till SIBC varpå Ingemar Jeppsson, Nasra Ali och Fozia Slone berättade något om dagsläget i projektet. Föreningsrepresentanterna var emellertid otåliga allt det där vet vi redan. De upprepade en del av kritiken från protestskrivelsen och undrade varför föreningarna nu hade blivit så viktiga om de inte varit det tidigare men ganska snart ställdes den konstruktiva frågan: Hur går vi vidare? En färdplan fastställdes som innebär att samtliga föreningar inbjuds att delta i en referensgrupp med syfte att fungera som diskussionsplattform för projektledningen, att föreningarna utser ett par representanter till SIBC:s styrgrupp, att en handlingsplan upprättas för hur somaliernas integration i regionen ska främjas och hur samarbetet mellan centret och föreningarna ska kunna upprätthållas, att tjänsten som projektledare utannonseras och anställningen sker utifrån kompetens, erfarenhet och utbildning, att föreningarna får del av de grundläggande dokumenten bakom SIBC. Från föreningarnas sida aviserades också planer på att starta en paraplyorganisation. Resultat första året I dokumentationen till Malmö stad från Herbert Felix-institutet med begäran om fortsatt medfinansiering summerades verksamheten under SIBC:s första år: 252 deltagare i samhälls- och hälsoinformation, 60 deltagare i jobbsökarträffar, 60 personer i företagsrådgivning, 30 deltagare på informationsträffar med ALMI, 25 deltagare i informationsträffar med Skatteverket, 67 deltagare i starta-eget-utbildning. Sju somalier hade registrerat firma, två hade startat verksamhet (den somaliska restaurangen och en butik som emellertid flyttat till Borlänge). Projektet har haft regelbundet 31 Erik Magnusson, Rapport mörkas kritiseras för att vara kränkande, Sydsvenskan 2013-05-18. 32 Mötet dokumenterat i anteckningar av Nasra Ali. 9

samarbete med ALMI, flera etableringsföretag, Skatteverket, Försäkringskassan och Merit Utbildning samt kontakter med bl a Uppstart Malmö, Integration in Sweden, Folkuniversitetet och ABF. Frågor som söker svar Syftet med denna halvtidsrapport är som sagt inte att utvärdera processen via intervjuer med inblandade aktörer eller deltagare utan att via dokument och iakttagelser summera vad som hittills hänt för att ge ett underlag för att besvara följande frågor: Var befinner vi oss i dag, hur har vi kommit hit och hur går vi utifrån gjorda erfarenheter vidare? SIBC har under sin korta tillvaro, som framgått, stött på många problem: Endast en del av projektansökan beviljades av ESF, Malmö stad har upprepade gånger hotat dra sig ur projektet, det har inte gått att hitta lokal nära målgruppen, det har varit omsättning på såväl projektledare som biträdande projektledare och den senare posten (med ansvar för företagsrådgivning) var till och med vakant under en period hösten 2012. Under ytan har hela tiden de somaliska föreningarnas missnöje med centret jäst och medfört att projektet blivit skakigt. Såväl Malmö stads vacklande hållning som omsättningen på projektledare och biträdande projektledare söker sina orsaker i föreningarnas missnöje. De avgörande frågorna när det gäller vad som hänt (hur har vi kommit hit?) blir därmed nära förknippade med frågor som ställdes i de somaliska föreningarnas protestskrivelse från maj 2013: Varför misslyckades förankringen i föreningarna från första början? Varför höjde inte styrgruppen på ögonen inför förstudien? Varför dröjde det så länge innan protestskrivelsen blev formulerad? Det är svårt för att inte säga omöjligt att ge definitiva svar på dessa frågor. Olika aktörer med olika perspektiv kommer att ge olika svar. Som utvärderare hamnar man i en liknande situation som Philip Sandberg när han för ett par år sen gjorde sin förstudie. Det finns så många intressenter sex myndigheter och 15 eller i dag kanske rentav 20 somaliska föreningar att ta hänsyn till. Att i en halvtidsrapport genomföra intervjuer med alla dessa intressenter torde knappast göra bilden klarare utan riskerar att göra den mer komplicerad än den redan är. Det finns dock några samlade meningsyttringar att utgå ifrån framför allt föreningarnas protestskrivelse och myndigheternas svar på den. Utifrån dessa skrivelser och övriga dokument och minnesbilder ska jag försöka tolka vad som förevarit och ge preliminära svar på frågorna. Jag övergår nu till att skriva i jagform eftersom det från och med nu handlar om en subjektiv tolkning av förloppet. Jag gör alltså inga anspråk på att ge några objektiva svar på de frågor jag ställt utan försöker ge tolkningar som myndigheter och föreningar kan förhålla sig till använda som riktmärke så att bilden, sedd ur olika perspektiv, kan diskuteras och bli klarare. 1. Var befinner vi oss i dag? Det finns i dag, efter en lång tids osäkerhet när myndigheterna fört diskussioner i SIBC:s styrgrupp, personalen stretat på med de kärnuppgifter som ingått i uppdraget och de somaliska föreningarna inte velat ha med centret att göra, även om situationen är ömtålig, förutsättningar för en nystart. Hela projektet skulle i så fall kunna ses som ett pilotprojekt som efter korrigeringar av färdriktningen och uppbackning av många intressenter har en framtid för sig. 2. Hur har vi kommit hit? a) Varför misslyckades förankringen? Min tolkning av den misslyckade förankringen i föreningarna är att Philip Sandberg stod inför en mer eller mindre övermäktig uppgift. Att på kort tid orientera sig i en ny och okänd del av tillvaron, att få sex olika myndigheter att dra åt samma håll och samtidigt identifiera, lyssna till och engagera ett antal somaliska föreningar i projektplanerna kan inte ha varit lätt. Sandberg byggde i huvudsak sin förstudie på intervjuer med olika kunskapare. Ett problem med rapporten är att det inte framgår vilka som intervjuats och än mindre vilka som sagt vad. Avsikten var rimligen att skydda källorna (i 10

uppsatser vid universitet och högskolor tränas studenterna att behandla sina kunskapare anonymt) men effekten tycks ha blivit att mycket av det som står i rapporten av föreningarna uppfattats som Sandbergs egna synpunkter. Alltnog, Sandberg kom fram till att det fanns tre somaliska föreningar i Malmö och Kristianstad som kan anses ha större vikt och som kan ha en betydelse för det framtida somaliska informations- och kunskapscentrat och vidare: I ett tidigt skede i förstudien blev det istället viktigare att identifiera vilka redan etablerade somalier som skulle kunna knytas till ett framtida center. 33 Vilka föreningar som besökts framgår inte men man kan utgå från att det åtminstone handlar om de tre som nämns i rapporten: Somalilandföreningen och Hidde Iyo Dhaqan i Malmö och Somaliska kulturföreningen i Kristianstad. Dessa besök förefaller inte ha fallit särskilt väl ut. Den förklaring som anges i föreningarnas protestskrivelse lyder: Redan under förstudie tiden till projektet så gick Philip runt till olika föreningar i Skåne där han enbart ville träffa ordföranden. Syftet var att han ville ha grönt tecken enbart från föreningarnas ordförande för ett eventuellt samarbete. Philip var inte intresserad att detta skulle förankras med varje förenings styrelse. Huruvida ordförandena tog upp frågan med sina styrelser, vilket, kan man tycka, borde ha varit en naturlig åtgärd, är mig obekant. b) Varför höjde inte styrgruppen på ögonbrynen? Det är en bra fråga som inte är så lätt att svara på. Jag tror att det kan finnas två förklaringar. Den första är att förstudien byggde på intervjuer och även om det fanns kontroversiella inslag i rapporten så är det känsligt för myndigheter att gå in med rödpennan och censurera vad intervjupersoner har sagt. Den andra och förmodligen viktigare förklaringen kan skrivas i ett ord: okunskap. De flesta i den interimistiska styrgruppen torde ha haft mycket vaga förkunskaper om somaliskt föreningsliv. Jag ska för enkelhets skull ta mig själv som exempel. Jag har under sex, sju år skaffat en del kontakter med och insikter i somaliska organisationer i Minneapolis, USA, och Birmingham/Leicester, England, och i olika städer i Sverige. Jag hade emellertid under dessa år mycket lite med somaliska föreningar att göra. Jag visste våren 2011 inte mycket mer om somaliska föreningar än vad jag läst mig till när det gäller exempelvis utvecklingen i det berömda fallet Lewiston, Maine. När det gäller somaliska föreningar i Malmö hade jag några gånger besökt Somalilandföreningen och hört talas om framför allt Hidde Iyo Dhaqan. Inte förrän jag hösten 2012 började arbeta på en rapport om Somalis in Malmö för en internationell stiftelse fick jag en inblick i det somaliska föreningslivet i Malmö. Att andra medlemmar av styrgruppen skulle ha haft större insikter i detta föreningsliv är inte särskilt troligt. Här ligger alltså även svaret på frågan i protestskrivelsen varför föreningarna nu (2013) blivit så viktiga om de inte var det tidigare. Svaret är att okunskapen om föreningarnas verksamhet och betydelse har minskat. c) Varför dröjde protestskrivelsen? I föreningarnas protestskrivelse heter det: Varför har denna protestlista inte genomförts tidigare? Frågan är befogad. Men anledningen till att ingen protestlista genomförts tidigare är att rapporten inte nått ut till majoriteten av de Somaliska föreningarna. Man får alltså förmoda att missnöjet med centret har jäst i några av de stora föreningarna i vilka den initiala förankringen misslyckades och därefter spridits via personliga kontakter kors och tvärs till det nått en kritisk massa då de många föreningarna samlats och talat sig samman om att sätta sina synpunkter på pränt. 3. Hur går vi utifrån gjorda erfarenheter vidare? Man frestas att tillgripa den gamla sentensen att det finns en mening i allt som sker. Utgångsläget är på ett sätt enkelt: Det finns tydliga indikationer på att många somalier i Sverige haft svårt att etablera sig på arbetsmarknaden och därmed även på andra av samhällslivets områden. Det finns exempel på att somalier har lyckats betydligt bättre i andra länder. I dessa länder har somaliska serviceorgani- 33 Lägesrapport 2011-01-01 2011-05-04, s 6. 11

sationer spelat en viktig roll som bryggor mellan somaliska nykomlingar och deras nya hemmiljöer. I Sverige har utvecklingen av somaliska serviceorganisationer varit svag. Ett antal myndigheter har, trotsande den dominerande ideologin att inga säråtgärder för etniska grupper får förekomma, föresatt sig att kompensera för den bristande framväxten av somaliska serviceorganisationer underifrån genom att lansera ett projekt ovanifrån. De svårigheter som detta projekt råkat in i är symptom på att det har fyllt en uppgift. Det har demonstrerat den brist på kontakter och den ömsesidiga okunskap och förvirring som finns i relationerna mellan svenska myndigheter och somaliska föreningar. Myndigheterna har vid flera styrgruppsmöten diskuterat hur man ska ta sig ur dilemmat men inte vetat hur man ska närma sig ett antal föreningar. Föreningarna har behövt tid för att hitta en gemensam strategi och har knappast litat på myndigheternas goda vilja (i protestskrivelsen heter det att några av föreningarna hyser misstankar om möjliga latenta agendor bakom projektet ). SIBC:s första år har alltså varit kantat av svårigheter men det har inte varit bortkastat. Det har varit en läroprocess för såväl myndigheter som föreningar. Myndigheterna är nu på det klara med att de behöver ha de somaliska föreningarna i ryggen för att kunna gå vidare. Deras svårigheter att komma framåt har demonstrerat att det ben som från början amputerades kunskap om somalisk kultur till myndigheter behövs. De somaliska föreningarna har talat sig samman som aldrig tidigare och kommer nu förmodligen att bilda en paraplyorganisation och en referensgrupp till centret. Den förlösande handlingen var de somaliska föreningarnas protestskrivelse som gav myndigheterna klara besked om var problemen låg och en tydlig motpart att föra samtal med. Därmed skulle SIBC kunna fylla den roll som fanns i arkitekternas tankar från början: en organisation som kan identifiera behov i den somaliska gruppen, komplettera de somaliska föreningarnas verksamhet och utgöra ett forum för kontakter och informationsutbyte mellan myndigheter och föreningar. Man kan beklaga att halva projekttiden för SIBC förflutit innan aktörerna kommit till ruta ett men samtidigt måste man inse att det här handlar om processer som tar tid och att det största hindret ligger i det kortsiktiga europeiska och svenska projekttänkandet. Hur långt kan man komma på ett så svårnavigerat fält på dryga två år? Läroprocessen är än så länge bara påbörjad. Förhoppningsvis kommer diskussionerna inom och samspelet mellan paraplyorganisation, referensgrupp och styrgrupp framöver att leda till att samtliga aktörer uppnår mer av samsyn och ömsesidigt förtroende och i så fall har en kraft formerats som inte så lätt låter sig viftas undan av alla som helst bara vill se ett tomrum mellan stat och individ och tror att den behändiga formeln likabehandling är lika magisk som sagornas simsalabim. Om denna förhoppning inte slår in kan alla som arbetat för att förverkliga ambitionerna bakom SIBC vid nästa midsommar stämma upp i den svenskaste av julvisor: En liten tid vi leva här med mycken möda och stort besvär. 2013-08-09 Benny Carlson, utvärderare 12