Svensk økonomisk nasjonalrapport

Svensk økonomisk nasjonalrapport Beskattning av småföretag och illustration av småföretagens betydelse i Sverige * Svensk nationalrapport till NSFR möte i Lund, Sverige 29 och 30 oktober, 2003 Tobias Lindhe a, Jan Södersten b och Ann Öberg c Denna version: 031014 * Vi är tacksamma för hjälp med databearbetning av Adina Sjödin och Ann-Margret Eskilsson (SCB) a Skatteekonomiska enheten, Finansdepartementet. E-post: Tobias.Lindhe@finance.ministry.se b Nationalekonomiska Institutionen, Uppsala Universitet. E-post: Jan.Sodersten@nek.uu.se c Konjunkturinstitutet. E-post: Ann.Oberg@konj.se

1 Beskrivning av de olika organisationsformerna och skatteregler 1.1 Inledning Syftet med denna rapport är att översiktligt redovisa beskattningsreglerna för småföretag i Sverige samt att illustrera småföretagens betydelse. Termen småföretag används som ett samlingsnamn för organisationsformerna fåmansföretag (fåmansaktiebolag), handelsbolag och enskild näringsverksamhet. Som framgår av rapporten finns det också en stor grupp mindre aktiebolag som inte omfattas av de speciella reglerna för beskattning av fåmansägda aktiebolag. Dessa bolag, dvs. aktiebolag med ett spritt ägande, analyseras också och kommer att utgöra en viktig referensram, dels för att jämföra de speciella småföretagsreglerna, dels för att kunna illustrera småföretagens betydelse gentemot den totala näringsverksamheten. 1 1.2 Aktiebolag med spritt ägande Aktiebolaget är en juridisk person och kan således självt förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. En viktig princip inom bolagsbeskattningen är att varje aktiebolag är ett skattesubjekt. All verksamhet inom aktiebolaget räknas som näringsverksamhet och leder till bolagets inkomst av näringsverksamhet. Den verkliga inkomsten av verksamheten är utgångspunkten för den skattemässiga inkomstberäkningen. Inkomsten beräknas genom att intäkter reduceras med kostnader och avskrivningar med tillägg/avdrag för bokslutsmässiga dispositioner och skattemässiga justeringar. Löner beläggs med arbetsgivaravgifter. Skattesatsen för aktiebolag är 28 procent. Underskott ett visst år dras automatisk närmast följande år som ett avdrag i näringsverksamhet. Skatterätten kräver att utgiften för en anläggningstillgång fördelas över ett antal år, där fördelningstiden avser att motsvara den ekonomiska livslängden. Denna fördelning sker i form av avskrivningar (värdeminskningsavdrag). Maskiner och inventarier skrivs av enligt en räkenskapsenlig avskrivningsmetod eller restvärdesmetod. Företagen kan välja mellan två räkenskapsenliga avskrivningsmetoder huvudregeln eller kompletteringsregeln. Enligt huvudregeln får en tillgång årligen skrivas ned med maximalt 30 procent av tillgångens restvärde. Enligt kompletteringsregeln får nedskrivning istället ske med maximalt 20 procent av anskaffningsvärdet. Det är fritt att skifta mellan dessa avskrivningsmetoder mellan olika år. Däremot måste samma regel tillämpas på samtliga tillgångar för ett specifikt år. Ofta medför 1 Avsnitt 1 bygger på publikationen Beräkningskonventioner för 2004 som ges ut av Skatteekonomiska enheten vid Finansdepartementet i Sverige. 2

räkenskapsenlig avskrivning en snabbare skattemässig avskrivning än vad som är företagsekonomiskt motiverat, vilket innebär att en obeskattad reserv uppkommer i företaget. Bokslutsdispositionerna är knutna till beskattningen och har som främsta funktion att utjämna resultaten mellan olika år, varigenom skattebetalningarna omperiodiseras. De s.k. periodiseringsfonderna innebär att företagen kan reservera upp till 25 procent av sin vinst i upp till sex år. Varje års avsättning skall utgöra en särskild fond i företagets bokslut, dvs. företaget kan maximalt ha sex stycken periodiseringsfonder vid ett och samma tillfälle. 1.3 Fåmansföretag Som fåmansföretag räknas aktiebolag där fyra eller färre fysiska personer äger aktier eller andelar som motsvarar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i företaget. Vid bedömningen av om ett företag är ett fåmansföretag skall en person och hans närstående anses som en delägare. Beskattning av fåmansföretag följer reglerna som gäller för aktiebolag med spritt ägande (bland annat avskrivningsregler, bokslutsdispositioner, etc.). Förutom de allmänna aktiebolagsreglerna måste fåmansföretagen även beakta särskilda regler (de s.k. 3:12-reglerna). Reglerna har sin bakgrund i den duala inkomstskattemodell som implementerades genom 1990 års skattereform. Kombinationen av en progressiv beskattning av arbetsinkomster och en från denna separerad och proportionell kapitalbeskattning gör att det marginella skatteuttaget på förvärvsinkomster för personer som både betalar kommunal och statlig inkomstskatt överstiger summan av bolagsskatt och kapitalinkomstskatt. För att begränsa möjligheten att omvandla arbetsinkomst till lägre beskattad kapitalinkomst definieras i 3:12-reglerna hur mycket av bolagets vinst som vid utbetalningen till ägaren skall betraktas som kapital- respektive tjänsteinkomst. Utgångspunkten är att normal avkastning skall beskattas i inkomstslaget kapital. Inkomster som överstiger vad som kan betraktas som normal avkastning beskattas i inkomstslaget tjänst. Med normal kapitalavkastning avses kapitalinkomst upp till ett s.k. gränsbelopp. Gränsbeloppet beräknas från och med inkomståret 2004 som statslåneräntan plus 7 procentenheter (cirka 12 procent) multiplicerat med ett speciellt definierat underlag. Enligt huvudregeln utgörs underlaget av anskaffningskostnaden för aktierna samt övertiden nyemitterat kapital. Till anskaffningskostnaden får läggas ett löneunderlag som beräknas på summan av de löner som har utgått till arbetstagare i företaget, dvs. andra än aktieägarna. 3

Löneunderlaget utgörs av den del av detta sammanlagda ersättningsbelopp som överstiger 10 prisbasbelopp. 2 1.4 Enskild näringsverksamhet och handelsbolag Enskild näringsverksamhet är inte en juridisk person och kan därmed inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Ägaren företräder själv sin verksamhet med fullt och oinskränkt förmögenhetssamband. Särskild bokföring skall dock föras för näringsverksamheten utan sammanblandning med privatekonomin. Handelsbolag är en företagsform för samarbete mellan ett antal fysiska och/eller juridiska personer. Handelsbolaget är en juridisk person, dvs. handelsbolaget kan själv förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Handelsbolag är dock inte ett skattesubjekt, utan i stället beskattas delägarna för sina andelar i handelsbolagets resultat. De skatterättsliga reglerna är snarlika för dessa två organisationsformer, varför de behandlas gemensamt. Vi utgår från enskild näringsverksamhet. Näringsidkaren beskattas för inkomsten av den enskilda näringsverksamheten. Regler för beskattning av enskilda näringsidkare syftar till att skapa neutralitet i beskattningen jämfört med delägare i aktiebolag. Generellt gäller att man på inkomst av näringsverksamhet, som i princip beräknas på samma sätt som för juridiska personer, tar ut egenavgifter (avdragsgilla vid beräkningen av skattepliktig inkomst av näringsverksamhet). Liksom för aktiebolag finns det möjlighet till resultatutjämning över tiden genom avsättning till periodiseringsfond för enskild näringsverksamhet (30 procent av vinsten jämfört med 25 procent i aktiebolag och fåmansföretag). Det civilrättsligt beräknade resultatet av verksamheten utgör utgångspunkten för den skatterättsliga inkomstberäkningen. Om underskott uppkommer är dessa avdragsgilla endast mot framtida överskott. Inkomst av näringsverksamhet beskattas hos näringsidkaren tillsammans med andra inkomster (t.ex. inkomst av tjänst). Det innebär att enskilda näringsidkare betalar kommunal skatt, och när inkomster överstiger skiktgränsen även statlig skatt. På avsättning till expansionsfond utgår expansionsfondsskatt om 28 procent (se nedan). Positiv räntefördelning får göras och negativ räntefördelning skall göras. Genom reglerna om positiv räntefördelning har enskilda näringsidkare möjlighet att erhålla en del av avkastningen på det beskattade egna 2 Vid sidan av 3:12-reglerna finns de s.k. lättnadsreglerna som infördes 1997. Reglerna innebär att viss del av utdelningar och kapitalvinst, lättnadsbeloppet, är skattefri. Reglerna är tillämpliga på onoterade aktier dvs. de har en annan omfattning än 3:12-reglerna. Det finns onoterade aktier som inte 3:12-beskattas och det finns 3:12- aktier som är onoterade. Lättnadsbeloppet bestäms på i princip samma sätt som gränsbeloppet genom att ett lättnadsunderlag multipliceras med en räntesats. Lättnadsunderlaget är detsamma som underlaget för gränsbelopp. Lättnadsräntan är lika med 70 procent av statslåneräntan, cirka 3,5 procent. 4

kapitalet i näringsverksamheten som inkomst av kapital. Reglerna om negativ räntefördelning syftar till att förhindra att näringsidkaren drar av privata ränteutgifter i näringsverksamheten. Negativ räntefördelning skall göras om kapitalunderlaget (i princip det beskattade egna kapitalet), beloppsmässigt understiger -50 000 kronor. I detta fall påförs näringsverksamheten en intäkt motsvarande statslåneräntan plus en procentenhet multiplicerad med det negativa underlaget. Samma belopp får sedan dras av hos näringsidkaren i inkomstslaget kapital. Om kapitalunderlaget är positivt och överstiger gränsbeloppet 50 000 kronor får positiv räntefördelning ske. Det innebär att avdrag får göras från inkomster av näringsverksamhet med ett belopp motsvarande statslåneräntan plus fem procentenheter multiplicerad med det positiva kapitalunderlaget, som beskattas hos näringsidkaren i inkomstslaget kapital. Reglerna om expansionsfonder syftar till att uppnå en beskattning av enskild näringsverksamhet som är neutral jämfört med aktiebolagens beskattning. Vinster som avsätts till expansionsfond beskattas endast med expansionsfondsskatt som motsvarar bolagsskatten (28 procent). När avsättningen återförs till beskattning tas den upp som inkomst av näringsverksamhet och den erlagda expansionsfondsskatten får tillgodoräknas vid debiteringen av slutlig skatt. Avsättningen är avdragsgill vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet. För enskilda näringsidkare får expansionsfonden uppgå till högst ett belopp som motsvarar kapitalunderlaget för fonden före bolagsskatt, dvs. skillnaden mellan värdet på tillgångarna och skulderna i näringsverksamheten uppblåst med ett minus bolagsskatten. 5

1.5 Sammanfattning av skattesatser I tabell 1 sammanfattas de relevanta skattesatserna och parametrarna vid beskattning av olika organisationsformer i Sverige. Uppgifterna avser inkomståret 2003. Tabell 1. Skattesatser och parametrar vid beskattning av olika organisationsformer Procent, inkomstår 2003 Parameter / Definition Aktiebolag / Fåmansföretag Enskild firma / Handelsbolag Nominell bolagsskatt 28 - Kapitalinkomstskatt (utdelning, ränta) 30 30 Kapitalvinstskatt 30 / 43,09 - Expansionsfondsskatt - 28 Tjänsteinkomstskatt 1 56,17 56,17 Arbetsgivaravgift 32,82 31,01 Klyvningsränta 2 9,94 9,94 Total skatt på kapitalinkomst 49,6 - Total skatt på tjänsteinkomst 67,0 66,54 Förklaring 1 Tjänsteinkomstskatten består av en statlig del (lika med 25 procent för inkomster över 430 000 SEK) och en lokal (kommunal) del (medelvärde på 31,17 procent). 2 Klyvningsräntan är lika med statslåneräntan (referensränta bestående av en portfölj av olika statsobligationer) plus en riskpremie på 5 procentenheter (höjs till 7 procentenheter från och med 2004). 6

2 Illustration av småföretagens betydelse 2.1 Inledning och källor Data för illustrationen av småföretagens betydelse kommer från Statistiska Centralbyrån i Sverige. Förutom statistik publicerad i Statistisk Årsbok har databasen Frida används. En kort beskrivning av denna bas samt definitioner av de variabler som här illustreras finns i appendix. Det har inte varit möjligt med illustrationer inom specifika delar av näringslivet, utan materialet utgör en total för alla sektorer. Kategorin Övriga består av ekonomiska föreningar, stiftelser samt offentlig verksamhet och myndigheter. 2.2 Historisk utveckling Diagram 1 visar den historiska utvecklingen vad gäller antal företag och antal anställda för organisationsformerna aktiebolag, enskild näringsverksamhet och handelsbolag i Sverige. Den totala summeringen i diagram 1 innefattar även övriga organisationsformer. Tyvärr är det inte möjligt att särskilja aktiebolag med ett spritt ägande från aktiebolag med ett fåtal ägare (fåmansföretag, vilka omfattas av de särskilda reglerna för inkomstklyvning) i illustrationen av den historiska utvecklingen. Organisationsformen enskild näringsverksamhet är den vanligaste formen för att bedriva verksamhet i Sverige idag, se diagram 1A. Från 1974 fram till och med 1990 var antalet enskilda näringsidkare relativt konstant (omkring 250 000 300 000, vilket då motsvarade 50-60 procent av företagen). I början av 1990-talet sjönk dock antalet relativt markant och under en viss tid på 1990 talet var till och med antalet aktiebolag fler. Mellan 1993 och 1997 ökade antalet enskilda näringsidkare kraftigt, men har sedan 1997 planat ut på nivån runt 450 000 idkare (ungefär 60 procent av företagen). Antalet aktiebolag uppvisar en svagt positiv trend sedan början av 1980-talet. För antalet handelsbolag började den svagt positiva trenden redan i början av 1970-talet, för att sedan plana ut under 1990-talet. Avslutningsvis kan konstateras att variationer i totalt antalet företag ser ut att samvariera med antalet enskilda näringsidkare. Om vi i stället följer den historiska utvecklingen för antalet anställda i de ovan nämnda organisationsformerna blir bilden helt annorlunda. Innan diagram 1B kommenteras är det värt att understryka att det är antalet anställda diagrammet visar. Det betyder exempelvis att ägaren till den enskilda näringsverksamheten inte är medräknad. Som framgår av diagram 1B är drygt hälften av de anställda verksamma inom ett aktiebolag (55 procent, genomsnitt över perioden). En viktig arbetsgivare i Sverige är också den offentliga sektorn inklusive 7

myndigheter (36 procent), vilken inte är separatredovisad i diagrammet men som ingår i totalsummeringen. Resterande organisationsformer, däribland enskilda näringsidkare (1 procent) och handelsbolag (1 procent), står för en liten del av antalet anställda. Ett alternativ till att endast analysera antalet anställda är att addera antalet enskilda näringsidkare till antalet anställda, och på så sätt illustrera det totala antalet sysselsatta inom enskild näringsverksamhet. Denna modifierade bild presenteras i diagram 1C. En kvalificerad gissning (inte kontrollerad i data) är dock att denna modifiering leder till en överskattning av det totala antalet anställda då flera enskilda näringsidkare även har andra anställningar, vilket alltså skulle leda till en dubbelräkning. För att belägga hypotesen om att (ett flertal) enskilda näringsidkare också har andra anställningar redovisas omsättningen för enskilda näringsidkare i tabell 2. Tabell 2. Omsättning i enskild näringsverksamhet, inkomstår 2001 Anställda Antal företag Oms (medel) Oms (median) 0 448 546 222 847 35 840 1 13 656 1 156 845 932 105 2 3 695 1 709 426 1 350 486 De låga medel- och medianvärdena för de enskilda näringsidkarna utan anställda måste innebära att endast ett fåtal av dessa uteslutade bedriver enskild näringsverksamhet. Det finns skäl att tro att flera av dessa också har andra anställningar. Slutsatsen måste vara att diagrammen 1B och 1C utgör ytterligheterna för antalet sysselsatta inom enskild näringsverksamhet som har verksamheten som enda inkomstkälla. Andelen inom enskild näringsverksamhet ökar i diagram 1C, men utgör trots allt en betydligt mindre andel än andelen anställda inom aktiebolag. Modifieringen i diagram 1C har endast gjorts i den historiska utvecklingen. Efterföljande diagram redovisar endast antalet anställda, dvs. ägaren räknas inte med. 8

Diagram 1. Historisk utveckling av antal företag och anställda för organisationsformerna aktiebolag (AB), enskild näringsverksamhet (EN) och handelsbolag (HB). 9

2.2 En mer detaljerad illustration I diagrammen på följande sidor illustreras dels antalet företag och antalet anställda för olika organisationsformer, dels den totala omsättningen, investeringar och förädlingsvärde uppdelad på organisationsform och storlek. Ett genomsnitt av data för åren 1998-2001 har använts. Som mått på storleksuppdelningen används antalet anställda, där små företag har färre än 10 anställda, medel har mellan 10 och 50 anställda och stora har mer än 50 anställda. I diagrammen har en precision om 0,1 procent använts, vilket betyder att ett fåtal verksamheter bedrivs i en viss storleksklass men i en så ringa omfattning att de inte rapporteras i diagrammen. Diagrammen 2 och 3 ger en mer detaljerad bild av fördelningen av de olika företagsformerna och antalet anställda i Sverige. Till skillnad från de inledande historiska diagrammen finns nu fåmansföretag (fåmansaktiebolag, FÅAB) separatredovisade. Totalt utgör denna organisationsform 14,6 procent (=13,2+1,3+0,1) av antalet företag, se diagram 2. Aktiebolagen totalt sett utgör 25,4 procent vilket betyder att nästan 60 procent av alla aktiebolag är fåmansaktiebolag. Som framgår av diagram 2 har 97 procent av alla företag i Sverige färre än 10 anställda, dvs. de klassificeras som små företag. Den vanligaste formen för att bedriva företagsverksamhet är enskild näringsverksamhet. Aktiebolagsformen är den dominerande organisationsformen för att bedriva större företag. 10

I diagram 3 redovisas antalet anställda i respektive organisationsform. 3 Aktiebolagsformen, dvs. spritt ägda aktiebolag och fåmansaktiebolag, anställer 94,1 procent av arbetskraften, där de stora bolagen anställer drygt hälften (55,7 procent). Skillnaden mellan diagrammen 2 och 3 är slående. De stora företagen, vilka utgör 0,5 procent av antalet företag, anställer 57,8 av arbetskraften och de medelstora företagen (2,4 procent av antalet företag) anställer ytterligare 21,1 procent. Sammantaget anställer alltså 2,9 procent av företagen 78,9 procent av arbetskraften. Andelen anställda i små och medelstora företag är jämt fördelat. Diagram 4 illustrerar omsättningen för de olika organisationsformerna i de olika storleksklasserna. Mönstret drygt 50 procent fördelat på de stora företagen och 20-25 procent fördelat på små- och medelstora företag känns igen från antalet anställda (diagram 3). Värt att notera är att de icke-bolagiserade organisationsformerna endast står för 7,9 procent av den totala omsättningen. 3 Notera att diagram 3 illustrerar antalet anställda vilket betyder att företag som inte har någon anställda, företrädesvis enskilda näringsidkare, inte medräknas (den modifiering som gjordes i det historiska diagrammet, diagram 1C, har alltså inte gjorts). 11

Mönstret från diagrammen 3 och 4 bryts till viss del i diagram 5 som illustrerar investeringar. Skillnaden mellan små (40 procent) och stora företag (46,6 procent) är inte så markerad som förut. Uppenbarligen är det så att den högre andelen i små företag sker på bekostnad av medelstora företag. Fortfarande är det dock så att de bolagiserade företagen står för den största andelen investeringar, nämligen 87,6 procent. 12

Förädlingsvärdet för de olika organisationsformerna redovisas i diagram 6. Än en gång illustreras de stora företagens betydelse, då de står för över hälften av förädlingsvärdet. Förädlingsvärdet i aktiebolagen summerar till 91,4 procent. Avslutningsvis, i diagram 7, redovisas andelen fåmansföretag i förhållande till det totala antalet aktiebolag. Majoriteten av alla aktiebolag med upp till 20 anställda omfattas alltså av de speciell klyvningsreglerna vid beskattning av ägarna. 13

3 Aktuell debatt, utredning och statsmaktens intentioner I juni 2002 överlämnade den s.k. 3:12-utredningen sitt betänkande rörande beskattning av småföretagare. Utredningen hade bl.a. i uppgift att se över de regler som gäller för beskattning av utdelning från och reavinst vid försäljning av aktier i fåmansföretag. Betänkandet är mycket omfattande och definitivt den största samlade genomgången av beskattningsreglerna för fåmansföretag sedan de infördes i samband med skattereformen 1991. Diskussionen rörande dessa regler är och har varit mycket intensiv i Sverige under många år. Utredningen diskuterade bl.a. möjligheten att överge dagens modell där den del av utdelningen som skall beskattas som inkomst av kapital först bestäms, och istället använda sig av en s.k. normallönemodell. Principiellt fungerar en normallönemodell så att upp till ett visst takbelopp karaktäriseras alla utbetalningar från företaget till ägarna som arbetsinkomst och beskattas därefter. Överskjutande belopp utgör utdelningar som kapitalinkomstbeskattas. Utredningen avfärdar normallönemodellen bl.a. beroende på att: a) det är svårt att definiera en normallön, b) det i praktiken medför ett avskaffande av den statliga inkomstskatten för företagare (men bibehållen för löntagare) om all utbetalning över ett gränsbelopp (7,5 basbelopp) klassas som utdelning, c) en låg utdelning och ingen lön skulle medföra att faktisk kapitalinkomst tjänstebeskattas. Utredningen konstaterade att dagens system med att först bestämma den kapitalbeskattade delen skall behållas, men man föreslog i stället ett nytt sätt att bestämma denna del. Enligt nuvarande regler beräknas gränsbeloppet (dvs. det högsta utdelningsbelopp som får tas upp som inkomst av kapital) som klyvningsräntan multiplicerat med kapitalunderlaget. Kapitalunderlaget bestäms (i princip) som aktiekapital vid bildandet + nyemissioner + sparat utdelningsutrymme (inklusive ränta) + lönesumman (exklusive ägarens ersättning). Motivet för nuvarande regler är att ägaren skall beskattas för inkomst av kapital i relation till ägarens totala kapitalinsats (inklusive ränta) i företaget. Med hjälp av det tillskjutna kapitalet och arbetsinsats genereras vinster, och dessa vinster skall då beskattas som inkomst av tjänst (efter det att hänsyn tagits till den andel av vinsten som kan anses härröra från kapitaltillskottet). Motivet att även inkludera lönesumman i kapitalunderlaget (vilket infördes 1994) var att underlätta för fåmansföretag att omsätta idéer i praktisk verksamhet till vilket det oftast åtgår anställda (vilket måste anses vara ur ett ekonomiskt perspektiv en relativt vag motivering). Enligt den föreslagna s.k. BEK-modellen (Beskattat Eget Kapital) beräknas fortfarande gränsbeloppet som klyvningsräntan multiplicerat med kapitalunderlaget. I jämförelse med nuvarande regler föreslås en höjning av klyvningsräntan genom att öka riskpremien från 5 till 14

10 procent samt en modifierad definition av kapitalunderlaget. 4 Kapitalunderlaget föreslås bestämmas som aktiekapital vid bildandet + nyemissioner + sparat utdelningsutrymme (exklusive ränta) + 50 procent av lönesumman (inklusive ägare) + 45 procent av beskattad kvarhållen vinst. Huvudidén med förslaget är enligt följande. I redovisningstekniska termer består företaget av en tillgångssida som till belopp överensstämmer med en skuld och eget kapital -sida. Avsikten med BEK-modellen är att på ett bättre sätt definiera det arbetande kapitalet i fåmansföretaget, vilket i ägarledet skall beskattas som inkomst av kapital. Således, enligt BEK-modellen skall ägaren beskattas för inkomst av kapital i relation till vad som utgör skillnaden mellan tillgångar och skulder i företaget (dvs. eget kapital i redovisningstermer). Genom att beräkna kapitalunderlaget enligt ovan, där man även beaktar en fiktiv andraledsbeskattning uppnås detta. 5 Ur direktiven till utredningen (SOU 2002:52) följer att en reformering av nuvarande regler skall uppfylla följande kriterier: a) Stimulering av investering och risktagande, b) Motverka skattebetingad inkomstomvandling, c) Neutralitet mellan olika företagsformer, och d) Förenkling av regelsystemet. Utredningen finner att den föreslagna BEK-modellen uppfyller dessa kriterier, förutom vad gäller neutralitet mellan företagsformer. Nuvarande modell för beskattning av fåmansföretag är neutral gentemot aktiebolag med ett spritt ägande i den meningen att företagens kapitalkostnad, dvs. kostnaden för anskaffat kapital, är densamma. 6 Införandet av BEK-modellen innebära att kapitalkostnaden i fåmansföretag blir lägre än för aktiebolag med spritt ägande (denna effekt uppvägs delvis av den föreslagna hårdare realisationsvinstbeskattningen vid försäljning). Enligt budgetpropositionen för 2004 avser den svenska regeringen att minska skattebördan för ägare till fåmansföretag med 1 miljard kronor. Ett första steg tas fr.o.m. inkomståret 2004 då klyvningsräntan höjs med två procentenheter. Detta görs genom att öka riskpremien från fem till sju procent. Från och med inkomståret 2005 avser regeringen att genomföra kompletterade åtgärder inom ramen för det återstående finansiella utrymmet. En tänkbar åtgärd är att göra lönesummeregeln mer generös. En annan tänkbar åtgärd är förändringar i själva kapitalunderlaget i linje med BEK-modellen. 4 BEK-modellen innefattar även andra moment, men den högre klyvningsräntan samt den nya definitionen av kapitalunderlaget är de ekonomiskt mest intressanta. 5 Den fiktiva andraledsbeskattningen kan exemplifieras genom att anta att skillnaden mellan tillgångar och skulder härrör från sparad lön, vilken antas beskattas med 55 procent i ägarledet vid utbetalning. Då kommer 45 procent av lönesumman ägaren tillgodo efter personlig skatt när lönen betalas ut. Utav den anledningen adderas 45 procent av den kvarhållna vinsten till kapitalunderlaget. 6 Lindhe, T., Södersten, J. och Öberg, A., 2002, Economic Effects of Taxing Closed Corporations under a Dual Income Tax, ifo Studien nr. 4/2002 årgång 48. 15

Appendix. Beskrivning av databasen Frida samt variabeldefinitioner FRIDA Hösten 1997 inledde SCB och Finansdepartementet ett samarbete där SCB fick i uppdrag att utveckla en mikrobaserad databas med modellspecifika register för olika företagsformer. Samarbetet utmynnade i FRIDA (Företagsregister och individdatabas). Grundmaterialet till FRIDA kommer bl.a. från Riksskatteverket (RSV). RSV levererar standardiserade räkenskapsutdrag (SRU-data) till SCB. FRIDA består av ett urval från SRU. Materialet består av de deklarationer och de bilagor företagen lämnat som underlag till taxeringen. Urval görs för de olika företagsformerna (aktiebolag, ekonomiska föreningar, enskild näringsverksamhet, handelsbolag och ett för övriga företag). Undersökningspopulationen består av de företag och företagare som har lämnat deklarationsuppgifter. Urvalsramen för respektive företagsform består av de specifika deklarationsblanketter som hör till varje företagsform. För varje företagsform görs olika stratifieringar. Från de stratum som ej totalundersöks dras ett obundet slumpmässigt urval. FRIDA-databasen bidrar även med kopplingar mellan företag och individ (företagaren) i flertalet av företagsformerna. Detta gör det möjligt att studera relationen mellan individens (företagarens, ägarens) personliga inkomstsituation och de verksamhetsbeslut som tas i företaget. Den individuella kopplingen återfinns för fåmansdelägare, handelsbolagsdelägare och enskilda näringsidkare. Speciellt för FRIDA är också den sammankoppling som görs för enskilda näringsidkare med gemensam redovisning. Databaserna avseende enskild näringsverksamhet, handelsbolag, aktiebolag och ekonomiska föreningar sträcker sig fram till inkomståret 2001. Informationen i dessa baser avser inkomståren 1995-2001. Definitioner och variabelspecifikationer Beroende på vilken organisationsform som studeras används olika deklarationsblanketter. De blanketter som har används sammanfattas i tabellen nedan. Tabell A1. Förklaring till förkortningar Blankett Förklaring SD2 Aktiebolag, ekonomiska föreningar m.fl. SD4 Näringsuppgifter Handelsbolag N1 Inkomst av näringsverksamhet (med årsbokslut) N2 Inkomst av näringsverksamhet (utan årsbokslut) 16

Omsättning (netto) Nettoomsättningen definieras som rörelsens huvudintäkter, vilken ges av variabel v0400 för SD2, SD4 och N2 samt variabeln v0150 för N1. Investeringar Investeringar definieras som totala investeringar i mark, byggnad och maskiner/inventarier. Investeringar fås som v0721+v0741+v0758 (SD2, SD4 och N2) och som v0721+v0741 (N1). Approximativt förädlingsvärde Produktionsvärdet, vilket är en mer exakt term än försäljningsintäkt, beräknas som nettoomsättningen (v0400) justerat för lagerförändringar (v0509 och v0510) och aktiverat arbete för egen räkning (v0402) plus övriga rörelseintäkter (v0401). Posten övriga rörelseintäkter inkluderar räntor (v0568 och v0569) och utdelningar (v0564 och v0565), men exkluderar erhållna bidrag, valutakursvinster och kapitalvinster. Förädlingsvärdet kan uttryckas som företagens bidrag till BNP och definieras, i enlighet med subtraktionsmetoden, som produktionsvärdet (definierat ovan) minus kostnader för köpta varor och tjänster (v0500 och v0501), dock inte lönerelaterade utgifter och sociala avgifter. Detta är en mycket grov uppskattning av förädlingsvärdet, viken dock är den mest lämpliga utifrån den statistik som finns tillgänglig. Om man följer systematiken i företagens resultaträkning utgår subtraktionsmetoden enligt ovan i princip från posterna Rörelsens intäkter, Rörelsens kostnader och Finansiella intäkter och kostnader. De poster som då kvarstår är Övriga externa kostnader, Personalkostnader och Avskrivningar m.m.. 7 Genom att addera dessa kvarvarande poster erhålls förädlingsvärdet beräknat utifrån additionsmetoden. I denna sammanställning har subtraktionsmetoden använts. Variabelkoderna är desamma för deklarationsblanketterna SD2, SD4 och N2, och beräkningarna har utförts enligt ovan för dessa. För deklaranter på blanketten N1 (Inkomst av näringsverksamhet utan årsbokslut) kan motsvarande approximativa beräkning för subtraktionsmetoden göras enligt följande: (v0150+v0151+v0152+v0180-v0181+v0183-v0182)-(v0170+v0174). 7 Vi bortser från posten Övriga intäkter och kostnader samt resultat (överavskrivningar, bokslutsdispositioner, skatt, etc.) vilken inte skall påverkar förädlingsvärdet. 17