Hon vill få Skåne att cykla

of 5 Detta är en utskriftsvänlig version av artikeln. Hon vill få Skåne att cykla Av Anna Lindblom 28 MAJ 13.39 Kristin Nilsson är tyskan som vill ge sitt nya hemland Sverige den cykelturism hon tycker att det förtjänar. Sverige har en enorm potential. Många svenskar associerar lite slarvigt vårt stora grannland i söder med autobahn snarare än med cykelsemester. Helt fel, förklarar Kristin Nilsson. Cykelturismen är mycket mer utvecklad i Tyskland än i Sverige. Tyskarna cyklar jättemycket, och det gäller även cykelpendling i städerna. Själv växte hon upp i ett av de båda Tyskland som inte längre finns, nämligen Östtyskland. Ordet klingar i de flestas öron av instängdhet och förtryck, men Kristin Nilsson minns det inte så. Jag uppfattade mig inte som instängd. Visst, vi fick inte resa vart vi ville, men vi hade ju semester vi också, och for till Östersjön och badade. Och de östtyska fritidsaktiviteterna för barn var väldigt bra. Men, betonar hon, hennes minnen är förstås färgade av att hon var så liten. När man pratar med äldre personer har de ju haft helt andra upplevelser av att leva i DDR. Hon var nio år när muren föll. Hon minns hela händelsen som djupt overklig. Muren gick ner på natten den 9 november 1989. Jag vaknade den 10 november och hörde på radion vad som hade hänt, men jag förstod det inte. Jag förstod det knappt ens när jag såg tv-bilderna på kvällen, av bilar som körde över gränsen. Egentligen förstod jag det nog först när vi själva körde över första gången. Som ung övervägde hon att bli läkare eller polis, men intresset för siffror fick henne att slutligen välja ekonombanan. Inriktningen mot turism gled

of 5 hon inte på inte minst på grund av det cykelintresse hon närt sedan hon var liten. Jag cyklade mycket redan som barn, och ännu mer under min studietid i Dresden. Efter sin examen för sju år sedan drog hon till Dublin. Jag ville bo utomlands. Uppleva ett annat land. Att det blev just Irland berodde på att många jag kände hade pratat så mycket om hur bra det var där, inte minst en väninna som pluggade där ett år och bara "wow, du måste åka dit". Planen var att stanna i tre månader och plugga affärsengelska och jobba som trainee på ett stort företag som anordnade resor och kongresser. Men sedan fick jag jobb, och blev kvar i två år. Under tiden träffade hon sin blivande (svenske) man, på en inflyttningsfest hos en kompis i Hamburg. I mars 2008 bestämde hon sig för att flytta hem till honom i Malmö. Jag var ganska mätt på Dublin, samtidigt som jag inte ville hem till Tyskland. Sverige kändes som ett bra alternativ. Jag har alltid gillat Sverige, och det är ganska likt Tyskland, inte minst när det gäller klimatet. Hon pluggade svenska i ett år innan hon hoppade på tvåårig en projektledarutbildning som innehöll en praktikperiod på projektet Öresund som cykelregion (se faktaruta). Och efter praktiken fick jag jobb där, som projektassistent. Ett jobb hon fortfarande har kvar, och som passar henne perfekt, cykelfantast som hon är. Att hon och hennes man har flyttat till Arlöv (och att en tredje liten familjemedlem växer i hennes mage) hindrar henne inte från att cykla till jobbet varje dag. Det funkar jättebra, det är cykelbana hela vägen. Det tar mellan 20 och 25 minuter, beroende på vinden.

of 5 Att Malmö och Lund nyligen utsågs till landets mest cykelfrämjande kommuner är välförtjänt, menar Kristin Nilsson. Inne i städerna är cykelmöjligheterna goda. Värre är det på den vackra landsbygd som Sverige, om Kristin Nilsson fick bestämma, i mycket högre grad borde anpassa till cykelturismen. Jag var på cykelsemester i Skåne 2001. När jag kom tillbaka 2008 hade i stort sett ingenting hänt. Det finns en enorm potential, och visst går saker åt rätt håll. Men man borde satsa mycket mer på både cykelvägar, skyltning och produktutveckling. Sedan i höstas är hon aktiv inom Cykelfrämjandet. Jag träffar ju folk genom jobbet, och genom min man, men jag tänkte att det kunde vara ett sätt att lära känna lite fler svenskar. Plus att det handlar om något jag tycker om att göra, förstås. Och engagemanget har mycket riktigt gett henne många nya vänner. De flesta är lite äldre. Jättetrevliga! Men det är ändå lite synd att så få unga har upptäckt Cykelfrämjandet. Vår marknadsföring har nog inte varit så bra, konstaterar Kristin Nilsson vars ambition är att ändra på den saken, inte minst genom att utforma aktiviteterna på ett sätt som i högre grad lockar till sig unga människor. Hennes projektanställning går ut i höst, lagom till föräldraledigheten. Vad hon ska göra efter den vet hon inte riktigt. Men jag hoppas hitta ett nytt jobb inom turism. Gärna cykelturism. Eller så tar jag ett ekonomjobb. Eller ännu hellre ett jobb som kombinerar alltihop på en gång! Fakta Namn: Kristin Nilsson Ålder: 32 år

of 5 Bor: Villa i Arlöv Familj: Man (och bebis på väg) Gör: Projektassistent inom projektet Öresund som cykelregion, kassör i Cykelfrämjandet i Malmö Intressen: Cykling, musik, att läsa böcker Om Öresund som cykelregion: Öresund som cykelregion är ett treårigt EUprojekt med 13 deltagande parter i Skåne och på Själland, med syftet att på olika sätt stärka cyklingen. Projektet börjades 2010 och avslutas den 31 december 2012. Projektets mål är att skapa en gemensam cykelidentitet i Öresundsregionen, en identitet som ska märkas oavsett om man är boende eller besökare i regionen. Projektet leds av Region Skåne och är indelat i nio olika delaktiviteter, Ride-n-bike, Tourism-n-bike, Commute-n-bike, Shop-n-bike, Benchmarking, Young-n-bike, Rent-n-bike, Info-n-bike och Campaign-n-bike. Aktuell: Lund och Malmö är "Årets Cykelfrämjarkommuner" enligt Cykelfrämjandets Kommunvelometer 2012. Kristin Nilssons bästa cykeltips i Skåne: "Det är jättefint att cykla mellan Landskrona och Helsingborg. Bra cykelvägar. Och det är fantastiskt fint att

of 5 cykla vid Kullaberg. Och på Österlen, men där måste man tyvärr cykla en hel del på sjuttiovägar, så det är inget för barnfamiljer precis." Kommentarer blog comments powered by DISQUS Max 200 ord. Debattregler