GRODORNA Christoffer Mellgren v. 050304

GRODORNA Christoffer Mellgren v. 050304 Roller: Pojken, Flickan, Fröken, Mamman, Polarn Barndomsprojektet 05 Dramatiska Institutet

ENTRÉ Vi anar det redan: en kvinnas nynnande sång, ett skratt, och underjorden som sakta blir en asfaltsplan i middagsljus. SCEN ETT En pojke kastar sig in på scenen. Griper efter något men missar. Polarn har uppenbarat sig, vänd mot publiken. Så småningom: Flickan in, smygandes på pojken. Nej! Det där är Per. Han försöker fånga en groda. Han gör en massa konstiga saker, Per. Knäpp i huvet. En natt sprang han rakt ut i mörkret och grävde en grop, för han hade så mycket han ville säga, men ingen han vågade säga det till. Ett stort hål, grävde han - i marken, ute mellan buskarna på gården. Mitt i natten, utan att hans mamma vaknade. Och i det hålet viskade han allt det han alltid velat säga, men aldrig vågat. Sen täckte han över med kvistar och löv. Och för att hålla hemligheterna på plats rullade han över en sten. Säger han. Men nästa morgon, vad gör du? Inget. 1

Nästa morgon ångrade han sig och sprang ut igen och rullade undan stenen för att ta tillbaks allting, innan nån annan skulle höra det. Mm. Men under stenen fanns inga hemligheter kvar. Nä, för hemligheterna hade förvandlats till grodor, som så fort stenen försvann hoppade iväg mellan buskarna. Och nu måste han fånga dom, säger han. Så att ingen annan får reda på vad grodorna vet. Knäpp i huvet. Säg inte så. SCEN TVÅ Pojken plockar fram en ask ur sin väska, öppnar den och kastar innehållet i små doser på marken. Smyger sig närmre grodan. Lockar. Flickan i sin tur smyger närmre Pojken. Polarn tittar efter Flickan. Pojken laddar, stannar upp, tar ny position, tar sats, hejdar sig, cirklar runt, lockar, smyger, försöker på nytt, kastar sig över grodan, får (till slut) ner den i sin väska. Tappar istället kontrollen över väskan. Väskan försöker fly, han tappar den, fångar den igen, drar och stretar, får in väskan under sig, liggandes på marken. Flickan har kommit fram till honom bakom hans rygg. Pojken andas ut, men på helspänn. Grodan under bröstet darrar som ett fågelhjärta. SCEN TRE Hej. Pojken hoppar till. Väskan tar chansen och sticker iväg. 2

Nej! Oj, förlåt. Är du dum i huvet? Förlåt. Stick. Men snälla, jag sa ju förlåt. Förlåt. Flytta på dig! Jag har kiwi med mig du kan få om du vill? Jag fick den av pappa. Snälla? Pojken föser undan både Flickan och kiwin. Men skit ner dig. Polarn skrattar. Du med. Skit ner dig. Flickan ut. SCEN FYRA Polarn plockar upp kiwin och skyndar efter Flickan, men pojken hindrar honom. Hjälp mig. Jag ska bara gå dit bort lite. Det är sista du måste hjälpa mig att fånga den! 3

Mm. Men jag kommer snart, Den kommer säga till alla. Grodor kan inte prata. Sluta. Det kan dom visst. Släpp. Kan dom inte? Nä. Kan dom inte? Kanske. Ska du va med henne? Nä. Du ska va med henne. Jag vill bara vara där borta lite. Faktiskt. Stick då. Stick. Ja. Ja? 4

Men släpp då. Pojken släpper utan förvarning och Polarn far i backen och slår sig. Pojken ser sig om. Polarn döljer sitt ansikte. Förlåt. Förlåt. Snälla, kan du inte hjälpa mig? Jag måste hitta den. Förlåt. Snälla. Jag sa ju förlåt ju. Du kan få slå mig. Vill du det? Stick. Slå mig. Du får det. Slå bara. Pojken är framme och försöker få Polarn att slå honom. Sluta! Man hör Frökens röst Per!. Pojken ser sig om. Springer därifrån. Polarn plockar upp kiwin och skall just gå när han upptäcker att Pojkens väska hoppar fram en bit bort. Den stannar till och lägger sig till rätta. Han smyger sig mot den, men är för klumpig låter i alla fall. Håller andan, men väskan ligger tyst och stilla. Han plockar upp den, öppnar försiktigt, sticker ner handen och plockar fram... ett äpple? Han tittar på det. Tittar ner i väskan igen. Tom. Stoppar äpplet i fickan. SCEN FEM Fröken och Mamman. Pojken till en början bakom Fröken. Mamman knaprar oavbrutet på starka halstabletter. Per hade inte med sig nån frukt idag, heller. Oj då, ja vi måste ha glömt det. 5

Vi tittade i hans väska, men den var alldeles tom. Så förargligt eller vad säger du gubben? Gick du hit med tom ryggsäck, va? Det enda som fanns... Oj förlåt. Sådär. Ingen fara. Jo, det enda som fanns var en ask med döda flugor. Ja, tänk vad dom hittar på. Dom är för att fånga nån groda, säger han vet du vad det är för nåt? Hör du vad gör du? Nej. Nej, dom hittar ju på så mycket konstigt, som sagt. Gör ni inte? Det är mycket med dom där grodorna. Jag tänkte om han hade pratat om dom hemma också? Jaha? Nej, nej, har du gjort det, gubben? Pojken skakar på huvudet. Nä. Ja, förlåt, om jag verkar lite, ja, jag har varit lite krasslig, det senaste. Jag förstår. Om det är nåt jag kan hjälpa till med så... Ska vi gå nu? Mamman skrattar. Pojken har bara en stövel på sig. Jaha ja, nu har han tröttnat på att vara här. Jag menar allvar. 6

Kom gubben. Skall vi gå och köpa lite frukt med en gång, va? Men du... Fröken försöker dra Mamman avsides, men pojken hänger med. Eller snarare i i Frökens och Mammans kläder. Ett ögonblicks bisarr dans innan de stillar sig. Jag tror vi skulle behöva prata mer, nån gång. Visst. Visst. Så klart vi ska det. Han är ju lite stökig, och jag får en känsla av att... Inte då. Han som sköter allt så bra där hemma. Tvättar och diskar och skurar och fejar. Gör du inte, gubben min? Va? Fixar och donar. Upp med dig nu. Så klart du gör. Vad säger man? Tack för idag. Slut för idag. Hej hej. SCEN SEX Polarn smyger på någon. Eller några. Tassar, så gott han kan, mellan buskagen. En kikare runt halsen. Pojken in, strax efter Flickan. Polarn hukar. Pojken har en ask i handen. Koncentrerad. Då och då slår han sin hand mot marken och plockar upp de döda flugorna och lägger dem i asken. Förut? Jag ville inte putta kiwin på marken då. Jag ville bara fånga grodan för annars berättar den. Faktiskt. 7

Flickan slår en fluga hon med. Lägger den i hans ask. De slår flugor en stund under tystnad. Om man gräver ner en hemlighet så förvandlas den till en groda. Jag vet. Vet du? Mm. Och om man tar grodan, så, i handen, och stryker den över ryggen, så berättar den allt den vet om den som har viskat. Hur då - så här? Flickan stryker Pojken över ryggen. Tystnad. Ja. Ungefär. Om du hittar en så lova att du inte säger nåt till någon? Mm. Du? Men lova det då. Ja? Lova! Lovar, men vet du? Nä? Jag är sån också. 8

Vad då? Om man stryker mig över ryggen, så berättar jag också en hemlighet. Nä... Jo. Det är jättekonstigt. Jag lovar. Lovar? På sanning? Ja. Kolla. Flickan vänder sin rygg mot Pojken, blundar. Pojken tvekar, stryker sedan sin hand över Flickans rygg. Tystnad. Du måste göra mer. Pojken stryker över flickans rygg. Tystnad. Ska du inte säga nåt då? Nä, det kom ingen. Flickan fort ut. Pojken kvar ett ögonblick, stänger sin ask, därefter ut. SCEN SJU Polarn ensam. Spanar efter Flickan där hon försvann. Bakom honom dyker Mamman upp. Hejsan hejsan. Polarn gömmer kikaren. Hej. 9

Visst är du väl Pers kompis, är du inte? Jo, lite. Tyckte väl det. Du har inte sett Per inte? Nä. Nä. Så du sitter här du? Ja. Ska du sitta här länge? Polarn rycker på axlarna. Jaha... Nä nä. Vad är det du har där bakom? Har du nåt fuffens på gång? Nä. Det ser jag väl lång väg att du har. Vad är det? Har du hittat nåt? Mamman försöker se, pojken krånglar undan kikaren och tar fram äpplet. Det är bara ett äpple. Jaha. Ja, det var ju bra det. Mamman skrattar. Polarn skrattar med. Du förstår, jag ska egentligen bara hämta några saker. Ja. 10

Där alltså. En påse jag har för mig att jag ställde den där. Grävde ner den lite. För att inte Per skulle se. Det är... en överraskning till Per, så du får inte säga något, okej? Okej. Mamman tränger sig förbi Polarn och börjar rota. Varför är du så konstig jämt? Vad säger du? Inget. Per säger att du är förkyld. Ja... Det stämmer. Mamman gräver fram en påse som ligger gömd i ett snår. Så där. Jodå. Har du varit förkyld nån gång? Ja. Då vet du ju hur det är. Nu måste jag rusa. Mamman skall tråckla sig ut och tappar påsen. Fan! Ssch! Vad är det? Är det Pers present? Nej, eller jo.. Inte det, men... Vi kom väl överrens om att det här var en hemlighet, gjorde vi inte? Mm. Och hemligheter får man inte säga till någon, eller hur? 11

Nä. Inte någon. Inte ens till fröken på dagis. Förskolan. Förskolan. Inte ens till fröken på förskolan. Nä. Nej. Nu måste jag verkligen rusa. So long. Mamman ut. SCEN ÅTTA Ur ett av buskagen kommer pojken. Vad prata ni om? Inget. Jo. Nä. Vi bara lekte lite. Hon är förkyld! Mm. Polarn försöker få undan äpplet i smyg. Hon e det. 12

Ja. Man ska inte vara med henne då, när hon är det. För då blir man smittad. Vad har du där? Pojken fipplar undan äpplet och tar fram kikaren. Det är bara en sån. Nä, det andra. Inget. Ge mig. Nä, men det är inget. Mammans röst hörs Per? Ska jag slå dig? Det är ju inget. Kolla Där under jackan. Nä. Pojken skall just ge sig på Polarn då Mamman och Flickan kommer in. Polarn försöker fippla undan både kikare och äpple. Måste äta. Polarn springer därifrån. SCEN NIO 13

Försöker gömma sin påse för sonen. Där är du ju. Malin letade efter dig hon också. Hennes mamma undrar om inte hon kunde få sova hos oss i helgen. Nej! Men gubben, så säger man väl inte? Stick! Men Per! (Till Flickan) Vänta lite. Jag vill inte. Gubben. Så klart hon kan sova över hos oss om hennes mamma behöver vila sig lite. Mm, fast det är pappas tur, men det får bli en annan gång. Jaha, ja men det är väl klart hon kan det? Nej. Men vad är det med dig? Jag ska prata med honom. Va? Gubben Vad är det du är rädd för? Skäms du för din mamma, är det det du gör? Skäms för din gamla mamma Nej! Vad är det då? 14

Du ser ju alldeles konstig ut Har du blivit sjuk? Mm. Vad säger du? Känner du dig sjuk? Ja. Men herregud, varför har du inte sagt nåt? Du, jag är ledsen, men jag tror det blir bättre en annan dag. Va? Lilla gubben och så står du här med jackan öppen. Flickan går. Vad är det? Är du förkyld? Mm. Förkyld. Du är ju alldeles kokhet. Och vad hjärtat slår. Har du gått med för lite kläder nu igen? Mamman drar åt hans kläder. Packar in honom. Snart är han nästan försvunnen. SCEN TIO Polarn med äpplet i handen. Det här är ett äpple. Ja. Det är runt, men inte riktigt runt som en apelsin. En apelsin är rund på riktigt, och så är den i en annan färg. Om man biter i ett äpple smakar det gott, om man biter i en apelsin smakar det äckligt. Om man biter i ett päron smakar det också gott, fast det är 15

kladdigare och så är det nästan inte runt alls. Inte en banan heller den är mer som en korv, och så är den gul. Men det här är ett äpple. Fast Per säger att det är en groda. Eller, han sa att han hade en groda i sin väska. Till Malin, sa han det, och så hoppade väskan omkring, men när jag tittade i den så fanns bara det här. Mm. Så jag tog det, för jag tänkte visa det för Malin, att han inte hade nån groda. Men så glömde jag det och när vi skulle äta frukt så hade Per inget äpple och då sprang han ut på gården och grät för fröken sa till honom. Men Malin gav honom av sin kiwi, trots att han hade kastat den på marken. För Malin är kär i honom fast han är konstig. Malin är kär i honom och jag är kär i Malin. Det är konstigt alltihopa. Överhuvudtaget konstigt. Polarn skall just sätta tänderna i äpplet när det plötsligt kväker till och tar ett skutt ur hans händer. Han hoppar till och far in bakom buskagen. Kolla! Kolla! Såg ni? Det är grodan. Kolla. Det är grodan. Pers groda. Han smyger sig fram. Ssch! Per säger att om man plockar upp grodan, och sedan stryker den över ryggen, så här, så får man höra hemligheten som den bär på... Polarn lyssnar intensivt. Fryser till: SCEN ELVA Pojken kommer krypandes baklänges in över golvet. Han försöker slingra sig ut ur hårt åtsnörda kläder, lossa på dem, krångla sig ur sin overall, men hur han än vrider sig så tycks plagget bara växa och han kommer inte ur det. Som en snigel kravlar han sig ett år tillbaks i tiden, lämnandes bakom sig ett allt längre spår av bävernylon. 16

Mörkret faller. Polarn står som förstenad, grodan i handen. Pojken kryper den sista biten in i Mammans famn. Hon tar emot honom och vaggar honom. Nynnar tätt intill hans öra. Nu är det bara vi hör du det? Bara vi? Bara vi. Du och jag. Du och jag. Ja. Vi börjar om. Du och jag. Vi börjar om tillsammans. Hör du det? Vi börjar om tillsammans. Ja. Vi klarar oss själva, du och jag. Vi klarar oss själva. Du och jag. Du och jag. Kan du inte göra så där? Vad då? Så där som du gjorde när jag var liten. Så här? Mamman stryker pojken över ryggen. 17

Mm. Mamma? Ja? Lovar du att du aldrig blir så där igen? Så där konstig? Ssch. Vi börjar ju om, säger jag. Vi börjar om tillsammans. Du och jag. Lova det då. Jag lovar. På sanning? På sanning. Hedersord. Pojken kramar om sin mamma. Lägger sig till rätta. Mörkret är där. Grodorna fyller natten. SCEN TOLV Och sakta förvandlas den nynnande sången och skrattet kommer åter. Svagt, som hört genom en vägg. Förvandlas och förvrängs och vi glider ner i underjorden. Pojken sätter sig upp Mamman är försvunnen. Där hon just låg finns bara en filt. Han är ensam. Reser sig. Söker, men rummet är utan väggar utan riktningar och proportioner. Varelser han inte kan förklara vad de är smyger i periferin. Runt om honom kväkandet av hundratals grodor. Han går som i vatten. Varelserna följer honom som skuggor på avstånd. Nånstans där framme en gestalt. Det är därifrån sången kommer. Men det är en annan ton nu, mer skratt än sång, färgat av lukten från fläckarna under hennes haka. Han närmar sig. Nej, det kan det inte vara. Ansiktet ännu osynligt. Närmare. Sången tystnar. Det är hon. 18

SCEN TRETTON Är det du, gubben min? Vad gör du uppe så här dags? Du lovade! Vad är det med dig, vännen? Du lovade. Du lovade på sanning. Men gubben min, inte ska du vara ledsen nu. Kom här ska jag natta dig. Mamman försöker fånga in honom. Men gubben? Du lovade på sanning, mamma. Mamman missar igen att få tag på honom, faller ihop i försöket och försvinner i vattnet. På sanning. Du lovade på sanning. SCEN FJORTON Polarn sitter som tidigare med äpplet intill örat. Fröken in. Han gömmer undan det. Jag skulle behöva prata lite med dig. Har du träffat Per i helgen? Inte? Vet du om... men vad är det med dig? Har du blivit alldels konstig, pojk? Vad är det du har där? 19

Man får inte berätta hemligheter. Hemligheter? Om Per menar du? Inte ens för fröken. Sluta nu vad är det för nåt? En groda. Får jag titta? Fröken tar äpplet. Vad är det med alla dessa grodor? Om man stryker dom på ryggen så viskar dom en hemlighet. Om Per? Mm. Han grävde ner sina hemligheter i en grop och så blev dom till grodor. Har du provat? Har du det? Men snälla du vad är det med dig? Du får inte säga nåt. Nej då vad sa grodan? Lova då. Lovar. Hedersord. 20

Den sa rädda mig. Rädda mig? Mm. Bara det? Ja. Eller, nä. Och så grät den. Fröken ger tillbaks äpplet, reser sig och går. Men du får inte säga nåt då? Eller hur? Du får inte säga nåt! SCEN FEMTON Hemmet är en ruin av nattens drömmar lika mycket som av det sista årets förfall. Mitt i förödelsen ligger Mamman utslagen. Pojken stiger upp. Letar efter frukten de köpt, finner den. Tar fram en av de mosade bananerna och lägger den i sin väska. Plockar upp några flaskor som ligger på golvet. Ställer undan dem. Står stilla ett ögonblick, tittar på en fluga som surrar runt en av flaskorna. Fångar den. Kramar ihjäl den. Tar fram sin ask och lägger den där. Det knackar på dörren. Han gömmer undan flaskorna finner inte ställen åt dem alla. Lägger några under Mammans tungt sovande kropp. Knackandet tilltar. Hon mumlar och han hyssjar henne. Han försöker täcka över Mamman med en filt, men den är för liten. Lyckas han dölja huvudet syns fötterna. Täcker han fötterna syns huvudet. Han försöker ändå gång på gång, men ger långsamt upp. SCEN SEXTON Pojken på sin plats mellan buskagen. Flickan kommer. En bit bort står Polarn. 21

Hej. Hej. Vad gör du? Grejar lite bara. Flickan plockar fram äpplet. Han vågade inte ge dig det, så jag skulle göra det. Det är lite smutsigt för jag tappade det förut. Det gör inget. Vill du se något? Vad då? Kom det är en hemlighet. Vart ska vi? Kom bara. De går. SCEN SJUTTON Han blev inte ens arg. Han är konstig, Per. Men han är ganska snäll ändå. Vi bodde grannar förut, men nu bor han hos mig, för hans mamma skall åka bort lite. Mm. 22

Och så skall Malin hem till oss också, förresten, men bara ikväll. För hon är kär i honom. Malin är kär i honom och jag är kär i Malin. Det är konstigt alltihopa. Överhuvudtaget konstigt. Att vi lever och så. SCEN ARTON Vid dammen. Ser du? Nä? Där nere ser du inte? Vad är det för nåt? Grodyngel grodbebisar. Visst är dom häftiga? Mm. Lova att du inte berättar för någon. Jag lovar. Dom blir stora grodor sen när dom blir stora. Dom har inte ens några ben. Det har ju inte den heller. 23

Äh, det är ju bara ett äpple ju. Tystnad. Kan du inte göra så där som du gjorde en gång? Vad då? Så där du vet. På ryggen. Så här? Ja. Tänker du säga nåt den här gång då? Vet inte. Kanske? Pojken stryker Flickan över ryggen. Flickan ler och viskar något i pojkens öra. Pojken ler. SLUT 24