Sofie och tjejligan. Teckenbilaga med text

Transkript

1 Sofie och tjejligan Teckenbilaga med text Tecknen som används i bilagan är TAKK, Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation, som är ett kompletterande kommunikationssätt för hörande personer med försenad eller avvikande språkutveckling. Tecknen följer det Svenska teckenspråket. Denna bilaga är ett komplement till filmen Sofie och tjejligan" där Eleonora Barthelom läser och tecknar boken med samma namn. Alla tecken som förekommer i filmen finns med i denna bilaga. De ritade tecknen är hämtade från Bildbas Tecken och är ritade av Henry Svahn, 2012 Specialpedagogiska skolmyndigheten. Boken om Sofie och tjejligan är skriven av Jörn Jensen och utgiven av Natur & Kultur, Teckenbilagan producerad av Ann Gomér, Landskrona Vision AB Filmer, böcker och annat TAKK-material kan beställas på Landskrona Visions hemsida

2 Det är fredag. Skolan är slut och Sofie och Ida ska gå hem. Ida låser upp sin cykel. Hej då, säger hon. Vi ses på matchen på söndag. Sofie vinkar till henne och går hemåt. Hon har just lämnat in en arbetsuppgift. Nu är hon glad över att vara ledig i två dagar. På lördag ska hon inte göra något särskilt. Kanske shoppa med mamma. På söndag är det volleyboll. Det blir

3 roligt. Ida är med i samma lag. De brukar alltid göra något kul efter matcherna. Se dig för, hör hon plötsligt någon säga. Sofie stannar. Hon har inte märkt att flickan ställt sig framför henne. Nu ser hon att flickan inte är ensam. Det är två till. Alla är äldre än Sofie. De står som en mur runt Sofie. Hon förstår genast vilka det är. Det är tjejligan. De som stjäl från andra flickor. Sofies hjärta slår fort. Hon vill därifrån. Men flickorna knuffar henne bakåt. Till slut står hon

4 med ryggen mot en vägg. Det är många vuxna som går förbi. De har bråttom. Ingen lägger märke till Sofie och de tre flickorna. Får jag låna din mobil? frågar den som är längst. Sofie säger ingenting. Hon vet att de tänker ta den. Hur ska hon komma undan? Ge hit den nu, säger flickan. Annars tar jag den själv. Sofie ger henne mobilen. Ha! skrattar flickan, när hon ser den. Den är ju gammal. Hon

5 visar den för de båda andra. Vill ni ha den? De skrattar och skakar på huvudet. Det är bra att den är gammal, tänker Sofie. Då bryr de sig inte om den. Halsbandet är coolt, säger en. Det behöver jag. Nej, säger Sofie och håller i sitt halsband. Jag fick det när jag döptes. Fint, säger flickan. Det tar jag. Hon sliter av Sofie halsbandet och låter det glida ner i fickan. Är det något annat vi behöver? säger hon. Jackan? Skorna?

6 De är för små, säger en. Okej, då blir det bara halsbandet, säger flickan. Min mobil, säger Sofie. Jag vill ha min mobil. Jaså. Den hade jag nästan glömt, säger flickan. Den är inte värd ett skit. Vi slänger den åt dig. De tre flickorna skrattar. Så går de lugnt vidare. Min mobil, säger Sofie. Jag vill ha tillbaka den. Den långa flickan vänder sig om. Håll käften! Jag har ju lovat att vi ska kasta den.

7 Hon går ut på gatan och lyfter på locket till en avloppsbrunn. Där låter hon mobilen falla ner. Sofie springer hem. Så snart hon kommer innanför dörren, börjar hon gråta. Hon har hört talas om de tre flickorna. Men det här är första gången som hon möter dem. När hennes mamma kommer hem berättar Sofie alltihop. Mamma vill ringa polisen. Sofie tror inte att det hjälper att ringa polisen. Hon vet inte vad flickorna heter.

8 Eller var de bor. De kommer bara att neka. Det finns inga vittnen. Det var många som gick förbi. Men ingen som såg det. Det är bortkastad tid. Och flickorna kanske hämnas. De vet vilken skola hon går i. Lyssna på mig. Sofie, säger mamma. Det handlar inte bara om dig. Det finns fler tjejer som blivit av med kläder och mobiler. Tjejligan bara fortsätter. De måste stoppas.

9 De pratar om det igen vid middagen. Pappa tvekar inte. Vi måste anmäla dem till polisen. Det är ju ett rån. Efter maten åker Sofie och pappa till polis stationen. De pratar med en polis som vet vilka flickorna är. De har hållit sig lugna ett tag. Men nu har de tydligen börjat igen. Polisen skriver en rapport. Sedan åker Sofie och pappa hem. Sofie hoppas att hon inte möter flickorna igen. De kommer säkert att hämnas.

10 Du behöver en ny mobil, säger pappa. Nej, säger Sofie. Jag vill inte ha någon mobil. De kommer att ta den också. Du får en gammal, säger pappa. Han ger henne sin mobil. Du får min. Man kan surfa med den. Är inte den dyr? frågar Sofie. Jo, när den var ny var den dyr, säger pappa. Men det var ju i fjol. Det är på tiden jag skaffar en ny.

11 Sofie tar emot mobilen. Hon lägger in sina nummer. Och hon blir på bättre humör igen med det samma. Nu har hon en mobil igen. Nästa dag är Sofie ute och handlar med sin mamma. Varje gång hon ser några flickor, tror hon att det är tjejligan. Men hon ser inte till dem. På söndagen cyklar hon till Ida. De ska spela volleyboll på eftermiddagen. Först får Ida höra om överfallet. Hon har redan fått ett SMS om det, men nu ska hon få veta allt som har hänt.

12 Det är urdåligt, säger Ida. Vi ber någon slå dem. De ska inte slippa undan. Nej, det gör vi inte, säger Sofie. Vi har anmält det till polisen. Jaha, säger Ida. Tjejligan ska ha stryk. Jag säger till Benny i vår klass. Det gör du inte, säger Sofie. Då kommer de bara att slå oss. Det var de som började, säger Ida. Bryr du dig inte om

13 halsbandet och mobilen? Jo, säger Sofie. Det gör jag. Men vi har ju pratat med polisen. De kanske hittar halsbandet. Okej, säger Ida. Då säger vi så då. Men jag tycker ändå att de borde ha lite stryk. Ida packar sin väska. Sedan går de till idrottshallen Det blir en enkel match. Ida tar en massa poäng på sina servar. Hon är bra på att slå bollen mitt emellan två motståndare.

14 När de går hem har Sofie nästan glömt tjejligan. Hennes pappas mobil är ganska bra. Den kan mycket mer än den hon blev av med. Hon måste bara lära sig hur den fungerar. Det har just ringt in. Sofie och Ida sitter i klassrummet. De andra kommer in och stojar. Sedan kommer Hanna. Hon ska undervisa första timmen. Sofie ser på henne att det är något som har hänt. Det märks på hur Hanna står. Och på hur hon tittar på klassen. Sätt er ner, säger hon. Det har ringt in för länge sedan.

15 Hon väntar tills det blir tyst. Kattis och Tessan kommer inte idag, säger hon. De togs av polisen igår, när de stal saker i en affär. Har ni hört det? Det blir mycket tyst i klassrummet. Alla ser frågande på varandra. Men ingen säger något. Efter en stund så räcker Felicia upp handen. Jag såg det, säger hon. Jag var med dem i affären. Men jag tog inget. Det var bra, säger Hanna. Ni ska inte stjäla. Till sist blir ni upptäckta.

16 Vad tog de? frågar Benny. Lite hudkräm säger Hanna. Det var bara några små flaskor. Ida räcker upp handen. Var är Kattis och Tessan nu? De är hemma, säger Hanna. Polisen vill veta om de har tagit några andra saker också. När det är klart kommer de tillbaka till skolan igen. Kommer de inte i fängelse? frågar Benny och skrattar. Nej, säger Hanna. Barn sätts inte i fängelse. Men jag tycker inte att det är något att skratta åt.

17 De är många andra som stjäl, säger Julia. Vilka då? undrar Hanna. Tjejligan, säger Julia. Tjejligan? undrar Hanna. Går de i vår skola? Nej, säger Julia. De går visst inte alls i skolan längre. Jag har träffat på dem, säger Sofie. De tog mitt halsband och min mobil. Sen berättar hon om det som hände i fredags. Alla är helt tysta och lyssnar. Sedan pratar de om överfallet på Sofie. De flesta har

18 sett de tre flickorna och vet att de ska akta sig. Sofie hade bara otur. På rasten samlas alla runt Sofie för att få höra mer. Alla tycker synd om henne. Men hon hade tur som inte blev slagen. Det har andra blivit. Nästa dag får de besked från polisen. Flickorna nekar till allt. De vet inte vem Sofie är och har aldrig träffat henne. Sofie ljuger, säger de. Hon har nog bara kastat bort sin mobil för att få en ny. De har i alla fall inte

19 tagit den. Polisen hittade inte något hos dem, som tyder på att de brukar stjäla. Så polisen lägger ner ärendet. Sofies pappa blir arg. Men han kan inte göra något. Vi får glömma det här, säger han. Men var försiktig, Sofie. Och se dig för. Om tjejligan går på dig igen, ska du skrika. Skrik och gör motstånd! Då kommer någon och hjälper dig

20 Mamma har köpt ett nytt smycke till henne. Så nu har Sofie både en mobil och ett halsband igen. Nästa dag är hon orolig när hon går ut. Hon tittar hela tiden efter tjejligan. När hon är ensam tänker hon på dom. Varje gång hon ser några äldre tjejer tror hon att det är de. Särskilt när det är mörkt är hon rädd. Bara om Ida är med känner hon sig trygg. Några dagar senare ska hon köpa en ny tröja. Efter skolan

21 skyndar hon sig till affären. Hon stannar framför skyltfönstret och ser att tröjan är kvar. Hej, hör hon bakom sig. Sofie vänder sig om. Där står tjejligan. De som stal hennes mobil. Tja, dvärg, säger den långa flickan. Hon sträcker fram sin hand. Får jag låna din mobil? Sofie ser sig omkring. Hon kan inte komma undan. Men det är några som går förbi på trottoaren. Hjälp! ropar hon. Hjälp! De tar min mobil! En man stannar och tittar på dem. Två av flickorna trycker

22 upp Sofie mot skyltfönstret. Den tredje vänder sig mot mannen. Det är bara min lilla syster, säger hon. Hon stuckit hemifrån. Nu har vi hittat henne. Men hon vill inte följa med. En av flickorna håller för Sofies mun. Den andra står i vägen, så att mannen inte kan se det. Se till att hon slutar skrika, säger han. Man tror ju att det är ett rån. Ja, håll käften nu, säger flickan till Sofie.

23 Mannen går därifrån. Han vänder sig om ett par gånger, sedan är han borta. Mobilen, säger den långa flickan. Ta upp den. Jag har ingen, säger Sofie. Du ljuger, säger flickan. Hon fäller upp en liten fick kniv. Då måste jag leta efter den själv. Tror du att jag hittar den om jag skär upp din jacka? Sofie ser skräckslagen på kniven. Tänker hon skära sönder jackan?

24 Här är den, säger Sofie och ger henne mobilen. Schysst, säger flickan. Jag tänkte väl att du skulle ha en ny. Hon tittar på mobilen. Så skakar hon på huvudet. Den är också gammal. Men den är inte så dålig. Den är inte din, va? Nej, snyftar Sofie. Det är min pappas. Och den var dyr. Han ska ha tillbaka den. Ja, det kan han få, säger flickan. Det hänger på dig.

25 Hon låter mobilen försvinna i sin ficka. Sedan pekar hon på en av de andra tjejerna. Du behöver bara hjälpa Olle. Olle? säger Sofie. Flickan flinar. Ja, för fan. Tror du att jag säger hennes riktiga namn? Hör på, pucko. Olle vill ha en parfym. Men hon har inga pengar. Därför ska du gå med Olle och mig till affären där borta. Hon visar dig vilken parfym hon

26 vill ha. Du tar den och sedan går du ut. Och när Olle har fått parfymen, får du tillbaka mobilen. Lätt, va? Det gör jag inte, säger Sofie. Jag kommer att bli upptäckt. Nej, sa flickan. Inte med ditt änglafejs. Stick nu. Annars får du inte mobilen. Och den här gången skvallrar du inte för polisen. Fattar du? Flickan som kallas Olle tar tag i Sofie. Det kommer inte att hända ett skit. Jag har gjort det

27 många gånger. Olle och den långa flickan drar med Sofie mot affären. Och du håller tyst. Annars. Olle pekar på sin ficka. Jag har också en kniv. Sofie går motvilligt med. Hon ska ha tillbaka sin pappas mobil. Även om den är gammal så är den dyr. Men att stjäla! Det har hon aldrig gjort förut. Hon får en knuff i ryggen.

28 Gå in nu, säger Olle och öppnar dörren. Olle går direkt till parfymerna och testar några av dem. Så ställer hon en flaska framför Sofie. Den här, viskar hon. Sedan går Olle bort och letar i en korg med tvålar. Sofie tittar på flaskan. Den är stor. Mycket större än de som mamma köper. Den måste vara jätte dyr. Den långa flickan blänger argt på Sofie. Sofie tittar åt alla håll. Hennes hjärta slår vilt. Ingen ser henne. Så tar hon flaskan. Hon

29 tittar överallt igen. Fortfarande är det ingen som tittar på henne. Snabbt låter hon flaskan glida ner i fickan. Hon är röd i ansiktet och hjärtat hamrar i bröstet. Hon går mot utgången. En expedit ler mot henne. Vad betyder det? Har hon sett allt? Sofie försöker le tillbaka. Så går hon fram till expediten. Hon vet inte varför hon gör det. Det är som om hennes ben går av sig själva. Det är nog bäst att hon säger att hon har en flaska parfym. Men hur blir det då med pappas mobil?

30 Hon blir yr och måste ta tag i disken. J j jag skulle vilja ha en påse halstabletter, säger hon. Jaha, säger expediten och lägger fram påsen på disken. Var det något annat? Nej tack, säger Sofie och lämnar fram pengarna. Hallå! Du där! hör hon en man säga. Hon rycker till och vänder sig om. Hon blir alldeles varm i ansiktet. Mannen står bakom henne. Men det är inte henne han menar. Det är Olle.

31 Kom med här, säger han. Vad har jag gjort? frågar Olle. Sofie tar sina halstabletter och går tillsammans med den långa flickan. När hon kommer ut på gatan börjar hennes ben att skaka. Efter en kort stund kommer Olle också. Värsta idioten! skrattar hon. Gubben rotade igenom mina fickor. Hon ger Sofie en puff i ryggen. Du var cool. Det trodde jag inte.

32 Sofie ger henne parfymen. Ge mig min mobil, säger hon. Den långa flickan lämnar mobilen till Sofie. Så fort hon har fått den skyndar hon sig därifrån. Sofie låser upp och går in. Det är ingen hemma. Hon går till sitt rum. Hon har stulit. Det tänker hon på hela tiden. Hon har stulit i en affär. Ska hon berätta för mamma och pappa? Vad kommer de att säga? Men hon gjorde det för att få tillbaka

33 pappas mobil. Sofie lägger sig på sängen. Hon vet inte vad hon ska göra. Tänk om tjejligan får tag på henne igen? Vad kommer de att tvinga henne att göra nästa gång? Plötsligt hör Sofie skratt från köket. Det är mamma och pappa. De har varit och handlat tillsammans. Det brukar de nästan aldrig göra. Mamma står i dörren. Kom Sofie, säger hon. Du och jag lagar maten ikväll.

34 Sofie tar mobilen och följer med. Hej pappa, säger hon. Du kan få tillbaka din mobil. Jag vill inte ha den längre. Nej men Sofie, skrattar han. Är du sjuk? Så ser han hennes ansikte. Han lägger armen om henne. Vad är det som är fel? Då berättar Sofie vad som har hänt. Om tjejligan. Att hon stal parfym. Och om hur rädd hon var för att bli upptäckt i affären. Hon berättar allt.

35 Den kvällen äter de sent. Men de pratar mycket. Om att stjäla och om att bli tvingad att göra något som man inte vill. Vad skulle hon ha gjort? De hade tagit pappas mobil. Hon var tvungen att stjäla för att få tillbaka den. Dessutom var det ju nära att hon hade berättat allt för expediten. Hon gick fram till henne. Men sedan kunde hon inte. Expediten skulle nog ha kallat på polisen. Då hade allt blivit fel. Ingen skulle ha trott henne. Jo, mamma och pappa. Men vad hade det hjälpt? Hon hade ju

36 stulit parfymen. I efterhand är det alltid lätt att veta vad man borde ha gjort. Det var annorlunda när tjejligan stod framför henne med kniven. Försök att glömma det, säger pappa. Du menade väl. Du gjorde det för att få tillbaka min mobil. Jag ringer polisen. Nu ska de där flickorna stoppas.