Författare: Umm Shifaa Illustrationer: M. Lindholm Umm Abdir-Rahman Layout & typografi: Leia Form Sammanställd av: Sonya Umm Ilyas

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Författare: Umm Shifaa Illustrationer: M. Lindholm Umm Abdir-Rahman Layout & typografi: Leia Form Sammanställd av: Sonya Umm Ilyas"

Ingeborg Forsberg
för 7 år sedan
Visningar:

1 IBRAHIMS EID Författare: Umm Shifaa Illustrationer: M. Lindholm Umm Abdir-Rahman Layout & typografi: Leia Form Sammanställd av: Sonya Umm Ilyas Bokens rättigheter tillhör: Sonya Umm Ilyas I samarbete med

2 Ibrahim hette en pojke som var sex år. Han bodde med sin mamma, pappa och sina två systrar Lina och Rana. Idag var Ibrahim ledig från skolan. Hans systrar ville vara hemma och leka med pärlor. - Tjejgrejer, sa Ibrahim. Mamma får jag gå själv till morfars hus? Jag hittar dit själv nu, jag är ju stor, snälla säg ja mamma! - Okej Ibrahim det kan du väl få, sa mamma.

4 Morfar blev mycket glad då Ibrahim dök upp. Vilken glad överraskning! tyckte han. De åt lite mat och drack te. Vill du har kex? frågade morfar. Ja gärna sa Ibrahim. När morfar öppnade skåpet för att ta fram kexen upptäckte Ibrahim att det fanns en godispåse som skymtade fram längst upp. Mmm godis, tänkte han. Han kände sig verkligen sugen. Men han visste vad morfar skulle säga och vad hans pappa sa: Godis får man bara äta på helgen, inte varje dag, annars får man ont i tänderna och ont i magen. Sen hjälpte Ibrahim morfar i trädgården. De grävde och grävde och vattnade och vattnade. Klockan blev mycket Nu kände sig morfar väldigt trött. Han frågade om Ibrahim också var trött. Det var han.

6 Så de gick och vilade tillsammans på morfars stora säng. Morfar somnade efter en liten stund. Ibrahim kunde höra hur han snarkade. Då hände något. Shaytan viskade till honom. Vet du vem Shaytan är? Han är muslimernas fiende, han säger till dem att göra dumma saker. Vet du vad han viskade? Kom igen Ibrahim, ta godiset nu! Morfar sover ju, han kommer inte märka nånting. Du behöver inte ta allt, bara lite! Så han tog pallen och kravlade sig upp på bänken och öppnade skåpet. Det var det! Det var klubbor och kolor och massor med choklad! Så mycket kunde väl aldrig morfar äta själv. Det skulle Ibrahim ha. Han tog lite, sen lite till, och så roffade han åt sig mer och mer och mer tills hans händer var fyllda. Då hoppade han ner och sprang till hallen för att ta sin blåa väska som han hade med sig. Han lade godiset i väskan och ställde tillbaka den bredvid dörren. Han skrattade för sig själv och tänkte: Nu ska jag gå hem och gömma det i garderoben och ingen kommer att få reda på nånting. Så kan jag äta godis varje dag. Mums! Men Allah visste. Han vet allt som vi gör även det som vi försöker hålla hemligt.

8 Nästa dag skulle Ibrahim gå ut med mamma och sina systrar Lina och Rana. De skulle gå till torget och köpa frukt och grönsaker. - Var är din mössa Ibrahim? frågade mamma. - Jag vet inte, svarade han. De letade och letade. I väskan och under soffan. Bakom sängen och i byrån. - Den är säkert i din garderob, sa mamma. - Det tror jag absolut inte att den är, svarade Ibrahim. Inte alls! - Jag kollar i alla fall, sa mamma. - Neeeeeeeeej du får inte öppna min garderob. Den är bara min! skrek Ibrahim. Men mamma öppnade i alla fall. Hon letade och letade och plötsligt, längst inne i garderoben hittade hon något! Men det var inte mössan. Det var godis, massor med godis! - Vad är det här för något?? frågade mamma upprört. Var har du fått det ifrån? - Jag har hittat det, svarade Ibrahim. - Var har du hittat det? frågade mamma. Du måste säga som det är! Allah blir mycket arg på dig om du ljuger. Då blev Ibrahim rädd. Han tänkte på det han hade gjort. Det var ju en hemsk sak att stjäla. Shaytan hade lurat honom! Vad skulle hända nu? Han visste att han måste säga sanningen annars skulle det bli ännu värre. - Jag tog det från morfar, erkände han till sist. Han hade så mycket godis i sitt skåp. Jag trodde aldrig att han skulle orka äta allt det där själv. - Du borde skämmas Ibrahim! sa mamma med arg röst. Vet du inte att Allah inte tycker om att man stjäl? - Jag vill inte att polisen ska komma och ta mig, snyftade Ibrahim. Han grät och ångrade sig mycket. Jag ska aldrig göra så mer, det var fel! Jag ville ju bara prova hur det kändes, och jag var så sugen på godis.

9 - Jag tror på dig Ibrahim, sa mamma. Jag är säker på att du förstår hur dumt det var. Du brukar ju alltid vara en sån duktig pojke som gör salah och läser Koranen. Nu måste du be om förlåtelse till Allah för det du har gjort. - O Allah förlåt mig! sa Ibrahim. Förlåt mig och låt inte polisen ta mig. Jag lovar att aldrig stjäla igen! - Men för att Allah ska förlåta dig måste du också lämna tillbaka det du har tagit, sa mamma. Kom så går vi till morfar med det!

10 Så begav de sig till morfars hus. Ibrahim ringde på dörren. - Ibrahim! Vad roligt att se dig, sa morfar. Men skulle du inte följa med mamma till stan idag? - Jo, men jag har gjort en mycket dålig sak, sa Ibrahim. Ibrahim tog fram godiset och räckte morfar det. - Förlåt, sa han. Jag tog ditt godis igår när du sov. Det var Shaytan som viskade till mig att jag skulle ta det. Men det var mitt fel för jag lyssnade på honom. Du får inte bli arg på mig morfar! - Jag förlåter dig, sa morfar. Det låter som att du verkligen ångrar dig. - Men morfar, sa Ibrahim, orkar du verkligen äta allt det där godiset själv?

12 - Det skulle egentligen vara en hemlighet, svarade Ibrahims morfar, men nu får jag berätta det för dig i alla fall. Du vet Eid kommer ju om några dagar in sha Allah. Jag tänkte att vi skulle fira Eid tillsammans och att ni skulle få godiset du och dina systrar. Då blev Ibrahim alldeles röd i ansiktet. Tänk att morfar var så snäll och köpte godis till Eid, och så gick han och stal det! - Var inte ledsen längre, sa morfar. Jag tror nog att du aldrig kommer att stjäla från någon igen, eller hur? - Nej ALDRIG in sha Allah, sa Ibrahim. Morfar gav honom en stor kram. Nu kändes allt bra igen.

Relevanta dokument

Hemliga Clowndocka Yara Alsayed

Hemliga Clowndocka Yara Alsayed - Olivia vakna! Du kommer för sent till skolan, ropade mamma. - Ja jag kommer. Olivia tog på sig sina kläder och åt frukosten snabbt. När hon var klar med allt och står