I Surte finns professionella instrument. Jag spelar på fiol, flöjt och piano.

Transkript

1

2 kap 1 Hej. Hej jag heter Anna och är 10 år. Jag gillar att spela musik därför går jag i en musikskola som heter Surteskolan. I Surte finns professionella instrument. Jag spelar på fiol, flöjt och piano. Jag har en kompis som heter Linus. Han har gult hår blåa ögon och brukar ha en svart tröja. Jag och Linus är lite rädda för en av dem 5 städerskorna. Men jag vet inte vad hon heter. Vi brukar fråga vad hon heter men hon svarar inte. Hon har blått hår hon är brun i huden och tjock. Vi är rädda för hon för att hon svarar aldrig och är lite skum. Det är en dörr i skolan bredvid saxofonen som jag och Linus undrar om många gånger. Den är magisk på något sätt. Jag och Linus brukar leka med varandra. Då pratar vi om vad som finns bakom dörren.

3

4 Kapitel 2 ett konstigt brev. En dag när jag väntade på fröken för jag skulle träna piano såg jag att någonting stack ut ur nyckelhålet på dörren. Jag tog föremålet och plötsligt hörde jag att den andra dörren öppnades jag vände mig snabbt om och såg fröken komma in. - Du skrämde mig, sa jag -Samma här, sa fröken. På rasten visade jag Linus vad jag hittade. Det var ett brev. På brevet stod det: H j ä l p!!! Vi har krig! Korvarna vill attackera oss potatisar. Jag är sås den tredje jag är potatiskungen av Lingon landet. Du är den utvalde. Bara du kan jaga bort körvarna tillbaka till Ketchuplandet. Ni behöver nyckeln som bara en person på hela skolan vet var den är. Snälla hjälp. Hälsningar potatiskungen. Vi måste göra något sa Linus och jag på mun i varandra.

5

6 Kapitel 3. Nyckeln. Nästa dag gick jag till Linus och sa: -Jag tänkte på brevet vi läste igår, och jag tror att jag vet vem som har nycklarna. Sa jag -Vem då, då, sa han. -Städerskan, du vet den där som aldrig svarar. -Det är ju ganska möjligt, men hur ska vi ta ifrån henne nycklarna -Jag tror jag vet hur. Sa jag fundersamt. Linus och jag satt och tänkte länge. Till slut kom vi på en plan. Först gick Linus och lämnade smutsiga och blöta spår efter sig så att städerskan gick och tvättade upp spåren. Sen gick jag in i så kallade lilla rummet. Efter en stund kom Linus. Han var jätteandfådd. -Vad har hänt! frågade jag -Hon märkte nästan mig. -Men hon kommer väl inte hit? frågade jag. -Nej, nej men har du hittat nycklarna? -Det kommer bli lite svårt. Jag visa en låda som var omkring 20cm djup och var full med nycklar. Linus såg besviken ut. Plötsligt kom hon in i rummet och med en förskräcklig blick tittade hon på oss. Det kändes som om blodet frös till is. Men plötsligt vände Linus sig hastigt om och öppnade fönstret. -kom snabbt innan hon kommer ta dig! Jag hoppade igenom de öppna fönstret och sprang för livet till dörren. Den var fortfarande låst. Plötsligt började något i lådan lysa. Vi tittade i lådan och tog upp en lysande nyckel. Jag tyckte den var len men när Linus tog i den var den skrovlig. Sen fick Linus en stöt. -Aj!!! -Jag tror att dörren vill att bara jag ska gå. Då lyste nyckeln grönt. Jag satte nyckeln i nyckelhålet och sakta vred nyckeln...

7

8 Kapitel 4 In genom dörren! När jag gick igenom dörren såg jag det konstigaste jag har sett i mitt liv. Träden var jodda av potatis men var täkt av ketchup och gräset var mjuk och len. Jag gick vidare och plötsligt såg jag en figur som liknade en potatis och en annan figur som liknade en korv. Korven skulle just äta upp potatisliknande figuren så jag skrek högt: S T O P då sprang korv liknande figuren iväg. När jag vände mig för att se vad som hände var potatisen redan borta. Jag tänkte på brevet. De måste vara Lingonlandet. Jag gick vidare. Jag kom på att jag skulle fråga om potatiskungen men varje potatis jag ville fråga sprang bara iväg. Jag hittade en potatis som inte sprang iväg. Iallafall inte med en gong, ja, ja men i alla fall. jag tänkte fråga om jag får sova en natt hos han men plötsligt kasta han nycklarna, börja skrika och sprang iväg nycken han kasta till mig var lik den till dörren. Jag öppnade det lilla huset. I huset var allt av lingon. Inte konstigt att det heter Lingonlandet! Men när jag kände på lingonen kändes de lena och släta och mjuka, inte alls som lingon. Jag gick till någonting som liknade ett sovrum men täckt av de konstiga lingonen. Jag la mig och somnade i en djup sömn.

9

10 Kapitel 5 En ny vän När jag vaknade trodde jag inte mina ögon. Det låg lingonsaft och macka med lingon. Jag hörde att någon var i köket men jag såg ingen där. Efter en kort stund hörde jag något igen. Jag gick till köket och till slut såg jag en liten, söt, skäggig potatis -Du måste vara potatiskungen, sa jag. -Ja det är jag, Sås den tredje potatiskungen, svarade han med stolt röst. -Vad gör du här??? Och hur hittade du mig? Mamma kommer oroa sig för mig!!!!!, gapade jag. -Oroa dig inte. En dag i din värld är ett år hos oss! -Va!? sa jag. -Ja, men kom nu, du måste hjälpa mig. Efter en stund hade vi gått 50 mil. Det kändes verkligen som 50 mil. Men Sås förklara att i mitt land är det 2km. -Du, hur vet du så mycket om min värld, sa jag. -Du vet, jag har varit en människa innan jag gick in i Lingonlandet men... -Så du menar att jag kommer bli en potatis, avbröt jag. -Nej, det är bara om man blir kung. -Okej, sa ja. -Men gå och lägg dig nu, sa han trött.

11

12 Kapitel 6 Uppdraget När jag vaknade var jag fortfarande sömnig men sen såg jag att Sås hade fiskat upp några lingonburkar med gröna fisksvansar. -Du vet, det brevet du skickade till mig. Varför vill de äta upp alla potatisar, frågade jag medans jag åt potatisäpplen och koka lingon i lingonsaft. -Jag vet inte, sa Sås med full mun. Därför frågade jag dig om hjälp. -Ok, sa jag -Men det sägs att korvarna äter oss för någon förgiftat ketchupen i deras land och alla som åt ur den blev falukorvar. -Så korvarna gillar ketchup. Intressant Plötsligt kom jag på vad jag skulle göra. Jag skulle plantera ett snabbväxande potatisträd. Sedan ska jag gå upp i trädet, borra ett hål i ketchupflaskan och knyta fast en fiskelina. Och till det behöver jag: En ketchupflaska Ett fiskespö Snabbväxande potatisträdens frön En borr Jag visade Sås vad jag behövde. -Är du säker på att det kommer att fungera? -Jag är i alla fall 99% säker. -Mmm,mumlade han. Du kan få fröna men allt annat måste du hämta själv, sa Sås. -Ok, fast då måste jag tillbaka till min värld. Hej då så länge. Sen sprang jag med full fart mot dörren. Jag såg i ögonvrån att Sås vinkade till mig.

13

14 Kapitel 7 tillbaka i skolan När jag kom tillbaka till skolan hade det bara gått en minut. Bra, för rasten var en timme. Jag gick till vaktmästaren och frågade: -Kan jag få en borr. - Glöm och dröm, sa han retsamt. -Men har du inte någon liten borr som jag kan få. Snälla. -Jo, det kanske finns någonting till en liten flicka. Här har du din lilla borr. -Tack. Sen gick jag snabbt över den långa korridoren till den tomma matsalen. -Kan jag få lite ketchup av er, frågade jag. -Här har du, lilla flicka, sa hon med en trött röst. -Bra! nu är det bara ett fiskespö. Jag letade efter det långa spöt i hela skolan men det fanns ingenstans. Jag satte mig ner på den lilla, lila pallen i rummet och tänkte långsamt vad jag skulle göra. Plötsligt hörde jag någonting. När jag vände mig om stod Linus där med ett fiskespö. -Hur visste du? -Jag fick ett brev, det visade sig att allt man skrev i Lingonlandet på papper kommer direkt till dörren. Jag kramade Linus hårt. -Var låg fiskespöt? -I djur och natursalen, sa Linus retsamt. -Jaha!! När jag skulle öppna dörren fick jag en konstig känsla av att jag hade glömt någonting. Men det var dåligt samvete. Jag hade ju helt glömt Linus. Jag lämnade långsamt min värld och gick.

15

16 Kapitel 8 Sanningens ögonblick. Jag sprang till Sås. Han skulle just plantera sina snabbväxande potatisfrön. -Förresten, hur snabbt växer de där fröna? frågade jag. -I bästa fall 1 minut, svarade han. -Ok, då sticker jag på toa. 3 MINUTER SENARE. -Förlåt att det tog så lång tid. jag har lite ont i magen, sa jag. -Vi har ett problem. -Vilket? -Det är för varmt. vårat frö kan inte växa när det är 37 grader ute. -Hur lång tid tar det. -25 minuter. -Suck. -Men man kan vattna den. -Det räcker inte. Jag ställde mig över den vissna växten med mina redskap. Plötsligt hörde vi dem. De var tusentals och vi var bara TVÅ. Och då började det vissna trädet växa och växa. Jag vet inte hur det hände men det bara växte. Jag tänkte att nu har jag chansen. Jag borrade ett hål i ketchupflaskan, tog tag i fiskespöt och knöt fast ketchupflaskan i fiskelinan. Då hände det, korvkungen stannade upp. Han vände sig om luktade på flaskan, som en hund. Sen slet han bort ketchupflaskan. Han smakade på den och kastade den långt in i ketchuplandet. Plötsligt blev hela ketchuplandet täckt av ketchup. Jag gick ner och röde på den. Det var samma känsla som lingonen i Lingonlandet, mjukt och lent. Då kom Sås och sa: -Bra jobbat. -Tack, sa jag. -Kan jag bjuda dig på te, sa ketchupkungen snällt. -Gärna tack! vill du följa med oss, Anna. -Nej, jag går till min värld. -Hej då, sa han.

17

18 Kapitel 9 En ven i min värld! Jag satt och spelade fiol. Jag var väldigt trött efter det där med körvana och potatiskungen. -Vad har hänt, du ser inte bra ut, fråga fröken. -Nej, jag är bara trött, svarade jag. -Jag tycker du ska gå hem, Anna. -Ok om du nu säger det. -Vänta lite jag ringer din mamma. Några minuter senare kom fröken. Hon sa att mamma kommer. Jag skulle gå ut till den långa korridoren. Plötsligt hörde jag att något typ ramla i lilla rummet. Jag insåg att jag inte hade något annat val än att öppna dörren. -Aj hjälp mig, sa en ledsen röst. -Ja, ja jag kommer, sa jag med darrig röst. Då såg jag att det var städerskan som ramlade. -MEN VAR ÄR MINA NYCKLAR!!!!!!!!!! Ropade hon. Det blev så att när hon ramla så ramla också lådan med nycklarna. På något sätt hade hon märkt att det var EN nyckel borta. -Jag tror att det här är den, sa jag. -Tack du är inte så elak som alla andra, jag heter Felicia, sa hon och räckte ut handen. -Jag heter Anna. Precis då kom Linus. -Hej, sa han och räckte ut handen för att hälsa. -Linus detta är Felicia. -Felicia detta är Linus. -Jag har lite godis i min väska vill ni ha, sa hon försiktigt. -Ja!!! Ropade jag och Linus -Du Felicia varför svarade du aldrig. -Jag var rädd, i förra skolan retade alla mig. Jag ville inte att det skulle hända igen. -Jaha oj. -Vi kommer vara vänner för evigt. Men detta är vår hemlis, sa alla. Slut b-)

19