Vägledning på arbetsförmedlingen

Malmö högskola Lärarutbildningen Individ och samhälle Examensarbete 15 poäng Vägledning på arbetsförmedlingen En kvalitativ studie Counselling in the employment office Cecilia Lepistö Studie- och yrkesvägledarexamen 180 poäng Hösten 2008 Examinator: Anders Lovén Handledare: Maja Nordenankar

Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att försöka visa en bild på hur vägledare arbetar på arbetsförmedlingen och om vägledning existerar. För att genomföra undersökningen valde jag att göra kvalitativa intervjuer med sex stycken studie- och yrkesvägledare, fyra kvinnor och två män. Det finns fem offentliga arbetsförmedlingar i Malmö varav mina intervjupersoner representerar fyra av dessa. Mitt kriterium var att de skulle vara utbildade studie- och yrkesvägledare. Anledningen till att jag valde att utföra mina intervjuer på olika arbetsförmedlingskontor var att jag ville se om det fanns skillnader i studie- och yrkesvägledarnas arbetssätt. Det jag kom fram till i min undersökning är att det inte finns någon renodlad vägledningsverksamhet på arbetsförmedlingen. De intervjuade ansåg alla att deras utbildning har varit relevant inför ett arbete på arbetsförmedlingen, främst då förhållningssättet man tillägnar sig samt samtalsmetodiken. Det alla var överens om var att det fanns en tidsbrist och brist på resurser för att kunna ha så mycket enskild vägledning och gruppvägledning som man ville. Då de arbetar utifrån ett uppdrag är det snabbast möjliga väg till arbete som gäller. Nyckelord: Arbetsförmedlingen, Arbetssätt, Studie- och yrkesvägledare, Vägledning 2

Förord Jag påbörjade denna uppsats hösten 2006, men av olika anledningar så blev jag inte färdig i tid och sen har tiden bara rullat på. Men vad är det man säger, bättre sent än aldrig. Jag vill först och främst tacka de personer som ställde upp på intervjuerna, utan er hade det inte blivit något arbete. Jag vill även tacka min man Mika för hans stöd och för att han har peppat mig till att bli färdig med detta arbete. Till sist vill jag också tacka min syster Amii för hennes stöd och uppmuntran under denna tid. Göteborg, augusti 2008 Cecilia Lepistö 3

Innehållsförteckning 1 Inledning 6 1.1 Bakgrund 6 1.2 Syfte och frågeställningar 6 1.3 Begreppsdefinitioner 7 Sid 2 Kunskapsbakgrund 8 2.1 Arbetsförmedlingens utveckling kort historik 8 2.2 Studie- och yrkesvägledningens utveckling inom Af 10 2.3 Vägledningscentra, infotek och lärcentra 12 2.4 Vägledning via Internet 13 2.5 Tidigare forskning 13 2.5.1 Arbetsvägledning i närbild 13 2.5.2 Arbetsmarknadscoachning på arbetsförmedlingen 14 2.5.3 Betydelsen av vägledning för vuxna och yrkesvägledning på en 15 arbetsmarknad i förändring 3 Metod och genomförande 16 3.1 Metod 16 3.2 Urval 17 3.3 Avgränsningar 17 3.4 Genomförande 18 3.5 Precisering av frågeguiden 18 4

4 Resultat 20 4.1 Intervjudeltagare 20 4.2 Intervjuerna 21 4.3 Sammanfattning av resultat 26 5 Diskussion 28 5.1 Förslag till vidare forskning 30 Källförteckning 31 Bilaga 33 5

1. Inledning 1.1 Bakgrund Jag har ända sen utbildningens start velat ha praktik på arbetsförmedlingen, tyvärr blev detta aldrig av och förmodligen har detta till stor del att göra med mitt val av ämne till mitt examensarbete. Dock har jag sedan jag påbörjade detta arbete fått göra en tvåveckors praktik på arbetsförmedlingen när jag flyttade till Göteborg. Jag fick följa två utbildade vägledare, där den ene jobbade med rehab och den andre med ungdomar. På den arbetsförmedlingen hade de faktiskt en person som jobbade endast med vägledning, dock hade den personen ingen utbildning inom studie och yrkesvägledning. 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med mitt examensarbete är att försöka ge en bild om och hur utbildade studieoch yrkesvägledare arbetar med vägledning inom arbetsförmedlingen. För att göra detta har jag valt att intervjua ett antal vägledare som jobbar på arbetsförmedlingen. De frågor jag vill ha svar på är följande; Hur arbetar utbildade studie- och yrkesvägledare med vägledning på arbetsförmedlingen? Existerar studie- och yrkesvägledning på arbetsförmedlingen? 6

1.3 Begreppsdefinitioner För att underlätta läsningen av mitt arbete kommer här en liten förklaring till nedanstående begrepp. Studie- och yrkesvägledare När jag skriver studie- och yrkesvägledare i detta arbete så avser jag personer som professionellt arbetar med vägledning i olika sammanhang. Det kan även hända att jag använt benämningen SYV i arbetet. Vägledning samtal mellan en professionell person och en person som söker vägledning i en problemsituation för att få hjälp att försöka hantera möjligheter och svårigheter. Lösningsfokuserad vägledningsmodell - I ett vägledningssamtal fokuserar vägledaren på vad som har fungerat, det positiva, istället för att hålla sig kvar vid vad som inte fungerat i olika situationer för den sökande. Vägledaren ska inte försöka ta bort problemet, lösa det, utan underlätta för den sökande att göra mer av de handlingar han/hon gör när inte problemet finns, dvs. fokusera på lösningar. 7

2. Kunskapsbakgrund 2.1 Arbetsförmedlingens utveckling kort historik Vårt samhälle har varit under ständig förändring under åren då det gäller arbete, från att ha varit ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle. I och med denna förändring såg man ett behov om en mötesplats för arbetsgivare och arbetstagare. Ett annat syfte var också att man ville minska kostnaderna för fattigvården och att kunna utöva kontroll över arbetslöshetsersättningen. De första arbetsförmedlingarna inrättades 1902 i Helsingborg och Göteborg och därefter över hela landet så småningom. 1 Vid slutet av 1930-talet gjordes arbetsförmedlingen tillfälligt statlig, men blev sedan permanent statlig i slutet av 1940-talet. Detta gjordes till följd av två statliga utredningar, 1936 års rationaliseringsutredning och 1937 års arbetslöshetssakkunniga, där man ansåg att för att öka rörligheten på arbetsmarknaden borde staten gå in mer aktivt och då på så sätt även stödja industrins rationaliseringar. I och med dessa utredningar så organiserades arbetsförmedlingen om och fick en mer specialiserad yrkesförmedling, tjänstemannaförmedling, arbetsvård och yrkesvägledning. 2 I början av 1948 inrättades även AMS (arbetsmarknadsstyrelsen), vilken fungerar som central myndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor och chefsmyndighet för länsarbetsnämnderna. På 1950-talet gjordes det en utredning av arbetsförmedlingen, Rubbestadsutredningen, där man granskade målen för verksamheten, organisationen överlag och deras arbetssätt. Det utredningen bl.a. kom fram till var att det saknades en närmare definierad målsättning, men trots detta så gjordes inga försök till att formulera något bättre. Det som däremot skedde var att man drog in på personal för att effektivisera verksamheten. 3 1960 gjordes en arbetsmarknadsutredning där man ansåg att verksamheten bedrevs i två helt olika linjer, en för platsförmedling och en för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Man ville då försöka öka förmedlingsarbetets kvalité, det skulle göras mer än att bara registreras och skickas iväg, man ville höja kraven på informationen av lediga platser och vid intervjuer med de arbetssökande. I slutet av 1960-talet gjordes ett försök med 1 AMS, 1995. Arbetsmarknadspolitik i förändring sid. 33 2 AMS, 1995. Sid 37 3 SOU, 1990:31. Perspektiv på arbetsförmedlingen sid. 135-137 8

öppen förmedling som i stort sett omfattade allt inom arbetsförmedlingen; kontorens inre organisation, lokalernas utformning, arbetsformer och arbetsfördelning bland personalen och detta försök pågick i fyra år. 4 Under 1980-talets högkonjunktur ökade trycket på arbetsförmedlingen från regeringens sida, deras ambition var att rationalisera all offentlig verksamhet och ansåg att servicegraden gentemot medborgarna skulle ökas. I och med detta så gjorde AMS upp ett program, det s.k serviceprogrammet. Det gick ut på att arbetsförmedlingen skulle bli mer serviceinriktade med kunden i centrum. En verksamhetsplanering utvecklades där det blev en övergång från regelstyrning till målstyrning. 5 På 1990-talet så ökade ansvaret på arbetsförmedlarna att fatta egna beslut då det ekonomiska ansvaret lades på de lokala förmedlingarna. Som en arbetsförmedlare beskrev det; Från att vara styrda utifrån har vi idag en mycket platt organisation. Varje litet arbetsförmedlingskontor har egen budget och kan besluta om de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är anpassat till ortens arbetsmarknad 6 Arbetsförmedlingen arbetar utefter tre huvudmål, och dessa är att; Matcha - utgår från utbudet och efterfrågan på arbetskraft vid ett visst tillfälle och syftar till att sammanföra de arbetssökande och de lediga platserna. Utbilda - Genom att utbilda arbetssökande till yrken där det råder brist kan förmedlingen medverka till att arbetskraftens kompetens bättre svarar mot efterfrågan. De som väljs ut att delta i en arbetsmarknadsutbildning ska enligt förmedlingens bedömning kunna få ett arbete efter utbildningen. Aktivera - har som huvudsyfte att öka utbudet av arbetskraft. Uppgiften omfattar insatser som stärker, utvecklar och motiverar så att även de arbetssökande som står längst ifrån arbetsmarknaden lättare ska kunna matchas till arbete. 4 SOU, 1990:31. Sid 144-157 5 Red. Johansson, Annelie, 1995. Arbetsförmedlingen under sju decennier. Sid. 20-21 6 Arbetsförmedlingen under sju decennier. Sid. 21 9

Arbetsförmedlingen erbjuder även sju s.k. tjänster som vänder sig till arbetssökande: Att söka arbete Förbättra ditt arbetssökande Vägledning till arbete Starta eget företag Utbildning till arbete Klargöra arbetsförutsättningar Anpassa arbetssituationen 7 När en arbetssökande kommer för första gången till arbetsförmedlingen så ska det göras en fastställande av tjänst, de blir då inskrivna i några av de sju punkterna här ovanför. 2.2 Studie- och yrkesvägledningens utveckling inom AF kort historik Man har arbetat med vägledning på arbetsförmedlingen sedan slutet av 1920-talet, då som en kombination av ungdomsförmedling och yrkesvägledning. Men det var först när arbetsförmedlingen gjordes temporärt statlig som man började utveckla och göra en systematisk uppbyggnad av yrkesvägledningen. Vid mitten av 1940-talet fanns där 75 heltidsanställda tjänstemän i den regionala och lokala verksamheten och dessutom ett antal kontaktpersoner inom skolväsendet. 8 Inom arbetsmarknadskommissionen inrättades en sektion för ungdoms- och yrkesvägledningsfrågor, där det arbetade specialister eller s.k. konsulenter inom olika områden t.ex.; för läroverk och folkskola och för kvinnliga vägledningssökande. Det utvecklades även ett systematiskt yrkeskartotek. 7 Rapport, Åhlin Nils-Åke, 2004. Vägledning till växt sid. 13 8 SOU, 1990:31. Sid 130 10

Parallellt med yrkesvägledningen så inrättades det en särskild arbetsvårdsorganisation inom arbetsförmedlingen där de betjänade sökande ur alla yrkeskategorier och därmed skilde sig från de övriga specialsatsningarna. 9 Under 1980-talet gjordes det en PLOG-utredning 10, där det föreslogs att yrkesvägledningen och arbetsvården skulle slås samman och gick då under det nya namnet, arbetsvägledning. Denna period kännetecknas även av att personlig vägledning börja komma mer i fokus. 11 Från och med 1997 består nästan all handläggande personal på arbetsförmedlingarna av platsförmedlare och vägledare, och då kallas de ofta nu för tiden för arbetsförmedlare. Vägledarens huvuduppgift består av yrkesvägledning eller att placera arbetssökande i lämpliga åtgärder, men även att jobba i kundmottagningen och då ta emot nya arbetssökande, hjälpa till att skriva in dem. 12 I dagsläget består vägledning av olika former inom arbetsförmedlingen, t.ex. internetbaserat stöd i Sök direkt, viss muntlig vägledning genom Telefonkundtjänsten och givetvis personlig vägledning med en arbetsförmedlare. Till skillnad från skolans uppdrag så är arbetsförmedlingens vägledning i högre grad inriktad på arbetsmarknadens behov. Gruppvägledning på arbetsförmedlingen har använts sedan 1975, först i Stockholmstrakten för att sedan spridas över hela landet. Syftet med vägledningen var att aktivera den sökande inför arbets- och yrkesvalet och att öka informationsutbytet, dessa träffas ledes vanligtvis av två och två, en arbetsförmedlingstjänsteman och en psykolog. 13 I Lennart Hellstens bok, skriver han att gruppvägledning kan användas på arbetsförmedlingen för att utöka sin metodarsenal, det kan även öka samarbetet mellan personalen. Det kom även fram att uppfattningen från flera olika håll att om gruppvägledningen anpassas efter människors behov skulle detta kunna leda till att allmänhetens attityd gentemot arbetsförmedling blir mer positiv. Han vill dock poängtera att detta gäller gruppvägledningens möjligheter och menar att verksamheten givetvis kan misslyckas av olika skäl. 14 9 SOU, 1990:31. Sid 131 10 PLOG = platsförmedlingens organisation 11 Lovén, Anders, 1990. Arbetsvägledning i närbild. Sid 19 12 Riksrevisionsverket, 1999:15. Effektiviteten i arbetsförmedlingen sid. 33-34 13 Hellsten, Lennart, 1984. Gruppvägledning som metod vid arbetsförmedlingen. Sid 26 14 Gruppvägledning som metod vid arbetsförmedlingen. Sid 39-40 11

Han såg ett behov av att förändra den framtida vägledningens behov med tanke på den samhällsutveckling som pågick, de arbetssökande och de lediga jobben passade allt sämre ihop, så fanns det ett behov av att vägledning och gruppvägledning på arbetsförmedlingen skulle få en mer framträdande roll i framtiden. Han menade att vägledningen skulle vara ett komplement till platsförmedlingen och arbetsförmedlingens övriga hjälpmedel för att lindra dessa problem, vilket även PLOGutredningen kom fram till. 15 Arbetsförmedlarna som får anställning idag har skiftande utbildningar i botten, det kan t.ex. vara en studievägledare, en arbetsterapeut osv., och oftast krävs det även arbetslivserfarenhet. Arbetsförmedlingen bistår även med en egen utbildning som är uppdelade i flera moduler då man är nyanställd, detta läser man då parallellt med sitt arbete och i dessa moduler ingår även ett antal moment som finns i studie- och yrkesvägledarutbildningen, t.ex. samtalsmetodiken. 16 2.3 Vägledningcentra, infotek och lärcentra Här vill jag bara ta upp lite kort om vägledningscentra och infotek som var en tydlig trend under 1990-talet. Poängen med dessa var att man ville samla vägledarna under samma tak, och på så vis så skulle de kunna dra nytta av varandras kunskaper och erfarenheter. På senare år har dock fler och fler av dessa försvunnit och ersatts av s.k. lärcentra. 17 Dessa vänder sig till dem som vill hitta information om utbildningar, studerande som behöver vägledning, tillgång till datorer, grupprum för grupparbete m.m. Men de vänder sig även till utbildningsanordnare och pedagoger. Beroende på var i landet man bor kan den ha lite olika benämning. 15 Gruppvägledning som metod vid arbetsförmedlingen. Sid 95 16 RRV 1999:15. sid 14 17 Dresch, James - Lovén Anders, 2003. Vägledning i förändring sid. 5 12

2.4 Vägledning via Internet I dagens samhälle och i och med utvecklingen av Internet så förekommer det fler och fler sidor på Internet där man kan få vägledning eller få svar på sina frågor via olika forum, t.ex. syoguiden.com har både svenska och utländska sidor som de hänvisar till, där man bl.a. kan göra intressetester. Inom arbetsförmedlingen har det utvecklats fler och fler Internetverktyg som den sökanden kan använda sig av, allt för att underlätta den sökandes egen aktivitet 2.5 Tidigare forskning Lovén nämner i sin rapport, Arbetsvägledning i närbild, om avsaknaden av studier om yrkesvägledning och arbetsvägledning och trots att det har gått ca 18 år sedan han skrev sin rapport, så upplever jag att detta fortfarande stämmer. De flesta studier som gjorts är inom skolväsendet. Jag har valt att ta upp två rapporter och en D-uppsats då jag anser att de är relevanta för mitt arbete. 2.5.1 Anders Lovéns rapport Arbetsvägledning i närbild (1990) gick ut på att ta reda på hur vägledning fungerar på arbetsförmedlingen och hur de sökande blev bemötta. Hans urvalsgrupp var sju stycken arbetsvägledare, varav endast två stycken var utbildade studie- och yrkesvägledare. 18 I rapporten kartlägger han vad som sker i ett vägledningssamtal mellan vägledaren och den arbetssökande. Detta gjorde han genom att han spelade in samtalen på video och därefter granskade vägledarens samtalsmetodik, relevant information som ges och effektivitet. Han intervjuade även vägledarna. Det han bl.a. kom fram till var att vägledarna var missnöjda med arbetsbördan, de upplevde en känsla av otillräcklighet och på lång sikt dåligt samvete då de har för många sökande och som därmed leder till tidsbrist, men trots detta så ansåg de ändå att de hade ett positivt och stimulerande jobb. Hos de sökande var det de personer med arbetsskador som dominerade. 18 Lovén, Anders, 1990. Arbetsvägledning i närbild. Sid 24 13

Lovén kom även fram till att renodlade syv-samtal lågprioriterades. 19 2.5.2 Jag har här valt att ta upp en D-uppsats som har skrivits av Lina Lundmark vid fakulteten för ekonomi, kommunikation och IT. År 2005 gjordes det en satsning att införa arbetsmarknadscoachning på arbetsförmedlingen och detta projekt begränsades till Sörmland. I hennes uppsats som heter, Arbetsmarknadscoachning på arbetsförmedlingen, så har hon gjort en kvalitativ studie för att se vilka hinder och möjligheter arbetsmarknadscoachning har ur bl.a. ett arbetsförmedlarperspektiv. Det visade sig att det endast är en arbetsförmedling i landet där man aktivt arbetar med denna metod och hon har utgått från fem intervjuer med arbetsförmedlare från detta kontor. De hinder med arbetsmarknadscoachning som hon kom fram till var den myndighetskontroll som man förväntas ha på den arbetssökande, att de som jobbar i t.ex. direktservice (de som har den allra första kontakten med den sökanden) oftast inte träffar den arbetssökande mer än en gång, vilket är en nödvändighet för att kunna coacha någon enligt författaren till arbetet. De flesta av hennes intervjupersoner kände sig stressade över sin arbetssituation då de får påminnelser i form av mail om deras kontrollfunktion. 20 Arbetsförmedlingen erbjuder även coachning via sin hemsida, men hennes intervjupersoner menar att detta är långt ifrån arbetsmarknadscoachning utan baseras istället på tips och råd. 21 Avslutningsvis kom hon även fram till att om arbetsmarknadscoachning ska bli framgångsrikt på arbetsförmedlingen så måste det ske en förändring både hos arbetsförmedlarna och hos de arbetssökande. Arbetsförmedlaren måste se den sökande som kompetent och villig till att ta ansvar för sin situation och den sökanden måste ha inställningen att ingen kan ge mig ett arbete. 22 19 Lovén, Anders, 1990. Arbetsvägledning i närbild. Sid. 98 20 Lundmark, Lina, 2008. Arbetsmarknadscoaching på arbetsförmedlingen, sid 11 21 Arbetsmarknadscoaching på arbetsförmedlingen, sid 11 22 Arbetsmarknadscoaching på arbetsförmedlingen,sid 18 14

2.5.3 I den sista rapporten, Betydelsen av vägledning för vuxna och yrkesvägledning på en arbetsmarknad i förändring, som är en forskningsrapport om vägledning och långtidsarbetslöshet kom det fram att trots att den offentliga arbetsförmedlingen är den viktigaste aktören för att tillhandahålla vägledningstjänster så visar det sig att vägledningstjänsterna har ökat inom den privata och offentliga sektorn. I en del länder som t.ex. Danmark och Frankrike så har vägledning undergått en reform och åtgärder har tagits för att förbättra och göra vägledning mer tillgängliga, samt att det har utvecklats nya arbetsmetoder. 23 Rapporten kom även fram till att då arbetsmarknaden har undergått en förändring och det nu finns t.ex. egenföretagare, socialt arbete av olika former, frivilligt arbete, deltidsanställningar osv., så är många yrkesvägledare på den offentliga arbetsförmedlingen osäkra på hur de ska hantera dessa alternativ. Detta beror till stor del på att de redan är utsatta för ett högt tryck för att tillgodose arbetsgivarnas och de arbetssökandes grundläggande informationsbehov, men det beror även på bristande kunskaper om den lokala arbetsmarknaden. I rapporten så menar man att det råder en brist på utvärdering och mätning av resultat, vilket behövs för att man ska kunna förbättra och effektivisera vägledningstjänsterna. 24 23 Betydelsen av vägledning för vuxna och yrkesvägledning på en arbetsmarknad i förändring, 1997. Sid. 9-10 24 Betydelsen av vägledning för vuxna och yrkesvägledning på en arbetsmarknad i förändring, 1997. Sid 11-12 15

3. Metod och genomförande 3.1 Metod Trost resonerar i sin bok om skillnaden mellan en kvalitativ studie jämfört med en kvantitativ studie, som t.ex. enkäter, och menar att i en kvantitativ studie kanske man endast kan få fram en ytlig kunskap om personens upplevelser medan man i kvalitativa studier kan finna mönster av upplevelser och erfarenheter. 25 Ungefär samma synpunkter har även Runa Patel och Bo Davidson i Forskningsmetodikens grunder. 26 Jag har därför i min undersökning valt att använda mig av kvalitativa intervjuer då jag ville se om jag kunde finna några mönster i mina intervjupersoners arbetssätt. Patel och Davidson menar att man har olika grader av strukturering av sina frågor och de menar även att i kvalitativa intervjuer så är det nästan alltid en låg grad av strukturering då man vill ge intervjupersonerna utrymme att svara med egna ord. 27 Mitt syfte med detta arbete var att ta reda på hur och om de arbetar med vägledning på arbetsförmedlingen. För att få svar på mina frågor så valde jag att göra en undersökning genom kvalitativa intervjuer med utbildade studie- och yrkesvägledare verksamma inom arbetsförmedlingen. Jan Trost tar upp i sin bok, Kvalitativa intervjuer, att det underlättar att använda bandspelare vid intervjutillfället, men att det kan vara tidsödande att avlyssna banden. 28 Detta håller jag med om men tyckte ändå att det kändes bättre att kunna gå tillbaka och lyssna så att man inte hade missat något viktigt. Jag kände även att det fanns en risk vid intervjun att om jag valt enbart papper och penna att då bli för koncentrerad av själva skrivandet och därmed missa något väsentligt. Jag känner nu i efterhand att det räckte med de sex intervjuer jag hade då det ändå visade sig att de hade liknande synpunkter i många av mina frågor när jag jämförde resultaten. 25 Trost, Jan, 1997. Kvalitativa intervjuer sid. 12-14 26 Patel, Runa - Davidson Bo, 2003 Forskningsmetodikens grunder. Sid 78 27 Patel, Runa - Davidson Bo, 2003 Forskningsmetodikens grunder. sid. 78 28 Trost, Jan 1997. Kvalitativa intervjuer. Sid 50-52 16

Under mina intervjuer märkte jag att de ibland tolkade frågorna på lite olika vis och i vissa fall fick jag förtydliga hur jag resonerade kring vissa av mina frågor. 3.2 Urval Det kriteriet jag hade av intervjupersoner var att de skulle vara utbildade studie- och yrkesvägledare. Jag valde att koncentrera mig på de offentliga arbetsförmedlingarna i Malmö och genom telefonkontakt med de ansvariga för verksamheterna där jag berättade vad jag ville undersöka så fick jag telefonnummer till studie- och yrkesvägledarna. Intervjuerna har gjorts med sex personer, varav två av dessa var män. Det finns fem offentliga arbetsförmedlingar i Malmö, varav mina intervjupersoner representerar fyra av dessa. Inom arbetsförmedlingen så kan personalen arbeta inom de s.k tjänsterna, att söka arbete, vägledning till arbete osv. Jag hade inga krav på vilka av de ovanstående tjänster de arbetade inom. Detta berodde även på tidsbrist och att det inte var helt lätt att få tag på vissa av mina intervjudeltagare via telefon för att kunna bestämma tid till intervju plus att som jag skrev tidigare att de skulle vara utbildade vägledare. 3.3 Avgränsningar Då en av mina intervjufrågor handlade om den sökandes kulturella bakgrund, så valde jag bort arbetsförmedlingen Nya invandrare, då svaret på denna fråga skulle ha varit givet. Jag valde även bort de så kallade specialförmedlingarna, som t.ex. förmedlingen Malmö samverkan, och detta berodde även på tidsbrist. 17

3.4 Genomförande I kontakten med den första intervjupersonen så ville hon att jag skulle maila över frågorna i förväg och då gjorde jag så till de övriga också. I mitt mail så beskrev jag även mitt syfte med min intervju och påminde vilken dag och tid vi hade bestämt till intervjun. Intervjuerna bokades in under en tvåveckorsperiod och genomfördes på deras olika arbetsplatser. Samtalen tog mellan 35-70 minuter/per person och jag valde att spela in samtalen med hjälp av en diktafon efter godkännande från intervjupersonen. Jag ansåg att detta var lättare än att behöva sitta och skriva under intervjun och då även ha möjligheten att kunna lyssna igenom intervjun flera gånger efteråt. I efterhand satt jag och lyssnade igenom intervjuerna flera gånger och skrev ner svaren på mina frågor, men dock inte ord för ord i alla lägen. 3.5 Precisering av frågeguiden Jag har i detta arbete lagt en frågeguide som bilaga på de frågor som jag har ställt till mina intervjupersoner. I detta avsnitt kommer jag här att utförligare berätta hur jag tänkte och varför jag ställde de frågor jag gjorde. Jag valde att fråga lite om intervjupersonernas bakgrund då det kunde vara intressant att veta hur länge de varit verksamma som studie- och yrkesvägledare och hur länge de arbetat på arbetsförmedlingen. Ville även få fram hur pass stor spridningen var när det gällde ålder, när de var färdigutbildade för att på så vis se om det skulle ge olika svar i frågorna. Eftersom de jag skulle intervjua skulle vara utbildade vägledare ansåg jag att det kunde vara intressant och se hur de såg på studie- och yrkesvägledarprogrammets relevans för att arbeta på arbetsförmedlingen och om de nu i efterhand saknade något i utbildningen. För att utgå från mitt syfte med detta arbete så ville jag veta om och hur de arbetade med vägledning och för att få fram dessa svar så bad jag dem bl.a. beskriva hur de arbetar, vad de hade för vägledningsmetoder, hur mycket vägledning de har och om de var nöjda med sin arbetssituation eller om det fanns något de vill förändra eller förbättra. 18

Med denna fråga ville jag även se om det gick att se något mönster i deras arbetssätt eller om de arbetade ungefär på samma sätt. Frågan hur den arbetssökanden ser ut? kan lätt missförstås, det handlar inte om att generalisera utan jag ville se om mina intervjupersoner kunde se något mönster hur det såg ut just nu på arbetsmarknaden, är det t.ex. mer kvinnor än män, fler ungdomar osv som är arbetslösa just nu. Jag ville även få fram om den sökande kom frivilligt eller inte till vägledningssamtal och hur länge de varit inskrivna innan de kommer till samtal. Frågan hur många som kommer i arbete syftade till att försöka få fram hur många som kommer ut i arbete efter de har varit på vägledningssamtal och vad som händer annars. Eftersom mina intervjupersoner representerade olika kontor tyckte jag även att det kunde vara intressant att se om det fanns något mönster i vad för yrke och typ av anställning den sökande kom ut i. 19

4. Resultat 4.1 Intervjudeltagare - Bakgrund Jag har valt att använda mig av fiktiva namn på mina intervjupersoner för att inte peka ut enskilda individer. Patrik 41 år gammal. Färdig studie- och yrkesvägledare 2002, arbetat på AF sedan 2003. Arbetar i ett projekt, SIN (Särskild introduktion för vissa invandrare). Simon 43 år gammal. Färdig studie- och yrkesvägledare 2002, arbetat på AF sedan 2002. Arbetar i rehabteamet och då främst med arbetsförmågebedömningar. Anna ville inte tala om sin ålder. Färdig studie- och yrkesvägledare i början på 1970- talet, arbetat på AF sedan ca 1985. Arbetar med tjänsten utbildning till arbete och i hennes fall speciellt arbetsmarknadsutbildningar. Sara 45 år gammal. Färdig studie- och yrkesvägledare 1991, arbetat på AF sedan 1992. Arbetar med tjänsten vägledning till arbete. Paula 47 år gammal. Färdig studie- och yrkesvägledare 2002, arbetat på AF sedan 2002. Ingår i förmedlarlaget, (arbetssökanden kommer till henne först, då det görs fastställande av tjänst). Linda 50 år gammal. Färdig studie- och yrkesvägledare 1993, arbetat på AF sedan 1998. Arbetar med tjänsten utbildning till arbete. 20

4.2 Intervjuerna Utbildningens relevans? För ditt yrke? Samtliga intervjupersoner tyckte att utbildningen har varit relevant för deras yrke. Framför allt då samtalsmetodiken och det förhållningssätt som man tillägnar sig, som t.ex. Paula sa, den har varit relevant då den handlar om människor. Hon tyckte vidare att den bra då man fick utbildning i gruppvägledning och hur man ska informera i enskilda möten. De flesta sa även att den kändes mera viktig i början av deras anställning då det var en trygghet i att kunna gå tillbaka till vad man lärt sig när det gäller vägledningsmodeller och teorier. Någon del som saknas? Det var lite skilda meningar om det saknades något under utbildningen inför ett arbete på arbetsförmedlingen. Simon menade att det inte var skolans uppgift och ge de kunskaper som man får specifikt när man börjar arbeta på arbetsförmedlingen, t.ex. specifika myndighetskunskaper, lära sig förordningar, paragrafer. Sara och Linda ansåg att de hade velat lära sig mer om arbetsmarknaden under utbildningen. Patriks erfarenhet var att många som gått ut utbildningen arbetar med vuxna människor och menade då att utbildningen bör ha ett perspektiv på att många som går ut kommer att jobba med vuxna människor Beskriv hur du arbetar? Arbetssätt Simon menar att arbetsförmedlingen inte har någon renodlad vägledningsverksamhet, utan verksamheten är indelad i, matcha, utbildad och aktivera, och menar då att det ingår vägledning i var och en av de delarna. Han berättar vidare att en stor grupp sökande hos honom är psykiskt sjuka och senast de jobbade var typ på prao i grundskolan. Hos dessa personer förekommer det mer vägledning och då i nivå med den vägledningen som elever får i grundskolan. Hans gruppträffar är rent informativa, då han menar att det inte har fungerat så bra att ha vanlig gruppvägledning tidigare eftersom att det är svårt att blanda människor med så olika problem. 21

Alla utom Patrik arbetar efter en lösningsfokuserad vägledningsmodell men han går just nu utbildning i att arbeta med den modellen och har även han börjat praktisera denna modell. Patrik arbetar inte efter en viss metod, då han menar att han inte kan göra det. Han menar istället att det är viktigt att ha ett sunt förhållningssätt till människor. Vidare säger han att i ett samtal måste man vara medveten om vad man har för olika ramar och ha en helhetssyn, ha en viss struktur i samtalet med inte låsa sig vid en viss modell. Han arbetar ibland lösningsfokuserat men menar att man ibland får ta till traditionell vägledning. Patrik säger att de har börjat med gruppvägledning på hans kontor, dock arbetar inte han med detta. Sara jobbar med tjänsten vägledning till arbete, de jobbar i lag och i hennes lag ingår det fyra vägledare. Hon ville inte kalla det vägledning utan kallar det för samtal, då hon menar att man inte alltid på förhand kan veta om det blir ett vägledningssamtal. Hon lägger även mycket krut på motivationssamtal och att få ut den arbetssökande i arbetsmarknadsutbildningar. Hon har gått en fördjupningskurs i att använda den lösningsfokuserade modellen i grupp, men menar att då är det inte tal om den traditionella gruppvägledningen (inget färdigt program, utgår från en gemensam plattform) och hon anser att hon får mycket kompetensutveckling i sitt arbete. Paula sa att hon arbetar mycket med enskild vägledning och då vanligtvis med attitydproblem mot arbetsmarknaden, hon arbetar även mycket med gruppvägledning. De andra menade att det inte fanns tillräcklig med tid till detta utan att det är mest information man ger och att man är styrd då man ska visa resultat. Eller som Anna sa om arbetet: Det är präglat av en storstad stressigt. Linda som har lokalvårdare på sin signatur arbetar mycket med information men har inte mycket tid till vägledning. Då jag frågade hur de går tillväga om de upptäcker att en arbetssökande kanske har behovet av mer vägledning fick jag svaret att de rekommenderar dem att söka sig vidare till t.ex. infoteket. Speciellt händer detta i fall då den sökande inte är intresserad av de utbildningar som arbetsförmedlingen har att erbjuda. Det alla nämner är att det är väldigt mycket administrativt arbete. Alla var positiva inställda till att arbeta utifrån en lösningsfokuserad modell. 22

Något du skulle vilja förbättra/förändra i din arbetssituation? Det alla är överens om vad de skulle vilja förändra/förbättra är att de skulle vilja ha mer resurser och tid till de sökande för bl.a. vägledningssamtal. Men eftersom de arbetar utifrån ett uppdrag så är det kortast möjliga väg mot arbete eller utbildning som gäller. Sara ansåg att man alltid kan förbättra saker och ting och att det pågår ständig förändring, hon menar att man måste alltid går tillbaka till sig själv och fråga sig själv om det är något jag själv behöver göra. Patrik tycker det fungerar bra som det gör men håller med om att skulle vilja ha mer resurser och tid. Kan du se något mönster när det gäller de arbetssökanden? Kön/ålder och kulturell bakgrund? Det var svårt att få en ordentlig bild av detta då de jag intervjuat jobbar med olika åldersgrupper. Vissa jobbar endast med dem tjugofem år och uppåt och en annan jobbar t.ex. endast med invandrare så kön och ålder var väldigt blandat, dock har vi en hög ungdomsarbetslöshet i dagens samhälle vilket Patrik påpekar. Han upplevde även att det var många kvinnor över 30 år just nu som arbetar inom ekonomi som är inskrivna på arbetsförmedlingen. Paula tyckte att det var säsongsbetonat när det gäller könet men upplever att det är många ungdomar just nu och Linda upplevde det som att det var mest män just nu. Anna och Sara att så som de uppfattar det så är det att vissa återkommer gång på gång, detta för att det i dagens samhälle är många som bara har kortare anställningar och då går ut och in i systemet. Patrik och Paula nämner som mönster hur arbetsmarknaden ser ut i de olika yrkesbranscherna, ett tag var det t.ex. många IT-folk som var arbetslösa När det gäller den kulturella bakgrunden beror svaret mycket på vilket kontor den intervjuade arbetar på och vilka stadsdelar som söker sig dit, eller som Sara sa: Det speglar samhället. 23

Inskrivningstid? Angående frågan hur länge de arbetssökande varit inskrivna innan de kommer till studievägledare så svarade alla samma sak, att de kan komma från dag ett och framåt. De flesta menade dock att de arbetssökande har varit inskrivna ett tag innan de väl kommer för vägledning men inom tre månader ska de ha fått en tid. Patrik träffar människor väldigt regelbundet och ofta och menar att han kan använda sig av vägledning då. Detta beror mycket på att han inte står som handläggare utan hjälper till lite grann var det behövs. På frågan om huruvida de sökande kommer frivilligt eller ej så svarade alla att de sökande i princip kommer frivilligt till dem för vägledningssamtal, men i vissa fall uppmanas de av deras handläggare att söka upp vägledarna. Simon svarade att i vissa fall kan de tvinga personer som de anser behöver vägledningstjänster, främst då de som uppbär A-kassa. Hur många kommer i arbete? Denna fråga verkade vara den svåraste att besvara för mina intervjupersoner. För det första så mäter man inte statistik i hur många personer som kommer ut i arbete till följd av enskild vägledning utan det mäts bara hur många som kommer ut i arbete från just det kontoret. För det andra så menade samtliga intervjupersoner att de inte säkert kan veta om det är för att den sökande varit hos just dem som gjort att de fått arbete, det vill säga om nu inte den sökande tar kontakt med dem och berättar att det var just deras insatser som hjälpt dem. Paula menar t.ex. att i dagsläget träffar hon personen en gång och sedan ser hon aldrig dem mer. Anna som till största delen arbetar med arbetsmarknadsutbildningar vet bara hur många som kommer ut i arbete efter utbildningen. Patrik tror dock att en hel del är bättre rustade att få en arbete efter besök på arbetsförmedlingen (i och med att man kan få hjälp med att förbättra/skriva sitt CV, meritförteckning, personligt brev). 24

Vad händer annars? Paula och Patrik sa att det som händer om inte den arbetssökande får jobb är att de gör en utredning av vad detta kan bero på, d.v.s. granskar deras CV och meritförteckning. I vissa fall kanske det kommer fram att personen har ett arbetshandikapp då utreds man för det. I andra fall kan de sökande bli erbjudna någon arbetsmarknadsutbildning eller någon annan form av sysselsättning som t.ex. datortek. De kan även erbjudas olika jobberbjudande som; rekryteringsuppdrag och plusjobb. I Simons fall som jobbar i rehabteamet sa att man kanske till slut enas om att personen ska bli sjukpensionerad. Har den sökande inte fått ett jobb inom två år eller innan A-kassaperioden löper ut så erbjuds han/hon aktivitetsgarantin, dock har arbetsförmedlingen fått i uppdrag att dra ner på aktivitetsgarantin. Linda sa att andra alternativa lösningar kan vara praktik. Vad för slags arbete och vilken typ av anställning? De arbeten som de sökande kommer ut i är väldigt blandat. Paula menade att de oftast kommer ut i det yrket som de hade innan de blev arbetslösa. Men att många också får skola om sig, kanske p.g.a. en arbetsskada. Men de övriga svarade bara att de sökande kommer ut i alla yrken som finns. Även vilken typ av anställning är väldigt varierande, men mina intervjupersoner var av den uppfattningen att de flesta går ut i en provanställning som sedan leder till en tillsvidare anställning, vid behovsanställning och timanställning och i annat fall projektanställning vilken är vanligast speciellt inom kommunen och är då oftast tidsbegränsad. Paula sa att de som inte varit ute i arbetslivet på ett tag får oftast en praktik först där arbetsgivaren står för utbildningen och af står för praktiken. Linda som har lokalvårdare på sin signatur menade att det är vanligaste är att de personerna arbetar deltid eller är timanställda. 25

4.3 Sammanfattning av resultat Jag tyckte att jag fick bra spridning på mina intervjupersoner då de jobbade med olika tjänster, trots detta så upplevde jag ändå att de tyckte lika i många av frågorna. Samtliga av mina intervjupersoner är som sagt utbildade studie- och yrkesvägledare och då det skiljer sig lite i vilket år de var färdiga med utbildningen och det jag tyckte var intressant är att de ändå tyckte rätt lika angående vad som de anser saknas i utbildningen. Med detta menar jag med tanke på att utbildningen har genomgått förändringar genom åren. De flesta ansåg att det kanske borde ingå mer undervisning om arbetsmarknaden, speciellt var det de två vägledarna som gick ut på 1990-talet som kommenterade detta. Trots detta så ansåg alla att utbildningen hade varit relevant, mest på grund av att förhållningssättet man tillägnar sig och samtalsmetodiken. Åsikterna gick dock isär lite när det gällde om det saknas något i utbildningen inför ett arbete på arbetsförmedlingen. En av vägledarna menade att det inte var skolans sak att lära ut t.ex. specifika myndighetskunskaper, denna kunskap får de hursomhelst genom den interna utbildningen de genomgår när de börjat sin tjänst. Det alla hade svårt att svara på var hur och om de arbetade efter en viss metod, de upplevde det som att de gjorde det mer i början och att det kändes som en säkerhet att kunna gå tillbaka till det man lärde sig under utbildningen. Anledningen till att det var svårt att besvara denna fråga tror jag mycket beror dels på att de nu har jobbat ett tag, vissa längre än andra, och dels p.g.a. att de arbetar utefter ett uppdrag, de är under hård press då de måste kunna uppvisa resultat. En annan viktig orsak till detta tror jag är att alla utom en sa att de arbetar efter en lösningsfokuserad vägledningsmodell, och han som inte gör det går en utbildning i det just nu. Det som är genomgående i alla intervjuer är att samtliga skulle vilja ha mer tid till enskilda vägledningssamtal och att de anser att mycket av tiden går åt till administrativt arbete. Visserligen sa en vägledare att hon arbetar mycket med vägledning, men den har fortfarande en inriktning mot arbetsmarknaden. Det framkom även att om det kommer en sökande som det visar sig under samtalet inte är intresserad av de utbildningar arbetsförmedlingen erbjuder så skickar de dem vidare till t.ex. infoteket. Och återigen antar jag att detta beror på deras uppdrag att få ut folk i arbete kortaste möjligaste vägen. 26

Precis som en av vägledarna påpekade så speglade sig samhället i frågan om kön och kulturell bakgrund och då de jobbar med olika åldersgrupper osv. så blev det en väldig spridning. På frågan om de kunde urskilja något mönster så speglar även det hur arbetsmarknaden ser ut. Även att det är svårare att få fast anställning idag märks, då samma personer åker ut och in i systemet. Jag upplevde det som att de flesta av vägledarna kände en viss frustration och att de känner att de inte riktigt räcker till när det kommer till att vissa arbetssökande får vänta ett tag innan de får tid till vägledarna. Alla önskade att de hade mer tid för vägledning, men med tanke på att en person kan ha ca 200 arbetssökande på sin signatur så förstår man att det blir en viss väntetid för de sökandena. Eftersom det endast förs statistik över i hur många som kommer ut i arbete från respektive arbetsförmedlingen, och inte just p.g.a. att personen i fråga fått vägledning, så gick det inte att få svar på denna frågan. Jag tror detta är fallet på många andra ställen också, vare sig det är arbetsförmedlingen eller andra ställen som erbjuder vägledning. Som en av vägledarna sa, hon träffar för det mesta personen en gång sedan ser hon dem aldrig mer. Då vägledarna jobbar med olika tjänster så gav det lite olika svar på frågorna om vad för slags arbete de flesta kommer ut i eller om de inte kommer ut i något vad som händer då. I dagens samhälle är det många som börjar studera igen, detta kan vara frivilligt men i vissa fall har de inget val då de kanske har en arbetsskada. Som jag skrivit tidigare så är det min uppfattning att det idag är svårare att få fast anställning och detta speglade även i svaren på vilken typ av anställning som är vanligast. Detta kanske inte är så ovanligt i dagens samhälle, människor känner mer ett behov av att vilja förnya sig eller vidareutvecklas och det har blivit allt vanligare att man bara är ett par år på en arbetsplats innan man söker sig vidare eller möjligtvis börjar studera. Gruppvägledning förekommer inte i någon större utsträckning, av mina intervjupersoner var det endast två som sa att de hade det, varav den ena inte arbetar med traditionell gruppvägledning. 27

5. Diskussion I nedanstående avsnitt avser jag att föra en diskussion angående de resultat jag kommit fram till och koppla dem till tidigare forskning. Arbetsförmedlaryrket har förändrats under åren, från att ha varit en toppstyrd hierarisk organisation till en plattare där den enskilde tjänstemannen har mer inflytande över sitt egna arbete, t.ex. kan de fatta fler ekonomiska beslut. 29 Trots detta tycker inte jag att det tas tillvara på den kompetens som mina intervjupersoner har. För det första så går alla under benämningen arbetsförmedlare och precis som en av intervjupersonerna sa så existerar det inte någon renodlad vägledningsverksamhet på arbetsförmedlingen. Givetvis kan jag inte uttala mig om hur det ser ut i resten av landet utan har utgått från de arbetsförmedlingskontor jag varit på. Det var endast en av vägledarna som sa att hon arbetar mycket med enskild vägledning. Det alla nämnde var hög arbetsbelastning och tidsbristen till vägledning. I Lovéns rapport, Arbetsvägledning i närbild (1990) så kom han även han fram till att hans intervjupersoner kände sig otillräckliga och inte hade tid till vägledning. I hans rapport fanns fortfarande uppdelningen, platsförmedlare och arbetsvägledare. Men som jag skrev i avsnitt 2.2 så benämns från 1997 nästan all personal för arbetsförmedlare, vilket innebär att även vägledarna sitter i kundmottagningen och hjälper till att skriva in de sökande. Under mina intervjuer så sa alla att om de upptäcker att den sökande har behov av mer vägledning och inte verkar intresserad av de utbildningar som arbetsförmedlingen kan erbjuda så rekommenderar dem att söka sig någon annanstans. Jag tror att det kan finnas tre anledningar till varför det inte bedrivs så mycket vägledning på arbetsförmedlingen, för det första så tror jag det beror på väntetiden, är man som sökande intresserad av att få hjälp och vägledning för hur man ska gå vidare i livet när det gäller t.ex. sitt arbetsliv så har man kanske inte lust att behöva vänta i upp till tre månader för att få prata med en vägledare. Sedan tror jag även att det beror på att vägledarna arbetar på att få ut de sökande i antingen arbete eller arbetsmarknadsutbildningar, och med det menar jag hur mycket ser de till individens behov kontra det uppdrag de arbetar utifrån. Till sist så har vägledning via Internet och andra ställen man kan söka sig till för att få vägledning ökat, t.ex. olika former av lärcentra. Detta kom även rapporten, Betydelsen av 29 Arbetsförmedlingen under sju decennier. Sid 21 28

vägledning för vuxna och yrkesvägledning på en arbetsmarknad i förändring. (1997) fram till. I tidigare forskning så valde jag att ta upp ett arbete som skrivits om arbetsmarknadscoachning, anledning till detta var att även om de arbetar utefter den lösningsfokuserade modellen så är det fortfarande vägledning de ger och det är även denna lösningsfokuserade modell de arbetar utefter på arbetsförmedlingen, dock kallar de inte den för arbetsmarknadscoachning. Författaren till detta arbete, Lina Lundmark, kom där fram till att de hinder hon kunde komma fram till med coachningen var den myndighetskontroll som fanns på den sökande, att personalen kanske inte träffar den sökande mer än en gång. Jag känner att detta även stämmer in på de svar jag fått av mina intervjupersoner. Visserligen fanns det undantag, men de vägledarna som hade mycket vägledning, hade fortfarande pressen på sig att de skulle få ut den sökande i arbete eller arbetsmarknadsutbildningar fortast möjligt. När det gäller gruppvägledning så kom jag fram till att precis som i fallet med enskild vägledning så är det helt enkelt så att det saknas resurser och tid till att ha detta med få undantag. I Lennart Hellstens bok, Gruppvägledning som metod vid arbetsförmedlingen som skrevs för ca 23 år sedan såg han att det fanns tendenser i samhällsutvecklingen som antydde på att vägledning och gruppvägledning måste få en mer betydelsefull roll inom arbetsförmedlingen. Jag ställer mig då frågan om det har blivit någon förändring på de drygt 23 åren? Jag är av den uppfattningen att det inte har blivit så i så stor omfattning som det kanske skulle behövas. Jag baserar detta påstående på mina intervjuer, även om viljan finns hos de jag pratade med så finns det inte tillräckligt med tid och resurser där. Jag tycker att jag har fått svar på mina frågor till största delen, jag anser att jag har fått en rätt så god bild på hur studie- och yrkesvägledare kan arbeta på arbetsförmedlingen. Sen kan man alltid hoppas att det kommer en dag då man kanske arbetar mycket mer med vägledning och gruppvägledning där de inte behöver arbeta efter ett mål att få ut si och så många i arbete fortast möjligt. 29

5.1 Förslag till vidare forskning Det skulle möjligtvis ha varit intressant att jämföra hur det ser ut mellan olika kommuner. Även att göra en undersökning och att då jämföra skillnaderna/likheterna mellan storstad mindre kommun. 30

Källförteckning AMS, 1995. Arbetsmarknadspolitik i förändring. Dresch, James & Lovén Anders (2003). Vägledning i förändring - om omvärldsförändringar och dess betydelse för vägledning. Enheten för Individ och Samhälle, Lärarutbildningen. Malmö högskola EDC, 1997. Betydelsen av vägledning för vuxna och yrkesvägledning på en arbetsmarknad i förändring. Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer. Hellsten, Lennart (1984). Gruppvägledning som metod vid arbetsförmedlingen. Red. Johansson, Anneli (1995). Arbetsförmedlingen under sju decennier. Första upplagan, första tryckningen. Realtryck AB, Stockholm Lovén Anders (1990). Arbetsvägledning i närbild. Lundmark, Lina (2008). D-uppsats, Arbetsmarknadscoaching på arbetsförmedlingen Hinder och möjligheter ur ett handläggarperspektiv. Fakulteten för ekonomi, kommunikation och IT i Karlstad Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Tredje upplagan. Lund. Studentlitteratur Riksrevisionsverket (1999:15) Effektiviteten i arbetsförmedlingen. Tryck: Bromma- Tryck Stockholm. SOU 1990:31 Perspektiv på arbetsförmedlingen. Graphic system AB, Göteborg 31

Trost, Jan (1997). Kvalitativa intervjuer. Andra upplagan. Lund. Studentlitteratur Åhlin, Nils-Åke (2004). Rapport; Vägledning till växt. http://www.gavle.se/ssa/regvl/v%c3%a4gledning%20till%20v%c3%a4xt/rapport%2 0nov.pdf, Hämtad 2008-07-10 32

Bilaga Intervjuguide Bakgrund ålder antal år som SYV-are antal år på arbetsförmedling Utbildningens relevans? För ditt yrke Någon del/delar du känner saknas inför arbete på arbetsförmedlingen Beskriv hur du arbetar? (positivt/negativt) arbetssätt metoder vägledning gruppvägledning något du skulle vilja förändra/förbättra Hur ser den arbetssökande ut? frivilligt kön, ålder m.m. kulturell bakgrund inskrivningstid se något mönster Hur många kommer i arbete? antal vad händer annars vad för slags arbete vilken typ av anställning (tillsvidare, projekt anställning m.m.) 33

34