Skap nytt nr 3 HÖSTEN 2014 SKAP Sveriges kompositörer och textförfattare Daniel duckar inte Skapelsen ändrar musikhistorien Kulturpolitiken efter valet Mariam Wallentin skriver på beställning Kristoffer Ragnstam skiter i konventionerna Sven Paddocks låtskatt lever Anja, Bertil, Camilla och många fler nya medlemmar Min musik i reklam vad gäller?
Ordföranden har ordet Värdet ligger hos dig Därför lyfter SKAP fram värdet av musikskaparens arbete och därför arbetar SKAP för konstnärliga rättigheter. Det handlar om rättvisa. foto: johan ohlsson Musikens värde är vi överens om. Knappast någon saknar en relation till musik. En del gör karriär på den inte bara musikskapare, artister, och musiker utan alla som på något sätt arbetar inom det som brukar kallas de kreativa näringarna. För musiken är en bärande del i många andra konstnärliga uttryck. Låt mig ta ett lika enkelt som tydligt exempel: det är lätt att tänka sig musik utan film, svårare att tänka sig film utan musik. Till och med på den tiden filmen var stum ljudsattes den helt och hållet med musik. Så när musiken är värdefull för oss alla, är den det på väldigt olika sätt. För någon betyder musiken ett hantverk, för någon annan är den en födkrok. Ytterligare någon tycker att musiken gör livet värt att leva, medan någon annan tycker att viss musik borde stoppas. Oavsett är det tydligt att musiken betyder mycket och har ett stort värde. Av det följer att de som gör musik gör ett värdefullt arbete. För musik är inte bara musik. Som Peter Sellars framhöll i sitt tacktal när han ur kungens hand tog emot Polar Music Prize i slutet av augusti, ligger musikens kraft i att den handlar om allting annat i världen. Musik är en bärande del av samhällsutvecklingen. Musikskapare är samhällsbyggare. Tydligast ser man det i icke-demokratiska delar av världen, men det är lika sant i vårt land. Därför lyfter SKAP fram värdet av musikskapares arbete och därför arbetar SKAP för konstnärliga rättigheter. Det handlar om rättvisa. Det handlar om rättvisan i att få betalt för sitt arbete. Idag rör sig upphovsrättsdiskussionen mindre kring pirater och mer kring avtalsfrågor. När publiken ges nya sätt att möta just sina musikaliska favoriter betalar de gärna, men det betyder inte per automatik att den som gör musiken får en rimlig ersättning för sitt arbete. SKAP arbetar både nationellt och på EU-nivå för att den reform av upphovsrätten som är underhand inte ska glömma frågorna om upphovspersonens avtalsställning. För det är rättvist att ge oss musikskapare en större del av kakan än vi får idag. När vi sluter avtal gör vi det med aktörer som vill göra pengar på vårt arbete. Aktörer som ingår i en näringskedja där det är vi musikskapare som producerar värdet. Det handlar också om rättvisan att få erkännande för sitt arbete. Var finns rättvisan i att inte bli omnämnd när någon annan aktör i värdekedjan använder din musik? Hur ska du kunna bygga en karriär som musikskapare om ingen känner till att just du gjort den musik du gjort? Jag hoppas att du som är musikskapare känner dig träffad. Du är den centrala delen i varje musikalisk näringskedja. Utan dig och ditt arbete skulle denna näringskedja överhuvudtaget inte existera. Det är rättvisa för dig vi arbetar för. Dig och alla dina kolleger. Värdet ligger hos er, värdet ligger i den mångfald ni tillsammans utgör. Därför är jag extra glad att konstatera att vårt fokusområde för året, Mångfald och jämställdhet, bär frukt som vi vid årets början inte kunde ana. Redan har SKAP etablerat ett forum för fortsatt mångfalds- och jämställdhetsarbete inte bara inom SKAP, utan i hela musikbranschen. Med medlemsmöten och workshoppar lyfter vi tillsammans musikalisk mångfald i media, med satsningen SKAPELSEN skriver vi om musikhistorien och med vårt föreningsarbete kring mångfalden i SKAP säkerställer vi att SKAP förblir relevant i framtiden. Ett stort tack för alla fina bidrag till detta arbete! I höst fortsätter vi dialogen i de medlemsmöten vi anordnar i Malmö, Göteborg och Stockholm. Håll utkik efter mer information om dessa på SKAP.se och i medlemsbrevet! Ordförande / alfons.karabuda@skap.se 2
innehåll foto: pressbild 6 17 18 Sara Martinsson Sven Paddock Karlsson Mariam Wallentin ILLUSTRATION: SOFIE BÅTMÄSTAR foto: PRESSBILD Innehåll/skap-nytt nr 3 2014 Nyheter & notiser Musikbusiness i repris, rösträtt som räknas i Stim, musik som utnyttjas politiskt och upphovsrätt med undantag. s/4 5 SUCCÉ FÖR SKAPELSEN En sajt, en podcast och en film. Arbetet med att skriva om musikhistorien ur ett mångfaldsperspektiv ger eko utanför branschen. Skapelsen är en succé! s/6 7 Alfons möter Daniel Boyacioglu poet, musikskapare och engagerad SKAP-medlem anser att öppenheten i kulturbranschen är en myt. Den är tvärtom konserverande. s/8 13 Specialen KULTURPOLITIK VI MINNS Vad händer i spelet efter höstens ovanliga val? SKAP-Nytt försöker ge en lägesbild och samtidigt sätta den svenska kulturpolitiken i ett större sammanhang. s/14 16 ARVET EFTER PADDOCK Sven Paddock Karlsson ligger bakom några av våra mest älskade schlagers. Arvet efter honom ryms inte bara i hans låtskatt varje år får även en SKAP-medlem ett stipendium från hans minnesfond. s/17 SKAP bakom ny festivaljazz Mariam Wallentin är en av artisterna som fått uppdraget att specialskriva musik som framförs vid årets Stockholms Jazz Festvial. s/18 Medlemskrönikan Kristoffer Ragnstam om behovet av att skita i konventionerna. s/19 Nya medlemmar s/ 20-21 Mårten Karlsson jobbar för dig Kom förbi på en kaffe! SKAP:s Mårten Karlsson är inte bara administratör, han är också själv musikskapare som vet vad som är viktigt för dig som medlem. s/22 Expertfrågan Min musik används i ett företags reklam utan att de bett mig om lov vad göra? s/23 SKAP -nytt Ansvarig utgivare: Alfons Karabuda. Redaktör: Peter Willebrand. Redaktionsråd: Kjell Holmstrand, Anders Lidén, Mårten Karlsson och Johan Hammarbäck. Formgivning: Christer Lythell/Nordiska Tidningsbolaget. Omslag: Daniel Boyacioglu. Foto: Anna Rut Fridholm. Tryck: Danagårds Grafiska. ISDN 0347-14032 SKAP Sveriges kompositörer och textförfattare är Sveriges organisation för yrkesverksamma kompositörer, textförfattare och bearbetare. SKAP Sveriges kompositörer och textförfattare Box 17092 104 62 Stockholm info@skap.se tel: 08-783 88 00 3
Notiser Medlemsmöten i Malmö, Göteborg och Stockholm I november är det dags för medlemsmöten för SKAP:s medlemmar. Kom och få information om centrala aktiviteter i SKAP:s verksamhet, hur planen ser ut för 2015, och vad som är bra för dig som är musikskapare att veta om arbetet för dina villkor. Mötena hålls i Göteborg 10 november, Malmö 20 november och Stockholm 24 november. Måndagsklubben + Tugg = sant Måndagsklubben, som tidigare huserat på olika ställen i Stockholm, har nu fått fast boplats i restaurang Tugg i Stim-huset. Därigenom knyts måndagsklubben närmare alla de musikorganisationer som finns i samma hus. Men kom ihåg att du alltid hittar likasinnade, alltså musikskapare, musiker och andra konstnärssjälar på Tugg, som håller öppet måndag fredag 07.30 18.00. Närmast träffas Måndagsklubben 3 november. Läs mer i kalendariet på SKAP. se! Foto: Kjell holmstrand DIN MUSIKBUSINESS PÅ SÖDRA TEATERN Den 18 oktober upprepar SKAP fjolårets succéutbildning Din musikbusiness tillsammans med musikjournalisten Ametist Azordegan och Andreas Popjuristen Wendén. Du KLYS arbetar för undantag i frihandelsavtal får ta del av både föreläsningar och intressanta samtal med musikskapare som Looptroop Rockers och Petter. Dessutom får du förstås möjlighet att träffa och nätverka med Foto: emil lörelius I början av hösten medverkade SKAP:s ordförande Alfons Karabuda i en nordisk konferens om frihandelsavtalet mellan EU och USA. Konferensen arrangerades i Köpenhamn av KLYS, det svenska samarbetsforumet för kulturskaparorganisationer som SKAP är medlem i, och dess nordiska systerorganisationer. Ämnet för dagen var kulturens roll i förhållande till internationella frihandelsavtal, inte minst TTIP Transatlantic Trade and Investment Partnership, som syftar till att främja handel och investeringar mellan USA och EU:s medlemsstater. KLYS menar att frihandelslibera- Ulrica Källén Lörelius, verksamhetsledare på KLYS. liseringar inom den kulturella och audiovisuella sektorn riskerar att urholka den nationella kulturpolitiken, till exempel när det gäller stöd till Ametist Azordegan och Andreas Wendén bjuder tillsammans med SKAP på en halvdags utbildning om dina rättigheter i musikbranschen. kolleger i branschen. Fokus blir det på hip hop men även du som gör annan musik är välkommen! Mer information och anmälan i kalendariet på SKAP.se. nationell och europeisk filmproduktion, säger Ulrica Källén Lörelius, verksamhetsledare på KLYS. Trots att ministerrådet tidigare beslutat att tills vidare undanta den audiovisuella sektorn från förhandlingsmandatet, gör KLYS bedömningen att mandatet kan komma att förändras till följd av att EU helt nyligen fått ett nytt EU-parlament med nya EU-parlamentariker och snart får en ny EU-kommission med nya kommissionärer. Det är därför nödvändigt för kultur-och medieaktörer i Europa att fortsätta sitt arbete för att behålla undantaget, menar KLYS. Foto: kjell holmstrand 4
okunskap när musik blir politik I årets valkampanjer användes som vanligt musik flitigt. I flera fall har media uppmärksammat att det även görs utan tillstånd. Men måste en musikskapare acceptera att politiska partier använder dennes musik som de vill? Nej, som upphovsperson har man rätt till sitt eget ord och sitt eget uttryck. Det handlar om yttrandefrihet och om rätten att slippa få sitt eget ord förvanskat i politiska sammanhang. Jag ska som upphovsperson slippa att bli förknippad med politiska åsikter som jag själv inte står för, säger SKAP:s ordförande Alfons Karabuda, som under valrörelsen fick många mediefrågor om hur musik egentligen får användas. I grunden är handlar det om yttrandefrihet yttrandefrihet och den ideella rätten i upphovsrätten är två sidor av samma mynt. Man har rätt att Karsten Dyhrberg Nielsen, ny vd på Stim, mötte medlemmar och anslutna i dialog. slippa se sitt ord och uttryck förvrängas av andra. Egentligen är det hela ganska enkelt. Det handlar om respekt. Musik har i alla tider använts politiskt, många musikskapare deltar själva i politiska kampanjer och politiska rörelser. De har då själva valt det. Vill man använda någon annans musik i politiskt syfte borde det vara ganska lätt att förstå att man ber om tillstånd, säger Alfons Karabuda. Foto: nya moderaterna The Importance of Music Peter Sellars, mottagare av Polar Music Prize i augusti, sammanfattar på ett genialt sätt vad musik är och varför musiken är viktig i sitt tacktal. Se det här! tinyurl.com/importanceofmusic På gång Här ser du ett axplock aktiviteter och händelser. Läs mer på kalendariet på SKAP.se. 18 okt Din musikbusiness. Utbildning. 23 okt Sista ansökningsdag Kulturrådets internationella samarbets-/mobilitetsstöd 3 nov Stim Music Expo. SKAP-medlemmar går gratis, se SKAP.se 3 nov Måndagsklubben. Efterhäng efter Stim Music Expo. 4 nov Sista ansökningsdag kulturstöd från Stockholms Läns Landsting Dialogmöte på Stim med nye vd:n I början av september höll Stim dialogmöte med anslutna och medlemmar. Stims nye vd Karsten Dyhrberg Nielsen, fördelningschef Claudia Salazar och servicechef Robert Gehring presenterade pågående aktiviteter inom Stim och svarade på deltagarnas frågor. Mötet sändes direkt och går att se i efterhand på Stim.se. Glöm inte heller bort att du som är ansluten till Stim kan bli medlem med rösträtt i den ekonomiska föreningen Stim, och därigenom vara med och påverka föreningens arbete. För att bli medlem med rösträtt måste du vara aktiv i ditt musikskapande och ha fått utbetalningar de senaste fem åren. Mer information och anvisningar om hur du ansöker om medlemskap hittar du på Stim.se Musikskapare Gå med i Stim Medlem med rösträtt. Foto: kjell holmstrand 5 nov Sista ansökningsdag Konstnärsnämnden internationellt kulturutbyte 10 nov Medlemsmöte Göteborg 13 nov Sista ansökningsdag Konstnärsnämndens projektbidrag 20 nov Medlemsmöte Malmö 24 nov Medlemsmöte Stockholm 5
verksamhetsfokus 2014: mångfald och jämställdhet Lina Thomsgård och projektgruppen presenterar Skapelsen vid lanseringen 11 september. SKAPelsen foto: pressbild Skapelsen är en plats där de som glömts bort eller inte synts till får utrymme Sara Martinsson Under hösten manifesterar SKAP sitt fokusområde Mångfald och jämställdhet i olika sammanhang, som Polar Music Talks, medlemsmöten och det medialt uppmärksammade projektet Skapelsen. Att lyfta värdet av det arbete musikskapare gör är en hörnsten i SKAP:s verksamhet, och då oavsett kön, ålder, etnicitet och sexuell läggning. Därför lägger SKAP under 2014 särskilt fokus på mångfalds- och jämställdhetsarbete. Som projektledare engagerade SKAP Lina Thomsgård, som presenterade sin vision av arbetet SKAP- Nytt nr 1 i år. Sedan dess har det hänt mycket. Med hjälp av ett handplockat team har Thomsgård helt nyligen levererat Skapelsen, en sajt, en podcast och en film, och nu är arbetet att skriva om musikhistorien för att på så sätt ändra riktning för framtiden inte längre bara en god idé. Sara Martinsson och Maja Asperö Lind ser till att göra verklighet av Skapelsen. Sara Martinsson är på uppdrag av SKAP redaktör för sajten Skapelsen och programledare för podcasten Skaparna. Hon menar att Skapelsen är ett sätt att synliggöra: Skapelsen är en plats där de som glömts bort eller inte synts till får utrymme. En chans för alla att bidra till att hylla och uppvärdera viktiga musiker och musikskapare som inte tidigare fått den plats eller respekt de förtjänat för sin gärning, säger Sara. På Skapelsens webbplats kan man läsa att vi skriver om musikhistorien. För SKAP innebär inte det att bli en ny auktoritet, som på egen hand väljer ut vad som är rätt historia, vad som förtjänar att berättas om eller vad som är viktigt. Därför är en demokratisering av processen en central del av Skapelsen. Den kollektiva aspekten är jätteviktig. Historieproduktion handlar annars oftast om att priviligierade 6
individer eller representanter för en priviligierad grupp i samhället tillåts bestämma vad som är viktigt och vad som inte är det. I Skapelsen öppnar vi dörrarna för precis alla att bidra till historieskrivning och skapar på så vis en egen historik byggd på äkta mångfald, säger Sara Martinsson. I praktiken innebär det att Skapelsen arbetar mycket med sociala medier. Detta är Skapelsen Skapelsen är ett projekt inom SKAP:s satsning på mångfald och jämställdhet. Med Skapelsen vill SKAP demokratisera och skriva om musikhistorien. Skapelsen har sin grund i jämställdhetsarbete i musikbranschen, men kan som metod användas för allt mångfaldsarbete. Sajt, film och podcast Skapelsen består av en sajt där musikhistoriskt viktiga förebilder lyfts fram. Vem som helst kan lämna in tips till Skapelsen via e-post och sociala medier, där hashtagen #skapelsen används. Skapelsen innehåller också en kortfilm, Vi har några att tacka, och podcasten Skaparna, som även den leds av Sara Martinsson i sällskap med Rebecka Hedström. Besök och följ Skapelsen Skapelsen hittar du på skapelsen.com och på Instagram, Facebook och Twitter. Använd hashtagen #skapelsen i sociala medier. Musikälskare överallt får bidra med tips till Skapelsen om vad de anser är viktiga musikhistoriska förebilder. Sara är den som tar tipsen vidare och skriver innehållet på sajten Skapelsen.com. Förutom nyskriven musikhistoria bjuder sajten på tips och annat matnyttigt. Dessutom leder Sara tillsammans med Rebecka Hedström podcasten Skaparna, som i en första omgång släpper åtta avsnitt under hösten. En podd tar ungefär två arbetsdagar att slutföra med planering, research och inspelning i studio. Sedan klipps podden, men vi spelar in live on tape så det är sällan jättemycket redigering i efterhand. Både sajten och podden är väldigt roliga att jobba med. Jag lär mig nya saker hela tiden, inte minst om artister som jag trodde jag hade bra koll på men inte visste hälften om! Vid sidan av sajten och podcasten finns inom Skapelsen en film, Vi har några att tacka. Filmen nådde redan första dagen 10 000 tittare på webben och delas flitigt i sociala medier. Bland det fyrtiotal som tackar sina musikaliska förebilder finns Robyn, Petter och Neneh Cherry. Projektledare för filmen är Maja Asperö Lind, som beskriver arbetet som stressigt men otroligt roligt : Allt filmades under sommaren på olika festivaler med ett team på åtta personer under ledning av vår fantastiska regissör Laerke Herthoni. Min roll har varit att hitta artister och musikskapare som vill ställa upp i filmen, och se till att allt praktiskt runtomkring fungerar. Det roligaste tyckte Maja ändå var med vilken självklarhet de artister och musikskapare som ombads vara med i filmen omfamnade projektet. Nästan alla köpte direkt resonemanget att musikhistorien är skriven av män, för män och om män och att vi nu ska förändra detta. Det har varit otroligt upplyftande att se, avslutar Maja Asperö Lind. text: kjell holmstrand foto: anna rut fridholm Medlemsarbete: Musikalisk mångfald i media I början av september höll SKAP medlemsmöte om hur vi kan bidra till att öka den musikaliska mångfalden i media. Mötet var en uppföljning på fjolårets medlemsmöte på samma tema som bland annat ledde till att styrelsen så småningom kunde fatta ett inriktningsbeslut om arbetet på området. Grundprincipen är att SKAP ska främja hela den musikaliska och kulturella mångfald som finns inom SKAP och alltså verka för att öka mångfalden i SKAP:s ordförande Alfons Karabuda ledde för andra året Polar Music Talks, som i år helt i linje med SKAP:s mångfalds- och jämställdhetssatsning gick under det övergripande temat True Diversity. Kulturen hjälper oss att förstå vad det är att vara människa. media snarare än att särbehandla specifika uttrycksformer. SKAP arbetar både nationellt och genom ECSA på EU-nivå med de här frågorna. De medlemsmöten vi haft på senare tid ger oss bra grund att stå på i det arbetet och har också gett konkreta förslag som vi nu jobbar vidare med, berättar SKAP:s ordförande Alfons Karabuda. text och foto: kjell holmstrand SKAP på Polar Music Talks: Tillgång till kultur är en mänsklig rättighet Därför är mångfalden central i musiken, kulturen och samhället, säger Alfons Karabuda. SKAP vill se en kulturpolitik som förstår och släpper fram mångfalden i kulturen och det på ett tidigt stadium. SKAP arbetar därför för barns och ungas rätt till kultur. I slutänden handlar det om mänskliga rättigheter. Låt våra barn upptäcka sitt eget uttryck och sitt eget ord. Låt dem förstå att de har en självklar rätt till det. Låt dem lära sig att använda kultur och kreativitet som verktyg i den demokratiska processen, säger Alfons Karabuda. En plattform i arbetet är International Music Council, där Alfons Karabuda är ledamot. International Music Council har fem prioriterade ansvarsområden där barns rätt till musik står högst. Vi i Sverige kan både vara med och påverka och dra nytta av det här arbetet, säger Alfons Karabuda. text och foto: kjell holmstrand 7
8 ALFONS MÖTER...
ALFONS MÖTER DANIEL BOYACIOGLU SJÄLVUTNÄMND HIP HOP-PROFESSOR kreativitet = mod + tålamod + ärlighet 9
ALFONS MÖTER... Daniel Boyacioglu är poeten, musikskaparen och SKAP-medlemmen som tar hip hop på allvar. Han beskriver sitt konstnärskap som ett brinnande engagemang för ett uttryck som han menar ännu inte fått sitt rättmätiga erkännande. Du har ett brinnande engagemang för hip hop, ett engagemang som sträcker sig över flera kulturella uttryck. Hur kommer det sig? Att kulturbranschen skulle vara en öppen bransch är en myt. Nittiofem procent av den verksamhet man kan ringa in som kultur även den som framställer sig som progressiv är tvärtom konserverande. Vi reproducerar en smak och en estetik som vi är fostrade att reproducera. Det finns en miljon tydliga exempel på det. För mig är det mest närbelägna hip hop, som sedan femton är tillbaka är världens mest kommersiella och slagkraftiga konstform. Men det forskas inte om den och det kommer att dröja trettio år till dess att en förläggare på Bonniers vet vem Biggie eller Big L är, på samma sätt som de idag självklart vet vilka Bob Dylan och Edith Piaf är. Det här är verkligheten. Det här är min stora sorg. En ännu större sorg är att när jag berättar om den, tror folk att jag poserar. Varför gör de det? De tror att hip hop är ett skämt! De har inga redskap att mäta hip hopens värde med. När Biggie säger Money and blood don t mix like two dicks and no bitch. Find yourself in serious shit hör de bara en sexist. De hör inte en före detta slav som har skapat något helt nytt för sig och sitt folk. De hör inte kraften i de här raderna, finessen och det förfinade i hantverket. Uppenbarligen har hip hopen fans har de förstått det du ser hos hip hopen? Eller är det något annat som attraherar dem? Det jag har förstått är utgångspunkten i allt jag skriver och de som läser mig kan i alla fall omsätta det i känslor, i upplevelse. Om det finns människor som hör andra saker än de jag lyfter fram, så ger jag dem en andra och en tredje chans. Vad finns det för verktyg för att få folk att förstå? Det är dikterna som är poetiken. Man kan självklart också skriva handböcker, men man måste manifestera sin ideologi och utgångspunkt i sitt arbete snarare än att prata om det. Det är lätt att komma in på politik. Det handlar om musikens och kulturens roll i samhället och samhällsbygget. A hungry man is an angry man skriv om det om du kan! På nio stavelser åstadkommer Bob Marley mer än andra klarar på tio sidor. Ändå är hans upprättelse som textförfattare fortfarande inte helt självklar i alla läger. Vad säger att inte du som rebell fastnat i ditt uttryck, konserverar det som ursprungligen var rebelliskt, och att man om trettio år märker att du inte öppnat upp för andras idéer, tankar och åsikter? Mitt svar kommer om trettio år! Det finns saker du inte rår över vad någon kallar dig eller säger om dig, till exempel. Men du kan välja vilka uppgifter du tar dig an, du är kapten och kan inte skylla på någon annan, på vinden eller på ett grund. Det är du som styr. Du är bossen i din egen verksamhet. Att det är tufft är en utgångspunkt man får räkna med. En grej jag gjorde var att formulera en regel om att jag inte får läsa samma dikter två år i rad. Jag måste skriva nytt. Mina största succéer får jag alltså bara läsa det år de skrivs. En del har hört från andra vad jag har för stil och kommer till mina läsningar för att uppleva den. Och så möts de av något helt annat och kanske blir besvikna. Men jag säger det igen, jag svarar dig om trettio år! Är det alltid bra att förnya sig bara för förnyelsens skull? Känner du dig pressad av den här regeln? Det finns en risk. Men om kärleken till hantverket och konstformen i sanning är genuin, så är den risken försvinnande liten. Jag ska ge ett exempel: När Drake kom var det alldeles för new school för mina öron. Jag kunde inte ta in det, jag tyckte att det lät skit. Jag förstod inte poängen med det. Åren gick och hitsen fortsatte att strömma. Bara för några månader sedan skaffade jag allt han gett ut. Jag bokade av mitt schema och satt i tre veckor hemma i kalsonger och lyssnade på varenda stavelse och gjorde skrivövningar med mig själv, för att utforska hur jag låter om jag skulle härma honom. Jag kommer aldrig att använda någon av de texterna, men det är en erfarenhet som är högst central för mig. Först efteråt förstod jag det som konstigt att jag hade suttit där i kalsongerna på soffan och fokuserat på detta i tre veckor, och då bara från de reaktioner jag fick när jag berättade om min fantastiska upplevelse för andra. Det är mitt jobb, ju! Det är helt och hållet mitt jobb. Du har som SKAP-medlem engagerat dig mer och mer i vår verksamhet: du har varit värd på vårfesten, du deltar i våra medlemsmöten om mångfald och dök senast upp på lanseringen av SKAPELSEN. Är du poet eller musikskapare? Jag har vigt 97 procent av min tid åt poesin och 3 procent åt musiken. Jag har sökt mängder av författarstipendier och aldrig fått ett enda. En enda gång har jag sökt ett musikstipendium och fått det. Musik värderar jag högre än allt. Men jag har vigt mitt liv åt att ta hip hopen dit den inte når. Jag har vigt mitt liv åt att befinna mig i andra rum 10
än rena musikrum. Men jag kan också se att musikvärlden har mycket lättare att förstå mig. Mycket, mycket lättare. Jag jobbar nästan på hobbynivå med musik, men det har resulterat i samarbeten med både Mando Diao och Robyn, det har resulterat i dokumentärer på tv, pris från SKAP och engagemang som uppdraget vid vårfesten. Jag har behövt göra väldigt lite för att få vara med i ett sammanhang. Det säger något om vår tid. Jag tror inte på de där tre procenten..! När Peter Sellars i slutet av augusti tog emot Polar Music Prize förklarade han i sitt tacktal hur musiken också är allt annat än musik. Känner du igen det? Mina timmar är det inget fel på, jag menar bara att rent yrkesmässigt är det tre procent jag tjänat pengar på. Rent privat är musiken mitt allt. Jag har vigt 97 procent av min tid åt poesin och 3 procent åt musiken. Jag räknar mig som hip hop-professor. Det finns ingen fråga som jag inte har undersökt efter bästa förmåga. Till skillnad från många renodlade hip hopare har jag tagit den erfarenheten med mig och utmanat den i många olika rum, med jazzband, med världsmusikband och även i den klassiska världen. Hur ser du på hip hopens framtid? Människorna i hip hopen har arbetat länge i motvind och fått starka benmuskler. I tio år har Ison och Fille gjort hits. De har varit så jävla feta så jävla länge, och först nu har vi börjat förstå det. De här tio åren är ett sår i mitt hjärta. Jag glömmer inte så lätt. Men jag firar framgången. Det finns inget som professionellt gör mig så lycklig som läget vi befinner oss i nu. Jag vill inte låta krigisk, men en upprättelse är på sin plats. Fortfarande kan man fråga sig varför Hassan blev tongivande för en hel generation, och alla de gick vidare till viktiga, höga poster, samtidigt som Lilla Al-Fadji bara blev ett radioprogram. Fortfarande kan man fråga sig varför vårt självförtroende är så lågt att vi inte tar guldklimparna vi har och omsätter dem till stora saker. Större än något vi sett. Det är en viktig fråga att ställa. Du värderar hip hopen högt, men på motsvarande sätt finns det andra inom SKAP-kollektivet som värderar sin genre högre än hip hop. Nyckeln ligger kanske i att förstå och acceptera att andras kreativa arbete också är värt mer än jag själv hade tänkt mig Eftersom jag visste att du i det här samtalet ville utgå ifrån kreativitet 11
ALFONS MÖTER... Utgångspunkten måste vara att bara hjärtat är på rätt ställe måste också huvudet få jobba. 12
Daniel Boyacioglu Ålder: 33 år. Bor: Stockholm. Bakgrund: Poet, artist och musikskapare. Boyacioglu har vunnit SM i Poetry Slam två gånger. Förutom fem utgivna böcker har Daniel också gett ut tre musikalbum. Kuriosa: Under sommaren 2011 cyklade Boyacioglu till Spanien och publicerade dagligen under resan ett slags berättande dikt på en uppmärksammad blogg i syfte att undersöka vad fysisk utmattning gör för skrivandet. Boyacioglu utbildade sig till brandman inom Södertörns Brandförsvarsförbund och började arbeta sommaren 2013. försökte jag innan jag kom hit formulera vad kreativitet är. I natt satt jag uppe till tio i sex och skrev en sjusidig dikt som jag kallar Epilog. Det är den sista i den nya diktsamlingen och jätteviktig för mig att skriva. Jag har haft fyra och ett halvt svåra och tunga år för att med sådan lätthet och självklarhet nu skriva den här dikten. Så vad är kreativitet då? I ljuset av erfarenheten från de här åren måste jag ringa in kreativitet för mig med några nyckelord. Mod, den typ av mod som gör att du kan stå framför ett lejon. Tålamod, den typ av tålamod som gör att du kan stå framför en stängd dörr i fyra år och lyssna efter ljud, men det är ingen där. Och ärlighet, den typ av ärlighet som gör att du kan berätta för alla att du står här och tittar på en stängd dörr och att du ska möta dina demoner. De tre sakerna tillsammans är kreativitet. Och varje gång någon säger jag är inne i ett kreativt flow, eller åh, kreativt!, och använder ordet som ett vardagsord, är det irriterande för en poet. Jag menar att det inte kan vara något mindre än dessa tre ord, och jag menar också att jag inte hade kunnat skriva den där dikten utan den där tiden. Jag köper det. Men jag vill också ifrågasätta. På något sätt ligger det en motsättning i att försöka definiera kreativitet på ETT sätt. Det borde kunna vara tvärtom också. Och på sjuttio andra sätt. Kanske kommer kreativitet ur feghet, när du vill undvika lejonet. Jag menar att vi riskerar att bli exkluderande i definitionen av vad kreativitet är. Du har rätt, jag låter självsäker i hur jag framställer mina idéer. Men det var det här jag kom fram till. Men du har så rätt att jag måste ta fyra och ett halvt år till att tänka! (skrattar) Det är klart att det i allra högsta grad är kreativt att lyckas undvika upptäckt av lejonet. Absolut. Och kanske är det också det jag menar. Att hantera sin rädsla. Man är aldrig modig om man inte först har varit rädd. Det vilar i ordet. Hur hanterar du din kreativitet, ditt engagemang? Djupt engagemang leder för det mesta i rätt riktning, men det kan också ibland rikta ens fokus fel. Man brinner så jävla mycket för en grej. Hat och kärlek sitter ihop på något sätt förstår man det som att man måste hata eftersom man älskar så djupt. Men ju äldre man blir, desto mindre utrymme har man för sådant resursslöseri. Man måste bli större än sin sak. Skickligare, mer precis. Om jag tror på de här sakerna, skriver jag låtar som manifesterar dem, på ett så självklart sätt att även om uppfattningsförmågan hos dem som lyssnar är begränsad, så uppfattar de tillräckligt. Det är svårt att få ut den typen av musik, men jag måste ändå få ut den. Det är svårt att nå fram till den publik som bäst behöver den, men jag måste ändå se till att den gör det. Det finns ingen genväg till de resultat jag söker, till den förståelse för de här frågorna som jag önskar. Jag är på god väg! I debatter om musikens värde hör jag ofta ett argument: Det vi skapar är inte musik, konst eller kultur förrän det möter en publik. Jag håller inte med om det. Jag är min egen publik och jag kan känna mig nöjd med ett stycke jag komponerat utan att känna att det måste ut. Hur är din relation till det du skapar? Jag ställer en motfråga: Om du inte någon gång innan din upplevelse av att vara nöjd med att din musik bara möter dig också haft upplevelsen att få stora applåder av en publik, skulle du känna likadant då? Alltså att ha etablerat en funktion för din kärlek till skapandet och en plats att lägga den och folk att ge den till. Hade du varit lika nöjd i ditt eget slutna system? En mycket, mycket bra synpunkt. Jag har nog känt mig trygg i att OM jag skulle visa upp det, skulle man tycka om det. Du har erfarenhet med dig av att musiken har det värdet och därför kan du tillskriva den värde. Jag har fått en fråga angående musiken, musikens värde och framtiden, om den får möta en publik eller inte, om vi kommer att ha upphovsrätt eller inte, om man kommer att kunna få Stim-ersättning eller inte. Mitt svar blir så här: I slutet av alla naturprogram kommer det en lugn röst in och säger Vi behöver inte vara oroliga för livet på jorden. Men livet som vi känner det kan vi inte ta för givet. Boken som vi känner den och musiken som vi känner den, kanske vi inte alltid kommer att ha. Men musiken, litteraturen och konsten överlever oss. Den rösten är stark i mig när jag skriver. Det tål att tänkas på. Jag fick en annan röst i huvudet när du sa det här: Under denna inspelning skadades inga djur. På något sätt kände jag just det när det gäller kulturen också: Under den här processen blev inga kulturskapare dåligt behandlade! Jag menar naturligtvis inte att vi ska kapitulera. Jag menar att när jag identifierar min motståndare som mig övermäktig, får jag påminna mig om att jag inte måste kapitulera, jag kan retirera, omgruppera. Jag kan komma tillbaka med ny insikt. Om jag fick välja kanske jag inte skulle göra några förändringar, men ibland finns inte det valet. Det konstnärliga samtalet hamnar inte sällan mellan stolar. Antingen talar akademiker sakligt och inte med sig själva som utgångspunkt, eller så är det konstnärer som inte är så metodiska. Utgångspunkten måste vara att bara hjärtat är på rätt ställe måste också huvudet få jobba. Man måste tänka också. Ibland måste man påminna sig om att hjärtat bara är en pump, en muskel. Det är ju faktiskt huvudet som jobbar. Text: Kjell Holmstrand Foto: Anna Rut Fridholm 13
specialen kulturpolitiken Och vad händer med kulturpolitiken? Kulturpolitiken har inte förändrats i någon större omfattning sedan 70-talet. Men vad händer i spelet efter höstens ovanliga val? SKAP-Nytt försöker ge en lägesbild och samtidigt sätta den svenska kulturpolitiken i ett större sammanhang. Kulturministrar kommer och går men kulturarbetaren består. Avgående kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth lämnar ett tydligt avtryck i SKAP:s historieskrivning. Hennes offentliga stöd för utfallet i Pirate Bay-målet under ett tal vid vårfesten 2009 slutade med att hon anmäldes till Konstitutionsutskottet. Efteråt förklarade Lena Adelsohn Liljeroth att syftet varit att visa att hon företrädde kulturskaparna i frågan, i efterhand ett av hennes tydligaste ställningstaganden under åtta år som kulturminister. Man kan jämföra med hennes företrädare Leif Pagrotsky, som under sina två år på posten verkade trivas mer i rampljuset och gjorde många publika utspel. Som tidigare närings- och handelsminister talade han gärna om det svenska musikundret, en betydande exportvara. Men inte heller han undslapp kritik. Han anklagades för populistiska utspel, utan verklighetsgrund. Det är alltså inte alltid lätt att vara en välmenande kulturminister. Men kulturpolitik ska förstås, som all politik, betraktas utifrån sin kontext. Lena Adelsohn Liljeroths uttalande kom i ett läge när synen på upphovsrätten var under stark press och utmanades av nya ideologiska krafter som bland annat samlades i Piratpartiet, ett i dag tämligen försvagat parti. Leif Pagrotsky talade om branschens affärsmässiga betydelse i en tid när musikbranschens affärsmodell höll på raseras och man behövde understöd för sin legitimitet och förmåga att skapa nya intäkter. Kulturpolitiken får tjäna olika syften i olika tider, just därför är det varken särskilt meningsfullt eller konstruktivt att hålla på och recensera enskilda kulturministrar. Det är bättre att blicka framåt, vad vill vi med kulturen? säger SKAP:s ordförande Alfons Karabuda. I det eftermälet efter höstens turbulenta val är det betydligt viktigare för honom att kulturens roll i samhället får sin givna plats på den politiska agendan, inte vem som i första hand företräder den. Alfons Karabuda efterlyser inte minst en diskussion som ser utanför Sveriges gränser och sätter kulturpolitiken i ett internationellt perspektiv. Vad är det egentligen vi vill att kulturen ska representera, vilken roll ska den ha i samhället? Det är ju inte säkert att vi i Sverige sitter inne med de bästa idéerna, som sammanfattas i några nyckeltal kopplade till en budget. I ett land som till exempel Nepal har kulturen en betydelse för hur man mäter sin bnp. Där kopplas upplevelsen av kultur till förmågan att uppleva lycka. Det är självklart där, men inte här. Vad beror det på? Vi måste våga utmana våra egna föreställningar om vad som uppfattas som kultur och hur vi värderar den. Den moderna kulturpolitiken har inte sällan fått en mer ekonomisk än ideologisk slagsida. I slutänden handlar det ofta om fördelning av offentliga medel ställda mot marknadsvillkor. När till exempel Lena Adelsohn Liljeroth vid förra valet, i SKAP-Nytt, talade om skillnaden mellan borgerlig och rödgrön kultur- 14
KULTUR { } POPx opera = ( + ) metall 15
specialen kulturpolitiken politik återkom hon till skattepolitiken. Den offentligt finansierade kulturen står för ungefär en tredjedel av våra kulturinvesteringar. Resten kommer från publiken. Därför hävdar jag med emfas att sänkta skatter och mer pengar kvar i plånboken är viktigt för att vi också ska kunna efterfråga mer kultur. Sättet att värdera kultur är inte oproblematiskt. John Armbrecht, forskare vid Handels i Göteborg, kom för några år sedan med en avhandling som bland annat visade att det samhällsekonomiska värdet av olika kulturella institutioner ofta överstiger den ekonomi som de omsätter, om man till exempel sätter ett värde på den subjektiva upplevelsen i förhållande till själva biljettpriset. Biljetten som kostade 100 kronor gav kanske en upplevelse som värderades till 200 kronor. Slutsatsen gällde både festivalen Way Out West och Vara Konserthus, två skilda exempel som ingick i studien. Lena Adelsohn Liljeroth har haft en efterfrågestyrd syn på kulturen, där individen själv får välja om han eller hon vill lägga pengarna på upplevelser eller till exempel köpa en bil. Det ska jämföras med många kulturinstitutioner som sällan har sådana syften inskrivna i stadgarna, utan istället ska skapa sådant som ger livskvalitet. I grund och botten handlar det alltså om hur man som vd eller konstnärlig ledare legitimerar sina verksamheter, konstaterar John Armbrecht. Han betonar att han inte ägnat sig åt att studera kulturpolitik i sin forskning. Det är metoderna för att sätta värden på olika kulturupplevelser som är hans ämne, framför allt med koppling till turism. Men det betyder inte att det saknas en politisk dimension i att sätta värden på kultur. I länder som USA och England har politikerna gått betydligt längre i arbetet med att skapa modeller att värdera kulturen, just för att kunna visa hur skattemedlen ska komma medborgarna mest till nytta. I Sverige har man varit betydligt mer försiktig. Här tar man också ett större generellt politiskt ansvar för den enskilde medborgaren. Det finns vissa kulturupplevelser som anses ingå i ett foto: olcay yalcin foto: johan wingborg I grund och botten handlar det alltså om hur man som vd eller konstnärlig ledare legitimerar sina verksamheter. John Armbrecht Just kvantifieringen i siffror är typisk för den moderna svenska kulturpolitiken. My Klockar Linder slags folkbildningsideal som alla ska få tillgång till, säger John Armbrecht. Ett klassiskt exempel när man talar om skillnader i vad kultur får kosta är att jämföra priset på en biobiljett med en biljett till Operan. Den ena representerar ett marknadspris medan den andra är starkt subventionerad. Biljettpriset är satt av SF, en marknadsaktör som har en ganska bra koll på vad biobesökaren är beredd att betala. Operan blir snarare ett mått på något som inte handlar om ekonomi. Där ligger istället värdet i att ge människor chansen att få ta del av upplevelser som de annars aldrig skulle komma i kontakt med. En ny aha-upplevelse kan ju förändra en människas liv. Och du får ju inga nya upplevelser om du aldrig byter perspektiv, på samma sätt som du inte upptäcker nya smaker om du bara äter varmkorv, säger John Armbrecht. En tydlig trend är också att gränserna mellan så kallad finkultur och populärkultur blivit allt mindre, inte minst bland artister och arrangörer. Vad har då lett fram till den kulturpolitik som vi har i dag? Idéhistorikern My Klockar Linder lade i våras fram en avhandling vid Uppsala universitet som beskriver hur den svenska kulturpolitiken vuxit fram under 1900- talet. Ur ett historiskt perspektiv är den förståelse vi har för kulturpolitik idag relativt ny, alltså att kulturen skulle utgöra ett sammanhållet område för politiska insatser. Det började ta form under efterkrigstiden, när de västerländska samhällena snabbt förändrades. Den utvecklingen var alltså inte unikt för Sverige, samma sak skedde samtidigt i många andra länder, säger My Klockar Linder. Tidigare hade man i Sverige ingen sammanhållen syn på begreppet kulturpolitik. I stället hade man talat om konsternas särarter och definitionen av kultur spretade kraftigt för att fylla olika syften. Det är först på 1960-talet som kultur blir ett politikområde som politikerna måste förhålla sig till, och som leder till att vi så småningom får en kulturpolitik som kopplas till målsättningar, säger My Klockar Linder. Kulturforskningen blir samtidigt mer inriktad på att studera kulturens samhällsnytta, något som omvandlas till siffror som politikerna och den politiska administrationen kan använda som argument Just kvantifieringen i siffror är typisk för den moderna svenska kulturpolitiken. Det blir ett slags symbol för objektivitet, förtydligar hon. Den sifferstyrda målsättningen har också inneburit att den politiska tjänstemannamakten över kulturen blivit relativt stark i Sverige, inte sällan på bekostnad av den ideologiska diskussionen om kulturens syfte. I skrivande stund pågår arbetet med att bilda en ny regering. Vem som blir ny kulturminister verkar mest vara en angelägenhet för kulturredaktionerna på de större tidningarna. Vad kan vi förvänta oss med tanke på valutgången? Jag är ju historiker och det ligger inte min roll att spekulera om framtiden, men om jag ändå tillåter mig det så kan ju även jag konstatera att Sverigedemokraternas politiska inflytande ökar. De står också för ett annat kulturbegrepp än vad vi möter hos de andra partierna. SD använder bland begrepp som gemenskap, folket, nationen och svenskhet, och man får gå tillbaka till slutet till av 1800-talet för att hitta motsvarande politiska retorik när man talar om kulturen. År 1974 kom den första kulturpropositionen, en milstolpe i svensk kulturpolitik som fortfarande starkt präglar synen på svensk kulturpolitik. År 1996 kom den andra och 2009 kom den tredje och senaste. Den blev kanske mest uppmärksammad för att formuleringen från 1974 års proposition motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet. bytts ut mot Det finns ingen given motsättning mellan kommersiell bärkraft och konstnärlig kvalitet eller frihet. Den markerade alltså mycket väl den politisk svängning som Lena Adelsohn Liljeroths gav uttryck för. Men i övrigt har kulturpolitiken sällan skapat någon större debatt i Sverige. Nej, det har varit väldigt lite ideologisk diskussion om kulturens roll. Det är symptomatiskt för båda sidor, säger My Klockar Linder. text: Peter Willebrand illustration: Karin niklasson 16
skap-profilen Textmästaren Sven Paddock led knappast av skrivkramp. Med tusentals sångtexter, en mängd revymanus och radioföreställningar är han ett av de största namnen i den svenska schlagerhistorien. Med en enkel tulipan och En röd liten stuga är bara ett par exempel som ingår i den musikskatt han lämnat efter sig och som fortfarande ekar i våra öron. Den stora mängden låtar och de många musikaliska sammanhangen gör honom lika tidstypisk som dåtidens stora schlagerkompositörer som Kai Gullmar och Jules Sylvain. De ingick i de i första professionella låtskrivargenerationerna där radion och film- och skivindustrin gick hand i hand. Det gjorde att de fick ett dominerande inflytande på det samtida musikutbudet som kan vara svårt att förstå i dag. Det var också en tid när mycket musik skrevs för estraden. Radion hade ett enormt genomslag. Stjärnor föddes över en natt och 78-varvarna tillhörde vardagens lyx. Sven Paddock var också den som tillsammans med kompositören Nils Perne och folkkäre skådespelaren Åke Söderblom låg bakom Vårat gäng, dåtidens mest populära ungdomsprogram som levererade nya stjärnor på löpande band, bland annat Alice Babs. Det första programmet sändes krigsåret 1939. Sven Paddock var själv född i Stockholm 1909 som Sven Karlsson, ett namn han använda i alla andra sammanhang än de musikaliska. Pseudonymen och smeknamnet Paddock hämtades från en amerikansk sprinter och världsrekordhållare som tävlat i Stockholm på 20-talet. Sven Paddock ska själv haft en löpstil som påminde om amerikanens. Som son till en järnhandlare förväntades Sven Paddock förvalta det yrkesmässiga arvet, men intresset för revyn tog överhanden och några år in på 30-talet hade han nått så långt att han kunde försörja sig på som textförfattare och kompositör. Sven Paddock försåg under många år kompositörerna Erik Frykman, Jules Sylvain och Nils Perne med texter till deras musik. I skuggan av det andra världskriget blev Paddock och Perne ett radarpar som bland annat skrev flera av Ulla Billquists stora hits, som Världen är full av violer och Gatans serenad. När Perne blev chef för Oscars i slutet av 40-talet fortsatte Paddock att skriva för 50-talets gryende stjärnor som Lill-Babs, Gunnar Wiklund och Anita Lindblom. Men när den modernare schlager- och revyscenen och tv tog över i slutet av 50-talet och i början av 60-talet förlorade Sven Paddock sin ställning som en av Sveriges ledande textförfattare. Det är symptomatiskt att ett försök vid samma tid att väcka liv i Vårat gäng misslyckades. Formatet hade spelat ut sin roll. Det är få textförfattare förunnat att under tre decennier tillhöra ett lands ledande kompositörer. Vi sjunger fortfarande Med en enkel tulipan när vi uppvaktar någon, men vill man verkligen höra låtarna som gör Sven Paddock störst rättvisa ska man lyssna på några av låtarna som Ulla Billquist sjöng. Hon var också Sven Paddocks egen favorit. text: Peter Willebrand illustration: sofie båtmästar SVEN PADDOCKS MINNESFOND Sven Paddock Karlsson framförde genom sin fru Dagny önskemål om att hans Stimavräkningar skulle tillfalla SKAP efter hennes död. Det första stipendiet tilldelades Björn Wigardt 1993. Musikskaparen och artisten Nina Ramsby fick i våras ta emot priset för 2014. Vill man verkligen höra låtarna som gör Sven Paddock störst rättvisa ska man lyssna på några av låtarna som Ulla Billquist sjöng. 17
ny svensk jazz Stödet bidrar till förnyelsen Jag vill bli ännu modigare foto: Thobias Fäldt & Klara Källström Det är tredje året i rad som Stims nämnd för promotion av svensk musik, SPN, med SKAP som huvudman gör det möjligt för att ett antal svenska låtskrivare att specialskriva ny musik till festivalen. Lena Åberg-Frisk är vd för Fasching och festivalens konstnärliga ledare. För oss är det väldigt viktigt att stödet visar förnyelsen av den svenska jazzscenen som pågår. Det var länge sedan det kom fram så många nya artister och skapades som mycket ny och intressant på den svenska jazzscenen. Förutom Mariam Wallentin finansierar SPN ny musik av Nina Ramsby/Martin Hederos, Pombo och Isabella Lundgren/Carl Bagge. Mariam Wallentin, förra årets Jazzkatt, tillhör de musikskapare som i år fått uppdraget att specialskriva musik som framförs vid Stockholms Jazz Festvial. Mariam Wallentin är en av de senaste årens mest uppmärksammade artister. Tillsammans med slagverkaren Andreas Werliin utgör hon gruppen Wildbirds & Peacedrums. Dessutom framträder hon i soloprojektet Mariam The Believer. Hennes unika röst har en starkt bärande kraft som hon förvandlar till ett improviserande instrument som växlar i både nyans och styrka. Förra året fick du Jazzkatten och i år har du fått uppdraget att specialskriva musik för jazzfestivalen. Hur ser du själv på din koppling till genren och varför tror du att Jazzsverige så starkt har tagit din musik till sitt hjärta? Jag har lyssnat på jazz och improviserad musik sedan jag var ung. Det blev många kvällar med Billie Holiday i hörlurarna och tonårsångesten i bröstet. Att få möjligheten spela med så många fantastiska improvisatörer och gå på grymma konserter på jazzfestivalen är en dröm. Jazzkatten var en stor ära och lite av en chock, men jag blir alltid förvånad när jag får en godkändstämpel på mig. Man försöker skapa uppror och göra revolt, och vi är väl helt enkelt fler än vad många tror som också vill det. Din improvisationsförmåga är omvittnad, inte minst röstmässigt. Hur har du hittat till den och på vilket sätt vill du ta den vidare? Känna, tänka, pröva, misslyckas om igen, tills man kanske till slut hittar det. Men jag känner mig aldrig färdig, och hittar jag någonting är det så förgängligt. Jag söker konstant och vill fortsätta med det. Utan nyfikenheten och peppen så skulle nog min kreativitet falna. Jag vill bli ännu modigare och våga ta mig dit jag inte varit tidigare. Vad kommer du att framföra under festivalen: färdigt material, improviserat eller båda delar? Jag kommer att skriva ett litet stycke med ramar och strukturer, men med improviserad karaktär: precis som jag brukar, men med nya tankar och funderingar bakom. Jag kommer även att spela ett par låtar från min nya orgel-ep som Mariam The Believer, samt spela ett par helt nya låtar med min trum- och sång duo Wildbirds & Peacedrums. Det blir ett litet potpurri! Hur har det varit att jobba med ett specifikt beställningsuppdrag av den här typen? Jag har faktiskt inte börjat än, ha ha. Men känner jag mig själv rätt så har jag redan börjat bearbeta och ladda upp, med suddiga bildfragment och oklart formulerade tankar surrandes i bakhuvudet. Tre dagar innan konserten får jag så smått få panik av tidspress. Då samlas tankarna och ångesten och jag sitter uppe halva nätterna och spyr ur mig allt. Det blir mycket galla, men efter en del pusslande och hårt jobb förhoppningsvis även någon liten pärla. Ha ha, det saknas fortfarande en del struktur i mitt skapande, alltså. Det är kanske därför som jag behöver bädda sängen på morgnarna. text: Peter Willebrand FAKTA/STIMS NÄMND FÖR PROMOTION AV SVENSK MUSIK Stims promotionnämnd initierar och stödjer projekt som syftar till att ny svensk musik i alla genrer ska framföras mer, nationellt såväl som internationellt, samt projekt som verkar för en ökad förståelse för upphovsrätten. Promotionnämnden ska ge förutsättningar för ett framtida skapande inom musikområdet och initierar och driver därför i samverkan med andra aktörer satsningar och projekt för musik som behöver särskilt stöd. Nämndens ledamöter representerar SKAP, FST och Musikförläggarna. 18
kristoffer ragnstam medlemskrönika Gråzoner Kristoffer Ragnstam om behovet av att skita i konventionerna. Jag började lira i band innan jag kunde spela något instrument. Det var en nästan hisnande frihet att få umgås med likasinnade personer och skapa någonting tillsammans. Det är en känsla som var, och fortfarande är, svår att förklara. Enklast går det att jämföra med ett rus. Min introduktion till att spela var lättsam och att det skulle vara skoj. Den enskilda individens bakgrund och musikkunskap var oviktig. Vi skulle ta låten i mål och vi skulle göra det som ett band, vårt egna band. Visst har det funnits perioder då jag nött mycket på mitt instrument själv och jag övar kontinuerligt för att hålla min lilla teknik i schack. Men det är fortfarande det kollektiva musicerandet som känns spännande. Jag tycker om musik som vågar utmana utan att för den sakens skull behöver vara provokativ. Musik mår bäst av när gränser blir till gråzoner. Musikalisk frihet behöver inte innefatta svåra grimaser, udda ackord eller forcerade underdelningar. Att vara fri handlar om att våga låta som sig själv. Givetvis ska man ha respekt för tradition och historia, men historien är ju redan skriven. Så skaffa kunskap, men kasta dig sedan ut för stupet och lita på att du kommer att landa ok. Jag har haft turen att ha varit involverad i musikprojekt med personer som har en eller flera funktionsnedsättningar. Funktionsnedsättningar som begränsar personerna, både praktiskt och socialt. De har behov av hjälp i bostaden och på jobbet 24/7. Genom att få tagit del av deras skapande har jag insett att deras funktionshinder inte alltid är ett handikapp. Ibland kan det snarare vara en superkraft. De fullkomligt sket i konventioner och hur saker ska vara. De bara lirade och struntade hur det lät. Framförallt struntade de i vad jag tyckte. De där gråzonerna som jag själv gärna gärna vill leka med, de fanns inte. Det var istället helt gränslöst. En av personerna som var med är stum, någon sluten och med ett tydligt begåvningshandikapp. Jag frågade honom, Gillar du musik? Han tecknade tillbaka, nej. Vill du spela musik? Han tecknade tillbaka, ja! Han hade aldrig tidigare hört sin egen röst och rytm. Först i studion med hjälp av återuppspelning kunde han höra sig själv. Och vi byggde ljudlandskap och underbara harmonier skapades. Nästa gång vi träffades för att göra samma sak lät det lika underbart, men absolut inte likadant. Precis som de artister jag själv gillar att lyssna på spelades det med hjärtat. Äkta. Finns det något tråkigare än artister som låter som sina idoler? Här kom den egna rösten, melodin, harmonin och rytmen fram. När allt det där väl kommer ut blir det oftast musik som jag går igång på. För mig blev det då uppenbart. Känslan går att likna med när man har spelat ett svårt och beroendeframkallande TV-spel. Man tror att allt är slut efter den svåra bossen, men istället öppnas tolv nya världar upp. Utmanande, men en ganska skön upptäckt: Jag själv var styrd av konventioner och kanske inte var sådär fri som jag själv trodde. Mina samarbeten med dessa speciella personer har öppnat upp lite fler dörrar för mig och jag gör vad jag kan för att sudda ut lite fler gränser. Kristoffer Ragnstam bor med fru och barn i Kungälv och jobbar aldrig utan kaffe, fjäder-reverb eller promenader. Han turnerar under 2014 och 2015 med bandet Kristoffer And The Harbour Heads i USA och Europa. foto: pressbild 19
ny i skap NYA MEDLEMMAR 1. Karl-Martin Almqvist Foto: Eva Sandström 2. Johan Berthling Foto: Micke Keysendal 3. Anja Bigrell Foto: Dan Lepp 4. Adam Bolméus Foto: Lee Graneri 5. Susanne Fellbrink Foto: Emmelie Åslin 6. Michael Feiner www.michaelfeiner.net 7. Bertil Fält 8. Eric Gadd 9. Seppo Härkönen Foto: Ulf B. Jonsson 10. Jonna Lee Foto: John Strandh 11. Mikael Littwold Foto: Magdalena Björnsdotter 12. Josefina Nilsson Foto: Linda Skogh 13. Ulf Nomark Foto: John Hagby (PictPro) 14. Felix Persson Foto: Hedda Båverud Olsson 15. Alberto Pinton Foto: Miki Anagrius 16. Johan Ramström Foto: Astrid Bosch 17. Calle Rasmusson Foto: Petter Åkerman 18. Sam Sohlberg Foto: Clem Breto 19. Cornelia Sojdelius Foto: Monika Manowska 20. Camilla Voigt Foto: Mattias Söderberg 21. Torbjörn Zetterberg Foto: Knotan 1 2 Även: Joakim Arnell, Peter Boström, Christer Christensson, Andreas Hedlund, Martin Hedström, Magnus Lidehäll, Svante Lodén, Henrik Oja, Uno Svenningsson, Aapo Sääsk 3 4 5 6 20