Nedan våra synpunkter på de delar av utredningen som är särskilt relevanta för vår målgrupp:

Remissvar på SOU 2014:49 Sammanfattande kommentar har valt att i remissvaret fokusera på området hedersrelaterat förtryck och våld och de särskilda insatser och avväganden på detta område som framförallt återfinns i kapitel 5, men även andra kapitel. anser att utredningen tar upp situationer och förbättringsåtgärder som är viktiga för att arbeta med och ta större hänsyn till individer utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld. Däremot menar att utredningen tyvärr inte tar det helhetsgrepp som krävs för att åstadkomma förändringar, utifrån hur den praktiska verkligheten ser ut. Det gäller t.ex. i frågan om utfärdande av tillfälliga pass då det finns misstankar om att unga förts ur landet mot sin vilja och riskerar bortgifte, där utredningens verklighetsbeskrivning och förslag inte är tillräckliga för att de individer som är fast i utlandet ska kunna ta sig hem. Flera av utredningens förslag siktar in sig på viktiga problem, men hade önskat mer utvecklade förslag i samma riktning. Nedan våra synpunkter på de delar av utredningen som är särskilt relevanta för vår målgrupp: 3.3 Vidareutveckla insatsen skyddat boende välkomnar att utredningen förslår åtgärder för att reglera området skyddat boende, med tillstånd och tillsyn. I dagsläget saknas reglering vilket gör att i princip vilken verksamhet som helst kan påstå att de bedriver skyddat boende, utan att det finns någon enhetligt antagen definition vare sig kring skalskydd eller behandlingens innehåll. delar utredningens bedömning att det behövs fler specialiserade boenden, med insatser anpassade efter givna målgrupper. En sådan utveckling är nödvändig, inte minst för att möta behoven hos ungdomar och vuxna utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld. Däremot är kritiska till den utveckling som föreslås på s. 82, att kommunerna själva måste ta ansvar att driva på utvecklingen och tillgången till platser på skyddade boenden. Den ordningen kommer inte att fungera för målgruppen unga utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld, då kommunerna av säkerhetsskäl i princip aldrig kan placera inom den egna kommunen och således har låga incitament att skapa anpassade platser i sin kommun. I dag finns ett fåtal skyddade boenden som tar emot målgruppen, men det råder ständig platsbrist och behovet av platser anpassade och specialiserade på hedersrelaterat förtryck och våld är stort. Vidare finner vi det problematiskt ur ett barnperspektiv att utredningen på s. 81 skriver att skyddat boende ges som bistånd efter beslut av kommunernas socialtjänst. Så fungerar det

uttalat när det gäller vuxna, men när det gäller barn under 18 år brukar man inte tala om att insatsen beviljas i den ordningen eftersom skyddat boende också kan vara en del av insatser enligt LVU, där barnet inte har någon möjlighet att välja eller välja bort insatsen. 3.7 Målsägandebiträde vid brott i nära relationer ska vara särskilt lämpad för uppdraget. välkomnar utredningens förslag. Det behövs fler specialiserade och lämpliga målsägandebiträden, som inte heller ska kunna lämna över sina klienter till annat biträde utan särskilt anledning. 3.9 Särskilt sårbara grupper välkomnar att området hedersrelaterat förtryck och våld särskilt lyfts fram i utredningen. ifrågasätter dock varför gruppen barn och unga som utsätts för hedersrelaterat förtryck och våld inte återfinns i uppräkningen av särskilt utsatta grupper i samhället. De barn som lever i en hederskontext är extremt utlämnade till sin familj, med en tydlig beroendeställning till dem som utövar förtrycket och våldet. Inte sällan befinner sig barnet i en miljö som bygger upp mycket fördomar mot majoritetssamhället och samhällsinstitutionerna, där det finns språkbarriärer och där barnet är utsatt för omfattande kontroll och begränsningar, psykiskt våld och fysiskt våld av alla sina anknytningspersoner och personer i nätverket kring familjen. I vissa fall förekommer därutöver våld mot t.ex. mamman och syskonen samt hot om tvångsgifte. anser att man i det stycke i utredningen där man väljer ut ett antal särskilt utsatta grupper i samhället, även borde ha beskrivit denna målgrupp. En grupp som ytterligare behöver lyftas upp som särskilt utsatt är unga utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld och som också har en intellektuell funktionsnedsättning. Det saknas kunskap och samordning i samhället kring denna absoluta utsatthet. 3.9.6 Utländska kvinnor som kommit till Sverige för ett förhållande med en svensk man. välkomnar utredningens ställningstagande att svenska samhällsinstitutioner ska göra riskbedömningar och t.ex. inhämta utdrag ur belastningsregister och folkbokföringen.

4.1.3 Inrätta ett nationellt kunskapscenter om våld och övergrepp mot barn ser mycket positivt på inrättande av ett nationellt kunskapscenter om våld och övergrepp mot barn. vill särskilt påtala vikten av att kunskap om barn som utsätts för hedersrelaterat förtryck och våld ska omfattas av det nationella kunskapscentrets uppdrag. I detta bör man samverka med Länsstyrelsen Östergötland, som sedan länge fungerar som en typ av kunskapscenter när det gäller hedersrelaterat förtryck och våld. För barn och unga i målgruppen som riskerar eller har blivit gifta mot sin vilja, som riskerar eller blivit könsstympade och/eller är utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld finns det en hög grad av utsatthet för t.ex. fysiskt och psykiskt våld, incest samt andra sexuella övergrepp. Det är viktigt att ett nationellt kunskapscenter beaktar även dessa barns utsatthet, och de särskilda metoder som behövs för att hjälpa dem. 4.2.5 Särskilt om föräldrastöd välkomnar att man särskilt lyfter behoven av föräldrastöd inriktat på våld. I övrigt kommenteras förslag som rör detta i samband med kapitel fem. 5.2 Viktigt med tydlighet mot hedersrelaterat förtryck och våld delar utredningens bedömning att det är viktigt att omnämna problematiken med ett eget begrepp. Det är endast genom förkunskap om hur de strukturella mönstren ser ut och erfarenhet av arbete med personer utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld, som man kan förstå individens situation. Det är enbart när man som professionell förstår individens situation som man kan göra en korrekt planering av insatser och en med verkligheten överensstämmande hot- och riskbedömning för en enskild person. invänder dock mot verklighetsbeskrivningen på s. 215 som lyder de skyddade boendena ser det istället som en nödvändighet med strikt separering från familjen, vilket i sin tur kan leda till att den utsatta blir alldeles isolerad. Även om det finns källhänvisning i texten, känns beskrivningen tagen ur sitt sammanhang och är inte med verkligheten överensstämmande. har 20 års erfarenhet av att möta utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld och driver sedan 10 år Linnamottagningen, för ungdomar utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld. Vi har kontakt med andra skyddade boende för målgruppen och bedriver själva ett av Sveriges största skyddade boenden för målgruppen. När det gäller kontakt med eller separering från familjen för unga utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld är det nödvändigt att göra en individuell bedömning och planering. Det är

oerhört komplexa bedömningar där man behöver vara pragmatisk, utan att äventyra ungdomens måend. En strikt separering är det i princip endast aktuell i vissa enskilda fall, framförallt när ungdomen är i en akut fas och när säkerhetsläget och ungdomens mående så kräver. I övrigt ses möjligheten till kontakt löpande över. Kontakt sker när det är möjligt och ungdomen så önskar dock alltid planerad och kontrollerad för att ske på ett säkert sätt och på ungdomens villkor. Det är olyckligt att utredningen beskriver den typ av verksamhet som vi bedriver i så korta ordalag och utifrån en forskning som, sett till citatet, omöjligen kan ha gjort en bred genomgång av den praktiska verkligheten. 5.3 Kartlägg omfattningen ser positivt på en kartläggning av omfattningen av hedersrelaterade begränsningar samt hedersrelaterat våld och förtryck. Vid beskrivning av uppdraget är det viktigt att vara tydlig med att omfattningen måste kunnas separeras och läsas utifrån olika grupper, liksom i sin helhet. Hedersrelaterat förtryck och våld drabbar olika individer på olika sätt. För att se till att frågorna ställs på ett korrekt vis önskar att Brå håller någon form av referenssamtal med aktörer som arbetar direkt med ungdomarna. På så sätt kan man säkerställa att de parametrar som efterfrågas överensstämmer med de problem som verksamheterna möter i sitt arbete. 5.4 Interkulturella arbetssätt 5.4.1 Samhällsorientering. Våldsperspektiv saknas i samhällsorienteringen. välkomnar utredningens bedömning att det är viktigt att skriva in i förordningen att samhällsorienteringen ska syfta till att förebygga våld mot barn och våld i nära relationer. Detta då förordningen styr föreskrifterna för samhällsorienteringen. 5.4.2 Interkulturella vägledare och föräldrastödsprogram Interkulturellt föräldrastöd delar utredningens bedömning att det behövs fler mötesplatser för föräldrar. anser att det saknas adekvata mötesplatser för föräldrar för att diskutera barnuppfostran, värderingar etc., där samtalsledararna är väl förankrade i barnkonventionen och mänskliga rättigheter. Det behövs breda satsningar på förebyggande arbete med föräldrar för att undvika att barn drabbas av hedersrelaterat förtryck och våld. Samtal behöver ske redan från förskolan, som utredningen är inne på i kapitel 4.2.5. Det är nödvändigt att information om barns rättigheter och svensk lagstiftning finns med redan i samhällsintroduktionen, även om det endast blir kortare inslag. anser att det finns stora behov i dagens samhälle och det som utredningen föreslår, att länsstyrelserna ska bistå kommuner att ingå samarbeten med ideella sektorn, är en

alltför kortsiktig lösning. anser att man från statens sida bör initiera en mer grundläggande genomgång av området föräldrastöd för att förebygga att unga blir utsatta för våld generellt, med särskilt fokus på hedersrelaterat förtryck och våld. Detta för att hitta en strukturerad insats som är ekonomiskt hållbar även på lång sikt. Det är viktigt att denna typ av föräldrastöd planeras och genomförs både med en aktsamhet för att inte riskera att den blir rasistisk och utpekande i sin utformning, och samtidigt säkerställer att genomförarna är väl förankrade i ett barnperspektiv. Med det nuvarande förslaget riskerar vi att återigen hamna i en mängd olika projekt, utan utvärderade metoder och med stora variationer över landet. Enligt vår bedömning besitter inte länsstyrelserna fullgod kompetens för att utveckla arbetet framåt på det vis som Kvinnors Nätverk anser krävs. De har inte heller möjlighet att ta det helhetsgrepp som krävs. vill i samband med detta påpeka att det behöver vara tydligt vilken typ av arbete med föräldrar och familjer som åsyftas. Det är viktigt att särskilja förebyggande och allmänna program för norm- och värderingsförändringsarbete, som anser är nödvändiga för samhällsutvecklingen, och det som traditionellt avses då man talar om familjearbete i hederskontext. Liksom utredningen lyfter fram på sid. 237-238 avråder och Linnamottagningen från medling eller normförändringsarbete i de ärenden där en konflikt eskalerat så pass att det resulterat i ett ingripande enligt LVU (mycket kortfattat, vänligen se vidare i s bok om familjearbete i hederskontext som även hänvisas till på s. 238.) Interkulturella vägledare i skolorna välkomnar att MUCF får i uppdrag att ta fram en modell för hur vi i Sverige kan arbeta med interkulturella vägledare. 5.5 Utveckla arbetet i transnationella ärenden 5.5.1 Tydliga rutiner och vägledning i polisens arbete delar utredningens beskrivning av att det finns stora problem kring hur transnationella ärenden med brottslighet och hedersrelaterat förtryck och våld hanteras av svenska myndigheter. Utredningen föreslår att Rikspolisstyrelsen får i uppdrag att skapa rutiner för hur ärenden ska handläggas och vart polisens utredare ska vända sig för att få vägledning. vill framhålla att problematiken är större än så. har varit i kontakt med ett antal flickor och unga kvinnor som blivit förda utomlands och blivit bortgifta mot sin vilja, och som kvarhålls mot sin vilja. Problemen som uppstår i ärendena är sällan (enbart) av sådan karaktär att det uteslutande rör sig om polisiära frågor, eller enbart en fråga för UD, rättsväsendet eller enskild socialnämnd. Det råder en total brist på samordning och

ansvarsfördelning mellan berörda aktörer. Det finns inte någon aktör som äger ärendet och som samordnar insatserna, utan idag tvingas ungdomarna att förlita sig på aktörer i civila samhället som tar ansvaret där samhället fallerar. Det finns ett strukturellt problem som gör att de som hålls kvar i utlandet drabbas oerhört hårt. Det kan gå månader där svenska myndigheter tror att någon annan gör något, medan det i själva verket råder stiltje för att alla väntar på varandra. har erfarenhet av tämligen okomplicerade ärenden där det gått att genomföra en s.k. hämtning inom ett par dagar, men där myndigheter haft kännedom om situationen i upp till sex månader utan att agera. Det är ett alltför sårbart och rättsosäkert system att ungdomarna ska tvingas förlita sig på aktörer från civila samhället, där samhället inte ens står för våra resekostnader i samband med hämtningar och än mindre ger stöd för vår säkerhet. delar utredningens bedömning att RPS bör ta fram riktlinjer för hur polisen ska hantera de polisära ärendena vid transnationell brottslighet och hedersrelaterat förtryck och våld, då det t.ex. krävs en expert på lagen för att få lämna en korrekt rubricerad polisanmälan. Därutöver krävs dock ett större uppdrag att i samråd med övriga berörda aktörer ta fram riktlinjer och en handlingsplan för Sverige som stat, för hur vi ska hjälpa svenska medborgare som hålls kvar i utlandet, blir bortgifta och som våldtas i princip varje natt. Vidare finns det inte alltid en pågående brottsutredning, men där unga svenska medborgare de facto hålls kvar mot sin vilja och behöver stöd och hjälp att ta sig hem. Även i dessa fall krävs samordning och flexibilitet, och bör således omfattas av den handlingsplan som vi anser behövs på området. Dessutom behövs utredning kring hur polisens resurser skulle kunna stå till förfogande för att göra hämtningar av ungdomar säkrare. anser att ett sådant uppdrag bör tilldelas exempelvis RPS i samarbete med Socialstyrelsen. 5.5.2 Riktlinjer för socialtjänstens yttranden avseende provisoriska pass. välkomnar varmt utredningens förlag om att Socialstyrelsen bör förtydliga till berörda verksamheter att risk för hedersrelaterat förtryck och våld, tvångsäktenskap eller könsstympning bör ingå i bedömningen när socialnämnden utfärdar ett yttrande i enlighet med passlagens 11 a. vill i samband med detta klargöra för utredningen att de fall vi känner till där unga personer har behövt pass för ett återvändande efter tvångsäktenskap i utlandet, aldrig har berörts av passlagen 11 a. Det har istället rört möjligheterna för ungdomen att faktiskt ta sig till ambassaden för ett utfärdande av pass. Samma fyrkantiga regler tillämpas även i en nödsituation, vilket innebär att ungdomen personligen måste komma till ambassaden för det land det gäller och skriva under en ansökan. För en ung person, en ung tjej, som kontrolleras,

begränsas och befinner sig i ett land där kvinnor inte kan resa på egen hand, och där det är långt till ambassaden (där svenska ambassadens medarbetare inte själva lämnar säkerhetsbunkrar eller liknande), ter det sig smått omöjligt att ansöka om pass på sådant vis som krävs. önskar en bredare genomgång av hur ett alternativt ansökningsförfarande skulle kunna se ut, som möjliggör för en ung person att t.ex. få hjälp med sin ansökan och sedan ev. hämta ut personligen på ett konsulat istället för på ambassaden. 5.6 Angående hedersrelaterade motiv i Brottsbalken delar utredningens bedömning att man behöver utreda huruvida hedersrelaterade motiv ska läggas till som försvårande omständighet i Brottsbalken. Kvinnors Nätverk anser att rättsväsendet redan i dagsläget kan använda hedersrelaterade motiv som försvårande omständighet. hade förhoppningar om att utredningen, inom ramen för sitt nuvarande uppdrag, skulle ha utrett området och kommit med en konkret rekommendation kring huruvida samhället ska lägga till hedersrelaterade motiv som motiv i Brottsbalken. 5.7 Utvärdera insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck ser mycket positivt på utredningens förslag att befintliga insatser, projekt och metoder runt om i Sverige ska utvärderas. anser att en forskare bör knytas till en sådan utvärdering, istället för att uppdraget endast ges till Socialstyrelsen. vill även tydliggöra att det är viktigt att tillräckliga resurser knyts till uppdraget, så att de senaste tio årens projektmedel verkligen kan utvärderas på ett omfattande och korrekt vis. En stor mängd projektmedel har beviljats under de tio senaste åren, utan någon sammanhållen struktur. Det har lett till uppkomsten av små projekt, utan möjlighet till långsiktighet. Det har också inneburit att medel har gått till projektägare som saknar kunskap om hedersrelaterat förtryck och våld, och som i vissa fall inte heller erkänner problematiken, istället för till metodarbete och andra insatser som kommer utsatta individer till del. 5.7.1 Viktigt med ett nationellt resurscentrum välkomnar utredningens bedömning att det även fortsättningsvis finns behov av ett resurscentrum. instämmer i att Länsstyrelsen Östergötland har gjort ett betydelsefullt arbete på området och anser att samarbetet med Länsstyrelsen Östergötland har fungerat väl.

Det blir en naturlig uppgift för det nationella kompetensteamet att ge råd om hur familjearbete i hederskontext kan bedrivas och att så småningom utarbeta en modell som kan rekommenderas för sådant arbete. I det arbetet bör det även ingå en utvärdering, eventuellt i samråd med Socialstyrelsen, av de metoder som används i dag. För socialtjänst, skolor, polis och andra aktörer är det viktigt att i avvaktan på Kompetensteamets råd och rekommendationer, ta till sig av de erfarenheter som Linnamottagningen har gjort om farorna med familjearbete. Familjearbete är komplicerat och bör bedrivas med ordentligt stöd i beprövade metoder. välkomnar en utvärdering av Länsstyrelsen Östergötlands arbete. Liksom projektkulturen i civila samhället, behöver statens egna insatser utvärderas. anser dock att Statskontoret förutom Länsstyrelsen Östergötland även bör utvärdera övriga länsstyrelsers arbete och t.ex. hur Socialstyrelsens genomfört sina regeringsuppdrag. Leila Qaraee, Ordförande