Teknisk Beskrivning Vindpark Tribbhult Västerviks kommun December 2014
Medverkande Beställare: Statkraft Södra Vindkraft AB Konsult: WSP Sverige AB (WSP Environmental, Malmö) Allmänt kartmaterial: Lantmäteriet Uppdragsnr: 10192858
www.statkraftsodra.se Vindpark Tribbhult, Västerviks kommun Innehåll Administrativa uppgifter... 4 1. Inledning... 5 2. VIndkraft... 5 2.1. Allmänt...5 2.2. Vindpark Tribbhult...6 2.3. Kemikalier...7 3. Elproduktion... 8 3.1. Elproduktion från vindkraft...8 3.2. Områdets vindklimat...9 3.3. Produktionspotential...9 4. Andra anläggningsdelar... 9 4.1. Fundament...9 4.2. Anläggningsyta...11 4.3. Uppställningsplats...12 4.4. Vägar...12 4.5. Elanslutning...14 4.6. Optisk fiber...16 4.7. Mätmaster...16 4.8. Kringanläggningar...16 4.9. Ytbehov...17 5. Byggnation... 18 5.1. Byggskedet...18 5.2. Transport och material...18 5.3. Byggnation och hydrologi...23 5.4. Resning av vindkraftverken...24 6. Drift av vindparken... 25 6.1. Service och underhåll...25 6.2. Hindermarkering...26 7. Avveckling... 28 3
Teknisk beskrivning Administrativa uppgifter Sökande Adress: Statkraft Södra Vindkraft AB Sveavägen 9 111 57 Stockholm Org nr: 556785-3873 Ansvarig miljö och tillstånd: Malin Hillström Tel: +46 620 19837 Epost: malin.hillstrom@statkraft.com Konsult Adress: WSP Environmental Box 574 201 25 Malmö Org nr: 556057-4880 Ansvarig: Ola Trulsson Tel: +46 10 7226294 E-post: ola.trulsson@wspgroup.se Tabell 1. Administrativa uppgifter Verksamhetskod B 40.90 enligt 20 kap. 10 miljöprövningsförordningen (2013:251) 4
www.statkraftsodra.se Vindpark Tribbhult, Västerviks kommun 1. Inledning Statkraft Södra Vindkraft AB (bolaget) avser att ansöka om tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken (MB) för uppförande och drift av en gruppstation med vindkraftverk vid Tribbhult i Västerviks kommun, Kalmar län. En ansökan om miljötillstånd ska enligt miljöbalken innehålla ritningar och tekniska beskrivningar med uppgifter om förhållandena på platsen, produktionsmängd samt användningen av råvaror m.m. Syftet med en teknisk beskrivning är således att beskriva vindkraftanläggningens tekniska komponenter och innehåll samt redovisa arbetsmetoder för anläggande av vindkraftanläggningens väg- och elnät, anläggningsytor m.m. 2. VIndkraft 2.1. Allmänt Ett vindkraftverk består i regel av ett fundament i betong, torn, transformator, ett nav med tre rotorblad samt ett maskinhus med generator, se figur 1. Generatorn omvandlar rörelseenergi till elektrisk energi som sedan via en transformator ansluts till överliggande elnät. Vindkraftverkets installerade effekt beror på en mängd olika tekniska faktorer såsom rotorns svepyta, rotorns förmåga att fånga upp vind samt generatorns utformning. Transformatorn kan antingen placeras inne i vindkraftverket eller utanför i en transformatorkiosk. Beroende på verksfabrikat kan maskinhuset även innehålla en växellåda. I tornet finns en ingång så att maskinhuset kan nås via en stege eller hiss. Rotordiameter Navhöjd/tornhöjd Totalhöjd (= navhöjd + rotorradie) Nacell/nav/ maskinhus Ev. transformator Figur 1. Principskisser av vindkraftverk. 5
Teknisk beskrivning Vindkraftverket förankras antingen genom ett gravitationsfundament eller genom ett bergfundament. Vilken fundamenttyp som används bestäms av markens geotekniska förhållanden, se vidare avsnitt 4.1. Ett vindkraftverk styrs automatiskt genom ett avancerat system av givare som samlar in data i form av vindhastighet, vindriktning, varvtal, effekt m.m. Här registreras eventuella felaktigheter som obalanser i rotorn, friktionskrafter och läckage. Data samlas in i ett automatiskt övervakningssystem, det s.k. SCADA-systemet, som varnar för eventuella driftosäkerheter. 2.2. Vindpark Tribbhult Ansökan omfattar maximalt 34 stycken vindkraftverk med en maximal totalhöjd om 220 m. Ansökan omfattar även kringanläggning så som kranplaner, uppställningsytor, vägar och elledningar inom området (s.k. icke-koncessionspliktigt elnät, IKN) samt tillhörande utrustning såsom transformatorstation och kopplingskiosker. Placeringen av vindkraftverken inom utredningsområdet begränsas till ett antal ytor, benämnt etableringsytor. En exempellayout presenteras, tillsammans med preliminär väglayout, i bilaga 2 till miljökonsekvensbeskrivningen. I enlighet med miljöbalkens princip om att tillämpa bästa möjliga teknik (2 kap. 3 MB) och med hänsyn till den snabba teknikutvecklingen som sker inom området kommer det exakta valet av verksmodell och leverantör fastställas först i samband med en upphandling. Miljöprövningen sker därför utifrån vissa ramvärden som anges i tabell 2. Totalhöjd Maximalt 220 m Tornhöjd Ca 120-150 m Rotordiameter Ca 100 140 m Effekt Ca 2,5 5 MW Tabell 2. Vindkraftverkens dimensioner Årlig produktion per vindkraftverk Etableringsmiljö Ca 8500 MWh Skog Verksleverantörerna utvecklar ständigt sina produkter och det är inte ovanligt att den verkstyp som till slut blir aktuell för byggnation inte är fullt utvecklad vid ansökningstillfället. De senaste åren har teknikutvecklingen gått så snabbt framåt att flera av de vindturbiner som funnits på marknaden vid ansökningstillfället inte längre finns kvar när byggnationen ska påbörjas. Beroende på verksmodell är sammansättningen av ingående material något varierande. Tornen utformas vanligen helt i stål eller med nedre sektionerna av betong och stål i den övre delen. Rotorbladen består vanligen av en kombination av glasfiber, kolfiber, trä och epoxy. 6
www.statkraftsodra.se Vindpark Tribbhult, Västerviks kommun 2.3. Kemikalier De kemikalier som hanteras i vindkraftverken är hydrauloljor, växellådsoljor, ev. ballastvätska och lagerfett. Vanligast är att vindkraftverken är luft- och/ eller vattenkylda men vissa tillverkare använder glykol som kylmedium. Även frostskyddsvätska kommer att användas. Därutöver förekommer diverse kemikalier som används i underhållsarbetet, såsom avfettningsmedel, lim, färg o.s.v. Totalt innehåller vindkraftverkets växellåda ca 500 liter smörjolja och ca 200 liter hydraulolja i styrsystemet. Ett vindkraftverk som saknar växellåda innehåller totalt ca 300-400 liter olja. För föreslagen vindkraftetablering kan turbiner både med och utan växellåda bli aktuellt. För vissa typer av vindkraftverk används oljeisolerade transformatorer. Dessa kan typiskt innehålla 1500 liter olja. Transformatorn placeras inuti vindkraftverket, alternativt i en separat byggnad invid verket. Vindkraftverken kontrolleras löpande och service utförs minst årligen enligt anvisningar från leverantör. Varje år tas normalt ett oljeprov för att se om oljan är behov av ytterligare rening (utöver kontinuerlig filtrering) eller eventuellt byte. I möjligaste mån renas oljan och byte undviks. Ett oljebyte sker ungefär vart tredje till femte år beroende på oljekvalitet och slitage. Förutom oljan används under löpande drift mycket små mängder kemikalier. Under anläggningsfasen används även drivmedel i form av diesel, bensin och olja till de maskiner och motorfordon som används vid etableringen. I sällsynta fall behöver rotorbladen rengöras på smuts och beläggningar. I första hand används då högtryckstvätt med enbart vatten men om inte detta fungerar kan vattnet blandas med avfettningsmedel. De avfettningsmedel som används idag är miljöanpassade. Det kan däremot vara aktuellt att polera eller putsa rotorbladen med tanke på de stora ytorna, och de energiproduktionsförluster som uppstår om inte ytan är slät. Polering/putsning ger vanligtvis inga utsläpp till omgivande natur då medlet putsas direkt på rotorbladen, som sedan torkas av. Alla kemikalier som används kommer att förtecknas i överensstämmelse med gällande bestämmelser om verksamhetsutövares egenkontroll. Dessa avser i dagsläget: Produktens namn Omfattning och användning av produkten Information om produktens hälso- och miljöskadlighet Produktens klassificering med avseende på hälso- eller miljöfarlighet Alla kemikalier, liksom farligt avfall, kommer att lagras enligt gällande praxis för att undvika läckage till omgivande mark och vatten. 7
Teknisk beskrivning 3. Elproduktion 3.1. Elproduktion från vindkraft Vind uppkommer genom tryckskillnader i atmosfären men påverkas även av andra krafter som t.ex. gravitation. På låg höjd påverkas vinden av markfriktionen, d.v.s. terrängförhållanden som topografi och ytråhet. Vinden i skogsmiljö påverkas av skogen och ger lägre medelvind och turbulentare förhållanden i anslutning till trädtopparna. Med höjden ovan mark ökar vindens energiinnehåll. Grundläggande för en god vindkraftetablering är områdets vindförhållanden. Vindens tillgängliga rörelseenergi är en funktion av vindhastigheten i kubik, vilket medför att en förhållandevis liten ökning av vindhastigheten ger en stor ökning av mängden producerad elenergi. Lokaliseringen av vindkraftverken på detaljnivå inom projektområdet är således av stor betydelse för att så mycket tillgänglig energi som möjligt ska kunna utvinnas. Goda kunskaper om områdets vindförhållanden är därför nödvändiga. Den tekniska utvecklingen av vindkraftverk har resulterat i allt större, tystare och effektivare vindkraftverk med lägre produktions- och driftskostander. Ett stort vindkraftverk med större generator och ett bredare vindspann utvinner mer energi inom ett begränsat område än ett mindre vindkraftverk. Ett vindkraftverk med högre torn gör det möjligt att nå högre medelvindar och en mindre turbulent vind, vilket är av särskild vikt vid en etablering i skogsmiljö. Storleken på vindkraftverkens rotorblad och områdets vindklimat påverkar hur tätt vindkraftverken kan stå. Om verken står för tätt uppstår så kallade vakeffekter och verken stjäl då vindenergi från varandra och produktionen sjunker. För att kunna nyttja vindenergin optimalt bör avståndet mellan vindkraftverken uppgå till minst 4-6 rotordiametrar i förhärskande vindriktning. Ett vindkraftverk producerar energi vid vindhastigheter mellan ca 3 och 25 m/s. Vind-kraftverken har generellt ett variabelt varvtal och bladen kan vridas så att effekten kan optimeras utifrån rådande vindförhållanden. Rotorns varvtal är beroende av vindhastigheten och vindkraftverkets rotordiameter. Ju större rotor desto lägre varvtal vid samma vindhastighet. Maximal effekt, den s.k. märkeffekten, uppnås vid ca 12-14 m/s, beroende på turbintyp. Vid vindhastigheter över 25 m/s stängs vindkraftverket normalt av för att förhindra förslitningsskador. Vidare görs alltid beräkningar på vilka extrema vindstyrkor som kan uppkomma inom projektområdet så att man kan säkerställa att rätt typ av vindkraftverk väljs. Inom områden där större risk för extremvindar föreligger väljs ett vindkraftverk som kan klara av större laster utifrån ett klassificeringssystem. Denna klassning definieras utifrån en standard: IEC 61400 (International Electrotechnical Commission). Ett modernt vindkraftverk nyttjar idag 30-40 procent av vindens energiinnehåll och producerar energi under 80-90 procent av årets timmar. 8
www.statkraftsodra.se Vindpark Tribbhult, Västerviks kommun 3.2. Områdets vindklimat Bolaget har god kunskap om rådande vindförhållanden inom projektområdet. Vindmätning har pågått sedan mars 2014 med en 120 meter hög vindmätningsmast placerad centralt i området. I masten mäts vindhastighet, vindriktning och temperatur för olika höjder. Avancerade simuleringsmodeller har använts för att beräkna vindresursens fördelning över området. Genom mätningen erhålls en bra bild av vindstyrkor, vindriktningar och vindgradienter för platsen ifråga, data som inom rimliga gränser går att överföra till den omgivande terrängen. Mätningen ger också en bild av områdets turbulensförhållanden, något som är av stor vikt vid kommande upphandling av vindkraftverk. För att kunna nyttja tillgänglig vindenergi inom projektområdet så optimalt som möjligt krävs dock normalt minst ett års mätning med en vindmätningsmast för att kunna verifiera vindhastigheter, vindriktningar och turbulensgrad. Långtidsmätningen av områdets vindresurs kommer att utvärderas och ligga till grund för produktionsberäkningar, ekonomiska kalkyler och vilken verksmodell som upphandlas. 3.3. Produktionspotential Tillgängligheten, uttryckt som den andel av tiden som verket står redo att producera el, är på ett modernt vindkraftverk hög, normalt över 95 %. Dessutom kan i viss mån planerat underhåll styras till sommarhalvåret då medelvinden och produktionsbortfallet i allmänhet är lägre. Omvänt innebär högre medelvindar och elpriser under vinterhalvåret i allmänhet att det blir extra viktigt att hålla verken i drift. Risken för nedisning av turbin och rotorblad med åtföljande driftstopp är därför viktig att beakta. Inom utredningsområdet bedöms dock isbildningsrisken vara liten. Ett enskilt verk av den storlek som planeras för vindpark Tribbhult, d.v.s. i storleksklassen 2,5-4 MW bedöms kunna producera 8,5 GWh el per år, vilket ger en sammanlagd produktion på 289 GWh per år för hela vindparken. Detta motsvarar förbrukningen av hushållsel för drygt 52 000 hushåll 1 och motsvarar ungefär 27 % av den totala elförbrukningen i Västerviks kommun. 2 4. Andra anläggningsdelar 4.1. Fundament Vindkraftverken förankras i marken antingen genom ett gravitationsfundament eller genom ett bergfundament. Vilken typ av fundament som används bestäms av markens geotekniska förhållanden. Verksleverantören anger vilken typ av fundament som ska användas i det aktuella fallet för att garantivillkoren ska uppfyllas. På mark med normal beskaffenhet sker normalt förankring via gravitationsfundament, vilket innebär att tornet monteras mot en tung 1. Baserat på en årlig användning av 5 500 kwh per år och hushåll. 2. Den totala energianvändningen beräknades vara 1074 GWh år 2006 (Västerviks kommun, Energi- och klimatstrategi för Västerviks kommun 2009-2014, antagen av fullmäktiga 2009-09-07). 9
Teknisk beskrivning Figur 2. Bergförankrat fundament. Figur 3. Gravitationsfundament. 10 konstruktion av armerad betong, nedgrävd under markytan. Vid etablering på berg används bergsförankrade fundament. Tornet monteras då mot en mindre betongkonstruktion vilken förankras med bultar/vajer ner i berggrunden. I aktuellt etableringsområde bedöms det initialt främst vara aktuellt med bergfundament. Olika typer av fundament visas i figur 2 och 3.
www.statkraftsodra.se Vindpark Tribbhult, Västerviks kommun Fundamentets dimensioner varierar beroende på val av turbin. Ett gravitationsfundament för ett vindkraftverk av aktuell storlek upptar uppskattningsvis en yta på ca 400 m 2. Ytan runt tornet täcks av jord/grus efter färdig gjutning. Ytan för ett bergförankrat fundament är betydligt mindre, jämför figur 2 och 3. Vidare kräver gjutningen av ett gravitationsfundament för ett verk i aktuell storlek 450-600 m 3 betong. Ett bergfundament kräver ca 200 m 3 betong. För ett verk i storleksordningen 3 MW krävs 70-90 ton armeringsstål för ett gravitationsfundament beroende på vilken typ av verk och leverantör som väljs. För ett bergfundament åtgår ca 23 ton armeringsstål. Efter att fundamentet är byggt lämnas det ca en månad för att härda. Därefter följer besiktning innan montage av vindkraftverken kan påbörjas. 4.2. Anläggningsyta Utöver ytan för fundament och avverkad yta kring fundamenten krävs en hårdgjord yta för kranuppställning för varje verk. För ett vindkraftverk av aktuell storlek krävs en kranplats om 2000-3000 m 2 per verk beroende på verkstyp. Ytan hårdgörs med ett grusslitlager. Utformningen av kranplatsen kan skilja sig beroende på verksleverantör samt möjlig anpassning till terräng och förekommande natur- och kulturvärden. Förutom vid res-ning av vindkraftverken kommer anläggningsytorna att nyttjas i samband med underhålls- och reparationsarbeten under drifttiden. I figur 4 visas illustrationer över en kranplats. I figur 2 kan kranplatsen ses invid fundamentet. Figur 4. Illustration över anläggningsyta. 11
Teknisk beskrivning 4.3. Uppställningsplats Med uppställningsplats avses den yta som krävs för de följdverksamheter som vind-kraftetableringen ger upphov till; servicebyggnader, platskontor, temporära lagringsytor, ytor för förvaring av avfall m.m. En eller ett fåtal uppställningsplatser kommer att anläggas. Uppställningsplatser uppskattas till ca 5 000-15 000 m 2. Eventuellt kommer några av anläggningsytorna vid vindkraftverken att utökas och användas för lagring av vingar, maskinhus mm. Uppställningsplatser kommer att anläggas på strategiskt utvald plats med hänsyn tagen till projektets logistik. Uppställningsplatser kommer att anläggas enligt samma princip som byggnation av väg och kranplats. Uppställningsplatser som enbart behövs i anläggningsskedet så som t.ex. lagringsplats för vingar kommer att återställas efter avslutat anläggningsskede. 4.4. Vägar Vindkraftverken kommer att transporteras till området i ett antal sektioner, varefter de monteras på plats. Det ställs stora krav på vägens bärighet och geometri för att klara de långa och tunga transporterna. Inom projektområdet finns redan ett befintligt vägnät av skogsbilvägar. Dessa vägar kommer att nyttjas i möjligaste mån samt uppgraderas, d.v.s. breddas och förstärkas, där det är nödvändigt. Nyetablering av väg kommer dock att krävas bland annat fram till respektive verksplacering. Vägarna byggs ca 5 meter breda med breddning i kurvor där behov föreligger för att klara de långa transporterna av rotorbladen. Träd avverkas på båda sidor av vägen. Bredden på den avverkade korridoren varierar beroende på terräng och vägsträckning m.m. Korridoren krävs för att möjliggöra breda transporter, snöröjning och för att tillfälligt kunna lägga upp det ytskikt som schaktas av och som sedan används till bl.a. släntning. På vissa platser, t.ex. vid kurvor och i sluttningar, krävs bredare korridorer. Under drifttiden tillåts vegetationen växa upp i hela eller delar av skogsgatan. I figur 6 och 7 visas principskisser av vägbyggnation. Vid uppgradering av befintlig väg kommer vägkroppen att bibehållas där så är möjligt och överdelen att förstärkas med nya bärlager medan breddningen konstrueras, se figur 8. I bilaga 2 till miljökonsekvensbeskrivningen redovisas det exempel på en preliminär väglayout. För den exempellayout med 34 verk som tagits fram beräknas ca 21 kilometer nyetablering av väg krävas och uppgradering av ca 11 kilometer befintlig väg. Ändringar kommer att göras i förhållande till slutlig layout och de tekniska krav som ställs för transport av den verksmodell som slutligen upphandlas. En geoteknisk undersökning görs normalt för att slutligen bestämma utformning och grundläggning av vägarna. 12
www.statkraftsodra.se Vindpark Tribbhult, Västerviks kommun Figur 5. Förstärkt väg vid Stamåsen. Vägbredd inkl. avverkningsytor ca 10-15 m. Vägbäddens bredd ca 5 meter, inklusive slänter och kabeldragning ca 6-8 m. Figur 6. Principskiss vägbyggnation (rak väg) 13
Bilaga B1. Principskisser byggnation Teknisk beskrivning A. Byggnation ny väg, normala markförhållanden (normalsektion) ~ 5 m Eventuellt grusslitlager Bärlager Förstärkningslager Markyta där stubbar och markvegetation skalats av Slänt 1:2 30-60 cm Förstärkningslager utförs av bergkross, t ex 0-150, alternativt bra morän. Bärlager utförs av bergkross, t ex 0-32. Eventuellt slitlager utförs av bergkross, t ex 0-18. Slänter bekläs med avskalade massor för snabb "läkning". Beräknad åtgång av vägbyggnadsmaterial: ca 4,2 m³/m väg (~ 7,1 ton/m väg). Figur 7. Principskiss ny väg, normala förhållanden. B. Byggnation ny väg, över moss- och myrmark (utfyllnad) ~ 5 m Eventuellt grusslitlager Bärlager Förstärkningslager Fyllning med sprängsten Slänt 1:2 30-60 cm Fast material under mosse/myr Överbyggnad görs enligt A (normalsektion). Vegetationstäcke på mosse/myr skalas av. Underfyllning utförs av sprängsten/grövre Figur 8. 4.5. Elanslutning bergkross för att inte stoppa vattnet. Trummor förläggs om Breddning och förstärkning av nödvändigt. befintlig väg. Åtgång av underfyllning beror på mossens/myrens djup. Torvdjup över 1,5 m kräver mycket material och blir kostsamma. Det svenska elnätet Det svenska elnätet är indelat i tre nivåer; nationellt stamnät, regionala nät och lokala nät. Det nationella stamnätet ägs av staten genom Svenska Kraftnät. Vindkraftsanläggningar med mer än fem verk ansluts i huvudsak till regionnäten. Dessa ägs av ett fåtal företag som t.ex. Fortum eller E.ON, och länkar samman stamnätets högre spänningsnivåer med de lägre spänningsnivåerna som tillämpas på lokalnätet. Lokalnätet ägs ofta av t.ex. kommunala energibolag så som Västerviks Miljö och Energi AB. Enligt 2 kap 1 Ellagen får en elektrisk starkströmsledning inte byggas eller användas utan tillstånd (nätkoncession). Koncessionsprövningen finns för att elnätet ska få en lämplig utformning ur samhällsekonomisk synpunkt och prövningen ska ske gentemot miljövärden och motstående intressen. Energimarknadsinspektionen prövar tillståndsansökningarna gällande nätkoncessioner. 14
www.statkraftsodra.se Vindpark Tribbhult, Västerviks kommun Vindkraftanläggningens anslutning till elnätet ingår således inte i den aktuella ansökan om miljötillstånd enligt miljöbalken. Bedömningen av elanslutningens miljökonsekvenser görs i aktuellt fall därför endast vad gäller vindparkens interna, icke koncessionspliktiga, elnät inom utredningsområdet. Anslutningsledningar från projektområdet till anslutningspunkt med överliggande elnät redovisas endast översiktligt. Anslutning av vindparken E.ON Elnät är elnätsägare på regionnivå i området. Kontakt har tagits med elnätsägaren och en preliminär anslutningspunkt har anvisats. Via en ny regionnätstation vid Botorp ca 3 km öster om utredningsområdet kan vindparken ansluta till befintlig 130 kv regionledning. När verkens placeringar fastställts kan upphandlingen av elanslutningen slutföras, och tillståndsprocessen inledas av elnätsägaren varvid slutlig dragning och tekniskt utförande kan utarbetas. Vindparkens interna elnät Vindkraftverkens generator genererar elenergi med en spänning på typiskt 400-690 V. I vindkraftverkens torn, eller i intilliggande byggnad finns en transformator som höjer generatorspänningen till storleksordningen 10-40 kv. Transformatorerna kan vara torrisolerade alternativt oljeisolerade. Från respektive vindkraftverks transformator leds elenergin via ett kabelnät till en större kopplingsstation i vindparken, varifrån elen transporteras via aktuell elnätsägares anslutningsledning ut till anslutningspunkten med överliggande nät, vilket beskrivs ovan. Tillsammans utgör kablarna från vindkraftverken till kopplingsstationen det så kallade uppsamlingsnätet, vilket är icke-koncessionspliktigt, d.v.s. inget särskilt tillstånd krävs från Energimarknadsinspektionen. Miljöprövningen görs i här aktuell ansökan. Det interna nätet kommer i mesta möjliga mån att förläggas i eller invid transportvägarna fram till respektive vindkraftverk. Nätets exakta sträckning kommer att avgöras utifrån en detaljprojektering efter det att slutlig placering av vindkraftverk och vägar fastställts. Det är bolagets uttalade ambition att samtliga elkablar i uppsamlingsnätet ska grävas ned, i första hand längs vägar eller i befintliga kraftledningsgator. Kablarna förläggs i enlighet med gällande föreskrifter om markförläggning av kabel, d.v.s. avseende djup och isolering etc. 15
Teknisk beskrivning 4.6. Optisk fiber Ett modernt vindkraftverk är utrustat med ett styr- och övervakningssystem, SCADA (Supervisory Control And Data Acquisition SCADA-systemet ombesörjer optimering av driften, insamling av produktionsdata, samt övervakning och kontroll av verkets komponenter. SCADA-systemet gör det i allmänhet möjligt att reglera driften så att buller, skuggor och andra för driften begränsande villkor kan uppfyllas. För att kunna kommunicera med respektive vindkraftverk anläggs i allmänhet en optisk fiber mellan varje vindkraftverk och servicebyggnaden där en central SCADA är placerad. 4.7. Mätmaster I större vindparker reses ofta mätmaster för att mäta vindstyrka m.m. Mätningarna jämförs med producerad el och ger en uppföljning av verkens prestanda. Under byggfasen kan det bli aktuellt att resa flera master, och under driftfasen lämnas ofta en referensmast kvar inom området. Masterna är av fackverkskonstruktion och bör ha en höjd som minst motsvarar navhöjden på vindkraftverken. Figur 9. VIndmätmast. 4.8. Kringanläggningar Beroende på markens beskaffenhet där vägar dras fram och där fundamentgropar grävs så kan det bli aktuellt med sprängningsarbeten. Dessa frigör massor vilka eventuellt krossas inom vindparken med ett mobilt krossverk vilket producerar material till vägarnas bär- och slitlager, fyllning kring fundament etc. På grund av storleken på vindparken kan det bli aktuellt med täktverksamhet om tillgången på berg av god kvalitet möjliggör en sådan inom utredningsområdet. Syftet med lokal krossning är att minska det samlade transportbehovet, så det är önskvärt att en sådan täkt i så fall ligger relativt centralt i parken. Om ny bergtäkt blir aktuell kommer tillstånd att sökas separat. Ytor som tas i 16
www.statkraftsodra.se Vindpark Tribbhult, Västerviks kommun anspråk för krossning kommer att återställas efter avslutade arbeten. Med tanke på den planerade vindparkens storlek är det också tänkbart att det blir aktuellt med en mobil betongstation, vilket i så fall kräver en yta där råmaterial som grus, kross och cement kan lagras. Placeringen av en sådan anläggning kan lämpligen ske invid en lokal plats för krossning, men får preciseras då en närmare projektering av vägar och materialbehov kunnat göras. Ytor för mobil krossning och betongtillverkning bedöms bli tillfälliga och kommer i så fall att återställas efter avslutade markarbeten. Särskild skyltning, stängsling eller liknande kan komma att behövas för att under anläggningstiden undvika oönskad störning och risk för skada på person eller egendom. Det är också bolagets ambition att anlägga en informationsplats kring vindkraft på lämplig plats i eller kring vindparken. 4.9. Ytbehov Utredningsområdet omfattar en yta på ca 41,5 km 2. Det maximala permanenta ytbehovet som krävs för att anlägga 34 vindkraftverk kommer att utgöra mindre än 1 procent av det totala utredningsområdets yta, räknat på de maximala ytor som anges nedan för respektive behov inklusive breddning av befintliga vägar. Detta motsvarar ett ianspråktagande av mindre än 1,5 % av det område som har definierats är intressant för placering av vindkraftverk, vägar och andra hårdgjorda ytor, det s.k. etableringsområdet, se nedan. Beräknat markanspråk visas i tabell 3. Typ av yta Kvadratmeter (m 2 ) Anläggningsytor (inkl. fundament) 34 * 2500 m 2 Uppställningsplats, totalt för hela 5 000-15 000 m 2 parken Ny väg - 21 km, 6 m bred 126 000 m 2 Befintlig väg som förstärks och breddas 33 000 m 2-11 km, 3m breddning Totalt ytbehov i m 2 249 000-259 000 m 2 Utredningsområdets yta 41 520 000 m 2 Etableringsområdets yta (område 21 390 000 m 2 för vindkraftverk, vägar och övriga hårdgjorda ytor) Totalt ytbehov i procent Ca 0,6 % av utredningsområdet Ca 1,2 % av etableringsområdet Tabell 3. Vindparkens ytbehov. 17
Teknisk beskrivning 5. Byggnation 5.1. Byggskedet I figur 10 visas byggskedet schematiskt. Tidsaspekterna är endast indikativa och en detaljerad tidplan för byggskedet tas fram vid aktuellt skede. Totalt förväntas byggnationen ta ca 2 år. Frekvensen av transporter vid byggskedet kommer att bero på var i byggnationsprocessen man befinner sig. Byggskedets första månader ägnas åt inmätning och utsättning. Vidare kommer även en geoteknisk undersökning att genomföras för att bestämma lämpligt tillvägagångssätt vid anläggningsarbetet. Inga specifika transporter förväntas bortsett från personbilar under denna del av byggnationsskedet. Därefter påbörjas byggnationen av väg och elnät och därefter fundament. Efter att fundamenten fått härda transporteras vindkraftverken till platsen och monteras. Slutligen genomförs driftskontroll av varje vindkraftverk. Figur 10. Schematisk bild över byggskedet. 5.2. Transport och material Vindkraftverk och övrigt material transporteras med lastbil till projektområdet via det allmänna vägnätet. Från allmän väg planeras transporterna gå in till projektområdet, se miljökonsekvensbeskrivningens avsnitt 5.4. Nedan tabell redovisar uppskattade förväntat antal materialtransporter till och från området. Uppskattningen bygger på schablonvärden och omfattar föreslagen vindkraftetablering med 34 vindkraftverk. Därefter diskuteras transport- och materialbehov för valda anläggningsdelar. 18
www.statkraftsodra.se Vindpark Tribbhult, Västerviks kommun Typ av transport Antal transporter med lastbil (enkel väg) Inom/utifrån området (i huvudsak) Massor till grundläggning 5 800 Inom/utifrån av nya & bred- dade vägar och övriga hårdgjorda ytor* Ytskikt (berg-/grusmtrl) 2 800 Utifrån (inom) för nya och breddade/ förstärkta vägar och övriga hårdgjorda ytor* Betong och armering 4 600 Utifrån (inom) för fundament** Konstruktionsmaskiner 1 530 Utifrån och kranar*** Vindkraftverk med 340 Utifrån tillhörande utrustning Personaltransporter*** 10 200 Utifrån/inom Summa Ca 25 300 Tabell 4. Transportbehov * Beräkningarna baseras på antagandet att nya vägar kräver 1 m grundläggningsmassor till bredden 6 m och 30 cm ytskiktmaterial till bredden 5 m. Breddade eller upprustade vägar kräver nya ytskikt (25 cm) till full bredd, men endast mindre mängder grundläggningsmassor. Packningsfaktorn har antagits till 1,2, densiteten på grus och massor till 1,8 och kapaciteten på bil med släp till 30 ton. ** Beräknat på enbart gravitationsfundament. Vid bergsfundament blir transporterna färre. För ett fundament har antagits åtgå 1 000 m3 betong och 70 ton armering. *** För konstruktionsmaskiner och personaltransporter har schablonvärden från andra vindkraftprojekt antagits: 45 respektive 300 transporter per verk. Vindkraftverken Varje vindkraftverk transporteras i sektioner med ca 10 fordon. Sammanlagt innebär detta att ca 340 lastbilstransporter med vindkraftverkens sektioner kommer att krävas. De kranar som används för resning av vindkraftverken transporteras med ca 30 fordon för att sedan monteras på plats på verksplaceringarnas kranplatser. Material för vägar, anläggningsyta och uppställningsyta Vid byggnation av anläggningen eftersträvas massbalans. Massbalans innebär att berg och jordmassor som behöver schaktas eller sprängas för väg, kranplatser, kabeldiken samt fundament, återanvänds som fyllnadsmaterial i anläggningen. Det kan dock inte uteslutas att massor måste transporteras in till området från närliggande bergtäkt i det fall massbalans inte kan åstakommas. Som överbyggnadsmaterial för vägar, kranplatser och uppställningsplats används i första hand krossat berg i olika fraktioner, men även moränmaterial kan bli aktuellt. Någon asfaltering bedöms normalt inte behövas såvida inte redan asfalterad väg uppgraderas. Krossmaterialet tillhandahålls genom krossning av befintligt berg/moränmaterial i väglinjen eller genom inköp från leverantör av krossmaterial. Möjligheten för täktverksamhet inom utredningsområdet diskuteras i avsnitt 4.7. Det 19
Teknisk beskrivning Figur 11. Befintliga täkter i närheten av den planerade vindparken. Svart cirkel visar vindparkens ungefärliga lokalisering. Källa: SGU 2014-10-31. slutliga antalet transportrörelser med krossmaterial kommer således att bero på hur stora mängder material som kan återanvändas inom projektområdet, vilka möjligheter som finns att använda befintliga täkter och/eller möjligheten att anlägga en ny täkt i området. Befintliga täkter i projektområdets närhet visas i figur 11. Närmaste bergtäkt är beläget ca 6,5 km från etableringsområdet. Totalt beräknas ca 280 000 ton krossmaterial behövas för att bygga ca 21 kilometer ny väg, förstärka ca 11 kilometer grusväg/skogsväg, anlägga kranplatser för 34 verk och en uppställningsplats för etableringen. Leveransen av krossmaterial beräknas kräva ca 8 600 lastbilar, dumpers eller trailertransporter. Betong För byggnation av fundament krävs betong och armeringsjärn. En etablering av 34 verk med gravitationsfundament kräver i storleksordningen 34 000 m 3 betong. Denna siffra är ungefärlig då storlek på fundament är beroende på slutligt val av fabrikat och modell på vindkraftverk. En betongbil lastar ca 7,5 m 3 om den ska trafikera vägar med bärighetsklass 1 (BK1), vilket innebär att ca 4 500 transportrörelser kommer att krävas om samtliga verk förankras med gravitationsfundament. Ett bergsfundament kräver betydligt mycket mindre betong, i storleksordningen 20 % av vad ett gravitationsfundament kräver, varför redovisade antalet transporter ska ses som ett värsta fall. Sannolikt nyttjas i första hand befintliga betongstationer. Då transportkostnaden är en stor del av den totala kostnaden för betongen kommer sannolikt den betongstation som har kortast transportavstånd att nyttjas, vilket rimligen också ger minst negativ miljöpåverkan. Fasta betongstationer är belägna både 20
www.statkraftsodra.se Vindpark Tribbhult, Västerviks kommun i Västervik och Oskarshamn strax över 2 mil från utredningsområdet. Alternativt kan en mobil betongstation användas, se avsnitt 4.7. Med en mobil betongstation tillverkas betongen på plats inom projektområdet. Grus, cement och vatten blandas då på plats. Mobil betongstation som upprättas inne i utredningsområdet innebär uppskattningsvis minskade betongtransporter med ca 15 procent. Uppskattningsvis krävs ca 70 transporter av armeringsjärn räknat på 34 verk om samtliga verk förankras med gravitationsfundament. Även här minskar transporterna betydligt om ett antal av verken kan förankras med bergfundament. Naturgrus Naturgrus har länge brutits för användning som ballast vid konstruktioner av t.ex. vägar och andra hårdgjorda ytor. Samtidigt utgör naturgrusförekomster de viktigaste grundvattenreservoarerna, varför användande av naturgrus bör begränsas. Ersättningsalternativ bör därför övervägas då det är ekonomiskt och tekniskt möjligt. Möjligheten att hitta ett ersättningsmaterial är i huvudsak beroende av att det i närområdet finns bergartsråvara som är lämplig att krossa, bearbeta m.m. för avsett ändamål. Naturgrus vid vägbyggnation m.m. Det finns inga tekniska skäl som gör naturgrus mer lämpligt att använda till vägbygg-nation än krossat berg. Ofta byggs de obundna lagren i överbyggnaden, förstärknings- och bärlager av grus- eller bergmaterial taget från en täkt eller material taget från väglinjen. Naturgrus används dock fortfarande i viss utsträckning som slitlager på grusvä-gar i mellersta och norra Sverige. Detta är inte av tekniska skäl utan beror vanligen på att avstånden mellan de få bergtäkter som finns i dessa områden är långa och att det utgör en hög merkostnad att endast nyttja krossat berg. Med avseende på närheten till bergtäkter bedöms inte naturgrus behöva användas för byggnation av vägar, anläggningsplatser och övriga uppställningsplatser. Naturgrus för ledningsgravar För ledningsgravar (ledningsbädd och kringfyllnad) där man lägger oskyddade kablar (utan skyddsrör av plast) har man historiskt sett använt sig av naturgrus. Naturgrusens stenstorlek om mindre än 8 mm samt dess naturligt rundade material medför att risken för skada på kabeln minimeras. Enligt nya Anläggnings-AMA är naturgrus fortfarande en valbar materialkategori som fyllnadsmaterial för ledningsgravar. Som ersättningsmaterial kan dock krossat, kantnött berg användas då det erhåller en mer rundad kornform som liknar naturgruset. Enligt SGU bör flertalet av de svenska bergarterna kunna användas istället för naturgrus efter det att de kantnötts. Dock är tillgången på detta material begränsat, se nedan. 21
Teknisk beskrivning Generellt har bolaget använt skyddsrör kring kablage vid tidigare vindkraftetableringar. Vid användande av skyddsrör ställs lägre krav på fyllnadsmaterialet. Som fyllnadsmaterial till ledningsgravarna kommer till största del fina fraktioner från bergtäkter i närområdet att använda, det kan dock inte uteslutas att behov av naturgrus ändå kommer att finnas i mindre omfattning för de kablage som förläggs utan skyddsrör. Naturgrus för erosionsskydd och trummor Naturgrus och andra naturliga material används till viss del vid anläggande av erosionsskydd och skapande och återställande av naturliga livsmiljöer i trummor i vattendrag. Ur tekniskt perspektiv är krossmaterial med skarpa kanter att föredra vid anläggande av erosionsskydd, medan aspekten att inte utgöra vandringshinder för djur talar för användandet av naturmaterial med runda former. Vid behov av att anlägga erosionsskydd eller återskapande av naturliga livsmiljöer i vattendrag kommer kontakt att tas med länsstyrelsen för bedömning av lämpligt material och tillvägagångssätt. Naturgrus för fundament Vad gäller betong (sand till betongvaror, sprutbetong och fabriksbetong) krävs att konstruktionen ska hålla under mycket lång tid, vilket innebär att producentansvaret för beständigheten och arbetbarheten är särskilt viktig. I första hand är det finfraktionen, 0-2 mm alternativt 0-4 mm, som är de kritiska fraktionerna för en betongblandnings reologiska egenskaper. För att betongen ska vara lättflytande behövs en låg inre fraktion, vilket bl.a. är beroende av partiklarnas kornform. Natursand uppfyller normalt de krav som ställs på sandmaterialets reologiska egenskaper. Som ersättningsmaterial kan t.ex. krossat berg användas där den finmaterialandel som genereras vid krossning frånskiljs med hjälp av vindsiktning eller tvättning. Metodutveckling för dessa förädlingsmetoder pågår. Bergråvaran måste hålla en jämn (oföränderlig) materialkvalitet för att åstadkomma en över tiden likvärdig betongproduktion. Enligt SGU beror därför möjligheterna att ersätta naturgruset på om det i närområdet finns bergartsråvara som är lämplig att krossa, bearbeta m.m. för detta ändamål. Därför kan brist på lämplig bergartsråvara försvåra avvecklingen av naturgrusanvändningen. Vidare krävs det sannolikt enligt SGU en utveckling på flera områden innan en mer generell användning av helkrossad ballast kommer till stånd. Uppskattningsvis 10 till 20 bergtäkter i Sverige kan idag leverera ett fullgott ersättningsmaterial, helkrossad ballast till betong, för naturgrus till betongvaror. Platser i Sverige där man idag produ-cerar helkrossad ballast för betong med gott resultat är exempelvis Hardeberga i Lund, Ludden i Norrköping, Fröland i Uddevalla, Vankiva i Finja, Stavsjö i Falkenberg och Nytorpsberget i Kungsör. I de flesta av dessa täkter används ytterligare ett krossteg för att kantnöta bergmaterialet vilket ger aggregaten en bättre rundningsgrad som är mer likvärdig den för naturgrus. Sannolikt kommer den betongstation till vilken det är kortast transportavstånd att nyttjas tillsammans med möjligheten för mobil betongstation inom utred- 22
www.statkraftsodra.se Vindpark Tribbhult, Västerviks kommun ningsområdet. Användning av naturgrus för betongframställning kan därmed inte uteslutas. Sammanfattningsvis kommer val av produktionsmetod för material att göras i byggskedet utifrån lokala förutsättningar, transportavstånd, miljöpåverkan och byggkostnader, vilka utvärderas. Teknisk beskrivning Vindpark Tribbhult Statkraft Södra Vindkraft AB 5.3. Byggnation och hydrologi Inom projektområdet förekommer naturvärden som är knutna till hydrologiska förhållanden. Bilaga Ett flertal B1. Principskisser hänsynsåtgärder byggnation kommer att vidtas för att minimera anläggningens påverkan på hydrologin, se avsnitt 6.4 i miljökonsekvensbeskrivningen. A. Byggnation ny väg, normala markförhållanden (normalsektion) För vägens funktion och stabilitet är det viktigt att vägkroppen dräneras och att vatten avleds från vägområdet. Yt- och grundvatten kan orsaka erosion och ~ 5 m andra skador på vägarna. Vid nyetablering av väg ska dräneringrör således placeras genom vägkroppen med jämna mellanrum. Vid uppgradering av väg kan befintliga dräneringsrör bytas ut och ersättas av, i första hand, plasttrummor med minst samma diameter som har Eventuellt funnits tidigare. grusslitlager Om det föreligger behov av att öka trummans diameter Bärlager för att inte förorsaka dämning uppströms Slänt 1:2 Förstärkningslager väljs en större trumma. Vid nyanläggning av väg över dike, vattendrag eller naturlig lågpunkt i terrängen Markyta förläggs där trumma stubbar och i erforderlig markvegetation storlek skalats för avatt möjliggöra en naturlig avrinning och undvika dämning. Vägtrummor kontrolleras Förstärkningslager utförs av bergkross, t ex 0-150, alternativt bra morän. Bärlager efter byggnationen och eventuella skador repareras. utförs av bergkross, t ex 0-32. Eventuellt slitlager utförs av bergkross, t ex 0-18. Skulle väg Slänter behöva bekläs anläggas med avskalade över våtmark massor eller för i snabb nära anslutning "läkning". till våtmark kommer vägbanken Beräknad åtgång under mark av vägbyggnadsmaterial: att byggas upp av grovgenomsläpplig ca 4,2 m³/m väg (~ 7,1 sprängsten, se figur 12, alternativt ett materialavskiljande lager av geotextil mellan ton/m väg). våtmark och vägkropp (s.k. flytande väg ), se figur 13, för att inte stoppa det naturliga flödet i marken. Väg över våtmark anläggs utan diken. Markavvattning undviks genom att vägdiken inte anläggs över eller i anslutning till B. Byggnation ny väg, över moss- och myrmark (utfyllnad) våtmark, öppet vatten eller vattendrag. 30-60 cm ~ 5 m Eventuellt grusslitlager Bärlager Förstärkningslager Fyllning med sprängsten Slänt 1:2 30-60 cm Fast material under mosse/myr Överbyggnad görs enligt A (normalsektion). Vegetationstäcke på mosse/myr skalas av. Underfyllning utförs av sprängsten/grövre bergkross för att inte stoppa vattnet. Trummor förläggs om nödvändigt. Åtgång av underfyllning beror på mossens/myrens djup. Torvdjup över 1,5 m kräver mycket material och blir kostsamma. Figur 12. Byggnation av ny väg över moss- och 23
Teknisk beskrivning Figur 13. Byggnation av ny väg över moss- och myrmark (flytande väg). 5.4. Resning av vindkraftverken Vindkraftverken transporteras i sektioner in till projektområdet och reses därefter med hjälp av en specialkran, en s.k. huvudkran, se figur 14. Även huvudkranen transporteras till området i sektioner och monteras på plats vid varje verksplacerings montageyta. För att montera huvudkranens bom krävs det att en mobilkran (hjälpkran) lyfter bommens sektioner på plats. För att kunna montera huvudkranen projekteras vanligtvis vägen rak de sista 150-200 metrarna fram till montageplatsen, för att undvika att ytterligare skog eller mark måste tas i anspråk för kranmontaget. Bottendelen av tornet monteras till fundamentet vartefter resterande tornsektioner och maskinhuset lyfts på plats. Beroende på verksmodell och terräng monteras rotorbladen antingen på marken eller också var för sig direkt uppe vid navet. Resningen av vindkraftverket brukar kunna genomföras på ett par dagar, under förutsättning att vindförhållandena är gynnsamma. När vindkraftverken är monterade återstår en hel del arbete med installationerna inuti tornen. Ett flertal kvalitetskontroller och tester ska köras igenom innan det slutligen är dags för en testperiod av drift. När alla tester är godkända tas slutligen vindkraftverken i kommersiell drift och elproduktionen kan påbörjas. Med anledning av föreslagen vindkraftetablerings storlek kommer vindkraftverken att driftsättas gruppvis, vilket innebär att driftsättningen av hela vindkraftetableringen kommer att ta flera månader. 6. Drift av vindparken 6.1. Service och underhåll En stor del av driften kommer genom vindkraftverkens styrsystem skötas per automatik, via dess SCADA-system, se avsnitt 4.6. Produktionsoptimering och övervakning sköts till stor del per automatik. 24
www.statkraftsodra.se Vindpark Tribbhult, Västerviks kommun Figur 14. Resning av vindkraftverk vid Stamåsen vindpark i Jämtland och Västernorrlands län Dock kommer styrning och övervakning även att ske genom en kontinuerligt bemannad fjärrcentral. Enklare driftstopp kan oftast åtgärdas på distans, men större driftstopp måste åtgärdas på plats. Fjärrövervakningen kommer att ske från en för flera parker gemensam driftcentral, vilket tillsammans med lokala resurser ska säkerställa hög tillgänglighet och snabbt avhjälpande av enklare fel. Regelbunden service av vindkraftverken sker normalt sett ett par gånger per år för att säkerställa säkerhet och drift. Underhåll och service under driftstiden kan komma att skötas inom bolaget eller av extern resurs. Besöksfrekvensen på plats av sådan personal bedöms vara 0,5-1 besök per verk och månad. Beroende på vem som kommer att sköta driften samt möjligheten att samordna service med andra vindparker, varierar behovet av en servicebyggnad i parken. Bygglov kommer att sökas separat för denna byggnad. Under vindkraftverkens driftsperiod kommer behov finnas av större planerade underhållsåtgärder och det kan också bli aktuellt att förlänga den tekniska eller ekonomiska livslängden genom uppgradering av till exempel mekaniska komponenter såsom rotorblad eller styrsystem. När verken tjänat ut monteras de ner och kan då ersättas med en ny generation vindkraftverk på samma plats, men det kräver en helt ny tillståndsansökan. Bolaget bedömer idag att vindkraftverk av den typ som planeras för i Vindpark Tribbhult har en teknisk livslängd på 20-25 år. 6.2. Hindermarkering Krav från svenska myndigheter Vindkraftverk med en totalhöjd som överstiger 150 meter ska enligt Transportstyrelsens regler förses med s.k. högintensiv hinderbelysning för att säkerställa att vindkraftverken syns ur ett luftfartperpektiv. Den högintensiva belysningen ska monteras på vindkraftverkets högsta fasta punkt (d.v..s vid nacellen) och utgöras av ett blinkande vitt ljus. Ljuset ska ha en intensitet av 25
Teknisk beskrivning 100 000 candela (cd) dagtid och 20 000 cd vid skymning och gryning. I mörker ska ljuset ha en intensitet på 2 000 cd som blinkar 40-60 gånger per minut. I större vindparker ska minst de vindkraftverk som utgör parkens yttre gräns markeras med högintensivt blinkande vitt ljus medan verken innanför dessa kan vara försedda med minst lågintensivt rött fast ljus. Figur 15. Hindermarkering av vindkraftverk med en totalhöjd som överstiger 150 meter. Utdrag från Transportstyrelsens föreskrifter. Figur 16. Ringarna visar en principskiss över hur ljuspunkten upplevs mot sin bakgrund. På dagen är ljuspunkten stor, men bakgrunden ljus. I skymning kan ljuspunkten variera från stor till liten och i mörker är ljuspunkten liten men kontrasten mot bakgrunden är större. Utdrag från Transportstyrelsens föreskrifter. 26
www.statkraftsodra.se Vindpark Tribbhult, Västerviks kommun Behovsstyrd hinderbelysning Den radarstyrda hinderbelysningen är under utveckling och provning men det finns idag radarstyrd teknik att tillgå som tänder hinderbelysningen endast när flygfarkoster närmar sig och låter den vara nedsläckt övrig tid. Tekniken är dock inte allmänt godkänd utan dispens måste sökas hos Transportstyrelsen i varje enskilt fall. Radarstyrningen kan ske på olika sätt. Det vanligaste är att vindkraftparken förses med en egen radar (primär radar) som upptäcker flygfarkoster och då tänder hinderbelysningen. Detta sätt är det dyraste för vindkraftsexploatören men också det enda system som i dagsläget erhållit dispens från transportstyrelsen. Ett annat sätt att styra hinderbelysningen är att flygfarkoster utrustas med sändare som tänder varningslamporna på vindkraftverket (sekundär radar). Den tekniken är svår att genomföra då den kräver att alla luftfarkoster utrustas och bär kostnaden för tekniken. Det finns ytterligare tekniker (passiv radar) som är utvecklade i militärt syfte och för tillfälliga applikationer som inte är realistiska för att använda på vindkraftverk. Den stora allmänna fördelen med radarstyrning av hinderbelysning är att störningen från ljuset minimeras. Ljuset är endast tänt vid behov. För att få dispens för behovsstyrd hinderbelysning kräver transportstyrelsen att bolaget redovisar att flygsäkerheten behålls. Om systemet fallerar ska belysningen tändas. Scenariot blir då lika med att inte ha radarstyrning alls. En primär radar innebär att en elektromagnetisk puls skickas ut och reflektionen bearbetas. Avstånd och riktning på flygfarkost mäts. Modern utrustning kan även mäta höjd och hastighet. Fördelar är att den är oberoende av flygfarkostens utrustning, tekniken mäter exakt, den fungerar natt som dag och är beprövad. Nackdelar är att fri sikt krävs och att tekniken är dyr för exploatören. En sekundär radar är en transponder i flygfarkost som skickar position, höjd och hastighet till objektet (vindkraftverket). Fördelar är låg kostnad för exploatören. Tekniken är säker och kräver inte fri sikt. Nackdelar är att styrningen är avhängig flygfarkostens utrustning, vilken inte kan garanteras. Kostnaderna för radarstyrning av hinderbelysning är en stor osäkerhetsfaktor. I nuläget har endast ett system för behovstyrd hinderbelysning fått dispens från transportstyrelsen. Kostnaden är hög och beror på vindparkens storlek, utformning och lokalisering. Ett tillståndsvillkor som kräver behovsstyrd hinderbelysning kan äventyra hela projektet då det inte är själklart att en dispens kommer att meddelas. Kostnaden påverkar också möjligheten att få ett lönsamt projekt. 7. Avveckling Den tekniska livslängden för ett vindkraftverk är 20-25 år. Verksamhetsutövaren ansvarar för demontering och avveckling. Vid nedmontering och återställande av platsen kommer, liksom vid byggnation, transporter och arbeten att ske. 27
Teknisk beskrivning Inför avveckling tas normalt en avvecklingsplan fram i samråd med tillsynsmyndigheten där de åtgärder som ska vidtas beskrivs. Anlagt vägnät lämnas vanligtvis kvar och kan användas som transportvägar för skogsbruket. Vindkraftverkets delar återvinns i den mån det är möjligt. Vindkraftverken monteras ned och stål, järn och koppar i vindkraftverken kan återvinnas. Kompositmaterial i rotorbladen kan i dagsläget inte återvinnas, men försök på detta pågår. Vid skrotning tas kemikalierna tillvara genom tillbörligt förfarande. Fundamenten täcks med ett jordlager med minst 60 cm djup. Elkablar lämnas normalt kvar i marken, kablar som framledes inte kommer att brukas eller nyttjas klipps av. Om det är miljömässigt fördelaktigt, mot bakgrund till det antal transporter och den arbetsinsats som krävs, kan kablar tas upp ur marken och forslas bort. Resurser för återställande fonderas innan byggnation, vilket redovisas vidare i tillståndsansökan för vindkraftanläggningen. 28