Hälso- och sjukvård i en rättvis välfärd Våra visioner för framtidens hälso- och sjukvård SPI Välfärden vill se en hälso- och sjukvård som präglas av humanistisk kompetens, ett personligt och medmänskligt omhändertagande, tillgänglighet, kontinuitet, flexibilitet och säkerhet. Politiken ska inte, som nu, detaljstyra vården. Politiken ska ha visionerna, peka mot målen och ange de ekonomiska ramarna. Professionens uppgift ska vara att utforma vården därefter. Merparten av en regions budget går till sjukvården. Verksamheten inom sjukvården kännetecknas av patientköer, ökad byråkrati, stora omorganisationer och omfattande upphandlingar. Oavsett om vi har ett borgerligt eller socialistiskt styre, drivs sjukvården på ett icke kostnadseffektivt sätt. Behoven ska styra Det är befolkningens medicinska behov som ska styra vården. De svårast sjuka och de små barnen ska prioriteras i första hand. De orimligt långa köerna till olika sjukvårdande behandlingar måste minska. Huvuddelen av tid och kostnader ska inte läggas på byråkrati. Patienterna och vården ska alltid vara det primära. Vården och tillgängligheten måste i första hand anpassas efter patienternas behov, men samtidigt utföras på ett kostnadseffektivt sätt. Läkarbrist, lönepolicy och fortbildningsmöjligheter Problemen inom sjukvården är huvudsakligen orsakade av läkarbristen. I dagsläget saknas ett par hundra läkare på vårdcentralerna i Sverige och sjukhusen är ofta underbemannade på läkare. SPI Välfärden menar att regeringen snarast måste ta ansvar för detta genom att prioritera utbildningstakten av läkare. Läkarfackets inflytande över utbildningstakten måste omedelbart brytas. I det framtida Sverige, där man räknar med en drastisk ökning av den äldre befolkningen, är utbildningen av geriatriker angeläget. Sjuksköterskebristen är ytterligare ett problem. Till stor del kan detta bero på att löneutvecklingen har släpat efter, vilket medför att välutbildad personal som sjuksköterskor och barnmorskor istället väljer att arbeta utanför Sverige. Detta är ett stort misslyckande som omgående måste rättas till. Det råder även brist på specialistutbildade sjuksköterskor. Utbildningsmöjligheterna och intresset av att gå vidare i sin kunskapsutveckling är en mycket viktig angelägenhet som SPI Välfärden vill uppmärksamma. Redan i dag måste man stänga vissa intensivvårds- platser för att det inte finns tillräckligt med specialistkunnande.
Besparingar och neddragningar De stora löneökningarna inom sjukvården sker på olika chefsnivåer, medan sjuksköterskor och undersköterskor får stå tillbaka. När besparingar genomförs sker detta nästan alltid i produktionen. Under lång tid har man dragit ner på antalet undersköterskor och i stället låtit sjuksköterskor överta deras arbetsuppgifter. Satsningar på företagsutvecklare, inkubatorer och andra verksamheter som inte ryms inom huvudansvaret för sjukvård och kollektivtrafik är verksamheter som man kan spara in på. Sponsring av golftävlingar, nöjesarrangemang och andra dylika arrangemang måste läggas ner tills pengar finns för detta. Omfattningen av administration och politisk organisation måste givetvis ses över innan man gör besparingar i sjukvården eller funderar på ytterligare skattehöjningar. Omorganisationer Oavsett vilken majoritet som styrt, så har arbetet med vården präglats av ständiga omorganisationer och omflyttningar av personal. Mestadels har detta styrts av politiskt ideologiska idéer. Sammanslagning av stora sjukhus till gigantiska enheter skapar enbart mer byråkrati och skenande kostnader. Stordriftsfördelar kan skapas inom industrin, men inte inom en individanpassad verksamhet som sjukvården. Varje större sjukhus ska vara sin egen förvaltning, men samarbete mellan sjukhusen ska vara en självklarhet. Primärvården Primärvården är och ska vara en väsentlig del av den öppna hälso- och sjukvården, där bassjukvården huvudsakligen ska utföras. Det är också dit man i första hand ska vända sig när man behöver vård, förutom vid livshotande tillstånd. Primärvården ska ansvara för grundläggande medicinsk behandling, omvårdnad, förebyggande vård och rehabilitering. Endast livshotande tillstånd eller sjukdomar som behöver sjukhusets speciella medicinska och tekniska resurser ska specialistvården och sjukhusen ta hand om. Sjukhusens akutmottagningar och ambulanssjukvården ska inte behöva belastas av tillstånd som tillhör primärvårdens ansvarsområde. Att fritt få välja sin läkare, psykolog, barnmorska med mera är, och ska i framtiden också vara, en självklarhet. Primärvården ska präglas av tillgänglighet, kontinuitet och närhet. Det ska självfallet vara regel att du får träffa samma läkare vid varje besök, den husläkare som du själv har valt och på den vårdcentral där du har listat dig. Ett byråkratiskt mottagande på en vårdcentral är inte acceptabelt. Givetvis ska du kunna gå in på din vårdcentral för att boka tid, istället för att behöva vänta i långa telefonköer hemma. En vårdcentral ska inte kunna avvisa tyngre patienter till förmån för patienter med enklare åkommor.
Vårdplatserna och kommunernas ansvar Antalet vårdplatser måste ökas så att det motsvarar behoven, även vid förväntade toppar. Patienter får inte rutinmässigt placeras i korridorer, städskrubbar eller på avdelningar som inte är avsedda för deras vårdbehov. I dag är det uppenbart att förlossningsvården är underdimensionerad i förhållande till behoven. Bristen på barnmorskor är påtaglig. Problemet med överbeläggningar och bristen på vårdplatser har alltsedan 80- talet varit ett välkänt fenomen. Färdigbehandlade patienter har tvingats ligga kvar på sjukhus, med överbeläggningar som följd. Kommunens hemsjukvård och äldreomsorg måste därför ta ett betydligt större ansvar för medicinskt färdigbehandlade patienter. Dessa får inte belasta sjukhusets dyra vårdavdelningar så som sker idag. För att få till en effektivitet här, bör betalningsansvaret för färdigbehandlade patienter därför övergå till kommunen redan inom 48 timmar. Det måste också finnas en beredskap inom kommunen som snabbt kan tillhandahålla akuta korttids- och eller mellanvårdsplatser vid behov. Det ska också finnas möjlighet att fatta akuta biståndsbeslut vid hastigt påkomna vårdbehov, för att inte ytterligare belasta sjukhusets vårdavdelningar. Medicinskt färdigbehandlade patienter ska få möjlighet att tillfriskna med hjälp av kvalificerade rehabiliteringsinsatser. Specialistsjukvården Den högspecialiserade sjukvården är lika viktig och värdefull som primärvården. Här behövs en omfattande samordning, inte bara inom regionerna, utan även inom landet som helhet. Det finns många olika och angelägna specialistområden, men vi väljer bara att nämna några som exempel. Stroke är en komplex sjukdom som orsakas av både arv och miljö och drabbar människor i olika åldrar. Stroke innebär ett enormt lidande för individen och är även kostsamt för samhället. Vi kan spara miljoner genom att förbättra strokesjukvården. Det viktiga arbetet med att förebygga insjuknande i stroke måste intensifieras. Diagnos- och behandlingsmetoder bör fortsätta att utvecklas. Att kvinnosjukvården fungerar optimalt är också en viktig fråga för SPI, såväl som männens rätt till PSA-test för att utesluta sjukdomar och cancer i prostatakörteln. Stafettläkarsystemet och hyrsjuksköterskor Tanken med stafettläkare eller hyrläkare var från början god. Dessa allmänläkare var tänkta att arbeta tillfälligt på en vårdcentral, eller ett sjukhus, för att fylla ut vakanser. I glesbygder, där det kan vara svårt att rekrytera fasta läkare, kan systemet fylla en funktion, men knappast i en region som t.ex. Skåne. Systemet innebär främst en bristande vårdkontinuitet och därmed också en försämrad patientsäkerhet. Det kan även innebära ett brott mot HSL (hälso- och sjukvårdslagen), där rätten till en fast läkarkontakt finns lagstadgad. Stafettläkarna anses även vara kostnadsdrivande för huvudmännen inom vården.
För SPI Välfärden, som värnar om den åldrande befolkningen, ska kontinuiteten och ansvarstagandet stå så pass i fokus att stafettläkare inte bör komma ifråga. Det behövs läkare och sjuksköterskor som ser helheten hos individen, människan. Professionell hantverkskvalitet på en vårdcentral, där kontinuitet är ett av honnörsorden, kan aldrig utföras av tillfälligt ambulerande stafettläkare. År 2013 blev bristen på sjuksköterskor tydlig i hela landet. Den dåliga personalpolitiken och de låga ingångslönerna för sjuksköterskor gör det svårt både att rekrytera och behålla sjuksköterskor. Därför har hyrsjuksköterskor blivit ett nytt begrepp med skenande kostnader för landstingen och försämrad patientsäkerhet som följd. Åldrad kropp känslig för läkemedel Övermedicinering är ett allvarligt fenomen och en stor risk för äldre som är viktigt att lyfta fram och åtgärda. Det normala åldrandet leder till kroppsliga förändringar som påverkar läkemedels omsättning och verkan. Detta medför ofta att effekterna av läkemedlen förstärks och förlängs. Njurfunktionen börjar avta redan vid 30-40-årsåldern och är halverad vid 80. Många läkemedel är beroende av njurfunktionen för att kunna lämna kroppen. Även hjärnan blir med åldern mer känslig för många typer av läkemedel. När vi blir äldre och drabbas av diverse sjukdomar är det inte ovanligt att vården sprids ut på flera vårdgivare eller flera läkare. Övermedicinering, utskrivning av motverkande mediciner eller till och med mediciner som är skadliga i kombination, är inte ovanligt. Det kan inte vara meningen att äldre patienter, med stor tilltro till sina läkare, ska behöva kontrollera detta själva. SPI Välfärden föreslår därför att det inrättas ett nationellt gemensamt journalsystem. Det primära ansvaret för regelbunden läkemedelsöversyn bör ligga hos primärvården och den husläkare man har valt, där patientjournalen ska visa en samlad bild av patientens totala medicinering. Det är också viktigt att patienten får möjlighet att delta i besluten om sin medicinering. Höjd livskvalitet med äldrevårdscentral Barnavårdscentraler (BVC) och mödravårdscentraler (MVC) är idag helt naturliga inslag i den svenska sjukvården. Dessa har funnits länge och har lett till att hälsan för småbarn och deras mödrar radikalt har förbättrats. I Sverige har vi en stor åldrande befolkning och antalet personer över 80 år kommer inom bara några decennier att fördubblas. Vi måste därför kunna erbjuda äldrevårds- centraler (ÄVC) för de äldres vårdbehov och inriktningen bör vara personer över 75 år eller personer över 65 år med komplicerad demensproblematik. Personalen på ÄVC ska vara specialistutbildade läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och geriatriker som i team arbetar med de äldre ur ett helhetsperspektiv. En ÄVC kan på ett tidigt stadium avhjälpa eller lindra sjukdomar som inte kräver sjukhusvård. Det förbättrar möjligheten för de äldre att få en adekvat vård, framför allt för de multisjuka och de som har komplexa vårdbehov. Läkemedelsanvändningen kan bättre uppmärksammas och felaktig användning förebyggas.
Det innebär också att människor som bor i vård- och omsorgsboenden kan få sin sjukvård direkt i boendet och inte behöver åka till akuten. Med en välfungerande ÄVC får den äldre en direktlinje in till vården, vilket innebär en snabb kontakt utan långa väntetider och omständliga knappval. Sammantaget kan detta leda till stora vinster för samhället i form av lägre vårdkostnader, men också för den enskilde i form av högre livskvalitet. Färdtjänst och ambulanssjukvård Färdtjänsten måste upphandlas med kvalitet och långsiktighet som honnörsord. Beställningscentralen ska finnas i respektive landsting, så att lokalkännedom, kännedom om rådande trafiksituation och väderlek kan utnyttjas och utvecklas. Förr var ambulansen enbart en transportorganisation. Idag ger man där avancerad akutsjukvård. Egenavgift för ambulans bör införas och vara avdragsgill gentemot kostnaden för läkarbesöket. På så sätt minskar riskerna att ambulans otillbörligt nyttjas, i fall då kollektivtrafik, taxi, färdtjänst, sjukresa eller eget fordon vore det rätta transportmedlet. Vidare bör organisationen av sjukresor utformas så att denna kan utföra alla typer av sjukresor där ambulans inte är nödvändig. IT- lösningar Övertron till IT- systemens förmåga att lösa alla problem är i sig ett eget problem. Upphandlingarna sker inte alltid på optimalt sätt, användarna är sällan inblandade och inkörningsproblemen underskattas nästan alltid. Ett felaktigt system som implementeras i en så stor och känslig verksamhet, stjäl betydligt mer tid än ett bra system sparar. Vinster inom välfärden SPI Välfärden är emot all form av kortsiktiga, spekulativa verksamheter i välfärden. I detta inbegriper vi all skattefinansierad eller skattesubventionerad verksamhet. Men vi välkomnar alla entreprenörer som vill starta och driva verksamheter som utvecklar vår gemensamma välfärd. Inom vård och omsorg är det mest kvinnor som är verksamma. Det är också kvinnor som nu vill driva företag inom dessa sektorer. Att försvåra för dem, samtidigt som man driver kvotering i bolagsstyrelserna som ett feminint mål, är inget annat än hyckleri. Ett friskskatteavdrag även för golf Genomsnittsåldern ökar i Sverige. Nya genombrott i bekämpningen av våra vanligaste sjukdomar gör att vi lever allt längre. Om vi inte lever ett aktivt liv, kommer detta på sikt att öka kostnaderna för vård och omsorg. SPI Välfärden vill därför införa ett friskskatteavdrag för pensionärer på 5.000 kronor per år, att användas för den egna friskvården. I detta sammanhang vill vi att riksdagen lyfter bort snobbstämpeln och tillåter att detta avdrag även kan användas för att betala årsavgiften i en svensk golfklubb. Golf bedrivs i naturen, med socialt umgänge och ytterst få skaderisker för äldre. Sporten är dessutom, i sin konstruktion, en utomordentlig aktivitet att bedriva över generationsklyftorna. En mormor kan tävla på samma villkor med sitt barnbarn.
Vad kräver SPI Välfärden? Inga fler besparingar i produktionen Framtida besparingar inom Region Skåne ska göras i administrationen, sponsring och verksamheter utanför regionens båda kärnverksamheter, vård och omsorg samt kollektivtrafiken. En översyn av overheadkostnaderna bör omgående genomföras. Endast väl motiverade omorganisationer Att samla specialistvården till ett sjukhus, i Skåne, med de relativt korta avstånd vi har inom regionen kan vara bra. Men fördelar och nackdelar måste vara väl utredda och kommuniceras med såväl personal som allmänhet. Personalen ska vara delaktig. Behoven ska styra Det är befolkningens medicinska behov som ska styra vården. De orimligt långa köerna till olika sjukvårdande behandlingar måste minska. Fler läkare och en fungerande lönepolicy Vi kräver att antalet utbildningsplatser för läkare utökas. Läkarfackets inflytande över utbildningens omfattning måste brytas. Lönesättningen måste också fungera så att det aldrig uppstår brist på välutbildad, vårdande personal, på grund av en för dålig löneutveckling. Detta gäller inte enbart läkare. Effektivt utnyttjande av dyra vårdplatser Färdigbehandlade patienter ska inte ligga kvar på sjukhus. Det skapar överbeläggning. Betalningsansvaret för färdigbehandlade patienter ska övergå till kommunen redan efter 48 timmar. Mellanvårdsplatser måste skapas i kommunerna. En tillgänglig primärvård Ett byråkratiskt mottagande på en vårdcentral är inte acceptabelt. Givetvis ska du kunna gå in på din vårdcentral för att boka tid, istället för att behöva vänta i långa telefonköer hemma. En vårdcentral ska heller inte kunna avvisa tyngre patienter till förmån för patienter med enklare åkommor. Ett nationellt journalsystem som förhindrar felaktig medicinering Vi vill att det inrättas ett nationellt gemensamt journalsystem för att minimera riskerna för felaktig medicinering eller övermedicinering. Det primära ansvaret för regelbunden läkemedelsöversyn bör ligga hos primärvården och den husläkare man har valt, där patientjournalen ska visa en samlad bild av patientens totala medicinering. Äldrevårdscentraler På samma sätt som det finn barnavårdscentraler (BVC) och mödravårdscentraler (MVC) vill vi att det inrättas äldrevårdscentraler (ÄVC) för de äldres vårdbehov och inriktningen bör vara personer över 75 år eller personer över 65 år med komplicerad demensproblematik. Ett friskvårdsavdrag SPI Välfärden vill införa ett friskskatteavdrag för pensionärer på 5.000 kronor per år, att användas för den egna friskvården.