Allmänna Antroposofiska sällskapet 2009 / 2010. deutsch english español français italiano nederlands svenska. Goetheanum

Allmänna Antroposofiska sällskapet 2009 / 2010 deutsch english español français italiano nederlands svenska Goetheanum

Innehåll Förord...3 Allmänna Antroposofiska sällskapet USA...4 Glimtar från arbetsåret 2009/2010...6 Fria högskolan för antroposofi Allmänna antroposofiska sektionen...7 Ungdomssektionen...9 Sektionen för matematik och astronomi...10 Sektionen för bildkonst...10 Medicinska sektionen...11 Naturvetenskapliga sektionen...12 Pedagogiska sektionen...13 Sektionen för lantbruk...14 Sektionen för drama, musik och eurytmi...15 Sektionen för humaniora...16 Sektionen för socialvetenskap...17 Goetheanum Scenen...18 Året vid Goetheanum...19 Ekonomi...20 Adresser...24 Impressum Utgivare: Allmänna Antroposofiska Sällskapet Redaktion: Wolfgang Held, Bodo von Plato Översättning: Jürgen Vater Assistent: Monika Clément Layout: Johannes Onneken Tryck: Kooperative Dürnau (DE) www.goetheanum.org

Förord Världsligt och själsligt uppvaknande Kära medlemmar, Som aldrig förr berör den stora världen vårt inre själsliv. Världens uppvaknande innebär därför ett individuellt själsligt uppvaknande. Det verkar som om de fyra elementen har hamnat i olag. Stora jordbävningar, århundradets tsunami i Fjärran Östern, våldsamma stormar i väst och omfattande bränder på många håll. Samtidigt står vi inför klimatförändringar som människorna har förorsakat, inför epidemiska sjukdomar, inför stora flyktingströmmar och inför en orättvis fördelning av tillgång till vatten och mat. Mängden av utmaningar sammanfaller i en aldrig tidigare skådat koncentration och ställer grundläggande frågor. Cornelius Pietzner Det ser ut att finnas ett samband. Man riskerar att överväldigas och begriper inte orsakerna. Detta leder till reflexer till exempel nationellt tänkande som vi trodde var övervunna. Cornelius Pietzner är styrelsemedlem sedan 2002 och ansvarar för ekonomin. Som aldrig förr berör den stora världen vårt inre själsliv. Världens uppvaknande innebär därför ett individuellt själsligt uppvaknande. En fundamental tanke som redan formulerades av Goethe: Man känner sig själv endast i den utsträckning som man känner världen. Endast i världen blir man medveten om sig själv, och endast i sig själv finner man världsmedvetandet. Detta leder till Rudolf Steiners idéer om en inre utveckling. Det centrala är därför att kunna begripa, utveckla och använda sig av den egna själens samband med världen. På det sättet visar sig en väg till världsmedborgarskap. Eller med andra ord: en möjlighet till att kunna bygga upp en relation till tidsanden Mikael. Rudolf Steiner själv formulerar en grundläggande motsägelse när han i tredje brevet till medlemmarna skriver: I antroposofin handlar det om sanning, i Antroposofiska sällskapet handlar det om livet. Livet sker i tiden, sanningen är evig, alltså utanför tiden. Liv är rörelse, mångsidighet, aldrig svartvitt. Sanning är statisk. När sanning och liv hamnar i jämvikt kan de förstärka varandra: till ett nytt livfullt begrepp om sanning och samtidigt till ett kunskapande liv. Jag nämner här tre ledtrådar för denna jämvikt: 1) Den andevetenskapliga metoden beskrivs av Rudolf Steiner inte som en fixerad världsåskådning eller lära, utan som en väg, ja till och med som en försöksmetod för det allmänmänskliga (England, 19 augusti 1923). 2) Den öppenhet och den generositet som Antroposofiska sällskapet söker uttrycker sig i följande mening: Att leva i kärleken till viljan och i förståelsen för andras vilja är den fria människan grundläggande maxim. Så stimuleras vi till att bli ett sällskap som vill lära sig, ett sällskap som förmår överbrygga klyftan mellan världen och det egna själslivet. Att gå denna väg inom en mångfaldig internationell gemenskap utan att förlora den spirituella identiteten är Antroposofiska sällskapets främsta utmaning. 3) Antroposofiska sällskapet måste, enligt Rudolf Steiner (23 januari 1923) kultivera de dygder som biövningarna handlar om. Uppfattar vi dessa övningar som något gemensamt för sällskapet hjälper de oss att bli själsligt elastiska så att sanningen får en rörlighet som motsvarar livet. På det viset uppstår en bro mellan själen och den hotade världen. Efter 100 år är spirituella impulser i behov av en grundläggande förnyelse. Det är den utmaning som Antroposofiska sällskapet står inför. Jubileet 2011 ger oss en anledning till att fira, men ännu mer utgör det en milstolpe för besinning och förnyelse. Att mitt i en värld i förvandling kunna gå mot framtiden och ändå förbli trogna våra ursprungliga impulser det är det hela vår uppmärksamhet gäller under de närmaste åren. För styrelsen vid Goetheanum Cornelius Pietzner 3

Allmänna Antroposofiska sällskapet Tre skäl för tillförsikt Antroposofiska sällskapet i USA Om det finns en amerikansk form för antroposofi så skulle den förmodligen heta Anthroposophy at work. Torin Finser Torin Finser är ledare för lärarseminariet Antioch i New England och generalsekreterare för Antroposofiska sällskapet i USA. Det amerikanska samhället verkar stå inför utmaningar på flera plan. Är det så? Torin Finser: USA står inför en mängd problem och det är tydligt att de gamla lösningarna inte längre bär. Avgörande är att finna nya former för samarbete i samhället. Det är det som tiden kräver av oss, och jag hoppas att vi kommer att bemästra det. Du har skrivit om samarbete? I min bok Organisation och organ beskriver jag inte det som är problematiskt i vår tid. Överallt hör vi vad som inte fungerar, var det finns deficit. Själv ville jag hellre undersöka vad som lyckats. Då löner det sig att se på den mänskliga kroppen. Den är en gåta, ett mysterium av samarbete mellan helt olika organ med helt olika funktioner. Och samarbetet mellan dessa olika organ är högst fruktbart. Det är fascinerande att studera till exempel leverns eller njurarnas karaktär. Vad berättar dessa organ för oss? Hur arbetar de? Och när jag förstår hur organen samarbetar då har jag lättare att begripa sociala processer? Ett exempel. Levern är mycket varm: 41 grader. I en grupp människor förekommer nu denna leverenergi. Det handlar om att uppleva ett varmt intresse för ett tema och att gå vidare. Däremot är lungorna svalare, mer relaterade till jorden, och de utgör en motvikt. Den mänskliga kroppens vishet hjälper oss att tydligare diagnostisera processer inom gruppen. Vi ser ju de synliga problemen som befinner sig på ytan, till exempel förtroendebrist inom ett kollegium eller svårigheter med föräldrar. Men vi måste gå djupare för att upptäcka och bearbeta de problem som ligger under ytan. Den antroposofiska medicinen har utvecklat storartade terapier för den mänskliga organismen. De kan överföras till den sociala organismen. Det är det mina undersökningar handlar om. Joan Almon, den före detta generalsekreteraren, menade att den nutida rädslan är otypisk för den amerikanska själen. Jag håller med henne. Rädsla är ingen känsla som man är särskilt väl förtrogen med i USA. Den amerikanska själen kännetecknas snarare av kurage och optimism, av att först ge sig in i en uppgift och fråga senare. De bekymrade frågorna angående framtiden är faktiskt något nytt, och alla löften om en bättre ekonomi har hittills inte infriats. Tvärtom: arbetslösheten stiger på ett skrämmande sätt. Regeringen har gett näringslivet socker, men det har knappast förbättrat situationen. Det är som om problemet har flyttats från vänstra till högra byxfickan. Överallt ser vi obegränsade krediter. De privata hushållen har för höga skulder och bankerna har oberäkneliga skulder. Det framkallar frågan: Om metoden hittills inte varit framgångsrik vad skulle då kunna lyckas? Jag hoppas att de som har studerat antroposofi nu också visar modet att tala om de ekonomiska frågorna. Det som Rudolf Steiner har utvecklat om pengar och räntor skulle nu kunna finna öppna öron. Hur utvecklas antroposofin i USA? På det området är jag mer optimistisk än under de senaste åren. För första gången på många år ökar medlemsantalet. Det är lika lovande som ungdomssektionens utomordentliga aktivitet. Till årsmötet i oktober i Spring Valley kom väldigt många unga människor. I min arbetsgrupp fanns 40 unga människor som hade kommit till mötet trots att de inte är medlemmar. Sedan hade vi ett möte i Harlemville med 60 deltagare. Det finns en generation av tjugo- till trettioåringar som frågar efter antroposofi, men på ett speciellt sätt. Det handlar om en social, gemenskaplig och praktisk tillgång till antroposofin. Sedan finns ett tredje skäl för min optimism. Vi hade ett betydande underskott i vår årsredovisning. Ernst Catz och jag startade, bara några månader före hans död, ett initiativ. Vi grundade en grupp med donatorer som är beredda att under fem år skänka 1000 dollar årligen till Antroposofiska sällskapet. Vårt med- 4

Allmänna Antroposofiska sällskapet lemsbidrag ligger på 120 dollar, men vi efterlyste denna höga summa som en uppmuntran inför sällskapets framtid. Vi började i maj 2009 då den ekonomiska krisen var som värst. Ändå genomförde vi idén. Sedan avled Ernst Catz men fortsatte ändå att hjälpa projektet. Nu har 54 människor förbundit sig på det sättet. Det är oerhört uppmuntrande, eftersom det visar den djupa förbundenheten med och det djupa förtroendet för Antroposofiska sällskapet. I några länder finns numera meditationskurser. Har ni det också i USA? Vi vill gärna ta jubileumsåret 2011 som anledning för att fördjupa det antroposofiska arbetet. Grundstensmeditationen kommer då att spela en viktig roll. Jag är övertygad om att våra yttre aktiviteter inte kommer att bära frukt om vi inte tar den personliga skolningen och meditationen på allvar, om vi inte fördjupar vår förståelse för antroposofin. Vi har bildat så kallade visiting-speaker s bureaus. Erfarna medlemmar skickas till grupper som inte har några seminarier eller arbetscentra. Sedan arbetar man under en helg med grundstensspråket eller ett annat antroposofiskt tema som den esoteriska kristendomen eller årshögtiderna. Eftersom medlemmarna hos oss bor mycket utspridda, har vi enorma avstånd mellan dem och behöver sådana mobila seminarier. Medlemmar från till exempel Montana kommer allt för sällan till de större konferenserna. Med detta nya program når vi periferin bättre. Vi besöker människorna i stället för att be dem komma till oss. Med sina 130 waldorfinrättningar står USA på andra plats efter Tyskland som har 219. Vad är det speciella som antroposofin i USA kan bidra med? Vad kan Europa lära sig av den amerikanska antroposofin? Det är en fråga som jag gärna skulle fundera längre över. Som ett första försök kan jag säga: antroposofins praktiska tillämpning i det dagliga livet. Amerikaner vill förverkliga saker och ting. De lever med idén, men de vill se den närvarande i världen. Det är därför waldorfpedagogiken och det biodynamiska lantbruket är så starka i USA. Många amerikaner tror på det som visar sig hålla i världen. Att förbinda esoteriken med livets frågor är kanske något som vi i väst kan bidra med för antroposofins utveckling i hela världen. 5

Allmänna Antroposofiska sällskapet Meditera och mötas Glimtar från arbetsåret 2009/2010 All kunskap som inte griper tanke, känsla och vilja så pass djupt att människan förvandlas blir till en belastning och kan till och med bli farlig. Så skriver den norske generalsekreteraren Frode Barkved och Islands representant Gudjon Arnason med anledning av ett vandringsseminarium på Studiedagar för unga människor med Island sommaren 2009. Ordet högskolekollegiet i februari förvandling syftar tveklöst till ett centralt motiv i det antroposofiska livet. Många söker förvandlingens möjligheter och dess inre ort bortom all kunskap. Längtan till förvandling och utveckling gör att Antroposofiska sällskapet blir yngre även om medlemmarnas genomsnittsålder stiger. Nyckeln till en starkare förvandlingskraft ligger i det spänningsfält som hör till sällskapet. Här kommer det an på den enskilde, hur man lyckas med sitt meditativa liv, men också på det internationella nätverket. Både det individuellt själsliga och det internationella utgör förvandlingens drivfjädrar, och på båda områden sker just nu många aktiviteter. I augusti 2009 genomfördes för första gången alla nitton klasstimmar i London. Även i Brasilien ska meditationen få större vikt, enligt landets nye generalsekreterare Michael Lösch. Hans föregångare Ingrid Böhringer kommer att resa till de olika regionerna och erbjuda kurser, tillsammans med sällskapets styrelsemedlemmar och med stöd från Goetheanums meditationsinitiativ. Även i Ungern genomfördes i somras en konferens. 300 deltagare möttes med Sergej Prokofieff och Thomas Meyer för att arbeta med de rosenkreutziska strömningarnas esoteriska bakgrund. Det kvantitativt största antroposofiska mötet är nog det faktum att initiativet ELIANT lyckades samla en miljon underskrifter för att med politiskt representera antroposofiska initiativ. Förutom framträdande sammankomster som den om barnets värdighet i Moskva, Camphillkonferensen vid Goetheanum eller waldorfmötet på Filippinerna var det eurytmin som visades eller rent av förankrades på nya orter: Ungdomseurytmigruppen vid waldorfskolan i San Francisco reste under ledning av Astrid Thiersch på en liten turné till Indien. Formación de Eurythmia de Santiago de Chile heter den första eurytmiskolan i det spansktalande Sydamerika. 15 studenter gick första utbildningsåret 2009. Eurytmiensemblen Aurora Australis från Australien turnerade på våren genom Kina. I Peking var det 1100 människor som såg programmet Southern Light. Birgit Lugosi från Melbourne citerar en skådespelerska från Guangzshou som sa: Eurytmin kan förvandla kinesiska hjärtan. Ytterligare en eurytmiutbildning började på en av Europas vackraste orter, nämligen som en del av waldorflärarutbildningen på Gran Canaria. Hösten 2009 nämnde Paul Mackay tre villkor för en hjärtats kultur: besinning, en ny form för att kunna fira samt en adekvat kommunikation det vill säga att mötas. Många vägar till meditativ fördjupning, många former för att mötas pekar åt det hållet. Ett av det mest intressanta antroposofiska mötena var den länge förberedda konferensen Encircling Light Expectant Silence i Whitehorse, Yukons huvudstad i Kanada. 200 människor kom från 13 länder till detta ensliga ställe öster om Alaska för att få en bättre förståelse för Nordens spiritualitet. En fest för mellanmänskliga möten, sa Debbie Allen från den kanadensiska Ungdomssektionen. 6

Fria högskolan för antroposofi Ett rum för översinnliga erfarenheter Allmänna antroposofiska sektionen Robin Schmidt är sedan 2002 ledare för Forschungsstelle Kulturimpuls vid Goetheanum och medarbetare i Allmänna antroposofiska sektionen. Ett av de mest fruktbara arbetsområdena vid Goetheanum just nu är Studium och fortbildning. Ur de kurser som för tio år sedan genomfördes på inbjudan har det växt fram ett rikt utbud som leder tanken till en akademiliknande institution. Kanske ska vi börja med en återblick. Robin Schmidt: För tio år sedan började Heinz Zimmermann och jag att utveckla grundstudiet på nytt. Dessförinnan fanns Georg Gölzers studieår som inte för intet kallades för Gölzerår. Det var starkt knutet till hans person. Något senare började Virginia Sease med studierna på engelska. Dessutom hade vi enstaka helgevenemang om inre kultur och övergången från ett antroposofiskt studium till en personlig meditationskultur. Allt detta skedde utan alltför mycket offentlighet och var därför också skyddat. För fem år sedan tillkom en förteckning över kurserna, ett utkast till en framtida föreläsningsförteckning. Nytt var också studentpasset som gjorde det möjligt att gå billigare på sektionernas evenemang. Sedan uppstod en ny mänsklig konstellation. Edda Nehmiz och Oliver Conradt tillträdde, Elizabeth Wirsching och Bodo von Plato började engagera sig. Vi strukturerade kursutbudet och delade in det i grundoch påbyggnadsstudium, i introduktions- och fördjupningskurser. Ett tredje steg bestod i en sammanföring av de fria studieformerna. Studenterna följer där egna projekt i dialog med sektionens medarbetare. Och på deltid? Parallellt till allt detta finns deltidskursen Antroposofins grunder som äger rum på en rad helger. De började i höstas och har rönt mycket intresse. Serien Inre liv och meditation har vi i år för andra gången. Efterfrågan är stor. Våra nyaste utbildningar är introduktioner i antroposofin för medarbetare i företag som Hur når vi gemensamt från tolkningen av Rudolf Steiner till att träda in i den process som Rudolf Steiner talar om? Robin Schmidt står antroposofin nära. I dessa företag arbetar många människor som tidigare knappt hade kommit i kontakt med antroposofin och nu vill få en överblick. Sådana kurser fanns tidigare också, men framför allt på enskilt initiativ. Nu har vi utvecklat ett koncept tillsammans med BCL-banken. Dessa kurser är speciella, eftersom somliga deltagare inte har ett uttalat intresse för antroposofi, utan har skickats från företaget. Kurserna måste därför bygga på frihet och ändå leda till det väsentliga med antroposofin. Det är en intressant utmaning och vi samlar nu erfarenheter. 2011 kommer vi att publicera utbudet. På det viset fick vi en överblick. Och era närmaste planer? Vi vill koncentrera oss på kursernas inre kvaliteter. Samtidigt utvidgas kretsen av ansvariga medarbetare. En viss pionjärsfas där ett familjärt drag kunde vara hjälpsamt är nu avslutad. Det innebär ett intensivare kollegiearbete. Till det hör andevetenskaplig forskning, att undersöka kursskeendets övergång till det eteriska. Då förmedlar kursen inte bara ett innehåll, utan den utgör själv en process. Hur ter sig en sådan övergång till livet i en filosofisk kurs, i en eurytmitimme eller i ett naturvetenskapligt studium? Självfallet lyckas många kursledare intuitivt, men om vi vill objektivera är det nödvändigt med gemensam reflexion, samarbete, utbyte och en bra bit forskning. Motivationen för att gå på kurs vid Goetheanum är ju, som vi ser det, att finna en tillgång till det högre i sig själv. Vi kan då vara förmedlare. Det som står i centrum är alltid innehållet, och vi som är ansvariga för kurserna lär oss också. Att vara andlig elev innebär en ansträngning; man måste själv bygga en relation till det andliga. Detta är annorlunda hos varje människa. Därför kan man inte bara förmedla ett innehåll, utan man måste relatera individuellt till var och en. Det inverkar också på gemenskapsbildning- 7

en. Årskurser kan bara finnas i begränsad omfattning. Och i centrum står studiet av de antroposofiska grunderna? Ja, och de kan tas upp före, under och efter utbildningarna. De antroposofiska yrkesutbildningarna har under de senaste åren blivit mer professionella, kraven på yrkena har blivit större. Därför koncentreras utbildningarna på fackkompetensen och sedan frågar man Goetheanum om vi kan bidra med de antroposofiska grunderna. Det är ett högst intressant område som leder till nya samarbeten. Hittills har Studium och fortbildning också funnits på andra områden. Ska det fortsätta på det viset? Vi måste bygga noggrant. Utbildningskvalitet uppstår genom att människor finns där för människor. Man måste vara fri för denna uppgift och beredd att föra personliga samtal och ledsaga projekt utöver kurserna. Naturligtvis vill vi bli ekonomiskt mindre beroende. Samtidigt är det närheten till sektionerna som gör det möjligt att medarbetarna uppfattar sitt arbete som del av en lärotid. Dessutom utvecklar vi ett koncept där lärare förbinder en forskningsvistelse hos oss med en kurs som de ger. Vad mer behöver nämnas? Studierna på engelska. De har också utvecklats och är numera tvååriga. Och de blir ännu mer aktuella nu då Emerson College slutar sitt arbete vilket är mycket beklagligt. Det finns just nu ingen annan ort i världen där man på heltid kan genomföra ett antroposofiskt grundstudium på världsspråket engelska. Det är Virginia Sease som har byggt upp denna utbildning, och nu frågas även här efter en grupp konstruktivt arbetande lärare. Dessutom är det viktigt att nämna vad som skett i bakgrunden. Under de senaste åren har vi byggt upp ett sekretariat som tar hand om studenternas praktiska frågor. Här är det Yvonne Schmidt-Heyerhoff som har gjort det grundläggande arbetet. Mauro Fenu har nu tagit över. Det hör ju också till konstellationen att det finns medarbetare som uppfattar organisationen som en del av hela kursverksamheten och som är med och gestaltar en ljus och vacker atmosfär. Alltid handlar det om den mänskliga konstellationen, om det som uppstår i en relation. Det är denna konstellation allting hänger på. Sedan två år tillbaka äger studierna rum i huset Schuurman. Borde de inte ske i Goetheanum? Att vi har ett fysiskt rum för studierna är storartat, och om Studium och fortbildning fortsätter att växa måste vi snart se oss omkring efter ytterligare möjligheter. Jag uppfattar Goetheanum, också själva byggnaden, som ett utkast till en initiationsplats. Och då borde det faktiskt finnas människor som kan ge utrymme för andra människor, så att dessa kan träda in i andens område. Om jag får vara lite anspråksfull så är det ju det som är vår uppgift. 8

Fria högskolan för antroposofi Man kan lära sig något av varje människa Ungdomssektionen Det handlar om att vakna inför den andra människans poetiska natur, det vill säga inför den del av hennes personlighet som ännu inte blivit verklighet, utan som först genom min betraktelse blir synlig. Så beskriver John Stubley från Ungdomssektionens kollegium våra uppgifter respektive den förväntan hos många ungdomar som kommer i kontakt med oss. Det är nog så att alla initiativ följer detta motiv: att genom medmänniskan lära sig mer om spiritualiteten och världen. När jag kom till Goetheanum sa jag till mig själv att Ungdomssektionen inte skulle växa i Dornach, utan i världen. Elizabeth Wirsching Under sina tio år som ansvarig för Ungdomssektionen lyckades Elizabeth Wirsching att bygga ett internationellt nätverk av ungdomar. 2011 ska hon överlämna uppgiften till en efterträdare. Våren 2009 genomfördes det fjärde Connect -mötet. Tolvor frän hela världen var inbjudna for en vecka. Det nya var att de inbjudna klasserna kom till Goetheanum med egna projekt. Vi som organiserade kunde delta i elevernas arbetsgrupper och blev då elever, säger Katie Dobb. Det var kännetecknande för hela året. Man kan lära sig något av varje människa. Det pågår alltid ett utbyte. I somras följde så mötet 360 grader i Järna. Även här var det den ömsesidiga varseblivningen som stod i centrum, och den kan stegras till ömsesidigt bekymmer. Elizabeth Wirsching beskriver det på liknande sätt: Det handlar om att upptäcka varandra. Jag upplever det som en gåva att denna generation kommer in i vårt samhälle. Som Katie säger: Det uppstår en speciell värme. Att upptäcka det unika hos den andre förutsätter en kunskap om det egna specifika, den egna uppgiften. Martin Stenius: Sommarmötet visade att det handlar mindre om att ta emot kunskap, utan snarare om att ta del av kunskapsprocesser. I samtal kallar ungdomarna det för to build a camp-fire. Vad är villkoren? Intresse, entusiasm, allvar och förtroende, svarar John Stubley. Martin Stenius tillfogar: Att se till alt alla är med. Och det som måste vara förberett är inte innehållet, utan rummet. Innehållet kommer människorna med. Det som utgör Ungdomssektionens arbete är att det nu inte slutar med mötena, utan att det börjar med dem. Ur mötet växer det fram antroposofiska eller karitativa initiativ som vårdas. Martin Stenius: Vi hade en arbetshelg med 40 människor från hela världen om Hur uppnår man kunskap om de högre världarna?. Via mejl utbyter vi erfarenheter för att sedan träffas igen nästa år. Denna uppföljning hör till det viktigaste med sektionsarbetet. Elizabeth Wirsching: Ungdomar reser, och här är en centralstation. Kanske kommer man bara för en kopp kaffe och så uppstår ett litet mirakel. För många blir vårt hus en viktig station på deras inre resa. Men vi vill inte bli stora här. Det ska förbli obyråkratiskt och rörligt. Det som ska växa och som också gör det är Ungdomssektionen i andra länder. Finns det bekymmer? Det ekonomiska fundamentet hör till varje planering. Men också livets finansiering leder ofta till frågor, säger Elizabeth Wirsching. Och Katie Dobb säger: På vilket sätt speglar min ekonomiska situation mitt inre och yttre arbete? 9

Fria högskolan för antroposofi Strängt och harmoniskt Sektionen för matematik och astronomi Från acceptans till dialog Sektionen för bildkonst Matematiken är som en stor stad. Gator, slingrande gränder, våghalsiga broar. Mycket är ännu oupptäckt. Men den vackraste byggnaden i centrum för den måleriska stadsdelen Geometri är det stränga, harmoniskt strukturerade slottet som heter Projektiv geometri. Alexander Stolzenburg Oliver Conradt är fysiker och pedagog. Sedan 2005 leder han Sektionen för matematik och astronomi. Att tänkandet kräver mod för att upptäcka nybruten mark och att marken under fötterna då kan börja gunga det upplever man knappast tydligare än inom den projektiva geometrin. Det oändliga upplevs som en avgrund i våra föreställningar, men i geometrins tankevärld blir det till hembygd. Sysslar man med projektiv geometri följer snart ytterligare en omskakande upplevelse. Tänkandet är inte någon avbild av en verklighet som existerar även utanför människan, utan det är först i människans tänkande som världen blir helt verklig. Denna tanke är inte akademisk och abstrakt, utan rör vid grundfrågan om människans vara. Den matematiska och astronomiska sektionens medarbetare verkar därför för en vidareutveckling och spridning av denna geometri. 2009 gladde vi oss över tre publikationer: Alexander Stolzenberg skrev en grundläggande arbetsbok med en mängd uppgifter för projektiv geometri i skolan. Gerhard Kowol, matematiker från Wien, gav ut en introduktionsbok i projektiv geometri inom ramen för en forskningsvistelse hos sektionen. Den utkom hos ett universitetsförlag och når därför matematikstudenterna. Och Oliver Conradt publicerade sina studier om den projektiva geometrins algebra. Den internationella konferensen för matematiklärare handlade de senaste två åren om en omfattande överblick. Den gällde undervisningen i samtliga skolklasser. Vid mötet 2010 var det ett utbyte om undervisningens olika metoder som stod i centrum. Inte minst det nya forskningsområdet dyskalkyli (räknesvaghet) behöver genomträngas av antroposofisk människokunskap. Det årliga mötet av konstnärer som är förbundna med sektionen hade denna gång titeln Konst som skolningsväg skolningsvägen som konst och ägde rum i Holland. De 130 deltagarna arbetade med den konstnärliga processens meditativa dimension. Diskussionen om den allmänna samtidskonsten utgjorde, enligt Mechthild Theilmann, en viktig del av konferensen. Detta intresse för dagens konstnärliga landskap är förmodligen också anledningen till att sektionen numera förmår ha en dialog med andra konstnärer. När det gäller arkitektur har detta lyckats på många orter. Efter arkitekturutställningen i Berlin 2006 genomförde det internationella forumet Människa och arkitektur tillsammans med Karoly Kos-sällskapet 2009 en konferens i Budapest om organisk arkitektur. Parallellt visade man en utställning om samma tema på Museet för samtidskonst. Genom Imre Makovecz impulser har det i Ungern under 70- och 80-talen utvecklats en organisk arkitektur som rönt framgång långt utanför landets gränser. Hans byggnader, från rastplatser vid motorvägen via stadshus till kyrkor, visar en nära anknytning till den lokala traditionen och en särskild närhet till ursprungliga naturliga former. Trots vissa differenser mellan den ungerska gruppen och de antroposofiska arkitekterna angående innehållet skapades med denna gemensamma konferens en ny bas för samtal. Dessutom var det glädjande att internationellt kända arkitekter fanns bland deltagarna: Lucien Kroll, Peter Hübner, Gregory Burgess samt Peter Blundell Jones som är professor för arkitektur i Sheffield. Ursula Gruber leder sektionen sedan 2006. Från februari till sommaren 2010 är hon tjänstledig. 10

Fria högskolan för antroposofi Hälsa och gemenskap Medicinska sektionen Ända sedan den antroposofiska medicinen startade kännetecknas den av en stor spänning mellan utbud och efterfrågan. Därför hör det till Medicinska sektionens centrala uppgifter att hjälpa till så att den antroposofiska medicinska rörelsen internationellt växer samman till en kraftfull arbetsgemenskap för att kunna bemästra uppgifterna. Michaela Glöckler Till gemenskapens prestationsförmåga hör också medvetandet om dess inre gestalt, dess former för ansvar och ledning. Inte minst när arbetsfältet är så pass komplext som inom den antroposofiska medicinen. Här handlar det ju om allt från läkepedagogik och socialterapi, över konstnärliga terapier, fysioterapi, sjukvård, läkeeurytmi och läkemedelsproduktion till läkarens centrala uppgifter på sjukhus och privatpraktik. Medicinska sektionens ledningsgrupp Ikam (Internationell koordination för antroposofisk medicin) har därför gjort utredningar om ledarstil. Hur ter sig en gemenskapsbildning och hur kan den utvecklas så att den enskilde är fri i sina initiativ samtidigt som gemensamt agerande och ansvar är möjliga? Att man menar allvar visar sig också genom att man pekar på ledningskulturens typiska återvändsgränder: påvliga attityder, otillåten inre lojalitet och kollektiv ideologisering. Samtidigt måste den inriktning nämnas som eftersträvas, nämligen det som Rudolf Steiner visade genom sin egen förebild. 1. Tolka, det vill säga identifiera och acceptera kompetens Michaela Glöckler leder Medicinska sektionen sedan 21 år. Med dessa ord karakteriserar Michaela Glöckler den största utmaningen under sina 21 år som sektionsledare. Med detta motiv arrangerar Medicinska sektionen årligen 55 konferenser, kollokvier och möten. Då handlar det inte bara om att förmedla kunskap, utan yrkesgrupperna ska i ett direkt utbyte kunna arbeta med utvecklingsperspektivet, som Roland Tüscher, sektionens konferensorganisator, uttrycker det. Höjdpunkten utgjorde årsmötet i september 2009. Med Onkologi stod den här gången en civilisationssjukdom och dess antroposofiska terapier i centrum. Rapporten om ledsagandet vid dödsprocessen hos cancersjuka av Mathias Girke från kliniken Havelhöhe i Berlin visade hur antroposofi kan hjälpa att se och medgestalta människans öde på ett ansvarsfullt sätt. Deltagare beskrev det som ett moment som visade den antroposofiska medicinens djupa skikt. Sådana gemensamma upplevelser går inte att ersätta genom något intellektuellt arbete. 2. Förtroende för individen som får ett mandat 3. Demokratisk kultur och solidariskt sinnelag i samarbetet 4. Självförvaltning och representanter med eget ansvar Två aktuella bekymmer och svaret på dem: Många läkare inom vår rörelse kommer under de närmaste åren av åldersskäl att sluta praktisera. Detta problem bemöts inom det tyska och internationella nätverket genom nya och intensivare fortbildningar. Även sektionens International Postgraduate Medical Training bidrar till det arbetet (www.medsektion-goetheanum. ch). Folkomröstningen Ja till komplementärmedicin den 17 maj blev en stor framgång och de just nu 950 000 underskrifterna i vår ELIANT - aktion inger förhoppning. Ändå är friheten att välja terapi och läkemedel fortfarande hotad. Här återstår en hel del arbete, både inom vården och civilsamhället, för att säkra tillgängligheten till antroposofiska mediciner i Europa. 11

Fria högskolan för antroposofi Livets trängtan Naturvetenskapliga sektionen Darwinåret 2009 var början och slutet för evolutionsteorin. Så sammanfattar Johannes Wirz, biolog vid Naturvetenskapliga sektionen, alla konferenser och publikationer under jubileumsåret för Om arternas uppkomst. Början och slutet består i att man i dag förutom den klassiska slumpmässiga variationen och selektionen känner till andra mekanismer. Om man ur en kull silverrävar fortsätter uppföda de djur som förfogar över en mild karaktär, så blir de inte bara tama, utan de får också slät päls, en kortare nos och börjar skälla. Det är inte bara ett enstaka kännetecken som ändras, utan hela identiteten. Inte minst de omdiskuterade genomprojektet Ända in i det genetiska har bidragit till nya insikter om arvet bär varje levande väsen genernas plasticitet. Varje organism arbetar permanent med inom sig en trängtan till att bli fullkomlig. sitt genom. Den följer inget färdigt program. Med hjälp av den Johannes Wirz moderna forskningen närmar man sig åter organismens helhet. Något liknande kunde Ruth Richter och Johannes Wirz visa med genprojektet vid Naturvetenskapliga sektionens forskningsinstitut. En resistensgen i potatisar som infogades på ett konstgjort sätt leder till en omfattande förändring hos växten. Resultatet är viktigt för genteknikens kritiker, eftersom det visar att det inte går att förändra enstaka kännetecken utan att samtidigt påverka hela den levande organismens integritet. Ytterligare ett forskningsområde inom sektionen handlar om ljuset. Här samarbetar Matthias Rang med Johannes Kühl och kulturvetaren Tony Hildebrand. Hit hör ett arbete kring en utställning om Goethes färglära som 2010 fyller 200 år. Goethes vetenskapliga betydelse står i Grundexperimentet med spegelspaltbländaren. Vid väggen syns komplementärfärgerna. centrum för konferensen Färgens liv livets färg och för en interaktiv utställning som görs tillsammans med Föreningen för goetheanistisk färglära och Goethe Experimental. I samband med Matthias Rangs forskningsprojekt lyckades det att utveckla en spegelspaltbländare som inte bara är av intresse för pedagogiken. På ett sätt som tidigare knappast varit möjligt kan de prismatiska färgernas komplementära förhållande också visas i Newtons klassiska experiment. Projektet ska leda till en doktorsavhandling. Sedan 14 år tillbaka leder Johannes Kühl Naturvetenskapliga sektionen. Innan dess var han fysiklärare i Stuttgart. 12 Att följa diskussionen kring evolutionsläran och att belysa den utifrån antroposofin hör till sektionens uppgifter. I dag menar man att 30 procent av alla genetiska förändringar styrs av så kallade epigenetiska processer. Förvärvade egenskaper fixeras genetiskt och går på det sättet i arv, säger Johannes Wirz och syftar till ett utbyte med Eva Lablonka från Tel Avivs universitet. Hittills ansågs denna typ av ärftlighet otänkbar, trots att den kulturella evolutionen följer denna sorts utveckling. De mänskliga gemenskapernas evolution vore omöjlig om inte förvärvade egenskaper lämnades över till nya generationer. Två planerade konferenser fick dessvärre ställas in respektive ändras till ett kollokvium på grund av brist på deltagare. Sektionens medarbetare är särskilt glada över att sommaruniversitetet som genomförs tillsammans med Sektionen för lantbruk möter alltmer intresse, även i akademiska kretsar. Att utbilda unga vetenskapsmän inom en helhetlig livsvetenskap är betydelsefullt för framtiden, inte bara bland antroposofer.

Fria högskolan för antroposofi Pedagogiken sätts på prov Pedagogiska sektionen Utbildning blir allt viktigare. Det går knappt en månad utan att frågor om pedagogik och utbildning står i centrum för offentligheten. Stora dags- och veckotidningar skriver om skola och riktig undervisning. Hur möter waldorfpedagogiken denna utveckling? Fria skolor med engagerad pedagogik blir allt Sektionen kan bara vara fler. Samtidigt riskerar vissa verksam när det syns att den waldorfskolor att slå sig till ro bedriver forskning som är med sina framgångar. Somliga vanor har blivit orubbliga, faktiskt betydelsefull för den pedagogiska verkligheten. yttre former som årstidsbordet på lågstadiet övervärderas Christof Wiechert som antroposofisk identitet och står i vägen för förnyelse. Medvetandet behöver ny skjuts. Pedagogisk verksamhet måste orientera sig vid människokunskap: den nya psykologins medvetande, som Rudolf Steiner kallade det. Christof Wiechert leder Pedagogiska sektionen sedan 2000 och förbereder överlämnandet av ledningen 2011. Waldorfpedagogiken betydde en gång ett paradigmskifte av allt som dessförinnan fanns inom pedagogiken. Den antroposofiska lärokonstens grunddrag håller sig levande om förnyelse blir till en sorts dagligt bröd i lärarens medvetande och agerande. Sektionens fortbildningsutbud omfattar helgseminarier om meditation för lärare, kurser kring utvecklingssamtal om elever, studier i Rudolf Steiners Allmän människokunskap. Ett nytt initiativ utgör erbjudandet för en skolas hela kollegium att komma till Goetheanum för ett utbyte med Christof Wiechert och andra medarbetare. Två schweiziska och tre tyska skolor har redan tillvaratagit denna möjlighet. Om vi vill rätta till kära misstag inom waldorfpedagogiken måste vi vända oss till utbildningarna. Denna insikt ledde till kollokvier med ansvariga från olika lärarseminarier. För att kunna ha ett omdöme om vad som är waldorfpedagogikens yttre former som förändras med tidens lopp och vad som är dess inre kärna har waldorfskolornas internationella konferens vid Pedagogiska sektionen i november 2009 utvecklat en Karakterisering av väsentliga kännetecken. Några kärnpunkter: Waldorfpedagogikens fundament är den Allmänna människokunskaben. Waldorfskolan är en enhetlig och inkluderande skolmodell från förskolan till skoltidens slut. Den utgår från barnet med dess åldersrelaterade utveckling och tar hänsyn till kulturell mångfald. Lärare behöver en specifik waldorfutbildning och känner sig förpliktade gentemot motsvarande egen skolning och fortbildning samt kollegialt samarbete. Varje lärare är själv ansvarig för sin undervisning och står för den gentemot gemenskapen. I förskolan läggs grunden för vitalitet och intresse för världen. Gymnasiestadiet syftar till kritisk och självkritisk omdömesbildning, till engagerad relation till världen, till ansvarskänsla och självständig inlärning. 13

Fria högskolan för antroposofi Ett ödesår Sektionen för lantbruk Jag har alltid betraktat det som en av mina uppgifter att bygga en bro mellan den biodynamiska rörelsen och Antroposofiska sällskapet. Nikolai Fuchs Nikolai Fuchs är agrarvetare och har lett Sektionen för lantbruk i nio år. Han slutar med detta arbete på sommaren 2010. Det beror på varifrån man ser det: Medan de höga agrarpriserna 2008 hade dramatiska konsekvenser för fattiga länder ledde de till en viss ekonomisk återhämtning för ekologiskt arbetande bönder. Äntligen hade spannmål ett pris som motsvarade den mänskliga och maskinella insatsen. Men prisnivån var bara kortvarig. Pendeln slog tillbaka så att till exempel mjölkproducenter förlorade en tredjedel av sina inkomster. Mängder med mjölk hälldes ut i protest och gjorde ett skakande intryck. Vad gäller skörden var 2009 ett utmärkt år. Men bönderna fick inte ut sin skörd till marknaden. I många butiker är mjölken billigare än mineralvatten. Samtidigt har människorna i sydligare länder inte råd med livsmedel. Medan bönderna i Europa är underbetalda och inte blir av med sina produkter har antalet svältande människor i världen passerat miljardstrecket. Det handlar om en global katastrof, säger Nikolai Fuchs. Det finns tillräckligt med livsmedel. Men för många är de ouppnåeliga. På det viset får katastrofen en cynisk karaktär. Lantbrukskonferensen 2009 handlade om Rudolf Steiners Lantbrukskurs. Efter Spiritualitet i lantbruket och Identitet och öppenhet kom man med årets tema för 2008/2009 fram till det biodynamiska arbetets kärna. I och med mötet i februari och årsboken som publicerades efteråt avrundades temat och ledde till ett självbesinnande. Att dela upp Lantbrukskursen i sina enstaka föredrag under konferensen var bara möjligt därför att sektionens representanter dessförinnan hade ägnat ett studium och många samtal åt tematiken. den välbesökta konferensen var Ha Vinh Thos framställning om den mänskliga näringens fyra plan inom buddhismen. Fysisk näring, själslig näring genom sinnena, andlig näring genom medvetandet och näring inom ödet genom att arbeta för andra människor. Med dessa tankar upprättades en förbindelse till kristendomen. 2009/2010 är ett vägledande år för lantbruket. I och med den ekologiskt orienterade internationella agrarrapporten måste regeringar och lobbyister möta den grundläggande frågan efter lantbrukets framtid. Vid detta vägskäl står också den hittills enda professuren för biodynamiskt lantbruk, nämligen i Kassel, som sektionen engagerade sig starkt för. Ännu är inte frågan besvarad om professuren, som än så länge finansieras av en stiftelse, också blir reguljär. Desillusionerande och smärtsamt för sektionens medarbetare var erfarenheten att inte ens framgångsrika forskningsprojekt kunde uppmärksammas i adekvata facktidskrifter. Med undantag för en studie av Andreas Wolfart om individualisering inom naturskyddet har det för våra forskningsresultat hittills inte lyckats att uppnå den akademiska spridning som motsvarar deras kvalitet. Står Goetheanum som avsändare stängs dörrarna hos de flesta vetenskapliga redaktionerna, konstaterar Nikolai Fuchs. Även detta faktum känns cyniskt, eftersom den naturvetenskap som de renommerade tidskrifterna känner sig förpliktade mot, är samma vetenskap som har bidragit till dagens livshotande situation. Vad kan man ändå göra? Nikolai Fuchs: Det som är nödvändigt är att vi är gedigna i vårt eget sätt att arbeta. Årets tema för 2009/2010 ägnas åt de kristna utvecklingsmotiven. Stefan Mahlich och Nikolai Fuchs har lyckats vinna även föredragshållare som representerar andra trosuppfattningar för mötet kring detta tema. En höjdpunkt under 14

Fria högskolan för antroposofi En öppning för ordet Sektionen för drama, musik och eurytmi Efter intensivt sökande i början av seklet har eurytmin sedan några år tillbaka funnit en ny konstnärlig bas. Talgestaltningen däremot befinner sig fortfarande i en fas att upptäcka sig själv. Glädjande nog möttes antroposofiskt arbetande talare för utbyten vid tre konferenser under 2009. Till Witten-Annen kom 50 talgestaltare som är verksamma på skolor för att behandla talgestaltningens pedagogiska sida. Eftersom de flesta skolorna inte erbjuder någon heltidstjänst för teater och språk, undervisar de flesta konstnärerna även i Att ha tillit till språkets kraft andra ämnen så att de är stadigare integrerade i skolorna. är en väg som kräver uthållighet. Dietrich von Bonin presenterade sin forskning om talunder- Margrethe Solstad visningens hälsosamma effekt på hjärt- och andningsrytmen. Genom att recitera i hexameter ökar pulsslagets variabilitet, säger von Bonin som är verksam vid universitetet i Bern. Margrethe Solstad leder sedan 2007 Sektionen för drama, musik och eurytmi. Innan dess ledde hon eurytmiskolan i Oslo. Ett annat möte handlade om den terapeutiska talgestaltningen. 120 deltagare undersökte gestens möjligheter och gränser inom drama, skådespel och eurytmi. Även sommarkonferensen handlade om mötet mellan språk och eurytmi. I centrum stod Fercher von Steinwands poesi med Rudolf Steiners koreografier. Kanske är det ännu för tidigt att tala om ett uppbrott inom språkområdet, men när det gäller utbildningen har det tagits nya steg under 2009. Sedan språkskolan vid Goetheanum lagts ner 2007 har Agnes Zehnter, Kirstin Kaiser och Brigitte Kowarik grundat skolan Am Wort i Basel och börjat arbetet med åtta studenter. I år tillkommer ytterligare en kurs samt ett terapeutiskt påbyggnadsstudium som ska leda till en konstterapiexamen. Offentliga intensivveckor i februari och september ger inblick i utbildningens koncept. Därför har lärarna vid eurytmiskolorna börjat ta sig an Rudolf Steiners Ljudeurytmikurs. Margrethe Solstads resor till Sverige, USA, Frankrike och Tyskland syftade till det eurytmiska samarbetet. Det handlar om att upptäcka vad som står till förfogande genom språket. Det är en gemensam uppgift. Ensam riskerar man att hamna i en viss rutin, säger Margrethe Solstad. Under ett möte i januari har dockspelarna bildat ett utvidgat utskott som ansvarar för framtida initiativ och konferenser. Dessutom bjöds på stor musik under Goetheanumscenens symfonikonferens. Olika grupper som hade instuderat symfoniska verk visade resultaten för varandra. Och så fanns det den lilla musiken. Michael Kurz, som ansvarar för musiken inom sektionens verksamhet, genomförde en serie evenemang och studier om Lyran och eurytmin samt, i samarbete med Alanus-högskolan, ett möte om musikens läkande krafter. Nyheter fanns också när eurytmiskolornas sistaårselever möttes. För första gången samlades alla deras lärare på scenen och visade något ur deras arbete. Att detta är möjligt under ömsesidigt erkännande visar hur bärkraftig lärarnas kollegialitet har blivit. Var ligger de aktuella utmaningarna? Till exempel måste kollegierna övertygas att gränsen för en eurytmist ligger vid 18 undervisningstimmar i veckan, säger Margrethe Solstad. Inom eurytmin måste man oavbrutet lyfta upp sin rörelse, sin livskraft på det själsliga planet. Det fordrar kraft kraft som eurytmisten ger och eleverna tar emot. Även inom eurytmin står språket i centrum, säger Margrethe Solstad. Vanligtvis är toneurytmin mer tillgänglig, eftersom sammansmältningen av musik och rörelse griper själen omedelbart. Denna själsliga ymnighet kan ljudeurytmin inte uppnå. 15

Fria högskolan för antroposofi Andens uppenbarelse i kulturlivet Sektionen för humaniora Martina Maria Sam leder sedan tio år Sektionen för humaniora vid Goetheanum. Förra året publicerade hon dessutom Rudolf Steiners uttalanden om den så kallade återblicken. Språk används i dag framför allt som medium för kommunikation och information. Därför fordras en inre ansträngning och man måste vända blicken åt ett annat håll om man inte bara vill uppfatta ordet som en informationsbärare, utan som någonting levande och väsensartat. Allt levande befinner sig under förändring och utveckling, alltså även språket. I begynnelsen av mänsklighetens utveckling var gudomliga, andliga krafter omedelbart verksamma inom och genom språket. Ordet verkade skapande i den yttre världen. Detta kommer till uttryck i prologen till Johannesevangeliet: Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. Men människans utvecklingsväg leder från andens omedelbara verkan till emancipationen från all andlig ledning. Denna allmänna lagbundenhet speglas också i sitt förhållande till språket. Dess väg genom dåtid, nutid och framtid är tätt knuten till den mänskliga kultur- och medvetenhetsutvecklingen. Förlusten av relationen till det andliga är samtidigt en förlust av det skapande ordets kraft. Att det väsensartade i språket bleknar bort visar sig till en början genom en bildmässig, metaforisk språkanvändning. Men därigenom öppnar sig också nya kreativa möjligheter för människan och poesin kan uppstå. Under de senaste seklen har dock ordet även förlorat sin bildkraft. Numera uppfattas det bara som ett tecken, som betecknande utan väsensartad relation till det betecknade. I dag är det människans uppgift att genom ett förhållande till det egna spirituella väsendet åter leda språket till en omedelbart andlig relation, tillämpa det på ett särskilt sätt, inse dess väsen och vårda det medvetet. Detta är bakgrunden till sektionens arbete som vi försöker se det. Å ena sidan ska Rudolf Steiners talrika och värdefulla uppslag angående hanteringen av språket, av språkutvecklingen och av språkvetenskapen tas upp på ett kunskapsmässigt, konstnärligt och tidsenligt sätt. Å andra sidan ska mänsklighetens här grovt skisserade väg bearbetas med dess olika aspekter som speglas i kultur- och medvetenhetsutvecklingen. Detta sker i sektionsgrupper med olika inriktningar över hela världen. Vid Goetheanum sker det inom ramen för små arbets- och forskningsmöten, högskolearbetet, kollokvier om enstaka fackområden och de offentliga kulturkonferenserna, seminarierna samt det årliga pingstmötet. I år kommer vi bland annat för första gången ha ett kollokvium om medeltiden som ska utreda hur medeltidshistoria genom antroposofin kan bära frukt inom pedagogik och forskning: Hedningar, judar och kristna i den tyska 1100- och 1200-talslitteraturen. Den offentliga sagokonferensen som förberetts i åratal genom forskningskretsen kring sagor kommer att heta Jag skall och måste genom andliga erfarenheter och ödesmöten i sagan Guldbarnen. Årets offentliga kulturkonferenser handlar dels om arabiskt inflytande på den kristna utvecklingen i Centraleuropa, dels om Georgiens speciella uppgift och situation med sitt rika fornkristna arv. Pingstmötet ägnas åt en framstående individualitet med vars hjälp reinkarnationens och karmas lagbundenheter blir synliga: Julian Apostata, Herzeloyde, Tycho Brahe en individualitets ödesväg och verkan inom Mikaelströmningen. Evenemangskalendern 2010 ger en översikt över alla sektionens aktiviteter. Dessutom publiceras två gånger om året en cirkulär som genom artiklar kring olika fackområden, intervjuer och rapporter ger en inblick i sektionsarbetet. Martina Maria Sam 16

Fria högskolan för antroposofi Beroende som möjlighet? Sektionen för socialvetenskap Syns bara ur fågelperspektivet: labyrinten från Chartres med gräsklipparen formad utanför Goetheanum. Deltagare i vetenskapsforum 2009 följer de 28 vindlingarna Paul Mackay ledde Triodosbanken i Holland innan han 1996 blev styrelsemedlem vid Goetheanum. Tillsammans med Ulrich Rösch leder han Sektionen för socialvetenskap. Faust är 1900-talets drama och Wilhelm Meister är 2000-talets roman. Biologen Wolfgang Schads karakterisering kännetecknar den moderna människans sociala tillstånd. Det handlar mindre om en kamp mot eller om världen, utan snarare om att finna och förverkliga sig själv genom iakttagelse av och samtal med världen. Att forma mig själv så som jag finns till, säger Wilhelm Meister om sig själv. Detta är ett djupt socialt skeende, eftersom förhållandet till medmänniskor står och faller med det. Interdependens, ömsesidigt beroende och ömsesidigt möjliggörande, är för Paul Mackay den moderna socialitetens nyckelbegrepp. Att veta om varandra, att kommunicera är det centrala i denna socialitet. Därför möttes i november 60 människor från Ungdomssektionen och Sektionen för socialvetenskap för att gemensamt söka efter bilder för ett framtida sektionsarbete. Samarbetet med medlemmarna från Ungdomssektionen visade sig vara ett fruktbart grepp för att kunna skapa nya perspektiv där vissa arbetsområden stagnerade. Ungdomssektionens medarbetare Katie Dobb delade ut 40 förslag för en personlig utveckling. Däribland: Man bör vara medveten om sina egna behov. Eller att fråga sig själv: Hur måste jag vara för att vara fri? Rudolf Steinerarkivets ledare Walter Kugler nämnde i samtal fyra ledsatser: 1) Tregrening innebär att alltid också se det andra. 2) Det sociala bär inom sig riktningens energi; man vet åt vilket håll man ska fortsätta tänka och agera. 3) Tregreningen är ingen idé, inget koncept, utan en iakttagelse. 4) Tregreningen bör visa entusiasm för processer som verkar orealistiska och inte har något direkt samband. Så förs det sociala från det pragmatiska till det konstnärliga. Ömsesidigt beroende och ömsesidigt möjliggörande är den modrena socialitetens nyckelbegrepp. Paul Mackay Efter den framgångsrika konferensen för familjekultur Familj som arbetsplats 2008 genomfördes 2009 fyra kollokvier med var sitt tema. Det började med en kurs om det egna och barnets konstitutionella temperament. Vid sidan av ett seminarium om barnens religiositet handlade det i föredraget Nervositet och jagkraft av psykologen Rudy Vandercruysse om inre övening in en tid av överkrav, trötthet och överbelastning. 17