Forskning och politik relaterat till småföretagande bland invandrare i Sverige

Forskning och politik relaterat till småföretagande bland invandrare i Sverige

Titel: Författare: Utgiven av: Hemsida: Beställningsadress: Forskning och politik relaterat till småföretagande bland invandrare i Sverige Zoran Slavnic Länsstyrelsen Östergötland http://www.e.lst.se Länsstyrelsen Östergötland 581 86 Linköping Länsstyrelsens rapport: 2007:21 ISBN: 978-91-7488-204-9 Upplaga: Omslag: Tryck: 50 ex Foto av Göran Billesson Länsstyrelsen Östergötland

LÄNSSTYRELSEN ÖSTERGÖTLAND Förord Nyföretagande är ett prioriterat område inom flera politikområden, såväl på nationell som på regional och lokal nivå. Inom nyföretagandet får vissa grupper av olika skäl särskild uppmärksamhet, t ex prioriteras insatser för kunskapsbaserat nyföretagande och insatser för kvinnor som företagare. En annan grupp som särskilt uppmärksammas är företagare med utländsk bakgrund. I Östergötland har sedan flera år finansierats särskild rådgivning riktade till invandrare inom ramen för IFS. Denna verksamhet är sedan år 2007 integrerad i Almi Företagspartner Östergötland. Stöd till företagare med utländsk bakgrund motiveras såväl av närings- och arbetsmarknadspolitiska som integrationspolitiska skäl. Stöd till nyföretagande är en delmängd av alla de insatser som syftar till att underlätta invandrares inträde och förankring på den svenska arbetsmarknaden. Ansvaret för insatser på detta område ligger hos många parter. Inför en bred diskussion i länet om kommande särskilda insatser för att främja företagande hos invandrare har länsstyrelsen initierat en översikt över utveckling av forskning och policy på området, internationellt och i Sverige. Arbetet har utförts av Zoran Slavnic, forskare vid Tema Etnicitet vid Linköpings universitet. Länsstyrelsen och Almi Östergötland har finansierat arbetet. Zoran Slavnics rapport utgör en solid kunskapsbakgrund för överväganden om hur politikens genomförare bäst kan bidra till att invandrares potential för företagande främjas. Linköping, december 2007 Bernt Dahlbäck Planeringsdirektör POSTADRESS: BESÖKSADRESS: TELEFON: TELEFAX: E-POST: WWW: 581 86 LINKÖPING Östgötagatan 3 013 19 60 00 013 10 31 18 lansstyrelsen@e.lst.se e.lst.se Rapport nr: 2007:21 ISBN: 978-91-7488-204-9

Innehållsförteckning 1. VARFÖR BLEV SMÅFÖRETAGANDE VIKTIGT FÖR POLITIKER OCH FORSKARE?...4 2. ÖVERBLICK ÖVER DEN INTERNATIONELLA FORSKNINGEN OM INVANDRARES SMÅFÖRETAGANDE...8 3. EN KORT PRESENTATION AV FISF PUBLIKATIONER FRÅN 1990-TALET...11 4. FISF UTVECKLING UNDER 2000-TALET...15 POLICYKRITISK FISF I SVERIGE UNDER 2000-TALET...15 FORSKNING OCH REFLEXIVITET...17 ÖVRIGA ASPEKTER PÅ FISF-UTVECKLINGEN UNDER 2000-TALET...19 5. AVSLUTANDE DISKUSSION...21 LITTERATUR...23 3

1. Varför blev småföretagande viktigt för politiker och forskare? Den form av kapitalism som var mest framträdande i västvärlden efter andra världskriget uppvisade två dominerande drag. Å ena sidan fanns där en industristruktur som baserades på en så kallad fordistisk modell med fokus på standardisering, massproduktion och masskonsumtion, rutiniserad produktionsprocess och vertikal hierarkisk organisation. Å andra sidan reproducerade sig denna industriella modell via en välfärdsstat, den dominerande formen för de västerländska samhällens politiska organisering. Statens viktigaste politiska mål när det gällde den ekonomiska politiken var att säkra full sysselsättning inom en relativt sluten nationell marknad, att stimulera masskonsumtion samt att skydda ekonomiska aktörer från eventuella marknadsmisslyckanden (Jessop 2002). Nyckelorden i detta sammanhang var tillväxt och full sysselsättning. I alla utvecklade västerländska ekonomier uppfattades de stora, etablerade företagen som de viktigaste motorerna för ekonomisk tillväxt och som de mest pålitliga skaparna av nya arbetstillfällen Denna strategi med fokus på stora företag och offentlig sektor visade sig allt mindre effektiv redan under 1980-talet, då majoriteten av de stora företagen började rationalisera sin produktion för att öka sin konkurrenskraft på den internationella marknaden, samt i allt större utsträckning fokusera enbart på sin kärnverksamhet. Detta resulterade i färre nya arbetstillfällen samtidigt som den ekonomiska krisen inom den offentliga sektorn medförde personalneddragningar och allt färre nyanställningar även där. I det läget började små- och medelstora företag uppmärksammas som möjlig lösning på både tillväxt- och sysselsättningsproblem. Det forskningsunderlag som initierade ovan nämnda skifte i det politiska intresset mot småföretagande (först i USA och så småningom även i övriga ekonomiskt utvecklade länder, inklusive Sverige) var en rapport som år 1979 gjordes av David Birch för US Department of Commerce (Birch 1979, cf. Stevenson and Lundström 2001). Rapporten visade att 80 procent av alla nya jobb i USA skapades av små företag och att dessa företag var den egentliga tillväxtmotorn för hela ekonomin. Sedan dess har medvetenheten om vikten av små- och medelstora företag ökat, inte bara när det gäller deras kapacitet att skapa nya arbetstillfällen utan också för deras förmåga att införliva såväl nya idéer som entreprenöriell anda i stort sett i hela ekonomin. Inom den akademiska världen har med tiden ett ständigt ökande antal forskare intresserat sig för de här frågorna. Samtidigt har det inom den ekonomiska politiken växt fram krav på att nationella ekonomier skulle omvandlas från så kallade styrda ekonomier (managed economy) till så kallade entreprenöriella ekonomier (entrepreneurial economy) (Audretch och Thuirk 2001, cf. Stevenson och Lundström 2001). En av de viktigaste uppgifterna i den nya ekonomiska politiken skulle vara att skapa ett förmånligt entreprenöriellt klimat för små- och medelstora företag. När det gäller utvecklingen i Sverige kan man konstatera att den i stort sett följer det beskrivna mönstret. De senaste två decennierna karakteriseras av ett ökat politiskt, ekonomiskt och även vetenskapligt intresse för småföretagande. Det politiska argumentet för ett sådant intresse är, enligt min uppfattning, väl sammanfattat i (SOU 1996:55) På väg mot egenföretagande: Det svenska näringslivet har genomgått stora förändringar under den senaste tjugoårsperioden. Internationaliseringen har ytterligare fördjupats. Vissa tunga industrier har minskat i betydelse, tjänste- och kunskapsföretag har ökat i antal och betydelse, företagsförvärven har varit många och stora 4

organisatoriska förändringar har genomförts. I denna process har de små företagen fått en viktigare roll i Sverige. (SOU 1996:55, s.7) Samtidigt började de politiska diskurserna domineras av en uppfattning som Bo Persson (1997:1) beskriver på följande sätt: Avgörande för ett bibehållet svenskt välstånd är, statistiskt betraktat, hur det går för ett tjugotal exportinriktade och internationellt verksamma storföretag samt var styrelserna för dessa storbolag beslutar sig för att investera. Om den samhällsekonomiska risk, som denna koncentration innebär, ska kunna spridas måste näringslivet differentieras. Effektiva åtgärder för att främja nyföretagande och småföretagens expansion måste då till... Här måste man komma ihåg den kontext som detta argument bygger på. Sverige har traditionellt dominerats av en stor offentlig sektor och ett fåtal framgångsrika stora företag. I samband med globaliseringen och kravet på en snabbare och mer flexibel anpassning började båda dessa sektorer visa sig alltmer rigida när det gällde deras förmåga att anpassa sig till nya de omständigheterna. En viktig konsekvens av detta var att de började generera färre arbetstillfällen än tidigare (Persson 1997; Stevenson och Lundström 2001; NUTEK 2004). Närmare bestämt resulterade deras anpassningsåtgärder, inriktade mot rationalisering och höjd effektivitet, i ökat utnyttjande av den befintliga arbetskraften och därmed i färre nyanställningar. En följd av detta var ökad konsensus bland politiker att ideologisk fokus måste flyttas från de stora företagen och den offentliga sektorn till småföretagssektorn. De mindre företagen ansågs ha större anpassningsförmåga och förväntades ha kapacitet att öka hela det ekonomiska systemets flexibilitet. Med tiden fattades ett antal politiska beslut och konkreta policyprogram initierades, allt i syfte att skapa bättre villkor för små- och medelstora företag. På ett mer konkret politiskt plan ändrades den svenska industriella politiken genom att fokus förflyttades från en i huvudsak selektiv och avgränsad policy till en mer generell och horisontell policy. Huvudsyftet var att skapa fördelaktiga förutsättningar, eller med andra ord bättre entreprenöriellt klimat för alla näringslivsaktörer (NUTEK 2004). Den nya policyn ledde till institutionella förändringar. Nya myndigheter etablerades. En viktig sådan var NUTEK 1 (Närings- och teknikutvecklingsverket), som bildades år 1991 genom sammanslagning av tre myndigheter: Styrelsen för teknisk utveckling (STU), Statens Energiverk (STEV) och Statens Industriverk (SIND). Efter ett årtionde av anpassning och omorganisering, så blev det år 2001 tre nya myndigheter med ansvar för småföretagsutveckling, innovation och tillväxtpolitiska frågor: NUTEK (som nu ändrade namn till Verket för näringslivsutveckling), VINNOVA (Verket för innovationssystem) och ITPS (Institutet för tillväxtpolitiska studier). Här måste vi lägga till att ett annat politiskt område som under 1990-talet blev viktigt för utvecklingen av småföretagande i Sverige, och det var regionalpolitiken. Sveriges regionalpolitik förändrades dramatiskt, inte minst på grund av inträdet i EU år 1995. Den gamla, traditionella regionalpolitiken fokuserade i stort sett på att se till att de ekonomiskt mindre framgångsrika regionerna inte skulle drabbas av en sämre välfärdstandard när det gällde service, trygghet och ekonomi jämfört med de mer framgångsrika regionerna (Andersson 2007, kommande). Den politiska plattformen för den nya regionalpolitiken var propositionen Regional tillväxt för arbete och välfärd 1997/98:62, där den nya synen på regionalpolitik beskrivs så här: 1 Se Nuteks historia http://www.nutek.se/sb/d/1032 5

Utgångspunkten för den regionala näringspolitiken är att den ekonomiska tillväxten i Sverige kan öka genom att den tillväxtpotential som finns i alla regioner bättre tas tillvara genom att näringspolitiken regionaliseras och anpassas till lokala och regionala förutsättningar. Genom kontinuerliga omvärldsförändringar, teknikutveckling, näringslivets internationalisering m.m. ökar behovet av att varje region utnyttjar sina förutsättningar och därigenom stärker sin konkurrenskraft. (Prop.1997/98:62 1998) Här kommer småföretagandet in i bilden. Det uppfattades som den viktigaste, och dessutom mest otillräckligt utnyttjade tillväxtpotentialen i alla regioner 2. Samtidigt utgjorde EU:s strukturfonder ett av de viktigaste instrumenten som stod till den nya regionalpolitikens förfogande. Strukturfondsprogrammen ställde emellertid nya krav på den svenska regionalpolitiken. I stället för enbart enskilda aktörer skulle det politiska arbetet på den regionala nivån nu inkludera alla relevanta politiska aktörer (EU, nationella och regionala) samt ekonomiska aktörer (såväl privata som statliga, stora som små) och slutligen även ideella organisationer. Tillsammans skulle de gemensamt i partnerskap verka för en hållbar regional ekonomisk tillväxt (Hudson 2001; NUTEK 2007). Den nya politiska diskursen som utvecklades och som Umeåforskaren Christine Hudson kallar för Den nya regionala diskursen karakteriserades av regional självtillit, partnerskap och solidaritet, holism och hållbarhet, kreativitet och innovation samt inkludering och demokrati (Hudson 2001). Det som Christine Hudson har lyft fram, nämligen den nya regionalpolitiska retorikens dubbla karaktär, är värd en närmare analys. Å ena sidan har tillväxt och ekonomisk konkurrenskraft samt ekonomisk rationalitet som en naturlig del redan från början varit den viktigaste utgångspunkten och målet för den nya regionalpolitiken. Å andra sidan vimlar den nya regionala politiska retoriken av implicita påståenden att även demokratin kommer att gynnas på samma gång. Hudson pekar på flera sådana underförstådda yttranden: Decentralisering framställs exempelvis som att staten drar sig tillbaka för att självbestämmande ska kunna uppnås hos regioner och människor. Vidare att statlig reglering omvandlas till regional självreglering, hierarkiska strukturer förvandlas till en organiseringsform med fokus på nätverk och konsensus; Sektorstänkande ersätts av samarbete mellan sektorer; I och med att ojämställdhet och utanförskap under de nya omständigheterna blir ekonomiskt orationella och ineffektiva (slöseri med humana resurser) blir jämställdhet och integration ett självklart mål i den nya regionalpolitiska retoriken (Hudson 2001). I praktiken visar dock de första utvärderingarna, erfarenhetsanalyserna och relevant akademisk forskning att både de explicita ekonomiska förväntningarna när det gäller tillväxt och regional konkurrenskraft, och de implicita förväntningarna på mer demokrati har varit allt för optimistiska. Flera utvärderingar (se bland annat NUTEK 2007) har exempelvis pekat på att näringslivet, som förväntades vara en av de viktigaste aktörerna i de regionala partnerskapen, antingen inte alls deltar eller intar en passiv roll. Enskilda aktörer inom de regionala partnerskapen har i praktiken ofta inte möjligheter att delta på samma villkor. De som har mer makt och/eller kunskap har också större möjlighet att påverka den regionala politiken (Hudson 2001). När det gäller decentralisering visar forskning att överföring av makt och ansvar från staten till regioner ofta sker enbart i den politiska retoriken i praktiken bibehåller staten full kontroll (Hudson 2005). Det som dock är viktigt för oss i sammanhanget är att denna inledande entusiasm har överförts även till andra politiska områden, i första hand till integrationspolitiken men 2 Den nya linjen bekräftas och vidareutvecklas i propositionen En politik för tillväxt och livskraft i hela landet 2001/2002:04. 6

också till miljö- och jämställdhetspolitiken. Integrationspolitiken har under 1990-talet hamnat i en allt djupare kris. De flesta invandrarna var visserligen i arbete men de traditionella integrationspolitiska lösningarna kunde inte längre dölja det faktum att socialbidrag var den vanligaste försörjningskällan för allt fler av speciellt de nyanlända invandrarna. De ansvariga politikerna insåg att nya politiska åtgärder var nödvändiga. En ledande tanke bakom reformplaneringen var att omvandla invandrarna från mer eller mindre passiva objekt till aktiva subjekt med möjlighet att själva säkra den egna försörjningen (se Prop.1997/98:16). Denna idé kopplades snabbt till den nya regionalpolitiken med fokus på rationellt och ett effektivt utnyttjande av alla regionala resurser. Tankespåret från ovan nämnda proposition utvecklades vidare av Bel Habib (Habib 1999:233) på följande sätt: Samhällets mångfald definieras här som ett nationellt utvecklingskapital och de regionala tillväxtavtalen presenteras som nya instrument för att främja mångfald och integration. Mot bakgrund av detta konstateras att den nuvarande integrationspolitiken blivit överflödig i och med att dess mål sammanfaller med den nya regionalpolitiken för tillväxt. Följaktligen föreslår Bel Habib (ibid.) en övergång från integrationspolitiken till en regionalpolitik för tillväxt med fokus på introduktionen av nyanlända flyktingar. I praktiken har en så radikal politisk förändring inte skett, men det som har hänt är att de två politiska fälten har närmat sig varandra, ibland så nära att de direkt överlappar varandra (se Hultman 2006; men också SOU 2003:17 och Andersson 2007, kommande). Det politiska intresset för småföretagande i allmänhet och för invandrares småföretagande i synnerhet har enligt Henrik Hultman (2006) sin bakgrund i ekonomiska (låg tillväxt) och sociala problem (arbetslöshet). Politiska förhoppningar i samband med detta var att man med en politisk lösning (satsning på småföretagande/invandrares småföretagande) skulle kunna lösa båda ovan nämnda problem. När det gäller invandrares småföretagande är den viktigaste frågan inte vad det innebär för den enskilde individen utan vad invandrarföretagande möjligen kan innebära för Sveriges ekonomiska utveckling, konstaterar Hultman (ibid.:91). I det här avsnittet presenterades en kortfattad beskrivning av de senaste två decenniernas förändringar i den politiska synen på småföretagande i allmänhet och invandrares småföretagande i synnerhet. Det vi kan konstatera redan nu är att alla de uppfattningar, dilemman och förväntningar som karakteriserar de relevanta politiska diskurserna och processerna även återspeglas inom det relaterade forskningsfältet. Mot denna bakgrund kan vi nu ägna oss åt en mer detaljerad analys av det forskningsfält som sysslar med småföretagande bland invandrare i Sverige. Vi börjar emellertid med en kortfattad beskrivning av den internationella forskningen om småföretagande bland invandrare. 7

2. Överblick över den internationella forskningen om invandrares småföretagande Formellt sett kan man påstå att forskning kring invandrares småföretagande finns som ett separat akademiskt fält sedan år 1972 då den amerikanske sociologen Ivan Light publicerade sin bok Ethnic Enterprise in North America (Kloosterman och Rath 2003; Waldinger 2001). Sedan dess har forskningsfältet vuxit i rask takt, först i USA och England och sedan även i Australien och övriga Europa, så att forskarna verksamma inom fältet år 2003 hade publicerat mer än 1700 böcker, vetenskapliga artiklar, rapporter, monografier m.m. om invandrares småföretagande (Kloosterman och Rath 2003) 3. Under en lång tid har dock kunskapen om småföretag som drivs av invandrare baserats på kulturella förklaringar. Denna forskningstradition har sitt ursprung i USA och är ett resultat av amerikanska ekonomiska, politiska och sociala omständigheter, men denna tradition har ändå kraftigt påverkat synen på småföretagande bland invandrare i Europa, och även till en viss grad i Sverige. Flera olika teorier är relevanta i sammanhanget. Under 1970-talet kom först den mycket inflytelserika så kallade middleman minority -teorin av den amerikanska sociologen Edna Bonacich (1973). Man kan kortfattat säga att hon visar hur minoritetsgrupper för att klara av diskriminering och andra påfrestningar som de utsätts för i majoritetssamhället ökar solidariteten inom den egna gruppen, något som i sin tur påverkar även deras ekonomiska verksamhet. Ömsesidig tillit och lojalitet resulterar i första hand i en mer effektiv resursfördelning inom gruppen, men eliminerar också konkurrens inom gruppen. Med tiden resulterade detta initiala teoretiska resonemang i att flera nya begrepp etablerades inom fältet. Ett av dem är begreppet etnisk ekonomi som relaterades till alla etniska eller invandrade arbetstagare, arbetsgivare och/eller egna företagare (Bonacich och Model 1980). Ett annat begrepp som är relaterat till en speciell sorts etnisk ekonomi (verksamhet inom ett geografiskt begränsat område, som dessutom är beroende av andra etniska företag, och orienterat mot etniska kunder) är så kallade etnisk enklavekonomi (ethnic enclave economy) (Wilson och Portes 1980; Wilson och Martin 1982). Sedan mitten av 1980-talet utvecklades forskningsfältet under stark påverkan av det embeddedness -koncept som utvecklades av bland andra Granovetter (1985), Portes (1993) och Waldinger (1995). Konceptet blev till som en (sociologisk) reaktion på den neoklassiska ekonomins blindhet för sociala relationer inom ekonomin. Enligt Granovetter (1985) var den dominerande uppfattningen om ekonomiska aktörer inom den neoklasiska ekonomin alldeles för enkel, eller med hans egna ord atomiserad och undersocialiserad (undersocialized). Det enda som driver ekonomiska aktörer är, enligt den neoklasiska ekonomin, rationell beräkning av egen vinst. I motsats till det argumenterar Granovetter att all social handling, inklusive ekonomisk handling, är inbäddad i nätverk med personliga relationer aktörerna emellan. Även om själva konceptet var en effektiv kritik av den neoklassiska ekonomins ofullkomlighet och ensidighet, blev det ändå tillämpat på ett ganska ensidigt sätt inom forskningen om invandrares småföretagande. Fokus kom i första hand att ligga på kulturella aspekter av invandrares företagande medan den bredare politiska ekonomiska och sociala kontexten blev mer eller mindre försummad. Hur som helst blev inbäddning i en etnisk grupp central när det gällde uppfattningen om invandrares sociala och ekonomiska integrering i majoritetssamhället. I detta sammanhang är, enligt Ivan Light (1984, 1988, 1994, 2000), deras etniska resurser av avgörande betydelse. Några typiska etniska resurser som invandrarföretagare bygger sin verksamhet på är: etniska tillits- och lojalitetsrelationer, företagsamhet som värdesystem och 3 För fullständig internationell bibliografi om invandrares småföretagande, se ImmEnt Bibliograpfy http://users.fmg.uva.nl/jrath 8

attityd, roterande kreditgemenskaper, reaktiv solidaritet, ideologi om etnisk solidaritet m.m. Även om detta synsätt med tiden har blivit mindre kategoriskt (enligt exempelvis den så kallade interaktiva modellen som presenterades av Waldinger och hans kollegor år 1990), så är det klart att företagande här inte kan finnas utanför den etniska gruppen. Samtidigt är det i den bredare kapitalistiska (reglerade) marknadens kontext som dessa småföretagare bedriver sina verksamheter och som inom ovan beskrivna diskurser blir tagna för givna och befriade från sin egen immanenta dynamik. Detta resulterade i att det sedan i början av 1980-talet har publicerats ett stort antal akademiska texter med fokus på just dessa externa faktorer som påverkar företagande bland invandrare 4. I Storbritannien lade man märke till de negativa effekter som den aktuella strukturella förändringen i västvärlden har på invandrares småföretagande 5. I USA visade bland andra Saxenian (1999) hur så kallad blocked mobility dvs. det är på grund av diskriminering omöjligt att hitta en vanlig anställning som motsvarar egen utbildning och kompetens tvingar invandrare att starta eget. Saskia Sassen (2001) visade i sin tur hur de aktuella strukturella processerna även kan skapa nya möjligheter för de individer och grupper som har det svårt att klara sig på den primära arbetsmarknaden. Det koncept som dock under senare år har blivit mest inflytelserikt är mixed embeddedness 6 -konceptet, som försöker förena de två etablerade traditionerna nämligen den som å ena sidan fokuserar på det som är etniskt i etniskt företagande, och den som å andra sidan lägger större vikt vid den påverkan som de bredare strukturella processerna har på invandrares småföretagande. Rath och Kloosterman och deras kollegor förnekar alltså inte den vikt som sociala nätverk har för invandrares sociala och ekonomiska integration, men essensen av deras metod är att systematiskt koppla det som äger rum inom dessa nätverk till de politiska, ekonomiska och sociala processer som sker på ett bredare strukturellt plan. Det är klart att en invandrad företagares ekonomiska framgång beror på hans/hennes förmåga att mobilisera sina etniska och andra nätverk. Men hennes/hans framgång är minst lika mycket beroende av den aktuella situationen på marknaden och dess dynamik. Med tanke på att dagens marknader i alla utvecklade ekonomier i hög grad är reglerade, blir det samtidigt klart att ekonomisk verksamhet inte bara småföretagares med utländsk bakgrund utan alla ekonomiska aktörers är starkt beroende av regleringens art och omfattning. I och med att de småföretagande invandrarna dels är inbäddade i det egna (etniska) nätverket i de marknader där de är verksamma och dels i det gällande regelverket som kan variera lokalt, regionalt och nationellt, så måste man som forskare ta hänsyn till å ena sidan samspelet mellan individuella (etniska) strategier och befintliga så kallade möjlighetstrukturer (opportunity structures) inom marknader och regelverk, och å andra sidan komparativt analysera det på tre olika nivåer, nationellt, regionalt och lokalt (Kloosterman och Rath 2001). Sammanfattningsvis kan man konstatera att större delen av 35 års forskning kring invandrares småföretagande har handlat om en akademisk debatt kring de stora teoretiska och metodologiska frågorna, t.ex. kultur eller struktur, struktur eller agency. Den aktuella situationen inom fältet karakteriseras emellertid av två påtagliga trender. För det första, istället för de stora allomfattande teorierna började man upptäcka vissa vid första anblicken kanske mindre viktiga aspekter av fenomenet. Fenomen som blev relevanta bland annat därför att de inte var synliga i de stora strategiska beskrivningarna. Även t.ex. mixed embeddedness-konceptet där man försökte överbrygga den kultur/strukturdiskrepans som redan från början fanns inom fältet uppvisar en klar tendens att se småföretagare 4 För mer detaljerad redovisning av denna litteratur, se Kloosterman och Rath (2003) 5 Se exempelvis Barrett et al. 1996; Barrett et al. 2003; Jones 1981; Jones et al. 1993; Jones et al. 2000; McEnvoy och Jones 1993; 6 Kloosterman et al. 1999; Kloosterman & Rath 2001; Rath 2001; Rath 2002; Kloosterman och Rath 2003. 9

med utländsk bakgrund som en homogen grupp, dvs. inte se dem som individer utan enbart som medlemmar i sina respektive etniska grupper. Som en reaktion till detta föreslår bland andra de tyska sociologerna Ursula Apitzsch och Maria Kantos 7 ett mikrometodologiskt perspektiv eller ett så kallat biografiskt perspektiv. I perspektivet utgår man från konkreta individuella biografiska erfarenheter och försöker på basis av dessa biografier förstå, beskriva och förklara strategierna hos de invandrare som startar eget. Den andra viktiga trenden är att forskningen på något sätt har differentierats och att flera separata underfält etablerats. Kvinnoföretagande bland invandrare 8, andra generationens företagande (exempelvis Portes och Rumbaut 2001) eller unga företagare med invandrarbakgrund (exempelvis Williams 2004) är några fält som kan nämnas. Och slutligen den tredje viktiga trenden är att göra stora internationella komparativa studier kring vissa aspekter av invandrares företagande. Ett sådant exempel är projektet (NewMigra project) 9 som initierades av ett svenskt forskningslag från Linköpings universitet, och som kommer att jämföra bygg- och städbranscher i fem europeiska länder (Sverige, Tyskland, Spanien, Polen och Turkiet). Efter denna korta överblick över den internationella forskningen kring invandrares småföretagande kan vi nu ägna oss åt att beskriva hur detta fält har etablerats och utvecklats i Sverige. För tydlighetens skull har jag delat in beskrivningen i två avsnitt, det nästkommande om utvecklingen under 1990-talet och det andra om det som hände under perioden 2000 2007. 7 Apitzsch 2003; Kontos 2003; Apitzsch och Kontos 2003. 8 Mirjana Morokvasic var en av de första forskarna som redan under 1980-talet försökte dra uppmärksamheten till invandrarkvinnors situation både i och utanför arbetsmarknaden i de västerländska samhällena, men också inom det etniska företagandet (Morokvasic 1988, 1991). Men först under 2000- talet kom en mängd texter om olika aspekter av kvinnliga företagare med utländsk bakgrund. Några av dem är: Andall, J. (2000); Campani, G. (2000); Malheiros, J. (2000); Lutz, H. (2002); Apitzsch, U. och M. Kontos (2003); Lutz, H. (2005); 9 Den svenska delen av projektet kommer att genomföras av Institutet för samhälls- och välfärdsstudier, Linköpings universitet under ledning av professor Carl-Ulrik Schierup. 10

3. En kort presentation av FISF publikationer från 1990-talet Under 1990-talet var forskningen kring invandrares småföretagande (i den fortsatta texten benämnd FISF) relativt ny och outvecklad, vilket gjorde att de första relevanta akademiska texterna ägnades åt frågor som var nödvändiga för att forskningsfältet skulle kunna etableras. Det första steget är alltid fältets grundläggande empiriska kartläggning; Ali Najib, som kontinuerligt och systematiskt sysslat med FISF sedan slutet av 1980-talet, har gjort den största delen av det arbetet. I sin första omfattande rapport (Najib 1994) 10 presenterade han grundläggande empiriska data om invandrares småföretagande i Uppsala. Studien berör tre viktiga frågor: Varför ägnar sig så många invandrare åt småföretagande? Vilka faktorer bidrar till företagsstart och utveckling? Vilka faktorer bidrar till att deras företag växer och blir framgångsrika? I sina senare studier (1997, 1999a, 2001), nu med utgångspunkt i empiriska data som täckte hela Sverige, försökte Najib att få svar på följande frågor: Hur många invandrarföretag fanns vid den tidpunkten i Sverige och inom vilka branscher? Hur stora var de och var fanns de? Vilka etniska grupper var mer respektive mindre entreprenöriella? Vilken roll spelar invandrarföretagen i den svenska ekonomin? Den viktigaste aspekten på Najibs arbete från denna period, kan man konstatera, var hans komparativa analys av invandrares småföretagande och Sveriges småföretagande i stort (Najib 1999c, 2001). Resultatet av denna analys gjorde det möjligt för honom att ifrågasätta en av de ditintills dominerande uppfattningarna om invandrares småföretagande. Nämligen den att invandrares ekonomiska metoder karakteriseras av deras specifika kultur, vilket gör deras verksamhet annorlunda jämfört med den ekonomiska verksamhet som bedrivs av infödda företagare. Sådana uppfattningar resulterade, enligt Najib, i olika slags myter om invandrares småföretagande, exempelvis att invandrare i stort sett bara äger pizzerior, eller att det bara är män och ytterst få kvinnor som startar eget bland invandrare. I motsats till dessa felaktiga kulturella generaliseringar visar Najib att invandrare inte bara driver pizzerior utan också andra slags företag i stort sett i alla ekonomiska branscher, förutom i jordbruk. Han visade även att invandrarföretagare i genomsnitt var bättre utbildade, fast något yngre och med en yrkeserfarenhet på lägre nivå än hos motsvarande företagare med svensk bakgrund. I övrigt hade många invandrare företagarbakgrund, var ambitiösa och ville växa och utbilda sig. De hade också ett brett socialt nätverk med sina landsmän. Däremot var de i mindre utsträckning än infödda småföretagare inbäddade i affärsnätverk Men generellt sett skiljer sig småföretagande invandrare inte speciellt mycket från infödda företagare, konstaterade avslutningsvis Najib (1999c:79). Om Ali Najibs initiala forskning bidrog till att forskningen kring invandrares småföretagande i Sverige etablerades, så bidrog de andra relevanta publikationerna från den tiden till att det nya fältet förankrades och stabiliserades. I det som följer kommer vi att kortfattat presentera några av dessa studier. Mauritio Rojas studie från 1993 beskriver iranska, latinamerikanska och polska småföretag i Malmö mellan åren 1989 1992. De relevanta variabler som ingick i studien var: förändringar i de tre gruppernas population under denna period; antal nystartade företag; företag fördelade efter sektor, storlek, ägarnas ursprung, etc. Bevelender, Karlsson och Rojas diskuterar i sin bok (1997:66 69) olika aspekter på invandrarnas liv i Sverige, bland annat deras småföretagande. Där presenteras statistik över skillnader i antal vad gäller invandrarägda företag i Malmö, Göteborg och Stockholm, inklusive data om företag ägda av kvinnor, fördelning av företag enligt ägarnas ursprung, etc. 10 Studien baserades på empiriska data från 1989 och en preliminär version av denna rapport som publicerades redan 1992 (Najib 1992). 11

Oskar Pripp (1994) skrev om assyriska och syrianska småföretagare i Botkyrka och Södertälje, bland annat om deras strategier gentemot myndigheter och kunder. Nordlund (1999a) presenterade en historisk överblick över invandrarföretagande i Sverige sedan medeltiden och fram till 1800-talets företagande i ett multietniskt Sverige. Vidare beskrev han immigranternas ekonomiska affärer i Sverige i deras förhållande till den ökade ekonomiska nationalismen under 1800-talet och senare, samt invandrarföretagare och deras verksamhet efter andra världskriget. Nordlund (1999b) respektive Najib (1999b) analyserade och diskuterade tillämpningen och uppfattningen av begreppen etniskt företagande eller invandrarföretagande, entreprenörskap och småföretagande inom den aktuella akademiska litteraturen. Enligt Nordlund så karakteriserades aktuella akademiska och även andra diskurser av klart uttryckta kulturella fördomar som bidrog till att invandrares småföretagande uppfattades som en isolerad kategori, vilket i sin tur resulterade i att invandrare som startar eget blev uppfattade och uppfattade sig själva som annorlunda. Apropå kategorisering så är det också en fråga om hur begreppet invandrare uppfattas och används inom litteraturen från denna period värd en närmare diskussion. Det finns nämligen i det sammanhanget minst tre olika diskursiva praxis och Ali Najib är det bästa exemplet på den första. Han fokuserar inte på invandrarnas etniska identitet eller kulturella bakgrund utan snarare på blotta det faktum att någon är invandrare eller inte, eller ibland även på ett mer generellt geografiskt ursprung (exempelvis om en person kommer från Skandinavien, utanför Skandinavien, eller utanför Europa). I princip ägnar han sig inte åt att jämföra olika etniska gruppers entreprenöriella kapacitet, förutom i några enstaka fall där han ändå jämför olika etniska företagargrupper men då kan det betraktas snarare som ett deskriptivt än som ett essentiellt element i hans metod. Det andra relevanta sättet att uppfatta och tillämpa begreppet invandrare kan illustreras med Oskar Pripps arbete (1994, och även i hans senare avhandling från 2001). Han fokuserar faktiskt på konkreta etniska grupper och deras ekonomiska verksamheter (assyrier och syrianer) men hans mening var inte att undersöka vad som var specifikt etniskt i deras företagande utan snarare att på basis av deras specifika och konkreta erfarenhet få möjlighet att dra generella slutsatser om hela (invandrar/småföretagar-) populationen. Slutligen fanns de studier som, med den amerikanska forskningstraditionen etnisk ekonomi som förebild, fokuserade på de olika etniska gruppernas typiska etniska resurser samt hur de drog nytta av dessa resurser. Enligt samma linje jämför Mauricio Rojas (1993, men även i hans senare arbete från 2001) olika invandrargrupper med hänsyn till deras förmåga att tillämpa och utnyttja sina etniska resurser med syfte att åstadkomma sociala och ekonomiska framsteg i det nya hemlandet. Förutom de ovan presenterade akademiska texterna publicerades under 1990-talet även två statliga utredningar om invandrares småföretagande, SOU 1996:55 På väg mot egenföretagande och SOU 1999:49 Invandrare som företagare för lika möjligheter och ökad tillväxt. Den viktigaste författaren i den första utredningen var Ali Najib (SOU 1996:55) och huvudsyftet var:... att kartlägga omfattningen av de företag som ägs och drivs av personer med invandrarbakgrund, att identifiera existerande hinder för nya etableringar och utveckling, samt att undersöka om det finns ett behov av särskilda näringspolitiska insatser för att främja företagandet. (s.11) Huvudsyftet med utredningen från år 1999 var att identifiera och kartlägga de specifika hinder som möter personer med invandrarbakgrund som vill starta och driva företag. Rapporten fokuserade på tre viktiga frågeställningar: tillgång till kapital och möjligheter att få banklån till verksamheten; att identifiera de brister som karakteriserar invandrarföretagarna själva, vilket i sin tur resulterar i att de hamnar i något sorts kunskapsunderläge jämfört med infödda företagare (exempelvis dåliga språkkunskaper, 12

sämre yrkeserfarenhet, bristande kunskaper om rådande regelsystem osv.); och slutligen att identifiera och analysera skillnader mellan de småföretagare med invandrarbakgrund som drabbades av ovan nämnda hinder och de som trots dessa hinder lyckades utveckla en framgångsrik verksamhet. I rapportens skrivande medverkade flera författare, som dessutom författade flera speciella bilagor till rapporten. På det sättet försökte Hedi Bel Habib (1999) att identifiera och analysera hinder för invandrares företagande utifrån ett tillväxtperspektiv. Hans förslag, vilket vi redan nämnt tidigare i uppsatsen, gick ut på att den traditionella integrationspolitiken bör omvandlas till en regionalpolitik för tillväxt med fokus på bland annat småföretagande baserat på regionala nätverk och socialt kapital (förutom finansiellt kapital). Thomas Gürs text (1999) diskuterade hinder som gör det svårare för en potentiell entreprenör med invandrarbakgrund att få banklån eller att ackumulera eget kapital genom sparande. Johan Wiklund (1999) diskuterade generella egenskaper och villkor för de snabbväxande småföretagen. Oskar Pripp (1999) ställde frågan om det är rimligt att identifiera och kategorisera vissa småföretag som invandrarsmåföretag eftersom deras hinder inte på något avgörande sätt skiljer sig från de hinder som möter småföretag i övrigt. Samtidigt så kan själva kategoriseringen på det sättet bli ytterligare ett hinder som speciellt kan drabba företagare med utländsk bakgrund. Slutligen bidrog även Sven Nordlund till utredningen med en historisk översikt över invandrarföretagande i Sverige (1999a). I hans andra bidrag (1999b) söktes svar på följande frågor: Vilka svårigheter möter personer med invandrarbakgrund när de vill starta eget? Finns det områden eller branscher där invandrare har särskilt goda möjligheter att starta och driva företag? Vilka statliga och kommunala insatser behövs för att underlätta möjligheterna för invandrare som vill starta och driva företag? Vilka egenskaper behövs för att lyckas som företagare med utländsk bakgrund? Sammanfattningsvis kan man konstatera att den svenska FISF under 1990-talet var under stark påverkan av den tidens politiska agenda. Dessutom stod statliga organisationer, institutioner och myndigheter bakom en överväldigande majoritet av de ovan presenterade publikationerna medan akademiska institutioner bara publicerade några få av dem. Ett nämnvärt faktum är att det under 1990-talet bara publicerades en text (Khosravi 1999) i en internationell vetenskaplig tidskrift. För forskare uppstår i en sådan situation ett uppenbart problem, nämligen att deras vetenskapliga prioriteringar måste harmoniseras med kravet på att deras forskningsresultat ska vara praktiskt användbart. Detta är kanske bäst illustrerat i ett citat från Oskar Pripps avhandling från 2001: Nackdelen var att de första åren som doktorand alltför mycket präglades av utvärderingsuppdraget och dess inriktning mot att åstadkomma praktiskt användbar kunskap. Jag ägnade mig åt att skissera en modell av orsakssamband istället för att närma mig fältet mer förutsättningslöst. Jag intog också ett myndighetsperspektiv genom att utgå ifrån att avhandlingen skulle vara vägledande för kompetenshöjande åtgärder och utbildning av företagare. Det var först långt senare som jag även började granska omgivningens sätt att uppmärksamma och förhålla sig till företagarna i fråga. (Pripp, 2001:15) Det problem som Pripp lägger märke till diskuterades i flera texter som kom ut några år senare. Innan vi emellertid börjar presentera utvecklingen av forskningsfältet under 2000- talets första år, kommer vi först att avrunda vår diskussion om 1990-talets forskning kring invandrares småföretagande i Sverige genom att jämföra FISF-fältet med den så kallade main stream forskningen kring småföretagande (i fortsättningen benämnd FSF) i Sverige. Enligt Aronsson (1997) var i Sverige år 1997 så många som 147 forskare engagerade inom FSF, varav 65 eller 46 procent var seniorforskare. Under perioden 1959 1997 försvarades 13

dessutom 80 doktors- och licentiatavhandlingar inom FSF vid olika akademiska institutioner. Under de senare åren ökade takten i den akademiska produktionen så att det under perioden 1986 1997 producerades 51 avhandlingar, varav så många som 17 publicerades under periodens sista år (1996 1997). På basis av Aronssons studie, samt Landström och Johannisson studie från 1998 som studerade 35 avhandlingar som försvarades på Stockholms universitet, kan man dra flera slutsatser om skillnader mellan FISF och FSF som är relevanta för vetenskapssociologin. För det första var FISF forskningsmiljö kvantitativt sett betydligt svagare är FSF, vilket är rimligt med tanke på att andelen av invandrares småföretag också var mindre. Förutom detta bestod FISF forskningsmiljö i första hand av forskare som dels var verksamma utanför någon av de etablerade och organiserade forskningslagen, och som dels saknade möjlighet att engagera sig detta slags forskning på ett mer systematiskt sätt. I motsats till detta var forskarna hos FSF huvudsakligen knutna till större och mer stabila forskningsmiljöer inte minst med bättre och tryggare finansiering. Utöver detta var FSFforskarna huvudsakligen aktiva inom civil eller företagsekonomiska institutioner, medan majoriteten av FISF forskare kom från kulturgeografiska, socialvetenskapliga eller institutioner för ekonomisk historia. För det andra handlade ingen av de 35 avhandlingar, som analyserades i Landström och Johannissons rapport, om invandrares småföretagande. Detta är speciellt märkligt mot bakgrund av att mellan åren 1990 1997 (1990 1995 producerades 15 FSF-avhandlingar) ökade faktiskt antalet småföretag som ägdes av invandrare från 22 000 till så många som 65 000 (SOU 1999:49), eller till cirka 14 procent av alla småföretag i landet. Därför måste man ställa sig undrande inför det faktum att svensk main stream forskning kring småföretagande visade så lite intresse för de företag som ägdes av invandrare genom att ignorera det som händer med 14 procent av ett forskningsobjekt minskar man på ett betänkligt sätt det vetenskapliga värdet av observationer och slutsatser. Samtidigt var det bara några få som i FISF-texterna hade citerat någon av de 35 FSF-avhandlingarna från Landström och Johannissons studie. Det vi kan konstatera i detta sammanhang är att på samma sätt som resultatet av svensk FSF-forskning kraftigt devalverades i och med att den struntade i invandrares småföretagande, så komprometterades även FISF-forskningens trovärdighet allvarligt på grund av att de ignorerade svensk main stream forskning kring småföretagande. Den tredje relevanta slutsatsen om skillnaderna mellan FSF och FISF är relaterade till ett, utifrån ett vetenskapssociologiskt perspektiv ganska underligt faktum, nämligen att majoriteten av de forskare som var verksamma inom FSF under 1990-talet var infödda svenskar, medan de flesta forskare som sysslade med FISF var av invandrarbakgrund. Här verkar det som att vi har en situation som den amerikanska sociologen Robert Merton (1973) kallar för insiders doktrin. Med andra ord det verkar som om ett föregivet antagande gör sig gällande i sammanhanget, det vill säga att invandrare är bättre lämpade att förstå och förklara fenomenet av invandrares småföretagande, medan infödda svenskar på sätt och vis är bättre lämpade att syssla med de generella aspekterna av småföretagande. 14

4. FISF utveckling under 2000-talet Vi har redan konstaterat att de politiska förväntningarna av satsningen på småföretagande inte bara var att det skulle öka det ekonomiska systemets flexibilitet via ökad differentiering, utan också att det skulle bidra till en återhämtning av den sociala välfärden. Småföretagssektorn förväntades kunna åstadkomma detta dels genom att minska arbetslösheten och dels genom att öka tillväxt och välstånd tack vare den innovationsanda som ansågs vara inbyggd i små- och medelstora företag. Invandrares småföretagande i sin tur förväntades både minska arbetslösheten bland invandrare och bidra till att de integrerades bättre i det svenska samhället. Vi har också konstaterat att denna syn på småföretagandets roll i samhället var mer eller mindre taget för given hos FISF under 1990-talet. Med andra ord var de officiella reformistiska politiska förväntningarna accepterades som i grund korrekta och rättfärdiga. Utifrån detta perspektiv så är forskningens roll enbart att identifiera, kartlägga och förklara de möjliga hinder som stoppar eller bromsar förändringsprocessen, så att politiker kan vidta relevanta politiska åtgärder i syfte att undanröja dessa hinder. Utifrån Oskar Pripps citat såg vi dock att förhållandena mellan politiska förväntningar och forskningens roll inte alls var problemfria. Detta resulterade i att de akademiska texterna, under inledningen av 2000-talet, i allt större utsträckning började ifrågasätta både politikernas förväntningar och forskningens förhållningssätt gentemot dessa förväntningar. En del av de kritiska rösterna kritiserade de aktuella politiska strategierna men utan att ifrågasätta de grundläggande principerna bakom dem. I linje med det skriver Peter Stein (2000) att politiska åtgärder inte ska riktas mot så kallad positiv diskriminering eller favorisering av invandrarsmåföretagare med syfte att lyfta dem ur det underläge de befinner sig i gentemot småföretag som drivs av infödda svenskar. Istället, föreslår Stein, skulle politikerna ägna sig åt att skapa ett sådant entreprenöriellt klimat som gynnar utvecklingen av alla småföretag, även de som drivs av invandrare. Mer radikal i sin kritik var Mauricio Rojas (2001); Med utgångspunkt i den amerikanska litteraturen om etnisk ekonomi anklagar han den svenska integrationspolitiken för att inskränka och begränsa de etniska resurser som finns hos olika etniska grupper i Sverige. En sådan politisk strategi hindrar en stor del av invandrarpopulationen att organisera sig och att satsa sina kulturella, sociala och materiella resurser på att förbättra den egna sociala och ekonomiska statusen. Förutom de här texterna, som i princip var en del av ovan nämnda konsensus, så började under samma period även de första arbetena som ifrågasatte den dominerande diskursens grundläggande principer att presenteras. Redan Shahram Khosravis studie om iranska småföretagare i Stockholm från år 1999 visade att hög arbetslöshet och diskriminering på arbetsmarknaden tvingar många invandrare att starta eget. En annan aspekt belyste Saeid Abbasians text från år 2000, som handlar om bosättningsmönster, småföretagande och integrationsprocesser i Göteborg bland invandrare från Iran, Turkiet och Chile. En av de viktigaste slutsatserna var att småföretagande bland invandrare inte resulterade i någon positiv förändring när det gäller arbetsmarknadens segmentering och segregering. De förgivet tagna politiska förväntningarna att invandrares småföretagande skulle bidra till invandrares bättre integration i det svenska samhället ifrågasattes. Dessa initialarbeten banade väg för ett rad policykritiska texter med hård kritik av de senaste årens kunskapsproduktion kring invandrares småföretagande i Sverige. Här kommer ett kort översikt av dessa publikationer. Policykritisk FISF i Sverige under 2000-talet I sin inflytelserika debattartikel från 2001 kritiserar Hedi Bel Habib (2001) den romantiserade bilden av invandrarföretagare som hjältar i den svenska mångfaldsekonomin. 15

Denna bild gömmer enligt Bel Habib en sorglig social verklighet som karakteriseras av diskriminering på arbetsmarknaden, vilket i sin tur tvingar invandrarna att starta eget. Oskar Pripps avhandling från 2001, som förresten var den första doktorsavhandlingen inom FISF, skildrar den kulturella kategoriseringen av invandrares småföretagande. Hans studie belyser de strategier som företagare med invandrarbakgrund utvecklar för att handskas med de olika problem de utsätts för på grund av stereotypisering och kulturell kategorisering av deras verksamhet. I en annan text (2001b) beskriver Pripp hur denna stereotypisering resulterar i att assyriska och syrianska småföretagare i Södertälje blir uppfattade och behandlade, både av myndigheter och av media men också av kunder, nästan uteslutande som om de var en homogen grupp med vissa bestämda etniska karaktärsdrag. I verkligheten var det dock så att [g]emensam etnicitet var inte tillräckligt kriterium för en blivande företagares möjligheter att till exempel kunna låna pengar av släktingar, vänner och bekanta. Viktigare var hur man bedömde dennes personliga egenskaper (Pripp, 2001:207). Med utgångspunkt från sin forskning om iranska företagare i Stockholm kritiserade Shahram Khosravi (2001) den förenklade synen på invandrarsmåföretagarnas roll i förhållande till en integrationspolitik, där invandrare uppfattas som en homogen grupp utan hänsyn till deras bakgrund, till faktiska skillnader mellan olika invandrargrupper och till orsaker som hade lett fram till emigration. Zoran Slavnic (2001) pekade på den problematiska status som begreppet informell ekonomi har både inom politiska, mediala och akademiska diskurser och där begreppet nästan uteslutande relateras till småföretagande i allmänhet och invandrares småföretagande i synnerhet. På samma gång är stora företags och statliga myndigheters ekonomiska verksamhet a priori uppfattat och behandlat som varande formella i sin karaktär, dvs. fria från alla slags oegentligheter. Vidare bekräftade nyare FISF-resultat de tidigare forskningsresultat som visade att invandrares marginaliserade position i samhället med hög arbetslöshet och diskriminering på arbetsmarknaden tvingar dem in i egenanställning (Andersson och Wadensjö 2004; Darin 2006; Ljungar 2007). Likaså har inte heller egenföretagandet bidragit till att invandrare uppnått vare sig bättre ekonomisk standard eller minskad social exkludering (Slavnic 2001, 2004; Ålund 2003; Abbasian 2001, 2003). I själva verket har flertalet invandrare som är egenanställda sämre ekonomisk situation än invandrare med reguljära anställningar (Hjerm 2001, 2004). Följande citat från Mason och Ålunds rapport från 2001 (liknande slutsatser dras även i Erik Ljungars doktorsavhandling samt Güler Alicis licentiatavhandling, båda från 2007) sammanfattar på ett bra sätt de orsaker som leder till att man fattar beslut om att starta eget:... de viktigaste orsaker som bidrar till att man fattar beslut om att starta eget bland invandrare är diskriminering på både strukturell och individuell nivå, uteblivet erkännande av invandrares universitetsexamen samt tidigare yrkeserfarenhet och kompetens, de extrema svårigheterna, nästan en omöjlighet att få jobb på den svenska arbetsmarknaden, samt en stark vilja att inte hamna i passivitet och beroende av socialbidrag... (min översättning)(mason och Ålund, 2001) Men även när invandrarna väl startat sina företag så har de relativt sett betydligt lägre inkomster än infödda småföretagare (Andersson och Wadensjö 2004a, 2004b; Andersson 2005; Andersson 2006). En möjlig förklaring till dessa skillnader kan, enligt författarna, vara att det även inom småföretagssektorn förekommer en omfattande diskriminering som tvingar företagare med utländsk bakgrund att sälja sina varor och tjänster till underpriser. 16

Apropå diskriminering av företagare med utländsk bakgrund, så är det viktig att konstatera att under samma period har detta analyserats i flera andra rapporter och utredningar, både som begrepp och som fenomen (SOU 2003:17; Lange 2005; NUTEK 2005; se även Mikael Wokanders bok från 2004 om hur invandrarsmåföretagare systematisk blir diskriminerade av skattemyndigheterna). Som begrepp är diskriminering ganska mångtydigt och oklart, och som fenomen är den svår att mäta, vilket resulterar i att forskningsresultaten också varierar beroende på hur forskarna definierar begreppet (t.ex. skillnaden mellan upplevd diskriminering och faktisk diskriminering) och/eller hur det mäts. Det enda som alla är överens om är att det krävs mer forskning för att kunna få mer pålitlig kunskap om detta fenomen. Sammanfattningsvis kan man konstatera att ovan presenterade våg av policykritiska texter från senare år positivt har bidragit till FISF:s utveckling på flera sätt. Först har det bidragit till att forskningsfältet etablerat sig definitivt som en seriös, både nationellt och internationellt uppmärksammad akademisk verksamhet. Bland de just presenterade arbetena finns två avhandlingar, samt flera artiklar publicerade i internationella vetenskapliga tidskrifter och/eller presenterade på olika internationella konferenser. Dessutom kommer alla författarna från etablerade och tongivande forskningsmiljöer inom sociologi, nationalekonomi och etniska studier. Det andra viktiga resultatet av de kritiska rösterna inom fältet var att en viss spänning idag har uppstått mellan de så kallade policykritiska texterna och den så kallade policyunderstödjande 11 kunskapsproduktionen om invandrares småföretagande. Denna spänning har emellertid inte blockerat FISF:s fortsatta utveckling utan har lett till mer forskning, mer differentierad forskning med bland annat fokus på flera tidigare försummade aspekter av invandrares småföretagande, exempelvis, invandrarkvinnors företagande, andra generationens företagande, invandrarföretagare inom högteknologiska sektorn osv. Den tredje resultat av den kritiska vågen inom FISF var att flera viktiga texter publicerades, texter med ett reflexivt förhållningssätt gentemot både politik och forskning samt forskarnas roll i sammanhanget. I det följande avsnittet kommer vi att presentera några sådana texter. Forskning och reflexivitet 12 Suzanne Masons avhandling (2002) förväntades bli den första akademiska avhandlingen om invandrarkvinnors företagande i Sverige, och det blev den också. Avhandlingen bygger på material som samlades in inom ett treårigt EU-projekt TSER (Targeted Social Economic Research) benämnt: Self-employment activities of women and minorities their success or failure in relation to social citizenship policies. Projektet samlade forskare från sex europeiska länder (Tyskland, Danmark, England, Grekland, Italien och Sverige). Men det som var ännu viktigare med Masons avhandling var att den var en kritisk, reflexiv skildring av själva projektet, något sorts projekt om projektet som författaren själv kallade den för och där hon analyserade själva forskningsprocessen och sin egen roll i den. Det viktigaste resultatet av Masons analys var att en djupgående stereotypisering karakteriserar koncept, värderingar och uppfattningar i både politik och forskning kring invandrarkvinnors företagande i Sverige. I en sådan situation blir forskarens roll i sammanhanget extremt känslig. En avgörande fråga blir hur man kan bedriva sin forskning utan att själv bidra till att förutfattade meningar och uppfattningar reproduceras, konstaterar Mason (ibid.). 11 Denna klassifikation används av Hultman (2006). 12 Samma rubrik, fast på engelska finns i Mason (2002:171) 17

Ett annat slags förenklad kategorisering, relaterat till jämförelser mellan kvinnoföretagande och invandrares småföretagande, kritiserar Salminnen-Karlsson och Sundin (2001:250): Efter ett par decenniers aktivt jämställdhetsarbete i olika samhällsområden har det blivit alltmer aktuellt att, vid sidan av kvinnorna, uppmärksamma också andra grupper som på något sätt hamnar i underläge eller betraktas som problematiska i samhällets struktur och institutioner: De vanligaste förekommande kategorierna är invandrare, särskilda åldersgrupper, funktionshindrade och personer med en annan sexuell läggning än majoriteten... Inom olika samhällsområden finns önskan att se målsättningen ökad mångfald förverkligad något som samtidigt kan lösa flera olika gruppers problem och behov. Med introduktionen av diversity-begreppet, blir jämställdheten mellan kvinnor och män en fråga bland andra liknande frågor. När det gäller forskning om kvinnors småföretagande (FKSF) och FISF finns visserligen ett visst forskningsområde som, enligt Salminnen-Karlsson och Sundin, kan vara av relevans för båda grupperna. Men att insistera på ytterligare likheter mellan genus och etnicitet med syfte att bättre förstå de två fenomen eller att utforma mer effektiva politiska åtgärder för att hjälpa kvinnor och/eller invandrare, kan bara resultera i dess motsats. En anledning till detta är att relationerna mellan svenska kvinnor och svenska män i jämförelse med relationerna mellan invandrare och infödda svenskar skär igenom helt olika arenor och är grundade på helt olika villkor. I och med att förutsättningarna för missgynnade grupper i samhället, i det här fallet invandrare och kvinnor, är så pass olika så behöver en hypotetisk utjämning av maktrelationerna mellan svenska kvinnor och svenska män inte på något sätt påverka maktrelationerna mellan infödda svenskar och invandrare, konstaterar författarna (Ibid.). På ett mer generellt sätt diskuterar Henrik Hultman (2006) förhållandet mellan forskning och politik, samt forskningen och dess forskningsobjekt. Han börjar sin analys av kunskapsproduktionen inom FISF genom att ställa sig två frågor: Vem riktar sig denna kunskap till? Och Vad används kunskapen till? Han konstaterar att svenska FISF i stor utsträckning har sin utgångspunkt i de politiska diskurserna om invandrares företagande samt därtill relaterade politiska förväntningar. Själva kunskapsproduktionen har dock två olika inriktningar. Den ena tar de politiska förväntningarna för givna och som en utgångspunkt för den egna verksamheten. Det viktigaste målet är att utreda hur de politiska målen kan uppnås och vilka konkreta policyåtgärder som kan bidra till en positiv utveckling av invandrares småföretagande. Den andra inriktningen intar ett mer kritiskt perspektiv. Den problematiserar aktuella politiska diskurser och förhoppningar och ställer frågan om de överhuvudtaget är möjliga som lösning på problemet. På det här viset är den policykritiska kunskapsformen av en reflexiv karaktär, den är målorienterad snarare än medelorienterad, konstaterar Hultman (Ibid.:98). Problemet med båda de inriktningarna är dock, enligt Hultman, att de akademiska frågeställningarna definieras utifrån politiska prioriteringar, vilket gör att det som är värt att veta om fenomenet bestäms av politiken och inte av vetenskapen, vilket i sin tur leder till att vissa viktiga aspekter på invandrares företagande aldrig blir belysta, samtidigt som företagarnas egna röster nästan aldrig hörs. Som ett metodologiskt alternativ för att komma åt dessa problem föreslår Hultman, i linje med de tyska forskarna Kontos (2003) och Apitzsch (2003), att man ska försöka förstå och förklara invandrares företagande utifrån deras egna personliga erfarenheter och genom att använda den biografiska metoden. 18