FÖRORD Barnskyddslagen förpliktar kommunerna att göra upp en plan för att främja barns och unga personers välfärd samt att beakta planen och dess åtgärdsförslag i planeringen av budgeten. Vad menar man med barns och ungas välfärd i detta sammanhang? Är det något som kommunen direkt kan påverka eller är det möjligen något annat, till exempel barns och ungas uppfattning om sina egna behov eller föräldrarnas möjlighet att stå till deras förfogande, trygghet som barn och unga upplever den eller är det något helt annat? I ljuset av många indikatorer och i jämförelse med andra medelstora kommuner urskiljer sig siffrorna gällande Sibbo ofta på ett positivt sätt (Källa: Elektronisk välfärdsberättelse år 2012, punkt 3, Barn, yngre tonåringar och barnfamiljer). Det här berättigar oss naturligtvis inte att tro att allt är väl hos oss. De låga siffrorna är nödvändigtvis inte ett tecken på att vissa behov inte skulle förekomma i vår kommun. Man kan också fråga sig om vi har en sådan servicekultur eller sådana tjänster i vår kommun som hjälp- och stödbehövande barn, unga eller familjer har lätt för att anlita. Det ökade antalet klienter kan leda till större användningsprocenter och siffror, som ur ett välfärdsperspektiv lätt kan tolkas som något negativt. I verkligheten kan ett stort antal klienter eller höga kostnader inom en viss service, till exempel barnskyddet, vara ett tecken på att kommunen aktivt erbjuder korrigerande eller förebyggande tjänster. För fyra år sedan gjorde man upp en välfärdsplan för barn och unga i Sibbo. I en enkät som genomfördes hösten 2013 uppgav en betydande del av kommunens anställda som i sitt arbete möter barn och unga att planens innehåll inte påverkade deras vardag eller arbete, och endast ett fåtal hade bekantat sig med innehållet i planen. Därför ansåg man det nödvändigt att göra upp en plan som möjliggör större delaktighet. Man ville föra fram barns och ungas egna uppfattningar om välfärden. Planen skulle också omfatta hela Sibbo, vilket visade sig vara utmanande och samtidigt klart lyfte fram vikten av samarbete över förvaltnings- och avdelningsgränserna. Välfärdsplanen för barn och unga, som utarbetats i denna form i slutet av år 2013, beskriver barns och ungas välfärd i Sibbo samt utmaningarna med servicesystemet. Dessutom föreslås åtgärder för åren 2014 2016. Åsikter har samlats in genom att intervjua förtroendevalda som arbetade då den gamla planen gjordes upp (år 2010), representanter för organisationer, nuvarande och före detta anställda. Dessutom har barn och unga i Sibbo samt föräldrar med barn i rådgivningsåldern haft en möjlighet att föra fram sina egna synpunkter. Hösten 2013 ordnades ett heldagsseminarium om barns och ungas välfärd för personer som i sitt arbete möter barn och unga. En grupp som består av representanter för social- och hälsovårdsväsendet samt bildningsväsendet har ansvarat för uppgörandet av välfärdsplanen för barn och unga. På grund av personalbyten krympte gruppen i jämförelse med den ursprungliga storleken. Planen har varit på remiss hos Sibbo kommuns olika verksamhetsområden och även hos föreningar och församlingarna. Sibbo den 30 december 2013 Bodil Grön servicedirektör Social- och hälsovårdsavdelningen Anne Salmela ledande psykolog Bildningsavdelningen
VÄLFÄRDSPLAN FÖR BARN OCH UNGA I SIBBO 2014 2016 INNEHÅLL 1. INLEDNING 1.1. Varför ska en välfärdsplan för barn och unga göras upp? 1.2. Från den gamla planen (åren 2010 2012) mot en ny 2. OLIKA SKEDEN I UPPGÖRANDET AV VÄLFÄRDSPLANEN FÖR BARN OCH UNGA 2.1. Välfärdsplanens mål och tyngdpunkter 2.2. Konkretisering av tyngdpunkterna 3. BARNS OCH UNGAS VÄLFÄRD I LJUSET AV DE INDIKATORER SOM SKA FÖLJAS UPP 3.1. Visste du? 3.2. Barnskyddet i Sibbo 4. FAKTORER SOM PÅVERKAR BARNS OCH UNGAS VÄLFÄRD 4.1. Förändringar i familjerna och familjernas verksamhetsmiljö 4.2. Utmaningar i vardagen och föräldrarnas utmattning 4.3. Olika former av beroende och psykiskt illamående 4.4. Stödjande av barns och ungas hobbyer och en meningsfull fritid 4.5. Matens betydelse för välfärden 5. ÅTGÄRDSFÖRSLAG FÖR ÅREN 2014 2016 5.1. Välfärd ur Sibbobarnens och Sibboungdomarnas synvinkel 5.2. Välfärd ur föräldrars synvinkel som har barn i rådgivningsåldern 5.3. Välfärd ur personers synvinkel som i sitt arbete möter barn och unga 5.4. Välfärd ur organisationernas och församlingarnas synvinkel 6. SLUTORD
1. INLEDNING 1.1 Varför ska en välfärdsplan för barn och unga göras upp? I barnskyddslagen (12 ) bestäms att en välfärdsplan för barn och unga ska göras upp. Kommunen ska göra upp en plan över kommunens verksamhet för att främja barns och unga personers välfärd samt ordna och utveckla barnskyddet. Denna så kallade välfärdsplan för barn och unga ska även inkluderas i kommunens övriga planering, såsom verksamhets- och ekonomiplanering. Planen är ett lagstadgat redskap för att styra, leda och utveckla välfärdsarbetet för barn och unga i kommunen. Den är en del av årsrytmen för planeringen, genomförandet och utvärderingen av verksamheten. Speciellt de punkter i planen som gäller behovet av barnskydd och barnskyddets resurser innehåller viktiga uppgifter med tanke på utarbetandet av kommunens budget och ekonomiplan. Innehållet i planen bör beaktas i kommunens budget. Planen godkänns av fullmäktige och ses över minst vart fjärde år. Planen överskrider förvaltningsgränserna och omfattar en stor del av välfärdstjänsterna för barn och unga samt deras familjer. Planen görs upp i samarbete mellan förvaltningarna och fungerar också som ett redskap för att utveckla samarbetet mellan de olika förvaltningarna. Planen säkerställer att kommunens verksamhet är målinriktad, planmässig, långsiktig samt baserar sig på samarbete och partnerskap. I planen fastställer beslutsfattarna det centrala innehållet i och tyngdpunkterna för kommunens barn- och barnskyddspolitik samt reserverar nödvändiga resurser för verksamheten och dess utveckling. Planen är såväl ett strategiskt som ett konkret verksamhetsprogram, som innehåller kommunens värdegrund och strategiska avsikter (vision), konkreta mål samt riktlinjer, tyngdpunkter och utvecklingsförslag som gäller dem. Planen bör vara barninriktad, det vill säga verksamheten bör utgå från att öka välfärden bland barn och barnfamiljer. (Källa: socialporten.fi, Handbok för barnskyddet).
1.2 Från den gamla planen (åren 2010 2012) mot en ny Den första välfärdsplanen för barn och unga i Sibbo gjordes upp år 2010. Planen innehöll viktiga uppgifter om tillståndet för barns och ungas välfärd i Sibbo, barnskyddets tillstånd samt många konkreta åtgärder för att utveckla och förbättra barns och ungas välfärd. I augusti 2013 inleddes förberedelserna för uppgörandet av en ny välfärdsplan för barn och unga. Man började med att fråga personer som för närvarande arbetar med barn och ungdomar i Sibbo hur många som känner till välfärdsplanen, planens innehåll samt på vilket sätt planen eventuellt har påverkat deras sätt att arbeta med barn och unga. I september 2013 genomfördes en Webropolenkät om välfärdsplanen som i första hand riktades till den ovannämnda personalen (främst till anställda inom social- och hälsovårdsväsendet och bildningsväsendet). För enkätens målgrupp ordnades även ett seminarium, där man behandlade ärenden gällande barns och ungas välfärd, hörde organisationernas representanter och samlade in konkreta förslag av de anställda till innehållet i den nya välfärdsplanen. Vid seminariet publicerades resultatet av Webropolenkäten: 33 (66 %) av 50 svarare kände till planen, 17 av svararna (34 %) kände inte till planen. 17 (52 %) svarare av de 33 som kände till planen hade själva bekantat sig med planen och läst den. I motsvarande grad hade 16 (48 %) inte läst planen. 9 av de 17 svarare som hade läst planen uppgav att planen hade påverkat det egna arbetet, arbetsmetoderna och sättet att utföra det egna arbetet med barn och unga. Med andra ord uppgav 18 % av svararna att planen hade påverkat det egna arbetet. Dessa personer berättade i de öppna svaren att planen hade förtydligat processerna och verksamhetsmodellerna, men att inverkan på det egna vardagliga arbetet ändå hade varit liten. 82 % av svararna uppgav att planen inte hade påverkat deras arbete. Webropolenkätens resultat gav upphov till fler frågor: Vad borde man ha gjort annorlunda för att den lagstadgade planen som innehöll många viktiga saker och förslag skulle ha nått dem som arbetar med barn och unga och påverkat deras vardagliga arbete? Hur borde man ha arbetat för att nå dem som jobbar inom kommunens olika verksamhetsområden så att planen också skulle ha intresserat och påverkat verksamheten hos t.ex. avdelningen för teknik och miljö eller utvecklings- och planläggningscentralen? På vilket sätt kunde man på ett mer aktivt sätt ha förankrat planen i kommuninvånarnas liv?
2. OLIKA SKEDEN I UPPGÖRANDET AV VÄLFÄRDSPLANEN FÖR BARN OCH UNGA 2.1 Välfärdsplanens mål och tyngdpunkter Arbetet med att göra upp en ny välfärdsplan för barn och unga inleddes i augusti 2013. En grupp som bestod av representanter för social- och hälsovårdsväsendet samt bildningsväsendet ansvarade för beredningen av välfärdsplanens innehåll och beslutade om planens tidtabell och arbetsskeden. Arbetsgruppen ställde upp mål för planens slutförande som ansågs stå i linje med Sibbo kommuns strategi. Arbetsgruppens preliminära sammansättning var: Bodil Grön, servicedirektör (ordförande) Seppo Kärpänen, undervisningsdirektör (fram till 30.10.2013) Kasper Nyberg, rektor (fr.o.m 01.11.2013) Anne Salmela, ledande psykolog Till välfärdsseminariets beredande arbetsgrupp hörde även Marjo Karppinen, servicechef, och Lassi Puonti, verksamhetsledare. Arbetsgruppen valde följande tyngdpunkter för den färdiga planen: främja delaktigheten i utarbetandet av planen och beslutsfattande om innehållets fokusområden för de anställda som arbetar med planens målgrupp, barn och unga, samt för föräldrar och organisationer synliggöra barns och ungas egna åsikter kartlägga föräldrarnas åsikter om vikten av att stöjda hela familjen synliggöra personalens konkreta åtgärdsförslag göra upp en mera begränsad men konkretare välfärdsplan, som också skulle omarbetas till en visuell produkt, till exempel en affisch, som man kunde dela ut till alla arbetsgemenskaper där man möter barn och unga. Med hjälp av affischen skulle planens innehåll överföras till konkreta vardagssituationer och påminna de anställda om de gemensamt överenskomna rutinerna se till att arbetet som främjar barns och ungas välfärd ligger i hela kommunens intresse framhäva betydelsen av förebyggande arbete och basservice för barns och ungas välfärd förankra den nya välfärdsplanen på bästa möjliga sätt. 2.2 Konkretisering av tyngdpunkterna Hösten 2013 genomfördes följande åtgärder för att göra upp välfärdsplanen: Elever vid lågstadieskolan Lukkarin koulu ritade teckningar som beskrev deras välfärd. Elever vid högstadieskolorna Kungsvägens skola och Sipoonlahden koulu (nio ungdomar) berättade hur de upplevde sin nuvarande välfärd. Ungdomarna uppträdde vid välfärdssemi-
nariet för barn och unga som arrangerades av Sibbo kommun 15.10.2013. Vid samma tillställning visades lågstadieelevernas teckningar. Föräldrar till barn i rådgivningsåldern fick lämna skriftliga kommentarer på rådgivningen i Nickby under tre veckors tid. Vid välfärdsseminariet som ordnades 15.10.2013 framförde organisationerna Förbundet Hem och skola, Mannerheims Barnskyddsförbund rf och Mannerheims Barnskyddsförbunds Sibboavdelning sina synpunkter på barns och ungas välfärd både på riksomfattande och lokal nivå. I samband med workshoparbetet vid välfärdsseminariet framförde anställda skriftliga synpunkter på verksamhet som främjar barns och ungas välfärd. Deltagarna i välfärdsseminariet (77 personer) gav skriftlig respons. Arbetsgruppen som ansvarade för välfärdsseminariet gjorde en självvärdering av genomförandet av seminariet. 3. BARNS OCH UNGAS VÄLFÄRD I LJUSET AV DE INDIKATORER SOM SKA FÖL- JAS UPP 3.1 Visste du? Sibbos befolkningsmängd var 18 739 personer 31.12.2012. År 2012 var barnfamiljernas andel av Sibbofamiljerna 46,6 % (2011 / 48 %). Ensamförsörjarfamiljernas andel av barnfamiljerna var 14,5 % (2011 / 14 %). (Källa: Elektronisk välfärdsberättelse år 2012). Cirka 5,4 % av Sibbofamiljerna var låginkomsttagarfamiljer (siffran från 2011). (Källa: SOTKAnet och elektronisk välfärdsberättelse) År 2012 utgjorde 0 18-åringarna i Sibbo 26,6 % av befolkningen (2011 / 27,1 %). År 2012 omfattades 1 034 barn av dagvården och förskoleundervisningen i Sibbo. Den grundläggande utbildningen hade 2 417 elever 20.9.2013. 12,2 % av barnen inom den grundläggande utbildningen omfattades av intensifierat och särskilt stöd. 166 elever (6,9 %) fick intensifierat stöd och 129 elever (5,3 %) särskilt stöd. På motsvarande sätt fick 98 elever intensifierat stöd och 156 elever särskilt stöd år 2012. Våren 2013 fick 100 % av åldersgruppen avgångsbetyg från grundskolan, föregående år blev en elev utan avgångsbetyg. Hösten 2013 omfattades 358 barn av eftermiddagsvården. (Källa: Sibbo kommun, bildningskansliet). År 2013 fanns det 48 arbetslösa ungdomar (under 25 år) i Sibbo, ett år tidigare var motsvarade siffra 41 ungdomar. (Källa: Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland, sysselsättningsöversikt) År 2013 omfattades 86 ungdomar av det uppsökande ungdomsarbetet (16 29-åringar), år 2012 var siffran 56 ungdomar. (Källa: Sibbo kommun, ungdomstjänster) År 2012 utgjorde unga kvinnors (15 24-åringar) aborter 4,9 % av alla aborter i Sibbo (2011 / 6,9 %). Andelen aborter bland unga per 1 000 aborter i Sibbo var 22,4 % (2011 / 36,2 %).
År 2013 fick 34 familjer närståendevård. Inom familjearbetet gjordes 1 238 besök år 2013 och klienterna bestod månatligen av i genomsnitt 50 familjer. (Källa: Sibbo kommun, social- och hälsovårdstjänsterna) På enkäten Hälsa i skolan svarade i april 2013 totalt 464 grundskoleelever i årskurserna 8 och 9 och 150 gymnasieelever i klass 1 och 2. Enligt enkäten Hälsa i skolan 2013 upplevde 12 % av högstadieeleverna och 7 % av gymnasieeleverna måttlig eller svår ångest. 10 % av högstadieeleverna och 30 % av gymnasieeleverna använde alkohol i berusande syfte åtminstone en gång i månaden. Grundskoleelevernas alkoholbruk minskade och gymnsieelevernas ökade jämfört med den föregående enkäten. Enligt enkäten Hälsa i skolan 2013 var 13 % av högstadieeleverna och 14 % av gymnasieeleverna överviktiga. Enligt enkäten Hälsa i skolan 2013 är högstadieeleverna i Sibbo oroliga över svårigheterna med att diskutera med föräldrarna, problem som orsakas av en närståendes alkoholbruk, skolbyggnadernas brister, huvudvärk varje vecka och ökad tid framför rutor eller skärmar under vardagarna. Glädjeämnen utgjorde förbättrad arbetsmiljö, minskad daglig tobaksrökning samt minskad alkoholförbrukning i berusningssyfte. För gymnasieeleverna var orosmomenten ökad alkoholförbrukning i berusningssyfte och att i större utsträckning pröva på droger. 3.2 Barnskyddet i Sibbo År 2012 utgjorde barnskyddets klienter 5,8 % av befolkningen i samma ålder, per åldersgrupp betydde detta att 3,2 % av 0 2-åringarna, 4 % av 3 6-åringarna, 4,7 % av 7 12-åringarna, 8,4 % av 13 15-åringarna, 8,5 % av 16 17-åringarna och 1,7 % av 18 20-åringarna var barnskyddets klienter. År 2012 omfattades sammanlagt 324 barn och unga av barnskyddet, och år 2013 var antalet 319. År 2012 omfattades 5,3 % av befolkningen i samma ålder av barnskyddets öppenvård. År 2012 utgjorde andelen barn och unga som placerats utom hemmet 0,6 % av befolkningen i samma ålder, antalet placerade barn och ungdomar var 36. Det bör konstateras att procentandelen barn och ungdomar i åldern 0 17 år som placerats utom hemmet var den lägsta bland jämförelsekommunerna i västra och mellersta Nyland. År 2013 mottogs 404 barnskyddsanmälningar i Sibbo, år 2012 var antalet anmälningar 408. I Sibbo finns det fem socialarbetare inom barnskyddet, varav en är ledande socialarbetare/servicechef. Alla socialarbetare som var anställda i början av år 2014 uppfyller behörighetskraven. År 2012 fanns det i Sibbo 42 klienter per socialarbetare, år 2013 förblev antalet oförändrat. Antalet klienter per socialarbetare var högre i Sibbo än i alla andra jämförelsekommuner i västra och mellersta Nyland, med undantag av Raseborg, Tusby och Samkommunen för grundtrygghet Karviainen. Sibbo kommun är en del av metropolområdet och landsbygd, natur och begränsade förbindelser utgör inget skydd mot sociala problem. Detta bör beaktas när tjänster utvecklas. Av Sibboungdomarna har 7 % av eleverna i åk 8 och 9 och 16 % av gymnasieeleverna i klass 1 och 2 prövat på droger åtminstone en gång (Enkäten Hälsa i skolan 2013). Enligt polisens statistik rapporterades 56 nar-
kotikabrott i Sibbo 2013. År 2012 var antalet 13. Narkotikabrotten har ökat klart i Sibbo, vilket även syns i antalet klienter hos barnskyddet och i det ökade behovet av missbrukarvård. I Sibbo kommun utvecklas missbrukarvården för unga genom ett mångprofessionellt samarbete samt genom att tydliggöra vårdprocesserna. För att hjälpa klientfamiljerna har barnskyddet i Sibbo ett allt större behov av att samarbeta med småbarnsfostran, skolhälsovården och elevvården samt den psykiatriska specialsjukvården. Inom barnskyddet ligger tyngdpunkten på förebyggande verksamhet: man stöder föräldrarna i vardagen och i krissituationer genom att erbjuda dem konkret hjälp i form av samarbete mellan olika aktörer och säkerställer på detta sätt att föräldrarna har ork och tillräckligt med resurser. Ett barns eller en ungdoms illamående är ofta förknippat med ett stödbehov hos familjens vuxna. Man arbetar aktivt för hela familjens bästa för att förhindra att föräldrarna utmattas och för att undvika att barnen måste placeras utanför hemmet. Man har redan länge talat om betydelsen av förebyggande arbete och tjänster, men ämnet är fortfarande aktuellt. ESTER-projektet avslutades hösten 2013. Samarbetsprojektet samlade aktörer inom kommunen och den tredje sektorn för att dryfta och förverkliga tjänster för ungdomar ur en ny synvinkel. Arbetsmodellerna som befästes inom kommunen var "Tuuppaus"-mötena där sådana niondeklassisters situation som riskerar att bli utan fortbildningsplats behandlas som ett samarbete mellan elevvården, socialarbetet och det uppsökande ungdomsarbetet, samt modellen för förebyggande ungdomsfamiljearbete,"sieppari", som tjänar barn och unga i åldern 7 17 år. I och med att ESTER-projektet avslutats har ansvaret för "Sieppari"-verksamheten överförts till familjearbetet och för "Tuuppaus"- verksamheten ansvarar högstadieskolorna och ungdomsväsendet. I samarbete med rådgivningens personal har man utvecklat arbetsmetoder för att på ett mångprofessionellt sätt stöda deprimerade mödrar och föräldrar som förlorat sitt barn.
4. FAKTORER SOM PÅVERKAR BARNS OCH UNGAS VÄLFÄRD 4.1. Förändringar i familjerna och familjernas verksamhetsmiljö Familjebegreppet har ändrats och inbegriper i dagens läge ett omfattande nätverk av föräldrarna och deras nya partner samt partnernas barn. Familjen kan bestå av pappa, mamma och barn, en förälder och ett barn eller flera barn eller två mammor eller två pappor. I dagens läge bor många barn turvis hos sin mamma och sin pappa, fastän man inte kan vara skriven på två platser samtidigt i Finland. Detta fårsvårar familjernas vardag eftersom till exempel skolskjutsen i allmänhet ordnas endast från en adress. Ur barnens synvinkel kan en gemenskap med många föräldrar vara både en resurs och en risk. Om föräldrarna har en bra relation är det nyttigt för barnet att bo med båda föräldrarna. Om det förekommer konflikter i föräldrarnas relation och risk för våld eller det är svårt att hitta enhetliga riktlinjer i barnuppfostran, kan barnen och ungdomarna bli lidande och känna skuld över föräldrarnas inbördes problem. I Sibbo erbjuds familjerådgivningstjänster enligt lågtröskelprincipen och man behöver inte köa flera månader till dessa tjänster. Familjerådgivningen är avsedd för barn och ungdomar i åldern 0 17 år samt deras föräldrar. Servicen är förebyggande och ger stöd i frågor angående människorelationer, familjeliv, barnuppfostran och livskriser. Det erbjuds även medling i svåra familjekriser och man satsar allt mera på denna service. Man är medveten om behovet att förebygga våld i nära relationer och hjälp erbjuds både till offren och till dem som utövar våld. Många föräldrar skulle ha nytta av till exempel telefonstöd. Fastän det finns många hjälpande telefoner skulle det ändå vara viktigt att kommunen kunde erbjuda telefonstöd och servicehandledning även kvällstid. Då skulle till exempel de som inte arbetar i Sibbo och har långa arbetsresor få service på en tid som är lämpligare för dem än tjänstetiden. 4.2 Utmaningar i vardagen och föräldrarnas utmattning Föräldrarnas utmattning och utmaningarna i vardagen har ökat. Den ojämna arbets- och ansvarsfördelningen mellan familjemedlemmarna är en belastning. Eftersom släktingar och vänner bor långt borta från Sibbo är de sociala nätverken bristfälliga och det är svårt att få hjälp och stöd i olika slags krissituationer. Många invånare är inflyttade Sibbobor som bott endast en kort tid på orten samtidigt som de befinner sig i ett tungt livsskede med små barn. För att råd bot på detta kommer Sibbo kommun tillsammans med Mannerheims Barnskyddsförbunds lokala avdelning att erbjuda nattvård 3 4 gånger både på våren och på hösten. Nattvård är avsedd för familjer som är speciellt belastade och inte har ett naturligt nätverk, som ens någon gång kunde erbjuda barnen övernattning. Verksamheten inleds på försök i februari 2014 och på våren utvärderas behovet av och ändamålsenligheten med verksamheten. I januari 2014 börjar kommunen ge krishjälp i traumatiska krissituationer (närståendes plötsliga dödsfall, självmord eller självmordsförsök, olycka, rån, offer för våld eller tillbudssituation). Krishjälp ges per telefon via en centrerad krisjour som de anställda inom social- och hälsovårdsväsendet och bildningsväsendet upprätthåller vid sidan av sina egna tjänster. Det kan uppstå problem med tonåriga barn då föräldrarna gör skiftesarbete eller arbetsresor och inte alltid kan övervaka att barnen stiger upp på morgonen och går till skolan. Den hårda takten i arbetslivet och de tidvis orimliga kraven leder till att föräldrarna inte alltid orkar med barnen och familjemedlemmarnas inbördes relationer kan bli ansträngda. Många ungdomar är följaktligen i be-
hov av psykiatrisk hjälp och stöd och man försöker även ordna det, men ofta skulle hela familjen ha nytta av övergripande familjeutbildning, konkreta verktyg för tidsanvändning och vardagskontroll samt stöd för föräldraskapet. Ensamförsörjning ökar risken för belastning och detta måste beaktas i stödåtgärderna för ensamförsörjarfamiljer. Psykiskt illamående hos en ung människa kan inte avhjälpas utan att hjälpa föräldrarna och hela familjen. Sibbo kommun har haft mycket begränsade resurser att erbjuda hemvårds- och barnvårdsstöd till barnfamiljer inom ramen för familjearbetet. Man är dock medveten om barnfamiljernas behov av konkret stöd och det är mycket sannolikt att satsningar på denna service skulle kunna förebygga behovet av barnskydd samt mental- och missbrukarvård. Sibbo kommun har bedrivit ungdomsfamiljearbete främst för att stöda enskilda ungdomar. I fortsättningen skulle det vara viktigt att hjälpa familjerna på det sätt som de själva önskar, tillräckligt konkret och i den vardag de lever i. Detta behov gäller såväl familjer med små barn som familjer med ungdomar. Till exempel i Imatra har man fått goda erfarenheter av att utöka resurserna för hemvårdshjälp. Det torde vara helt klart att största delen av Sibboföräldrarna hellre skulle ta emot intensiv och planmässig hjälp i sitt eget hem om detta skulle vara möjligt framom att barnet skulle placeras utom hemmet på grund av föräldrarnas utmattning eller svåra symptom hos barnet. Familjearbetet är en förebyggande och rehabiliterande verksamhet som stöder barnfamiljerna och där målet är att stärka familjerna. Arbetet sker främst hemma hos familjerna och i kamratstödsgrupper. 4.3 Olika former av beroende och psykiskt illamående År 2012 konsumerade finländarna 9,6 liter ren alkohol per invånare i åldern 15 år och över. Finländarnas totala alkoholkonsumtion har minskat något, men i jämförelse med de andra nordiska länderna är alkoholkonsumtionen störst i Finland. Kvinnornas alkoholkonsumtion har sexdubblats på fyrtio år, medan männens alkoholkonsumtion har fördubblats. Den genomsnittliga engångsmängden alkohol har ökat betydligt bland alla kvinnliga åldersgrupper, men framför allt bland unga kvinnor. (Mäkelä, Mustonen & Huhtanen, 2010; Nuorten terveystapatutkimus 2009.) Andra former av beroende som belastar familjerna är medberoende, shoppingberoende, matberoende och spelberoende samt tvångsmässigt idrottande eller arbetande. Utöver en ökad alkoholkonsumtion lider finländska föräldrar allt oftare av utmattning eller depression, och detta påverkar naturligtvis barnens och de ungas välmående. Andelen nyktra bland ungdomarna har ökat på 2000-talet. Helnyktra är numera hälften av grundskoleleverna, en fjärdedel av gymnasisterna och en femtedel av de yrkesstuderande. Samtidigt har andelen ungdomar som dricker alkohol varje vecka minskat och drickande i berusande syfte har minskat. Enligt enkäten Hälsa i skolan håller gymnasisternas attityder till narkotika på att bli strängare, men eleverna i grundskolans högre klasser och de yrkesstuderande förhöll sig allt positivare till att pröva på cannabis. Det är också oroande att ungdomarna bedömer att det är lättare än tidigare att få tag på narkotika. Enligt den internationella enkäten ESPAD ökade ungdomarnas experimenterande med narkotika under åren 2007 2011 och var vanligare än i Sverige och Norge. 7 % av Sibboungdomarna i årskurs 8 9 och 16 % av första och andra årets studerande i gymnasierna uppgav i enkäten att de prövat på olagliga droger åtminstone en gång. (Enkäten Hälsa i skolan 2013)
År 2009 var antalet personer under 30 år som pensionerades på grund av depression större än någonsin under detta årtusende: 304 kvinnor och 183 män. År 2009 sjukpensionerades varje dag fem unga personer på grund av psykisk ohälsa. (Folkpensionsanstaltens meddelanden, 28.3.2011) Det förebyggande missbrukararbetet bland ungdomar är viktigt. Man bör förse de unga med konkreta redskap att klara av utmaningarna i vardagen och sociala situationer som är förknippade med rusmedelsbruk. De bör lära sig att säja NEJ till droger och aktivt påverka det egna beslutsfattandet. Dessutom bör ungdomarna lära sig att förhålla sig kritiskt till rusmedelsreklam som uttryckligen är riktad till deras åldersgrupp, exempelvis ljusröda cigaretter och vinboxar som påminner om handväskor. Ungdomarna bör få information om hur man med reklam kan påverka dem och deras konsumtionsvanor. Kommunens rusmedelsförebyggande arbete bör bedrivas könssensitivt och över sektorsgränserna i samarbete med olika organisationer. Det förebyggande rusmedelsarbetet bland ungdomar har traditionellt fokuserat på att informera om droger och farorna med dem. Inom det moderna rusmedelsarbetet försöker man i grupp stärka det som är bra och sunt i de ungas liv samt utveckla de konkreta livsfärdigheterna som kan förebygga ett eventuellt rusmedelsbruk i framtiden. Gruppverksamheten erbjuds åt alla ungdomar och inte enbart för dem som har problem eller utmaningar. I gruppen lär sig de unga sunda verksamhetssätt och alternativa överlevnadsmetoder av varandra. 4.4 Stödjande av barns och ungas hobbyer och en meningsfull fritid Hobbyerna skapar struktur och medför glädje i barns och ungas liv. Via hobbyerna kan många barn förverkliga sig själva och uppleva att de lyckas. Via hobbyerna kan man bekanta sig med olika platser och nya människor. Till följd av att hobbyerna blir allt mera professionella och tävlingsinriktade kan de dock vara alltför krävande för såväl de vuxna som för barnen och ungdomarna. Hobbyerna kostar ofta betydande summor om året och kräver deltagande och engagemang. Det blir allt svårare att utöva en hobby utan mål och prestationskrav. Ungdomarna kan inte alltid använda kommunens idrottsplatser om de inte är medlemmar i en förening eller utövar en viss gren. Å andra sidan ordnar ungdoms-, idrotts- och kulturtjänster mångsidiga aktiviteter året runt, även under skolloven. För att dessa högklassiga fritidsaktiviteter ska vara tillgängliga för alla krävs informationsspridning och ett närmare samarbete mellan olika tjänster. Föräldrarna behövs för att skjutsa barnen till hobbyerna, ordna basarer och andra medelanskaffningstillställningar samt för att fungera som funktionärer vid olika slags turneringar och tävlingar. Hobbyerna infaller både på vardagskvällar och veckoslut och kräver att strikta tidtabeller följs, i värsta fall hela veckan och till och med under semestern. Å andra sidan förenar föräldrarnas medverkan i hobbyverksamheten familjen och ger föräldrarna en bra möjlighet att skapa nätverk med föräldrar till andra barn och ungdomar över språkgränserna. Detta kan leda till konkret hjälp bl.a. i skjutsandet av barnen. 4.5 Matens betydelse för välfärden Man har blivit allt mera medveten om vilken betydelse hälsosam mat har för välfärden och dess inverkan följs upp både på nationell och på internationell nivå. Skolmaten i Sibbo planeras i enlighet
med Statens näringsdelegations anvisningar. Barnen och ungdomarna bör även tycka att maten smakar bra. Om en viss maträtt inte smakar bra, tas den bort från matsedeln. Det uppstår lätt diskussion om skolmaten, både barnen och föräldrarna kommenterar gärna den mat som serveras i skolan. S.k. matjuryer har varit verksamma i Sibbo sedan år 2012, då den första matjuryn bildades av elever och lärare vid Sibbo skolcentrum. Vartannat år genomförs en enkät om skolmaten, där kunderna får säga sin åsikt om maten. Resultaten publiceras på kommunens webbplats samt på alla verksamhetsställen. Kunderna kan också varje dag ge direkt respons genom att lämna ett skriftligt meddelande i responslådan på verksamhetsstället. På basis av responsen planeras utvecklingsåtgärder, vars syfte är att öka kundernas tillfredsställelse med skolmaten. Enligt miljöprogrammet för Sibbo kommuns Kostservice tillreder och serverar skolorna mat av säsongens råvaror, ekologisk, närproducerad eller vegetarisk mat en gång per vecka från och med 2012 och två gånger per vecka från och med 2015. Så mycket närproducerad mat som möjligt skaffas av lokala producenter och inhemska produkter gynnas varvid transportsträckorna förkortas. Möjligheten att öka andelen närproducerad och ekologisk mat i matutbudet är beroende av de lokala aktörernas möjligheter att ansvara för Kostservicens behov. Tillsammans med kommunens näringschef skapas kontakter till lokala aktörer. Uppmärksamhet fästs vid användningen av halvfabrikat och deras andel minskas till tillämpliga delar. Sibbo kommuns kök använder endast livsmedel som inte innehåller natriumglutamat. Årligen ordnas en temadag då en så stor del som möjligt av matvarorna utgörs av närproducerade produkter. Målet är att servera en sådan skolmat som hjälper ungdomarna att tillägna sig sunda matvanor. Detta mål uppfylls lättare i skolor som har ett tillredningskök. Hösten 2013 ansökte Sipoonlahden koulu och Söderkulla skola tillsammans med Kostervicen om ett skolmatsdiplom som också beviljades. Dessutom klarade Sibbo Söderkulla skola sig till Skolmatstävlingens final som ordnas 21.3.2014 i Helsingfors Mässcentrum. Orterna som tävlar med Sibbo om titeln för bästa skolkök är Kotka, Korsholm, Björneborg och Åbo. 5. ÅTGÄRDSFÖRSLAG FÖR ÅREN 2014 2016 5.1 Välfärd ur Sibbobarnens och Sibboungdomarnas synvinkel (Källa: Synpunkter hos nio ungdomar vid välfärdsseminariet för barn och unga 15.10.2013. De unga representerade skolornas stödelever och elevekårer) Barns och ungas upplevelse av välfärd korrelerar med deras framtidskänsla. En trygg känsla uppstår då miljön är trygg och man vågar röra sig ute även på kvällen. En trygg känsla uppstår också av ett omfattande cykelvägsnät med tillräcklig belysning. Att kunna åka kollektivtrafik till och från skolan samt till hobbyerna på kvällen ökar också trygghetskänslan. Välfärden främjas också av att man får röra på sig mångsidigt tillsammans med kompisarna utan stränga målsättningar och i sin egen takt (t.ex. i skateparken) eller/och leka på intressanta platser, där det finns ordentliga skräpkorgar. Det är roligt att tillbringa tid med husdjuren och det skapar välbehag. En glasskiosk skulle öka trivseln i Söderkulla.
Konkreta förslag: Mera cykelvägar med belysning Bättre kollektivtrafik Hobbyer utan föreningsmedlemskap och stränga mål Underhåll av och renlighet i lekparker och på motionsplatser Simhall och/eller utveckling av badplatser. 5.2 Välfärd ur föräldrarnas synvinkel som har barn i rådgivningsåldern (Källa: Synpunkter av Nickby rådgivnings klienter) Föräldrar som har barn i rådgivningsåldern ansåg att element som ökar barns och ungas välfärd är olika slags kamratsstödsverksamhet, mångsidigt stöd till föräldraskapet som en förebyggande service och stärkande tillställningar som inte enbart byggs upp kring olika slags problem. Konkreta förslag: Kamratsstödsverksamhet för föräldrar med barn i rådgivningsåldern Stärkande tillställningar som inte är uppbyggda kring problemlösning Information om kommunens och organisationers service till barnfamiljer Aktiv markandsföring av organisationers tjänster till föräldrar med barn i rådgivnignsålden 5.3 Välfärd ur personers synvinkel som i sitt arbete möter barn och unga (Källa: Välfärdsseminariet) Vid välfärdsseminariet 15.10.2013 gav personer som arbetar med barn och unga idéer och förslag på åtgärder som stärker välfärden. Under eftermiddagen arbetade man i mångprofessionella workshopar. Man fastslog att utgångspunkten för samarbetet med föräldrarna alltid är att föräldrarna är experter i ärenden som gäller barnen. Fostringsgemenskapen mellan hemmet och skolan måste stärkas och utvecklas och man måste hitta nya arbetsmetoder för arbetet med föräldrarna, t.ex. familjeskolor och andra kamratstödsformer. Skolorna kan erbjuda ramar för kamratstödsverksamheten och samarbetet mellan föräldrarna bl.a. genom att erbjuda lokaler, information och delvis också innehåll. Nyanställda erbjuds stöd i form av arbetspar och mentorskap samt handledning i mötet med föräldrarna. I skolorna engageras föräldrarna i att planera och genomföra föräldrakvällar och även eleverna kan delta i verksamheten. I arbetet med barn och unga värdesätts ett lugnt bemötande, konfidentialitet och att man lyssnar och är närvarande. Man måste våga ingripa i barns och ungas behov av hjälp och man bör prata öppet också om svåra saker. De här principerna påverkar såväl attityderna som arbetssätten då en anställd möter barn och unga i sitt arbete. De vuxna bör aktivt närma sig barnen och höra sig för hur de mår. Man ska inte vänta sig att barn och unga söker upp de vuxna på någon särskild plats när det har något på hjärtat. Det är till exempel viktigt att skolhälsovårdaren syns i skolans korridorer. I samband
med workshoparna tog man även upp behovet att ordna eftermiddagsverksamhet eller annan fritidsverksamhet för ungdomarna, där de kan tillbringa tid med en vuxen utan prestationskrav eller tävlingsinriktade mål, t.ex. spelkvällar i byskolorna. Barnlösa ensamma vuxna bjuds in att delta i fritidsverksamhet för barn och ungdomar som arrangeras av kommunen. Dessutom föreslogs det att eleverna efter skoldagen kunde dra korta kurser för varandra i ämnen som intresserar ungdomar. Konkreta förslag: Familjeskolor planeras för föräldrar med barn i skolåldern. Handledning för nyanställda i mötet och växelverkan med föräldrarna. Skolornas föräldrakvällar planeras och genomförs tillsammans med föräldrarna. Ett utvecklingsprojekt kring fostringsgemenskap startar i utsedda daghem och skolor. Attityderna och arbetssätten hos personer som arbetar med barn och unga är barninriktade. Möjligheterna till fritidssysselsättning för barn och unga görs mångsidigare genom att erbjuda ledd verksamhet och lokaler övervakade av vuxna även till sådana ungdomar som inte deltar i målinriktad och/eller tävlingsinriktad hobbyverksamhet. 5.4 Välfärd ur organisationernas och församlingarnas synvinkel I Sibbo finns det flera allmännyttiga lokala föreningar som bedriver barn- och ungdomsarbete. På grund av att de kommunalanställda inte alltid känner till de tjänster som organisationer ordnar, kan ibland viktig kundstyrning till olika verksamheteter utebli. Kännedomen om organisationers tjänster bör inkluderas i introduktionen av nyanställda. Samarbetet med församlingarna bör fortsättningsvis vara aktivt och mångsidigt. Konkreta förslag: Kommunen stöder organisationernas arbete genom att förena organisationernas och kommunens personalresurser i samband med olika projekt och tillställningar. Kommunen stöder organisationernas arbete genom att hjälpa med informationen och att hitta målgrupper. Kommunens utbildningar görs tillgängliga även för lokala föreningars arbetstagare. Information om föreningarna och församlingarna ges också till nyanställda. Föreningssektorns maknadsföringsevenemang stöds. 6. SLUTORD Syftet med välfärdsplanen för barn och unga är att på kommunnivå beskriva hur barns och ungdomars välfärd kan stödas och ökas. Därför koncentrerar sig inte planen på barns och ungas problem, utan tyngdpunkten ligger på förebyggande arbete med betoning på ett styrkegivande synsätt. Av den respons som mottogs av planens utkast framgick att det är skäl att ytterligare lyfta fram det förebyggande arbetets roll. Denna respons mottogs av såväl personalen inom småbarnsfostran, ungdomsarbetet som elevvården. Även konst och kultur har en betydande positiv inverkan på barns, ungas och familjers välmående, vilket enligt responsen inte framgår av välfärdsplanen. Man bör också effektivera informationen om före-
byggande tjänster, och samarbetet med organisationer bör intensifieras. Detta har man talat om redan en längre tid, men koordineringen av samarbetet och informationen om tjänsterna bör ytterligare utvecklas. Det är fortsättningsvis utmanande för personalen att i vardagen komma ihåg vilka tjänster som finns att erbjuda familjer, utöver kommunens egna tjänster. Under remissrundan mottogs även respons över att behoven för barn och unga i skolåldern hade beaktats väl i planen, men att behoven för småbarn och sådana ungdomar som gått ut grundskolan fick mindre uppmärksamhet. Då nästa plan utarbetas är detta viktigt att beakta genom att se till att representanter för dessa tjänster är med i planens arbetsgrupp, likaså kultur- och idrottstjänsternas representanter. Av responsen framgick att man önskade mer detaljerade planer över åtgärder, tidtabeller och ansvarspersoner. Välfärdsplanen för barn och unga beskriver faktorer som påverkar barns och ungas välfärd. Således utarbetas detaljerade åtgärdsplaner inom avdelningarna och enheterna, i enlighet med linjedragningarna och prioriteringarna i denna plan. Välfärdsplanen för barn och unga uppdateras nästa gång år 2016 då den nya fullmäktigeperioden inleds. Således ska uppdateringen av välfärdsplanen för barn och unga sättas upp som bindande mål för 2016 för social-, hälso- och bildningsavdelningarna samt teknik- och miljöavdelningen. Kommunens ledningsgrupp utser en arbetsgrupp som ansvarar för den nya planen. Det är skäl att utse en mångprofessionell styrgrupp med uppgiften att följa upp genomförandet av planen. Välfärdsseminariet för barn och unga som ordnas årligen är ett bra och fungerande forum för att samla in information och erfarenheter av barns och ungas välfärd, förändringar och utveckling i välfärden samt aktuella utmaningar. Den nya lagen om elev- och studerandevård, som träder i kraft 1.8.2014, fastställer att kommunen är skyldig att i välfärdsplanen för barn och unga även inkludera studerandevårdens mål, en bedömning av studerandevårdens övergripande behov och tillgängliga tjänster för studerandevården samt de åtgärder med vilka man stärker den samverkande studerandevården och förmågan att erbjuda tidigt stöd för studerande. Dessutom måste man samla in information om välfärdsplanens förverkligande, uppföljning samt utvärderingen av studerandevårdens kvalitet. Då nästa välfärdsplan utarbetas bör det ovannämnda alltså beaktas.