6. Samhällsfördragsteorin En andra invändning berör däremot precis SFT:s egoistiska grundvalar. Tydligen kan vi bara ha skyldigheter mot andra varelser om vi tjänar på att ingå ett samhällsfördrag med dem, jämfört med varje annat alternativ. Men vi tjänar på detta bara om de andra har (a) förmågan att skada oss och (b) förmågan att avhålla sig från att göra detta. Bland grupper som inte uppfyller båda dessa villkor finns: små barn, djur, framtida generationer, förtryckta grupper.
6. Samhällsfördragsteorin En möjlig slutsats av detta problem för SFT: det går inte att rättfärdiga moralen på rent egoistiska grunder. Fråga: hur kan man modifiera SFT för att lösa detta problem? Ett vanligt svar: samhällsfördraget bör ingås mellan jämlika parter för att det ska kunna användas för att rättfärdiga moralen. Men detta krav på jämlikhet verkar vara oberoende av fördraget.
Utilitarismen är en teori om hur vi bör handla. I sin ursprungliga version utformades den av Jeremy Bentham, och utvecklades senare av fr.a. J. S. Mill. I sin enklaste version säger utilitarismen: En handling är rätt om och endast om den orsakar minst lika mycket lycka i världen totalt som varje alternativ handling.
Utilitarismen består av två huvudkomponenter: 1) En lära om vad som är bra för sin egen skull (eller vad som har finalt värde ), nämligen att lycka är det enda som har värde för sin egen skull (och inte bara som medel för att uppnå något annat). 2) Idén att vår moraliska skyldighet är att maximera det goda att orsaka så mycket vi kan av det som är bra för sin egen skull, vad det än är. Komponent (2) kallas vanligen för konsekvensialism. Det är möjligt att kombinera den med andra uppfattningar om vad som är bra för sin egen skull. Det går också att acceptera komponent (1) utan att acceptera komponent (2), vilket vissa också gör.
Hur fungerar utilitarismen? Det är enklast att visa med ett exempel (kraftigt förenklat) I exemplet står siffrorna för den totala lyckoeffekten för en viss individ av en viss handling. Handlingar Personer Kalle Lisa Anna Pelle A 3 0-1 7 B 5 1 2-5 C -1 4 0 3 D 6 10-8 2
Vilken handling bör utföras i denna situation? Svar: D. Varför? Svar: Därför att D har den högsta summan av lycka (10). I den här situationen är vi alltså moraliskt skyldiga att utföra handling D. Alla andra alternativ är fel. Om det finns mer än en handling med den högsta lyckosumman så spelar det ingen roll vilken vi utför. Handlingar Personer Kalle Lisa Anna Pelle A 3 0-1 7 B 5 1 2-5 C -1 4 0 3 D 6 10-8 2
Enligt utilitarismen är lycka det enda som har något värde för sin egen skull. Men vad är lycka? Enligt både Bentham och Mill är lycka samma sak som njutning eller välbehag ( pleasure ) även om de inte menade riktigt samma sak med denna term. Hedonism = läran att njutning är det enda som är bra för sin egen skull, och smärta är det enda som är dåligt i sig. Den ursprungliga utilitarismen var alltså hedonistisk.
Det finns dock icke-hedonistiska versioner av utilitarismen. Dessa vidhåller att lycka är det enda som har värde i sig, men de identifierar inte lycka med njutning (även om det kan vara en del av lyckan). Enligt den idag mest inflytelserika former av utilitarism är lycka = tillfredsställelse av individens önskningar (eller preferenser ).
Varför har så många utilitarister övergivit hedonismen? Det är viktigt att komma ihåg att en teori om vad som har värde i sig samtidigt är en teori om vad som gör en persons liv till ett bra liv. Hedonismen säger alltså att det enda som ett bra liv behöver är njutning. Inget annat har någon betydelse. Men det är just detta som leder till problem.
Två avseenden i vilka hedonismen verkar otillfredsställande: De flesta av oss eftersträvar inte bara njutning för dess egen skull utan även andra saker. Exempel är: kunskap, personliga relationer, karaktärsegenskaper, att göra saker, att åstadkomma saker. Dessa ting kan också ge njutning, men det är inte bara därför vi eftersträvar dem. Ofta är njutning eller smärta en respons på något annat som är bra eller dåligt oberoende av att det orsakar njutning eller smärta.
Varför acceptera utilitarismen? Intressant nog finns inget vedertaget argument för denna moralteori, trots att det är den kanske mest kända. En grundläggande tanke är dock denna: Om något är bra så är det enda rimliga att eftersträva detta så mycket det går om det inte går ut över någonting annat som är värt att eftersträva. Denna maximeringsprincip förefaller väldigt rimlig och ger stöd åt konsekvensialismen.
Det finns ett antal problem för utilitarismen, som inte har med hedonismen att göra, utan istället med den andra komponenten, konsekvensialismen. 1. Utilitarismen bryr sig bara om konsekvenser. Därför ignorerar den: rättigheter. Den säger till exempel att det är OK (och faktiskt obligatoriskt) att döda en person för att rädda livet på flera andra eller att rädda tillräckligt många andra från något mindre dåligt (en förkylning, säg). skäl för att handla som har med det förflutna att göra, t.ex. att man har lovat någon att göra något.
2. Utilitarismen kräver att vi ska vara helt opartiska. Detta leder till att: den inte skiljer på handlingar som vi bör utföra och handlingar som det vore berömvärt av oss att utföra, men som vi inte är skyldiga att utföra ( supererogatory actions ). T.ex. säger utilitarismen att jag är moraliskt skyldig att springa in i ett brinnande hus och rädda livet på flera andra personer, även om detta leder till att jag själv dör. vi måste åsidosätta personliga relationer som är viktiga för oss.
Hur kan utilitarister bemöta invändningarna (förutom att vägra gå med på att problemen är genuina)? 1. Den version av utilitarismen som vi betraktat hittills kallas handlingsutilitarism (HU), eftersom den säger åt oss att välja den handling som har de bästa konsekvenserna. Enligt en annan variant, regelutilitarismen (RU), bör vi istället följa de handlingsregler som är sådana att konsekvenserna blir bättre om alla följer dem än om de istället följer några alternativa regler.
Exempel: en regel som säger åt oss att aldrig ljuga kan ha bättre konsekvenser än en alternativ regel som tillåter att vi ljuger ifall vi bedömer att konsekvenserna av lögnen blir bättre än om vi inte ljuger. RU undviker (förmodligen) problemen för HU som vi såg tidigare. De bästa handlingsreglerna kommer t.ex. inte att tillåta att vi dödar en person för att rädda livet på flera andra, eftersom det kommer att orsaka stor rädsla hos många för att bli dödade i detta syfte.
RU har dock andra problem: Det är svårt att förklara varför man inte får bryta mot en regel även om konsekvenserna då skulle bli bättre. Skillnaden mellan RU och HU blir allt mindre klar om vi tillåts ha med undantag i reglerna och konsekvenserna av att ha med dessa verkar dessutom vara goda.
2. Utan att gå så långt som att acceptera RU kan utilitaristen peka på att en person som hela tiden strävar efter att i varje situation maximera lyckan i världen sannolikt kommer att orsaka mindre lycka än en person som istället lever i enlighet med konventionella moraliska regler, och att det därför är rätt att försöka bli en person som följer dessa regler snarare än en person som hela tiden försöker maximera.
3. Utilitaristen kan också gå på offensiven och hävda att de moraliska regler som kritikerna pekar på (det är fel att ljuga, döda etc.) själva bara kan försvaras med att de har goda konsekvenser; och att våra vardagliga moraliska omdömen (eller intuitioner ) inte går att lita på i de speciella fall som utilitarismens kritiker tenderar att åberopa.