Kartläggning av landets socialjourer 2009.

Kartläggning av landets socialjourer 2009. Bakgrund Vid BRIS Operativa enhets planeringsmöte i september 2009 fattades beslut om att BRIS skulle försöka göra en kartläggning av landets socialjourer. Detta med anledning av att BRIS-ombud vid ett antal tillfällen har stött på problem när de försökt kontakta socialjour för barns räkning. Det har ibland visat sig vara svårt att få tag på någon som vill eller kan ta emot en anmälan efter kontorstid. Enligt Socialtjänstlagen (SoL 3 kap 6 ) bör kommunerna tillhandahålla social jour eller annan därmed jämförlig verksamhet. Lagstiftningen är alltså inte tvingande på den här punkten. I begreppet socialjour ligger att alla som vistas i en kommun ska ha möjlighet till stöd och hjälp även utanför kontorstid. Om inte kommunen har en sådan organisation övergår ansvaret till socialnämndens ordförande, eftersom det är den nämnden som ytterst ansvarar för den sociala servicen till kommunens invånare. Det är Socialstyrelsen (från 2010-01-01) som har tillsynsansvaret om någonting inte fungerat när ett barn är i behov av stöd och hjälp. Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och landsting (SKL) har fått frågan om de gjort någon liknande kartläggning eller om de har information som kan bidra till BRIS kartläggning. Båda svarar att de inte har någon samlad information om landets socialjourverksamhet. Syfte Syftet med denna kartläggning är att få en bild av hur olika kommuner har eller inte har möjlighet att ta emot anmälningar om barn som far illa samt vidta åtgärder för att ge skydd och hjälp till utsatta barn utanför kontorstid, dvs. när socialtjänstkontoret är stängt. Vi ville också få en bild av hur pass tillgänglig informationen är för barn, om hur de kan få hjälp utanför kontorstid. Tillvägagångssätt Först gjordes försök att få fram uppgifter från SOS Alarm på central nivå om vilka kommuner som anslutit sin socialjour till SOS Alarm. SOS Alarm Sverige AB ägs till 50 procent av staten samt 50 procent av Sveriges Kommuner och landsting (SKL). Bolaget driver 18 SOS-centraler över hela landet. Tillsynsmyndighet för SOS Alarm är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Det är frivilligt för kommunerna att ansluta sin socialjour till SOS Alarm och nödnumret 112. Det visade sig att det inte fanns någon samlad information om vilka kommuner som anslutit sig. Försök att ringa runt till några av de 18 olika SOS Alarmcentralerna och be dem skicka denna information, visade sig inte heller ge så bra resultat. Endast Dalarna svarade med en lista över vilka kommuner där som anslutit sig. 1

Därefter söktes information på Internet på eniro.se samt på kommunernas hemsidor. 176 av landets 290 kommuner hade sådan information. Därefter återstod 114 kommuner där det inte gick att hitta någon information vare sig på eniro.se eller på kommunens hemsida, eller där informationen var bristfällig. Ibland hänvisar dessa kommuner till 112, till polisen 114 14, till socialtjänsten på dagtid, till kommunens växel eller till BRIS. Eller så finns ingen hänvisning alls. Till dessa 114 kommuner mailades en enkät som såg ut så här: Hej! BRIS, Barnens Rätt i Samhället genomför en kartläggning över vilka kommuner i landet som har socialjour (enligt SoL 3 kap 6 ) och vi skulle vara tacksamma om ni ville svara på följande frågor före den 15 dec 2009: A. Kan ni ta emot anmälningar om barn som far illa utanför kontorstid, samt utanför kontorstid vidta åtgärder för att ge skydd och hjälp till barn? B. Om ni svarat ja på första frågan; Är i så fall socialjouren bemannad av tjänstemän eller politiker? C. Om ni svarat ja på första frågan; Hur informeras allmänheten om hur man kommer i kontakt med socialjouren? (exempelvis via kommunens hemsida, Eniro eller på annat sätt) Med vänliga hälsningar osv Enkäten har skickats till kommunernas officiella mailadresser (enligt lista på skl.se) och därifrån i de flesta fall vidarebefordrats till socialchefer eller annan personal inom socialtjänsten. Efter den 15 december skickades en påminnelse till de kommuner som inte svarat. När denna rapport skrevs, hade vi fått svar från 96 kommuner och 18 hade inte svarat. Av resursskäl har vi valt att inte skicka enkäten till alla kommuner och den information som vi frågade efter i enkäten kunde återfinnas på hemsidorna för några av de 176 kommunerna som inte fått enkäten, men inte på alla. RESULTAT 1. Resultat från enkätsvar och hemsidor 1.1. Finns socialjour i kommunen? Det visade sig inte vara så, att det antingen finns eller inte finns en socialjour i kommunerna. Det man kallar socialjour kan se ut på många olika sätt och det saknas en enhetlig definition. Jouren kan vara tillgänglig hela eller delar av icke-kontors-tiden. Många bemannade socialjourer är stängda mellan klockan 24-08 eller 02-08. Efter att socialjouren stängt kan tjänstemän ha jour i hemmet resten av natten. Det kan också vara så att tjänstemannajouren /beredskapen övertas av politiker efter ett visst klockslag på natten. I några kommuner bemannar tjänstemän socialjour 2

eller har beredskap i hemmet på helgen men har stängt på vardagskvällar. På flera håll har småkommuner gått samman och organiserat en gemensam socialjour, lokaliserad i en av kommunerna. Socialjour kan utgöras av följande: Tjänstemän bemannar en socialjour. En eller flera personer är i tjänst. Tjänstemän har organiserad beredskapsjour i hemmet. Den kan vara schemalagd och flera olika tjänstemän kan turas om att ha beredskap. Det kan också vara politiker som har organiserad beredskapsjour, exempelvis var tredje vecka. Då är det oftast socialnämndens ordförande, vice ordförande eller annan nämndeman i socialnämnden. Politiker eller tjänstemän, vanligtvis socialnämndens ordförande och/eller socialchefen är alltid nåbara på telefon (mobiltelefon eller hemtelefon). Det ingår i uppdraget och SOS Alarm eller polisen har deras telefonnummer. För övrigt är inte denna form av beredskap organiserad. 265 kommuner har någon form av socialjour/beredskap enligt enkätsvar eller hemsidor. 18 kommuner har inte svarat på enkäten, så där vet vi inte hur det förhåller sig. Av dessa 265 är det 138 kommuner där vi inte vet på vilket sätt de organiserat sin socialjour, eftersom de inte fått enkäten och information om hur socialjouren är organiserad inte framgår på hemsidan. Elva kommuner planerar att starta någon form av socialjour/beredskap under 2010, enligt protokoll som finns på Internet. Sju kommuner svarar att de inte har någon form av social beredskap utanför kontorstid. (Tabell 1) 1.2. Hur kontaktar man socialjouren? Det finns inget enhetligt sätt att kontakta socialjouren som alltid fungerar, till exempel 112, utan dit är det bara vissa kommuner som anslutit sig. Personal på SOS Alarm berättade att de har telefonnummer som de kan koppla till när någon behöver hjälp, förutsatt att kommunen är ansluten. Dessa telefonnummer är inte offentliga. De kan gå till en bemannad socialjour, till en tjänsteman med beredskapsjour, till en politiker med organiserad beredskapsjour eller till en politiker som alltid är nåbar, oftast ordförande eller vice ordförande i socialnämnden. För vissa kommuner (okänt vilka) hänvisar SOS Alarm till Jourhavande medmänniska, som ju är en ideell samtalsjour utan möjlighet att agera. Enligt denna kartläggning skulle 94 kommuner vara anslutna till SOS Alarm. Siffran är rätt osäker eftersom den bygger på utredarens slutsatser efter att ha läst hänvisningar på kommuners hemsidor samt på vad vissa kommuner svarat på enkäten, trots att de inte fått den frågan. Det troliga är att fler än 94 kommuner är anslutna. 78 kommuner hänvisar till Polisens direktnummer 114 14 och att man därefter ska begära att få bli kopplad till socialjouren. Många anger också att 3

sjukvården, psykiatrins akutmottagning eller sjukvårdsupplysningen har numret. På 68 kommuners hemsidor anges ett direktnummer till socialjouren eller till den person som har beredskapsjour eller som alltid är nåbar. På några kommuners hemsidor anges ett mobilnummer till socialnämndens ordförande men inte nödvändigtvis med någon text som berättar om social beredskap. (Tabell 2) 1.3. Vilka bemannar/har beredskap i socialjouren? Bemanningen/beredskapen kan utgöras av antingen tjänstemän inom socialtjänsten eller politiker i socialnämnden. Enligt de uppgifter som kommit fram är det något vanligare med tjänstemän än med politiker. I de flesta fall när man anger att socialjouren bemannas av politiker, agerar inte politikern själv, utan kontaktar vid behov en tjänsteman, för att denne ska vidta någon form av åtgärd. Men det förekommer (i 18 av de kommuner som fått enkäten) att man anger att politikern själv är den som vidtar åtgärder vid behov. I de fall då en politiker står i första ledet och alltså är den som kontaktas först, ska politikern avgöra allvarlighetsgraden i ärendet och fatta beslut om ifall någon tjänsteman ska kontaktas eller andra åtgärder vidtas omedelbart, eller ifall det kan vänta tills socialtjänstkontoret har öppnat. En kommun svarar att de visserligen inte har en socialjour och inte heller någon information om vart man vänder sig efter kontorstid men att man räknar med att allmänheten förstår att de alltid kan ringa socialnämndens ordförande, vars telefonnummer står på kommunens hemsida eller kontakta socialchefen som alla (enligt socialchefen i denna lilla kommun) vet vem det är. (Tabell 3) 1.4. Finns möjlighet till omedelbar åtgärd? Alla kommuner som svarat på enkäten, förutom de sju kommuner som svarat att de inte har någon form av socialjour, har svarat ja på denna fråga. Kommunerna anser sig kunna vidta åtgärder omedelbart vid behov. Troligtvis gäller det även flertalet av de kommuner som inte fått enkäten. (Tabell 4) 1.5. Hur har BRIS hittat informationen? Efter genomgång av samtliga 290 kommuners hemsidor och sökningar på Eniro för samtliga, kunde konstateras att många kommuner (176) har information om socialjour (det kallas inte alltid socialjour) på sin hemsida, även om den är svår att hitta, trots att man vet vad man ska leta efter. Det är definitivt inga barnvänliga sökvägar bland dessa abstrakta begrepp. Man klickar till exempel på Tjänster och service, Vård och omsorg, Individ och familj, Hälsa och omsorg, Råd och stöd, Socialt stöd eller liknande. Därefter klickar man vidare på underrubriker, ibland i flera nivåer. Via sidornas sökfunktion får man ytterst sällan napp på ordet socialjour. Inte heller i den alfabetiska uppräkningen av sidans innehåll finner man särskilt ofta ordet socialjour. På några få kommuners hemsidor kan man 4

därefter hitta rubriken Barn som far illa eller Våld i nära relationer. Där kan finnas instruktioner för hur man gör en anmälan till socialtjänsten men inte nödvändigtvis information om vad man gör efter kontorstid. Men de sistnämnda är konkreta rubriker som gör att det blir något lättare att hitta. Eniro har egentligen bara telefonnummer till socialjouren i Sundsvall, Lund, Stockholm och Göteborg. Övriga hittar man via Eniro Supersök som är en vanlig sökmotor på nätet som kan hitta information på kommunernas hemsidor och så kan man klicka sig vidare dit. (Tabell 5) 1.6. Hur får allmänheten information om socialjouren, enligt kommunen? Frågan har gällt kommunernas uppfattning om den information som ges ut. Här vet vi bara när det gäller de kommuner som fått och besvarat enkäten. En intressant uppgift är att 19 kommuner anser att allmänheten informeras via deras hemsida, samtidigt som det varit omöjligt (för BRIS utredare) att hitta denna information. Åtta kommuner uppger att de har nya hemsidor på gång och att där kommer att finnas information. 45 kommuner uppger att de medvetet inte låter allmänheten veta hur man kontaktar socialjouren, den kontakten ska uteslutande tas på initiativ av polis, SOS Alarm, sjukvård eller annan instans. Det finns i dessa fall oftast inte heller någon information om att man kan kontakta någon av dessa instanser vid akuta fall utanför kontorstid. Man måste alltså själv (även som barn) känna till att man genom att ringa till exempelvis polisen, inte bara kan nå polisen, utan även (ibland) socialjouren. (Tabell 6) 2 BRIS egna erfarenheter 2.1 BRIS-ombudens erfarenheter BRIS-ombuden (anställda i BRIS med ansvar för stödverksamheten) får ibland i uppdrag av barn att försöka kontakta socialjouren. Därför skickades en fråga till samtliga BRIS-ombud där de ombads beskriva sina erfarenheter av att det senaste året ha försökt kontakta socialjouren om utsatta barn som har ringt till Barnens Hjälptelefon efter kontorstid och befunnit sig i en akut situation. Följande erfarenheter har BRIS-ombuden redogjort för: 1. Kontakt med socialjouren i Norrköping, direktnummer på kommunens hemsida. Bra bemötande av tjänsteman, man hade beredskap för att vidta åtgärder direkt. Återkoppling till BRIS. 2. Kontakt med socialjouren i Göteborg, direktnummer på kommunens hemsida. Bra bemötande av tjänsteman, man hade beredskap för att vidta åtgärder direkt. Återkoppling till BRIS. 3. Småland, kommunens namn ej dokumenterat, svårt att hitta information, samtal med socialnämndens ordförande som inte alls visste sitt uppdrag eller sitt mandat. Ovana vid att hantera akuta fall och ingen organisation kring detta. Slutade med ett löfte att kontakta tjänsteman och barnet. Ingen återkoppling till BRIS. 5

4. Höganäs, två BRIS-ombud med Internetuppkoppling och mycket kunskap om hur samhället är organiserat, hade stora svårigheter att hitta information och att nå fram till en person kom kunde ta tag i saken. Ingen i kommunens eller socialtjänstens växel visste vilken socialsekreterare som hade jouren. Den tjänsteman som man till slut nådde, uppgav att det inte fanns någon socialjour efter kontorstid på vardagar. 5. Kontakt med socialjouren i Örebro, direktnummer på kommunens hemsida. Bra bemötande av tjänsteman, man hade beredskap för att vidta åtgärder direkt. Återkoppling till BRIS. 6. Kontakt med socialjour, kommunens namn ej dokumenterat. Bra bemötande av tjänsteman, man hade beredskap för att vidta åtgärder direkt. Återkoppling till BRIS. 7. Kontakt med socialjouren i Nora via 112 som kopplade till polisen som gav mobilnumret till socialjouren. BRIS-ombudet fick kontakt med tjänsteman som därefter kontaktade sin chef. Beredskap för att vidta åtgärder. Bra bemötande och återkoppling till BRIS. 8. Kontakt med socialjouren i Stockholm, Västerort. Bra bemötande av tjänsteman och beredskap att vidta åtgärder direkt. Återkoppling till BRIS. 9. Kontakt med SOS Alarm som gav information om socialjouren i Malmö. Bra bemötande av tjänsteman och visade handlingskraft. Återkopplade aldrig till BRIS. 10. Hittar ingen socialjour i vare sig katalog eller på nätet hos en mellansvensk kommun. Tar kontakt med socialnämndens ordförande. Han förstår inte varför BRIS-ombudet pratar med honom, men lovar efter övertalning att ta hand om ärendet. Ingen återkoppling till BRIS. Enligt BRIS-ombudens erfarenheter har det varit problematiskt att få hjälp från socialjour i vissa små kommuner, men fungerat bra i storstadskommuner. DISKUSSION Ej enhetligt över landet Kartläggningen visar att kommunernas förmåga att tillhandahålla socialjour är väldigt olika i olika kommuner. Storstadsregionerna har bäst organisation kring detta. Även vissa småkommuner har fungerande lösningar, där man har gått samman flera kommuner med en gemensam socialjour som servar alla kommunerna, fast den är lokaliserad i en av kommunerna. Men ett stort antal kommuner saknar tjänstemannajour och sju kommuner saknar helt social beredskap utanför kontorstid. Svårt att hitta information Det är generellt väldigt svårt att hitta information om socialjouren. Även i de kommuner som har en tydlig informationssida på sin hemsida, är det svårt att finna denna bland alla abstrakta begrepp. Det finns inga enhetliga sökvägar och kommunernas hemsidor är definitivt inte barnvänliga. Man 6

kan anta att det i det närmaste är omöjligt för barn och ungdomar att själva hitta den här informationen. Det verkar inte som om någon kommun har tänkt sig att barn själva ska kunna kontakta socialjouren i en akut situation, utan att kontakten ska tas av en vuxen. Fast när ett barn hamnar i en akut kris utanför kontorstid, så är det ju oftast just det som fattas en vuxen som kan hjälpa till. Olika kontaktvägar Det finns inget enhetligt sätt att kontakta socialjouren. Ett antal kommuner har anslutit sig till SOS Alarm och där kan man bli vidarekopplad om man ringer 112. Andra kommuner har en vidarekoppling via polisens växel och då ringer man 114 14. Sen finns det många kommuner som dessutom har ett direktnummer, det kan vara till en bemannad socialjour eller ett mobilnummer till politiker eller tjänstemän. När man har hittat ett telefonnummer som man kan ringa kommer man sällan direkt till den person som kan ta tag i ärendet, utom i de kommuner som har bemannad socialjour med tjänstemän som svarar på ett direktnummer eller kommuner med tjänstemän som har organiserad beredskap i hemmet. Det kan vara svårt och omständligt att hitta rätt person och man kan behöva förklara sitt ärende många gånger. Politiker som inte vet hur de ska agera Enligt BRIS-ombudens erfarenheter är politiker i socialnämnden inte alltid införstådda med ansvaret att vara tillgängliga och saknar ibland kunskap om hur de ska agera vid akuta fall. Inte ens tjänstemännen är alltid införstådda med vad som gäller i kommunen efter kontorstid. Man kan ställa sig flera frågor kring den politikerbaserade formen av beredskap: 1. Hur kompetent är generellt sett en politiker, när det gäller att avgöra ifall ett barns situation kräver en omedelbar åtgärd eller inte? 2. Vad händer om politikern är på semester eller sjuk, på fest eller kanske till och med berusad? 3. Hur väl informerade är politiker i socialnämnden om det ansvar som åligger dem, att alltid vara nåbara och kunna fatta viktiga beslut dygnet runt? Slutsats Denna kartläggning visar på stora brister i samhällets skyddsnät när det gäller förmågan att vidta åtgärder för barn i akut behov av hjälp utanför kontorstid, i synnerhet utanför storstadsregionerna. Det finns små möjligheter för barn och ungdomar själva att hitta rätt information och att ta kontakt med rätt instans, i synnerhet i de kommuner där organisationen och informationen kring socialjourverksamheten är bristfällig eller obefintlig och där de ansvariga saknar kunskap om och erfarenhet av att hantera akuta situationer. 7

Det vore önskvärt med en tydligare lagstiftning som sätter press på de små kommunerna att gå samman och organisera socialjour på ett professionellt sätt. Det vore också önskvärt att alla kommuner ansluter sig till SOS Alarm när det gäller socialjour, så att det bara finns ett nummer att ringa. Utifrån barnens perspektiv är det egentligen inte lämpligt att socialjouren nås endast via polisen, eftersom barnen inte i första hand vill göra en polisanmälan utan en anmälan till socialtjänsten och när kontaktvägen går via polisen, kan det avskräcka barnen från att ta kontakt. Det borde finnas en ingång från första sidan på varje kommuns hemsida, som riktar sig till barn; FÖR BARN, där barn kan få lättbegriplig information om sådant som de kan ha behov av att veta, till exempel om sina rättigheter och hur man får hjälp om man far illa. En dygnet-runt-öppen telefonjour för barn med ett gemensamt gratisnummer för hela landet, som alla barn får information om, skulle överbrygga många av de hinder som finns. Det finns ett stort behov av en Barnfridslinje som har öppet dygnet runt, med professionell personal som kan hjälpa barnen att hitta rätt och ta kontakt, samt trycka på om det behövs. 8

Socialjourer 2009 Tabeller : 290 Tabell 0. Kartläggningen bygger på Hittat information på 176 kommunens hemsida* Skickat enkät via mail** 114 Kommuner som svarat 96 Kommuner som inte 18 svarat *Dessa kommuner har inte fått enkät via mail och således är det vissa saker vi inte vet om deras socialjourer, därav de höga siffrorna för Ej framkommit. (Se fråga 1-4 samt fråga 6.) **Till de kommuner vars hemsidor hade bristfällig eller inte någon information, skickades en enkät med tre frågor, se ovan. Tabell 1. Finns socialjour i kommunen enligt kommunens hemsida eller enligt enkätsvar? Ja. Socialjour 58 (bemannad) Ja. Beredskap 26 (organiserad) Ja. Politiker eller 43 tjänsteman är alltid nåbar på telefon Ja, men oklart på vilket 138 sätt Nej* 7 Ej framkommit 18 n=290 Av de 138 kommuner som har någon form av social jour, men där vi inte vet på vilket sätt, så framgår från protokoll som hittats på Internet, att 11 kommuner planerar att starta socialjour under 2010. *De 7 kommuner som svarat nej har inte svarat på de följande frågorna i enkäten. Därför är dessa ej medräknade tabell 2, 3 och 6. 9

Tabell 2. Hur kontaktar man socialjouren? Direktnummer anges 68 112 (SOS Alarm) 94 114 14 (polisen) 78 Ej framkommit 43* n=283 (de kommuner som svarat nej enligt Tabell 1 ej inräknade) *Dessa utgörs dels av de kommuner som inte svarat på enkäten eller svarat men inte på den frågan, och dels av kommuner där vi via offentliga dokument kunnat konstatera att kommunen har en socialjour men där hemsidan inte ger någon information om hur man kommer i kontakt med den. Tabell 3. Vilka bemannar/har beredskap i socialjouren? Socialtjänstemän 79 Politiker agerar själva 18 Politiker som kontaktar 28 socialtjänstemän Både politiker och 16 socialtjänstemän Ej framkommit 142 n=283 (De kommuner som svarat nej enligt Tabell 1 ej inräknade) Tabell 4. Finns möjlighet till omedelbar åtgärd? Ja 97 Nej 7 Ej framkommit 186 n=290 10

Tabell 5. Hur har BRIS hittat informationen? Eniro.se sökord : 4 socialjour och kommun Kommunens hemsida* 80 Eniro supersök hittar 84 info på kommunens hemsida Protokoll eller andra 8 dokument på Internet Hittar ingen info på 114 Internet n=290 *Angående dessa sidors barnvänlighet, se rapporten. Tabell 6. Hur får allmänheten information enligt kommunen? Kommunens hemsida* 23 Information på 8 hemsidan kommer inom kort Eniro.se eller 1 telefonkatalogen Både eniro och 3 telefonkatalogen Annan 2 kommuninformation Ingen information ges 45 till allmänheten n=82 (Kommuner som har fått enkäten samt besvarat fråga C) *Av de kommuner som fått enkäten och som svarat uppger 23 att allmänheten informeras om socialjouren via kommunens hemsida. BRIS har dock inte kunnat hitta den informationen i mer än 4 fall och i dessa har den varit bristfällig. Vi reserverar oss för svar och information som kan ha inkommit efter det att rapporten färdigställdes. 11