FTEA12:4 Vetenskapsteori Tolkande vetenskaper - Hermeneutik -
Hermeneutik Hermeneutik: studiet av vad förståelse är, och hur vi bör gå tillväga för att uppnå förståelse. Hermeneutiken har sin historiska utgångspunkt i exegetiken (Bibelforskning). Som metod betraktad är hermeneutiken främst förknippad med humanvetenskaperna.
Innan vi går in på detaljerna hos den hermeneutiska metoden bör vi bekanta oss med några huvudbegrepp. Den hermeneutiska cirkeln (spiralen): Ett huvudtema hos hermeneutiken är att meningen hos en del endast kan förstås om den sätts i samband med helheten.
Helhet Del
Föllesdal et al. skiljer mellan fyra olika typer av hermeneutiska cirkelstrukturer: (a) Helhet-del-cirkeln (b) Subjekt-objekt-cirkeln (c) HDM-cirkeln (d) Fråga-svar-cirkeln De tre första cirklarna har att göra med rättfärdigandet av en tolkning.
All vår förståelse av ett viss meningsfullt material sker mot bakgrunden av vår förståelsehorisont. Förståelsehorisont: mängden av de medvetna och omedvetna uppfattningar och hållningar som vi vid en given tidpunkt hyser, och som vi inte riktar vår uppmärksamhet på. De uppfattningar och hållningar vi erhåller genom vår tolkning av ett meningsfullt material kan komma att inkluderas i vår förståelsehorisont och därmed fördjupa vår förståelse av materialet.
En viktig distinktion. När vi använder oss av tolkning som metod för att uppnå förståelse bör vi skilja mellan den faktiska meningen hos ett meningsfullt material och dess avsedda mening. Intentionellt felslut: slutledning som från premisser om avsedd mening drar slutsatser om faktiskt mening.
Förståelseobjekt: Vilka objekt utgör föremål för förståelse? Vilka objekt är meningsfulla? (A) Personer (B) Handlingar (C) Produkter (artefakter) Vad gäller handlingar är det enligt Föllesdal et al. ingen skillnad mellan förståelse och förklaringar. Vi kommer främst att diskutera förståelsen av produkter.
Hermeneutiska metodaspekter Tolkningsmönster: Refererar till den sammanhängande helheten av deltolkningar. Fritt från interna motsägelser. Externt konsistent (överensstämmer med andra tolkningsmönster på området). Tolkningsmönstret ska ge en djupare förståelse av texten (en annan aspekt än den omedelbara). Kritiska reflektioner om föreställningar lyfter mönstret över common sense nivån.
Text: Föremålet för tolkningen är inte fakta eller data, utan en text (Jmf. Produkt). Texten kan bestå av skrivna eller talade ord, men även vara bildlig, varvid sociala handlingar uppfattas som meningsfyllda symboler. Fakta (resultat) framgår genom tolkningsprocess (ej utgångspunkter). Texten bör kontextualiseras för att skapa nya referensramar. Originalitet genom rekontextualisering (att placera texten i en främmande kontext).
Dialog: Vi ställer frågor till texten och lyssnar i dialogform. Initiala frågor genom förförståelsen som förfinas. En dialektik mellan förförståelse och ny förståelse. Argumentera för och emot med läsaren (en pågående dialog i skrivprocessen). Medvetenhet om specifika genrer.
Hermeneutisk praktik I traditionell hermeneutik skiljer man mellan tre stadier i arbetet med ett verk (ex. text): (1) Förståelse (2) Utläggning (3) Användning
Förståelse (a) Författarens avsikt med texten. (b) Vad författaren uttrycker i texten. (c) Vad texten uttrycker för en bestämd mottagargrupp. För att erhålla en förståelse av texten och författarens intentioner med texten måste vi använda oss av den hermeneutiska cirkeln.
Utläggning Vi uttrycker det vi förstått på ett sätt som anpassats till den mottagargrupp vi skriver för. Användning Vi applicerar det vi har kommit fram till i de två tidigare stadierna på vår egen situation.
Ny-hermeneutik Hans-Georg Gadamer, 1900-2002 Sanning och metod (1960) Elev till Martin Heidegger 1889-1976
Tvistefrågan mellan traditionella hermeneutiker och ny-hermeneutikerna bottnar i hur fritt vi kan förhålla oss till vår egen och andras förståelsehorisont. Enligt Gadamer kan vi aldrig helt frigöra oss från vår egen förståelsehorisont (livsvärld) genom kritisk och objektiv reflektion. Vi kan endast partiellt belysa vissa delar och är alltid hänvisade till att göra det utifrån resten (universalitetskravet).
För-domar: Det finns ingen neutral ståndpunkt från vilket vi kan välja bland ståndpunkter i vår förförståelse. Det bästa vi kan göra är att justera våra för-domar så att de överensstämmer med texten. När två förståelsehorisonter justeras så att de smälter samman (blir eniga) erhåller vi förståelse. Förståelse = horisontsammansmältning
Gadamer hävdar att vi inte kan skilja mellan förståelse, utläggning och användning. En sådan distinktion förutsätter att vi kan röra oss fritt mellan två eller flera förståelsehorisonter (någonting som Gadamer förnekar). Genuin förståelse förutsätter att texten angår oss. När vi väl insett detta så lär vi oss att ställa äkta frågor (frågor som möjliggör en horisontsammansmältning). Texten uppfattas då inte som en kuriositet, utan som en källa till insikt.
Gadamer ger även uttryck för att vi endast kan erhålla förståelse av texter som kan utgöra källor till insikt och i den meningen vara fullkomliga (i stort sett sanna och korrekta). Därmed bör vi koncentrera oss på att förstå texter som man kan hysa sådana förväntningar på (eminenta, klassiska verk). Denna auktoritetstro hos Gadamer gör att han oftast betecknas som konservativ (höger).
Kritisk hermeneutik Jürgen Habermas, 1929 Knowledge and Human Interests (1972) Medlem av Frankfurtskolan.
Habermas förhöll sig kritisk till Gadamers auktoritetstro (vänster). Horisontsammansmältning kan inte utgöra ett kriterium för korrekt tolkning. Enighet kan uppnås på många olika sätt. Vi kan förändra vår förståelsehorisont och därmed nå en horisontsammansmältning. Men vi kan även finna en tolkning som överensstämmer med vår förståelsehorisont.
Vi bör ha kriterier som möjliggör att vi kan skilja mellan förståelse och missförståelse. Denna lösning står enligt Habermas att finna i den kritiska hermeneutiken. Den hermeneutiska processen (förstådd som en dialog) är systematiskt förvriden. För att kunna uppnå den ideala talsituationen måste vi avtäcka de underliggande mekanismer som förvrider dialogen. Systematiska försök att avtäcka dessa mekanismer kallar Habermas för ideologikritik.
Diskussionsfrågor (1) Kan vi göra en åtskillnad mellan förståelse och förklaring? Är inte förståelse det vi erhåller genom att greppa en korrekt förklaring? (1) Går det att skilja mellan faktiskt mening (textens betydelse) och avsedd mening (författarens ursprungliga mening)?
Tentamen Ordinarie tentamen: tisdagen den 18 december, kl. 14-18, Victoriastadion 2b-2d Omtentamen: måndagen den 7 januari, kl. 15-19, sal 104 (anmäl er 1 vecka före!) Uppsamlingstentamen: 9 februari (anmäl er 1 vecka före!)
Läsinstruktioner Chalmers, Alan 2003: Vad är vetenskap egentligen? Kap. 1 11 och 14 15. Hospers, J. 1997: An Introduction to Philosophical Analysis. Kap. 4. Marc-Wogau, Konrad 1996-2007: Filosofin genom tiderna. Kuhn, Popper, Collingwood och Hempel. Føllesdal, Walløe och Elster Argumentationsteori, språk och vetenskapsfilosofi. Hela kap. 5. 10 14 ( 15 17) och 22 28. PowerPoint-presentationerna (finns på hemsidan www.fil.lu.se).