KYRKOTONARTERNA (namnet härstammar från den Europeiska kyrkomusiken) eller DURDIATONISKA SYSTEMET eller MODES eller MODUS eller MODALA SKALOR eller. Att förstå hur Kyrkotonarterna (Modes etc.) fungerar är viktigt för alla som sysslar med improvisation, arrangering eller komposition. Det finns många varierade förklaringar om ämnet, men eftersom detta är ett ganska omfattande område leder det ofta till förvirring i början då det är svårt att greppa det praktiska. (Mer om detta på nästa sida) Hur som helst fungerar systemet på detta vis: Om man harmoniserar (staplar terser/varannan skalton) en ren (C) durskala får man sju diatoniska ackord (fyrklanger) CMaj7 Dm7 Em7 FMaj7 G7 Am(7) Bm7b5 I maj7 II-7 III-7 IV Maj7 V7 VI-(7) VII-7b5 (Detta känns antagligen igen från tidigare musikteori) Dessa ackord ingår således i C durs tonart och ur improvisationssynpunkt skulle det alltså gå bra att spela en C durskala igenom ovanstående ackordrunda. Skulle man sedan relatera tonmaterialet (C durskala) till varje ackords grundton (C durskala över Fmaj7.. C durs toner från F ) så öppnar vi plötsligt dörren till kyrkotonartsmysteriet. Om man spelar (C) durskalans omvändningar: C-durskala från C, C- durskala från D, C-durskala från E etc. så uppstår sju olika modala skalor. Dessa (modala) skalors tonmaterial bildar Modes (stämningar) eller Modus. Vad skalorna/kyrkotonarterna heter, och hur de låter, är förklarat på de följande sidorna.
Mer om Modes Ett effektivt sätt att lära örat hur varje modus (kyrkotonart) låter är att harmonisera skalans grundton med durtonartens durtreklanger Tonika/Subdominant/Dominant ( 1 4 5 ). I C dur blir det; C, F och G. Det tre durtreklangerna innehåller tillsammans alla skaltoner: C = C E G F = F A C G = G B D För att harmonisera ett modes, och tydligt få fram dess karaktär, tar man grundtonen i kyrkotonarten och använder som pedalbas, och spelar sedan 1, 4, & 5 treklangerna ur grundtonarten. Ex 1. G mixolydisk ackordrunda : F/G G/G C/G : Ibland är det bättre att utelämna 1 treklangen, det är huvudsakligen 4 och 5 klangerna som ger bäst moduskaraktär, speciellt vid moll klanger Ex 2. A eolisk ackordrunda : F/A G/A : Ett exempel på lydisk tonalitet är Joe Satrianis Flying in a blue dream Ex 3. ( A lydisk E dur 4 & 5 klanger = A & B
Jump med Van Halen ger ett Joniskt exempel Ex 4. För att få en bättre översikt är det bra att dela upp tonaliteterna/modusen i släktskap: Dur/ Maj7 klanger: Moll/Moll7 klanger: Jonisk, Lydisk Eolisk, Dorisk, Frygisk 7 : Mixolydisk Moll7b5: Lokrisk De sju modusen består alltså av; 2 durtonaliteter, 3 molltonaliteter, 1 dominant (7), och en halvförminskad (m7b5) Lyssna/spela igenom klangerna/modusen med utgångspunkt från A som pedalbas: Moll modus: A Dorisk (G dur) treklanger (G) C D med A i bas A Eolisk (C dur) treklanger (C) F G med A i bas A Frygisk (F dur) treklanger (F) Bb C med A i bas (skippa 1 treklangen i mollmodus och lokrisk) Fortsätt själv med övriga modus med utgångspunkt från A
Från Penta till Modes Att lära in kyrkotonarterna innebär en hel del nya mönster och positioner på greppbrädan. För att underlätta detta kan det vara bra att ta utgångspunkt i något som man redan kan. De flesta kan t ex en pentaskala. I följande exempel ska dur och moll pentan i grundläge visa vägen till de sju modala ackordskalorna. Vi börjar med mollpentan A är sjätte steget i C dur Am penta innehåller tonerna: ACDEG A eolisk innehåller tonerna: ABCDEFG Vi behöver alltså bara lägga till B och F i mollpentan för att få A eolisk Från femte band D är andra steget i C dur Dm penta innehåller tonerna: DFGAC D dorisk innehåller tonerna: DEFGABC Vi behöver alltså bara lägga till E och B i mollpentan för att få D dorisk Från tionde band
E är tredje steget i C dur Em penta innehåller tonerna: EGABD E frygisk innehåller tonerna: EFGABCD Vi behöver alltså bara lägga till F och C i mollpentan för att få E frygisk Från tolfte band -------------------------------------------------------------- Det var Eolisk, Dorisk och Frygisk med utgångspunkt från mollpenta. Nu följer Lydisk och Mixolydisk med utgångspunkt från Dur penta. C durpenta från åttonde band F är fjärde steget i C dur F penta innehåller tonerna: FGACD F lydisk innehåller tonerna: FGABCDE Vi behöver alltså bara lägga till B och E i pentaskalan för att få F lydisk Från trettonde band Obs! Lägg märke till att en mollpenta form har smugit sig in här, närmare bestämt en E moll penta från tolfte band. Användbart!
G är femte steget i C dur G penta innehåller tonerna: GABDE G mixolydisk innehåller tonerna: GABCDEF Vi behöver alltså bara lägga till C och F i pentaskalan för att få G mixolydisk Från tredje band Det var det. Från durpenta till Jonisk (ren dur) har jag inte tagit med eftersom allt om Modes förutsätter kunskap om den rena durskalan. Lokrisk är i sig självt inte speciellt användbar. -------------------------------------------------------------- För ytterligare översikt: studera vilka toner/intervall som ingår, samt vilka toner som (oftast) är mindre lyckade att använda vid improvisation/komposition: Ackord/Funktion Spänningstoner Undvik Skala I Maj7 9 11 13 11 Jonisk II moll7 9 11 13 13 Dorisk III moll7 b9 11 b13 b9 b13 Frygisk IV Maj7 9 #11 13 - Lydisk V 7 9 11 13 11 Mixolydisk VI moll7 9 11 b13 b13 Eolisk VII moll7b5 b9 11 b13 b9 b13 Lokrisk Undvik = inte alls givet, experimentera själv med spänningstonerna
Mer lyssningsexempel Jonisk: Är vi ju vana vid; Jump och andra poplåtar Dorisk: Moll7 med nia och stor sexa, So What (Miles Davis), Another brick in the wall (Pink Floyd) Santana rundan : Am7 D/A : Frygisk: Spanskt sound, mollackord med sänkt nia och liten sexa Typisk ackordrunda-e frygisk : Em F G Em : Lydisk: Maj7#11 ackord, Flying in a blue dream (Satriani) Svensk och Norsk folkmusik Ex: Mixolydisk: 7, 7sus, 9, 13 och 11 ackord, bluesigt sound men även lite österländskt. Typiskt använd i blues; bluestolva i A; A mixolydisk på alla A7 ackord Ex: Eolisk: Ren moll, Moll (7) ackord med liten sexa, vis-moll : Am Em F G : Lokrisk: Moll7b5 ackord, liten praktisk användbarhet