Varför musikteori? Toner - grunden inom musikteori

Transkript

1 Varför musikteori? Musikteori kan ibland kännas som ett onödigt ont, men när man väl gör framsteg öppnar sig många möjligheter. Här presenteras en sammanfattning utav det som vi har arbetat med på lektionstid. En del saker repeteras flera gånger om här, därför att vissa delar i musikteorin är lite viktigare än andra. Sen har jag också förklarat lite mer ingående i vissa moment som är mer komplicerade, där syftet är att du som elev ska få möjlighet att få en bredare och djupare kunskap om just musikens byggstenar. Toner - grunden inom musikteori De flesta typer av musik använder det traditionella germanska tonsystemet som är baserat på tolv toner samt deras oktaver. Sju av dessa kallas för stamtoner (vita tangenterna på ett piano) och övriga kallas för härledda toner (de svarta tangenterna). Stamtonerna är i tur och ordning: C D E F G A B(H) C Tonen B kallas ibland H i Sverige och Tyskland medan B är mer internationellt gångbart. Det innebär att om man ska spela ackord ur svenska noter kan H förekomma medan noter, videor och tabulatur på nätet oftast använder B. De härledda tonerna får man genom att höja eller sänka stamtonerna ett halvt tonsteg. Höjningar markeras med kors-förtecken (#) och sänkningar med b- förtecken (b). Namnen för de härledda tonerna ändras också. Vid höjning av en stamton läggs ändelsen -iss till notnamnet. Ett höjt C blir t.ex. ett ciss (C # ), ett höjt G blir ett giss (G # ) osv. Ett höjt A (Aiss) uttalas "ajs" och ett höjt E (Eiss) uttalas "ejs". Vid sänkning av en stamton lägger man till ändelsen -ess. Ett sänkt B blir t.ex. ett bess (B b ). Undantag: sänkt a kallas ass och sänkt e kallas ess. Mellan stamtonerna är det antingen ett eller två halva tonsteg. Tittar man på piano nedan ser man att det finns en svart tangent mellan vissa vita tangenter. Då är det två halva tonsteg mellan dessa stamtoner (t.ex. A och B), annars är det ett halvt tonsteg (t.ex. E och F). Det gäller alltså att hålla tungan rätt i munnen när man namnger sina toner, ett sänkt F heter E (inte fess) medan ett höjt F heter fiss. Många toner har dock två namn giss/ass, fiss/gess osv. Vilket namn man väljer då spelar ingen större roll, men ska man vara korrekt gäller de tonnamn som ingår i tonarten. Enligt stamtonerna ovan kan noteras att C dyker upp både först och sist i serien. I själva verket gäller de alla toner, tonföljden repeteras om och om igen: C D E F G A B C D E F G A B C D E F G A B C osv. Samma ton finns alltså på flera ställen eller i olika oktaver som det kallas. För att ange vilken oktav tonen tillhör använder man siffror och stora/små tonbokstäver. En oktav startar vid c-tonen och fortsätter uppåt till och med b-tonen, därefter kommer nästa oktav. Oktaverna namnges så här: 2C (subkontra-c), 1C (kontra-c), C (stora C), c (lilla eller ostrukna c), c 1 (ettstrukna-c, mittonen på ett piano), c 2 (tvåstrukna-c), c 3 (trestrukna-c), c 4 (fyrstrukna-c), c 5 (femstrukna-c).

2 Noter Noter är det idag dominerande sättet att nedteckna musik. Syftet är att kunna bevara och vidarebefordra musikaliska idéer eller stycken till andra personer. Duktiga notläsare kan till exempel kan lära sig nya stycken utan att nödvändigtvis behöva höra dem innan (även om de underlättar drastiskt) eller uppträda med noter framför sig för att slippa behöva komma ihåg alla stycken. Noter skrivs på notrader som är ett antal vågräta linjer placerade under varandra (vanligen fem). Antingen på, eller mitt emellan notraderna, placeras noter som representerar tonerna. Deras läge i förhållande till raderna avgör tonhöjden. Varje not kan vara ihålig eller ifylld, ha ett notskaft och en eller flera flaggor. Noternas fyllning, nothuvuden och antalet flaggor bestämmer tonens rytmiska värde, dvs. hur länge tonen klingar i förhållande till taktarten. För att kunna notera pauser i musiken finns det också paustecken som motsvarar tonernas rytmiska värden. Musikstycken delas in i takter av lodräta taktstreck. Varje takt innehåller lika många slag som taktarten anger, den vanligaste takten är 4/4 - fyra fjärdedelstakt. Notsystemet är enklast att läsa och spela från på piano och andra klaviaturer samt på alla typer av greppbaserade blåsinstrument. Något svårare är det för stränginstrumenten (svårast på gitarr) där man måste lära sig en mängd alternativa grepp för varje ton och tonkombination. Gitarrister använder därför ofta sk. tabulatur eller vanlig ackordanalys för ackord. Tabulatur Tabulatur (eller tablatur) är en form av notskrift som använder bokstäver och siffror. Den är dock helt skild från klassisk notskrift (se ovan). Istället för att visa vilka toner som skall spelas talar den om hur man skall placera sina fingrar på instrumentet. Tabulatur används oftast för stränginstrument med band och kallas då ofta för tab, vanligast är det för gitarr och bas. Tabulaturen kan ses som en bild av instrumentets hals om du vrider upp greppytan och dess band mot dig. Figuren nedan är ett exempel på gitarr-tabulatur och varje rad representerar en sträng på gitarren (se bakgrundsbilden på gitarrhalsen). Siffrorna på respektive sträng anger vilket band man ska trycka ner när man spelar tabulaturen från vänster till höger. Här nedan följer ett exempel på hur en tabulatur kan se ut. I just detta exemplet så har jag valt att visa tabulaturen tillsammans med de noter som de representerar i ett notsystem för att du ska få förståelse för uppbyggnaden.

3 Kvintcirkeln Kvintcirkeln är ett hjälpmedel för att beskriva olika toner, ackord och tonarters förhållande till varandra. Kvintcirkeln har fått sitt namn just därför att den består av kvinter - en kvintcirkel. En kvint kallas avståndet (intervallet) mellan fem toner t.ex. från C och upp till G: C, D, E, F, G. Observera att det är fem heltoner (7 halvtoner). Överst i kvintcirkeln står ett C och till höger om detta ett G. Mellan dem är det just fem toner. Om man fortsätter medurs i kvintcirkeln finner man att från G upp till D är det också fem toner osv. Man kan även räkna från C och neråt, dvs. moturs i kvintcirkeln. Från C till F blir det då: C, B, A, G, F. Från F till Bb också fem toner osv. Tonarter består enligt tidigare resonemang av tre ackord: Tonika, Subdominant och Dominant. Tonikan är det ackord som bildas med skalans första ton som grundton. Subdominant bildas på den fjärde tonen och dominanten på den femte. Med dessa kunskaper kan man räkna ut att tonarten C-dur består av ackorden C-, F- och G-

4 dur. I kvintcirkeln ser man då att ett steg moturs om tonikan C finner man subdominanten F. Ett steg medurs om C ligger dominanten G. Att den femte tonen i skalan är en kvint är begripligt men hur kan den fjärde också vara det? Den fjärde tonen är en kvint fast moturs i kvintcirkel vilket medför att man måste nedåt: C B A G F. Alltså är F också en kvint. Varje durackord har en "släkting" i moll G-em, C-am, F-dm osv. Dessa visas i ringen innanför de andra ackorden i kvintcirkeln. De kallas för parallellackord och benämns Tonikaparallell (Tp), Subdominantparallell (Sp) och Dominantparallell (Dp). Parallelltonarterna är ett sätt att utöka antalet ackord som låter bra tillsammans. Skalor Skalor består av ett antal toner som hänger ihop enligt speciella mönster. T ex den vanliga C-dur skalan består enbart av stamtoner. Man börjar på ett C och spelar alla 8 stamtoner i tur och ordning tills nästa C. Observera att det inte är ett halvt tonsteg mellan varje stamton. Därför blir det bara ett halvt tonsteg mellan den tredje och fjärde, respektive mellan den sjunde och åttonde tonen. För varje durskala måste man på samma sätt göra dessa halva tonhopp mellan tonerna 3-4 och 7-8. Alla andra tonsteg skall ha två halva hopp, dvs. ett helt tonsteg. Skalan börjar på den tonen som namnet innehåller. A-dur börjar på A osv. Detta medför att i t ex skalan D-dur som börjar på D, så blir andra tonen ett E. Enligt reglerna ska även avståndet mellan en durskalas andra och tredje ton vara två halvtoner. Den tredje tonen blir följaktligen ett F#. Mellan ton 3 och 4 enbart ett halvt steg till G. Man fortsätter enligt reglerna hela skalan ut och då märks att i D-dur skall F och C höjas. I t ex F-dur måste H (B) sänkas till Bb för att det ska bli ett halvt hopp mellan tonerna 3-4 och 7-8. För de vanliga molltonarterna har man istället ett halvt hopp mellan tonerna 2-3 och 7-8. Ex i G-moll blir tonerna: G A A# C D E F# G. Man kan jämföra dur- och moll- skala, t ex skillnaden mellan C-dur och C-moll. Det blir det att E sänks till Eb. I D-moll behöver inte F höjas. Musikteorin bjuder på en rad olika skalor utöver dessa grundläggande skalor. Ackord Ackord består av flera sammanhängande toner som spelas samtidigt. Den musik som vi lyssnar på dagligen har vissa regler för hur det ska låta och vilka toner som passar ihop. Ett durackord består av tre toner. Det är den första, tredje och femte tonerna i skalan. Dessa kallas även prim, ters och kvint. I ackordet D-dur blir det D, F# och A. D-moll blir D, F, A. C-dur består av C, E och G som låter samtidigt. I C- moll är det C, Eb och G. För ackord i de olika tonarterna kan man alltså räkna fram vilka toner som ingår. Det är viktigt att man tänker på när det ska vara hela respektive halva tonsteg. Det finns dock mänger av fler ackord än bara dur- och mollackord. Ett ex är siffror i ackordnamnen som betyder att den tonen i skalan också ska vara med. T ex G7 innehåller förutom G, H och D även ett F. Ackordet innehåller således fyra toner. C7 består av C, E, G, och Bb. Cm7 blir ett Cm med ton 7, dvs. C, Eb, G och Bb. Det finns även ackordnamn med stamton + siffra. T ex C+5 betyder att den femte tonen i skalan (G), skall höjas. Ackordet blir C, E och G#.

5 Tonarter Tonarter består av ett antal ackord som musikaliskt sett hör ihop. En tonart innehåller tre olika ackord som bildas utifrån skalans första, fjärde och femte ton. I tonarten G-dur används alltså ackorden G-dur, C-dur och D-dur. I C-dur blir det ett C-dur ackord, ett F-dur ackord och ett G-dur ackord. En tonarts ackord låter bra då de spelas tillsammans. De flesta av dagens populära låtar består bara av dessa, tonartens ackord, i olika kombinationer. Tonartens tre ackord har fått namnen Tonika (T), Subdominant (S) och Dominant (D). Tonikan är det ackord som bildas med skalans första ton som grundton. Subdominant bildas på den fjärde tonen och dominanten på den femte. I G-dur är alltså första tonen tonika (g i skalan), fjärde tonen subdominant (c i skalan) och femte tonen dominant (d i skalan). M h a dessa kunskaper inom musikteori kan man själv räkna ut vilka toner som ingår i alla vanliga dur- och mollskalor, samt vilka toner ackorden är uppbyggda av. Man kan även para ihop ackorden i olika tonarter. Detta är en bra grund att ha då man ska spela ett ackordinstrument. Transponering Låtar kan spelas i olika tonarter, dvs. sänkas eller höjas i tonhöjd. Om man vill spela en låt och inte kan alla ackorden eller har svårt att sjunga i den aktuella tonarten kan låten skrivas om till andra ackord. Ofta vill man anpassa instrumentet efter en sångares mörka eller ljusa röst. Det kan även handla om att man byter tonart på låten till en annan tonart som innehåller ackord som man behärskar bättre. Detta kallas transponering och görs med hjälp av kvintcirkeln. För att transponera en låt bör man utföra följande tre punkter: Bestämma vilken tonart låten är skriven i. Detta görs genom att se efter vilka förtecken låten har, t.ex. G-dur som bilden till höger visar, och ibland även vilket ackord låten slutar på. Räkna efter, i kvintcirkeln, hur många steg åt höger eller vänster man måste hoppa. Stegen räknas från låtens ursprungliga tonart till den tonarten man vill transponera den till. Flytta sedan ursprungslåtens alla ackord lika många steg i kvintcirkeln.

6 Vad är musiksymboler? Du kan föreställa dig att musiksymboler är som ett internationellt skriftspråk i musik. Om du kan tyda musiksymboler, så kan du spela eller sjunga hela världens alla sorters musikstycken. Här kommer vissa saker att bli lite repetition för dig, som jag nämnde i introduktionen högst upp. Försök att se det positivt, för då kommer du också veta vilka delar som är lite viktigare än andra. Vad notskrift kan visa Med hjälp av notskrift kan du bland annat visa: hur höga eller låga toner ska spelas eller sjungas hur långa eller korta toner ska vara om och var det ska finnas pauser i musiken och hur långa pauserna ska vara om musiken ska spelas eller sjungas till exempel fort eller långsamt om vissa takter ska spelas eller sjungas en gång till om och vilka ackord som ska spelas till melodin Notblad Notsystemet består av fem vågräta notlinjer. På dem skriver man noter och andra tecken som visar hur man ska spela eller sjunga. För att kunna skriva noter behövs notblad. Så här kan ett tomt notblad se ut: Linjerna på notbladet ligger fem och fem.

7 Där en not placeras på linjerna visar hur hög eller låg tonen ska vara. En not som ligger på den lägsta linjen blir en låg ton och en not som ligger på den översta linjen blir en hög ton. Vill man att en ton ska låta lägre eller högre än de fem linjerna får man skriva noten på hjälplinjer under eller över de fem linjerna. Det kan se ut så här: Man kan rita hur många hjälplinjer man vill, men man måste tänka på hur höga eller låga toner ett instrument kan spela, eller hur högt eller lågt en människa kan sjunga. Hur länge en ton ska låta beror på hur noten ser ut. Läs mer om det under Noter. Om tonerna ska spelas tyst eller fort eller på annat sätt, finns det också sätt att visa. Läs mer om det under Förkortningar som visar känslan i musiken Räkna till noter Precis som du behöver kunna bokstäver i alfabetet för att kunna läsa, så är det nödvändigt att kunna läsa noter för att spela efter dem (om du inte har väldigt gott gehör och det räcker att du hör ett musikstycke för att kunna spela det). Räkna till noter När man räknar till musik brukar man räkna till fyra. Fyra taktslag kallas för en takt. Taktslag håller alltid en jämn puls. Notlinjerna delas in i takter med hjälp av lodräta streck. Så här kan två takter se ut och så här räknar man till noterna:

8 En helnot spelas eller sjungs en hel takt: ett, två, tre, fyr. En halvnot spelas eller sjungs en halv takt: ett, två. En fjärdedelsnot spelas eller sjungs en fjärdedels takt: ett. En åttondelsnot spelas eller sjungs en åttondels takt (ett halvt taktslag), man brukar säga: å (och). En sextondelsnot spelas eller sjungs halva tiden av en åttondelsnot. En trettioandredelsnot och en sextiofjärdedelsnot förstår du säkert är riktigt korta.

9 Så här ser noterna och paustecknen ut Här ser du de olika värdena på noterna, från helnot till sextiofjärdedelsnot: Helnoten är lång och sextiofjärdedelsnoten är väldigt, väldigt kort. Så här ser paustecken ut: Ett paustecken betyder att det ska vara tyst i musiken lika lång tid som tecknet visar. Jämför paustecknens utseende med noternas. Så här placeras noterna i notsystemet. En del noter ligger på linjerna, andra ligger mellan linjerna. Se hur skaften byter håll, beroende på om noten ligger på de övre eller lägre linjerna.

10 Stamtoner Bilden visar platserna för de sju stamtonerna på ett piano. Du ser också vad de heter. Stamtoner på ett piano ligger enbart på de vita tangenterna. Dessa fyra toner bildar en skala i C-dur. Här ser du C-durskalan i notsystemet: Den består alltså enbart av stamtoner. Du ser att tonen C förekommer två gånger. Det kallas att C ligger i olika tonhöjd. I äldre svenska noter, och i till exempel Tyskland, heter B-tonen H istället (C D E F G A H C). Men nu för tiden i Sverige används B allt oftare istället för H. Härledda toner De svarta tangenterna på ett piano är ett halvt tonsteg högre eller lägre än de vita. Tonerna som man får från de svarta tangenterna heter härledda toner.

11 Musiksymboler och nottecken Precis som en bok inte bara innehåller bokstäver, utan även har punkter, kommatecken och andra tecken, så finns inte bara noter i notskriften. Det finns en hel del andra symboler och tecken för att visa hur en låt ska spelas eller sjungas. Klaver En klav placeras i början av notsystemet. G-klav G-klav, som även kallas diskantklav, används mest. Spiralens början bestämmer vilken linje som tonen g ligger på. Här visar den att g ligger på den andra linjen i notsystemet. Man skriver en G-klav i notsystemet om man vill att noterna ska spelas av höger hand på klaviatur, till exempel piano. F-klav F-klav, som även kallas basklav, är näst efter G-klaven den mest använda klaven. Den passar för basinstrument eller för vänster hand för den som spelar på klaviatur, till exempel piano. F-klaven bestämmer att tonen f ligger på linjen mellan f-klavens två punkter, alltså på den fjärde notlinjen. Klammer En klammer binder ihop flera notsystem. De kan exempelvis användas i ett orkesterpartitur. Ett orkesterpartitur används av en dirigent. Där finns alltså en uppställning av noter, till alla instrumenten, i orkestern. Repristecken

12 Repristecken betyder spela en gång till. Repristecken kan placeras var som helst i notsystemet. Tecknen skrivs på båda sidor om de noter som ska spelas två gånger efter varandra. Förkortningar som visar känslan i musiken För att ytterligare förstärka hur spelandet ska låta, finns en del förkortningar och beskrivningar som skrivs in i notsystemet. förkortning betydelse hur du spelar/sjunger ppp piano pianissimo ytterst svagt pp pianissimo mycket svagt p piano svagt f forte starkt ff fortissimo mycket starkt fff forte fortissimo ytterst starka Adagio sakta Andante lugnt gående