Skogsskador i Region Syd 2016

Skogsskaderapport Region Syd 2016 Datum 2017-02-28 Diarienr 2017/692 1(x) Anna Cederholm, Stig Hermansson, Håkan Kollander, Bertil Lundahl, Ingemar Strid, Ingvar Persson, Christian Persson, Anders Bäckman, Milena Stefanovic, Mats Holm, Lennart Weidinger, Fredric Ragnarsson, Lars Strand, Gunnar Isacsson, Christer Kalén Skogsskador i Region Syd 2016 Inledning Denna rapport har tagits fram gemensamt av skogsskadesamordnarna i Skogsstyrelsens nio distrikt i Region Syd, omfattande Västra Götalands, Hallands, Jönköpings, Östergötlands, Kalmar, Kronobergs, Blekinge och Skåne län, bild 1. Underlag har samlats in från varje enskilt distrikt där personalens fältobservationer sammanställts av distriktets skadesamordnare, via övriga kontakter med kollegor vid Skogsstyrelsen, information från SLU, samt i vissa fall även via kontakter med andra skogliga aktörer. Uppgifterna har sedan sammanställts av ställföreträdande skadesamordnare för Region Syd, Anna Cederholm, i samarbete med ordinarie skadesamordnare för Region Syd, Stig Hermansson. Skogsskaderapporter lämnas även från Skogsstyrelsens övriga två regioner, Region Mitt och Nord. Den läsare som vill ha mer upplysningar kring eller diskutera skogsskador kan vända sig till berört Skogsstyrelsedistrikt, www.skogsstyrelsen.se. Sammanfattning Vi kommer aldrig helt kunna komma undan att vår skog drabbas av olika typer av skador, men genom att följa skadebilden kan vi jobba förebyggande för att försöka lindra eller undvika dem i den mån det går. Här följer en kort sammanfattning av de allvarligaste skadorna inom regionen under 2016. Vi har generellt sett ett för högt betestryck av klövvilt i våra planteringar och ungskogar. De färska betesskadorna på produktionsstammarna uppgår till mellan 10 och 15 % på tall och de ackumulerade skadorna uppgår till ca 57 % på tall och ca 10 % på gran i genomsnitt på regionnivå. Lokalt är skadorna värre än så, upp till ca 73 %. Vidare är förekomsten av betesbegärliga arter som rönn, asp, sälg och ek, RASE, för låg. Rotticka och honungsskivling orsakar båda stor skada i våra skogar i form av röta. Omfattningen av skadorna ökar successivt i våra granmonokulturer, men även tall, lärk och björk kan drabbas. 2016 var ett torrt år med mycket lite nederbörd. Skogen har drabbats av torkstress i olika omfattning och på vissa håll har både planteringar och äldre träd dukat under och dött. Östergötlands och Kalmar län verkar ha drabbats hårdast. Torkan har även resulterat i ett stort antal större och mindre bränder i

Skogsstyrelsen 2(9) skog och mark. I de två största skogsbränderna inom Region Syd brann 50 respektive 26 hektar skogsmark i Kalmar och Kronoberg. Regionens nordöstra delar drabbades i november av stora mängder blötsnö. Detta resulterade i skogsskador i form av snöbrott på främst nygallrad granskog och i en stor andel nedböjda träd i ungskogar. I några fall har man tvingats att avveckla hela bestånd. Snytbaggeskador har rapporterats in från hela regionen. Man bedömer att skadenivåerna är relativt höga. Efter stormarna Gudrun och Per har vi haft stora och långdragna utbrott av granbarkborre. Granbarkborrarna har därefter gynnats av de upprepade mindre stormar som drabbat oss år efter år. Nu är populationerna äntligen nere på mer normala nivåer igen. Bild 1. Skogsstyrelsens Region Syd. www.skogsstyrelsen.se

Skogsstyrelsen 3(9) Väderbetingade skador Storm 2016 var ett jämförelsevis lugnt år när det gäller stormar. Den 26 december drog stormen Urd in över Sydsverige med vindstyrkor upp mot 28-30 meter per sekund. Det län som drabbades hårdast av Urd var Kalmar län där skadorna främst uppträdde längs med kusten, men i relativt liten skala. I övriga län resulterade Urd endast i mindre skador längs med hyggeskanter eller enstaka vindfällda ströträd. Mindre stormar med marginella skador har även drabbat Skaraborg-Fyrbodals och Jönköpings distrikt under året. Toppbrott I november månad drabbades de södra delarna av Östergötlands län, de östra delarna av Jönköpings län och de norra delarna av Kalmar län av större mängder blötsnö, upp till 3 dm. Detta resulterade i skogsskador i form av toppbrott på främst nygallrad granskog och i nedböjda träd i ungskogar. I några fall blev skadorna på skogen så stora att bestånden tvingats avvecklas. Torka I stora delar av Skogsstyrelsens Region Syd upplevde man 2016 som ett mycket torrt år. Det är bara Västra Götalands län som inte rapporterat om torkstress och torkskador på sina skogar, medan Östergötlands och Kalmar län verkar ha drabbats hårdast. En del planteringar har slagits ut, torkstressade och torkdödade granar har noterats och i vissa områden noterade man även att löven föll tidigare än vanligt under hösten. Frostskador Lokalt har frostskador av ringa omfattning förekommit inom hela regionen. Svampskador Almsjuka och askskottsjuka Alm- och askskottsjukan finns fortsatt representerad i hela Skogsstyrelsens Region Syd. Kanske särskilt i Västra Götaland, Östergötland, Jönköping, Kronoberg, Kalmar och Skåne. Almen slås oftast ut mer eller mindre totalt i drabbade bestånd, men inget av distrikten har rapporterat om några särskilda utbrott av denna svamp under 2016. Möjligen ökar den något i Lessebo, Kronoberg. Askskottsjukan är en vanlig skada inom regionen och den drabbar både yngre och äldre träd. En del av dem dör, andra lever vidare om än med liten grönkrona och vissa träd tycks ha repat sig och blivit tätare igen. På Öland blir dock de flesta plantorna sällan högre än ca 0,5 meter innan de angrips och därefter dör. Mängden angrepp är oförändrad under 2016 och upplevs inte särskilt påtagliga. Rotticka och Honungsskivling Rotticka och honungsskivling är båda allmänt förekommande i hela regionen. Rottickan uppträder främst i äldre granskogar, men även i medelålders granskog på grunda marker. Rottickan angriper även tall och i viss mån även lärk och björk. Dessa angrepp kan ske då redan från plantstadiet och upp till medelålders träd. Honungsskivlingen angriper vanligen yngre bestånd av både gran och tall, men kan även döda äldre granar. Bedömningen är att

Skogsstyrelsen 4(9) omfattningen av skadorna successivt ökar i våra monokulturer av gran, men att det är svårt att utläsa hur stor förändringen är mellan olika år. Övriga svampar Rapporter om ytterligare några olika typer av svampangrepp har inkommit från 2016. Man har rapporterat om lokala angrepp av granrost i Östergötland, rapport om lokalt angrepp av blåsrost har inkommit från Kalmar och rapporter om bastfläcksjuka på björkplantor, rottickans P-form på bestånd av lärk- och björk och kombinationer mellan barkbrand, ekmjöldagg och invintringsskador har inkommit från Skåne län. Insektsskador Granbarkborre Under 2016 hade vi en normal vår och därmed även en normal svärmning av granbarkborre. Generellt har man bara noterat få och små angrepp på enstaka ströträd och små trädgrupper i låg eller normal omfattning i hela regionen. Bara Blekinge rapporterar om något större angrepp än tidigare år, troligen till följd av kvarlämnade vindfällen efter stormen Gorm i november 2015. Då sommaren/hösten 2016 var mycket torr finns risk för att torkstressade granar drabbats av sena angrepp som vi ännu inte kan bedöma omfattningen på. Snytbagge Alla distrikt i Skogsstyrelsens Region Syd har rapporterat om skador orsakade av snytbagge från säsongen 2016. I större delen av regionen bedömer man att skadenivåerna ligger kvar på samma normala till höga nivå som tidigare år, medan man på vissa håll ställer sig frågan om vissa av de nya mekaniska snytbaggeskydden verkligen håller måttet. Man ifrågasätter både plantornas utveckling och den faktiska effekten mot själva angreppen. Dock ligger rekommendationen att man både bör markbereda och använda sig av behandlade plantor fast. Svart granbastborre På några håll har man ställt sig frågan om angreppen av svart granbastborre ökat efter att man slutat med kemisk behandling mot snytbagge. Vissa observationer tyder på det. Detta eventuella fenomen kan vara värt att följa upp. Den svarta granbastborren gör sitt gnag på plantornas rötter och runt stambas. Jättebastborre Angrepp av jättebastborre har noterats i norra Blekinge län, södra Kalmar län och i några angränsande delar av Kronobergs län. Området verkar sammanfalla med den värsta torkan under 2016, om man bortser från Öland och Gotland där det inte finns så mycket granskog. I riktigt unga bestånd kan en sanitetsgallring hjälpa för att ge de kvarvarande träden mer yta att suga vatten ifrån, men i äldre bestånd är rådet att lämna skogen orörd eller att slutavverka då sanitetsgallringar snarare visat sig trigga igång ännu mer angrepp.

Skogsstyrelsen 5(9) Sälglövsbagge och blå pilglansbagge I regionens västra och södra delar, Västra Götaland, Halland, Kronoberg och Skåne, har angrepp av sälglövsbagge och pilglansbagge noterats på sälg och andra salixarter. Angreppen har varit tydligt synliga i form av träd och sly med stora mängder bruna löv längs med bilvägar i hela området. Allmän frostfjäril Under några år har vi haft riklig förekomst av allmän frostfjäril i regionen. Det verkar som om förekomsten har börjat avta, men rapporter om lokalt svåra angrepp har inkommit från Halland, Kronoberg och Skåne, där Halland verkar ha drabbats hårdast. Även Göteborgs distrikt har noterat vissa angrepp av den allmänna frostfjärilen. Övriga insekter Kalmar och Skaraborg-Fyrbodals distrikt har rapporterat om lokala angrepp av röd tallstekel. I Kalmar verkar larverna ha drabbats av virus mot slutet av sin utveckling. Skaraborg-Fyrbodal rapporterar även om ett par planteringar som blivit i det närmaste helt utslagna till följd av angrepp av ögon- eller öronvivel. Den blåsvarta björkstekeln har spridit sig över nästan hela Skåne, men man bedömer att angreppens omfattning har minskat sedan 2013 och 2014. Man rapporterar även om att lärkborren finns representerad i hela den västra halvan av Skåne, men att man inte ännu hittat skador på växande skog. Vidare rapporterar Östergötlands distrikt om några fall av getingangrepp och i Kronoberg har man noterat stora förekomster av mätarlarver på björk under året. Skador orsakade av däggdjur ÄBIN ÄBIN (älgbetesinventering) genomförs i hela landet. ÄBIN har tagits fram i ett samarbete mellan Skogsstyrelsen och SLU och den ger ett värdefullt statistiskt säkerställt faktaunderlag med en skattning av andelen unga träd som har skadats av bete från älg eller andra hjortdjur inom inventeringsområdet, bild 2. Inventeringen ger oss en uppfattning om hur stora betesskadorna är och hur de utvecklas över tid. ÄBIN genomförs i olika delar av landskapet olika år och redovisningen nedan utgörs av resultat från ÄBÌN och distriktens samlade reflektioner kring betesskadorna. För en mer detaljerad beskrivning av ÄBINresultaten hänvisar vi till dessa som finns redovisade i sin helhet på Skogsstyrelsens externa webb, www.skogsstyrelsen.se/myndigheten/skogoch-miljo/tillstandet-i-skogen/algbetningsskador/abin-2016/ Resultaten från ÄBIN 2016 visar att viltskadorna fortsatt ligger på en hög nivå i hela regionen. Tittar man på färsk skada, d.v.s. skador som uppkommit på bedömda produktionsstammar efter den senaste vegetationsperioden, ser man att skadenivån ligger på mellan 10 och 15 % för tall och mellan 1 till 2 % för gran. Det skiljer lite mellan de olika länen och det stora undantaget är Blekinge där skadenivån uppgår till hela 31 % för tall. Räknar man samman de ackumulerade skadorna som träden utsatts för under åren ligger nivån mellan 38 och 73 %, med ett medelvärde på ca 57 %, för tall och ca 10,5 % för gran.

Skogsstyrelsen 6(9) Inventeringen visar vidare att förekomsten av betesbegärliga arter som rönn, asp, sälg och ek, RASE, är låg. På mellan 40 % och 60 % av provytorna saknas RASE helt och på bara mellan 3 % och 16 % av ytorna finns exemplar av RASE-arter med en gynnsam konkurrensstatus representerade. Bild 2. Resultat ÄBIN 2015-2016, Christer Kalén, Skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen 7(9) Klövvilt På Skogsstyrelsen brukar vi benämna betestrycket från älg, rådjur, kronhjort och dovhjort som klövviltsbete. Dessa arter bidrar tillsammans till det totala betestrycket i vår skog och vi kan inte bortse ifrån eller bagatellisera någon av dem. Naturligtvis finns inte alla arterna i samma omfattning i hela geografin, därav noterar vi lokala avvikelser. Den generella uppfattningen är att klövviltsbetet fortsatt ligger på en för hög, men jämn nivå. Det är älg och rådjur som står för den största delen av viltbetet i våra skogar om man tittar på situationen i sin helhet. Lokalt ökar rådjursstammen kraftigt och ger upphov till ökande skador på planteringar och naturliga föryngringar, men även till fler fejningsskador. Det finns goda skäl att tro att rådjuren står för en mycket stor del av betet på våra tallplantor. De naturligt föryngrande tallplantorna hinner inte upp i älgbeteshöjd, utan de betas mycket tidigare än så av rådjuren. Man har även noterat en ökning av både barkflängning på tall och gran, men också sido- och toppbetning på gran av älg i några områden. Det trädslag som drabbas hårdast av viltbetningen är tallen, men även gran på fel marker. I Blekinge och Skåne har man stora kronviltstammar och där ser man bl.a. svåra skador på föryngringar av ädellöv. Kronviltstammen tenderar även att både öka och breda ut sig på flera andra håll, bl.a. i Kalmar och Kronoberg län. Där kronhjorten förekommer ser man ökande skador främst på gran, men även på övriga trädslag, i form av barkgnag. Skadorna kan bli både omfattande och allvarliga på beståndsnivå och man kan även ana en trend att allt yngre gran drabbas. Dovvilt finns representerade i hela regionen och även de ökar till antal och breder ut sig, främst i Kalmar län. Det är svårt att skilja på skador orsakade av dovhjort och av annat klövvilt och vi har inga specifika dokumenterade skador orsakade av dovvilt. De finns dock där och bidrar till det ökande totala betestrycket. Vi får heller inte glömma att stora arealer ungskog redan har eller kommer att växa ur sin foderproducerande fas inom ett fåtal år, de så kallade Gudrunhyggena. I stormen Gudrun skadades totalt ca 270000 hektar skog i det drabbade området i de centrala delarna av Region Syd. Den totala arealen med foderproduktion kommer således successivt att minska och betestrycket på kvarvarande ungskogar kommer att öka om ingen ytterligare reglering av viltstammarna sker. Vildsvin Vildsvin finns i hela regionen och lokalt upplever man problem med bökskador främst i planteringar och ungskogar, men även i äldre granskog. Sork/Vattensork Skåne och Kalmar distrikt rapporterar båda om svåra sorkskador. I Kalmar har bl.a. ett poppelbestånd på ca åtta hektar utanför Högsby drabbats mycket svårt av sorkgnag och i Skåne har vattensork orsakat stora skador på granplanteringar norr om Hässleholm.

Skogsstyrelsen 8(9) Tjäder Endast Kronobergs distrikt har rapporterat om skador på skog av tjäder. Små, marginella skador har noterats. Skogsbränder Torkan under vår-sommar-höst 2016 har resulterat i ett stort antal mindre bränder i skog och mark. De största bränderna var lokaliserade till utanför Virserum i Kalmar län, ca 50 hektar, Byholma i Kronoberg, ca 26 hektar, Bengtsfors i Västra Götaland, ca 14 hektar och till Laholm och Falkenberg i Halland, där 6 respektive 4 hektar brann. Övriga skador I Kalmar län har man tagit emot rapporter om döda och döende ekar från flera olika platser. I ett av de aktuella bestånden hade 10-20 % av ekarna i ett 80- årigt bestånd om ca 2 hektar dött. Man har även noterat en hög andel dubbeltoppar på 2-3-åriga tallplanteringar i Kalmar. Vid en första anblick kan man tro att det handlar om betesskador, men det är felaktigt. Det skulle eventuellt kunna vara tallskottvecklare, dock är båda skotten raka.

Skogsstyrelsen 9(9) Bedömda konsekvenser för 2017 De ovan beskrivna skadetyperna har naturligtvis påverkan på vårt skogsbruk i stort. De konsekvenser som vi kan se utifrån skadebilden 2016 är att betestrycket från klövvilt tenderar att styra trädslagsvalet mot gran. Vi har en ökad risk för granbarkborreangrepp till följd av torka. De olika skadetyperna, leder även till tillväxtnedsättning, kvalitetsnedsättning eller att träden får en lägre vitalitet. Både tillväxtnedsättning och kvalitetsnedsättning leder i sin tur till ekonomiska förluster för både markägaren och samhället i stort. Lägre vitalitet gör träden mindre motståndskraftiga mot nya eller ytterligare skador och de riskerar att till sist duka under. En positiv konsekvens av torkan skulle kunna vara minskade markskador vid drivning. Rekommendationer för att begränsa skadorna För att begränsa de ovan nämnda skadetyperna finns det några saker man kan göra och tänka på i sitt skogsbrukande. Det är viktigt att ståndortsanpassa sitt skogsbruk. Sätter man rätt trädslag på rätt marker ökar trädens vitalitet och motståndskraft. Ståndortsanpassningen ger oss även ett mer varierat skogsbruk, vilket i sin tur både genererar en större riskspridning och mer foder åt det vilda i våra skogar. Granskog har i princip ingen markvegetation under halva sin omloppstid då de är alldeles för täta och mörka. Tall-, lövoch blandbestånd har markvegetation under hela sin omloppstid eftersom ljuset tillåts tränga ned till marken. Det är även viktigt att både markbereda och skydda plantorna med insektsskydd vid planteringen för att öka plantornas chans att konkurrera med omgivande vegetation och för att skydda dem mot insektsskador under etableringsfasen. I många fall är det också viktigt med någon form av viltskydd. Vidare är det nödvändigt att aktivt bruka sin skog och utföra röjningar och gallringar i tid för att skapa vitala bestånd som bättre klarar av olika typer av yttre påverkan. Vi måste även hålla en god skogshygien. Det är viktigt att arbeta upp stormfällt virke i tid och det är viktigt att hålla efter skadade objekt. Vi måste där utöver se till att uppnå en balans mellan tillgången till foder och mängden klövvilt. Förslagsvis genom olika foderskapande åtgärder i skogen i samverkan med en genomtänkt och långsiktig reglering av klövviltstammarna. Mer information www.skogsstyrelsen.se/aga-och-bruka/skogsbruk/skador-pa-skog/ www.skogsstyrelsen.se/myndigheten/skog-och-miljo/tillstandet-iskogen/algbetningsskador/abin-2016/ www.slu.se/skogsskada/