Remiss: Skogsstyrelsens policy för skogsskador orsakade av hjortdjur

Transkript

1 Bilaga 1 Nr 1(6) 2017/1147 Remiss: Skogsstyrelsens policy för skogsskador orsakade av hjortdjur Ställningstaganden Skogsstyrelsens ställningstaganden indelas i målbilder och ståndpunkter. Målbilder beskriver en tolkning av rådande skogspolitik med särskilt avseende på skog och vilt i balans. Ingen tidsgräns är kopplad till målbilderna. Skogsstyrelsens målbilder Skogsstyrelsens kvantitativa mål 1 för ungskogen i ett område som inventerats med Äbin är att: o Högst 5 procent (2 procent i områden med låg bonitet 2 ) av tallstammarna har färska 3 skador orsakade av hjortdjur. o Högst 2 av 10 tallstammar i den inventerade ungskogen är skadade av hjortdjur. Målet möjliggör att 7 av 10 föryngrade tallstammar förblir oskadade när bestånden senare uppnått 5 meters höjd. Skadegrad Andel tall med färska skador Tolerabel 5 % 80 % Allvarlig 10 % 70 % Svår 20 % 50 % Mycket svår >20 % <50 % Andel oskadade tallstammar o Förekomst av betesskador på gran indikerar i ett landskapsperspektiv en obalans mellan skog och vilt. 1 Avser ett område inventerat med Äbin och ett medelvärde baserat på upp till de tre senaste inventeringarna. Mer information finns i gällande instruktion för Äbin som kan laddas ner från skogsstyrelsens hemsida ( 2 Gäller medelbonitet för Äbinområdet. Med låg bonitet avses i detta sammanhang lägre än T18. 3 Med färska skador menas de skador som uppkommit under det senaste året, dvs både från föregående sommar och från den senaste vintern. Gäller alla tallstammar i såväl röjda och oröjda bestånd och som registreras i Äbin.

2 Skogsstyrelsen Remiss (6) Skogsstyrelsen betraktar situationen som allvarlig när andelen gran med färska skador överskrider 1 % enligt Äbin. o Utpräglade tallmarker föryngras inte med gran. På marker lämpliga för både gran och tall föryngras minst en fjärdedel med tall. o I bestånd där rönn, asp, sälg eller ek naturligt förekommer utvecklas minst 10 stammar per hektar av något eller några av dessa trädslag till vuxna träd som överlever gallringsfasen. Utöver en anpassning av hjortdjurens bete medverkar röjning, gallring och annan skogsvård till att målet uppfylls. Hjortdjurens antal är anpassade så att skogspolitikens produktionsoch miljömål kan genomföras. Markägare och jakträttshavare tar ansvar för att anpassa tätheten av hjortdjursstammarna med hänsyn till skogsproduktion, trädslagsvariation i landskapet och den biologiska mångfalden. Hjortdjurens betestryck försämrar inte förutsättningen för kommande generationer att få god tillgång till värdefull skogsråvara- och biologisk mångfald. Markägare har möjlighet att välja för ståndorten lämpliga trädslag utan att riskera orimliga ekonomiska kostnader till följd av ett högt betestryck. Stängsling används inte vid föryngring av barrträd, björk eller bok. Barrträd behöver endast undantagsvis behandlas med viltskyddsmedel i föryngringsfasen. Användning av främmande trädslag ska inte behövas för att undvika viltskador. Viltskador och fodersituation är viktiga beslutsunderlag och styrande för förvaltning av hjortdjur. I områden där hjortdjur vandrar långa sträckor tar förvaltningen hänsyn till vilken geografisk plats betesskador uppkommer av förvaltningsområdets hjortdjur. Hjortdjur förvaltas med hänsyn till skogsekosystemet. Det innebär bland annat att landskapets naturligt förekommande trädslag har möjlighet att på lämpliga ståndorter etablera sig och växa upp till vuxna träd. Förvaltningen av hjortvilt visar också hänsyn till områden med höga naturvärden, naturvårdsåtgärder, skyddade områden och medverkar till att arter som gynnas av äldre lövträd eller död lövved har en gynnsam bevarandestatus. Den hänsyn som tas till viltet och den viltvård som genomförs är förenlig med skogliga produktions- och miljömål. Skogsbruket tar hänsyn till livsbetingelserna för hjortdjur och undviker i rimlig utsträckning skogsskötsel som försämrar dessa livsbetingelser. Markägare och jakträttshavare främjar att viltvårdande åtgärder utförs i syfte att höja livsbetingelserna för djuren.

3 Skogsstyrelsen Remiss (6) Skogsstyrelsen har ett nära samarbete med Naturvårdsverket, länsstyrelser, jägareorganisationer, skogsägare och skogsbrukets aktörer i frågor som rör hjortdjur och dess förvaltning. Skogsskötselåtgärder som utförs invid större väg är på vetenskapliga grunder anpassade för att minska risken för trafikolyckor med vilt. Den skogliga sektorn utför åtgärder som gynnar trafiksäkerheten avseende viltolyckor. Skogsstyrelsens medarbetare, skogsbrukets aktörer, skogsägare och de jaktliga organisationerna bibehåller en god kompetens i frågor rörande hjortdjurens påverkan på skogsproduktion och biologisk mångfald. Ståndpunkter i enskilda frågor Skogsstyrelsens ståndpunkter i vissa konkreta frågeställningar presenteras här i syfte att förmedla vilka utgångspunkter som bedöms vara förenliga med rådande skogspolitik. Skogsstyrelsens medarbetare lämnar synpunkter på förvaltning av vilt för att medverka till att hänsyn tas till de skogspolitiska målen och balansen mellan skog och vilt. Skyddsjakt är en viktig säkerhetsventil i älgförvaltningen för att omhänderta situationer där enskilda markägare drabbas hårt av betesskador även om målen gällande skador uppnåtts för området som helhet. För att möjliggöra en skyndsam och generös hantering av ärenden som rör skyddsjakt kan Skogsstyrelsen bistå länsstyrelsen genom att besikta betesskador. En sådan besiktning ska dock inte ske rutinmässigt, vilket länsstyrelsen bör upplysas om, utan endast då resultatet har avgörande betydelse för länsstyrelsens beslut i ärendet. Skogsstyrelsen ska verka för att vara remissinstans inför älgförvaltningsplaners antagande av länsstyrelsen. Rådande skadeoch fodersituation ges särskild vikt då Skogsstyrelsen uttrycker synpunkter på älgförvaltningsplaner. I områden med överhängande risk för betesrelaterad plantavgång i nyanlagda tallbestånd bör markägare förebygga viltbete på tallplantor under de två första åren, företrädelsevis via behandling med viltskyddsmedel. Viltskadade bestånd ska inte särbehandlas då skyldigheten att anlägga ny skog enligt skogsvårdslagen föreligger. I skogar där godkänd föryngring uteblivit på grund av upprepade viltskador behöver betestrycket minskas.

4 Skogsstyrelsen Remiss (6) Avskjutning är det viktigaste instrumentet för att minska oacceptabla viltskador och bör utformas så att den snabbt och effektivt bidrar till att minska skadeproblematiken. Skogsstyrelsen bedömer att de foderstimulerande åtgärder som inom skogsbruket är ekonomiskt rimliga har en begränsad effekt på skog/vilt balansen. Skogsbruk ska bedrivas med hänsyn även till hjortdjuren. Skogsvårdslagen ger ett visst utrymme för markägare att anpassa skötseln för att främja hjortdjurens livsbetingelser. Jakt och viltvård är en del av skogens mångbruk. På skogsmark gäller skogsvårdslagen. Jakt och viltvård därmed inte en egen form av markanvändning. Då aktiva viltvårdsåtgärder utförs på skogsmark skall dessa utformas så att de är förenliga med miljö- och produktionsmålet. Vilda hjortdjur ska inte utfodras för att upprätthålla viltbestånd som överstiger den bärkraftsnivå som skogslandskapet erbjuder via det foder som växer inom området. Älgbetesinventering (Äbin) och foderprognoser är skogliga inventeringar som utgör regelmässigt underlag då älg förvaltas inom älgförvaltningsområden. Bakgrund till ställningstaganden Skogsstyrelsen arbetar för att skogens värden förvaltas i enlighet med samhällets intressen. Vilda djur är en naturlig och viktig del i det skogliga ekosystemet. Våra svenska vilda hjortdjur 4 älg, rådjur, kronhjort och dovhjort är inte bara viktiga för att upprätthålla naturliga processer i skogen, de bidrar även till den biologiska mångfalden och viktiga värden som t.ex. friluftsliv, jakt och turism. Hjortdjuren uppskattas av många människor och har ett stort socialt värde. För de allra flesta markägare bidrar hjortdjuren till skogens samlade värde. Förekomsten av hjortdjur har oönskade effekter som kan vara både allvarliga och kostsamma under vissa omständigheter. Hjortdjuren ger upphov till skador på skog som i sin tur orsakar kostnader för markägaren. Även skogens biologiska mångfald påverkas negativt på platser där betestrycket är betydande. Tillgången till foder samspelar med hjortdjurens täthet och balansen mellan dessa har en avgörande betydelse för skogsskadornas omfattning. Hjortdjurens täthet regleras i första hand via jakt men rovdjur och andra faktorer som påverkar dödlighet har också betydelse. När tätheten av hjortdjur är hög i förhållande till tillgängligt foder uppstår en oacceptabel skadenivå på den produktiva skogen vilket medför såväl en försämrad skogsproduktion som virkeskvalitet. Hjortdjuren inverkar också på skogens struktur och sammansättning av trädslag. 4 Ren är också ett hjortdjur men avses inte i denna policy.

5 Skogsstyrelsen Remiss (6) Trakthyggesbrukets införande i skogen under 1900-talet var till nytta för hjortdjuren eftersom den skog som etableras efter en avverkning innehåller en större mängd kvistfoder i förhållande till vuxen skog. Jämfört med en obrukad skog skapar skogsbruket genom regelbundna avverkningar därmed en landskapsmosaik med hög tillgång till foder för hjortdjuren. Omfattningen av vårt sätt att bedriva skogsbruk har möjliggjort tätheter som ligger mycket över de man vanligen finner i skogslandskap utan trakthyggesbruk. Hjortdjuren har tillåtits att öka i antal och den höga nivå av betesskador som är vanlig i Sverige bekräftar en obalans mellan hjortdjurens täthet och tillgången på föredraget foder i landskapet. När Skogsstyrelsen pratar om skog och vilt i balans menas i första hand att betesskador på skog inte påtagligt ska försvåra skogspolitikens genomförande. Vid en obalans kan såväl produktionsmål som mål för den biologiska mångfalden bli svårare att nå. Skogens biologiska mångfald minskar om det samlade betestrycket från hjortdjur är högt. Skogsstyrelsen bedömer att täta stammar av hjortdjur långsiktigt är negativt för skogens biologiska mångfald eftersom betestrycket innebär en försämrad rekrytering av de trädslag som är särskilt begärliga för hjortdjur. Istället gynnas mindre begärliga trädslag som gran. Viltbetet påverkar både markägarens trädslagsval vid skoglig föryngring och den naturliga rekryteringen av lövträd i landskapet. Granens är mer konkurrenskraftig gentemot de flesta andra inhemska trädslag när betestrycket från hjortdjuren är högt i landskapet. På lång sikt bidrar ett högt betestryck att betesbegärliga trädslag som asp, ek, rönn och sälg i mindre utsträckning rekryteras till vuxna träd. De framtida förutsättningarna försämras för de rödlistade arter som är knutna till gamla eller döda lövträd om trädens rekrytering är otillräcklig. Möjligheten att nå miljökvalitetsmålet Levande Skogar försämras därmed vid höga tätheter av hjortdjur. Problematik med förgraning av skogen är störst i Götaland och Svealand. De risker och kostnader som orsakas av ett högt betestryck bidrar till en minskad benägenhet bland markägare att föryngra skogen med tall eller vissa lövträd. Kostsamma stängslingsåtgärder är ibland nödvändigt för att lyckas med en skoglig föryngring. På många platser bidrar därför ett högt betestryck till plantering av gran på tallmarker, dvs till magra marker där tall skulle producera bättre än gran om man bortser från betets inverkan. Detta leder till att markens produktionsförmåga inte utnyttjas fullt ut. På magra och torra marker ökar risken att gran drabbas av stressfaktorer som t.ex. leder till röta. Då gran planteras på tallmarker eller på marker där både gran och tall är lämpliga utifrån ståndorten missgynnas dessutom hjortdjurens livsbetingelser eftersom granen endast undantagsvis är begärligt för kvistbete. Det finns även andra viktiga skogsvårdsåtgärder som påverkas av ett högt betestryck. Röjning riskerar till exempel att bli uppskjuten eller helt utebli eftersom markägare i många fall vill vänta med att röja ungskogen till dess att träden närmar sig slutet av den mest betesbegärliga fasen.

6 Skogsstyrelsen Remiss (6) En enskild markägare har sällan möjlighet att påverka hjortdjurens antal i sådan utsträckning att det medför en minskning av betesskadorna. Det ställer krav på inom vilken rumslig skala förvaltningen bör ske. I älgförvaltningen betonas att älgstammen ska förvaltas på en skala som innefattar en hel älgstam. Med denna utgångspunkt har landet indelats i ca 150 älgförvaltningsområden. Markägare har getts ett större inflytande än jägare i de älgförvaltningsgrupper som har till uppgift att upprätta förvaltningsplaner vilket motiveras av att markägaren har flera andra avvägningar att ta hänsyn till för att uppnå även andra målsättningar på fastigheten. Förvaltning av hjortdjur försvåras av att djuren rör sig över områden som ofta är större än jaktområdet och kan kompliceras ytterligare av längre säsongsvandringar. Hjortdjur och annat vilt orsakar årligen ett stort antal trafikolyckor. Givet dagens trafikintensitet och vägstandard (inkl. t.ex. viltstängsel) är viltets täthet en avgörande faktor för uppkomsten av viltolyckor i trafiken. Viltstängsel och planskilda viltpassager är åtgärder som förebygger antalet viltolyckor. Skogens tillstånd och brukande invid vägar som saknar viltstängsel kan också ha betydelse t.ex. genom att en tät skog påverkar trafikanternas sikt och möjlighet att upptäcka viltet i tid. Vetenskapligt grundad kunskap kring skogsstrukturens påverkan på olycksrisken med vilt behöver tas fram. Skogsstyrelsen är medlem i det Nationella Viltolycksrådet där vår roll primärt är att arbeta med förebyggande åtgärder. Svensk miljö- och skogspolitik med dess uttalade sektorsansvar innebär att markägaren har ett stort ansvar för genomförandet av skogspolitiska mål rörande såväl virkesproduktion som bevarande av den biologiska mångfalden. Mot bakgrund av att rätten till jakt ofta är knutet till markägaren har denne därför ett viktigt ansvar för att även jaktpolitikens mål om uthålligt bruk av viltstammarna uppfylls.