Älgförvaltningsplanernas måluppfyllelse

Transkript

1 Älgförvaltningsplanernas måluppfyllelse Linköping November

2 Innehåll 1 Sammanfattning Inledning Analys av statistik på riksnivå Analys av statistik gällande Götaland Analys av statistik gällande Svealand Analys av statistik gällande Norrland Resultat från intervjuer med länsstyrelsernas vilthandläggare Resultat från intervjuer med företrädare för älgförvaltningsgrupper Resultat från intervjuer med ordföranden vid viltförvaltningsdelegationer (landshövdingar) Älgförvaltningsplaner Slutsatser

3 1 Sammanfattning Undersökningen har genomförts dels med analys av statistik och dels med hjälp av intervjuer med tre olika målgrupper. De olika målgrupperna är företrädare för älgförvaltningsgrupper, vilthandläggare på länsstyrelser och landshövdingar. Totalt har 53 intervjuer genomförts via telefon. Syftet är att utvärdera graden av måluppfyllelse och att ta fram förslag på förbättrad lokal målformulering och måluppfyllelse. Undersökningen ska även ge svar på hur måluppfyllelsen ser ut geografiskt, varför måluppfyllelsen ser ut som den gör och ge förslag på hur måluppfyllelsen kan öka. Målet är även att undersöka om det finns en indikation på att planerat avskjutningsmål följer förekomsten av skador på skog och gröda och viltolyckor med älg. I riket i stort var måluppfyllelsen, d.v.s. antal fällda älgar i förhållande till avskjutningsmål, under det senaste jaktåret (2017/2018) i genomsnitt 87 procent. I Götaland var måluppfyllelsen i genomsnitt 86 procent, i Svealand 89 procent och i Norrland 87 procent. Totalt har 95 procent av älgförvaltningsområdena en måluppfyllelse som är 68 procent eller högre varav 9 procent har klarat målen. Måluppfyllelsen låg på en lägre nivå under det senaste jaktåret jämfört med 2012/2013, då den även var som högst. Både avskjutningsmålet och antalet fällda älgar per hektar var som högst jaktår 2012/2013 och som lägst 2017/2018 respektive 2016/2017. Antalet älgobservationer per mantimme var högst jaktår 2012/2013 och lägst 2017/2018. Minskningen var tydligast i Götaland och Svealand medan den var oförändrad i Norrland. Det finns ett samband mellan avskjutningsmålet och andelen tallstammar utan viltskada, men däremot inte med färska viltskador på tall och gran. Avskjutningsmålet har minskat samtidigt som andelen tallstammar utan viltskada har minskat, sambandet är tydligt i Svealand och Norrland medan det endast finns en viss tendens till detta i Götaland. I Götaland och Svealand finns det även ett samband mellan avskjutningsmålet och antalet viltolyckor med älg inblandad. Vilthandläggarna har generellt ganska varierande svar på vad det kan bero på att målen inte nås. Enligt vilthandläggarna är det svårt att beräkna älgstammens storlek och älgstammens storlek riskerar att överskattas. Andra svarar att det är svårt att få med sig jägarna fullt ut. Även i älgförvaltningsgrupperna finns många varierande svar men det som förenar en del av dem är att målen är för högt ställda eller att det finns informations- eller kunskapsbrister. Enligt landshövdingarna behövs realistiska förväntningar och ett bra samarbete. Det blir problem med skogsskador om älgarna blir för många men samtidigt tycker jägarna att det är svårjagat och att det finns för lite älg. De förslag som vilthandläggarna ger på hur målen ska nås är framför allt avskjutningsstrategier och avlysningsjakt. Merparten tycker även att foderskapande åtgärder och skogsbruksmetoder är bra åtgärder. Andra viktiga faktorer är en bra kommunikation och att det finns en samsyn. Förvaltningsgrupperna svarar att det behövs bättre information, kommunikation och kunskap. Landshövdingarna föreslår samstämmigt att avskjutningsstrategier ska användas. Andra förslag som nämns är avlysningsjakt, foderskapande åtgärder, skogsbruksmetoder och skyddsjakt. Vilthandläggarna har även fått svara på hur de arbetar med mål och uppföljning lokalt och regionalt. När det gäller det lokala arbetet arbetar de främst med statistiksammanställningar, regelbundna uppföljningar och samråd. De försöker ha samsyn och en bra dialog. Gällande det regionala samarbetet svarar de framför allt att de gör regelbundna uppföljningar av målen. 3

4 De vanligaste inventeringsmetoderna bland såväl vilthandläggare som älgförvaltningsgrupper är avskjutningsstatistik för älg, kalvvikter och älgobservationer. Enligt vilthandläggarna är dessa inventeringsmetoder vanligast både för älgförvaltningsplanerna och inom förvaltningen. 4

5 2 Inledning 2.1 Bakgrund Ett nytt älgförvaltningssystem infördes år 2012 med syfte att skapa en ekosystembaserad förvaltning och en älgstam med hög kvalitet. Förvaltningen ska bland annat på ett bättre sätt ta hänsyn till inverkan på biologisk mångfald, rovdjursförekomst, skador på jord- och skogsbruk och trafikolyckor med älg inblandad. Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret för Sveriges viltförvaltning medan länsstyrelserna har det regionala ansvaret och gör en avvägning gentemot samhällets intressen. Det är länsstyrelsen som beslutar om indelning av länet i älgförvaltningsområden och dessa kan sträcka sig över flera kommuner och över länsgränser. Älgförvaltningsområdena ska vara stora nog för en egen älgstam, vilket innebär cirka hektar i södra Sverige och större än hektar i norra Sverige. Älgförvaltningsområdena leds av älgförvaltningsgrupper som består av sex ledamöter, tre markägarrepresentanter och tre jägarrepresentanter. Det finns totalt 149 älgförvaltningsgrupper i landet. Dessa grupper ska vart tredje år upprätta regionala älgförvaltningsplaner som sedan fastställs av länsstyrelsen. 1 Älgförvaltningsplanen innehåller nulägesbeskrivningar samt kvalitativa och kvantitativa mål för älgstammen, fodertillgång och skador på skog och grödor. Målet med älgförvaltningsplanen är att få en bra precision i älgförvaltningen och att uppnå de övergripande mål som riksdagen beslutat om. 2.2 Syfte Syftet med undersökningen är att utvärdera graden av måluppfyllelse mot uppställda mål i älgförvaltningsplanerna. Ett annat syfte är att ta fram förslag på förbättrad lokal målformulering och måluppfyllelse. 2.3 Mål Undersökningen ska ge en bild av hur älgförvaltningsplanerna fungerar som styrdokument i den adaptiva älgförvaltningen och även undersöka varför måluppfyllelsen ser ut som den gör och ge förslag på hur måluppfyllelsen kan öka. Undersökningen ska även ge svar på hur måluppfyllelsen ser ut geografiskt och om det finns en indikation på att planerat avskjutningsmål följer förekomsten av skador på skog och gröda och viltolyckor med älg. När det gäller älgförvaltningsplanerna ska kvantitativa och kvalitativa mål beskrivas angående: Antal viltolyckor med älg. Antal älgar per tusen hektar

6 Avskjutningsmål. Målsättning för ÄBIN. Sammansättning av älgar sett till kön och ålder. 2.4 Genomförande och metod Utvärderingen har genomförts dels med intervjuer och dels med analys av statistik. Statistiken har huvudsakligen samlats in från länsstyrelsernas databas (Älgdata.se), men även från ÄBIN (älgbetesinventeringen) och från länsstyrelsernas älgförvaltningsplaner. I den data som kommer från ÄBIN var endast statistik för åren 2014/2015 till 2016/2017 tillgänglig. Data gällande avskjutningsmål kommer från länsstyrelsernas databas. Totalt har 53 intervjuer genomförts via telefon med följande grupper: 30 intervjuer med företrädare för älgförvaltningsgrupper. Målet har varit att få en jämn fördelning av intervjuer bland skogsägare och jägare. Val av län för älgförvaltningsgrupper har gjorts av Naturvårdsverket. 20 intervjuer med vilthandläggare på länsstyrelser i samtliga län förutom Gotland. 3 intervjuer med landshövdingar vid viltförvaltningsdelegationerna i Dalarnas, Västerbottens och Västra Götalands län. Utsedda av Naturvårdsverket. I de fall det står om ett genomsnitt redovisas medianvärdet. Medianvärdet används för att det ger det genomsnittliga värdet utan att påverkas av observationer med extra låga eller höga värden såsom medelvärdet gör. Om ett värde kommer direkt från Älgdata kan genomsnittet i stället visa medelvärdet. I statistiken som redovisas i rapporten redovisas åren i form av jaktår. Det innebär att exempelvis jaktår 2012/2013 sträcker sig från den 1 juli 2012 till den 30 juni När denna sammanställning gjordes var jaktåret 2017/2018 inte avslutat och därför innebär i detta fall jaktår 2017/2018 att data redovisas från den 1 juli 2017 till den 31 maj För envalsfrågorna, d.v.s. de frågor där endast ett svarsalternativ ska väljas, summerar staplarna till 100 procent, men på grund av avrundningar så kan de i vissa fall summera till 99 eller 101 procent. För flervalsfrågorna, d.v.s. de frågor där flera svarsalternativ kan väljas, summeras staplarna i regel till mer än 100 procent. De öppna kommentarerna från samtliga målgrupper redovisas i bilaga 1. 6

7 3 Analys av statistik på riksnivå 3.1 Avskjutningsmål Måluppfyllelsen, d.v.s. antal fällda älgar i förhållande till avskjutningsmål, har varierat mellan 83 och 90 procent under jaktåren 2012/2013 till 2017/2018. Den ligger på en något lägre nivå år 2017/2018 jämfört med 2012/2013. Måluppfyllelsen var som lägst under jaktåret 2014/2015 (83 procent) medan den var som högst 2012/2013 (90 procent). Mellan jaktår 2012/2013 och 2017/2018 har måluppfyllelsen i genomsnitt varit högst i Västernorrland och lägst i Skåne. Under det senaste jaktåret (2017/2018) var måluppfyllelsen 87 procent, den var lägst i Skåne (66 procent) och högst i Västernorrland (100 procent). 100% Måluppfyllelse (median) 90% 80% 70% 60% 2012/ / / / / /2018 Sverige Götaland Svealand Norrland Merparten (86 procent) av Sveriges 149 älgförvaltningsområden har, i genomsnitt (medelvärde) 2016/2017, en måluppfyllelse som ligger på mellan procent. Totalt har 9 procent (13 stycken) av älgförvaltningsområdena en måluppfyllelse på 100 procent eller mer. Måluppfyllelsen är högst inom Halland och Västernorrland där samtliga älgförvaltningsområden har en måluppfyllelse på 100 procent eller mer. Måluppfyllelsen är lägst inom Stockholm där fem av åtta älgförvaltningsområden har en måluppfyllelse på procent medan de resterande tre älgförvaltningsområdena har en måluppfyllelse på procent. Det totala nationella målet för avskjutning av älg uppgår till stycken jaktår 2017/2018 medan motsvarande siffra för jaktår 2012/2013 uppgår till stycken. Avskjutningsmålet har därmed minskat med åtta procent sedan 2012/2013. Avskjutningsmålet låg på en högre nivå jaktår 2012/2013 till 2014/2015 jämfört med jaktår 2015/2016 till 2017/2018. Mellan jaktåren 2012/2013 till 2014/2015 låg avskjutningsmålet på mellan stycken älgar medan det sjunkit till stycken jaktår 2015/2016 till 2017/2018. Avskjutningsmålet sett till antal älgar som ska skjutas per 1000 hektar ligger på mellan 2,7 och 3,4 mellan jaktår 2012/2013 till 2017/2018. Antalet var högst jaktår 2012/2013 och som lägst det senaste 7

8 jaktåret. Under jaktår 2017/2018 var avskjutningsmålet som högst i Kronoberg och Västra Götaland (3,5) medan det var lägst i Skåne (1,5). De största förändringarna i avskjutningsmål har skett i Värmland där det har minskat med 3,0 älgar per hektar respektive i Västernorrland där det i stället har ökat med 2,8 älgar per hektar. Antalet fällda älgar per hektar har varierat mellan 2,3 och 2,9 sedan jaktår 2012/2013. Antalet var som högst 2012/2013 och som lägst 2016/2017. Jaktår 2017/2018 var antalet fällda älgar per hektar som högst i Västernorrland (3,3) och som lägst i Skåne (1,0). Den största ökningen har skett i Dalarna och Uppsala där antalet fällda älgar per hektar har ökat med 0,4 älgar sedan jaktår 2012/2013. Minskningen är störst i Värmland där antalet fällda älgar per hektar minskat med 2 stycken. 4,0 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0 Avskjutningsmål, älgar per ha (median) 2012/ / / / / /2018 Sverige Götaland Svealand Norrland Enligt avskjutningsmålen, totalt för hela Sverige, mellan år ska omkring hälften av älgarna vara vuxna och hälften kalvar. Detta mål är i stort sett uppnått. Under dessa år är procent av de fällda älgarna vuxna och procent av älgarna kalvar. Målet är även att drygt hälften av älgarna ska vara hondjur och något mindre än hälften ska vara handjur. Något mer än hälften av de fällda älgarna mellan år är handjur. Andelen handjur var som lägst (51 procent) jaktår 2014/2015 och som högst (55 procent) år 2016/ Älgobservationsdata Älgobservationer används för att följa älgstammens utveckling över tid och undersöka älgpopulationens sammansättning. Jaktlagen rapporterar in antal observerade älgar under sju dagar i början av jaktsäsongen. Därefter kan ett populationsmått (observationer/mantimme) och ett reproduktionsmått (andel kalv/vuxet hondjur) räknas fram genom att ställa antal observerade älgar mot antal mantimmar. Ett område måste nå upp till minst 5000 mantimmar samt ett korrekt genomförande för att bedömningen ska vara tillförlitlig. Förändringar i älgobservationer kan bero på en faktisk ökning/minskning av älgstammen eller att det skett förändringar i sättet att 8

9 rapportera. Det kan även bero på att det varit en ovanligt varm period eller att jägarna tillbringat mer tid med att jaga och att man därför observerar fler älgar. 2 Mellan jaktår 2012/2013 och 2017/2018 har omkring 0,065 älgar observerats per mantimme. Antalet var högst 2012/2013 då i genomsnitt 0,069 älgar observerades och lägst 2017/2018 då 0,061 älgar observerades. Antalet observerade älgar har minskat något i såväl Götaland som Svealand medan antalet är oförändrat i Norrland. Högst antal observerade älgar per mantimme finns i Västra Götaland där 0,093 älgar observerats per mantimme medan lägst antal observerats i Blekinge (0,033 per mantimme). 0,10 0,09 0,08 0,07 0,06 0,05 0,04 0,03 0,02 0,01 0,00 Älgobservationer per mantimme (median) 2012/ / / / / /2018 Sverige Götaland Svealand Norrland Det totala antalet observerade älgar uppgår till omkring stycken per år mellan 2012/2013 till 2017/2018. Antalet var högst ( stycken) år 2014/2015 då även högst antal mantimmar lades på detta och lägst ( stycken) år 2012/2013 då lägst antal mantimmar lades. Totalt har antalet observerade älgar ökat från år 2012/2013 till år 2017/2018. Under samma period har antal mantimmar ökat från till vilket gör att antalet älgobservationer per mantimme har minskat. Under det senaste jaktåret låg antalet observerade älgar på stycken i Götaland, stycken i Svealand och i Norrland. Under perioden 2012/2013 till 2017/2018 låg andelen älgtjurar av samtliga vuxna älgar på mellan 35 och 37 procent, andelen var lägst 2013/2014 och högst 2017/2018. Andelen är så gott som oförändrad under den studerade perioden i samtliga landsdelar. Det senaste jaktåret låg andelen älgtjurar på 38 procent i Götaland, 36 procent i Svealand och 37 procent i Norrland. Omkring sju av tio älgar är vuxna medan tre av tio är kalvar. Drygt hälften av hondjuren har kalvar. Kalvandelen (antal kalvar per vuxet hondjur) ligger på mellan 64 och 70 procent totalt i riket under den nämnda perioden. Andelen är något högre i Götaland jämfört med Svealand och Norrland

10 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Antal kalvar per vuxet hondjur 2012/ / / / / /2018 Sverige Götaland Svealand Norrland En uppskattning av älgens ålder görs genom att titta på älgens tänder. 3 På en älgkalv kan man avgöra åldern genom att titta på vilka tänder den har fått och vilka den har tappat. En äldre älgs ålder räknas fram genom att räkna årsringarna i tandcementet på fjärde kindtanden. När det gäller fällda älgar uppgår medelåldern till omkring tre år under perioden 2012/2013 till 2017/2018. Medelåldern var som lägst jaktår 2014/2015 då den var 2,6 både för han- och hondjur. Den var som högst jaktår 2017/2018 då den var 3,1 för handjur och 3,3 för hondjur. Detta jaktår var åtta av tio fällda älgar högst fyra år gamla. Endast fem procent var åtta år eller äldre och bland dessa finns främst hondjur. Bland älgar som är över 13 år gamla finns endast hondjur. Den äldsta älgen var 20 år. 3 _pa_algtander.pdf 10

11 Ålder på fällda älgar år 2017/ Handjur Hondjur Den genomsnittliga slaktvikten mellan år 2012/2013 och 2017/2018 var 187 kilo för handjur, 158 kilo för hondjur och 64 kilo för kalvar. Slaktvikten för såväl vuxna handjur som hondjur har ökat sedan år 2012/2013. Slaktvikten för handjur var som lägst år 2012/2013 (182 kilo) och som högst år 2017/2018 (191 kilo). Även för hondjur var vikten lägst år 2012/2013 (155 kilo) och högst 2017/2018 (161 kilo). Att slaktvikten är som högst jaktår 2017/2018 kan bero på att de fällda älgarna har en relativt högre medelålder detta år. Det finns däremot en mindre variation i slaktvikten för kalvar och denna ligger på samma nivå år 2012/2013 som 2017/2018. Hankalvar har i genomsnitt en högre genomsnittlig vikt jämfört med honkalvar. 3.3 Målsättning för älgbetesinventeringen Data i avsnitt 3.3 redovisas för åren 2014/2015 och 2016/2017 då statistik endast var tillgänglig för dessa årtal i ÄBIN. Målet med älgbetesinventeringen (ÄBIN) är att ta reda på hur hög andel av träden inom ett inventeringsområde och inom ett visst höjdintervall som har skadats av älg. Inventeringen genomförs med hjälp av stickprov som tas inom ett ÄBIN-område. I ett första steg tas ett urval av omkring kilometerrutor fram inom ett område. I ett andra steg lokaliseras ungskogarna inom kilometerrutorna. Målet är att hitta alla ungskogar som uppfyller vissa uppställda kriterier. Därefter tas kartor fram som används vid fältbesöken och sedan slumpas ett antal provytor fram från de ungskogar som finns inom de utvalda områdena. Målet med denna inventering är att undersöka andelen färska skador i ungskog, andel träd per hektar som blivit betade och andel gamla skador på träd. Man undersöker även hur hårt betestrycket är på begärliga trädslag (till exempel rönn, asp, sälg och ek). Svenskt skogsbruks mål för andel oskadade tallstammar är 85 procent och för att detta ska uppnås ska minst 7 av 10 tallstammar vid 5 meters höjd vara oskadade av klövvilt. Andelen tallstammar med färska skador får, enligt skogsbrukets mål, inte överstiga 2 5 procent. När det gäller andelen provytor med förekomst av rönn, asp, sälg och ek är målet att konkurrensstatusen för dessa träd ska öka. I 11

12 älgbetesinventeringen är det viktigt att följa förändringar över tid för att se effekten av vidtagna åtgärder samt för att få förståelse för variationer mellan år och orsaken till dessa. 4 Andelen tallstammar som är utan viltskada varierar år 2016/2017 mellan 23 och 70 procent bland Sveriges län. Andelen är högst i Västerbotten och lägst i Blekinge. Genomsnittet för andel tallstammar utan viltskada ligger på 48 procent jaktår 2016/2017, vilket är en minskning jämfört med jaktår 2014/2015 då andelen låg på 54 procent. Andelen tallstammar som har en färsk viltskada är i genomsnitt 9 procent år 2016/2017, vilket är en oförändrad andel jämfört med 2014/2015. År 2016/2017 är andelen som högst i Halland, 19 procent, och i Örebro är andelen som lägst, 6 procent. När det gäller andelen produktionsstammar (de stammar som bedöms stå kvar efter en röjning) av tall som har skadats under ett helt år varierar den mellan 9 och 23 procent år 2016/2017. Andelen är högst i Blekinge och lägst i Dalarna och Västmanland. Det genomsnittliga värdet ligger på 13 procent

13 Den genomsnittliga andelen granstammar som har en färsk viltskada är 0,7 procent år 2016/2017, vilket är så gott som oförändrat jämfört med 2014/2015 (0,5 procent). Andelen skadade granstammar år 2016/2017 är högst i Västra Götaland (2,2 procent) medan den är lägst i Dalarna, Gävleborg och Örebro (0,2 procent). Andelen provytor med förekomst av RASE (Rönn, Asp, Sälg, Ek) varierar mellan 24 och 73 procent i Sveriges län år 2016/2017. Dalarna har lägst andel medan Västernorrland har högst andel. Genomsnittet ligger på 51 procent år 2016/2017, vilket är något högre än 2014/2015 (49 procent). Andelen ytor med en gynnsam konkurrensstatus för RASE av de inventerade provytorna där RASE förekommer är i genomsnitt 8 procent år 2016/2017. Den varierar mellan 2 och 18 procent där Halland har lägst andel och Uppsala har högst andel. 3.4 Samband mellan avskjutningsmål och förekomst av skador på skog och gröda Generellt har andelen tallstammar utan viltskada minskat sedan jaktår 2014/2015 till 2016/2017. I genomsnitt har andelen minskat från 54 till 48 procent. Under motsvarande period har avskjutningsmålet minskat med 10 procent, vilket skulle kunna tyda på ett visst samband. Andelen tallstammar utan viltskada ligger i genomsnitt på en lägre nivå år 2016/2017 jämfört med tidigare i såväl Götaland, Svealand som i Norrland. Minskningen är störst i Uppsala där andelen tallstammar utan viltskada har gått ner från 59 till 41 procent. Där har avskjutningsmålet ökat med 2 procent (39 älgar) under motsvarande period. Störst ökning av andelen oskadade tallstammar har skett i 13

14 Stockholms län där andelen ökat från 29 till 58 procent. Avskjutningsmålet i Stockholm har minskat med 14 procent (210 älgar) under motsvarande period. 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Tallstammar utan viltskada (median) 2014/ /2017 Sverige Götaland Svealand Norrland Avskjutningsmål / / / / / /2018 Sverige Götaland Svealand Norrland Andelen tallstammar med en färsk viltskada ligger däremot kvar på en så gott som oförändrad nivå i riket i stort. Det finns dock variationer gällande olika delar av landet. I Götaland och Norrland har det skett en liten ökning av den genomsnittliga andelen tallstammar med en viltskada. I Svealand ligger dock andelen skadade tallstammar på en oförändrad nivå. På länsnivå har den största ökningen av skador skett i Halland där andelen har ökat från 10 till 19 procent. Den största minskningen har skett i Blekinge där andelen minskat från 26 till 18 procent. Även när det gäller färska viltskador på granstammar är andelen så gott som oförändrad på riksnivå sedan 2014/

15 20% Tallstammar med färsk viltskada (median) 15% 10% 5% 0% 2014/ /2017 Sverige Götaland Svealand Norrland På länsnivå finns generellt sett inget märkbart samband mellan planerat avskjutningsmål och färska viltskador på skog och gröda. Län som har ett relativt högre avskjutningsmål har inte jämförelsevis fler skador på tallstammar. Det finns inte heller något märkbart samband mellan förändringen i avskjutningsmål jaktår 2014/2015 mot 2016/2017 och förändringen i antal skador på mark och gröda. Däremot finns ett visst samband mellan andelen tallstammar som är oskadade och avskjutningsmålet. 3.5 Samband mellan avskjutningsmål och viltolyckor med älg Statistiken i avsnitt 3.5 bygger på data från 2012/2013 till 2017/2018. När denna sammanställning gjordes var jaktåret 2017/2018 inte avslutat vilket innebär att data redovisas från den 1 juli 2012 till den 31 maj Antalet viltolyckor där älgar har varit inblandade har ökat med 35 procent från jaktsäsongen 2012/2013 till 2017/2018. Jaktår 2012/2013 skedde totalt viltolyckor där älgar varit inblandade och år 2017/2018 hade antalet ökat till stycken. Antalet viltolyckor låg på ungefär samma nivå jaktår 2012/2013 till 2015/2016 och på en högre nivå från och med jaktår 2016/2017. Bland trafikdödade djur har den största ökningen skett vad gäller antal döda kalvar. De har dött i viltolyckor i klart högre utsträckning det senaste jaktåret jämfört med jaktår 2012/2013. I strax över hälften av olyckorna har älgarna dött till följd av olyckan. Det har skett en ökning i samtliga landsdelar men den är allra tydligast i Norrland. De län där ökningen är störst är Jämtland, Västerbotten och Västernorrland. I dessa län har antalet viltolyckor med älg inblandad ökat med omkring 95 procent. Störst minskning har skett i Östergötland där antalet viltolyckor med älg inblandad minskat med 36 procent. 15

16 7000 Olyckor i trafiken med älg inblandad / / / / / /2018 Sverige Götaland Svealand Norrland Avskjutningsmålet låg på en högre nivå jaktår 2012/ /2015 jämfört med 2015/ /2018 och totalt har det minskat med 7 procent från jaktår 2012/2013 till 2017/2018. Under samma period kan man se en ökning av antal viltolyckor med älg, vilket tyder på att det finns ett samband mellan avskjutningsmål och viltolyckor med älg Avskjutningsmål / / / / / /2018 Sverige Götaland Svealand Norrland 16

17 Antalet älgobservationer per mantimme har minskat i Sverige mellan jaktår 2012/2013 och 2017/2018. Det har skett en minskning i Götaland och Svealand medan antalet är oförändrat i Norrland. Sett till det totala antalet observerade älgar har antalet ökat jämfört med år 2012/2013. Dock har antal mantimmar ökat, vilket gör att antalet älgobservationer per mantimme har minskat. Det går inte att se något samband mellan antal älgobservationer per mantimme och antal viltolyckor med älg. 0,10 0,09 0,08 0,07 0,06 0,05 0,04 0,03 0,02 0,01 0,00 Älgobservationer per mantimme (median) 2012/ / / / / /2018 Sverige Götaland Svealand Norrland 17

18 4 Analys av statistik gällande Götaland 4.1 Avskjutningsmål I Götaland varierar måluppfyllelsen, d.v.s. antal fällda älgar i förhållande till avskjutningsmål, mellan 81 och 92 procent under jaktåren 2012/2013 till 2017/2018. Måluppfyllelsen var lägst jaktår 2015/2016 och högst 2012/2013. Mellan jaktår 2012/2013 och 2017/2018 var måluppfyllelsen i genomsnitt lägst i Skåne och högst i Kronoberg. Under det senaste jaktåret, 2017/2018, var måluppfyllelsen i genomsnitt 86 procent i Götaland. Måluppfyllelsen var lägst i Skåne (66 procent) och högst i Halland (91 procent). 100% Måluppfyllelse (median) 90% 80% 70% 60% 2012/ / / / / /2018 Merparten (81 procent) av de 54 älgförvaltningsområdena i Götaland har, i genomsnitt (medelvärde) under jaktår 2016/2017, en måluppfyllelse som ligger på mellan procent. Totalt har 13 procent av älgförvaltningsområdena en måluppfyllelse på 100 procent eller mer. Avskjutningsmålet för älg i Götaland uppgår till jaktår 2012/2013 och stycken jaktår 2017/2018. Avskjutningsmålet har därmed minskat med 11 procent sedan 2012/2013. Avskjutningsmålet sett till antal älgar som ska skjutas per 1000 hektar ligger på mellan 2,7 och 3,7 mellan jaktår 2012/2013 till 2017/2018. Antalet var högst jaktår 2014/2015 och som lägst under det senaste jaktåret. Under jaktår 2017/2018 var avskjutningsmålet högst i Kronoberg och Västra Götaland (3,5) medan det var lägst i Skåne (1,2). De största förändringarna i avskjutningsmål har skett i Östergötland där det har minskat med 1,4 älgar per hektar respektive i Halland där det i stället har ökat med 2,5 älgar per hektar. 18

19 4,0 Avskjutningsmål, älgar per ha (median) 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0 2012/ / / / / /2018 Antalet fällda älgar per 1000 hektar har varierat mellan 2,3 och 3,5 sedan jaktår 2012/2013. Antalet var som högst 2013/2014 och som lägst 2016/2017. Jaktår 2017/2018 var antalet fällda älgar per hektar högst i Jönköping, Kronberg och Västra Götaland (3,0) och som lägst i Skåne (1,0). I samtliga län har antalet fällda älgar minskat sedan 2012/2013. Den största minskningen har skett i Östergötland där antalet fällda älgar per hektar minskat med 1,5 älgar. 4.2 Älgobservationsdata Totalt sett har antalet älgobservationer i Götaland minskat sedan jaktår 2012/2013. Antalet älgobservationer per mantimme ligger på mellan 0,064 och 0,083 under jaktåren 2012/2013 till 2017/2018. Jaktår 2012/2013 var antalet högst och 2017/2018 var antalet lägst. Högst antal observerade älgar per mantimme jaktår 2017/2018 finns i Västra Götaland där 0,093 älgar observerats per mantimme medan lägst antal observerats i Blekinge (0,033 per mantimme). 19

20 0,10 0,09 0,08 0,07 0,06 0,05 0,04 0,03 0,02 0,01 0,00 Älgobservationer per mantimme (median) 2012/ / / / / /2018 Andelen älgtjurar av samtliga vuxna älgar ligger på mellan 37 och 38 procent under perioden 2012/2013 till 2017/2018. Jaktår 2017/2018 var andelen högst i Skåne (44 procent) och lägst i Östergötland (34 procent). Andelen kalvar av samtliga älgar uppgår till mellan 30 och 32 procent under den aktuella perioden. Drygt hälften av hondjuren har kalvar, andelen varierar mellan 53 och 56 procent under perioden. Kalvandelen (antal kalvar per vuxet hondjur) ligger på mellan 0,68 och 0,75 under den nämnda perioden. 4.3 Målsättning för älgbetesinventeringen Den genomsnittliga andelen tallstammar utan viltskada ligger på 34 procent jaktår 2016/2017. Andelen har minskat något jämfört med jaktår 2014/2015 då andelen var 36 procent. Andelen tallstammar som är utan viltskada är lägst i Blekinge (23 procent) och högst i Jönköping (50 procent). Andelen tallstammar som har en färsk viltskada är i genomsnitt 12 procent, vilket är en något högre andel jämfört med 2014/2015 (10 procent). I Halland är andelen som högst (19 procent) och i Östergötland är andelen som lägst (7 procent). Andelen granstammar som har en färsk viltskada är i genomsnitt 1 procent, vilket är ett oförändrat resultat jämfört med 2014/2015. Andelen skadade granstammar är högst i Västra Götaland (2,2 procent) medan den är lägst i Östergötland (0,4 procent). Andelen provytor med förekomst av RASE (Rönn, Asp, Sälg, Ek) är i genomsnitt 56 procent i Götaland (55 procent 2014/2015). Högst andel har Kalmar och Östergötland (63 procent) medan Västra Götaland har lägst andel (42 procent). Andelen ytor med en gynnsam konkurrensstatus för RASE av de inventerade provytorna där RASE förekommer är i genomsnitt 8 procent (10 procent 2014/2015). Andelen är lägst i Halland (2 procent) och högst i Östergötland (63 procent). 20

21 4.4 Samband mellan avskjutningsmål och förekomst av skador på skog och gröda Andelen tallstammar utan viltskada har generellt sett minskat något i Götaland sedan jaktår 2014/2015, i genomsnitt från 36 till 34 procent. Det är dock relativt stora skillnader mellan länen, i vissa län har andelen ökat och i vissa har den minskat. Under motsvarande period har avskjutningsmålet minskat med 14 procent, vilket tyder på att det inte finns något tydligt samband. Däremot går det att se ett samband mellan avskjutningsmål och andel tallstammar utan viltskada i några av länen, framför allt i Halland. Det har i genomsnitt skett en marginell ökning av andelen tallstammar med en färsk viltskada, från 10 till 12 procent medan andelen färska viltskador på granstammar är oförändrad sedan den förra mätningen. När det gäller färska skador på tallstammar och granstammar finns därmed inte något tydligt samband mellan planerat avskjutningsmål och skador på skog och gröda, varken för Götaland i stort eller för de ingående länen. 4.5 Samband mellan avskjutningsmål och viltolyckor med älg Jaktår 2012/2013 uppgick antalet viltolyckor där älgar varit inblandade till stycken och 2017/2018 hade antalet ökat till stycken. Det motsvarar en ökning med 5 procent. Under samma period har avskjutningsmålet minskat från till älgar, vilket motsvarar en minskning med 11 procent. Avskjutningsmålet sett till antal älgar per hektar har i genomsnitt minskat från 3,5 till 2,7. Detta tyder därmed på att det finns ett samband mellan avskjutningsmål och antal viltolyckor med älg Antal olyckor med älg inblandad jämfört med avskjutningsmål / / / / / /2018 Antal olyckor med älg inblandad Avskjutningsmål 21

22 Tydligast samband mellan avskjutningsmålet och antalet viltolyckor med älg inblandad finns i Jönköping och Kalmar där avskjutningsmålet minskat med 23 respektive 20 procent medan antalet viltolyckor ökat med 13 procent under perioden 2012/2013 till 2017/

23 5 Analys av statistik gällande Svealand 5.1 Avskjutningsmål I Svealand varierar måluppfyllelsen, d.v.s. antal fällda älgar i förhållande till avskjutningsmål, mellan 83 och 91 procent under jaktåren 2012/2013 till 2017/2018. Måluppfyllelsen var lägst jaktår 2014/2015 och högst 2016/2017. Mellan jaktår 2012/2013 och 2017/2018 var måluppfyllelsen i genomsnitt lägst i Stockholm och högst i Dalarna. Under det senaste jaktåret, 2017/2018, var måluppfyllelsen i genomsnitt 89 procent i Svealand. Måluppfyllelsen var lägst i Södermanland (73 procent) och högst i Dalarna (95 procent). 100% Måluppfyllelse (median) 90% 80% 70% 60% 2012/ / / / / /2018 De flesta (90 procent) av de 62 älgförvaltningsområdena i Svealand har, i genomsnitt (medelvärde) under 2016/2017, en måluppfyllelse som ligger på mellan procent. Totalt har 2 procent av älgförvaltningsområdena en måluppfyllelse på 100 procent eller mer. Måluppfyllelsen är högst inom Dalarna där ett av älgförvaltningsområdena har en måluppfyllelse på 100 procent eller mer medan de resterande 15 har en måluppfyllelse på procent. Avskjutningsmålet för älg har minskat med 25 procent sedan 2012/2013. Målet uppgick till stycken 2012/2013 och stycken jaktår 2017/2018. Sett till antal älgar som ska skjutas per 1000 hektar ligger målet på mellan 2,4 och 3,3 mellan jaktår 2012/2013 till 2017/2018. Antalet var högst jaktår 2012/2013 respektive 2013/2014 och som lägst 2016/2017. Under jaktår 2017/2018 var avskjutningsmålet högst i Uppsala (3,2) medan det var lägst i Värmland (2,2). De största förändringarna i avskjutningsmål har skett i Värmland där det har minskat med 3 älgar per hektar respektive i Uppsala där det i stället har ökat med 0,3 älgar per hektar. 23

24 3,5 Avskjutningsmål, älgar per ha (median) 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0 2012/ / / / / /2018 Antalet fällda älgar per 1000 hektar har varierat mellan 2,1 och 2,6 sedan jaktår 2012/2013. Antalet var som högst 2012/2013 respektive 2013/2014 och som lägst 2017/2018. Jaktår 2017/2018 var antalet fällda älgar per hektar högst i Uppsala (3,0) och som lägst i Södermanland (1,7). Den största ökningen har skett i Dalarna och Uppsala där antalet fällda älgar per hektar har ökat med 0,4 älgar sedan jaktår 2012/2013. Minskningen är störst i Värmland där antalet fällda älgar per hektar minskat med Älgobservationsdata Totalt sett har antalet älgobservationer i Svealand minskat sedan jaktår 2012/2013. Antalet älgobservationer per mantimme ligger på mellan 0,063 och 0,073 under jaktåren 2012/2013 till 2017/2018. Jaktår 2012/2013 var antalet högst och 2017/2018 var antalet lägst. Högst antal observerade älgar per mantimme jaktår 2017/2018 finns i Värmland där 0,071 älgar observerats per mantimme medan lägst antal observerats i Uppsala (0,057 per mantimme). 24

25 0,10 0,09 0,08 0,07 0,06 0,05 0,04 0,03 0,02 0,01 0,00 Älgobservationer per mantimme (median) 2012/ / / / / /2018 Andelen älgtjurar av samtliga vuxna älgar ligger på procent under perioden 2012/2013 till 2017/2018. Jaktår 2017/2018 var andelen högst i Stockholm (37 procent) och lägst i Värmland (34 procent). Andelen kalvar av samtliga älgar uppgår till mellan 28 och 30 procent under den aktuella perioden. Omkring hälften av hondjuren har kalvar, andelen varierar mellan 50 och 53 procent under den nämnda perioden. Kalvandelen (antal kalvar per vuxet hondjur) ligger på mellan 0,63 och 0,69 under perioden. 5.3 Målsättning för älgbetesinventeringen I genomsnitt ligger andelen tallstammar utan viltskada på 53 procent jaktår 2016/2017. Andelen har minskat jämfört med jaktår 2014/2015 då andelen var 59 procent. Andelen tallstammar som är utan viltskada är lägst i Södermanland (32 procent) och högst i Västmanland (66 procent). Andelen tallstammar som har en färsk viltskada är i genomsnitt 8 procent, vilket är en oförändrad andel jämfört med 2014/2015. I Uppsala och Värmland är andelen som högst (10 procent) och i Örebro är andelen som lägst (6 procent). Andelen granstammar som har en färsk viltskada är i genomsnitt 0,3 procent, vilket är ett så gott som oförändrat resultat jämfört med 2014/2015. Andelen skadade granstammar är högst i Södermanland (0,5 procent) medan den är lägst i Dalarna respektive Örebro (0,2 procent). Andelen provytor med förekomst av RASE (Rönn, Asp, Sälg, Ek) är i genomsnitt 50 procent i Svealand, vilket är en högre andel än tidigare (44 procent 2014/2015). Högst andel har Uppsala (71 procent) medan Dalarna har lägst andel (24 procent). Andelen ytor med en gynnsam konkurrensstatus för RASE av de inventerade provytorna där RASE förekommer är i genomsnitt 11 procent (12 procent 2014/2015). Andelen är lägst i Dalarna (3 procent) och högst i Uppsala (18 procent). 25

26 5.4 Samband mellan avskjutningsmål och förekomst av skador på skog och gröda Andelen tallstammar utan viltskada har generellt sett minskat i Svealand sedan jaktår 2014/2015, från 59 till 53 procent. Det är dock relativt stora skillnader mellan länen, i vissa län har andelen ökat och i vissa har den minskat. Under motsvarande period har avskjutningsmålet minskat med 19 procent, vilket tyder på ett visst samband. Tydligast samband finns i Södermanland och Örebro. Andelen tallstammar med en färsk viltskada ligger generellt på en oförändrad nivå i Svealand sedan jaktår 2014/2015. Även här är det stora skillnader mellan länen, i vissa har andelen skador ökat och i vissa har den minskat. När det gäller färska viltskador på granstammar är andelen så gott som oförändrad sedan den förra mätningen. Sammanfattningsvis finns därmed inte något märkbart samband mellan planerat avskjutningsmål och färska skador på skog och gröda, varken för Svealand i stort eller för de ingående länen. 5.5 Samband mellan avskjutningsmål och viltolyckor med älg Jaktår 2012/2013 uppgick antalet viltolyckor där älgar varit inblandade till stycken och 2017/2018 hade antalet ökat till stycken. Det motsvarar en ökning med 39 procent. Under samma period har avskjutningsmålet minskat från till älgar, vilket motsvarar en minskning med 25 procent. Avskjutningsmålet sett till antal älgar per hektar har i genomsnitt minskat från 3,3 till 2,5. Detta tyder därmed på att det finns ett samband mellan avskjutningsmål och antal viltolyckor med älg i Svealand. Tydligast samband kan ses i Värmland där avskjutningsmålet minskat med 59 procent samtidigt som antalet viltolyckor ökat med 27 procent mellan 2012/2013 och 2017/ Antal olyckor med älg inblandad jämfört med avskjutningsmål / / / / / /2018 Antal olyckor med älg inblandad Avskjutningsmål 26

27 6 Analys av statistik gällande Norrland 6.1 Avskjutningsmål I Norrland varierar måluppfyllelsen, d.v.s. antal fällda älgar i förhållande till avskjutningsmål, mellan 82 och 93 procent under jaktåren 2012/2013 till 2017/2018. Måluppfyllelsen var lägst jaktår 2016/2017 och högst 2012/2013. Mellan jaktår 2012/2013 och 2017/2018 var måluppfyllelsen i genomsnitt lägst i Norrbotten och högst i Västernorrland. Under det senaste jaktåret, 2017/2018, var måluppfyllelsen i genomsnitt 87 procent i Norrland. Måluppfyllelsen var lägst i Norrbotten (80 procent) och högst i Västernorrland (100 procent). 100% Måluppfyllelse (median) 90% 80% 70% 60% 2012/ / / / / /2018 En klar majoritet (85 procent) av de 33 älgförvaltningsområdena i Norrland har, i genomsnitt (medelvärde) under jaktår 2016/2017, en måluppfyllelse som ligger på mellan procent. Totalt har 15 procent av älgförvaltningsområdena en måluppfyllelse på 100 procent eller mer. Måluppfyllelsen är högst inom Västernorrland där samtliga älgförvaltningsområden har en måluppfyllelse på 100 procent eller mer. Avskjutningsmålet för älg i Norrland har ökat från jaktår 2012/2013 till stycken jaktår 2017/2018, vilket är en ökning med 3 procent. Målet sett till antal älgar som ska skjutas per 1000 hektar ligger på mellan 2,2 och 3,1 mellan jaktår 2012/2013 till 2017/2018. Antalet var högst jaktår 2013/2014 och som lägst 2012/2013. Under jaktår 2017/2018 var avskjutningsmålet högst i Gävleborg (3,4) medan det var lägst i Norrbotten (2,1). Den största förändringen i avskjutningsmål har skett i Västernorrland där antalet har ökat med 2,8 älgar per hektar. 27

28 3,5 Avskjutningsmål, älgar per ha (median) 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0 2012/ / / / / /2018 Antalet fällda älgar per 1000 hektar har varierat mellan 2,1 och 2,6 sedan jaktår 2012/2013. Det var som högst 2012/2013 och som lägst 2014/2015. Jaktår 2017/2018 var antalet fällda älgar per hektar högst i Västernorrland (3,3) och som lägst i Norrbotten (1,7). Den största ökningen har skett i Norrbotten där antalet fällda älgar per hektar har ökat med 0,2 sedan jaktår 2012/2013. Minskningen är störst i Västernorrland där antalet fällda älgar per hektar minskat med 1, Älgobservationsdata Totalt sett ligger antalet älgobservationer i Norrland i år på en oförändrad nivå jämfört med jaktår 2012/2013. Antalet älgobservationer per mantimme ligger på mellan 0,048 och 0,056 under jaktåren 2012/2013 till 2017/2018. Jaktår 2016/2017 var antalet högst och 2014/2015 var antalet lägst. Högst antal observerade älgar per mantimme jaktår 2017/2018 finns i Norrbotten respektive Västerbotten där 0,055 älgar observerats per mantimme medan lägst antal observerats i Jämtland och Västernorrland (0,047 per mantimme). 28

29 0,10 0,09 0,08 0,07 0,06 0,05 0,04 0,03 0,02 0,01 0,00 Älgobservationer per mantimme (median) 2012/ / / / / /2018 Andelen älgtjurar av samtliga vuxna älgar ligger totalt på mellan 36 och 38 procent under perioden 2012/2013 till 2017/2018. Jaktår 2017/2018 var andelen högst i Västernorrland (40 procent) och lägst i Norrbotten (31 procent). Andelen kalvar av samtliga älgar uppgår till 29 procent under hela den aktuella perioden. Nära hälften av hondjuren har kalvar, andelen varierar mellan 45 och 49 procent under den nämnda perioden. Kalvandelen (antal kalvar per vuxet hondjur) ligger på mellan 0,60 och 0,66 under perioden. 6.3 Målsättning för älgbetesinventeringen Den genomsnittliga andelen tallstammar utan viltskada ligger på 60 procent jaktår 2016/2017. Andelen har minskat jämfört med jaktår 2014/2015 då andelen var 68 procent. Andelen tallstammar som är utan viltskada är lägst i Jämtland (54 procent) och högst i Västerbotten (70 procent). Andelen tallstammar som har en färsk viltskada är i genomsnitt 8 procent, vilket är en något högre andel jämfört med 2014/2015 (6 procent). I Västernorrland är andelen som högst (12 procent) och i Gävleborg respektive Jämtland är andelen som lägst (7 procent). Andelen granstammar som har en färsk viltskada är i genomsnitt 0,8 procent, vilket är ett något högre resultat jämfört med 2014/2015 (0,0 procent). Andelen skadade granstammar är högst i Jämtland och Västerbotten (0,9 procent) medan den är lägst i Gävleborg (0,2 procent). Andelen provytor med förekomst av RASE (Rönn, Asp, Sälg, Ek) är i genomsnitt 40 procent i Norrland, vilket är en lägre andel än 2014/2015 (50 procent). Högst andel har Västernorrland (73 procent) medan Norrbotten och Västerbotten har lägst andel (38 procent). Andelen ytor med en gynnsam konkurrensstatus för RASE av de inventerade provytorna där RASE förekommer är i genomsnitt 6 procent (9 procent 2014/2015). Andelen är lägst i Västerbotten (4 procent) och högst i Västernorrland (14 procent). 29

30 6.4 Samband mellan avskjutningsmål och förekomst av skador på skog och gröda Andelen tallstammar utan viltskada har generellt sett minskat något i Norrland sedan jaktår 2014/2015, i genomsnitt från 68 till 60 procent. Det har skett en minskning i samtliga ingående län. Under motsvarande period har avskjutningsmålet minskat med 5 procent, vilket skulle kunna tyda på ett visst samband. Tydligast samband mellan avskjutningsmål och andel tallstammar som är oskadade finns i Västernorrland. Det har i genomsnitt skett en marginell ökning av andelen tallstammar med en färsk viltskada, från 6 till 8 procent. Andelen färska viltskador på granstammar har ökat med 1 procentenhet jämfört med jaktår 2014/2015. När det gäller färska skador på tall- och granstammar finns därmed inget tydligt samband mellan planerat avskjutningsmål och skador på skog och gröda. 6.5 Samband mellan avskjutningsmål och viltolyckor med älg Jaktår 2012/2013 uppgick antalet viltolyckor där älgar varit inblandade till stycken och 2017/2018 hade antalet ökat till stycken. Det motsvarar en ökning med 83 procent. Under samma period har avskjutningsmålet ökat från till älgar, vilket motsvarar en ökning med 3 procent. Avskjutningsmålet sett till antal älgar per hektar har i genomsnitt ökat från 2,2 till 2,8. Detta skulle kunna tyda på att det inte finns något samband mellan avskjutningsmål och antal viltolyckor med älg i Norrland. Jämför man däremot avskjutningsmålet jaktåret 2013/2014 med det 2017/2018 finns ett visst samband. Avskjutningsmålet har minskat med 8 procent samtidigt som antalet viltolyckor med älg inblandad har ökat med 107 procent Antal olyckor med älg inblandad jämfört med avskjutningsmål / / / / / /2018 Antal olyckor med älg inblandad Avskjutningsmål Tydligast samband mellan avskjutningsmål och antal viltolyckor med älg inblandad finns i Västerbotten där avskjutningsmålet minskat med 19 procent medan antalet viltolyckor ökat med 97 procent under perioden 2012/2013 till 2017/

31 7 Resultat från intervjuer med länsstyrelsernas vilthandläggare I detta avsnitt redovisas svaren från 20 stycken vilthandläggare på länsstyrelser i samtliga län förutom Gotland 7.1 Älgförvaltningsplaner Älgförvaltningsplaner som antagits, avslagits respektive saknas Merparten av vilthandläggarna uppger, att de för perioden 2016/2017, har totalt mellan 1 10 älgförvaltningsplaner och att antalet antagna planer också ligger mellan 1 10, varav de flesta inom intervallet Ett flertal vilthandläggare uppger i de öppna kommentarerna att planerna är på gång att revideras eller ska revideras längre fram. Älgförvaltningsplaner 1-5 st 6-10 st st st Inget svar Antagna planer Planer som avslagits Planer som saknas Totalt Det finns totalt 149 älgförvaltningsplaner, varav 138 av planerna har antagits. Inga planer har avslagits och 10 planer saknas. Älgförvaltningsplaner Totalt antal Antagna planer 138 Planer som avslagits 0 Planer som saknas 10 Svar saknas 1 Totalt

32 7.1.2 Mål baserade på regionala riktlinjer Så gott som alla vilthandläggare uppger att målen som fastställs i älgförvaltningsplanerna, helt eller delvis, är baserade på de regionala riktlinjerna som viltförvaltningsdelegationen fastställer. Några exempel på kommentarer är: De generella riktlinjerna är brett skrivna, möjliggör lokal förankring, ska inte vara strikt styrt. Skadebilden samma för alla, Ska gå åt rätt håll jämfört med länsplanen. Är målen som fastställs i älgförvaltningsplanerna baserade på de regionala riktlinjerna? (som viltförvaltningsdelegationen fastställer och varpå älgförvaltningsplanerna baseras) Ja, helt 65% Ja, delvis 30% Nej 5% 0% 20% 40% 60% 80% 100% Länsstyrelsens förutsättningar för uppföljning Merparten av handläggarna tycker att länsstyrelsen har bra förutsättningar för uppföljning av älgförvaltningsplanerna. De som har gett betyg 2 eller 3 motiverar sina svar med att det finns för lite tid samt att de skulle behöva mer personal för detta. Hur är förutsättningarna vid länsstyrelsen för uppföljning av älgförvaltningsplanerna? % 20% 40% 60% 80% 100% Goda (4-5) (3) Dåliga (1-2) Ingen åsikt 3,7 0% 7.2 Älgförvaltningsgruppens förutsättningar Älgförvaltningsgruppens förutsättningar Nästan hälften av vilthandläggarna anser att älgförvaltningsgruppen har goda förutsättningar att sätta rimliga mål, följa upp och genomföra dem. Hur är älgförvaltningsgruppens förutsättningar att sätta rimliga mål, följa upp dem och genomföra dem? % 20% 40% 60% 80% 100% Goda (4-5) (3) Bristfälliga (1-2) Medelvärde Medelvärde Ingen åsikt 3,4 5% 32

33 7.2.2 Viktiga förbättringsområden Vilthandläggana har även fått besvara frågan om vad de anser vara viktigast för att förbättra älgförvaltningsgruppernas förutsättningar att uppnå riksdagens intentioner inom det egna länet. Svaren är ganska varierande men det som brister i dag är framför allt att intentionerna är för otydliga, att ersättningen är för låg och att det inte finns tillräckligt med resurser. Vilthandläggarna tycker att det behövs mer kunskap och utbildning, bra kommunikation och samsyn. Se bilaga 1 för en sammanställning av samtliga svar. Kunskap och utbildning. Det är ett komplicerat system att förstå. Förståelse har ökat till viss del, personerna byts ut och nya kommer in. Men föreskrifterna i princip omöjliga att förstå för älgskötselgrupperna. Kommunikation och information och samråd, kräver större resurser dock. Samsyn mellan alla parter, naturvård, jägare, skogsägare och andra berörda parter. 7.3 Måluppfyllelse Arbete med mål och uppföljning lokalt Vilthandläggarna har fått svara på frågan hur de arbetar med mål och uppföljning lokalt och de vanligaste svaren handlar om att de gör regelbundna uppföljningar, att de har samråd i älgförvaltningsområdet och att de använder statistiksammanställningar. Några svarar att de försöker ha en bra dialog och samsyn. Exempel på kommentarer: Sammanställning från älgdata, skickas ut till alla Älgförvaltningsområden och älgförvaltningsgrupper (äfo och äfg). I länet har man gemensamma utbildningsträffar, diskuterar uppföljningsfrågor. Det behövs mer jobb framöver för att öka kunskap och målförståelse. Dålig uppfyllelse av skogliga mål, biologisk mångfald och trafikolyckor med älg. Är målen rätt satta? Alla är dock överens om övergripande mål. Vi gör en årlig uppföljning av målen med alla grupper. Vi har samråd i älgförvaltningsområdet med älgförvaltningsgruppen ner till älgskötselområdena. Vi är noga med att göra uppföljning och avstämning på alla nivåer. I år har vi begärt in protokoll från samtliga parter Arbete med mål och uppföljning regionalt Vilthandläggarna har även fått möjlighet att svara på hur de arbetar med mål och uppföljning regionalt. De uppger främst att de gör regelbundna uppföljningar av målen. Exempel på kommentarer: Långsiktigt arbete, treårsperspektivet för kort. Ständig översyn, avskjutningsmålet mer ett medel. Översyn av de länsvisa riktlinjerna. Formulera enklare och smarta mål. Årlig översyn/avstämning på älgskötselområdesnivå och förvaltningsområdesnivå. Vi gör en årlig uppföljning av målen för älgförvaltningen. Stämmer av älgförvaltningsområdenas planer med länsplanen. Vi anordnar utbildning vart 3 år i samband med utbyte av ledamöter. 33