Projektrapport Bättre vård mindre tvång del 2 Team 166 Allvårdsenheten Nyköping Syfte med deltagandet i Genombrott Förbättra den psykiatriska heldygnsvården med fokus på tvångsvård och tvångsåtgärder Teammedlemmar Ssk Birgitta Svensson, kontaktperson (birgitta.svensson@dll.se) Msk Maria Skogh (maria.skogh@dll.se) Ssk Anne-Catrine Johansson (ann-catrin.johansson@dll.se) Msk Annika Olsson (annika.b.olsson@dll.se) Ssk Isabell Wallin (isabell.wallin@dll.se) Msk Annika Holm (annika.holm@dll.se) Projektets övergripande mål 1. Att minska behovet och därmed användandet av tvångsåtgärder 2. Att förbättra patienternas upplevelse av tvångsåtgärder 3. Att utveckla kunskapen och förbättra kvaliteten vid användandet av tvångsåtgärder 4. Att utveckla samverkan mellan olika aktörer i patientens liv/värld för att minska andelen inläggningar på tvångsvård. Sammanfattning Allvårdsenheten har 20 vårdplatser, med möjlighet till 4 överbeläggningar. Vi vårdar patienter enligt Hälso- och Sjukvårdslagen (HSL) samt Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård (LPT). De vanligaste diagnoserna hos våra patienter är bipolär sjukdom och personlighetsstörningar samt återkommande depressioner. Då det ofta råder platsbrist på kliniken vårdar vi även människor med psykoser, drogproblematik och neuropsykiatriska diagnoser. Avdelningen lever med råge upp till namnet Allvårdsenheten. Våra testcykler har framförallt handlat om att ge patienterna ökad upplevelse av egenansvar, delaktighet och trygghet. Det har handlat om små förändringar i vardagen. Ordning och reda har blivit något av ledord i vårt arbete. Vi har gjort ett flertal PDSA-cykler (Plan, Do, Study, Act) ibland med flera skruvar och slutligen infört nya rutiner, som det tagits gemensamt beslut om på arbetsplatsträffar. När det gäller PDSA har vi från början haft en bestämd intention. Vi har valt att hellre satsa på få, hållbara och väl förankrade förändringar, än på många och kanske mindre hållbara. Vi var tidigt medvetna om att vi behövde göra våra arbetskamrater delaktiga i projektet för att komma framåt. Vi tror också att vi har lyckats engagera de flesta. Under projekttiden har personalen haft flera temadagar. Bland annat har hela personalgruppen fått lyssna på psykolog Stefan Andersson från Nationella självskadeprojektet, som föreläste om självskadeproblematik under en halvdag. Hjärnkolls representant Agneta Werner och inbjöds till en temadag hos oss och hon berättade sin egen sjukdomshistoria. Samtidigt föreläste Anna Björkdahl (psykiatrisjuksköterska, medicine doktor) om våldsprevention. Detta gav oss mycket inspiration att fortsätta vårt arbete. Patienterna har varit överraskande engagerade och kommit med många goda och tänkvärda idéer och förslag. Flera av de genomförda PDSA har resulterat i förändrade arbetsrutiner och vi har fått 1
ett mer gemensamt och enhetligt förhållningssätt mot våra patienter, vilket i sin tur gett en ökad trygghet och delaktighet för dem. En ökad upplevelse av trygghet och delaktighet har i sin tur genererat i ett ökat egenansvar, nästan per automatik. Innan projektets början önskade vi öka patientens egenansvar och därmed deras delaktighet. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det blev tvärtom, att vi ökade patienternas delaktighet och de fick därmed ett större egenansvar. Vi lär så länge vi lever Bakgrund Vårt upptagningsområde består av 7 kommuner (Nyköping, Oxelösund, Trosa, Gnesta, Katrineholm, Flen och Vingåker), totalt med ca 140 000 invånare. Kliniken består av 3 slutenvårdsavdelningar med totalt 45 platser. Det finns en Piva/Beroendeenhet (med 7 respektive 6 platser), en Psykosenhet (12 platser) och Allvårdsenheten, där vi i projektteamet arbetar. Till kliniken hör 5 allmänpsykiatriska öppenvårdsmottagningar. Ett psykiatriskt akutteam är beläget i Nyköping och ett i Katrineholm. Till kliniken hör även ett nystartat omvårdnadsteam, som arbetar på uppdrag av öppenvården. Omvårdnadsteamet har verksamhet i såväl Nyköping som Katrineholm. Beroendecentrum/öppenvård finns i både Nyköping och Katrineholm. I Katrineholm finns ett psykosteam. I Nyköping är öppenvården för psykospatienter integrerad med Psykosenheten. Vi är 39 medarbetare anställda på vår avdelning, varav 37 har direkt patientkontakt i det dagliga arbetet. På enheten arbetar sjuksköterskor, mentalskötare, arbetsterapeut, sekreterare och för tillfället en överläkare på heltid. Vi har även en överläkare 2 dagar i veckan, som ansvarar för våra ECT-patienter. Varför gick vi med i projektet? Vi ville öka patienternas egenansvar och därmed deras delaktighet i vården. Vi ville också förbättra patienternas upplevelse av tvångsvård och tvångsåtgärder, samt minska antalet självskadetillfällen under vårdtiden. Öka kunskapen hos personalen om målgruppen med självskadeproblematik och jobba fram rutiner som ger ett gemensamt förhållningsätt. Vi ville förbättra vårdkedjan, då främst samarbetet med öppenvården. Vid projekttidens start hade vi en väldigt tung arbetssituation på avdelningen. Vi hade bl.a. många patienter med personlighetsstörningar och emellanåt omfattande självskadebeteende. Därtill var vår läkarsituation allt annat än stabil sedan flera år tillbaka och vår verksamhet gick (och gör så fortfarande) i princip runt på hyrläkarpremisser. Vår verklighet var en stor avdelning med många patienter och en stor personalgrupp. I arbetsgruppen finns naturligtvis olikheter gällande kunskap, utbildning och erfarenheter. Det kan också finnas flera uppfattningar om hur bra och säker vård ska bedrivas. Mot den bakgrunden kändes det självklart för oss att delta i projektet. Framförallt ville vi inrikta vår fokus på patienter med självskadebeteende. Vi ville försöka utveckla och förbättra, både våra egna förutsättningar att göra ett bra arbete och förutsättningarna för att ge våra patienter en bättre och meningsfull vård. Vi upplevde att vi i personalen, av slentrian tog över för mycket av patienternas ansvar och därmed faktiskt försämrade deras förutsättningar att komma vidare och må bättre. Allvårdsavdelningen har aldrig haft särskilt många tvångsåtgärder. En orsak till det är att svårare sjuka patienter oftast placeras på klinikens PIVA-enhet (den psykiatriska intensivvårdsavdelningen). Till Allvården kommer dessa patienter först när den akuta fasen har lagt sig, även om det är en praxis med undantag. Vi insåg att det fanns bristande rutiner på avdelningen och att mycket behövde göras för att vi skulle kunna ge våra patienter det vi önskade, i form av ökad delaktighet och trygghet. Anna Björkdahls föreläsning (modell med 9 dimensioner för våldsprevention) på Lärandeseminarium1 inspirerade och gav oss positiv energi. Hon bjöds in till en av temadagarna, för att även våra arbetskamrater skulle få ta del av hennes avhandling. Att få en fungerande vardagslunk (som 2
ligger på den primärpreventiva nivån i modellen) kändes som en given förutsättning för att komma vidare. Vi fick ord på våra tankar och kraft att sätta igång. Mål 1. Minska antal självskador med 50 % jämfört med baslinjemätning. Målet ska vara uppnått 31/3 2014. (Övergripande mål 1). 2. 80 % av patienterna skattar >7 på en VAS (Visuell Analog Skala) gällande delaktighet i vården. Målet ska vara uppnått 31/3 2014. (Övergripande mål 1). 3. 80 % av patienterna skattar >7 på en VAS gällande trygghet i vården. Målet ska vara uppnått 31/3 2014. (Övergripande mål 1). 4. 80 % av omvårdnadspersonal skattar >7 på en VAS gällande att uppleva ökad kunskap rörande patienter med självskadebeteende. Målet ska vara uppnått 31/3 2014. (Övergripande mål 1). 5. 100 % av patienter som utsatts för tvångsåtgärder skattar >6 på en VAS beträffande acceptans/förståelse för tvångsåtgärden. Målet ska vara uppnått 31/3 2014. (Övergripande mål 2) 6. 80 % av omvårdnadspersonal skattar >7 på en VAS gällande att uppleva ökad kunskap rörande tvångsvård. Målet skall vara uppnått 31/3 2014. (Övergripande mål 3) 7. 100 % av omvårdnadspersonal på avdelningen skattar >6 på en VAS beträffande ökat samarbete med vårdgrannar. Målet skall vara uppnått 31/3-14. (Övergripande mål 4). Vid mätningarna har samtliga VAS varit 10-gradiga, där 1 representerat upplevelsen mycket dålig/mycket otrygg, etc. och 10 mycket bra/mycket trygg, etc. Förändringar som testats Vi har gjort 30 PDSA-cykler (inklusive 10 skruvningar ) under projekttiden som sträckt sig från september 2013 till mars 2014. Inom övergripande mål 1: Att minska behovet och därmed användandet av tvångsåtgärder (:1, 2, 3, 4 = egna mål inom det övergripande målområdet) 1:1 Minska antal självskador med 50 %. Målet ska vara uppnått 31/3 2014 1:2 80 % av patienterna skattar >7 på en VAS gällande delaktighet i vården. Målet ska vara uppnått 31/3 2014 1:3 80 % av patienterna skattar >7 på en VAS gällande trygghet i vården. Målet ska vara uppnått 31/3 2014. 1:4 80 % av omvårdnadspersonal skattar >7 på en VAS gällande att uppleva ökad kunskap rörande patienter med självskadebeteende. Målet ska vara uppnått 31/3 2014 Eget ansvar för sladdar på avdelningen (PDSA 1) Alla patienter erbjuds ett morgonsamtal (PDSA 2) Mall för dagsrutiner (PDSA 3, 3.1, 3.2) Förslagslåda på avdelningen (PDSA 4) 3
Alla patienter ska erbjudas ett ankomstsamtal (PDSA 5, 5.1, 5.2) Gårond (PDSA 6, 6.1, 6.2) Fråga vid dörren PDSA (8) Omvårdnadsplan, utvärdera (PDSA 9, 9.1, 9.2) Mall för kvälls- och helgrutiner (PDSA 10, 10.1, 10.2) Klockor på patientrummen (PDSA 11) Whiteboardtavla (PDSA 12) Mall för samordnad vårdplanering (PDSA 13) Patientbunden mapp (PDSA 15) Minimerad listan över otillåtna föremål på avdelningen (PDSA 17) Fototavla med namn över personalen (PDSA 18) F.d. självskadepatients berättelse/intervju (PDSA 20) Personligt utformat veckoschema (PDSA 21) Akvarieleasing på avdelningen (PDSA 22) Behandlingskonferens på avdelningen (PDSA 23) Webbföreläsning om bemötande av personlighetsstörningar (PDSA 25) Bestående förändringar utifrån avslutade tester relaterade till övergripande mål 1: Våra patienter får numera som rutin ha eget ansvar för mobilsladdar på avdelningen. Såväl patienter som personal är nöjda med att slippa procedurerna med att låsa in/låsa ut. Avdelningen har också lyckats enas om mycket begränsad lista över otillåtna föremål på avdelningen. Listan var tidigare mycket godtycklig och faktiskt tämligen luddig att förhålla sig till, för både patienter och personal. I dagsläget relaterar det tillåtna till vad som normalt kan finnas i ett badrumsskåp. Hittills har det ännu inte förekommit en enda incident sedan denna nya rutin infördes. Mycket arbete är lagt på att arbeta fram nya och hållbara arbetsrutiner för personalen. Hur vi fördelar arbetet (dag- och kvällsrutiner), återsamling innan rapportering, gå runt och hälsa/presentera sig vid början av arbetspasset och vem som är kontaktperson för vem och vad kontaktpersonen har för ansvarsområden. Rutinerna har landat väl och de ingår nu på ett självklart sätt i vårt arbete. Patienterna erbjuds alltid ett ankomstsamtal (senast något dygn efter inskrivning) och ett dagligt morgonsamtal. Alla patienter ska ha ett personligt utformat veckoschema och en aktuell omvårdnadsplan som utvärderas regelbundet tillsammans med patienten. Den patientbundna mappen följer regelmässigt alla patienter från inskrivningen på avdelningen till utskrivning. Den innehåller information om avdelningen, mall för ankomstsamtalet, den egna omvårdnadsplanen, det personligt utformade veckoschemat, ev. medicinlista och ett utvärderingsformulär att fylla i vid vårdtidens slut. Mappen gör det lättare och mer överskådligt för patienten att hålla koll på vad som görs och varför. Vid samordnade vårdplaneringar följs en strukturerad mall. En förslagslåda sattes upp i ett tidigt skede av projektet och den har sin plats väl förankrad även i framtiden. Där kan både patienter och personal lämna förslag till förändringar och förbättringar. Några av de PDSA som har genomförts, har hämtat inspiration från lådan. Se mer om dessa PDSA under Så här involverade vi patienter och deras närstående Förändringsidéer inom övergripande mål 1 som inte blev som vi tänkt: Klockor på patientrummen. Där hade vi inte kalkylerat med ljudliga klockor som höll patienterna vakna på natten. Testerna med gårond kan inte heller räknas som någon succé. Här har vi 4
verkligen försökt, men en stressad läkare hade svårt att fullfölja sin del av testerna på ett meningsfullt sätt. Av samma orsak fallerade även de första försöken till att hålla en intern behandlingskonferens på avdelningen med syfte att ligga steget före med planering för utskrivningar. Fråga vid dörren om patienten har något otillåtet med sig in föll på bristfällig förankring av testet i personalgruppen. Vi tror att vi ändå nått ut med budskapet om vad som är tillåtet eller inte, att ta med sig in på avdelningen. Faktum är att sedan vi införde den nya listan över otillåtet, har ytterst få tillfällen uppdagats då patienter faktiskt haft med sig något otillåtet in på avdelningen. Vi hoppas förstås att vårt arbete med ökad delaktighet till patienterna ligger till grund för detta. Inom övergripande mål 2: Att förbättra patienternas upplevelse av tvångsåtgärder 2:1 100 % av patienter som utsatts för tvångsåtgärder skattar >6 på en VAS beträffande acceptans/förståelse för tvångsåtgärden. Målet ska vara uppnått 31/3 2014 Här har vi ännu inte genomfört någon specifik PDSA, men vi eftersträvar att följa klinikens riktlinjer för tvångsåtgärder. Dock har ibland rutinen för eftersamtal missats. Vi har jobbat och jobbar vidare för bättre spridning av rutinerna via kontinuerlig information. Inom övergripande mål 3: Att utveckla kunskapen och förbättra kvaliteten vid användandet av tvångsåtgärder 3:1 80 % av omvårdnadspersonal skattar >7 på en VAS gällande att uppleva ökad kunskap rörande tvångsvård. Målet ska vara uppnått 31/3 2014. Mall för rutiner vid eftersamtal (PDSA 16) Det pågår en bältesutbildning utifrån klinikens riktlinjer, som all personal ska genomgå. Ungefär hälften av personalgruppen har hittills genomgått den utbildningen och då företrädesvis personer som ej gått utbildningar inom området tidigare. Detta kan förklara den höga upplevelsen av ökad kunskap som vi nått. Inom övergripande mål 4: Att utveckla samverkan mellan olika aktörer i patientens liv/värld för att minska andelen inläggningar på tvångsvård. 4:1 100 % av omvårdnadspersonal på avdelningen skattar >6 på en VAS beträffande ökat samarbete med vårdgrannar. Målet ska vara uppnått 31/3 2014 Behandlingskonferens på öppenvårdsteam (PDSA 14) Olika avdelningspersonal deltog vid fyra tillfällen på behandlingskonferens på öppenvårdsteam 1. Syftet var att (med god framförhållning) planera för aktuella och inneliggande patienters utskrivning. Allt för att kunna skapa bättre förutsättningar för en trygg och hållbar utskrivning. Alla inblandade tyckte att detta var ett utmärkt förfarande och vill gärna arbeta vidare med och utveckla samarbetet med öppenvårdsteamen. Vi arbetar dock med fem geografiskt spridda team. Det är inte praktiskt genomförbart att personligen delta på konferenser hos alla. Det ligger nu på vår chefs bord att fortsätta diskutera fortsatt samverkan med övriga teams chefer. Eventuellt kan videokonferenser vara en lösning, där avstånd är ett hinder. Resultat 5
Övergripande mål 1: Att minska behovet och därmed användandet av tvångsåtgärder Totalt sett har antalet tvångsåtgärder ökat från 1 till 3 under projektets tid. Detta enbart pga. att antal tvångsinjektioner har ökat. Däremot har enheten inte kunnat mäta fastspänning, då det saknats tillfällen då fastspänning har använts. Således har målet för minskat användande av tvångsåtgärder ännu inte nåtts. 1:1 Minska antal självskador med 50 % jämfört med baslinjemätning. Målet skall vara uppnått 31/3 2014 Vid baslinjemätning framkommer att vid 11 tillfällen under september månad har patienter skurit sig. Målsättningen att minska detta med 50 % visar sig vara nådd, då antalet tillfällen då patienter skurit sig i mars är 0 tillfällen. Minskningen av antal tillfällen patienter skurit sig är 100 %. Vid baslinjemätning framkommer att vid 4 tillfällen under september månad har patienter bränt sig. Målsättningen att minska detta med 50 % visar sig vara nådd, då antalet tillfällen då patienter bränt sig i mars är 0 tillfällen. Minskningen av antal tillfällen patienter bränt sig är 100 %. Vid baslinjemätning framkommer att vid 1 tillfälle under september månad har patienter uppvisat annat självskadebeteende. Målsättningen att minska detta med 50 % visar sig inte vara nådd, då antalet tillfällen då patienter uppvisat annat självskadebeteende i mars är 2 tillfällen. Det har därför inneburit en ökning av antal tillfällen patienter uppvisat annat självskadebeteende med 100 %. (Mätning i april har dock påvisat en minskning med 100 %, men april ligger utanför vårt slutdatum för mätning inom projektet). Vid baslinjemätning framkommer att vid 3 tillfällen under september månad har patienter intoxikerat sig. Målsättningen att minska detta med 50 % visar sig vara nådd, då antalet tillfällen då patienter intoxikerat sig i mars är 0 tillfällen. Minskningen av antal tillfällen patienter intoxikerat sig är 100 %. Totalt har antalet självskador minskat med 89 % från september 2013 (19) till mars 2014 (2) 1:2 80 % av patienterna skattar >7 på en VAS gällande delaktighet i vården. Målet ska vara 6
uppnått 31/3 2014 81,8% av patienterna skattar >7 på en VAS beträffande delaktighet. Således har målen beträffande delaktighet nåtts. 1:3 80 % av patienterna skattar >7 på en VAS gällande trygghet i vården. Målet ska vara uppnått 31/3 2014 81,8% av patienterna skattar >7 på en VAS beträffande trygghet. Således har målen beträffande trygghet nåtts. 1:4 80 % av omvårdnadspersonal skattar >7 på en VAS gällande att uppleva ökad kunskap rörande patienter med självskadebeteende. Målet ska vara uppnått 31/3 2014 88,2% av omvårdnadspersonal skattar >7 på en VAS beträffande upplev ökad kunskap rörande patienter med självskadebeteende. Således har målen beträffande ökad kunskap nåtts. Övergripande mål 2: Att förbättra patienternas upplevelse av tvångsåtgärder 2:1 100 % av patienter som utsatts för tvångsåtgärder skattar >6 på en VAS beträffande acceptans/förståelse för tvångsåtgärden. Målet ska vara uppnått 31/3 2014 Sammanlagt har vi haft 12 tvångsåtgärder under perioden oktober mars. De har riktats mot 2 enskilda patienter och åtgärderna har varit avskiljning och tvångsinjektioner. 0 % av de 2 patienterna som utsatts för tvångsåtgärder har accepterat/förstått tvångsåtgärden. Således har detta mål ännu inte nåtts. Övergripande mål 3: Att utveckla kunskapen och förbättra kvaliteten vid användandet av tvångsåtgärder 3:1 80 % av omvårdnadspersonal skattar >7 på en VAS gällande att uppleva ökad kunskap 7
rörande tvångsvård. Målet ska vara uppnått 31/3 2014 95 % av omvårdnadspersonalen skattar >7 på en VAS beträffande upplevd ökad kunskap rörande tvångsvård. Målet har således nåtts. Övergripande mål 4: Att utveckla samverkan mellan olika aktörer i patientens liv/värld för att minska andelen inläggningar på tvångsvård. 4:1 100 % av omvårdnadspersonal på avdelningen skall skatta >6 på en VAS beträffande ökat samarbete med vårdgrannar. Målet skall vara uppnått 31/3 2014 80 % av omvårdnadspersonal på avdelningen skattar >6 på en VAS beträffande ökat samarbete med vårdgrannar. Således är målet ännu inte nått. Diskussion Vi har insett att vi satt en del av våra egna mål högt. Antalet självskador har ändå minskat kraftigt och delaktigheten och tryggheten har ökat. Personalen upplever ökad kunskap om självskadebeteende. Vi har också nått vårt mål att personalen ska uppleva ökad kunskap rörande tvångsvård, men inte nått målet att förbättra patienternas acceptans/förståelse av tvångsåtgärderna. Vi når inte heller vårt mål med personalens upplevelse av ökat samarbete med vårdgrannar. Satsningen framåt innebär en fortsatt fokus på delaktighet och trygghet, för att även i framtiden kunna hålla en låg nivå av självskador på avdelningen. Personalens upplevda ökade kunskap om tvångsåtgärder, måste kunna speglas i kommande mätningar av patienternas upplevelse av utförda åtgärder. Anhörigpiloterna har ett utvecklande arbete framför sig. Utveckling och kreativ planering kommer även att krävas, då det gäller den framtida samverkan med våra vårdgrannar. I projektarbetet har vi haft stor fokus på delaktighet och trygghet. Det blev därför en medveten satsning på vardagslunken och ordning och reda som ledord. En överblick visar också att av alla genomförda testcykler, relaterar de allra flesta till just dessa mål. Vi har fått positiv feedback från personal från andra avdelningar, att vi har fått en bättre struktur och ett gemensamt förhållningssätt. Mitt uppe i arbetet har det varit lite svårt för oss i projektgruppen att se detta själva. Personal från annan avdelning har hämtat idéer från vårt projekt och tagit med sig till sin egen enhet. Till hösten ska de själva försöka få igång något liknande förändringsarbete. På de flesta av enkäterna (till både patienter och personal) har vi gett utrymme även för personliga åsikter om respektive PDSA-cykler. Vi har belönats med många och spontana kommentarer om de tester som har genomförts. Kommentarerna har till största del varit av positiv karaktär. Totalt sett kan vi konstatera att nästan alla patienter och i princip hela personalgruppen uppskattar ordning och reda, fasta rutiner och givna ramar. ( Det känns bra att ha en kontaktperson att prata med varje dag, Skönt att arbeta när alla patienter blir sedda ). Patientkommentarerna har också haft andra värden för oss. Vi har fått en del tänkvärda ord på vägen, förutom goda idéer och uppslag till förändringar via förslagslådan. En del av dem har vi redan åtgärdat. Andra är på gång. Patienternas egna ord om vad delaktighet och trygghet innebär för dem, har visat oss vägen i arbetet på ett konkret och enkelt sätt. ( Att jag blir lyssnad på och vet vad som händer, Att man ska kunna slappna av och inte känna sig rädd ). Våra övriga medarbetare har verkligen ställt upp för oss, även om deras inspiration och engagemang för projektarbetet varierat i olika grad. Ibland har de tyckt att vi har varit jobbiga med alla enkäter. Arbetskamraterna har bidragit med nya idéer och flera bra och konstruktiva förslag, inte minst till att ytterligare förbättra genomförda tester. 8
Projekttiden har varit intensiv och lärorik. Vi har lärt av misstagen, gjort om och försökt att göra rätt. Vi har brottats med att hålla en god, administrativ ordning på våra testcykeljournaler. Vi har försökt att hålla en konsekvent linje och har haft intentionen att fördela uppgifterna i god, demokratisk ordning. Under tidens gång har vi dock insett att alla inte kan göra allt, samtidigt. Arbetet har därför delats upp mer efterhand och därmed blivit mer konstruktivt. Om vi dristar oss till att reflektera över detta faktum, kan vi också dra liknande paralleller till hur ett konstruktivt och meningsfullt vårdarbete bör bedrivas. Ser vi till projektgruppens sammansättning anser vi att vi har kompletterat varandra mycket bra. Så här involverade vi patienter och deras närstående Som en tidig PDSA sattes det upp en Förslagslåda, för att samla in förslag från både patienter och personal. Den har varit flitigt utnyttjad (framförallt av våra patienter!) och vi har fått förslag som sedan använts till nya PDSA-tester. En del förslag har vi använt till förbättringar utanför testproceduren. Exempel på sådana mindre förändringar är namnskylt över handdukshängarna inne på patienternas badrum. Ett annat patientförslag resulterade i att det nu finns en speciellt utmärkt hörna på kylbrickan, där den laktosfria mjölken har sin plats. En större förändring, som också hämtat inspiration från lådan, är att vårt stora dagrum nu håller på att renoveras. Två stycken ur personalgruppen blev ansvariga för den aktiviteten. Fem olika tapetförslag valdes ut och sedan har patienterna fått rösta fram vilken tapet de tyckte bäst om och flest röster vann. I samband med röstningen bjöds patienterna på ost och kex och fick mingla med varandra. Patienterna visade ett stort engagemang och fortsätter följa renoveringen med intresse. Det är även nya möbler beställda till det stora dagrummet, som sedan ska bestå av två delar (en lugn halva av utrymmet och ett pysselrum av den andra). Ett uppskattat PDSA-exempel från förslagslådan är en stor whiteboardtavla som har satts upp i respektive korridor på avdelningen. Där skrivs tjänstgörande personal upp med namn och kompletteras sedan med namn på de patienter som personalen är kontaktman för under sitt arbetspass ( Då behöver man inte springa runt och fråga alla ). Flera patienter har önskat en fototavla på personalen ( Så man vet vem som är vem ). Denna tavla är också snart färdigställd. Som en annan PDSA-test leasas tre akvarier, ett i vardera dagrum. Detta uppskattas av patienterna. Ofta finner vi dem sittandes framför akvarierna för en stunds lugn och ro. Vi har som rutin att försöka få med någon patient då fiskarna ska matas. Detta ger tillfälle till samtal och engagemang i något vardagligt utanför patientens problematik. Både patienter och deras anhöriga har kunnat ta del av projektarbetet via Inspirationsytan, en stor anslagstavla som vi försökt hålla så uppdaterad och aktuell som möjligt. Där har vi berättat kort om projektet, pågående och avslutade tester samt testresultat. Alla givna kommentarer till testerna (från både patienter och personal) har satts upp, så att alla har kunnat läsa och ta del av dem. Någon patient har varit mer delaktig då hon även hjälpt till att utforma materialet till tavlan. Samma patient har vid några tillfällen också hjälpt till att räkna enkätsvar och varit behjälplig vid sammanställningen av några tester. En aktivitet som samtidigt gav en bra dialog om begreppen trygghet och delaktighet. När det blev dags för månadsmätningar av delaktighet och trygghet gav vi utrymme att sätta egna ord på vad trygghet och delaktighet innebar, för den som ville. Det blev en god respons och kommentarerna finns att läsa som bilagor. En berättelse i intervjuvform av en f.d. patient sattes upp på vår inspirationsyta och den lästes och begrundades av flera patienter. Detta i sin tur ledde till att en inneliggande patient skrev ner sin sjukdomshistoria och satte upp på inspirationsytan. Därutöver finns det många fler exempel på spontant uppkomna samtal på huvudtemat bättre vård, mindre tvång. Vi har uppfattat våra patienter som nyfiket intresserade och många gånger 9
ärligt engagerade av förändringsarbetet. När det gäller närstående (viktiga personer) har vi inte varit lika framgångsrika som vi önskade. När närstående kommer till avdelningen på besök, ligger deras intressefokus oftast på annat än avdelningens förbättringsarbete. Undantag finns förstås. Trots allt har vi under projekttidens gång blivit bättre att ta med en (för patienten) närstående person vid läkarsamtalen. Tidigare gjordes detta vanligen endast vid utskrivningssamtal. Vi har utsett två anhörigpiloter på avdelningen, dessa har tagit kontakt med anhörigcentrum i Nyköping. Verksamhetsutvecklare därifrån (Anne Ölwe), har varit hos oss och informerat om deras verksamhet. Kontakt har tagits med samtliga anhörigsamordnare i de sex kommunerna i närområdet. Tanken är att vi ska ha ett fortsatt samarbete, så att vi kan ge anhöriga bättre information om vart de kan vända sig för att få stöd och hjälp. Broschyrer att ge till patientens anhöriga, finns nu på avdelningen. Sammanfattning av projekttiden så här långt Vi har känt att våra medarbetare har varit positivt inställda och att vi fått mycket stöd från dem, trots att deras arbetssituation ibland blivit tyngre när vi har haft våra projektdagar. Det tar tid att verkligen förankra nytänkande i en stor personalgrupp och vi har ansträngt oss för att få alla engagerade. De flesta av våra PDSA-cykler har resulterat i ett nytt sätt att arbeta. Förvisso har vi full patientfokus, men utan en samstämd personalgrupp blir det ingen fokus alls. Den övertygelsen har vi haft från början och den har egentligen bara ytterligare stärkts under resans gång. Parallellt med alla patientenkäter har vi därför konsekvent också låtit våra arbetskamrater komma till tals via enkäter. Våra patienter har varit överraskande positiva och intresserade av projektarbetet. Mer positiva än vi kunde ha hoppats på och de har bidragit med många idéer, funderingar och förslag till förbättringar. I slutänden av projektet har det varit stressigt och tiden räcker inte till för alla våra uppslag. Vi är ändå väl förvissade om att vårt påbörjade förändringsarbete har mycket goda förutsättningar att fortskrida, även efter projekttidens slut. Inte minst då hela vår avdelning nu ingår i Thetaprojektet, som kommer att ta vid med förnyad energi. I april var avdelningen på planeringsdagar och fick information om projekt Theta. Det var dagar som också gav fortsatt inspiration till att fortsätta med förändringsarbete. Två personer från vårt projekt Gamma Delta går nu en coachutbildning. Deras fortsatta uppgift blir att vara coacher för hela kliniken i förändringsarbetets anda. Till hösten planeras för Lärandeseminarium 4. Vår enhetschef, tillika teamledare Gustaf Nälser har ett stort engagemang för utvecklingsarbete. Han har gett oss goda förutsättningar för att kunna genomföra projektarbetet på ett meningsfullt sätt. Därutöver inspirerar hans engagemang på bredden, så ett fortsatt och målinriktat förändringsarbete har goda framtidsmöjligheter på vår arbetsplats. Övriga kommentarer (Bilagor) Förslag från lådan (1 sida) Intervju med före detta självskadepatient samt personalkommentarer (3 sidor) Patientkommentarer till olika PDSA (3 sidor) Personalkommentarer till olika PDSA (4 sidor) Patientkommentarer/Vad är delaktighet (2 sidor) Patientkommentarer/Vad är trygghet (2 sidor) 10