Handlingsplan för rapportering och förebyggande av fallolyckor

Sotenäs kommun Omsorgsförvaltningen Handlingsplan för rapportering och förebyggande av fallolyckor Birgitta Cederberg 2009-03-31

Innehåll 1. Inledning.. 3 2. Sammanfattning 3 3. Bakgrund..... 4 3.1 Riskfaktorer för fall och fallskador.. 4 3.2 Etiska överväganden.... 5 3.3 Definition av fall. 5 4. Syfte & mål. 5 5. Målgrupp.. 6 6. Metod.. 6 7. Systematiskt fallskadeförebyggande arbete... 6 7.1 När omsorgstagare är inskriven i kommunal hälso- och sjukvård... 6 7.2 När omsorgstagare i ordinärt boende har hemtjänst eller LSS-insats, men inte hemsjukvård.... 7 7.3 Rapportering vid fall. 7 8. Förebyggande åtgärder.. 8 8.1 Fysisk miljö/inre och yttre miljö. 9 8.2 Fysisk aktivitet/träning.. 9 8.3 Läkemedel 9 8.4 Hjälpmedel.. 10 8.5 Nutrition. 11 9. Ansvarsfördelning 11 9.1 Vårdgivarens ansvar. 11 9.2 Läkaren. 11 9.3 Medicinskt ansvarig sjuksköterska MAS 11 9.4 Enhetschef. 12 9.5 Biståndshandläggare.. 12 9.6 Sjuksköterska.. 12 9.7 Arbetsterapeut... 12 9.8 Sjukgymnast 12 9.9 Baspersonal... 12 9.10 Övrig personal... 12 10. Genomförande. 13 11. Referenser. 13 12. Bilagor.... 14 2

1. Inledning Ingen annan olyckstyp orsakar så många skador som fallolyckor. De svåraste skadorna drabbar den äldre delen av befolkningen och dessa skador ökar. Mot denna bakgrund har skadeförebyggande insatser inom äldreområdet hamnat i fokus. Det är betydelsefullt att det fallskadeförebyggande arbetet inom omsorgsförvaltningen sker genom ett systematiskt arbete med målsättning att minska antalet fallolyckor. Handlingsplan för rapportering och förebyggande av fallolyckor har tagits fram inom projekt för fallskadeförebyggande arbete med stimulansmedel från Socialstyrelsen. I arbetsgruppen har följande personer ingått: Britt-Marie Knutsson, medicinskt ansvarig sjuksköterska MAS Pia Settergren, enhetschef och biträdande MAS Kerstin Levin, systemadministratör Lena Lundberg, sjuksköterska Kvarnbergets äldreboende Marie Olsson, sjuksköterska Hemsjukvården söder Karin Edström, undersköterska Bankebergs äldreboende Anne Petersson, undersköterska Omvårdnadsgrupp norr Eva Classon, arbetsterapeut kommunansvar norr och dagrehab Birgitta Cederberg, planerare för fallskadeförebyggande och hälsofrämjande arbete samt sjukgymnast 2. Sammanfattning Handlingsplan för rapportering och förebyggande av fallskador inom Omsorgsförvaltningen i Sotenäs kommun har arbetats fram för att fortsätta och utveckla det fallskadeförebyggande arbetet. Målsättningen är att förebygga och minska fallskador genom ett systematiskt fallskadeförebyggande arbete. Fallolyckor bland äldre är ett stort folkhälsoproblem med stora kostnader och lidande som följd. I Sverige dör i snitt mer än tre äldre personer till följd av fallolyckor varje dag. Samhällets kostnader förknippade med fallolyckor uppgår till fem miljarder kronor i direkta kostnader och ungefär nio miljarder i livskvalitetsförsämringskostnader. De flesta fallolyckor sker i hemmet. Den största risken för fallolyckor finns på särskilda boenden och liknande boendeförhållande. Individuella riskfaktorer för fall är till exempel hög ålder, tidigare fall och fraktur, nedsatt motorik och känsel, syn samt kognition. Är personen dessutom en äldre kvinna med benskörhet och demenssjukdom eller stroke, finns det stor risk att drabbas av en höftfraktur i samband med fall. Fallolyckor kan många gånger förebyggas på enkla sätt och det är viktigt att uppmärksamma förändringar och när fallrisk misstänks. Den fysiska miljön, fysisk aktivitet, läkemedel, hjälpmedel och nutrition är viktiga områden när det gäller förebyggande åtgärder. Som personal kan vi vara rådgivande, men vi måste beakta individens behov och önskemål och diskutera etiska perspektiv vid begränsningsåtgärder. Vi definierar fall som en händelse då en person oavsiktligt hamnar på golvet. 3

3. Bakgrund I Sverige dör i snitt mer än tre äldre personer varje dag till följd av fallolyckor. Det är mer än dubbelt så många som alla dödsfall i trafiken varje år. Fem gånger fler hamnar på sjukhus efter fallolyckor än efter trafikolyckor. Fall orsakar skador som frakturer, hjärnskakning, skador på inre organ, sårskador och i värsta fall dödsfall. Även fall utan kroppsskada ger konsekvenser eftersom den som har fallit ofta begränsar sina aktiviteter i rädsla för att falla igen. Den vanligaste fallolyckan är fall i samma plan genom att halka, snubbla eller snava. Samhällets kostnader förknippade med fallolyckor uppgår till fem miljarder kronor i direkta vårdkostnader delat lika mellan landsting/region och kommun samt ungefär nio miljarder i livskvalitetsförsämringskostnader. En vanlig fallrelaterad skada är höftfraktur, där vårdkostnaden per person beräknas till cirka en kvarts miljon. Efter en höftfraktur är dödligheten förhöjd inom de närmaste månaderna. I Sotenäs kommun var det 37 diagnostiserade höftfrakturer över 65 år 2008, varav 10 personer med höftfraktur efter fall var inskrivna i omsorgen. 8 av dessa bodde på särskilda boenden. 3.1 Riskfaktorer för fall och fallskador I och kring bostaden är den helt dominerande mekanismen eller orsaken till fallskador. I åldersgruppen 65-79 år är fall orsaken bakom drygt 70 procent av skadorna och i åldersgruppen 80 år och däröver ligger fall bakom 90 procent av skadorna. I särskilt boende, servicehus, sjukhem eller liknande skadas drygt 10 000 personer om året i Sverige till följd av fallolyckor. Fall står bakom 95 procent av alla skador i dessa boendeformer. Olika faktorer samspelar och påverkar risken för fall. Omgivningen Aktiviteten Individen Individuella faktorer som ger ökad risk för fall är hög ålder, tidigare fall och fraktur. Nedsatt motorik, syn, känsel och kognition är faktorer hos individen som påverkar. Även sjukdomar och medicinska tillstånd som urinvägsinfektion, lunginflammation, Parkinsons sjukdom och stroke innebär fallrisk. Är personen dessutom en äldre kvinna med 4

benskörhet och demenssjukdom eller stroke, finns det stor risk att drabbas av en höftfraktur i samband med fall. Yttre faktorer handlar om hur omgivningen ser ut, till exempel att det är mörkt eller att underlaget är halt eller ojämnt. Golv och trappor, möbler och vattenpölar på golvet utgör riskfaktorer i omgivningen. Det är vanligt att fysiskt aktiva personer faller utomhus. Utomhus är underlaget, ofta snö och is, orsak till fallolyckor. För att få en samlad bild av risken för fall bör också personens aktiviteter (rörelsebeteende) beaktas. Människor med motorisk och kognitiv funktionsnedsättning faller oftast inomhus i en vardaglig aktivitet. Att resa sig från sittande i en vanlig köksstol innebär en fallrisk för den som har svaga ben och nedsatt balans. För den med starka ben och god balans kan en promenad utomhus på halt underlag innebära en motsvarande risk. Den som överskattar sin förmåga löper troligen större risk. 3.2 Etiska överväganden Det är av största vikt att respektera individens självbestämmande. Som personal kan vi vara rådgivande men vi kan inte gå in och påverka en persons levnadsvanor och ändra boendemiljön utan samtycke. Det är viktigt att ha ett professionellt förhållningssätt. Det måste noga övervägas när det gäller användandet av begränsningsåtgärder som till exempel sänggrindar, bord till rullstol/fåtölj och fastsättande i stol eller på toalett med bälte. Viktigt är att samverka i team och analysera varför en begränsningsåtgärd sätts in, vilka konsekvenser det kan ge och om det finns andra åtgärder som bör prövas. En begränsningsåtgärd är inskränkande på en persons rörelsefrihet och det etiska dilemmat bör även diskuteras med anhöriga. En läkarordination krävs när det gäller bälten och bord i begränsningssyften. 3.3 Definition av fall Fall är en händelse då en person oavsiktligt hamnar i viloläge på golvet eller marken, oavsett orsak och om fysisk skada uppstått eller inte. Det innebär att om någon ligger på golvet och vi inte vet om personen har lagt sig ner eller ramlat, dokumenterar vi det som ett fall. En person som glider ur stolen eller rullar ur sängen, räknas också som ett fall om personen hamnat på golvet och blir liggandes. Viktigt är att dokumentera händelseförloppet. En fallskada definieras som en fysisk konsekvens som uppstår vid fall. 4. Syfte & mål Handlingsplan för rapportering och förebyggande av fallskador har upprättats i syfte att utveckla det systematiska fallskadeförebyggande arbetet. Genom att beskriva rutiner kring rapportering, dokumentation och vilken profession som gör vad samt utveckla teamarbetet, kommer förhoppningsvis arbetet att förbättras ytterligare. Målsättning är att minska antalet fallolyckor genom ett grundligt preventionsarbete inom Omsorgsförvaltningen i Sotenäs kommun. 5

5. Målgrupp Handlingsplan för rapportering och förebyggande av fallolyckor vänder sig till personal inom Omsorgsförvaltningen i Sotenäs kommun. 6. Metod Handlingsplan för rapportering och förebyggande av fallolyckor arbetas fram inom projekt för fallskadeförebyggande arbete år 2008-2009, tillsammans med arbetsgrupp inom Omsorgsförvaltningen. Nedan presenteras metod för det sytematiska arbetet, vilken bygger på Demingcykeln (PDSA-cykeln) vilken används för att testa och introducera förändringar. Cykeln ger svar på frågan om en förändring är en förbättring enligt stegen planera, gör, studera (analysera) och lär. 7. Systematiskt fallskadeförebyggande arbete Förbättra Kartlägga riskbilden & Planera Studera & Följa upp Genomföra åtgärder 7.1 När omsorgstagare är inskriven i kommunal hälso- och sjukvård Bor i ordinärt boende med hemsjukvård, bor i särskilt boende eller gruppbostad 7.1.1a) Kartlägga riskbilden (bilaga 1) Sjuksköterska identifierar omsorgstagare med fallrisk med Downton Fall Risk Index (bilaga 2) vid inskrivning i hemsjukvård och vid förändring av allmäntillstånd samt efter fall. Dokumentera i Procapita under Händelser utredning > Omvårdnadsstatus > aktivitet. Riskfaktorerna adderas och indexpoäng 3 eller 6

mer föreslås indikera hög fallrisk. Dokumentet ligger på Intranet under Mallar/blanketter > HSL och sparas i pappersjournal. Annat test att använda är Stops walking when talking (bilaga 2) och kan exempelvis användas av arbetsterapeut/sjukgymnast när omsorgstagaren endast har hemrehab. Fråga omsorgstagaren, anhöriga eller personal om omsorgstagaren har fallit under det senaste året? Fråga personalen om de tror att omsorgstagaren kommer att falla om ingen förebyggande åtgärd sätts in? 7.1.1b) Planera Sjuksköterska kartlägger riskfaktorer med hjälp av Checklista fall miljö/individuella faktorer under Händelser verkställighet > Omvårdnadsåtgärder > miljö i Procapita. Om omsorgstagaren endast har hemrehab, kartlägger arbetsterapeut eller sjukgymnast med hjälp av Checklista fall. 7.1.2 Genomföra åtgärder Sjuksköterska alternativt arbetsterapeut/sjukgymnast gör en åtgärdsplan i checklista fall planerade åtgärder och kontaktar respektive yrkesgrupp som behöver kopplas in genom remiss/bevakning i Procapita. Lämpliga åtgärder utföres efter behovsbedömning och med etiska övervägande. Åtgärderna dokumenteras av respektive yrkesgrupp i Checklista resultat och i Skadeprevention under Händelser verkställighet > Omvårdnadsåtgärder > miljö i Procapita. 7.1.3 Studera och följa upp Ansvarig profession som har vidtagit åtgärder skall följa upp sina insatser. Vid behov sammankallar omvårdnadsansvarig sjuksköterska till teammöte kring en omsorgstagare med fallrisk. Omvårdnadsansvarig sjuksköterska, undersköterska (kontaktperson, nattpersonal eller annan aktuell person), arbetsterapeut och/eller sjukgymnast bör ingå. Även omsorgstagaren och anhöriga kan bjudas in till möte samt enhetschef. Händelseanalys: en viktig fråga att ställa är varför personen ramlar. Gör en sammanställning när, var och hur omsorgstagaren ramlar (bilaga 3) samt se vad som skrivits under fall, skadeprevention och skriv ut checklista i kolumnläge. Genom att ta tillvara på teamets olika utgångspunkter kan analysen fortsätta och nya åtgärder vidtas. 7.1.4 Förbättra Vad lär vi oss? Vad kan ytterligare förbättras på individuell nivå, metodnivå och/eller organisatorisk nivå? Finns det åtgärder som behöver förnyas, förbättras och/eller förändras? I ett enskilt fall är följdfrågan om målet har uppnåtts eller om ytterligare varv i cirkeln behöver tas för nya åtgärder eller är det något annat som behövs titta på? 7.2 När omsorgstagare i ordinärt boende har hemtjänstinsats eller LSS-insats, men inte hemsjukvård Upplever baspersonalen att det föreligger hög fallrisk hos omsorgstagaren går kontaktperson igenom Säkerhetsrundan ifall att Råd och tips för att förebygga fallskador (bilaga 4) och kan vid behov vara behjälplig i kontakt med Primärvård. Primärvården har hälso- och sjukvårdsansvaret. 7

7.3 Rapportering vid fall 7.3.1 Avvikelse fall Alla fall dokumenteras i Avvikelse av den som hittar omsorgstagaren (bilaga 5). Avvikelsen vidarebefordras till omvårdnadsansvarig sjuksköterska och enhetschef om ordinärt boende med hemsjukvård, särskilt boende eller gruppbostad. Om omsorgstagaren inte är inskriven i hemsjukvård, skickas avvikelsen direkt till enhetschef. Sjuksköterska fyller i de uppgifter som saknas och avslutar avvikelsen. Om en fraktur eller annan allvarligare skada skett i samband med fallet, skickas avvikelsen till MAS. Enhetschefen avslutar de avvikelser gällande omsorgstagare som inte har hemsjukvård. 7.3.2 Iakttagelse baspersonal fall/händelser av vikt Baspersonal dokumenterar under HSL, Iakttagelse baspersonal - fall eller SoL, Händelser av vikt. Beskriv händelseförloppet, konsekvens efter fallet, om sjuksköterska kontaktats (görs alltid inom hemsjukvård eller särskilt boende) och hur omsorgstagaren kommit upp från golvet (bilaga 6). 7.3.3 HSL-utredning Avvikelserapport fall Sjuksköterska som har kontaktats av baspersonal dokumenterar konsekvenser av fallet under Avvikelserapport i utredning. 7.4 Vidarerapportering efter fall 7.4.1 Lex Maria Avvikelserapport skickas till MAS om fraktur eller annan allvarligare skada har orsakats av fallet. MAS utreder och gör en bedömning om det skall göras en anmälan enligt Lex Maria. 7.4.2 Anmälan/rapport medicinteknisk avvikelse Anmälan om medicinteknisk avvikelse görs om ett hjälpmedel (exempelvis rullstol, rollator) har varit orsak till att personen har fallit (bilaga 7). Anmälan fylls i av förskrivaren som skickar in till Läkemedelsverket och leverantören (Hjälpmedelscentralen eller företaget) av hjälpmedlet. När det gäller händelser med egentillverkade produkter ska dessa anmälas till Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet, vilket MAS ansvarar för. Om omsorgstagaren utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom i samband med fallet ska vårdgivaren även göra en anmälan enligt Lex Maria till Socialstyrelsen. 8. Förebyggande åtgärder Förebyggande åtgärder kan ske utifrån följande områden: Fysisk miljö/inre och yttre miljö Fysisk aktivitet/träning Läkemedel Hjälpmedel Nutrition 8.1 Fysisk miljö/inre och yttre miljö Bostaden är den invanda och trygga miljön. Det kan dock finnas en del risker som kan behöva åtgärdas. Hala golv och mattor att halka på, sladdar och föremål som ger 8

snubbelrisk. Genom att planera sitt boende med tanke på fria gångvägar och att föremål som används ofta finns tillgängligt kan fallrisken minskas. Det kan vara bra att ha möbler som är stadiga inom räckhåll för att vila eller ta stöd på. Finns det synnedsättning är det viktigt med belysning och även färger och kontraster kan underlätta vid trappsteg eller annat. Den yttre miljön med trappsteg utanför huset kräver översyn. Här är det viktigt med belysning, trappräcke och att inte trappstegen är hala. Gångar och trottoarkanter skall vara skottade och sandade av ansvarig (fastighetsägare eller kommun) och gropar samt nivåskillnader kan utgöra en risk. Det är viktigt att bära bra skor som är stadiga med hälkappa och bra sula, såväl inomhus som utomhus. Broddar bör användas när det är halt vintertid. Flera fall sker utanför hemmet i nya miljöer. Information till anhöriga kan vara en del i att minska fallrisken när den närstående kommer på besök. Åtgärder: Hembesök med fallriskrond Checklista fall miljö/individuella faktorer i Procapita Säkerhetsrundan ifall att Råd och tips för att förebygga fallskador (bilaga 4) 8.2 Fysisk aktivitet/träning Träning och fysisk aktivitet är ett livslångt åtagande som grundläggs i barn- och ungdomsåren. För att bibehålla hög livskvalitet långt upp i åren krävs möjlighet till att vara aktiv. Styrke- och balansträning har vetenskapligt god effekt för att förebygga fall. Det är viktigt att den äldre hittar trevliga och motiverande träningsformer. Promenader är en utmärkt fysisk aktivitet. Det finns studier som visar att även 90-åringar kan öka sin muskelstyrka genom träning. Att hitta träningsmoment i vardagsaktiviteter är extra viktigt när hälsan sviktar. Självständighet ger ofta bättre välbefinnande. Grundtanken är att omsorgstagaren ges möjlighet att utföra de aktiviteter som han/hon klarar, med eller utan stöd. När vi blir äldre tar det oftast längre tid innan vi klarar våra förflyttningar och lägesändringar. Det är viktigt att ge tid för den äldre att ta det lugnt och exempelvis trampa symaskin innan han/hon reser sig upp för att förebygga yrsel och därmed fall. Att få vara aktiv och komma upp och stå och gå flera gånger om dagen ger ytterligare träning. En annan bra övning är att resa sig och sätta sig flera gånger i följd för att träna benmuskulaturen. Sjukgymnast eller arbetsterapeut kan hjälpa till med att utforma passande träningsaktiviteter. Åtgärder: Dagliga aktiviteter Funktionsbedömningar av sjukgymnast t ex Bergs Balansskal, TUG - Timed up and go, Stops walking when talking, FBG Funktionellt Balanstest för Geriatriska patienter Aktivitetsbedömning av arbetsterapeut t ex ADL-toxonomi, ADL-trappan Träningsprogram, individuellt eller i grupp, utformas av sjukgymnast eller arbetsterapeut 8.3 Läkemedel Med ökad ålder förändras kroppens sätt att reagera på läkemedel, men också kroppens förmåga att bryta ner och utsöndra läkemedel: Sämre blodtryckskontroll Nedbrytningen i levern minskar Andelen kroppsfett ökar Hjärnans känslighet ökar 9

Njurfunktionen avtar Magens skyddsmekanism mindre effektiv Biverkningar som yrsel, trötthet, matthet och risk för blodtrycksfall utgör fallrisk. De läkemedel som bör uppmärksammas är vätskedrivande (diuretika), blodtryckssänkande (anthypertensiva), läkemedel vi depressioner, ångest, oro och sömnbesvär (psykofarmaka, neuroleptika, antidepressiva) samt läkemedel som används vid parkinsons sjukdom (antiparkinson). För att minska fallrisken bör kontinuerliga läkemedelsgenomgångar utföras med behovsgenomgång och rätt dos vid rätt tillfälle. Andra alternativ kan provas som en daglig promenad utomhus dagtid, vilket kan ge naturlig sömn istället för sömnmedel och dessutom ett tillskott av D-vitamin av solljuset. Kalcium och D-vitamin har visats ge en minskad risk för höftfrakturer och andra frakturer (utom kotfrakturer) hos äldre kvinnor. Det är viktigt att följa läkarens ordination när det gäller läkemedel. Med Apodos eller dosett är det mindre risk att det blir fel dosering. Åtgärder: Läkemedelsgenomgång med läkare och omvårdnadsansvarig sjuksköterska 1 gång/år i samband med förnyelse av recept/apodos, inom hemsjukvård, särskilt boende och gruppbostad 8.4 Hjälpmedel Hjälpmedel kompenserar inte bara en nedsatt funktionsförmåga, de skapar också en känsla av trygghet och en vilja och förmåga att vara aktiv. Brist på hjälpmedel kan medföra minskad självständighet och ökat beroende av andra samhällsinsatser. Ett hjälpmedel är individuellt utprovat och skall inte lånas ut till annan person. Vid en förskrivning av hjälpmedel krävs en behovsbedömning av arbetsterapeut, sjukgymnast eller sjuksköterska för att få rätt hjälpmedel. Det är också viktigt med en grundlig genomgång hur hjälpmedlet används och hur man går tillväga om ett hjälpmedel behöver service. Var uppmärksam på bromsfunktion på rullstolar och rollatorer där det krävs regelbunden översyn. Höftskyddsbyxor kan reducera risken för höftfrakturer efter ett fall hos äldre. Fallet som orsakar höftfrakturen är ofta ett fall sidledes mot övre delen av lårbenet. Höftskyddsbyxan minskar kraften av fallet mot just detta område. Studier visar att ett strukturerat undervisningsprogram och fria höftskyddsbyxor på särskilt boende ökar användandet och kan troligen reducera antalet höftfrakturer. Synen förändras och försämras med åldern. Det blir svårare att urskilja rörelser och det tar längre tid för ögat att upptäcka ljusskillnader. Det är viktigt att kontrollera synen regelbundet när man blir äldre för att se om rätt styrka finns på eventuella glasögon. Att förtydliga nivåskillnader kan förhindra fall, rätt belysning och markering på ledstänger och handtag likaså. Även hörseln kan utgöra en riskfaktor. Hörselnedsättning kompenseras med hörhjälpmedel. Även en hörselsnäcka kan behöva service i form av att byta slangar eller annat. Viktigt är att regelbundet byta batterier. Åtgärder: Behovsbedömning av arbetsterapeut/sjukgymnast Kontakt för service av hjälpmedelstekniker via arbetsterapeut/sjukgymnast Höftskyddsbyxa enligt kriterier (bilaga 8) av sjukgymnast 10

Råd och service av syn- och hörselinstruktör 8.5 Nutrition Nutrition eller näring är en central fråga vid omvårdnad av äldre. Forskning har visat att en individuellt anpassad kost av god kvalitet, som är rätt sammansatt ur näringssynpunkt, ger en rad positiva effekter. Risken för förvirringstillstånd och yrsel minskar, liksom risken för infektionssjukdomar. Dessutom förhindras bristsjukdomar och nedbrytning av muskelmassan hos den äldre. Eftersom många äldre äter mindre portioner är det av största vikt att maten är näringsrik och att måltiderna är jämnt fördelade över dygnet. Tre huvudmål och två-tre mellanmål är att rekommendera. Maten bör dessutom varieras så mycket som möjligt. Måltider med lagad mat rekommenderas två gånger per dag, eftersom det ger ökade möjligheter att täcka behovet av olika näringsämnen. Nattfastan bör inte vara längre än 11 timmar. Det finns större risk att få vätskebrist, bli uttorkad och yr när man blir äldre. Att tillföra dryck kontinuerligt under dygnet är därför viktigt. Att ha social samvaro under måltiden kan också vara en aspekt som gör att personen får ökad matlust. Det är också viktigt med en bra upprätt sittställning som underlättar att svälja maten. Att få hjälp med greppvänliga bestick, petimotkant eller andra hjälpmedel har också betydelse. Åtgärder: Nutritionsstatus MNA (Mini Nutritional Assessment) Översyn av måltider Tillförsel av ytterligare näringsintag Kontroll av munstatus 9. Ansvarsfördelning 9.1 Vårdgivarens/kommunens ansvar 9.1.1 Personer som är inskrivna i kommunal hälso- och sjukvård Kommunen skall inom sitt ansvarsområde bedriva hälso- och sjukvård som uppfyller kraven på en god vård. Det innebär bland annat att tillgodose vårdtagarens säkerhet i vården. Detta gäller de som bor i ordinärt boende och har hemsjukvård, bor på särskilt boende eller i gruppbostad samt går på dagverksamhet. 9.1.2 Personer som ej är inskrivna i kommunal hälso- och sjukvård För de som har hemtjänst eller personlig assistans, men inte är inskrivna i hemsjukvård eller går på dagverksamhet, är primärvården ansvarig vårdgivare för hälso- och sjukvård. För kontakt med arbetsterapeut (inom Primärvård och LSS), vänder sig vårdtagaren till KommunRehab. 9.2 Läkare Läkare bör uppmärksamma riskgrupper för fall. Regelbundna läkemedelsgenomgångar bör också genomföras på samtliga inskrivna i hemsjukvård. 9.3 Medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) 11

MAS ansvarar för system för avvikelserapportering och sammanställning. Statistik med analys sker halvårsvis till enhetschef och omvårdnadsansvarig sjuksköterska samt årligen till Omsorgsnämnden. Sammanställningen skall finnas tillgänglig på intranet. 9.4 Enhetschef Enhetschef har personal- och verksamhetsansvar. Det innebär ansvar för att rutiner och rapportering skall fungera. Återkoppling till personal när det gäller sammanställning av fall och fallolyckor halvårsvis. I genomförandeplaner skall frågan om risk för fall ställas. 9.5 Biståndshandläggare Biståndshandläggare kan lämna ut foldern Säkerhetsrundan ifall att Råd och tips för att förebygga fallskador (bilaga 4) som information om att förebygga fallskador. 9.6 Sjuksköterska Sjuksköterska leder omvårdnadsarbetet där fallskadeförebyggande arbete ingår. Tillsammans med baspersonal/kontaktperson identifieras personer med fallrisk och specifika omvårdnadsåtgärder ordineras. Sjuksköterska tar också kontakt med andra yrkesgrupper för vidare åtgärder. En annan viktig uppgift är att identifiera och rapportera förändringar i hälsotillstånd och symtom relaterat till läkemedel. Att handleda och instruera baspersonal ingår i arbetsuppgifterna. 9.7 Arbetsterapeut Arbetsterapeuts insats är att förebygga nedsättning av aktivitetsförmåga som bland annat kan leda till fall. Arbetsterapeuten utför funktionstest, ADL-bedömningar och aktivitetsträning samt åtgärder såsom val av hjälpmedel och anpassning av boende och närmiljö. Att handleda och instruera baspersonalen ingår i arbetsuppgifterna. För personer som endast har kontakt med arbetsterapeut där fallrisk föreligger, initierar arbetsterapeut utredning med riskanalys för fall. Arbetsterapeut finns inom hemsjukvård, LSS, psykiatri och hemrehab samt primärvård inom KommunRehab. 9.8 Sjukgymnast Sjukgymnast gör bedömning av rörelseförmåga och fysisk funktion som ligger till grund för lämplig fysisk aktivitet och träning. Utprovning av höftskyddsbyxa utförs av sjukgymnast liksom behovsbedömning av gånghjälpmedel och andra hjälpmedel. Att handleda och instruera baspersonalen ingår i arbetsuppgifterna. För personer som endast har kontakt med sjukgymnast där fallrisk föreligger, initierar sjukgymnast utredning med riskanalys för fall. Sjukgymnast finns inom hemsjukvård, LSS, psykiatri och hemrehab inom KommunRehab. 9.9 Baspersonal Undersköterska har en viktig funktion i identifiering av person med fallrisk. Undersköterska vidarerapporterar förändringar som kan medföra fallrisk och är oftast den som rapporterar ett fall. Kontaktperson bör tillsammans med omsorgstagare gå igenom säkerhetsrundan ifall att Råd och tips för att förebygga fallskador (bilaga 4) och vid behov ta kontakt med anhöriga samt rapportera vidare till sjuksköterska, enhetschef och/eller annan yrkesgrupp. 9.10 Övrig personal 12

Övrig personal som arbetar under HSL, SoL eller LSS skall rapportera till sjuksköterska och/eller enhetschef om omsorgstagare har fallit. Alla professioner som kommer i kontakt med omsorgstagare bör vara uppmärksamma på om det finns fallrisk. 10. Genomförande Handlingsplan för rapportering och förebyggande av fallolyckor har tagits fram inom projekt för fallskadeförebyggande och hälsofrämjande arbete med stimulansmedel från Socialstyrelsen år 2008. En arbetsgrupp med representation från olika professioner och områden bildas hösten 2008. Arbetsgruppen träffas vid 2 tillfällen under hösten och delar av gruppen träffas ytterligare några gånger. Arbetsgruppen granskar handlingsplan i januari 2009. Handlingsplan läggs ut på intranet under Riktlinjer, Omsorgsförvaltningen mars 2009. Handlingsplanen med rutiner förankras och implementeras under år 2009 inom Omsorgsförvaltningen genom det dagliga arbetet och med information vid arbetsplatsträffar för berörd personal. Dessutom vid planerade genomgångar med sjuksköterskor samt arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Respektive enhetschef har ansvaret för att rutinerna efterföljs och att nyanställda tar del av handlingsplanen. Instruktörer i förflyttningskunskap utbildas och fallskadeprevention ingår i steg 2 i förflyttningskunskap från och med år 2009. Sammanställning av statistik görs av medicinskt ansvarig sjuksköterska och redovisas halvårsvis till respektive verksamhet genom enhetschef samt sjuksköterska. 11. Referenser 1. Socialstyrelsen, Räddningsverket, Systematiskt arbete för äldres säkerhet. Artikelnummer 2007-110-16 2. Statens folkhälsoinstitut, Gyllensvärd H, Fallolyckor bland äldre. En samhällsekonomisk analys och effektiva preventionsåtgärder. 2009 3. Folkhälsoinstitutet, Visst kan skador förebyggas att utforma en kommunal handlingsplan. 2001 4. Räddningsverket, SKL, Skadeförebyggande arbete för äldre. NCO 2008:2 5. Skador bland äldre personer i Sverige. NCO 2008:9 6. Räddningsverket, Systematiskt arbete för äldres säkerhet inom vård och omsorg. Lärarhandledning 2008 7. SKL, Förebygg fall och fallskador i samband med vård. 2008 8. Lagen (1993:584) om medicintekniska produkter 9. Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) 10. SOSFS 2001:12 11. Mätmetoder LSR, Lundin-Olsson L, Nyberg L, Gustavsson Y. Lancet 1997 12. Medicinsk Vetenskap vid Karolinska Insititutet nr 4 2008, Tema: Äldre och läkemedel. Källa: FASS och Johan Fastbom, docent KI 13. Jönköpings läns landsting och länets kommuner, Vårdprogram för fallprevention 14. Jönköpings läns landsting, Vårdprogram för höftfraktur 15. Stockholms läns landsting, Regionalt vårdprogram Fallprevention 16. Vårdalinstitutet, Att förebygga fallolyckor bland äldre personer, Lillemor Lundin- Olsson, Erik Rosendahl 17. Sveriges Kommuner och Landsting, SÄLMA 2007 Säker läkemedelsanvändning för en bättre livskvalitet hos äldre 18. Sotenäs kommun Omsorgsnämnden, Rehabiliteringsplan 19. SBU Osteoporos prevention, diagnostik och behandling. Göteborg 2003 20. Mat och ätande för äldre, Nestor 2008 13

12. Bilagor 1. Lathund fall sjuksköterska 2. Fallriskbedömning 3. Fallanalys 4. Säkerhetsrundan Ifall att Råd och tips för att förebygga fallskador 5. Lathund fall baspersonal 6. Rutiner vid förflyttning upp från golv 7. Medicinteknisk avvikelse 8. Rutiner för utprovning av höftskyddsbyxa 14