Fakta om virus, hiv och aids Vad är ett virus? Virus är enkla organismer som bara består av arvsmassa omgiven av ett skyddande hölje. Virus kan endast föröka sig inuti levande celler. Virus fäster sig vid cellers yta, tränger in i cellen och tar över cellens funktioner för att kopiera sin egen arvsmassa. Virus använder alltså värdceller för sin förökning. När tillräckligt mycket virus producerats dör värdcellen och nya virus släpps ut vilket infekterar andra celler i kroppen. Det faktum att virus utnyttjar kroppens egna celler för att föröka sig gör dem svåra att bekämpa. Problemet ligger i att utveckla läkemedel som bara slår mot virus men lämnar de friska cellerna i fred. Till virussjukdomar hör t ex förkylning, influensa, vissa munsår, mässling och vattkoppor. Även sjukdomar som hepatit C, rabies och hiv orsakas av virus. Hiv immunbristvirus Hiv är en förkortning av human immunodeficiency virus, det vill säga humant immunbristvirus. Hiv-virus infekterar celler i immunförsvaret, i synnerhet en typ av vita blodkroppar (T-lymfocyter) som har i uppgift att stimulera andra immunceller att bekämpa infektionen. Eftersom hiv-virus dödar T-lymfocyterna försämras immunförsvaret allt mer. Kroppen blir allt känsligare för infektioner och slutligen utvecklas aids. Arvsmassan hos virus består av antingen DNA eller RNA. Hiv tillhör en grupp vars arvsmassa består av RNA vilket omvandlas till DNA inne i en infekterad värdcell. Den vanliga processen är annars den omvända; att DNA bildas ur RNA. Därför kallas virus av hiv-typ för retrovirus där retro betecknar just den omvända ordningen.
Aids immunbristsyndrom Aids står för acquired immune deficiency syndrome, det vill säga förvärvat immunbristsyndrom. Aids innebär att hiv-infektionen har gått så långt att immunförsvaret i princip har slutat fungera, vilket öppnar vägen för alla typer av infektioner, exempelvis lunginflammation och tuberkulos. Aids diagnosticeras genom nivån av vita blodkroppar (CD4 + T-celler) och via förekomsten av vissa typer av infektioner eller vissa former av cancer, som Kaposis sarkom, hos personer smittade med hiv. Källa: Behandla: Hiv-infektion och dess behandling av Lars Moberg. Begripa: Att förstå hiv-infektionen av Lars Moberg
Fakta om hiv och aids i Sverige Sedan hiv-infektioner började registreras 1986 har totalt 8 014 fall rapporterats till och med 2007, enligt Smittskyddsinstitutet. I dag lever omkring 4 500 personer med känd hiv-infektion i Sverige. Under 2007 anmäldes totalt 541 personer med hiv-infektion, vilket är det högsta antalet rapporterade fall ett enskilt år sedan 1986 då hiv nyligen blivit möjligt att diagnostisera Källa: Smittskyddsinstitutet
Smittspridning scenario Internationellt sett ligger spridningen av hiv i Sverige på en låg nivå. Den sexuella smittspridningen mellan män har minskat. Även bland intravenösa missbrukare har spridningen varit begränsad de senaste åren. Inget tyder heller på någon påtaglig spridning av hiv bland heterosexuella i Sverige. Ändå finns anledning till oro, enligt utredningen Samhällets insatser mot hiv/sti att möta förändring (SOU 2004:13): En rad omständigheter talar entydigt för att potentialen för spridning av hivinfektion (och andra STI) i det svenska samhället är stor och att vi därför, om inte adekvata åtgärder vidtas, riskerar en annan och betydligt mindre gynnsam utveckling. Bedömningen grundar sig bland annat på att spridningen av andra sexuellt överförda sjukdomar (STI) som klamydia, gonorré och syfilis trots upplysning och information ökar. För gonorré ligger ökningen på drygt 180 procent sedan 1996. Detta visar att det finns ett ökat riskbeteende hos främst unga människor. Till detta kommer den snabba spridningen av hiv-infektioner i närområden som Ryssland och Baltikum och problemet med att nå ut med information om hiv till invandrare som kommer från områden där smittan är vanlig.
Bromsmediciner behandling av hiv En hiv-infektion utvecklas genom att virus tränger sig in i de vita blodkropparna (CD4 + T-celler) och förökar sig genom att använda värdcellens funktioner för att kopiera den egna arvsmassan. De läkemedel som finns riktar in sig på att påverka denna process så att mängden virus i kroppen minskar. Hiv kan inte botas, men ses inte längre som dödlig, utan som en kronisk sjukdom. För att behandlingen ska bli så kraftfull som möjligt kombineras två eller flera läkemedel som angriper viruset i olika stadier av dess utveckling (att använda ett enda preparat gör endast kortvarig nytta eftersom hiv-virus snabbt utvecklar resistens). Sådan kombinationsterapi har visat sig mycket effektiv och kallas högaktiv antiretrovial terapi (HAART). Totalt finns ett 20-tal läkemedel för behandling av hiv. Bromsmediciner flera grupper De antiretroviala läkemedlen som tillhör grupperna proteashämmare och nukleosidanaloger/icke nukleosidanaloger och fusionshämmare kan ses som en revolution inom hiv-behandlingen. Preparaten kan attackera hiv-virus utifrån olika angreppspunkter: De så kallade proteashämmarna blev tillgängliga i mitten av 1990-talet. De omöjliggör förökningen genom att hämma virusets proteasenzym vilket liknats vid en molekylär sax. Enzymets uppgift är att kapa den långa strängen av virusets genetiska material (RNA) i mindre delar när den lämnar den infekterade cellen. När funktionen blockeras hindras viruset från att invadera nya celler i kroppen. Infektionen sprids inte lika snabbt. Användandet av proteashämmare som en del i HAART-terapin har inneburit att antalet döda i aids i USA har minskat för första gången sedan epidemin bröt ut i början på 1980-talet.
Den andra stora läkemedelsgruppen vid behandling av hiv hämmar funktionen hos ett enzym som kallas omvänt transkriptas. Detta enzyms uppgift är att omvandla virus-rna till DNA så att det kan ta sig in i den infekterade cellens kärna och förena sig med arvsmassan. Om processen blockeras förhindras bildandet av virusproteiner och sammansättningen av nya virus. Läkemedlen som slår mot enzymet omvänt transkriptas finns i två former nukleosidanaloger och icke nukleosidanaloger som angriper samma mål, men med något annorlunda verkningsmekanismer. Livslång behandling Behandlingen av hiv är livslång. De preparat som finns hindrar visserligen att virus förökar sig, men dödar dem inte. Det innebär att det inte finns några läkemedel som botar hiv. Det finns inte heller några läkemedel som skyddar mot spridning av hiv. Den som smittas av hiv, men som inte behandlas för sin infektion kommer med tiden att få ett nedsatt immunförsvar, sjukdom och död, men den processen tar i regel åtskilliga år. Hur effektiv behandlingen är för den enskilde patienten kan testas med blodprov där man mäter mängden virus och antalet T-lymfocyter (den typ av vita blodkroppar som hiv-virus infekterar). Målet är att mängden virus ska ligga under gränsen för vad som är mätbart. Gränsen går, med dagens metoder, vid 50 viruspartiklar per milliliter blod. Avgörande för ett bra resultat är att patienten följer de ordinationer som getts om medicineringen. Bristande följsamhet ökar risken för att hiv-viruset utvecklar resistens mot läkemedlet. Hoppar man över doser är det stor risk att viruset omedelbart producerar sig igen. Orsakerna till bristande följsamhet kan vara att doseringsschemat är komplicerat eller att biverkningarna är besvärande. Ibland är biverkningarna så svåra att behandlingen måste avbrytas. För att behandlingen ska fungera måste följsamheten vara minst 95%, vilket betyder att man får missa högst en dos av tjugo för att få god behandlingseffekt.
Biverkningar De nya bromsmedicinerna har dramatiskt förbättrat framtidsutsikterna för dem som smittats av hiv och minskat riskerna för att insjukna i aids. Samtidigt har vissa läkemedel allvarliga biverkningar. Vissa patienter får en omfördelning av sitt kroppsfett. Det kan visa sig genom att man får en fettansamling i övre delen av ryggen och nacken (buffelpuckel), brösten och runt buken. Man kan också få en minskad fettmängd på ben, armar och ansikte. Förhöjda blodfetter (hyperlipidemi) och minskad känslighet för insulin (insulinresistens) är andra biverkningar. Det innebär att flera patienter riskerar att få typ 2 diabetes samt hjärt- och kärlsjukdomar (som hjärtinfarkt och stroke). En annan vanlig biverkan av behandlingen med proteashämmare är täta diarréer. Det påverkar patientens vardagliga liv så mycket att många inte kan arbeta eller studera. Långtidssjukskrivning är vanlig bland hiv-patienter vilket både beror på den allvarliga sjukdomen och på biverkningarna av läkemedel. Källa: Behandla: Hiv-infektion och dess behandling av Lars Moberg. FASS
Fakta om resistens Resistens innebär att mikroorganismer, som bakterier och virus, efterhand blir motståndskraftiga mot de läkemedel vi försöker bekämpa dem med. Under trycket av antibiotika eller antiretrovirala medel kan de förändras (mutera) så att medicinen inte längre hittar några angreppspunkter. Resistens hos allt fler bakteriestammar mot allt fler typer av antibiotika är ett växande och oroande problem. Samma oroande scenario kan i dag ses vid behandling av hiv. Orsaker till resistens Hiv-viruset producerar varje dag miljarder kopior. Med en sådan mängd och snabbhet är det oundvikligt med täta mutationer. Mutationerna kan leda till att strukturen hos enzymer och proteiner förändras så att läkemedlet inte längre kan identifiera dem. Preparatet hittar inte längre det mål det är avsett att angripa. Viruset har blivit resistent. Det finns även andra orsaker till att en viss behandling inte hjälper: en patient kan redan från början vara smittad av virus som är motståndskraftiga mot ett eller flera preparat, dålig följsamhet till behandlingen och avbrutna kurer ökar risken för resistens, stora virusmängder i blodet i kombination med låg halt av läkemedel skapar en gynnsam miljö för utveckling av resistens. Följden av resistens blir att det aktuella läkemedlet får sämre effekt och i värsta fall inte biter alls. Patienten måste få ett annat preparat eller en annan kombination av preparat. När virus väl blivit motståndskraftiga mot ett läkemedel är risken stor att denna resistens spiller över (korsresistens) även till andra preparat med likartade angreppssätt. På sikt blir antalet läkemedel och kombinationer som står till buds alltmer begränsat.
Resistensläget i Sverige Resistensläget i Sverige är gynnsamt jämfört med andra länder. Men ändå beräknas mellan 15 och 20 procent av svenska hiv-patienter bära på virus som är resistenta mot något preparat. Källa: Samhällets insatser mot hiv/sti, SOU 2004:13
Hiv frågor och svar Vad är skillnaden mellan hiv och aids? Hiv innebär att man har en pågående infektion av hiv-virus som sakta bryter ner kroppens immunförsvar. När infektionen gått så långt att immunförsvaret i princip slutat fungera (och antalet CD4 +T-celler har nått en viss låg nivå) och inte längre kan skydda kroppen mot infektioner som blir livshotande eller vissa former av cancer så får man diagnosen aids. Är det fler eller färre som hiv-smittas? Det har skett en ökning de senaste åren. År 2002 fick 277 personer diagnosen hiv. Förra året hade det ökat till 379 personer. Ungefär en tredjedel av de nya fallen de senaste åren är smittade i Sverige. Resten har smittats utomlands. Leder hiv alltid till aids? Det vet man inte. Hiv och aids har varit känt sedan början av 1980-talet. Tack vare de nya bromsmedicinerna finns det hiv-smittade personer som har levt länge utan att utveckla aids. Hur märker man att man är smittad? De flesta märker ingenting alls. Det betyder att man kan smitta andra utan att veta att man själv bär på hiv-virus. Somliga får, ett par veckor efter smittillfället, feber, halsont, hudutslag och svullna lymfkörtlar. Det brukar kallas primär hiv-infektion. Det tar upp till tre månader efter smittotillfället innan viruset syns vid ett test. Det enda sättet att säkert veta om man är smittad är att testa sig. Vad är den vanligaste smittorisken för hiv/aids? Av världens mer än 40 miljoner smittade är en mycket stor majoritet smittade via oskyddade vaginala samlag. Smittas män och kvinnor lika lätt? Nej, kvinnor tycks smittas lättare än män via samlag. Det kan bero på att det finns mer virus samlat i mannens sädesvätska än vad det gör i kvinnans slidsekret. Det kan också bero på att slemhinnan i slidan har en större yta, vilket gör att det finns fler celler som är mottagliga för hiv. Kan man föda ett friskt barn om man har hiv?
Ja. Om mamman behandlas med särskilda läkemedel under graviditeten, och barnet föds med hjälp av kejsarsnitt är chansen att föda ett friskt barn mycket stor. Amning utgör en smittrisk varför en hiv-drabbad mamma inte ska amma sitt barn. Kan man få hiv via oralsex? Ja. Vid oralsex kan slemhinnornas friktion mot varandra leda till smittspridning. Kan man få hiv om man kysser en hiv-positiv person? Rent teoretiskt skulle man kunna smittas genom kyssar eftersom hiv hittats i saliv, men man känner inte till något sådant fall. Hur länge kan man leva med hiv? Tack vare de nya bromsmedicinerna ses hiv inte längre som en dödlig infektion, utan som en kronisk sjukdom. Det betyder att man kan leva i många, många år som hiv-positiv, men exakt hur länge är det för tidigt att säga eftersom de nya läkemedlen inte funnits särskilt länge. I dag lever i Sverige omkring 3 200 personer med känd hiv-diagnos. Kan man smitta andra fast man använder bromsmedicin? Ja. De preparat som finns hindrar virus från att föröka sig, men dödar dem inte. Bromsmedicin förhindrar inte spridning av hiv till andra människor. Vilka biverkningar har hiv-läkemedel? De nya bromsmedicinerna har dramatiskt förbättrat framtids-utsikterna för dem som smittats av hiv och minskat riskerna för att insjukna i aids. Samtidigt har vissa läkemedel allvarliga biverkningar. Vissa patienter får en förändring av fördelningen av sitt kroppsfett. Det kan visa sig genom att man får en fettansamling i övre delen av ryggen och nacken (buffelpuckel), brösten och runt buken. Man kan också få en minskad fettmängd på ben, armar och ansikte. Förhöjda blodfetter (hyperlipidemi) och minskad känslighet för insulin (insulinresistens) är en annan biverkan. Det innebär att flera patienter riskerar att få typ 2 diabetes samt hjärt- och kärlsjukdomar (som hjärtinfarkt och stroke). En annan vanlig biverkan av behandlingen är täta diarréer. Det påverkar patientens vardagliga liv så mycket att många inte kan arbeta eller studera. Långtidssjukskrivning är vanlig bland hiv-patienter. Det beror både på den allvarliga sjukdomen och på biverkningarna av läkemedlen.
Att patienterna utvecklar resistens mot olika hiv-läkemedel är ett annat problem som ställer krav på vården. Därför satsas det på att ta fram läkemedel som är lika effektiva mot hiv-viruset men ger färre biverkningar. 2008-06-17