Kampen mot den Ekonomiska brottsligheten - Enade vi stå söndrade vi falla

Kampen mot den Ekonomiska brottsligheten - Enade vi stå söndrade vi falla Författare: Marie Erlandsson Sofie Kågesjö Handledare: Program: Krister Bredmar Hälsoekonomprogrammet Östersjöekonomprogrammet Företagsekonomi Ämne: Nivå och termin: D-nivå, VT-2008 Handelshögskolan BBS

I. ABSTRAKT Bakgrund och problem Ekonomisk brottslighet började uppmärksammas i mitten av 70-talet och Justitieutskottet framhöll redan då betydelsen av organisatoriska förändringar. En av de huvudsakliga anledningarna till missförhållandena var bristen på samlad styrning av insatserna mot ekonomisk brottslighet. 1995 överlämnade regeringen en skrivelse med fokus på förebyggande arbete och att det ska vara en prioriterad verksamhet för myndigheterna. Enligt Ekobrottsmyndigheten har den ekonomiska brottsligheten dock ökat kraftigt sedan 2001 och utgör ett allvarligt samhällsproblem som skapar orättvisor mellan enskilda och mellan företag och förutsättningarna för företagandet försämras genom den snedvridna konkurrensen. Syfte och avgränsning Syftet med föreliggande uppsats är att skapa en djupare förståelse och öka vår referensram angående ämnet ekonomisk brottslighet, bekämpning av denna och hur samverkan mellan myndigheter och andra centrala aktörer fungerar. Syftet är även att belysa huruvida denna samverkan kan ses ur en modern organisationsforms perspektiv. Vi har valt att begränsa studien till de myndigheter som först och främst berörs när det gäller att bekämpa den ekonomiska brottsligheten och vi har också valt att studera två revisionsbyråer. Metod Vi har använt en abduktiv forskningsstrategi och undersökningsmetoden har varit kvalitativ eftersom avsikten med undersökningen var att söka värderingar, åsikter och attityder. Den empiriska informationsinsamlingen bestod av 13 personliga intervjuer med respondenter från Skatteverket, Skattebrottsenheten, Kronofogdemyndigheten, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, KPMG Forensic och Ernst & Young. Insamlingen av sekundärdata innebar huvudsakligen studerande av teoretisk orienterad kunskap i framförallt facklitteratur, rapporter, böcker och artiklar i olika tidskrifter, samt vissa sökningar Online på Internet. Analys och slutsats För att bekämpa den ekonomiska brottsligheten behövs kunskap om vad som utmärker brotten och vilka som begår dessa och aktörerna behöver förändra sina metoder för att kunna arbeta proaktivt. Bekämpa är ingen bra vedertagen benämning på arbetet i kampen mot den ekonomiska brottsligheten, utan termen begränsning är bättre lämpad. Det handlar om att effektivisera det förebyggande arbetet och skapa en fungerande samverkan. Begreppet samverkan har en alltför stor bredd och det finns heller ingen enhetlig samverkan. Aktörernas egna delmål och prioriteringar är idag en kugge i hjulet. Grunden för samverkan ligger i att ha gemensamma mål, först när denna grund är byggd kan aktörerna gå vidare och organisera en effektiv samverkan. Den stora akilleshälen är att det finns alltför många konstellationer i denna samverkan, vissa borde avvecklas och andra utvecklas. Informationsteknikens utveckling har inte heller underlättat samverkan och sekretessen utgör ett hinder. Organisationsformer mellan aktörerna faller ofta på grund av den begränsade tidsaspekten, det finns ingen långsiktighet i samarbetet. 2

I I. FÖRFATTARNAS TACK Vi vill tacka de respondenter som har ställt upp för oss genom att avsätta tid för våra intervjuer. Respondenterna har genom intressanta åsikter, kunskaper och erfarenheter angående den ekonomiska brottsligheten, gjort denna uppsats möjlig. Samtidigt vill vi rikta ett varmt tack till Ilko Corkovic på Skatteverket i Kalmar som delade med sig av sina kontakter, vilka kom att bli mycket värdefulla för den empiriska undersökningen. Vi vill även tacka vår handledare Krister Bredmar som har kommit med viktiga synpunkter på vår uppsats. Kalmar den 4 juni 2008 Marie Erlandsson Sofie Kågesjö 3

III. FÖRKORTNINGAR ABL BFL BRÅ EBM FI KFM RRV SBE SKV ÅM Aktiebolagslagen Bokföringslagen Brottsförebyggande rådet Ekobrottsmyndigheten Finansinspektionen Kronofogdemyndigheten Riksrevisionsverket Skattebrottsenheten Skatteverket Åklagarmyndigheten 4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INTRODUKTION... 8 1.1. Bakgrund... 8 1.2. Problemdiskussion... 9 1.3. Problemformulering... 10 1.4 Syfte... 10 1.5. Syftesavgränsning... 11 1.6. Disposition... 11 2. METOD... 13 2.1. Forskningsstrategi... 13 2.2. Undersökningsmetod... 14 2.3. Undersökningsteknik... 14 2.3.1. Insamling av primärdata... 15 2.3.2. Insamling av sekundärdata... 18 2.4. Uppsatsens trovärdighet... 18 2.4.1. Validitet och reliabilitet... 19 2.5. Metodkritik... 19 3. REFERENSRAM... 22 3.1. Ekonomisk brottslighet... 22 3.1.1. Definition av ekonomisk brottslighet... 22 3.1.2. De vanligaste ekobrotten... 23 3.1.3. Ekobrotten omfattning nu och framöver... 24 3.1.4. Bekämpning av ekobrott... 26 3.1.5. Förebygga ekonomisk brottslighet i företag.... 28 3.1.6. Revisionsplikten... 29 3.2. Samverkan mellan olika aktörer... 29 3.2.1. Begreppet samverkan... 29 3.2.2. Ändamål och förutsättningar... 30 3.2.3. Förordning om myndighetssamverkan... 31 3.2.4. Ekobrottsmyndigheten... 31 3.2.5. Samarbetsorgan... 32 3.2.6. Hinder för samverkan... 33 3.3. Sekretess och Information... 34 3.3.1. Sekretesslagen... 34 3.3.2. Informationsbehov... 35 3.3.3. Informationsteknik... 36 3.3.4. Informationens betydelse för samverkan... 37 3.4. Moderna organisationsformer... 38 3.4.1. Organisation... 38 3.4.2. IOMA interorganisatorisk ekonomistyrning... 39 3.4.3. Imaginära organisationer... 40 3.4.4. Projekt... 41 3.4.5. Nätverk... 41 3.4.6. Strategisk allians... 43 3.4.7. Förutsättningar för samverkansformer... 43 3.5. Sammanfattning av referensramen... 44 5

4. EMPIRI... 47 4.1. Aktörer... 47 4.2. Ekonomisk brottslighet... 49 4.2.1. Definition... 49 4.2.2. De vanligaste ekobrotten... 51 4.2.3. Ekobrottens omfattning fram till nu... 52 4.2.4. Ekobrottens omfattning framöver... 53 4.2.5. Bekämpning av den ekonomiska brottsligheten... 54 4.2.6. Bekämpning av ekobrott på företag... 57 4.2.7. Revisionspliktens värde... 57 4.3. Samverkan... 59 4.3.1. Aktörer som anses ingå i samarbetet... 59 4.3.2. Aktörer som borde ingå i samarbetet... 61 4.3.3. De olika aktörernas roller och ansvar... 61 4.3.4. Samarbetet mellan aktörerna... 63 4.3.5. Orsaker till samarbetet... 64 4.3.6. Ett fungerande samarbete... 65 4.3.7. Samarbetet kan förbättras... 66 4.4. Informationsbehov... 68 4.4.1. Sekretessens betydelse för samarbetet... 68 4.4.2. Informationsflödet mellan aktörerna... 70 5. ANALYS... 72 5.1. Ekonomisk brottslighet... 72 5.1.1. Definition av ekonomisk brottslighet... 72 5.1.2. Vanligaste ekobrotten... 74 5.1.3. Ekobrottens omfattning nu och framöver... 75 5.1.4. Bekämpning av den ekonomiska brottsligheten... 77 5.1.5. Företagens ansvar... 80 5.1.6. Revisionspliktens värde... 81 5.2. Samverkan... 81 5.2.1. Aktörer som anses ingå i samarbetet och begreppet samverkan... 81 5.2.2. Aktörerna roller och ansvar... 83 5.2.3. Samverkan mellan aktörerna... 84 5.2.4. Hinder för samverkan och orsaker till samarbetet... 85 5.3. Sekretess och information... 88 5.3.1. Sekretess... 88 5.3.2. Information... 89 5.3.3. Informationsteknik... 89 5.4. Moderna organisationsformer... 91 5.4.1. Organisation... 91 5.4.2. IOMA interorganisatorisk ekonomistyrning... 92 5.4.3. Imaginära organisationer... 93 5.4.4. Projekt... 94 5.4.5. Nätverk... 94 5.4.6. Strategisk allians... 95 5.4.7. Förutsättningar för samverkan... 95 6. SLUTSATS... 97 6

6.1. Slutsatser... 97 6.2. Slutsatsdiskussion... 102 6.3. Förslag till fortsatt forskning... 105 REFERENSLISTA... 106 BILAGOR... 111 Bilaga 1 Intervjuguide... 111 7

1. INTRODUKTION I det inledande kapitlet kommer vi att beskriva problemet och bakgrunden till detta. Vi kommer även att ta upp problemets betydelse och utifrån detta utforma problemformuleringar och uppsatsens syfte. Vi avslutar kapitlet med att förklara uppsatsens avgränsningar. 1.1. Bakgrund Ekonomisk brottslighet började uppmärksammas i mitten av 70-talet och har varit en fråga som följts av konflikter, där motsättningarna har handlat om orsaker, konsekvenser, motåtgärder, resursfördelning och samverkansformer. Första gången begreppet ekonomisk brottslighet dök upp var i en artikel i Dagens Nyheter 1970, där massmedia började en kritisk granskning som skapade irritation och missnöje inom Polismyndigheten, vilka fick finna sig i att vara en återkommande måltavla. Det fanns dock många personer inom polisen och andra myndigheter som instämde i delar av kritiken och de krav på förändringar som framfördes. I december 1977 behandlade Justitieutskottet för första gången frågan om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Utskottet framhöll betydelsen av resursförstärkningar, organisatoriska förbättringar, vidgat samarbete och fördjupad utbildning inom dem rättsvårdande myndigheterna. (Lindgren, 2000). Brottsförebyggande rådet (BRÅ) fick i december 1977 i uppdrag av regeringen att göra en övergripande översyn av lagstiftning mot organiserad och ekonomisk brottslighet och rådet bildade i november 1979 en särskild arbetsgrupp för uppdraget. Styrgruppen för det övergripande översynsarbetet anförtroddes bland annat frågor om samarbete och sekretess mellan myndigheter. Ambitionen var att säkerställa myndigheternas möjligheter att utbyta uppgifter vid bekämpning av organiserad och ekonomisk brottslighet. BRÅ skulle också undersöka möjligheterna att införa någon form av generell reglering av uppgiftslämnandet mellan myndigheter i syfte att bekämpa brott. (BRÅ, 1986:3). Kommissionen mot ekonomisk brottslighet tillsattes i november 1982, till vilken det knöts två referensgrupper. I den första samlades företrädare för politiska partier och olika arbetsmarknadsorganisationer och i den andra ingick representanter för myndigheter med ansvar för kontrollen inom det aktuella området (polis, tull, åklagar-, skatte- och kronofogdemyndigheterna). Till kommissionen knöts också löpande under arbetets gång en rad olika experter. Året därpå infördes lagstadgad revisionsplikt för alla aktiebolag, vilket ansågs vara mycket viktigt för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Kommissionens analyser och förslag under 1980-talet grundades på att den ekonomiska brottsligheten på grund av sin karaktär, sin omfattning och sina skadeverkningar utgjorde ett allvarligt samhällsproblem som var tvunget att angripas med nya medel och ges högre prioritet. (Lindgren, 2000). I april 1991 fick Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren i uppdrag att göra en översyn av myndigheternas insatser. I januari 1992 presenterades en rapport med förslag till en rad förändringar för att på kort och lång sikt öka effektiviteten i ekobrottsbekämpningen. På våren 1994 presenterade riksdagens revisorer en mycket kritisk rapport om samhällets insatser mot den ekonomiska brottsligheten. Revisorerna slår där fast att den ekonomiska brottsligheten är ett stort och växande samhällsproblem, antalet brott har ökat, liksom brottslighetens 8

komplexitet, samtidigt som samhällets åtgärder har släpat efter. Rättsväsendets resurser är otillräckliga och bristen på kompetens påtaglig. En av de huvudsakliga anledningarna till missförhållandena är bristen på samlad styrning av insatserna mot ekonomisk brottslighet. Regeringen måste klarare och mer konsekvent styra de samlade insatserna och även näringslivets medverkan är nödvändig, menar revisorerna. (Lindgren, 2000). I december 1994 inrättades en särskild arbetsgrupp inom Justitiedepartementet, regeringens eko-beredning, vilken fick som övergripande uppgift att utreda ekobrottsbekämpningens framtida struktur. I april 1995 överlämnade regeringen en skrivelse till riksdagen, Samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. I den presenterades en strategi för att nå målet, det vill säga att påtagligt minska den ekonomiska brottsligheten. I stora drag handlade den om en bred satsning på åtgärder i syfte att mer effektivt förebygga, upptäcka, utreda och lagföra ekonomisk brottslighet. Det ska fokuseras på det förebyggande arbetet och ekobrottsbekämpningen ska vara en prioriterad verksamhet för myndigheterna. Som nyckelåtgärder framhålls samordningen av insatserna och kompetensutveckling. Branschvisa arbetsgivarorganisationer och andra aktörer inom näringslivet framhålls som primära samarbetspartners. Strategin utgår från att det är nödvändigt att få med näringslivet i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. (Lindgren, 2000). Ekobrottskommissionen presenterade i januari 1996 sitt betänkande Effektivare ekobrottsbekämpning där det bland annat föreslogs inrättande av en särskild Ekobrottsmyndighet (EBM) med uppgift att handlägga omfattande och komplicerade mål i hela landet, samt ekonomsiska brottsmål i storstadsregionerna. (Ds 1996:1). Enligt beräkningar och uppskattningar är mörkertalet för ekonomiska brott stort. Mörkertalet brukar definieras som de brott som aldrig upptäcks eller de brott som upptäcks men inte anmäls till brottsbekämpande myndigheter. Enligt Ekobrottsmyndigheten har den ekonomiska brottsligheten dock ökat kraftigt sedan 2001 och för 2007 beräknades att staten skulle förlora mer än 70 miljarder per år på grund av att enskilda personer och företag inte betalat in skatt (EBM, 2007a). Det är sällsynt att ekobrott registreras och då syns i kriminalstatistiken, om de inte upptäcks genom kontroll och spaning, där de största kontrollsystemen finns hos Skatteverket och konkursförvaltare (Korsell, 2003). Statistik visar att dessa två aktörer gör flest anmälningar om misstankar om ekonomisk brottslighet, medan revisorer står för ungefär två procent av anmälningarna. (EBM, 2005). Inom EU sker förändringar av revisionspliktens lagstadgande omfattning där några av Sveriges grannländer har anammat valfrihet när det gäller revisionsplikt för små företag. Detta har medfört att det även rests krav på liknande reformer i Sverige. (Thorell & Norberg, 2005). 1.2. Problemdiskussion Den ekonomiska brottsligheten utgör ett allvarligt samhällsproblem som skapar orättvisor mellan enskilda och mellan företag. Förutsättningarna för företagandet försämras genom att oseriösa företag snedvrider konkurrensen. Den ekonomiska brottsligheten leder även till försämrad produktivitet och till ett stort skattebortfall. Det är en viktig samhällsuppgift att skydda enskilda, näringslivet och det allmänna mot ekonomisk brottslighet. (EBM, 2007b). 9

Det är viktigt att bekämpa den ekonomiska brottsligheten för att skydda viktiga samhällsområden, vilka är centrala för den demokratiska stabiliteten och för tillväxten, näringslivet och medborgarnas ekonomiska trygghet (EBM, 2007a). Den ekonomiska brottsligheten hotar integriteten i näringslivet vilket kan få stora samhällsekonomiska skadeverkningar. Den undergräver stabiliteten i samhället och leder till illojal konkurrens, vilket inverkar på ekonomins funktionssätt, där ineffektiva företag kan slå ut de effektiva företagen. Följder av detta blir välfärdsförluster, spridning av det brottsliga beteendet och påverkar attityderna negativt i delar av näringslivet där brotten kan förvandlas från avvikelse till norm och effektiviteten kan minska än mer. (Bosworth-Davies & Saltmarsh, 1995). De funderingar som vi har kring detta ämne bottnar således i vad ekonomisk brottslighet egentligen inbegriper, hur har omfattningen av ekobrott sett ut fram till nu och hur kommer det att se ut framöver? Genom åren har det ständigt kommit till nya riktlinjer och strategier för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten där samordning, främst mellan berörda myndigheter, men även mellan dessa och näringslivet är viktigt i denna samhälleliga kamp. Trots detta utgör fortfarande den ekonomiska brottsligheten ett allvarligt samhällsproblem som kan få stora konsekvenser om den inte bekämpas. Vi är därför intresserade av att se hur ekobrotten bör bekämpas och hur berörda myndighetsaktörer, men även andra aktörer samverkar för att bekämpa ekobrotten. Vilka problem som kan uppstå och vad som skulle behöva förbättras för att de på ett mer effektivt sätt ska kunna förebygga, upptäcka, utreda och lagföra ekobrottslingarna är andra frågor som vi finner viktiga att ta upp till diskussion. Eftersom vi har bildats oss den uppfattningen att valet av organisation påverkar det syfte som verksamheten har för att säkerställa målkongruens, har vi även haft funderingar kring huruvida denna samverkan kan ses ur ett bredare perspektiv och eventuellt kunna kopplas till någon moderna form av organisation. Ämnet är stort och frågorna många medan svaren desto färre. Vår ambition är att öka kännedomen i dessa frågor och skapa en djupare förståelse i det valda ämnet. 1.3. Problemformulering I föregående del diskuterades det kring de problem vi valt att inrikta föreliggande uppsats mot och som är kopplade till ämnet ekonomisk brottslighet. Problemdiskussionen har sedan resulterat i mera specifika formuleringar av de problem som önskas studeras mer ingående. De centrala problemformuleringarna för uppsatsen lyder: Vad är ekonomisk brottslighet? Hur bör ekonomisk brottslighet bekämpas? Hur samverkar olika aktörer för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten? Kan samverkan mellan de olika aktörerna urskiljas till någon modern organisationsform? 1.4 Syfte Syftet med föreliggande uppsats är att skapa en djupare förståelse och öka vår referensram angående ämnet ekonomisk brottslighet, bekämpning av denna och hur samverkan mellan 10

myndigheter men även och andra centrala aktörer fungerar. Syftet är även att belysa huruvida denna samverkan kan ses ur en modern organisationsformsperspektiv. 1.5. Syftesavgränsning Ekonomisk brottslighet är ett brett ämnesområde, varvid vi har valt att begränsa föreliggande uppsats till att behandla dess innebörd, hur den bör bekämpas och således hur olika aktörer samverkar med varandra för att motverka ekobrott. Detta är den del av ämnesområdet som intresserar oss mest och något vi gärna vill studera djupare. Vi har även valt att begränsa studien till de myndigheter som först och främst berörs när det gäller att bekämpa den ekonomiska brottsligheten vilka är; Skattverket, Kronofogdemyndigheten, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. Inom Skatteverket har vi valt att studera både deras fiskala verksamhet och deras brottsutredande verksamhet. Vi har även valt att inkludera Ekobrottsmyndigheten som är en drivande kraft i det brottsförebyggande arbetet mot den ekonomiska brottsligheten. Slutligen har vi också valt att studera två revisionsbyråer, varav en har en särskild avdelning som arbetar specifikt med att förebygga oegentligheter på företag. 1.6. Disposition Introduktion Här introduceras läsaren i ämnesområdet och ges en bakgrund till varför vi valt att studera ekonomisk brottslighet och samverkan mellan olika aktörer för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Här delges även de forskningsfrågor och det syfte vi har valt att arbeta utefter. En vikig del här är även syftesavgränsningen, vilken är avsedd att ge läsaren en insikt i vad föreliggande uppsats har för avsikt att inkludera i studien. Metod Här redovisas vår forskningsstrategi och undersökningsmetod, vilket beskriver hur vi praktiskt har gått tillväga för att försöka besvara forskningsfrågor och uppsatsens valda syfte. Här ges således en beskrivning av de metoder vi valt att tillämpa och varför vi har valt att arbeta på detta sätt. Här redogörs även för de personer, myndigheter och organisationer vi bestämt oss för att studera närmare i undersökningen och hur vi har gått tillväga för att samla in informationen. Slutligen förs en diskussion om studiens tillvägagångssätt och brister. Referensram Detta kapitel ger teoretiskt orienterad kunskap, där vi först redogör för ekonomisk brottslighet som begrepp, de vanligaste ekonomiska brotten, bekämpning av den ekonomiska brottsligheten, revisionspliktens värde och företags ansvar. Vi går därefter in på samverkan mellan myndigheter och andra aktörer, samt sekretess och information för att avsluta kapitlet med moderna organisationsformer. Referensramen sammanfattas även i en begreppsmodell. Empiri Här presenteras resultaten av genomförda intervjuer vi gjort för att få verklighetsbaserad information från det sammanhang som studerats, vilket skapar den tyngd som krävs till föreliggande uppsats. Analys I denna del jämförs referensram och empiri på ett djupare stadium, där även egna resonemang redovisas, för att slutligen kunna utmynna i en slutsats i nästkommande del. 11

Slutsats Här belyses de slutsatser vi kommit fram till utifrån analysen, som därefter knyts samman med problemformuleringarna och studiens syfte. Detta kapitel avslutas sedan med en diskussion som återknyter till vår begreppsmodell och därefter ges även förslag till fortsatta studier inom ämnesområdet. 12

2. METOD I denna del ges en beskrivning av den forskningsstrategi och undersökningsmetod som tillämpats, samt undersökningstekniken i uppsatsens arbetsprocess. Det förs även en diskussion om validitet och reliabilitet innan kapitlet avslutas med metodkritik. 2.1. Forskningsstrategi Metoden ska ge en beskrivning av det förfarande som använts för att samla in den information som behövs för att analysera en uppsats (Backman, 1998). Vi fann det viktigt att läsaren gavs noggrann information om de val som gjorts och därför ansåg vi att trovärdigheten för föreliggande uppsats ökade. Forskningsstrategi är uppfattningen om hur förhållandet mellan teori och praktik ser ut (Bryman & Bell, 2003). Forskningsstrategi handlar om hur forskaren ska gå till väga för att få grepp om verkligheten och strategin kan vara antingen deduktiv eller induktiv. En deduktiv ansats innebär att forskaren först skaffar sig vissa förväntningar om hur världen ser ut, för att sedan gå ut och samla in empiri för att se om förväntningarna stämmer överens med verkligheten. (Jacobsen, 2002). Patel och Davidsson (2003) skriver att den deduktiva ansatsen bygger på att det finns referensramar som är konstruerade utifrån allmänna principer och att det utifrån dessa grunder sedan dras slutsatser om enskilda företeelser. Författarna menar vidare att objektiviteten skulle kunna stärkas med detta arbetssätt eftersom utgångspunkten tas i redan befintlig teori. Innebörden i den deduktiva forskningsstrategin är enligt Bryman och Bell (2003) att teorier måste prövas innan de kan betraktas som hållbara och användbara. Den induktiva forskningsstrategin innebär däremot att forskaren går ut i verkligheten utan några förväntningar och samlar in all information som är relevant och har samtidigt ett öppet förhållande till det som ska studeras (Jacobsen, 2002). Även Patel och Davidsson (2003) menar att den induktiva ansatsen går åt motsatt håll och istället kopplar ihop verklighet med teori. Informationen som söks för att finna resultat och slutsatser är okänd till dess att de blivit konstaterade (ibid). Jacobsen (2002) påpekar att det är vanligt att prata om mer eller mindre öppna ansatser, istället för rena deduktiva eller induktiva ansatser, och Patel och Davidsson (2003) skriver om abduktion som en tredje forskningsstrategi, vilken kombinerar den deduktiva och induktiva ansatsen. Eftersom det fanns omfattande information om ekonomisk brottslighet inleddes uppsatsen med studier i teoretiskt orienterade kunskaper inom det valda ämnet. De teoretiska studierna förklarade ämnesområdet och lade grunden till vårt problem och användes även till referensramen. Utifrån detta förhållande mellan teoretisk orienterad kunskap och praktik skulle vår forskningsstrategi kunna ses som deduktiv. Samtidigt som arbetet fortskred med referensramen, påbörjades även de empiriska undersökningarna, vilket medförde att referensramen behövde förändras utifrån den kunskap som erhölls från empirin. Detta hade till följd att även den induktiva ansatsen tillämpades i viss mån. För att få en uppfattning om det studerade problemet behövde vi gå ut i verkligheten för att bättre konstatera vilken teoretiskt orienterad kunskap som var användbar i vårt fall. Därmed användes en kombination 13

av angreppssätten deduktion och induktion i vårt uppsatsarbete, vilket resulterade i en abduktiv forskningsstrategi. 2.2. Undersökningsmetod Det finns två olika undersökningsmetoder som kan användas för att samla in och analysera data, vilka är kvantitativ metod och kvalitativ metod (Bryman & Bell, 2003). Metoderna skiljer sig åt när det gäller vilken roll teorin ska spela i relation till forskningen, men kvantitativa och kvalitativa undersökningsmetoder kan även kombineras med varandra. Den kvantitativa metoden utgår från att den sociala verkligheten kan mätas med hjälp av metoder och instrument som ger oss information i form av siffror medan den kvalitativa metoden handlar om att observera människor och låta de tala med egna ord. (Jacobsen, 2002). Även Patel och Davidsson (2003) menar att den kvalitativa informationsinsamlingen bygger på mjuka värden som ger möjlighet att mer utförligt beskriva och visa sin åsikt. Den kvalitativa metoden är ofta kopplad till intervjuer eftersom dessa ger möjlighet till mer avancerade och djupgående frågeställningar än vad den kvantitativa metoden gör. Den kvalitativa undersökningsmetoden ger mycket information, där det kan ta lång tid med tolkning och bearbetning av frågor och svar. Samtidigt är fördelen med denna metod att korrektheten i svaren blir förhållandevis stor. (Patel & Davidsson, 2003). Genom en kvalitativ ansats ökar närheten till de valda undersökningsobjekten och det går att fånga respondenternas tolkningar av situationer och vad dessa innebär. Därför går det inte att generalisera resultatet som framkommit genom den kvalitativa metoden, utan det är något som oftast enbart gäller för den specifika grupp som undersökningen riktar sig till. (Bryman, 1997). Avsikten med vår studie var att söka mjukare data i form av exempelvis värderingar, åsikter och attityder kring det valda syftet och problemformuleringarna. På så vis skapades en helhetsbild av situationen och gav en ökad förståelse för den sociala verklighet som genererades av våra intervjupersoner. Detta medförde att valet föll på den kvalitativa undersökningsmetoden. 2.3. Undersökningsteknik Med undersökningsteknik menas en modell för insamling av data, vilket kan ske i form av primärdata och sekundärdata (Bryman & Bell, 2003). Primärdata är upplysningar som samlas in direkt från personer och innebär att forskaren samlar in data för första gången, vilket kan ske genom intervju, observation eller frågeformulär (Jacobsen, 2002). En öppen intervju kännetecknas av att forskaren och intervjupersonen samtalar i en dialog, ansikte mot ansikte eller via telefon. Den öppna intervjun passar bra där det är relativt få enheter som ska undersökas och då forskaren är intresserad av hur den enskilde individen tolkar ett speciellt fenomen. Sekundärdata är ett samlingsnamn för andra typer av information än primärdata (Jacobsen, 2002). Vid insamling av sekundärdata utgår forskaren från upplysningar som redan är insamlade av andra, istället för att samla in information direkt från källan. Sekundärdata kan vara av både kvalitativt och kvantitativt slag och Jacobsen (2002) menar att det i båda fallen 14

är viktigt att vara kritisk till urvalet av källor till denna information. Insamling av sekundärdata är lämpligt när det är omöjligt att samla in primärdata eller när vi vill veta hur andra har tolkat en viss händelse eller situation. Enligt Jacobsen (2002) kan primärdata och sekundärdata ge stöd åt varandra och användas för att ställa olika upplysningar mot varandra och skapa kontraster. 2.3.1. Insamling av primärdata Den empiriska informationsinsamlingen bestod av personliga intervjuer där fokus låg på ekonomisk brottslighet, dess innebörd, hur den bör bekämpas och där samverkan mellan myndigheter spelade en central roll. Med detta som utgångspunkt ville vi slutligen se huruvida ett förmodat samarbete skulle kunna kopplas till någon eller några specifika moderna organisationsformer. Vi ansåg inte att en enkätundersökning var lämplig, eftersom frågorna kunde behöva förtydligas och vi ville kunna föra en diskussion med respondenterna för att få svar som speglade deras åsikter i frågorna. Vi har sammanlagt genomfört 13 intervjuer. Vi valde att intervjua personer från flera olika myndigheter, samt två revisionsbyråer för att skapa en balans och dynamik i empirin. Vi valde att intervjua personer från; Skatteverket (SKV) Vi har intervjuat fyra personer från Skatteverkets fiskala verksamhet i Kalmar där revisionssektion 1 och 3 finns representerade. Av dessa var en processförare och tre skatterevisorer, varav två sektionschefer. Vår uppsats utgår till viss del från Skatteverket i och med att det utgör den största kontrollmyndigheten. Det är också därifrån flest anmälningar kommer vilka sedan slussas vidare till andra myndigheter, varvid vi fann det intressant att ta del av åsikter från flera olika personer från en och samma myndighet. Skattebrottsenheten (SBE) Detta är Skatteverkets brottsutredande verksamhet, vilken går under benämningen SBE. Även om denna verksamhet i egentlig mening utgör en del av Skatteverket har vi i föreliggande uppsats valt att benämna de personer vi intervjuat från denna enhet för SBE och de vi intervjuat från den fiskala verksamheten för SKV för att underlätta för läsaren att kunna skilja dessa två verksamheter åt. Vi har intervjuat två personer som arbetar på SBE i Malmö och som har stor erfarenhet och gedigna kunskaper inom ämnesområdet, varav en var enhetschef och den andra var sektionschef. Intervjupersonerna från SKV och SBE valdes ut genom rekommendationer från vår kontaktperson på Skatteverkets kontor i Kalmar som vi sedan tog en första kontakt med via E- post. Kronofogdemyndigheten (KFM) Här genomfördes intervjuer med två representanter från Specialindrivningsteamet i Malmö. Detta team har hand om arbetet mot den ekonomiska brottsligheten för den södra Specialindrivningsavdelningen bestående av Skåne, Blekinge, Kronoberg och Kalmar län. Denna kontakt etablerades genom Kronofogdemyndigheten i Kalmar, vilka vidarebefordrade vårt E-post till Malmö och rekommenderade oss att ringa till teamledaren för Specialindrivningen i Malmö. Åklagarmyndigheten (ÅM) Intervju genomfördes med en eko-åklagare i Kalmar, vilken har mångårig erfarenhet som åklagare och är speciellt inriktad mot ekonomisk brottslighet sedan 2001. Valet av eko-åklagare gjordes då denne vid ett tidigare tillfälle, hösten 2007, varit 15

gästföreläsare på en av våra kurser och därav visste vi att denne besatt stor kunskap och kompetens inom det valda ämnesområdet. Polismyndigheten Vi har även haft gästföreläsare från polismyndigheten i form av en ekoutredare, vilken vi tog kontakt med för eventuell intervju till vår uppsats. På grund av tidspressat schema och oförutsedda inkomna brottsärenden kunde denna person tyvärr inte medverka i vår intervju men rekommenderade oss att ta kontakt med sin chef som är teamledare för Miljö- och Ekobrottsteamet i Kalmar. Han har mångårig erfarenhet som polis och har arbetat inom ekobrottsenheten i 14 år och varit chef inom detsamma i åtta år. Ekobrottsmyndigheten (EBM) Kontakten med vår intervjuperson på EBM fick vi genom att skicka E-post till staben som ligger i Stockholm. Vi fick svar av en eko-revisor som arbetar på utvecklingsenheten med brottsförebyggande frågor. Denna eko-revisor har tidigare arbetat som skatterevisor och har jobbat på EBM sedan myndigheten bildades. KPMG Forensic Intervjun genomfördes med en auktoriserad revisor som var med och startade KPMG Forensic i Stockholm 2003. Han har varit revisor sedan 1996 och är sedermera chef för KPMG Forensic i Sverige och sitter även med i Forensiska rådet som inrättades i januari 2008. Kontakt med denna revisor togs efter att vi varit inne på KPMGs hemsida och läst att företaget har en avdelning som specifikt arbetar för att förebygga oegentligheter på företag. Därefter togs kontakt genom E-post med den som var ansvarig för denna avdelning, vilket även är den person vi har intervjuat. Ernst & Young en första kontakt med Ernst & Young i Oskarshamn skedde via telefon. Där blev vi rekommenderade till en auktoriserad revisor med mångårig erfarenhet inom revisionsyrket, men som även arbetat i chefsposition inom både bankväsendet och inom företag. Valet att intervjua ytterligare en auktoriserad revisor berodde på att vi var intresserad av en traditionell extern revisors erfarenheter, kunskap och åsikter inom ämnesområdet. Med det här urvalet av respondenter ansåg vi att vi fick flera olika perspektiv på den ekonomiska brottsligheten och en intressant vinkel på vår uppsats. Den första kontakten etablerades via E-post, förutom med Ernst & Young, där en första kontakt togs via telefon. Vid den första kontakten gavs en kort presentation av vilka vi var, vad vi sysslade med, uppsatsens syfte och varför vi var intresserade av att intervjua respektive person. Vi fick snabbt positiv respons från samtliga respondenter. Definitiv tid och plats för intervju bokades via telefon, för att redan innan intervjun skapa en personlig relation. En förteckning av intervjufrågorna skickades ut till respondenterna innan samtalet ägde rum. Detta gav intervjupersonerna en chans att fråga om dess innebörd och vi ansåg att denna förberedelse gav mer genomtänkta svar och minskade risken för eventuell feltolkning. Intervjuerna genomfördes under ett besök på intervjupersonens arbetsplats och var relativt öppna då intervjufrågorna endast användes som en utgångspunkt. Förutom besöksintervjuer gjordes även två telefonintervjuer, vilka genomfördes via högtalartelefon i en lokal på BBS, Handelshögskolan i Kalmar. Vi tror att personliga möten gav en mer verklighetstrogen bild av samtalet och dess innebörd än vad en enkätundersökning hade gjort. För att tydliggöra värderingar och åsikter ville vi få med intervjupersonernas gester och betoningar under samtalet. Samtalet med eko-revisorn på 16

EBM och den auktoriserade revisorn från KPMG genomfördes dock via telefon på grund av geografiskt avstånd och tidspressade schema från båda sidor. Det som kännetecknar en öppen, individuell intervju är att både forskaren och respondenten utför samtalet i form av en vanlig dialog, vilket oftast sker ansikte mot ansikte eller via telefon. Resultatet blir anteckningar och ibland även bandinspelningar. Den öppna intervjun utgör ett lämpligt sätt att undersöka när det är relativt få enheter som ska undersökas. Nackdelen är att det ofta genererar stora informationsmängder att bearbeta När det gäller huruvida intervjuerna ska ske ansikte mot ansikte eller via telefon, bör det beaktas att besöksintervjuer i regel innebär mindre hot mot undersökningens tillförlitlighet. Dock bör den kvalitativa intervjun inte ske helt ostrukturerat, varvid forskaren kan göra en intervjuguide över vilka ämnen som ska beröra under intervjun. (Jacobsen, 2000). Enligt Patel och Davidsson (2003) bör uppmärksamhet ha riktats till den så kallade intervjueffekten innan intervjun äger rum. Detta innebär att intervjuaren bör ha en viss grad av kunskap gällande utförandet av intervjuerna för att inte påverka respondenterna i sina svar. Det får inte heller innebära att eventuella följdfrågor konstrueras för att påverka intervjupersonernas åsikter. (ibid). En delvis strukturerad intervju valdes att genomföras. Detta innebär att kännedom om området är ett måste, men det är ändå av betydelse att vara öppen för nya infallsvinklar och information som intervjun medför (Andersen, 1998). Eftersom vi ansåg att det var viktigt för respondenterna att själva få formulera sina svar och resonera fritt kring frågorna med egna ord, användes intervjufrågorna (se bilaga 1) som utgångspunkt för samtalen med våra respondenter. Genom en intervjuguide skapades dock en struktur och försök att undvika att viktiga frågor glömdes bort. Frågeställningar som kan besvaras med ja eller nej undveks också i den mån det var möjligt, för att öppna upp för ett resonemang kring frågorna och få utförligare svar. När vi formulerade frågorna till intervjuguiden tänktes det noga igenom vilken information som var önskvärd och sedan skickades samma intervjuguide ut till samtliga respondenter. Intervjuerna spelades in, med respondenternas godkännande. Inspelningen av intervjuerna medförde en friare diskussion mellan oss och intervjupersonen, eftersom arbetet med att anteckna underlättades betydligt. Samtalen kunde avlyssnas flera gånger och det minskade risken för att vi skulle göra felaktiga tolkningar från vår sida. Ett problem med inspelning av intervjuer kan vara att det tar lång tid att lyssna igenom och bearbeta svaren samt att bandspelaren kan påverka de svar som fås. Även om bearbetning av svaren tog lång tid, tror vi inte att inspelningen hade en negativ inverkan på någon av intervjupersonerna då dialogen oss emellan kändes naturlig och avslappnad. Tidigare uppsatsskrivande och utförande av andra rapporter, där den kvalitativa undersökningsmetoden har varit central, har gett oss kunskap och erfarenhet gällande den så kallade intervjueffekten. Därför försökte vi att inte påverka respondenterna. Efter genomförda intervjuer gjordes genomlyssning av de inspelade intervjuerna, vilket tillsammans med de anteckningar som förts under intervjuerna, tolkades och bearbetades för att skapa grund till vår empiri. Genom att detta gjordes på ett noggrant och objektivt sätt försökte vi undvika feltolkningar men även se om det behövdes komplettering med mer information från intervjupersonerna. Utav de utförda intervjuerna var det enbart Henrik Lundin från EBM som själv önskade tillbaka de svar vi skrivit ner från hans intervju. Detta 17

önskades för att vara säker på att antingen han eller vi inte hade missat något viktigt eller gjort eventuella feltolkningar. Det visade sig dock att den uppfattningen vi fått utifrån de svar vi erhöll av Lundin, stämde väl överens med den bild han ville förmedla till oss. Vid tre av intervjuerna deltog två respondenter samtidigt. På SKV intervjuades Lars Axelsson och Bertil Jonsson samtidigt, vilket de själva insisterade på. På både SBE och KFM i Malmö genomfördes intervjuerna två och två med respektive verksamhet, beroende på tidspressat schema från båda sidor. 2.3.2. Insamling av sekundärdata Insamlingen av sekundärdata innebar huvudsakligen studerande av teoretisk orienterad kunskap i framförallt facklitteratur, rapporter, böcker och artiklar i olika tidskrifter. Den sekundära informationsinsamlingen har också innefattat vissa sökningar Online på Internet. Sökningar gjordes på: Kalmar Högskolebiblioteks bibliotekskatalog. Utländska journaler via databasen ELIN. Kalmar Stadsbiblioteks bibliotekskatalog. Online på Internet via sökmotorn Google. Merparten av den tryckta litteraturen fick vi tillgång till via Kalmar Högskolebibliotek och Kalmar Stadsbibliotek. Ett mindre antal böcker fick dock beställas som fjärrlån från andra bibliotek, eftersom vi inte fann det lokala utbudet tillräckligt för vår referensram. Vi hittade mycket av teorin i facklitteratur, men har även valt att komplettera referensramen med att söka information i lämpliga Journals och andra tidskrifter för att få ett djup till referensramen. Internet nyttjades i viss mån men vår uppfattning var att den typen av information inte är fullt pålitlig och vi valde att bara använda Internetsidor från myndigheter, organisationer och företag som vi ansåg vara tillförlitliga källor. Informationen vi fick fram i den sekundära informationsinsamlingen lade grunden till bakgrund, problemdiskussion och problemformulering som sedan mynnade ut i uppsatsens syfte och referensram. Referensramen sammanställdes inte direkt efter insamlingen av sekundärdata, utan efter genomförandet av intervjuerna kände vi oss mer säkra på vilka sekundärdata som var relevanta för problemet och kunde då slutföra sammanställningen. 2.4. Uppsatsens trovärdighet Troligtvis kommer föreliggande undersökning inte att kunna upprepas helt och hållet av andra, då vår empiri grundades på samarbetet mellan oss och våra intervjupersoners kompetens, kunskap, erfarenheter och åsikter inom ämnesområdet. Det kan därför ha förekommit en omedveten snedvridning från vår sida av den information vi delgivits, vilket kunde ha påverkat arbetet med föreliggande uppsats. Därför anser vi att det inte går att med klarhet konstatera om resultatet och de slutsatser vi kommit fram till kan sägas var helt igenom sanna eller falska. Därmed ansåg vi att det inte gick att generalisera de slutsatser som 18

framgick av denna uppsats. Vi kunde däremot redovisa den forskningsstrategi och den metod och teknik vi använts oss av för att samla in material till vår empiri och referensram. 2.4.1. Validitet och reliabilitet Bryman och Bell (2003) skriver att validitet och reliabilitet är två av de viktigaste kriterierna när företagsekonomisk forskning ska bedömas. Validitet innebär en bedömning av om slutsatserna som forskaren har kommit fram till hänger ihop eller inte. Enligt Bryman och Bell (2003) handlar både validitet och reliabilitet om hur tillförlitliga och noggranna mätningarna är, vilket medför att dessa begrepp är mer intressanta inom kvantitativ forskning. Även Holme och Solvang (1997) påpekar att avsikten med kvalitativa studier är att skapa förståelse för vissa faktorer och då fokuseras det inte på statistik, vilket innebär att hög reliabilitet ur den aspekten inte är viktig i kvalitativa studier. Validitet handlar om huruvida metoden att samla in data är lämplig för problemställningen, att vi mäter det vi vill mäta (Jacobsen, 2003). Holme och Solvang (1997) skriver att validitet vid en kvalitativ ansats handlar om i vilken mån resultatet från undersökningen stämmer överens med verkligheten, till exempel informationens giltighet, trovärdighet och uppriktighet. Reliabilitet innefattar i vilken utsträckning ett mått på ett begrepp är pålitligt och stabilt. (Bryman & Bell, 2003). Forskaren måste fråga sig om resultatet från undersökningen skulle bli detsamma om den genomfördes igen eftersom resultatet kan ha påverkats av slumpmässiga förutsättningar. Jacobsen (2002) skriver om att metoden påverkar den insamlade datans tillförlitlighet. Alla metoder är selektiva i sin insamling av information och själva metoden kan påverka resultatet. Genom att djupgående studera den teoretiskt orienterade kunskapen vi fann inom området ekonomisk brottslighet, dess koppling till samverkan mellan myndigheter och andra aktör samt moderna organisationsformer försökte vi nå hög validitet i vår undersökning. Dessutom genomfördes intervjuerna med utgångspunkt från uppsatsens syfte och problemformuleringarna för att fokus skulle koncentreras till det som var mest relevant. En diskussion mellan oss två författare genomfördes angående huruvida aktuell kunskap, erfarenhet och åsikter hos våra intervjupersoner skiftar och förändras i och med att de anskaffar sig nya kunskaper. Genom att detta kan vara både möjligt och sannolikt fann vi det svårt att andra skulle få samma slutsats som vi. Därför följde vi Holme och Solvangs (1997) linje gällande kvalitativa studiers relevans för reliabilitet. 2.5. Metodkritik Vi valde att genomföra den här uppsatsen med en kvalitativ undersökningsmetod. En nackdel med denna metod är enligt Jacobsen (2002) att den är resurskrävande och att forskaren ofta får nöja sig med få respondenter eftersom intervjuerna tar lång tid att genomföra. Det finns även ett generaliseringsproblem med den kvalitativa ansatsen då forskaren bara kan nå ett fåtal personer, vilket kan skapa problem med representativiteten hos dessa. Vi är medvetna om att antalet intervjuade personer inte kan anses vara särskilt stort, men tycker samtidigt att det var tillräckligt för att skapa en bild av vad ekonomisk brottslighet är, hur den bör bekämpas, hur samverkan kring ekonomisk brottslighet fungerar samt om samverkan går att koppla till någon modern organisationsform Vi fann det nödvändigt att 19

begränsa den empiriska undersökningen till ett fåtal aktörer eftersom vi ville ha möjlighet att gå djupare in i ämnesområdet med varje respondent. Vi är dock medvetna om det generaliseringsproblem som finns. Jacobsen (2002) menar vidare att de data som samlas in är komplexa och därmed blir det svårt att tolka informationen som ofta även är ostrukturerad. I vissa fall är det så att ny information ständigt dyker upp och flexibiliteten i den kvalitativa metoden då blir till en nackdel och det kan vara svårt att avsluta undersökningen. Andra nackdelar med den kvalitativa undersökningsmetoden är enligt Jacobsen (2002) att det kan skapas en närhet mellan forskaren och intervjupersonen som kan leda till att intervjuaren tappar bort sitt kritiska tänkande. Den här undersökningsmetoden kan också få problem då det är svårt att avgöra huruvida respondenten svarar uppriktigt eller inte. Detta fenomen brukar kallas undersökningseffekt. Vi anser att det är av stor vikt att reflektera över undersökningseffekten i vår uppsats. Respondenterna var medvetna om att vi även intervjuade andra aktörer om deras syn på samarbetet för bekämpa ekonomisk brottslighet. Det kan finnas en risk att respondenterna därför var försiktiga i sin kritik eftersom de inte ville stöta sig med vissa andra aktörer. Med detta i åtanke är det därför möjligt att respondenterna på vissa frågor svarade på ett sätt som de tyckte lät bra, men som kanske egentligen inte speglade respondentens verkliga åsikter. Det är dock svårt för oss författare att avgöra om så är fallet. Vi är även medvetna om hur vi omedvetet kan ha påverkat intervjupersonerna genom intervjueffekten, vilket kan ha visat sig i att respondenterna svarar vad de tror att vi vill ha för svar och inte utifrån deras personliga åsikter, kunskap och erfarenhet. Vi var medvetna om att samtalet hos SKV, SBE samt KFM kan ha försvårats till viss del eftersom intervjun skedde med två personer närvarande samtidigt, speciellt då de alla var intresserade av ämnet och gärna ville delta samtidigt i diskussionen. Även om Lars Axelsson och Bertil Jonsson på SKV i Kalmar är chefer för var sin revisionssektion kunde vi inte se några tendenser till att de exempelvis försökte påverka varandra i sina svar eller någon form av rivalitet dessa två aktörer emellan. När det gäller både SBE och KFM tror vi inte heller att deras svar påverkades nämnvärt av att de var två som intervjuades samtidigt. Vi tror inte heller att deras svar påverkades nämnvärt av att Marie Vangekrantz är chef för Kristian Paulsson, medan Christer Andersson är Torbjörn Arvidssons chef. Anledningen till detta är att vi fick bilden av ett mycket avslappnat arbetsförhållande samt att alla deltog aktivt i diskussionen och både kompletterade varandra i svaren, samt kom med egna synpunkter kring våra frågor. De intervjuer vi genomfört kan ha påverkats av respondenternas kunskap, erfarenhet, tolkning och vilja att öppet diskutera de olika frågorna med oss. Det kan även ha påverkats av respektive intervjupersons befattning och hur länge de arbetat inom sin verksamhet. Detta är dock något som vi inte sett som negativt, då avsikten med undersökningen var att få fram personliga åsikter, kunskaper, erfarenheter och uppfattningar gällande det valda ämnesområdet. I undersökningen intervjuades både personer på ledningsnivå och lägre nivåer, vilket enligt vår åsikt stärker resultatet i studien. Trots detta ansåg vi det svårt att till fullo generalisera hur det förhöll sig på de olika myndigheterna och revisionsbyråerna då vi endast samtalade med en eller två personer inom varje verksamhet. På SKV utgjordes dock intervjun av 4 personer 20

varav tre stycken arbetade på samma avdelning. Eftersom SKV är en stor myndighet finner vi det likväl svårt att påvisa generaliserbarhet även i detta fall. Även om det till fullo inte kunde ske en generalisering av föreliggande uppsats, ansåg vi att vi fått kunskap om hur det skulle kunna förehålla sig inom myndigheterna och revisionsbyråerna. Det kvalitativa urval som gjordes för uppsatsen inkluderade dock inte Tullverket som vi efter genomförda intervjuer möjligtvis borde ha haft med i vår undersökning. Vi ansåg inte att föreliggande uppsats föll i och med detta, men fann det likväl viktigt att detta beaktades i sammanhanget. 21

3. REFERENSRAM Föreliggande avsnitt berör väsentlig teoretisk orienterad kunskap för att kunna besvara uppsatsens frågeställning. Inledningsvis kommer kapitlet att beröra ekonomisk brottslighet i allmänhet, sedan följer teoretisk orienterad kunskap om samverkan mellan olika aktörer samt sekretess och information. Kapitlet tar avslutningsvis upp olika moderna organisationsformer. 3.1. Ekonomisk brottslighet 3.1.1. Definition av ekonomisk brottslighet Ekonomisk brottslighet är ett kriminologiskt samlingsbegrepp utan någon vedertagen definition, där en enhetlig definition som kunnat godtas av alla dock ännu inte kunnat formuleras (Bergqvist, 2002). Begreppet ekonomisk brottslighet har inte någon fastlagd precisering i författning Den definition som oftast används kommer från Justitieutskottets betänkande från 1980 om den ekonomiska brottsligheten. Däri framhålls att detta samlingsbegrepp inbegriper kriminalitet där motivet är ekonomisk vinning, där brottet har kontinuitet och bedrivs systematiskt och begås inom ramen för näringsverksamhet. Själva näringsverksamheten behöver inte vara kriminaliserad men ska i det enskilda fallet vara en grund för de kriminella handlingarna. Det påpekas även att det ekonomiska brottet är kvalificerat om det även är av stor omfattning, där grupper av enskilda drabbas eller om det rör stora samhälleliga värden. (Ds, 1996:1) Till begreppet ekonomisk brottslighet inkluderas bland annat skattebrott, brott mot borgenär, bokföringsbrott, svindleri, trolöshet mot huvudman, grov förskingring och grovt bedrägeri om brottet begåtts i näringsverksamhet och insiderbrott. Detta är således de brott som brukar räknas till den traditionella ekonomiska brottsligheten. Här inbegrips inte den organiserade brottsligheten eller dem traditionella förmögenhetsbrotten som begås av enskilda utan att själva brotten har något samband med närningsverksamhet. (Svensson, 1983) Professor Per-Ole Träskman (1979) ser ekonomisk brottslighet på ett mer vetenskapligt och forskningsinriktat sätt då han menar att ekonomisk kriminalitet avser handlingar som vanärar det sociala förtroendet. Enligt honom är detta en grundläggande förutsättning för att utöva näringsverksamhet. Här är det inte bara de straffrättsliga normerna som överträds, utan även de normer som gäller i näringslivet, i den officiella lagstiftningen och sanktionerade sedvanenormer, men även lagnormer av annan karaktär än de straffrättsliga. (SOU, 1996:84). Enligt denna definition avgränsas ekonomisk brottslighet till att gälla handlingar som är straffbelagda och utförs med ekonomisk vinning som motiv inom ramen för näringsverksamhet samt utgör ett hot för det samhällsekonomiska systemet (Träskman, 1979). Ett samlingsbegrepp Ekonomisk brottslighet är ett samlingsbegrepp som består av många olika typer av brott. Det sker direkt eller indirekt inom ramen för en organisation, vilket i regel är ett företag. Enligt Korsell (2004) inbegrips här bokföringsbrott, brott mot borgenär, skattebrott, trolöshet mot huvudman, mutbrott, bestickning, insiderbrott och otillbörlig kurspåverkan. Ekonomisk 22