Herr Ober zahlen bitte! Om gränsöverskridande betalningar på Europas inre marknad

YTTRANDE Enheten för inre marknaden Dnr 100-180-04 För kännedom Se sändlista Utrikesdepartementet Enheten för exportfrämjande och inre marknaden Herr Ober zahlen bitte! Om gränsöverskridande betalningar på Europas inre marknad En fungerande inre marknad för finansiella tjänster har stor betydelse för privatpersoner och småföretagare Förhållandevis få hinder om gränsöverskridande betalningar har anmälts till berörda myndigheter De flesta problemen rör överföringstider och avgifter, frågor som periodvis uppmärksammas av media Lagstiftningen har resulterat i snabbare betalningar genom de svenska bankerna Utbyggnaden av systemen är av stor vikt för att betalningarna ska kunna ske effektivt En stor del av systemutbyggnaden sker för betalningar i euro Att Sverige inte deltar fullt ut i eurosamarbetet innebär nackdelar för svenska bankkunder Konsumenterna efterfrågar säker information för att våga anlita icke-svenska aktörer. Förbättrad information skulle därför kunna öka incitame nten för fler gränsöverskridande transaktioner BOX 6803, 113 86 STOCKHOLM BESÖKSADRESS: DROTTNINGGATAN 89 TELEFON: 08-690 48 00, FAX 08-30 67 59 E -POST: REGISTRATOR@KOMMERS.SE WWW.KOMMERS.SE

Yttrande 2(26) 1. Inledning...3 1.1 Utredningsuppdraget...3 1.2 Gränsöverskridande finansiella transaktioners betydelse...4 1.3 Åtgärder på EU-nivå...5 1.4 Bankernas samarbete på EU-nivå...6 1.5 Anmälda hinder i Sverige...8 1.5.1. Klagomål och problembeskrivning...8 Allmänna reklamationsnämnden...8 Konsument Europa/FIN-NET...9 Konsumenternas Bank- och finansbyrå...9 Kommerskollegium/SOLVIT-nätverket...10 1.5.2 Slutsats: få anmälda hinder och information efterfrågas...11 2. Problem med betaltjänsten: avgifter och överföringstider...12 2.1 Befintlig lagstiftning...12 2.1.1 Betalningsdirektivet och Lagen om betalningsöverföringar inom EES-området (1999:268)...12 2.1.2 Förordning (EG) nr 2560/2001 om gränsöverskridande betalningar i euro...13 2.2 Pågående lagstiftning...13 2.3 Undersökningar om avgifter och överföringstider...14 2.3.1 Europeiska kommissionen...14 2.3.2 Finansinspektionen...15 2.3.3 Konsumentorganisationen BEUC...17 2.3.4 Slutsatser av undersökningarna...17 2.4 Kommerskollegiums slutsatser om betaltjänsten...18 3. Andra problemområden än betaltjänsten...19 3.1 Öppnande av konto och krav på identifikationshandlingar...19 3.2 Lån...19 3.3 Sena betalningar från handelspartners...20 3.4 Kommerskollegiums slutsatser om andra problemområden än betaltjänsten...22 4. Slutsatser och rekommendationer...23

Yttrande 3(26) 1. Inledning 1.1 Utredningsuppdraget Utrikesdepartementet har uppdragit åt Kommerskollegium att ge en sammanfattande bild av hur den inre marknaden fungerar vad gäller gränsöverskridande betalningar genom att kartlägga befintliga hinder, särskilt för privatpersoner och småföretagare. I uppdraget ingår även att föreslå åtgärder för att skapa en fungerande inre marknad för finansiella tjänster. Finansiella tjänster kan delas upp i funktionsområdena: rådgivning, betalningsförmedling, sparande och kapitalförvaltning, lån och andra krediter samt försäkringar. Fokus i utredningen är på gränsöverskridande betalningar men även andra aspekter såsom öppnande av konto, lån, betalningsformer och sena betalningar från handelspartners kartläggs för att ge en något bredare bild av den inre marknaden för finansiella tjänster. Försäkringsområdet beaktas emellertid inte. Perspektivet är som framgått bankkundernas även om vi vet att det också finns hinder för bankföretagen 1. För att få in relevant information har vi varit i kontakt med följande myndigheter och organisationer: Allmänna reklamationsnämnden, Bankföreningen, BEUC 2, Europeiska kommissionen, Finansdepartementet, Finansinspektionen, Konsumenternas Bank- och finansbyrå samt Konsumentverket/FIN-NET 3. 1 Även om konsumenterna också kan ha ett intresse av en mer konsoliderad och därmed effektivare banksektor i Europa, se t.ex. Financial Times European Comment Paul Bretts den 9 november 2004. 2 BEUC är en europeisk paraplyorganisation för konsumentorganisationer 3 FIN-NET är ett gränsöverskridande nätverk för tvister på det finansiella området

Yttrande 4(26) 1.2 Gränsöverskridande finansiella transaktioners betydelse Gränsöverskridande finansiella transaktioner är av stor betydelse för att EU:s inre marknad ska fungera och för att handelsutbytet ska öka. Tillhandahållandet av olika varor och tjänster är ofta inbördes beroende vilket gör att konsekvenserna av ett hinder för finansiella tjänster ofta får en dominoeffekt och leder till konsekvenser för tillhandahållandet av andra tjänster och varor 4. Gränsöverskridande betalningar utgör en betydande del av de gränsöverskridande finansiella transaktionerna och det är viktigt att dessa kan ske snabbt, säkert och till en rimlig kostnad. Användningen av betalningsmedel skiljer sig mycket åt mellan EU:s medlemsländer 5. I Sverige är kontokort mycket vanligt medan checkar förekommer i ytterst liten omfattning. I till exempel Frankrike är checkar fortfarande mycket vanligt och i Grekland används kontanter i mycket större utsträckning än i Sverige. Betalningar i EU 2001 Direktbetalning 26% Kortbaserade e-betalningar 0,4% Checkar 15% Kredit/betalkort 29% Kredittransfereringar 30% Källa: Jean Allix, GD Inre Marknaden, Europeiska kommissionen 4 Se Kommerskollegiums utredning Svenska tjänsteföretagares intresse av en väl fungerande inre marknad Dnr100-416-2003 5 Samtal med Jean Allix, GD Inre Marknaden, Europeiska kommissionen den 20 oktober 2004

Yttrande 5(26) De gränsöverskridande betalningarna utgör en liten andel, mindre än en procent, av betalningsöverföringar som sker i Sverige 6. De utländska betalningarna går främst till andra EU- länder och USA. Betalningsöve r- föringarna inom Sverige kan genomföras via tre kanaler. Två av dem är Postgirot och Bankgirot. Den tredje, för alla konto-till-konto-betalningar är Dataclearingen. Denna bygger på ett samarbetsavtal mellan bankerna om att utbyta information och pengar. Företag använder sig främst av girobetalningar medan betalningar från konto till konto via dataclearingen används mest av privatpersoner. 1.3 Åtgärder på EU-nivå Det senaste decenniet har lagstiftningsarbetet som syftar till att minska kostnader och hinder för betalningstjänster gjort framsteg. Dessutom pågår gränsöverskridande samarbete mellan bankernas intresseföreningar, kommissionen och den europeiska centralbanken (ECB) för att skapa infrastruktur och vad gäller banktjänster inom EU. Europeiska kommissionen presenterade en aktionsplan för finansiella tjänster 1999. Enligt tidsplanen ska alla direktiv som behövs för en fungerande inre marknad för finansiella tjänster vara genomförda 2005. Aktionsplanen syftar till att ta bort nationella hinder för finansiella tjänster. I aktionsplanen som antogs vid toppmötet i Lissabon listades 42 nya direktiv och förordningar. Direktiven omfattar bl.a. aktie- och obligationsmarknader, betalningar, redovisning, fondsparande (samt företagsanknutna pensionsfonder), insideraffärer, konsumentskyddet i banksektorn, penningtvätt och kursmanipulationer. Av de 42 direktiven har 39 stycken antagits. De kvarstående direktiven är ett direktiv om kapitaltäckning (där intensiva förhandlingar pågår), ett direktiv om gränsöverskridande fusioner och ett direktiv om byte av huvudkontors säten. Det centrala lagverket om gränsöverskridande betalningar i euro (förordning (EG) nr 2560/2001) är en del av kommissionens målsättning om att etablera ett gemensamt betalningsområde. Första etappen för detta mål var införandet av sedlar och mynt för euroländerna den 1 januari 2002. Den andra etappen för det gemensamma betalningsområdet var harmoniseringen av avgifter för olika betalningsmedel och därmed den nämnda lagstiftningen. Den tredje etappen omfattar skapandet av infrastrukturer för att gränsöverskridande betalningar ska kunna utföras lika effektivt som de inhemska betalningarna. 6 Finansinspektionen Från Konto till Konto: en granskning av överföringstider inom Sverige och EES rapport 2002:2

Yttrande 6(26) Efter ett omfattande offentligt samråd som inleddes våren 2002, gav kommissionen ut ett meddelande (samrådsdokument) om en ny rättslig ram för betalningar på den inre marknaden i december 2003 7. Det finns fortfarande såväl rättsliga som tekniska hinder för ett gemensamt betalningsområde för icke-kontanta betalningar på den inre marknaden. Bland hindren kan nämnas t.ex. avsaknaden av gränsöverskridande tjänster för autogiro, olika regler i medlemsstaterna gällande rätten att tillhandahålla betalningstjänster till allmänheten, olika informationskrav, olika villkor och krav för kontoinnehav beroende på om personen är bosatt i landet eller inte, brist på bankkontonumrens flyttbarhet, hinder för att byta bank såsom höga avgifter för avslutande av konto samt frågan om betalningsleverantörens roll vid eventuella tvister mellan kund och sälj a- re vid distansförsäljning. Lagstiftningsarbetet fortgår och en rad åtgärder kommer att föreslås de närmsta åren. Det krävs emellertid även att lagarna efterlevs för att hindren ska minskas eller helt elimineras. 1.4 Bankernas samarbete på EU-nivå 8 Samarbete förekommer naturligtvis även direkt mellan bankerna. Så kallade certifieringar av mottagarbanker eller bilaterala avtal mellan avsändande och mottagande banker är exempel på samarbetsformer för att möjliggöra exempelvis betalningar. European Banking Federation m.fl. Det finns tre stora branschgemensamma organisationer för banker i EU. Intresseorganisationerna finns för affärsbanker (European Banking Federation, EBF), sparbanker (European Savings Banks Group) och kooperativa banker (European Association of Cooperative Banks). Den svenska bankföreningen är ansluten till EBF. European Payment Council (EPC) De tre europeiska bankföreningarna bildade 2002 tillsammans med de nationella bankföreningarna och deras medlemsbanker European Payment Council (EPC). Målsättningen är att europeiska betalningar i euro ska fungera lika enkelt och effektivt mellan EU-länder som inhemska betalningar gör idag. Samverkan inom EPC krävs för att förverkliga visionen till nytta för de europeiska konsumenterna, företagen och bankerna. 7 KOM (2003)718 slutlig 8 Avsnittet baseras på stor del på samtal den 30 september och 11 november 2004 med Henrik Bergman, Bankföreningen samt Annual report on payment systems 2003, Norges bank, juni 2004

Yttrande 7(26) EPC arbetar även med lansering av initiativet Euroland- Our Single Payment Area. Inom organisationen pågår insatser i syfte att förbättra informationen, öka säkerheten, skapa överenskommelser kring villkor för betalningsöverföringar och minska överföringstiderna vid internationella betalningar. Diskussioner förs även om införandet av en beloppsgräns för vad mottagande bank får ta ut som avgift. En sådan beloppsgräns skulle innebära möjlighet för avsändande bank att utfärda en prisgaranti oavsett mottagande bank. Pan-European Automated Clearing House (PE-ACH) Hittills har arbetet inom EPC resulterat i ett Pan-European Automated Clearing House ( PE-ACH ). Detta innebär att ett regelverk har tagits fram. PE-ACH är ett alternativ till system med bilaterala avtal mellan banker för betalningsöverföringar och liknar därmed strukturen som finns i många länder för inhemska betalningar. Antalet inblandade banker minskar genom PE-ACH och därmed är systemet effektivare än traditionella bilaterala avtal. Till den ökade effektiviteten bidrar även gemensamma standarder för utbytande av informationsmeddelanden. En anledning till att gränsöverskridande betalningar är mindre effektiva än de inhemska betalningarna är att en större del av arbetet för de förra i många fall utförs manuellt. Vinsten med ett förenklat betalningssystem härrör alltså från minskade antal inblandade parter och moment, förenklad informationsöverföring och färre manuella moment. EBA STEP2 : närmare samarbete för eurobetalningar Genom att uppfylla PE-ACHs regelverk har en infrastruktur för att skicka eurobetalningar skapats genom clearinghuset EBAs STEP2 system. Systemet lanserades i april 2003. EBA ägs gemensamt av ett antal europeiska banker och hade i februari 2004 cirka 50 direkta deltagare. Ytterligare över 1100 banker är knutna till systemet som indirekta deltagare. EBA STEP2 ska fokusera på massbetalningar i euro, vilket innebär att bankernas kostnader för gränsöverskridande och inhemska eurobetalningar har minskat. EBA STEP2 är skapat för euro och det finns därmed ingen struktur för överföring av svenska kronor. Detta innebär att systemstöd krävs för vä x- ling av dessa valutor. Sådant stöd innebär naturligtvis större kostnader. Detta är en av flera anledningar till att det hade varit en fördel för svenska banker (och därmed svenska bankkunder) att delta fullt ut i valutasamarbetet.

Yttrande 8(26) 1.5 Anmälda hinder i Sverige En av huvuduppgifterna för denna rapport är att kartlägga hinder för gränsöverskridande betalningar. En privatperson eller småföretagare som upplever problem eller hinder på den inre marknaden för finansiella tjänster har flera instanser att vända sig till. De organisationer som får ta del av klagomål om finansiella tjänster är enligt vår kännedom främst Allmänna reklamationsnämnden (ARN), Konsument Europa/FIN-NET, Kommerskollegium/SOLVIT och Konsumenternas Bank- och finansbyrå. I vår kontakt med de berörda instanserna har vi utöver uppgifter om gränsöverskridande betalningar även undersökt konto- och lånerelaterade ärenden. Då det finns flera vägar att uppmärksamma myndigheter och söka lösningar på uppkomna problem kan vissa klagomål vara anmälda till flera instanser. Detta innebär att det är svårt att få en tydlig bild av hur utbredda problemen är. Kartläggningen omfattar förhållandevis få fall och det är därför troligt att problemen upplevs som relativt begränsade. Att få anmäler innebär dock inte att det saknas anledning till att förbättra regler och förutsättningar för gränsöverskridande betalningar. 1.5.1. Klagomål och problembeskrivning Allmänna reklamationsnämnden Allmänna reklamationsnämnden (ARN) har som huvuduppgift att pröva tvister mellan privatpersoner och näringsidkare. När det gäller utländska betalningar har antalet klagomål varit något halvdussin per år 9. En stor andel av yrkandena har avslagits. Statistiken omfattar även betalningar utanför EU 10. Problemet med gränsöverskridande betalningar inom EU är därför enligt denna statistik begränsat. Klagomålen rör främst fel som uppkommit p.g.a. felaktiga uppgifter vid beställningen av betalningsuppdraget. Utöver gränsöverskridande betalningar har få fall som rör finansiella tjänster på den inre marknaden anmälts. Det finns emellertid ett fall gällande bristfällig information om kostnad för lån som har anmälts av en dansk medborgare. Yrkandet avslogs av ARN då banken ansågs ha uppfyllt sin informationsplikt. 9 1999: 6 st, 2000: 5 st, 2001: 9st, 2002:7st och 2003:1st 10 ARN rensar arkiven efter två år och endast beslutet sparas. Av detta framgår inte alltid vilka länder som berörs och det är därför inte möjligt att avgöra hur många fall som rör EU av de ovannämnda fallen

Yttrande 9(26) Konsument Europa/FIN-NET Konsumentverket har ett särskilt rådgivningskontor som ger information och stöd till konsumenter som handlar gränsöverskridande inom EU. Detta kontor heter Konsument Europa. Konsument Europa finansieras av Konsumentverket och Europeiska kommissionen. Sedan tre år tillbaka är Konsument Europa med i FIN-NET som är ett gränsöverskridande nätverk för tvister på det finansiella området. Vanligt återkommande frågor gäller huruvida man kan lita på ett visst inlåningsinstitut och tjänster gällande andra länder. Vidare har det inkommit frågor gällande fastighetsköp i andra länder och belåning till detta. Frågorna handlar oftast om var det är fördelaktigast att låna och avser inga direkta hinder. Ett fall rör svårighet att öppna konto i utlandet (Storbritannien). De flesta förfrågningar angående gränsöverskridande betalningar som kommer in till Konsument Europa/FIN-NET rör förordningen (EG) nr 2560/2001 och avgifters förenlighet med denna förordning. Sedan förordningens ikraftträdande för två år sedan, är antalet inkomna ärenden cirka 20 stycken. Det finns även ett antal fall som avser försenade betalningar. Konsumenternas Bank- och finansbyrå Konsumenternas Bank- och finansbyrå är en stiftelse vars styrelse är tillsatt av Finansinspektionen, Konsumentverket, Svenska Bankföreningen, Fondbolagens Förening och Svenska Fondhandlareföreningen. Byrån är oberoende och lämnar information och vägledning i frågor som rör bank, fondbolag eller andra finansiella institut. Verksamheten finansieras av branschen. Konsumenternas Bank- och finansbyrå har tagit emot ett stort antal frågor angående gränsöverskridande betalningar. Många samtal är av ren informationskaraktär. Konsumenten vill veta hur lagstiftningen ser ut. Andra frågor rör valutakurser, avgifter och särskilt avgifternas förenlighet med förordningen (EG) nr 2560/2001. Vissa frågor rör även överföringstider och reklamationer. En grupp som påverkas av höga avgifter för gränsöverskridande betalningar är pensionärer bosatta utomlands. Exempel på ett sådant fall är en svensk pensionär bosatt i Spanien som får betala avgifter för varje transaktion när han använder sitt kontokort. Ett annat fall rör en person som är bosatt i Sverige men som får pensionen utbetald från Belgien via checkar och de avgifter som inlösningen innebär. Det senaste året har Konsumenternas Bank och finansbyrå fått in två förfrågningar som rör problem med att öppna konto i ett EU-land. Det ena fallet rör en finländsk medborgare som inte fick öppna konto i Sverige då

Yttrande 10(26) legitimationshandlingarna inte ansågs vara tillfredställande trots att hon hade finskt pass och personbevis. Det andra fallet rörde en kvinna som inte hade fast bostadsadress i Storbritannien och därmed inte fick öppna konto där. En annan fråga som Konsumenternas Bank- och finansbyrå nämner rör bankernas klagomålshantering. I många fall tas det ut en avgift för att påbörja felsökning innan det är fastställt vems fel det är. Detta uppfattas av många kunder enligt byrån som ett problem. Byrån har därför kontaktat storbankerna för att förmedla detta klagomål. Ett problem som har uppmärksammats gäller betalningar vid köp av bil för direktimport 11. Köpare av bilar i Tyskland uppger att det är svårt att betala med kreditkort då det inte accepteras av alla säljare, förmodligen p.g.a. höga avgifter. I de fall kreditkortet accepteras, krävs det dessutom att kreditgränsen höjs för att täcka beloppet. De köpare som vill betala med en betalning mellan konton, måste oftast invänta att betalningen når mottagaren. Detta kan ta upp till fem dagar och under denna tid måste köparen vara på plats om han/hon inte vill skicka betalningen i förväg. För att skicka betalningen i förväg krävs det att köparen litar på mottagaren och vet vilken bil han vill ha. Andra alternativ för betalningar är utlandscheckar (där säljarens namn måste framgå) samt att skicka pengar till sig själv via bank eller växlingskontor. Sammanfattningsvis kan vi således konstatera att det kan uppstå problem när en konsument önskar finansiera kostsamma varor utanför Sverige. Kommerskollegium/SOLVIT-nätverket Kommerskollegium tar emot klagomål om handelshinder. I kollegiets handelshinderdatabas som innehåller ärenden från och med 1998 finns det endast 11 ärenden som rör gränsöverskridande betalningar av totalt cirka 600 fall. Ärendena rör framförallt bankernas avgifter vid transaktioner (fem fall) och öppnande av konton (tre fall). Klagomålen gällande avgifterna rör främst betalningar mellan de nordiska länderna, mellan Sverige och Spanien (ett fall vardera 2003 och 2004) samt höga avgifter för att lösa in utländska checkar. Ett fall från 2002 rör svårighet att öppna konto i Storbritannien. Banken avvisade den potentiella kunden då kontot ansågs kunna användas för skatteflykt. Ett annat fall rör svårigheter att öppna konto i Frankrike där banken kräver fast bostadsadress. 11 DN 2 oktober 2004 samt samtal med Britt-Marie André, Konsumenternas Bank- och finansbyrå

Yttrande 11(26) I SOLVIT-nätverkets 12 databas är fyra fall som rör gränsöverskridande betalningar registrerade de senaste två åren. För att fall ska registreras krävs det att mottagarlandet godkänner fallet. Vissa länder har avvisat fall då de anser att nätverket inte har möjlighet att lösa hinder med privaträttsliga objekt som banker oftast är. Av de fall som registrerats rör ett fall avgifter för papperscheckar som skickades från Portugal till Tyskland. Avgifterna visade sig vara mycket höga men i enlighet med prislista och gällande lagstiftning. Ett annat fall rörde felaktiga avgifter för gränsöverskridande betalningar mellan Portugal och Storbritannien. Fallet löstes då banken rättade sig efter gällande lagstiftning. Ett fall som kommit upp nyligen och där en lösning därför ännu inte är nådd rör krav på identifikationshandlingar från en fransk medborgare i Spanien. 1.5.2 Slutsats: få anmälda hinder och information efterfrågas Kartläggningen bland myndigheter och organisationer visar att konsumenterna ofta efterfrågar mer information. Informationen om kredit- och sparinstitut verkar vara av stor betydelse för att konsumenten ska utnyttja finansiella tjänster utanför Sverige. Vidare efterfrågas mer information för att säkerhetsställa att bankerna uppfyller sina åtaganden när det gäller såväl redan överenskomna som planerade tjänster. Tvisterna och klagomålen rör oftast gränsöverskridande betalningar som inte har utförts tillfredställande p.g.a. otillräckliga/felaktiga uppgifter vid beställningen/utförandet eller att tids- och prisramarna inte har hållits. Ett mindre antal fall rör problem med identifieringen av kunden för att kunna köpa finansiella tjänster. Andra problem som nämns är de områden som inte regleras av lagstiftning. Detta gäller exempelvis avgifter för klagomålshantering, checkar och avsaknaden av lämpliga betalningsmedel. 12 Kommerskollegium är Sveriges officiella s.k. SOLVIT-center. SOLVIT är ett elektroniskt nätverk inom EU/EES (i Europeiska kommissionens regi) som har till uppgift att informellt försöka lösa konkreta problem som uppstår på EU:s inre marknad. I varje medlemsland finns ett SOLVIT-center som tar emot anmälningar om hinder mot den fria rörligheten

Yttrande 12(26) 2. Problem med betaltjänsten: avgifter och överföringstider De två vanligaste problemen för gränsöverskridande betalningar gäller alltså avgifter och överföringstider som är högre/längre än gällande lagstiftning tillåter. För att betaltjänsten ska ske lagenligt krävs det inte endast att den avsändande banken följer gällande regler utan även att den mottagande banken gör det. Ytterligare ett problem rör tolkningen av den gällande lagstiftningen och vilka slags betalningar som berörs. De gränsöverskridande betalningarna skall jämföras med inhemska betalningar enligt lagstiftningen. I många fall är denna jämförelse svår att göra. Det har förekommit att vissa europeiska banker har tolkat detta som att lagstiftningen endast omfattar betalningar där mottagaren och avsändaren delar på kostnaden. Enligt kommissionen är emellertid denna lagtolkning inte korrekt, alla gränsöverskridande betalningar som kan likställas med en inhemsk betalning ska omfattas av förordningen oavsett betalningsfördelning. Slutligen är ett problem bristen på adekvata betalningsmedel för vissa köp såsom direktimportsköp av bilar i Tyskland. 2.1 Befintlig lagstiftning Det finns två centrala regelverk; ett som gäller specifikt inom Euroområdet och ett generellt regelverk. 2.1.1 Betalningsdirektivet och Lagen om betalningsöverföringar inom EES-området (1999:268) Lagen om betalningsöverföringar inom EU/EES-området bygger på betalningsdirektivet 97/5/EG. Syftet med lagen är att betalningsöverföringar mellan EU/EES-länderna ska bli snabbare och säkrare. Lagen omfattar betalningsöverföringar upp till 50 000 euro i EU/EES-ländernas valuta och är tillämplig om en fysisk eller juridisk person antingen gör en betalning från Sverige till annat EU/EES-land eller mottar en betalning från annat EU/EES- land. Till skillnad från EG-förordningen om gränsöverskridande betalningar i euro (nr 2560/2001) omfattas inte kortbetalningar eller kontantuttag i bankautomat.

Yttrande 13(26) Lagen om betalningsöverföringar innehåller bestämmelser om krav på att information om beräknad överföringstid och kostnad ska lämnas till kunden vid en betalningsöverföring, om att betalningsöverföringen ska vara genomförd inom fem bankdagar från beställningen om inget annat uttryckligen överenskommits, om förbud mot avdrag för kostnader hos betalningsmottagaren, om bankernas ersättningsskyldighet när en överföring inte har verkställts samt om möjligheterna att få klagomål och ersättningskrav prövade. 2.1.2 Förordning (EG) nr 2560/2001 om gränsövers kridande betalningar i euro I förordningen (EG) nr 2560/2001 regleras att avgifterna för gränsöverskridande överföringar och kortköp samt automatuttag i euro ska vara desamma som avgifterna för motsvarande betalningar inom en medlemsstat. Avgiften får alltså inte skilja sig åt bara för att betalningen passerar en landsgräns. Principen om lika avgift har hittills varit omtvistad då enighet inte har rått om vilka inhemska och gränsöverskridande betalningar som är jämförbara. Förutom denna avgift får bankerna även i förekommande fall ta ut en växlingsavgift. Förordningen omfattar betalningar om högst 12 500 euro eller 125 000 SEK. Förordningen innehåller även regler för den information som ska ges till kunden samt standarder för att gynna automatiseringen av betalningssystemen. Förutom samtliga EU-medlemsstater gäller förordningen för EES-länderna men med senare ikraftträdande 13. Förordningen innehåller en möjlighet för de medlemsstater som inte har euro att utvidga förordningens tillämpningsområde till att även inkludera de övriga medlemsstaternas valuta. Detta sker genom en anmälan till Europeiska kommissionen, något som Sverige har valt att göra. 2.2 Pågående lagstiftning Arbetet med nya förslag inom en ny rättslig ram för betalningar på den inre marknaden har pågått under en längre tid. Ambitionen är att presentera två nya regelverk. En förordning föreslås innehålla krav på tydlig avsändarinformation för att förhindra terroristfinansiering och penningtvätt. Ett direktiv om betalningstjänster kommer också att föreslås. Detta direktiv ska ersätta direktivet om betalningsöverföringar (97/5/EG) och komplettera förordningen om gränsöverskridande betalningar ((EG) nr 2560/2001). Aspekter som kommer att behandlas rör bl.a. överföringstider, ökade krav på auktorisation, information och säkerhet, rätt att återkalla ett uppdrag, särskild tvistlösning och tydliga ansvarsregler. 13 1 januari 2005 för Norge och Island, 1 juli 2005 för Liechtenstein

Yttrande 14(26) 2.3 Undersökningar om avgifter och överföringstider Undersökningar om gränsöverskridande betalningar har utförts av många olika aktörer. Nedan sammanfattas Europeiska kommissionens, Finansinspektionens och BEUCs 14 undersökningar. 2.3.1 Europeiska kommissionen 15 Europeiska kommissionen har låtit kartlägga avgifter för gränsöverskridande betalningar. Avgifterna avser nationella genomsnittskostnader för en överföring. Någon entydig utveckling för avgifterna går inte att skönja. Vissa länder såsom Grekland uppvisar en ständigt höjd avgift. Belgien är i princip det enda landet med en helt nedåtgående trend för avgiftsutvecklingen. Tabell 1: Genomsnittliga kostnader för gränsöverskridande betalningar (EUR) Avsändarland 1993 EU-12 1994 EU-12 1999 Euro-11 2001a Euro-11 2001b EU-15 Österrike - - 10,61 17,40 22,27 Belgien 23,93 23,06 13,37 11,87 12,84 Danmark 19,89 21,19 - - 21,23 Finland - - 20,11 14,36 21,26 Frankrike 34,79 33,01 16,88 18,06 25,41 Tyskland 19,57 26,16 13,78 11,93 14,73 Grekland 27,23 32,78 - - 47,33 Irland 23,04 27,13 25,98 25,04 36,08 Italien 13,79 20,88 18,28 19,74 28,61 Luxemburg 16,84 15,75 8,91 9,58 9,79 Nederländerna 17,69 18,84 10,00 11,45 12,11 Portugal 34,37 26,75 29,68 31,04 28,08 Spanien 21,10 22,04 20,50 20,56 24,65 Sverige - - - - 27,20 Storbritannien 27,45 32,99 - - 28,47 TOTALT 23,93 25,41 17,10 17,37 24,09 1993: Kostnad för överföring av 100 ecu, 1048 överföringar, 1994: Kostnad för överföring av 100 ecu, 1048 överföringar, 1999: Kostnad för överföring av 100 euro, 352 överföringar, 2001a: Kostnad för överföring av 100 euro, 352 överföringar, 2001b: Kostnad för överföring av 100 euro, 1480 överföringar 14 BEUC är en europeisk paraplyorganisation som består av 36 konsumentorganisationer i 26 europeiska länder 15 Revue du Droit de l Union Europénne 3/2002 Le règlement sur les paiements transfrontaliers en euros: les bases de l espace unique de paiement, Jean Allix, Europeiska kommissionen

Yttrande 15(26) I undersökningen i juni 2001 framkom det att även om antalet dagar som krävs för överföringarna oftast var acceptabla, så var informationen i många fall bristfällig. Även om avgifterna för gränsöverskridande överföringar var höga, så var kostnaderna för betalningar med kort oftast under 1 procent. Avgifterna vid uttag i bankomat var mellan 3 och 4 euro för 100 euro. 2.3.2 Finansinspektionen Finansinspektionen har genomfört flera undersökningar för att kartlägga svenska bankers överföringstider och kostnader för betalningar inom Sverige och EU/EES samt bankernas information till kunderna i samband med tjänsterna 16. Finansinspektionens undersökningar innebär direkta frågor till de största bankernas centrala enheter samt praktiska kontroller av överföringar och betalningar till åtta EU/EES -länder 17 via Internet och bankernas kassor. Finansinspektionen konstaterade i februari 2002 att bankerna i undersökningen inte följde gällande lagstiftning inom EU/EES. Bankerna lämnade inte den information som krävs enligt lag, det var oklart vad den faktiska kostnaden var för överföringarna och de följde inte föreskriften om förbud mot avdrag för kostnader från överfört belopp. I Finansinspektionens uppföljande undersökningar kan man konstatera att bankerna i högre utsträckning följer gällande lagstiftning samt har minskat den genomsnittliga tidsåtgången för genomförandet av gränsöverskridande betalningar. Finansinspektionens granskning av utländska betalningar hösten 2003 omfattade överföringar från bankkonto till bankkonto men även automatuttag och kortköp. Granskningen gjordes mot bakgrund av ikraftträdandet av regler om att avgifterna för gränsöverskridande kortköp och automattuttag i euro ska vara desamma som avgifterna för motsvarande betalningar inom en medlemsstat. Överföringstiderna för betalningar varierar liksom bankernas uppgift om beräknad överföringstid. Vid Finansinspektionens första undersökning i januari 2002 underskattades tiden oftast av bankernas centrala enheter och överföringstiden beräknades till 2-3 bankdagar. Vid beställningarna av överföringarna meddelades däremot oftast tiden till fem dagar, men många överföringar genomfördes under kortare tid än angivet. Tre öve r- föringar överskred den lagstadgade maximala gränsen om fem dagar. I uppföljningen över bankernas genomsnittliga tidsåtgång för överföringar till utlandet har tiden minskat från 2,7 bankdagar till 1,6 bankdagar år 2003. 16 Finansinspektionens rapporter Från konto till konto I-V (2002:2, 2002:3, 2002:6, 2002:9, 2003:4) 17 Spanien, Italien, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Finland, Danmark och Norge

Yttrande 16(26) Tabell 2: Genomsnittliga överföringstider fördelade på avsändande svensk bank (antal bankdagar) Avsändande bank FSPA Överföringskanal Genomsnittliga överföringstider Jan 2002 Sept 2002 Aug-sept 2003 Kassa 1,9 1,2 2,0 Internet 1,8 1,1 1,0 Nordea Kassa 2,3 2,1 2,0 SEB Kassa 4,1 1,5 1,2 Internet 4,1 1,2 1,1 SHB Kassa 1,9 1,7 2,0 Genomsnitt samtliga banker Kassa/Internet 2,7 1,5 1,6 Källa: Finansinspektionen 2003 Från konto till konto V. En granskning av betalningsöverföringar, automatuttag och kortköp i svenska kronor och euro. Tabell 3: Genomsnittliga överföringstider per mottagarland (antal bankdagar) Mottagarland Genomsnittliga överföringstider Jan 2002 Sept 2002 Aug-sept 2002 Danmark 2,3 0,9 1,7 Finland 3,2 2,6 2,3 Frankrike 2,7 2,0 0,9 Italien 3,0 2,8 2,2 Norge 0,8 0,6 1,0 Spanien 3,8 0,5 1,1 Storbritannien 2,8 1,0 2,0 Tyskland 2,9 1,4 1,6 Källa: Finansinspektionen 2003 Från konto till konto V. En granskning av betalningsöverföringar, automatuttag och kortköp i svenska kronor och euro. Trots att bankerna ska se till att avsändaren ska stå för hela kostnaden så inträffade det 2002 i 16 procent av överföringarna att mottagaren fick betala eller att avsändaren i efterhand debiterades extra kostnader för att täcka mottagarbankens avgift. Efter att ha ökat till 25 procent i september 2002, sjönk denna andel kraftigt till cirka 2 procent år 2003.

Yttrande 17(26) Bankernas avgifter för tjänsten hade också blivit något lägre, även om variationer förekom. Följden av kortare betalnings- och överföringstider kan bli att avgifterna ökar då bankernas intäkter minskas genom kortare float, de dagar då ränta inte tillgodoräknas betalande eller mottagande kund vid överföringar. Bankernas fasta avgifter för uttag i automat följer EG- förordningen. Avgiften för ett automatuttag av euro i ett annat EU-land var densamma som avgiften för motsvarande uttag av kronor i Sverige. Det rörliga valutaväxlingspåslaget varierade mellan 1,5 och 1,65 procent. En betalningstransaktion som innebär växling av valuta får belastas med de kostnader som valutaväxlingen medför, men inte kostnader utöver det. Finansinspektionen har inte kunnat fastställa att de valutaväxlingsavgifter som bankerna tar ut bryter mot EG-förordningen. Slutligen konstaterar Finansinspektionen att bestämmelser som till viss del reglerar storleken på de avgifter som tas ut kan försvåra för bankerna att uppfylla målsättningen att varje tjänst ska bära sina egna kostnader. Om tjänster eller produkter inte når kostnadstäckning kan resultatet bli att andra kunder får bära dessa kostnader. 2.3.3 Konsumentorganisationen BEUC BEUC, den europeiska konsumentorganisationen i vilken bl.a. Sveriges konsumentråd ingår, genomförde hösten 2003 en granskning av hur euroländerna uppfyller kraven ställda i förordningen (EG) nr 2560/2001. Undersökningen innebar att medlemsorganisationerna skickade gränsöverskridande betalningar mellan konton. Resultatet var tämligen negativt. I åtta av elva länder rapporterades brister i införlivningen som var kopplade till brist på transparens och information. Vidare har avgifterna för nationella betalningar höjts i sex 18 av elva länder sedan hösten 2002. Ökningarna var mellan 14 och 163 (!) procent. I Frankrike har nya avgifter införts. BEUC har följt upp undersökningen, men uppger att inga större förändringar har skett i förhållande till undersökningen år 2003 19. 2.3.4 Slutsatser av undersökningarna Både Europeiska kommissionens och BEUCs underlag indikerar att kostnadsutvecklingen för gränsöverskridande betalningar inte har varit positiv för konsumenterna. Vidare är informationen fortfarande oftast bristfällig. Däremot respekteras oftast tidskraven för betalningarna. 18 Österrike, Belgien, Frankrike, Tyskland, Grekland och Luxe mburg 19 Samtal med Dominique Forest den 20 oktober 2004

Yttrande 18(26) När det gäller utvecklingen i Sverige, har de genomsnittliga överföringstiderna sjunkit när det gäller Internetbetalningar. För kassabetalningar är bilden mer splittrad, men antalet dagar överskred 2003 åtminstone inte 2,0 dagar i genomsnitt för någon bank. Bankernas avgifter för gränsöverskridande betalningar har blivit något lägre, även om variationer förekommer. När det gäller automatuttag följer bankernas avgifter EGförordningen. På grund av att uttag i andra medlemsstater medför vä x- ling, tillkommer dock växlingsavgifter. Denna avgift ska motsvara kostnaderna för växlingen, något som är svårt att kontrollera. Sammanfattningsvis pekar de olika undersökningarna i olika riktningar. Finansinspektionen visar i sina rapporter på en för konsumenterna positiv utveckling vad gäller gränsöverskridande betalningar. Kommissionens bild är mer varierande. Denna kartläggning daterar emellertid till före beslutet och genomförandet av förordningen (EG) nr 2560/2001. 2.4 Kommerskollegiums slutsatser om betaltjänsten Arbete pågår med att förbättra regelverket för gränsöverskridande betalningar. Detta anser vi vara av stor vikt då reglerna har uppfattats som mycket otydliga. Ett exempel på detta är att bankerna har tolkat definitionen av ingående tjänster olika. En positiv konsekvens av lagstiftningen är att den har givit incitament till bankerna att utveckla effektivare system. Då bankerna inte är skyldiga att tillhandahålla samtliga tjänster måste lagstiftarens krav emellertid vara rimliga. Risken är annars att bankerna väljer att begränsa sitt tjänsteutbud. En annan negativ utveckling som kan bli följden av orimliga krav är att bankerna tar ut sina kostnader av bankkunderna på annat sätt. För att den inre marknaden ska fungera bättre vad gäller gränsöverskridande betalningar krävs ytterligare utbyggnad av systemen vad gäller såväl eurobetalningar som betalningar i övriga europeiska valutor. Effektivare system skulle exempelvis underlätta svenska konsumenters köp av kapitalvaror i andra EU-länder då betalningarna skulle kunna ske ännu snabbare än i dagsläget. I detta sammanhang är det negativt att Sverige inte deltar fullt ut i eurosamarbetet. En annan konsekvens av Sveriges utanförskap är att transparensen för konsumenterna är sämre vid köp i eller uttag av euro. Förutom själva avgiften för valutaväxling kan en dold avgift finnas i form av en oförmånlig växelkurs.

Yttrande 19(26) 3. Andra problemområden än betaltjänsten 3.1 Öppnande av konto och krav på identifikationshandlingar Att öppna ett konto i ett annat EU/EES-land kan underlätta betalningar och därmed möjliggöra eller öka transaktioner mellan medlemsstaterna. Dessutom är det ofta ett viktigt element vid fri rörlighet av personer. Lagstiftning som syftar till att förenkla öppnandet av konto motverkas dock av strävan att förhindra penningtvätt. Krav på identifikationshandlingar och fast bostadsadress kan därmed innebära att kunden nekas att öppna konto. Problemet med vilka identifikationshandlingar som accepteras av de finansiella instituten gäller inte endast vid öppnande av konto utan även vid utförandet av andra tjänster. Eftersom bankerna är priva t- rättsliga subjekt, finns det i de flesta medlemsländer inga krav på att bankerna måste acceptera alla kunder som vill öppna ett konto. De nya reglerna som har tillkommit för terroristbekämpning kan komma att minska rörligheten för kapital. De nya reglerna ska vara införlivade i början av 2005, men inget beslut har ännu fattats. Genomförandet av de nya reglerna till följd av terroristbekämpningen kommer därför troligtvis inte att genomföras utan försening. Problemet med identifiering kan emellertid komma att lösas genom införandet av nya EU-pass. 3.2 Lån Såväl konsumentkrediter som bostadslån har reglerats på EU-nivå genom konsumentkreditdirektivet och uppförandekoden om harmoniserad information till konsumenter. Syftet med regelverket är att öka transparensen för konsumenterna samt öka deras förtroende. De kreditinstitut som undertecknar koden måste ge konsumenterna allmän information om bostadslån samt personlig information före kontraktsskrivande enligt ett standardiserat informationsformulär. Enligt överenskommelsen skulle instituten uppfylla koden senast den 1 september 2002. Undersökningar ett år senare visade emellertid att få institut uppfyllde kraven. Det är mycket viktigt att konsumenterna får korrekt och lättförståelig information. Av de uppgifter om frågor som de svenska konsumenterna ställer om finansinstitut i andra länder verkar det emellertid inte vara så mycket fråga om själva produkten som om institutet som sådant.

Yttrande 20(26) 3.3 Sena betalningar från handelspartners En fråga som är något vid sidan av utredningsuppdraget men som många företagare anser vara av stor vikt är problem med sena betalningar. Detta är alltså inte ett handelshinder som är relaterat till systemfel utan beror på handelspartners uteblivna betalningar. Det svenska kreditadministrationsföretaget Intrum Justitia har genomfört en undersökning med 9000 företag i 22 europeiska länder 20. Rapporten visar att administrativa hinder är mindre betydande än osäkra betalningar och betalningsperiodens längd gällande handel inom EU/EES. Oro för sena betalningar är även en anledning till att vissa svenska företagare väljer att inte utöka sin verksamhet eller handel med andra länder 21. Direktiv 2000/35/EG om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner trädde i kraft i augusti 2002. Bakgrunden till direktivet var att en rekommendation som antogs 1995 inte hade resulterat i en förbättrad situation. Direktivet är begränsat till betalningar som görs som ersättning vid handelstransaktioner och reglerar t.ex. inte transaktioner med konsumenter. Direktivet fastställer miniminivå för ränta vid försenade betalningar samt villkor för att denna ränta automatiskt ska gälla vid förseningar. Vidare fastslås betalningsperioden till 30 dagar om inget annat överenskommits mellan parterna. Direktivet har införlivats i medlemsstaternas nationella lagstiftning med undantag för Spanien. I Intrum Justitias undersökning framgår det att de nordiska länderna uppvisar minst problem med betalningar medan den högsta risken för svårigheter anses finnas i Portugal, Tjeckien och Litauen. Rent generellt ökar risken ju längre söderut eller österut landet befinner sig. Anledningar som anförs till de nordiska ländernas förhållandevis goda resultat är system med betalningspåminnelser, förseningsräntor och vanligt förekommande rättslig påföljd. I de nordiska länderna är betalningarna i genomsnitt försenade med en vecka, i de andra regionerna är förseningen mellan två och tre veckor. I Portugal är betalningarna i snitt försenade med fem veckor. Jämfört med 1997 har den genomsnittliga förseningen ökat med två dagar från 14 till 16. Det finns en tendens att länder med förhållandevis korta förseningar har ökat förseningarna medan länder med längre förseningar har minskat sina. Betalningsförlusterna är lägst i de nordiska länderna och Italien. Högst betalningsförluster uppvisas i Spanien, Lettland och Belgien. 20 European Payment Index, 2004- Spring Report, Intrum Justitia 21 Detta skäl uppges bl.a. när det gäller handel med Frankrike. Se Kommerskollegiums rapport om Sveriges ekonomiska förbindelser med Frankrike, dnr 154-1118-2004