Finansiella tjänster Kommissionen godkänner en rekommendation om elektroniska betalningsmedel

Transkript

1 IP/97/626 Bryssel, den 9 juli 1997 Finansiella tjänster Kommissionen godkänner en rekommendation om elektroniska betalningsmedel Europeiska kommissionen har godkänt en rekommendation som riktar sig till medlemsstaterna och utgivarna av elektroniska betalningsmedel. I rekommendationen definieras de minimiregler för öppenhet, ansvar och reklamationsmöjligheter som skall gälla för elektroniska betalningsmedel. Rekommendationen skall tillämpas på betalningsmedel för fjärråtkomst till bankkonton (traditionella betalkort, banktjänster från hemmet och bank på telefon) liksom på produkter för elektroniska pengar (förbetalda kort och digitala pengar). Vid slutet av 1998 kommer kommissionen att granska hur rekommendationen har tillämpats. Skulle efterlevnaden visa sig vara bristfällig, kommer kommissionen att ersätta rekommendationen med bindande lagstiftning. Rekommendationen, som ersätter och kompletterar en tidigare rekommendation från år 1988 i samma fråga, ingår i ett meddelande från kommissionen som handlar om vilka insatser som krävs för att öka konsumenternas förtroende för betalningsmedlen på den inre marknaden. Meddelandet om elektroniska betalningsmedel antogs av kommissionen på initiativ av kommissionens ledamot med ansvar för finansiella tjänster, Mario Monti, och kommissionens ledamot med ansvar för konsumentpolitik, Emma Bonino. Det har föregåtts av kommissionens meddelande om elektronisk handel (IP/97/313) och av meddelandet "Finansiella tjänster: att öka konsumenternas förtroende" (IP/97/566). I meddelandet beskrivs ett bredare och mer övergripande tillvägagångssätt som syftar till att göra systemen för elektroniska betalningsmedel tillförlitliga, användarvänliga, effektiva och säkra på samma gång till gagn för alla parter. "För att skapa ett informationssamhälle och utveckla den elektroniska handeln är det absolut nödvändigt att konsumenterna har förtroende för de elektroniska betalningsmedlen på den inre marknaden", underströk Mario Monti. "Dessutom underlättas omställningen till den gemensamma valutan av att det finns öppna och säkra elektroniska betalningssystem, framför allt under övergångsperioden. Därför fastställs tidpunkten då rekommendationen senast måste ha börjat tillämpas till den 31 december 1998".

2 "Genom detta initiativ infriar kommissionen sitt löfte om att förbättra konsumentskyddet i samband med finansiella tjänster", tillade Emma Bonino. "Kommissionens initiativ är enkelt. I rekommendationen fastställs de minimikrav för elektroniska betalningsmedel som enligt kommissionens önskan skall tillämpas senast i slutet av 1998." Emma Bonino sade sig vara övertygad om att "den finansiella sektorn frivilligt kommer att följa de uppställda kraven och därmed visa att det räcker med en rekommendation. I annat fall ser sig kommissionen nödsakad att föreslå ett direktiv." Mario Monti och Emma Bonino bekräftade att de tänker granska tillämpningen av initiativet närmare och utvärdera de uppnådda resultaten för att se huruvida kundernas behov och förväntningar verkligen uppfyllts. Genom rekommendationen ändras och kompletteras 1988 års rekommendation om betalkort. Den nya rekommendationen omfattar transaktioner med elektroniska betalningsmedel och innehåller de viktigaste villkoren för förhållandet mellan utgivare och innehavare av betalningsmedel. Följande produkter omfattas av rekommendationen: "Kontoåtkomst"-produkter: medel för fjärråtkomst till konton i finansiella institut, mest i banker. Under denna kategori faller banktjänster från hemmet ("home banking"), "bank på telefon"-tjänster och betalkort. Produkter för "elektroniska pengar": produkter för lagring av elektroniska pengar, antingen kort med magnetband respektive mikrokrets eller datorer (epengar eller digitala pengar). Rekommendationens syfte är att öka konsumenternas förtroende för elektroniska betalningsmedel genom att säkerställa följande: Klar information till användarna, både före (avtalsbestämmelser) och efter transaktioner (kontouppgifter). Rimlig fördelning av skyldigheter och ansvar så att ansvaret vilar på den part som bäst kan lösa problemet. Tillgång till enkla och effektiva reklamationsmöjligheter. Kommissionen uppmanar utgivarna av elektroniska betalningsmedel att senast den 31 december 1998 följa de bestämmelser som fastställs i den nya rekommendationen, och medlemsstaterna att se till att det senast den 31 december 1998 i enlighet med rekommendationen upprättas lämpliga och effektiva mekanismer för att lösa tvister mellan utgivarna och användarna.

3 Kommissionen kommer att noga övervaka de framsteg som gjorts under tiden från rekommendationens antagande till slutet av 1998, då kommissionen dessutom kommer att göra en studie om rekommendationens tillämpning. Om den nya rekommendationen inte tillämpas på ett tillfredsställande sätt, kommer kommissionen att föreslå ett direktiv på området. Kommissionens tillvägagångssätt Rekommendationen är första steget mot bredare övergripande ramar som skall bidra till att göra de elektroniska betalningsmedlen tillförlitliga, användarvänliga, effektiva och säkra, vilket är till gagn för alla parter. Dessutom har följande mål satts upp: i) En lämplig övervakningsram för utgivning av elektroniska pengar skall utarbetas för att säkerställa stabiliteten och betalningsförmågan hos utgivarna. Elektroniska pengar kan användas som betalningsmedel för ett brett sortiment av varor och tjänster. Kommissionen, Europeiska monetära institutet (EMI) och medlemsstaterna är därför i färd med att utarbeta en lämplig övervakningsram för utgivning av elektroniska pengar för att säkerställa stabiliteten och betalningsförmågan hos utgivarna och på så sätt bevaka kundernas intressen. Arbetet skall enligt planerna vara avslutat mot slutet av 1997, då kommissionen på grundval av dessa samtal tänker lägga fram ett förslag till direktiv om de krav som skall gälla för utgivare av elektroniska betalningsmedel. ii) Tillämpningen av gemenskapens konkurrensregler på området skall klargöras. För att verkligen skapa en enhetlig marknad måste de elektroniska betalningsmedlen vara kompatibla. Det vill säga ju bredare användningsmöjligheter man ger de betalningsmedel som ges ut eller accepteras av en given institution (eller av en given medlemsstat), desto mer nytta har användarna av dem och desto effektivare blir de. De elektroniska betalningssystemens kompatibilitet, som ligger lika mycket i användarnas som i företagens intresse, kommer framför allt att hänga på överenskommelser mellan marknadsaktörerna. Sådana överenskommelser måste följa gemenskapens konkurrensregler. Som vägledning kommer kommissionen under 1998 att offentliggöra ett meddelande för att klargöra hur konkurrensreglerna skall tillämpas på elektroniska betalningsmedel.

4 iii)risken för bedrägeri och förfalskning skall förebyggas genom att förbättra säkerheten. Betalningsmedlen måste vara tillräckligt säkra så att de inte kan användas i olagliga syften eller sammanhang. Ur teknisk synvinkel är det viktigt att tillämpa lösningar som gör de elektroniska betalningsmedlen så säkra som möjligt, särskilt genom att utveckla lämplig teknik för kryptering, elektronisk underskrift och liknande metoder. Denna uppgift åligger i första hand dem som tillhandahåller tjänsterna. Det finns emellertid ännu en möjlighet att höja säkerheten, nämligen genom att införa lämpliga rättsmedel, i synnerhet inom straffrätten. Med hänsyn till frågans betydelse har Europeiska rådet i Amsterdam antagit en handlingsplan mot den organiserade brottsligheten, i vilken rådet och kommissionen uppmanas att före slutet av 1998 lösa bedrägeri- och förfalskningsproblemet i samband med betalningsmedel, vilket också omfattar elektroniska betalningsmedel. Kommissionen kommer därför att undersöka om det finns behov av ett initiativ på området. Bakgrund Användningen av betalkort har ökat kraftigt sedan kommissionens första meddelande 1 om betalningsmedel (januari 1987). De har i dag en inte obetydlig andel av marknaden för betalningsmedel. Användningen av andra betalningsmedel än kontanter 2 har fått ett enormt uppsving. Antalet betalningar med betalkort per invånare steg exempelvis från 7 år 1990 (gemenskapen med 12 medlemsstater) till 14 år Betalkortens andel av det totala antalet betalningstransaktioner ökade från 9 % år 1990 (EG-12) till 13,5 % år Sedan 1987 års meddelande har följande nya betalningsmetoder stegvis införts: "Kontoåtkomst"-produkter: medel för fjärråtkomst till konton i finansiella institut, mest i banker. Under denna kategori faller banktjänster från hemmet ("home banking") och "bank på telefon"-tjänster, liksom betalkort. Produkter för "elektroniska pengar": produkter för lagring av elektroniska pengar, antingen kort med magnetband respektive mikrokrets eller datorer (epengar eller digitala pengar). 1 "Europa har alla trumf på hand: de nya betalkorten": meddelande till rådet, KOM(86) 754 av den 12 januari Se "Betalningssystemen i EG:s medlemsstater", kommittén för centralbanksordförandena i Europeiska ekonomiska gemenskapens medlemsstater, september Blåbok om betalningssystemen i Europeiska unionen, Europeiska monetära institutet, april Tillägg till 1995 års blåbok.

5 Mot slutet av nästa årtionde förväntas detaljhandeln ha erövrat en betydande andel av Internet. Ju vanligare det blir att varor och tjänster erbjuds på elektronisk väg och på långa avstånd, desto större blir konkurrenstrycket på leverantörerna att erbjuda betalningsmedel på ett allt enklare, säkrare och effektivare sätt. I kommissionens rekommendation från 1988 fastställdes en minimistandard som skulle gälla för förhållandet mellan utgivaren och innehavaren av ett betalkort eller ett annat betalningsmedel. Det är nu tid att se över 1988 års rekommendation av två anledningar. För det första har de berörda parterna tagit upp spörsmål om parternas respektive ansvar vid förlust eller stöld av betalningsmedel och frågan om bevisbördan vid tvister, behovet av en effektivare täckning av banktjänster från hemmet (bank på telefon och dator) och förbetalda kort, och tillgången till omfattande konsumentinformation om alla betalningsmedel och om effektiva reklamationsmöjligheter. För det andra har det sedan 1988 års rekommendation utvecklats en helt ny produktgeneration (t.ex. produkter för elektroniska pengar). Med tanke på att utvecklingen på området elektroniska pengar fortfarande befinner sig i ett tidigt skede är det viktigt att undvika betungande administrativa krav för att inte kväva tillväxten i dess linda. Rekommendationen har därför omarbetats till att även omfatta återuppladdningsbara produkter för elektroniska pengar, vilkas egenskaper gör att det är här som behovet att skydda kunden är som störst, särskilt på grund av möjligheten att komma åt kundens konto. Kommissionen har dessutom beslutat att elektroniska pengar endast skall omfattas av de mest relevanta bestämmelserna (framför allt krav på insyn och öppenhet före transaktioner, ett begränsat antal krav när det gäller ansvar samt bestämmelser om reklamationsmöjligheter).