Regeringens utlandsfinländarpolitiska program. för åren 2006-2011

1 Regeringens utlandsfinländarpolitiska program för åren 2006-2011

2 Innehåll 1. Inledning...3 2. Bakgrund...3 2.1. Utlandsfinländskhet...3 2.2. Utvecklingen av utlandsfinländarpolitiken...4 2.3. Behovet av ett utlandsfinländarpolitiskt program...5 3. Riktlinjer och åtgärder...6 3.1. Bevarandet av den finländska identiteten...6 3.1.1. Utvecklandet av Finlandsskolorna (Suomi-koulu) verksamhet...6 3.1.2. Stöd för grundundervisningen för tillfälligt utomlands bosatta barn...6 3.1.3. Uppföljningen av skolförhållandena för utlandsfinländare och möjligheterna att påverka dem...7 3.1.4. Främjandet av skolgång i Europaskolorna...7 3.1.5. Främjandet av studier i finska språket och kulturen vid utländska universitet...8 3.1.6. Främjandet av skolgång, studier och praktik i Finland...8 3.1.7. Stöd för utlandsfinländsk föreningsverksamhet...9 3.1.8. Effektiverandet av information till utlandsfinländarna...10 3.1.9. Utlandsfinländskt församlingsarbete...11 3.2. Förbättrandet av utlandsfinländarnas rättsliga ställning...12 3.2.1. Sporrandet till återtagande av finskt medborgarskap...12 3.2.2. Höjandet av röstningsaktiviteten bland utlandsfinländarna...13 3.2.3. Säkrandet utlandsfinländarparlamentets verksamhet...13 3.3. Stödandet av utlandsfinländarnas sociala trygghet samt hälso- och sjukvård...14 3.4. Utlandsfinländarna - en resurs för näringslivet...15 3.5. Stödandet av utlandsfinländarnas förutsättningar att återflytta...16 3.6. Stödandet av forskningen om finländsk migration och om utlandsfinländskhet...17 4. Genomförandet av, ansvarsfördelningen för och de ekonomiska verkningarna av programmet...18

3 1. Inledning Finland har med tanke på invånarantalet under olika skeden av sin historia varit ett betydande utflyttningsland. Förmodligen har varje finländare en anhörig, släkting, vän eller bekant ute i världen. Antalet utlandsfinländare uppgår till ca 1,3 miljoner. En stor del av utlandsfinländarna har gift sig utomlands, och detta ökar och gör kontaktytan mellan utlandsfinländarna och Finland mångsidigare ute i världen. Till utlandsfinländarna hör också en ansenlig mängd finlandssvenskar och deras avkomlingar. Enligt internationella avtal om migration hör möjligheten att bevara ursprungslandets kulturdrag och kulturidentitet till utvandrares rättigheter, och mottagarlandet skall tillåta detta. Det ligger i allmänhet i den mottagande statens intresse att kulturdragen bevaras, eftersom det oftast inte försvårar, utan stöder integrationen i det nya bosättningslandet. Ofta ligger det också i ursprungslandets intresse att bevara kulturdragen. Ett aktivt och fungerande nätverk för utlandsmedborgare kan på många sätt gagna ursprungslandets närings- och kulturliv och politiska liv. För utlandsfinländaren själv utgör en stark kulturidentitet ett stöd för ett aktivt deltagande i det nya bosättningslandets olika aktiviteter. Även om utvandring förekommit i vårt land sedan länge har Finland inte tidigare haft ett utlandsfinländärpolitiskt program. I detta första program har man samlat ståndpunkter, bedömningar och verksamhetsmodeller med vilkas hjälp man ytterligare kan stärka växelverkan mellan utlandsfinländarna och Finland. Det utlandsfinländarpolitiska programmet har beretts vid arbetsministeriet. I samband med beredningen har man hört utlandsfinländarparlamenetet. 2. Bakgrund 2.1. Utlandsfinländskhet Den första flyttningsrörelsen från Finland under 1500- och 1600-talen gick till Sverige, Norge, Nordamerika och de områden i Ryssland som hade ockuperats av Sverige (Ingermanland). Av dessa flyttningsrörelser finns det i någon mån fortfarande kvar utlandskfinländskhet. Utlandsfinländskhet är också en följd av gränsförflyttningar. I huvudsak är utlandsfinländskhet ändå en följd av senare flyttningsrörelser såsom: utvandringen till Förenta staterna och Kanada som började i slutet av 1800-talet, utvandringen till Australien som började på 1920-talet, utvandringen till S:t Petersburg och Ingermanland som fortsatte ända fram till ryska revolutionen, utvandringen på 1920- och 1930-talet till Sovjetunionen från Finland samt Nordamerika (kanada- och amerikafinländare) och den utvandring som började efter andra världskriget till Sverige och andra europeiska länder. Faktorerna som låg bakom migrationen var dels ekonomiska, dels politiska. En del av de finländska utvandrarna var finlandssvenskar.

4 På 1980- och 1990-talen ändrade migrationen karaktär. Giftermål utomlands, som är en betydande orsak till att flytta utomlands, står numera närmast för den traditionella permanenta utvandringen. Utvandring är numera till stor del avsedd att vara temporär. Motivet är ofta bl.a. studier, praktik, förkovring av språkkunskaper, karriärutveckling eller förvärvande av nya livserfarenheter. Pensionärerna är en helt ny grupp av utvandrare. En del pensionärer flyttar utomlands för en del av eller för hela året. Dagens utvandrare är i genomsnitt bättre utbildade än tidigare. Det finns ingen exakt statistik över antalet utlandsfinländare. Enligt befolkningsregistercentralens register över befolkning som är frånvarande uppgick antalet utomlands bosatta finska medborgare år 2004 till ca 255 000. Enligt migrationsinstitutets uppskattning uppgår antalet utomlands bosatta personer som är utlandsfinländare i första generationen och födda i Finland till ca 300 000 och utlandsfinländare i första och andra generationen till sammanlagt ca 600 000. Då utlandsfinländare i tredje generationen och i ännu tidigare generationer medräknas stiger antalet utlandsfinländare till ca 1,3 miljoner. Av dessa bor ca 600 000 i Förenta staterna, ca 100 000 i Kanada och ca 400 000 i Sverige. Med begreppet utlandsfinländare avses ofta sådana infödda finska medborgare som är bosatta utomlands samt deras avkomlingar oavsett om avkomlingarna är finska medborgare eller födda i Finland. Personerna måste dock själva räkna sig som finländare (finländsk identitet). Den gemensamma faktorn för dagens utlandsfinländare är närmast medvetenheten om den finländska bakgrunden och de finländska rötterna och strävan att behålla den finska identiteten samt behovet av att uppehålla kontakterna till Finland oberoende av bosättningsland, generation eller politisk åskådning. 2.2. Utvecklingen av utlandsfinländarpolitiken Den omfattande emigration från Finland till Amerika som började i slutet av 1800-talet väckte det allmännas intresse för migrationsfrågor. På förslag av lantdagen lät senaten göra en utredning om migration och strävade att få till stånd en migrationslag, som emellertid inte förverkligades. Man fäste avseende vid emigrationens omfattning och de sociala och individuella missförhållanden som hänförde sig till den. Den allmänna opinionen ställde sig negativ till migration. Verksamheten bland utlandsfinländare var närmast beroende av den evangelisk-lutherska kyrkan och Finska sjömansmissionssällskapet. Beredningen av en migrationslag fortsatte efter att Finland blivit självständigt. Syftet var att avhjälpa missförhållanden i samband med flyttningen, kompensera det utflyttningsöverskott som migrationen gav upphov till samt främja emigranters återvandring. Trots beredningen stiftades slutligen ingen lag. En upptakt till en utlandsfinländarpolitik utgjorde den efter sekelskiftet inrättade avdelningen för utlandsfinländare i Suomalaisuuden liitto (finskhetsförbundet), och det år 1927 grundade Finland- Samfundet, samt att företrädare för statsmakten togs med i samfundets styrelse. I det sammanhanget erkände man i praktiken att det också låg i statsmaktens intresse att utlandsfinländarna upprätthöll kontakter till Finland och att de var villiga att upprätthålla språkkunskaperna och den finländska identiteten. Den omfattande utvandringen till Sverige på 1950-talet innebar en ny dimension i diskussionen om utlandsfinländarna. Den finländska befolkning som etablerat sig permanent i Sverige har förutsatt aktiva åtgärder också av Finlands regering och bilateralt samarbete med Sveriges regering samt

5 inom ramen för det allmänna nordiska samarbetet i frågor som ansluter sig till samarbetet gällande sverigefinländarnas ställning och situation. Sverigefinländarna har som ett resultat av aktiv verksamhet inom sina egna organisationer uppnått en ställning som nationell minoritet och därmed ett skydd för det finska språket och kulturen. Detta är en unik prestation i utlandsfinländarnas historia. I många av de betänkanden som den av statsrådet tillsatta delegationen för migrationsärenden, som verkade under åren 1970-1992, avgav ingick förslag till åtgärder som gällde utlandsfinländarna och återflyttning. Av dessa har många också genomförts. I delegationens migrationspolitiska principbetänkande (1980) definierades också principerna för utlandsfinländarpolitiken. Dessa principer har styrt myndigheternas verksamhet i utlandsfinländarärenden. På 1980-talet behandlade Svenska emigrationskommittén frågor som hänförde sig till finlandssvensk emigration. På 1990-talet uppkom som en ny grupp av utlandsfinländare de på det forna Sovjetunionens område bosatta ingermanländarna och de personer som på 1920- och 1930-talet flyttade till Sovjetunionen, samt deras avkomlingar. Dessa grupper hade under flera decennier inga möjligheter att upprätthålla kontakter till Finland. Inte heller kunde den finska staten hålla kontakt med grupperna. Det år 1997 grundade utlandsfinländarparlamentet innebar ett nytt skede i utlandsfinländarpolitiken. Utlandsfinländare bosatta på olika håll i världen kan genom parlamentet få en direkt diskussionskontakt till statsmakten i Finland och föra fram problem och behov samt ge förslag till åtgärder. 2.3. Behovet av ett utlandsfinländarpolitiskt program Utlandsfinländarna utgör en mångsidig resurs för Finland. Utlandsfinländarna gör Finland känd ute i världen. Det utlandsfinländska nätverket gagnar både Finlands närings- och kulturliv och det politiska livet. De utlandsfinländare som återvänder för med sig information och kunskap som de förvärvat utomlands. I allmänhet har återflyttarna inga större problem att integreras i Finland. Trots att utlandsfinländarpolitiken utformats under flera decennier har Finland inte tidigare haft ett officiellt utlandsfinländarpolitiskt program. Det år 1997 godkända principbeslutet om regeringens program för invandrar- och flyktingpolitiken omfattade inte utlandsfinländarpolitiken. Eftersom utlandsfinländarpolitiken inte haft officiell status har det inte funnits kontinuitet i politiken eller i genomförandet. Europarådet gav år 1994 medlemsländerna en rekommendation gällande utarbetandet av ett program om lagstiftningsåtgärder och politiska och administrativa åtgärder för att förbättra medlemsstaternas relationer till den del av ett lands befolkning som är bosatt utomlands. Enligt statsminister Matti Vanhanens regeringsprogram skall regeringen utarbeta ett invandrarpolitiskt program. Trots att det program som är under utarbetande är ett heltäckande program ligger tyngdpunkten i det på främjandet av arbetskraftsinvandring. Regeringens utlandsfinländarpolitiska program kompletterar regeringens invandringspolitiska program.

6 3. Riktlinjer och åtgärder De riktlinjer och åtgärder som presenteras nedan utgör regeringens utlandskfinländarpolitiska program för åren 2006-2011. Programmets genomförande och ansvariga instanser samt dess ekonomiska verkningar behandlas i avsnitt 4. 3.1. Bevarandet av den finländska identiteten 3.1.1. Utvecklandet av Finlandsskolorna (Suomi-koulu) verksamhet Finlandsskolorna har under de senaste decennierna varit utlandsfinländarnas mest ambitiösa strävan inom området för bildning. Skolornas syfte är att stöda barnen att lära sig det finska och det svenska språket och att inhämta kunskaper om den finländska kulturen samt att upprätthålla språkkunskaperna. Studiegrupperna bestämmer själva om sina målsättningar. Målet kan vara tillräckliga språkkunskaper för att upprätthålla släktförbindelser eller för att avlägga ett officiellt språkprov i Finland. Finlandsskolorna erbjuder också i synnerhet utlandsfinländska kvinnor möjligheter att upprätthålla sociala nätverk. Det finns ca 150 Finlandsskolor på olika håll i världen, och antalet elever uppgår till drygt 3 200. Skolorna drivs oftast av föräldraföreningar eller kyrkliga eller andra lokala föreningar. Utbildningsstyrelsen beviljar understöd enligt prövning för skolornas verksamhet. År 2005 uppgick understöden till 336 400 euro för finsk- och svenskspråkig undervisning i klubbar. Utbildningsstyrelsen stöder och hjälper också vid arrangerandet av seminarier och utbildningsdagar inom undervisningsområdet för lärarna vid Finlandsskolorna. Informationsförmedlingstekniken, som hela tiden utvecklas, och särskilt Internet ger nya möjligheter också vid utvecklandet av verksamheten i Finlandsskolorna. För inlärning behövs dock i allmänhet också de vuxnas stöd. En utredning gjord av undervisningsministeriet om hur många utlandsfinländare som har finska eller svenska som modersmål och om behovet av fortbildning för Finlandsskolornas lärare pågår som bäst. Utredningen färdigställs år 2006. Avsikten är att utgående från utredningen utveckla Finlandsskolornas verksamhet och finansiering. 1) Riktlinje: Man fortsätter ett aktivt utvecklande av Finlandsskolorna Utbildningsstyrelsen fortsätter att stöda Finlandsskolorna ekonomiskt i enlighet med statens budgetramar. Man utnyttjar de möjligheter som en informationsteknik i utveckling erbjuder och informationen i den utredning som undervisningsministeriet låtit utföra. 3.1.2. Stöd för grundundervisningen för tillfälligt utomlands bosatta barn Den tilltagande andelen finländska familjer som tillfällig bor utomlands har ökat behovet av att sörja för att det utomlands ordnas utbildning som motsvarar den finländska grundskolan. Lagen och förordningen om utomlands verksamma privata skolor som motsvarar grundskolan trädde i kraft 1981. Enligt lagen beviljas dessa s.k. utlandsskolor full statsandel. Lagen om grundläggande utbild-

7 ning, som trädde i kraft år 1999, täcker också grundskolor som är verksamma utomlands. År 2004 fanns inalles 12 utlandsskolor i Estland, Ryssland, Belgien, Spanien och Thailand. För dem som inte kan gå i utlandsskola finns Kansanvalistusseuras (föreningen för folkbildning) hemgrundskola (på finska). Hemgrundskolan började som en korrespondenskurs år 1975 och fungerar numera via Internet, e-post och posten. År 2004 gick ca 500 elever i 55 länder i hemgrundskola. Största delen av eleverna går vid sidan av hemgrundskolan även i lokal eller internationell skola i sitt bosättningsland. Undervisningsministeriet stöder hemgrundskolan med en finansieringsandel på 65 %. 2) Riktlinje: Man stöder grundundervisningen för barn som är tillfälligt bosatta utomlands. Undervisningsstyrelsen stöder elektroniska distansundervisningsprojekt som är avsedda för denna målgrupp. 3.1.3. Uppföljningen av skolförhållandena för utlandsfinländare och möjligheterna att påverka dem I länder med en relativt stor befolkning med finländskt ursprung finns det möjligheter att få finskspråkig undervisning eller undervisning i det finska språket. I Sverige finns 20-30 finskspråkiga klasser i kommunala skolor, med sammanlagt ca 450 elever. Det finns åtta friskolor med ca 1 100 elever. Grundskolorna och gymnasierna i Finnmarkens län i Norge har undervisningsskyldighet i det finska språket. I Kanada är det finska språket ett undervisningsämne i ett par gymnasier. I Frankrike och i en del av de tyska delstaterna kan det finska språket ingå i studentexamen. I S:t Petersburg i Ryssland undervisas finska som första främmande språk i fem grundskolor. Dessutom undervisas i tiotals skolor i S:t Petersburg, Karelen och på områden med ingermanländare finska antingen som första språk eller som frivilligt ämne. Det finns finska skolor både i S:t Petersburg och Dorpat. I Estland ges undervisning i finska i 140 skolor antingen som tilläggsämne eller i form av klubbverksamhet. 3) Riktlinje: Man följer och främjar utvecklingen av de utlandsfinländska skolförhållandena. Man strävar efter att påverka myndigheterna i de för utlandsfinländarna mest centrala bosättningsländerna så, att möjligheterna att få finsk eller svensk skolundervisning eller att få undervisning i det finska eller det svenska språket förbättras. 3.1.4. Främjandet av skolgång i Europaskolorna Europaskolorna är läroanstalter för barn till personer som är anställda vid Europeiska gemenskaperna. Skolorna är för tillfället 13 till antalet i sammanlagt sju olika länder. De största skolorna finns i Bryssel och Luxemburg. Finland anslöt sig till stadgan för Europaskolan år 1995. I Europaskolornas

8 förskolor och lågstadier sker undervisningen främst på elevernas modersmål, i högstadierna och gymnasierna sker undervisningen i en del av läroämnena på modersmålet. Studierna i gymnasiet leder till European Baccalaureate (EB)-examen, som i Finland ger samma rättigheter som en nationell studentexamen. Av Europaskolornas kostnader uppgår kommissionens andel för tillfället till cirka 57 % och medlemsländernas till 22 %, resten uppbärs bl.a. i form av terminsavgifter. För barn till EU-tjänstemän uppbärs ingen terminsavgift, men på ansökan kan även andra barn antas som elever. Hos dessa elever uppbärs en terminsavgift som för närvarande varierar mellan 2 400 euro (förskola) och 4 500 euro (högstadium och gymnasium). 4) Riktlinje: Man främjar benägenheten att söka sig till Europaskolor. Man effektiverar informationen om Europaskolor för utlandsfinländare som är bosatta inom EU samt för sådana som planerar att flytta dit. Man deltar i utvecklandet av Europaskolornas verksamhet. Man främjar den allmänna informationen om EB-examen. 3.1.5. Främjandet av studier i finska språket och kulturen vid utländska universitet Man sänder gästprofessorer och gästlektorer från Finland till utländska universitet som erbjuder undervisning i finska språket och kulturen. Framtiden för lärostolen för finska språket och kulturen vid flera utländska universitet är dock osäker. T.ex. i Sverige håller universiteten av ekonomiska orsaker på att dra ner på undervisningen. I Norge har man däremot stärkt undervisningen i finska språket och kulturen vid universiteten. Undervisningsutbudet påverkas naturligtvis av antalet studerande som är intresserade av undervisning i ämnet. 5) Riktlinje: Man främjar studier i finska språket och kulturen vid utländska universitet Man ökar mängden information till utlandsfinländare om utbudet av undervisning i finska språket och kulturen vid utländska universitet. Inom ramen för det bilaterala samarbetet tar man med de länder där undervisningsutbudet har minskat eller där man håller på att minska på utbudet upp behovet av att bibehålla den ställning undervisningen i finska språket och kulturen har. 3.1.6. Främjandet av skolgång, studier och praktik i Finland Utbildningsprogram på främmande språk i de finländska högskolorna ger utlandsfinländska unga en möjlighet att söka sig till Finland för studier. Man kan komma överens med skolan om tillfällig skolgång i Finland för utlandsfinländare i grundskole- eller gymnasieålder.

9 För utländska högskolestuderande ordnas internationella sommarkurser i Finland. Dessa kurser som ordnas av centret för internationellt personutbyte (CIMO) är i första hand avsedda för personer som studerar finska eller svenska som främmande språk vid utländska universitet. Även sådana personer som är av finsk härkomst men som har bristfälliga kunskaper i finska eller svenska och svag kännedom om Finland och om den finländska kulturen kan delta i sommarkurserna. EU:s program för utbildning, ungdom och kultur erbjuder möjligheter till bl.a. samarbete mellan skolor, grund- och fortbildning för undervisningspersonalen samt bildande av nätverk mellan olika EU- och EES-länder. På webbtjänsten Discover Finland och i guider publicerade av centret för internationellt personutbyte (CIMO) finns information om studier och praktik i Finland. CIMO svarar också för Finlands andel i webbportalen PLOTEUS, där man hittar information om utbildningsmöjligheter i olika länder i Europa. Alla finska medborgare i Finland, även utlandsfinländare, kan ansöka om studiestöd och studielån för studier som syftar till examen. 6) Riktlinjer: Man främjar utlandsfinländares skolgång, studier och praktik i Finland. Man ökar informationen till utlandsfinländska unga om möjligheter till skolgång och om studie- och praktikprogram i Finland. Man sporrar utlandsfinländska lärare att delta i utbytesprogram. 3.1.7. Stöd för utlandsfinländsk föreningsverksamhet Olika former av hobbyverksamhet har av tradition varit ett sätt för utlandsfinländarna att bevara sin finländska identitet. Man räknar med att antalet ideella och kulturella organisationer som grundats bland utlandsfinländarna för närvarande uppgår till närmare 1 500. I Förenta staterna är de mest kända organisationerna Finlandia Foundation, den kyrkliga Suomi Conference samt FinnFest USA, som årligen arrangerar en utlandsfinländsk sommarfest. I Kanada arrangerar det finska kulturförbundet, Suomalainen Kulttuuriliitto, årligen en stor fest för kanadafinländare, som samlar de olika förbunden i Kanada. I Australien fungerar Australasian Suomalaisten Liitto som en centralorganisation, som årligen arrangerar Finlandsdagar. Venäjän Inkerin Liitto, Viron Inkerinsuomalaisten liitto och Sveriges ingermanländska Riksförbund (Ruotsin Inkeri-Liitto) fungerar som ett samarbetsorgan för ingermanfinländare. Det Sverigefinska Riksförbundet SFRF (Ruotsinsuomalaisten Keskusliitto RSKL) är Europas största utlandsfinländska organisation. Finlandssvenskarnas Riksförbund (FRIS) är finlandssvenskarnas organisation i Sverige. Finländska studerande har föreningsverksamhet bl.a. i Storbritannien, Förenta staterna, Frankrike, Tyskland, Sverige och Estland. Finländska samfund, vänskapsföreningar och andra dylika föreningar har verksamhet även i andra europeiska länder. Den utlandsfinländska föreningsverksamheten är mångsidig, men i vissa länder har det uppstått en del motsättningar mellan gamla och nya invandrargrupper.

10 Finland-Samfundet (Suomi-Seura ry.) är utlandsfinländarnas intresseorganisation i Finland. Samfundet grundades år 1927 och har ca 20 000 medlemmar och ca 230 organisationsmedlemmar. Till Finland-Samfundets verksamhet hör bl.a.: Att ge rådgivning i frågor som gäller flyttning till utlandet, boende utomlands och återflyttning. Att förmedla myndighetsmeddelanden till utlandet och att utarbeta landguider för dem som flyttar utomlands. Att arrangera kurser för dem som flyttar tillbaka till Finland och för dem som planerar att flytta till utlandet som pensionärer. För utlandsfinländska unga arrangeras varje år ett sommarseminarium för det finska språket och den finska kulturen samt en språkvårdskurs. Att utveckla och utbilda stödpersonsnätverk i samarbete med utlandsfinländska organisationer. För närvarande finns drygt 40 stödpersoner i 20 olika länder som handleder nya finländska flyttare. Att vara sekretariat för Utlandsfinländarparlamentet och att arrangera Utlandsfinländarparlamentets plenum vartannat eller vart tredje år. Finland-Samfundet delar årligen ut stipendium om ca 100 000 euro till utlandsfinländska organisationer. Stöd ges också till utlandsfinländska massmedier. Undervisningsministeriet ger ekonomiskt stöd till samfundet. År 2004 uppgick stödets belopp till 250 000 euro. 7) Riktlinjer: Man stöder utlandsfinländsk organisationsverksamhet. Undervisningsministeriet fortsätter att stöda Finland Samfundets verksamhetsbetingelser. Man stöder föreningsverksamheten så, att också sådana grupper som man inte når fås med i verksamheten. Målsättningen är att förbättra samarbetet mellan nya och gamla migrationsgrupper. Man utvecklar samarbetet mellan å ena sidan Finlands beskickningar utomlands och Finlands kultur- och vetenskapsinstitut och å andra sidan utlandsfinländarna och deras organisationer. 3.1.8. Effektiverandet av information till utlandsfinländarna Ett centralt instrument för Finland när det gäller informationen till utlandsfinländarna är Finland- Samfundets tidning Finlandsbron (Suomen Silta), som utkommer sex gånger per år. Finland- Samfundet publicerar också Suomen Sillan uutisviikko, som är ett sammandrag av nyheter från Finland och andra för utlandsfinländarna viktiga ärenden. Uutisviikko publiceras också på Internet. Arbetsministeriet stöder publiceringen av Finlandsbron (år 2005 uppgick stödet till 122 000 euro). Undervisningsministeriet stöder publiceringen av Uutisviikko och genom Finland-Samfundet också utlandsfinländarnas egna massmedier (år 2004 uppgick stödet till 115 000 euro fördelat på ca 80 massmedier). Rundradion förmedlar finländska radioprogram på finska och svenska för lyssnare överallt i världen. I Europa är servicenivån så gott som på samma nivå som i Finland, med undantag av de östra och södra närområdena i Ryssland och Estland. I de övriga världsdelarna är servicen inte lika om-

11 fattande men fungerar i alla fall på dygnet runt-basis, förutom på den amerikanska kontinenten. Alla Rundradions kanaler, även landskapskanalerna, finns i programutbudet. Andelen svenskspråkiga program är cirka en fjärdedel av de finskspråkiga programmen. Sändningarna kan delvis också höras på Internet. För personer med bristfälliga kunskaper i finska sänds program som är lätta att förstå. För personer med engelska eller ryska som modersmål finns undervisningsprogram i det finska språket. Radioprogrammen kan också fritt användas av utländska radiostationer. På detta sätt kan också utlandsfinländarorganisationernas egna radiostationer vidaresända program. Rundradions TV-Finland betjänar främst utlandsfinländare i Västeuropa. Programutbudet består av YLE:s och MTV3:s populäraste program ur egen produktion. Den dagliga sändningstiden är i genomsnitt 15 timmar. Sändningen sker via satellit och därför krävs det teknisk apparatur för mottagning av sändningarna. Delvis kan TV-Finlands sändningar endast fås som en del av ett avgiftsbelagt kanalpaket, vilket minskar antalet utlandsfinländska tittare. Finländska TV-sändningar kan också ses på Internet. Förutom Finland-Samfundets publikationer och Rundradion riktar vissa föreningar och kommersiella massmedier i Finland information till utlandsfinländare, främst till finländare som arbetar utomlands. 8) Riktlinjer: Man effektiverar informationen till utlandsfinländarna. Man ökar användningen av utlandsfinländarnas egna massmedier i myndighetsmeddelanden till utlandsfinländarna. Man utreder möjligheterna att förbättra tillgången till Rundradions radioprogram i närområdena i Ryssland och Estland. Man utreder möjligheterna att förbättra tillgången till Rundradions TVsändningar till motsvarande nivå som radiosändningarna. Man sporrar Rundradion till ett fortsatt mångsidigt programutbud för utlandsfinländarna. 3.1.9. Utlandsfinländskt församlingsarbete Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har regelbundet församlingsarbete i över 40 länder. Kyrkan har ett samarbetsavtal gällande utlandsfinländskt arbete med de lutherska kyrkorna i Sverige, Norge, Tyskland, Österrike, Australien, Förenta staterna och Kanada samt Finlands Sjömanskyrka rf. Dessutom ansvarar arbetstagarna i olika missionsorganisationer för det utlandsfinländska arbetet i flera länder i Asien och Afrika. Grundprincipen för den evangelisk-lutherska kyrkans utlandsfinländska arbete är att varje lands kyrka ansvarar för församlingsarbetet bland de finländare som är bosatta på området på deras modersmål. Kyrkan förmedlar finländsk personal till utländska kyrkor, konsulterar kyrkorna och bistår vid behov då nya projekt startas. Den finländska evangelisk-lutherska kyrkans församlingsarbete utomlands är omfattande. Kyrkan stöder bl.a. kulturverksamheten, är bakgrundsorganisation för Finlandsskolorna och arrangerar tillsammans med Finland-Samfundet stödpersons-, grannhjälps- och väntjänstverksamhet.

12 Tidsbestämd utvandring är en ny utmaning för den evangelisk-lutherska kyrkans utlandsfinländararbete. Utanför Europa är det främst på områden där det inte av tradition förekommer något finländskt kyrkligt migrationsarbete som den nya formen av utvandring förekommer. Kyrkans turistarbete blir hela tiden mera omfattande. De största orterna är Kanarieöarna, Solkusten i Spanien samt Costa Blanca, Rhodos och Cypern. Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland arbetar utomlands antingen i egna lokaler eller i lokaler den fått till sitt förfogande av utländska syskonkyrkor. Det finns dock ett behov av verksamhetslokaler i utlandsfinländarnas nya bostadsområden, särskilt i storstäderna. Utlandsfinländska ortodoxa har haft kyrklig verksamhet i Sverige och Tyskland. Pingströrelsen i Finland har haft verksamhet i Kanada och Australien. 3.2. Förbättrandet av utlandsfinländarnas rättsliga ställning När det gäller den rättsliga ställningen för utlandsfinländare är finskt medborgarskap ett centralt element i finsk lagstiftning. Speciallagstiftning om tidigare finska medborgare eller utländska medborgare av finländsk härkomst finns endast i utlänningslagen och i medborgarskapslagen. Vissa rättigheter som grundar sig på boende i Finland, såsom bosättningsbaserad social trygghet, och skyldigheter, såsom skattskyldighet, gäller endast i begränsad utsträckning finska medborgare som är bosatta utomlands. För finska medborgare som är bosatta utomlands utgör bl.a. rösträtt och valbarhet i statliga val sådana centrala rättigheter som grundar sig på lag, medan värnplikten är en sådan central skyldighet. 3.2.1. Sporrandet till återtagande av finskt medborgarskap Finlands nuvarande medborgarskapslag, som trädde i kraft den 1 juni 2003, tillåter flerfaldigt medborgarskap. Enligt lagen behåller en person sitt finska medborgarskap då han eller hon förvärvar medborgarskap i en annan stat. En förutsättning är dock att även den andra staten godkänner flerfaldigt medborgarskap. Av Europeiska unionens länder godkänner Danmark, Nederländerna, Belgien, Österrike och Spanien inte flerfaldigt medborgarskap utan villkor. Med stöd av medborgarskapslagen kan tidigare finska medborgare och deras avkomlingar återfå sitt finska medborgarskap efter anmälan. Enligt utlänningsverket hade före den 26 juli 2005 gjorts 5 648 medborgarskapsanmälningar om återtagande av finskt medborgarskap. Handläggningsavgiften är dock rätt hög (240 ), och i praktiken har många utlandsfinländare därför avstått från att återta finskt medborgarskap. 9) Riktlinjer: Man sporrar utlandsfinländare att återta sitt finska medborgarskap. Man utreder möjligheterna att sänka priset på medborgarskapsanmälningen så, att den inte utgör ett hinder för återtagande av medborgarskap.

13 3.2.2. Höjandet av röstningsaktiviteten bland utlandsfinländarna Röstningsaktiviteten bland utlandsfinländarna i statliga val har varit låg. I riksdagsvalet år 2004 uppgick valdeltagandet bland utlandsfinländarna till 8,5 % (205 399 röstberättigade) och i presidentvalet år 2000 uppgick valdeltagandet till 10,6 % i första och 11,7 % i andra omgången (204 917 röstberättigade). Skälen till den låga röstningsaktiviteten är troligtvis en fjärmning från det politiska livet i Finland samt röstningsförhållandena. För att en person skall kunna utöva sin rösträtt kan krävas resor på hundratals kilometer. För att öka utlandsfinländarnas röstningsaktivitet har tidvis föreslagits en egen valkrets för utlandsfinländarna (bl.a. delegationen för migrationsärenden år 1981). Man har emellertid inte ansett detta vara möjligt. Andra sätt att öka röstningsaktiviteten är att genom valbiträden föra röstningssituationen närmare utlandsfinländarna samt att rikta partiernas verksamhet även till utlandsfinländarna. Målet för regeringens politikprogram för medborgarinflytande är att främja aktivt medborgarskap, verksamheten inom medborgarsamhället, medborgarnas möjligheter till samhällspåverkan och en fungerande representativ demokrati. I detta sammanhang är det viktigt att dryfta vad man kunde göra för att utlandsfinländarna bättre än för tillfället skall intressera sig för möjligheterna att påverka utvecklingen i Finland bl.a. genom röstningsbeteendet. 10) Riktlinjer: Man strävar efter att öka utlandsfinländarnas röstningsaktivitet. Man ökar antalet utlandsfinländska valbiträden för att göra det lättare för utlandsfinländarna att utöva sin rösträtt. Valbiträdena utbildas i samarbete med Finlands beskickningar, Finlands kultur- och vetenskapsinstitut och de utlandsfinländska organisationerna. Man ökar antalet röstningsplatser samt strävar efter att i större utsträckning hyra vallokaler av utlandsfinländska samfund. Man utreder möjligheterna till brevröstning och röstning via Internet. 3.2.3. Säkrandet utlandsfinländarparlamentets verksamhet De utlandsfinländska organisationerna grundade år 1997 utlandsfinländarparlamentet för att driva utlandsfinländarnas ärenden i Finland. Utlandsfinländarparlamentet samlas vartannat eller vart tredje år till en två dagars session, i vilken representanter för de organisationer som har ratificerat parlamentets stadgar deltar. Organisationerna har rätt att framlägga motioner för parlamentet. Motionerna gäller missförhållanden beträffande vilka utlandsfinländarna önskar förbättringar. Vid parlamentets sessioner utarbetar utskotten förslag till resolutioner, som antas vid parlamentssessionen. Resolutionerna överlämnas till statsministern. Utlandsfinländarparlamentet sammanträdde senast år 2005. Mellan sessionerna för utlandsfinländarparlamentets presidium och sekretariatet för parlamentet, dvs. Finland-Samfundet, utlandsfinländarparlamentets talan. Finland-Samfundet finansierar utlandsfinländarparlamentets verksamhet i sin helhet. Representanterna står själva för kostnaderna för sina resor till sessionerna. Centrala frågor som utlandsfinländarparlamentet arbetat för är t.ex. flerfaldigt medborgarskap och praktikantutbyte för finskspråkiga sjukvårds- och hemvårdspraktikanter i finska äldrecentrum (Su-

14 omikoti) utomlands. Andra frågor som utlandsfinländarparlamentet arbetat för är bl.a. sänkningen av källskatten på finska arbetspensioner som betalas till utlandet, säkrandet av radio- och televisionssändningar till utlandet, stödjandet av Finlandsskolornas verksamhet, bättre möjligheter för utlandsfinländarna att rösta samt stödjandet av mångkulturella familjer och nyinflyttarfamiljer. 11) Riktlinjer: Man tryggar verksamhetsbetingelserna för utlandsfinländarparlamentet. Man fortsätter genom Finland-Samfundet att stöda utlandsfinländarparlamentet. Man inhämtar utlandsfinländarparlamentets utlåtanden vid beredningen av åtgärder som berör utlandsfinländare. 3.3. Stödandet av utlandsfinländarnas sociala trygghet samt hälso- och sjukvård Utlandsfinländarna omfattas endast i undantagsfall av den bosättningsbaserade sociala tryggheten och hälso- och sjukvården i Finland. Det rör sig då närmast om arbetstagare eller familjemedlemmar som har utsänts från Finland till utlandet. Utlandsfinländarna omfattas vanligtvis av socialskyddet och hälso- och sjukvården i sitt bosättningsland. Finska staten har i allmänhet inte hjälpt utlandsfinländare som råkat i ekonomiskt trångmål. Man har strävat efter att säkra den sociala tryggheten och hälso- och sjukvården för finska medborgare genom överenskommelser om social trygghet med olika länder. På personer som är medborgare i ett EU- eller EES-land och som flyttar inom dessa länder tillämpas EG:s förordning 1408/71 om systemen för social trygghet. De skatteavtal som ingåtts för undvikande av dubbelbeskattning reglerar också beskattningen av pensionsinkomsterna för utlandsfinländare. Det råder dock tidvis oklarhet om tillämpningen och tolkningen av överenskommelserna om social trygghet och skatteavtalen. Mellan de nordiska länderna har ingåtts ett avtal om patientöverföring till det nordiska land som patienten har starka band till. Med stöd av avtalet kan den sändande och den mottagande kommunen komma överens om att dela vård- och flyttningskostnaderna för en person som behöver institutionsvård. Trots social- och hälsovårdsministeriets anvisningar och de anslag som reserverats i statsbudgeten för patientöverföringar har det genomförts ytterst få patientöverföringar från Sverige till Finland. I Sverige, Kanada, Förenta staterna och Australien finns ett tiotal vilohem för äldre utlandsfinländare. Vilohemmen betjänar på finska och svenska, och en del av dem har också demens- och sjukavdelningar. Vilohemmen har grundats av utlandsfinländska organisationer och i allmänhet så, att medel för byggnaden samlats in inom den finländska gemenskapen. Det land där vilohemmet finns ansvarar tillsammans med användarna för omkostnaderna i anslutning till verksamheten. På vissa ställen finns också hemservice för äldre. Det finns ett stort behov av finsk och svenskspråkig vårdpersonal och praktikanter i de utlandsfinländska vårdhemmen. Som en följd av demens är det vanligt att personer som länge varit borta från Finland helt glömmer språket i sitt nya bosättningsland och inte längre talar något annat än sitt modersmål. På initiativ av utlandsfinländarparlamentet koordinerar centret för internationellt per-

15 sonutbyte (CIMO) fr.o.m. år 2004 en förmedling av studerande inom social- och hälsovård vid yrkeshögskolor till utlandsfinländska vårdhem. Det är emellertid fråga om ett tidsbundet projekt. 12) Riktlinjer: Man stöder tillgången till social- och hälsovårdstjänster för utlandsfinländare. Man förbättrar de finska myndigheternas sakkunskap i frågor som ansluter sig till avtal om social trygghet och till skatteavtal. Man utreder eventuella problem i tillämpningen av avtalet om patientöverföring mellan de nordiska länderna. Man utökar praktikantutbytet av studerande inom social- och hälsovård till utlandsfinländska vårdhem att gälla också studerande i läroanstalter med utbildning på andra stadiet. 3.4. Utlandsfinländarna - en resurs för näringslivet Utlandsfinländarna främjar dialogen mellan sitt bosättningsland och Finland. De utgör en kanal för Finland till främmande kulturer och språkområden beträffande vilka det inte funnits tillräckliga språkkunskaper och lokalkännedom i Finland. Detta har haft stor betydelse för internationaliseringen av finländska företag. Projektet Business Roots, som genomfördes i mitten av 1990-talet, konstaterade att tusentals utlandsfinländska företag var intresserade av handel med finländska företag. Från och med 2000-talet har Företagarna i Finland sammanställt ett register över utlandsfinländare, vilket varit till hjälp för finländska företag då det gällt utrikeshandel eller planer på att etablera sig på nya marknader. Även Finlands exportorganisationer, handelskamrar och beskickningar kan förmedla dessa kontakter. Genom små satsningar och genom att utnyttja det faktum att det inom näringslivet finns utlandsfinländare i viktiga positioner kan man också gagna den finska nationalekonomin. Utlandsfinländare som är verksamma inom den internationella affärsverksamheten ingår också numera via medlemskap i finländska handelsgillen och kamrar, business councils och motsvarande organisationer i våra viktigaste exportländer i nätverk inom Finlands näringsliv. Utlandsfinländarna har även i övrigt en central roll när det gäller att förmedla och sprida information om Finland i sina bosättningsländer. Man kan säga att de på sina arbetsplatser, läroanstalter och i livsmiljön överhuvudtaget har denna uppgift varje dag. På detta sätt ger de sin omgivning en bild av Finland, som är viktig då Finland marknadsförs som turistland och finländska produkter marknadsförs utomlands. Utlandsfinländarna kan genom sina nätverk också vidareförmedla information om arbets- och företagsmöjligheter i Finland.

16 13) Riktlinjer: Man stöder kontakterna mellan näringsliv och utlandsfinländare. Man utnyttjar det nätverk, som Finlands honorärkonsuler har på olika håll i världen, för information om nätverket och dess servicemöjligheter. Vid det evenemang som år 2008 arrangeras för utlandsfinländare främjar man s.k. business-kontakter mellan finländska och utlandsfinländska företag genom att med hjälp av Finpro och Företagarna i Finland ordna gemensamma sammanträffanden mellan företagen. Utlandsfinländarparlamentet fortsätter att främja kontakterna mellan företag och utlandsfinländare. Man utnyttjar Finland-Samfundets världsomfattande kontaktnät även inom näringslivet. 3.5. Stödandet av utlandsfinländarnas förutsättningar att återflytta En del av utlandsfinländarna flyttar alltid tillbaka hem. Till målgruppen hör också utländska makar och makor. Både en lyckad utlandsfinländarpolitik och en lyckad immigrationspolitik förbättrar förutsättningarna för utlandsfinländarna att återvända till Finland. Förutsättningar för en lyckad återflyttning är att banden till Finland bibehållits, att man upprätthållit det finska språket och att man följt förhållandena och utvecklingen i Finland. Återflyttningen styrs genom information och rådgivning samt vid behov även genom andra åtgärder så, att den är en ändamålsenlig lösning både för Finland och med tanke på utlandsfinländarens livssituation. En viktig fråga då en person i arbetsför ålder överväger att återflytta är naturligtvis det aktuella ekonomiska läget i Finland. Sysselsättningsläget i Finland blir hela tiden bättre och inom många sektorer råder det brist på arbetskraft. Samtidigt åldras befolkningen, något som ytterligare försvårar tillgången på arbetskraft. Som en följd av denna utveckling har förutsättningarna för immigration och återflyttning blivit bättre. Särskilt inom hälsovårds- och tjänstesektorn krävs kunskaper i finska och ofta även i svenska, och då är finländsk utomlands arbetande fackpersonal ett naturligt rekryteringsmål. Bl.a. finländsk yrkesutbildad personal inom hälso- och sjukvården har under de senaste åren flyttat särskilt till de nordiska länderna, England och Schweiz för att arbeta. Enligt gällande utlänningsbestämmelser krävs att ingermanfinländare från det forna Sovjetunionens territorium deltar i en av de finska myndigheterna ordnad samhällsorientering och att de innehar hjälpliga kunskaper i finska, som bedöms separat i en språkexamen. En arbetskraftsbyrå i anslutning till S:t Petersburgs ingermanländska förbund betjänar arbetsgivare och ingermanfinländare som söker arbete i Finland. Merparten av de personer som flyttar till Finland är välutbildade och i bästa arbetsför ålder och har en hög motivation att anpassa sig. Ingermanfinländare som planerar att flytta till Finland är sålunda en naturlig målgrupp för arbetsgivarnas rekrytering. Behovet av information varierar beroende på återflyttarens och familjens livssituation. Information om bl.a. arbete, dagvård, skola, studier, bostadsärenden, social trygghet, pensioner, beskattning och transport av flyttgods behövs. Även om varje myndighet i sista hand ansvarar för informationen gällande det egna förvaltningsområdet även då det gäller återflyttare, har arbetsministeriet koordinerat myndighetsinformationen genom att publicera en guide för personer som flyttar till Finland (Ty-

17 öhön Suomeen) med information som sammanställts av olika myndigheter. Ministeriet upprätthåller också en informationstjänst (Finnjobb) för återflyttare vid Finlands ambassad i Stockholm. Även Finlands generalkonsulat i S:t Petersburg har specialsakkunniga inom arbetsförvaltningen för återflyttningsfrågor. Arbetskraftsbyråerna skall också ge återflyttarna annan rådgivning och hänvisa dem till den rätta myndigheten i respektive ärende. Även den offentliga arbetsförvaltningens nätverk Eures betjänar återflyttare bl.a. genom att i den europeiska portalen Eures informera om arbetslivet i Finland, arbetsplatser och arbetsmarknadssituationen samt vid behov bistå vid rekryteringen särskilt inom områden som lider av brist på arbetskraft. Finland förhåller sig positivt till återflyttning och återflyttningen ses som något positivt för både arbetsmarknader och det finländska samhället. Det finns dock fortfarande bestämmelser och tilllämpningsområden som vållar problem för återflyttarna. Återflyttare kan också bli utsatta för fördomsfull inställning från både den närmaste omgivningens och myndigheternas sida. Främjandet av goda etniska relationer hjälper också återflyttarna att anpassa sig till det finländska samhället. 14) Riktlinjer: Vid utvecklandet av arbetsrelaterad invandring beaktas utlandsfinländarna som potentiella återflyttare och som en arbetskraftsresurs. I samarbete med olika myndigheter och Finland-Samfundet effektiverar man informationen om sådana centrala frågor i anslutning till återflyttning som riktas till utlandsfinländare. Man informerar arbetsgivare i Finland om möjligheterna att anställa återflyttare. Genom att aktivt informera om praktikant- och fortbildningsmöjligheter samt om arbetsmarknadssituationen och om arbetstillfällen sporrar man personer som studerar utomlands att efter att ha avlagt studierna återvända till Finland. Man utreder sådana problem och missförhållanden i anslutning till lagstiftning och förvaltningspraxis som kan fördröja återflyttning, samt möjligheterna att eliminera dem. 3.6. Stödandet av forskningen om finländsk migration och om utlandsfinländskhet Behovet av aktuell forskningsinformation är centralt också med tanke på utlandsfinländarpolitiken. Det finns rätt mycket tillgänglig forskningsinformation om migration och utlandsfinländare. Migrationsinstitutet, som är en specialinstitution vid Åbo universitet, har haft en central roll när det gäller att producera forskningsmaterial och att koordinera forskningsprojekt. Migrationens karaktär förändras emellertid hela tiden, och därför är det viktigt att frågor som hänför sig till finländsk migration och utlandsfinländskhet också i fortsättningen väcker forskningsmässigt intresse. För tillfället verkar det finnas ett behov av forskning bl.a. om finländarnas flyttningsrörelser i Europa. Det centrala både för utlandsfinländarna och hela befolkningen är också att samla och arkivera kunskap och material om finländsk migration och utlandsfinländskhet. På detta sätt kan man bevara information om migrationens orsaker, följder och betydelse också för kommande generationer och samtidigt öka den finländska befolkningens förståelse för invandring och invandrare.

18 15) Riktlinjer: Man stöder forskningen om finländsk migration och utlandsfinländskhet. Man inriktar forskningsfinansieringen på migrationsforskningens tyngdpunktsområden. Man stöder samlandet och arkiveringen av information och material gällande finländsk migration och utlandsfinländskhet. 4. Genomförandet av, ansvarsfördelningen för och de ekonomiska verkningarna av programmet Huvudparten av de föreslagna åtgärderna i det utlandsfinländarpolitiska programmet är sådana som de centrala myndigheterna redan har vidtagit. De föreslagna riktlinjerna och åtgärderna förstärker och konkretiserar den utlandsfinländska synvinkeln. Eftersom man redan till stor del tillämpar de åtgärder som föreslås har de föreslagna riktlinjerna och åtgärderna inte några betydande ekonomiska verkningar. Det föreslås att de nya åtgärder som föreslås genomförs gradvis inom ramen för statsbudgetens utgiftsramar. Härvid fördelas merkostnaderna på flera år. Man utvecklar utlandsfinländarpolitiken utgående från redan etablerade handlingslinjer och verksamhetsformer med beaktande av förändringarna på det utlandsfinländska fältet, de nya behov som dessa förorsakar och speciellt de möjligheter en informationsteknik i utveckling för med sig. I planeringen vid de olika ministerierna bör man beakta att utlandsfinländarna inte enbart är en grupp som medför kostnader, utan också en resurs som gagnar Finland på olika sätt. Arbetsministeriet är huvudministerium för migrationsärenden, till vars befogenheter bl.a. utvecklandet och samordnandet av återflyttningspolitiken hör. Via arbetsministeriets huvudtitel utdelas stöd för publiceringen av tidningen Finlandsbron, som riktar sig till utlandsfinländare. Utrikesministeriet och de underlydande beskickningarna utomlands har de bästa förutsättningarna att vara en kontaktmyndighet mellan Finland och utlandsfinländarna. Därför bör utrikesförvaltningen i sin personalutbildning beakta utlandsfinländarfrågor samt försäkra sig om att beskickningarna har tillräckliga resurser för skötseln av utlandsfinländarärenden. Undervisningsministeriets förvaltningsområde stöder Finlandsskolornas och kulturinstitutens verksamhet samt stöder studier i finska språket och kulturen och dess ställning i de länder där det är viktig med tanke på utlandsfinländarna. Via undervisningsministeriets huvudtitel stöder man utlandsfinländska organisationer, tidningar och andra massmedier. Det under undervisningsministeriet underlydande centret för internationellt personutbyte (CIMO)har till uppgift att främja studier i det finska språket och den finska kulturen vid utländska universitet samt att ordna internationellt praktikantutbyte.

19 Rundradion har under årtionden satsat på radio- och televisionsverksamhet för utlandsfinländare. Det är viktigt att Rundradion fortsätter med och stärker denna verksamhet. I kommunikationsministeriets verksamhet skall beaktas att Rundradion genom nya nätförbindelser och tekniska lösningar kan stärka utlandsfinländarnas kontakter till och växelverkan med Finland. Social- och hälsovårdsministeriet och den underlydande förvaltningen ansvarar för rådgivningen och informationen till utlandsfinländarna gällande pensioner, sjukvårdförmåner och sociala förmåner. Informationen kan ske i samarbete med Finland-Samfundet och beskickningarna utomlands.