Maria Cambrant, ridinstruktör och unghästtränare Text: Stina Helmersson Både häst och ryttare måste ha fysiska förutsattningar för att ridningen ska fungera. Hästen ska passa ryttarens ambitioner. Ryttaren måste inse att han/hon även måste träna sig själv, inte bara fokusera på hästen. Det säger Maria Cambrant, Norrköping, som har hållit kurser for islandshästryttare i snart femton år. Hon är utbildad B-instruktör och C-tranare inom SIF, och hon har tidigare tävlat på hög nivå. Under årens lopp har Maria stött på problem och svårigheter, som lärt henne mycket, både om hästar och ryttare. Med första tävlingshästen Gladur vann hon många medaljer både i svenska och internationella sammanhang, bland annat vid VM inorrköping 1991. Sedan köpte hon välmeriterade VM-tävlingshästen Atgeir från Island. Han gick gärna i väldigt hög form. Det var svårt att korrigera iträningen. Efter knappt ett år började hans kropp att krångla på allvar. Under fem års tid sökte Maria hjälp hos några av Sveriges mest kända veterinärer och hästkliniker. Någon ordentlig hjälp fick hon inte. Utredningarna avlöste varandra. De såg skador i området vid korset, musklerna var spända, men hästen fick ingen hjälp med sina problem. Maria fick kontakt med en hästmassör, som hjälpte Atgeir att kunnafungera någorlunda, som ridhäst. Vid SM 1998 gick han helt sönder i ryggen. Det var i finalen, i den ökade tölten, plötsligt kandes det som om ena bakbenet trampade Maria Cambrant undervisar i "" och hjälper många islandshästryttare och hästar att hitta rytmen och balansen i gångarterna. Foto: Stina Helmersson ner i en grop och aldrig kom upp igen. Ryggen hade kollaptsat. Efteråt fanns ingenting att göra. Det var bara att avliva honom. Då tänkte jag att av detta ska jag lära mig någonting. Jag måste bli mer uppmärksam. Något sådant har får aldrig mera hända. Maria red nya hästar. Hon tränade efter alla konstens regler, som hon blivit lärd, som många andra gjorde. Hon hade gått många kurser för några av världens mest kända islandshästryttare En av mina lovande unghastar, Isak, efter topphingsten Tyr von Rappenhof, var svår att bygga upp i träningen. Han töltade fantastiskt redan vid inridningen, men var muskelfattig och hade en ordentlig karprygg. Det var vid den här tiden Maria fick kontakt med equiterapeuten Gerd Strange, en utbildad hästfysiolog med lång erfarenhet. Hon hjälpte till att vända utvecklingen och radda Isak. Jag fick klart for mig att jag hade borjat tolttraningen alldeles for tidigt. Han hade ju så lätt för tölten och en sådan fantastisk tölt, men Gerd fick mig på andra tankar. Isak var inte tillräckligt stark för att bära ryttare och tolta. Ryggen röntgades sedan fick de klartecken att starta rehabiliteringen, med akupunktur, massage och laser, för att få den spända ryggmuskulaturen att slappna av och öka blodgenomströmningen. På så sätt kunde de skadade musklerna läka, sedan kunde de växa och utvecklas med rätt form av träning. I början fick Isak bara tränas från marken, utan ryttare. Han skulle tomkoras pa rakt spar i trav i sitt bästa tempo. Det var bara for Maria att springa med. Hon tog även med Isak som handhäst. Traningsprogrammen ser olika ut for olika hastar beroende pa deras problem, men regelbundenheten ar viktig, fyra fem dagar i veckan. En gång i veckan fick Isak behandling. Så småningom räckte det med var tredje vecka. Efter ett halvår fick Maria börja rida lite försiktigt. Ridningen varvades med obelastad träning. Jag lärde mig märka när Isak blev spänd i ryggen och då slutade jag med ridningen, tränade från marken och så fick han ny avslappnande behandling. Jag har tränat Isak för att han skulle arbeta battre med ryggen. Jag har ridit mest galopp i lagom tempo, avslappnat i god form och balans. Det var ganska kämpigt att få honom att släppa ryggen och tölta. Jag tränade på att tölta i lite lägre form med högre rygg. Isak förknippade tölt med smärta och var lite rädd for att börja tölta. Och nar han gjorde det, ville han gärna spänna sig igen. Det har varit mycket lirkande. Nar man talar om att hästen ska gå i form ar det viktigt att påpeka att den ska gå i sin form. Det ar hästens byggnad som avgör vilken form som är bekväm för hästen. När hästen blivit tillräckligt stark i 10 Islandshästen 2 / 2005
kiropraktor, naprapat, osteopat) kontrollera sin egen kropps rörlighet och åtgärda eventuella snedheter och spänningar. Många islandshästar har sadelproblem. Och många islandshästar har ryttarproblem. Det kan vara fritidsryttare, som inte är särskilt kunniga i ridning och inte tränar särskilt ofta for instruktör. De märker inte själva, när hästen blir framtung och hänger i framknäna, vilket kan leda till belastningsskador på sikt. Sedan har vi tävlingsryttarna som vill ha snabba resultat och som kräver för mycket. De ökar kraven för snabbt, hästen blir spänd och går ofta i för hög form eller i en låst påtvingad form. Tölt: Ryttaren sitter mitt över hästen. Axlarna är i jämnhöjd, men den vänstra höften är lägre än den högra eftersom hästens vänstra bakben trampas in under hästen. Vänster underskänkel är också närmare hästen. mag- och ryggmuskler, orkar den tölta utan att nosen åker upp. En islandshast behover två år av uppbyggande träning, för att bli stark nog att klara kraven vid tävlingar eller andra stora påfrestningar t ex långa toltturer i skogen. Eter två års träning var Isak stark och välmusklad. Numera tänker jag alltid på att rida hästen i rätt form med hänsyn till vilken häst det ar jag rider. Öppna är en ovning som ger hästen en naturligt god hållning och form om den rids avslappnat. Bogarna blir fria och hästen använder bakbenen för att öka bärkraften. Strävan är samling med avslappnad eftergiven nacke, utan motstånd i munnen då hästen är helt självbärande, säger Maria. Ridproblem är ofta fysiska problem Ridproblemen och de fysiologiska problemen hanger intimt samman. Hästen bör kontrolleras regelbundet, av fysioterapeut, veterinär och tandläkare. Hästen ska vara rörlig, fri från spänningar och skevheter och avslappnad i sin kropp. Sadeln ska passa och tänder, betsling, verkning och skoning ska vara iordning. Ryttaren ska låta en fysioterapeut (eller t ex sjukgymnast, Samarbetar med equiterapeut Maria Cambrant samarbetar numera ibland med equiterapeuten Gerd Strange. De erbjuder kombinerade kurser för ryttare där det ingår genomgång av hästarnas muskler och leder, utrustningskontroll och ridlektioner där kroppsmedveten ridning är en viktig del. Tillsammans har de hjälpt många hästar och ryttare att fungera bättre, både fritidsoch tävlingsekipage. Det spelar ingen roll om man har en talangfull häst. Har den spänningar i kroppen och ont någonstans, kan den inte göra sitt bästa. Och om ryttaren sitter stel och spänd i sadeln kan hästen heller inte göra sitt bästa. Nar Gerd och Maria håller sina kombinerade kurser, utgår de från att ryttaren/ hästägaren har stor nytta av att få sin häst grundligt genomgången även om det inte verkar vara något stort fel på den Vi tittar pa ryttaren, om han eller hon verkar sned i kroppen. Då rekommenderar vi ett besök hos; kiropraktor, naprapat, massage eller osteopat. Dessutom kontrollerar vi sadelns passform och hur betsel och träns passar. Tandstatusen undersöks, hakar, bettfel, såriga slemhinnor noteras, om vi tycker att det behövs rekommenderar vi ett besök hos hästtandläkaren. När det gått riktigt snett måste man räkna med rehabilitering och ett nytt långsiktigt träningsprogram. Därför är det bättre att vara uppmärksam på de små små signalerna när hästen visar att den inte vill eller inte kan utföra det som ryttaren ber om. Idag finns en storre öppenhet och ödmjukhet bland hästägarna. Vi tar mer Islandshästen 2 / 2005 11
Marie och Christian Lindberg, Sätra islandshästgård: Det har blivit roligare att rida! Marie och Christian Lindberg, på Sätra Islandshästgård i Dalarna, började träna för några år sedan. Numera använder de det i sin egen undervisning. Hästarna får ett nytt steg, de töltar och travar i form med eftergift. Ridningen blir mjukare och lättare. Detta borde läras ut vid alla ridskolor. Jag har storhästbakgrund och började med islandshästar i början av 1990-talet, säger Marie. Christian hade inte alls hållit på med hästar när han började rida islandshäst 1995 i samband med att Marie köpte sin första egna häst. Under årens lopp har Marie gått ridutbildning och arbetat på ridskola och även hållit privatlektioner i flera år. Christian har genomgått B-instruktörsutbildningen, men har ej genomgått examination ännu. De flyttade till gården i Insjön i Dalarna för fem år sedan. Här har de sina egna islandshästar och en liten ridshop. och håller kurser och lektioner för ryttare med egen häst. Intresset för att lära sig mer om islandshästridning ökar hela tiden. Elevantalet har ökat hos oss, särskilt sedan vi började undervisa i, framhåller Marie. Först var det Maria Cambrant som kom upp till Sätra Islandshästgård och undervisade. Numera undervisar både Marie och Christian med inriktning på kroppsmedveten ridning, som ingår som en del i den vanliga ridundervisningen. När Maria Cambrant började visa oss den här ridstilen, tyckte jag först det verkade lite flummigt och mesigt. Snart märkte jag att min häst började röra sig bättre, samtidigt som jag slappnade av och blev en mer följsam ryttare. Min sits förbättrades och hästen hade lättare för att gå med eftergift och få med sig bakbenen in under sig. Plötsligt kändes det både lättare och roligare att rida. Jag var trött på att sitta och dra in hästen i form med korta tyglar och samtidigt dunka på med båda skänklarna. Trött på att ha en häst som var hård i munnen, spänd och stel i nacken. Jag var trött på all tuff hård ridning. Istället fick vi lära oss att följa med i hästens rörelser med höfterna, att låta benen/skänklarna penda med i rörelsen och låta skuldror och axlarna följa med i rörelsen. Vi fick lära oss att ANDAS ordentligt och därmed slappna av och komma ner i sätet. Trippiga hästar började länga stegen, travaktiga och passaktiga hästar började hitta ren takt i tölten utan ansträngningbara ryttaren blev mer avslappnad och följsam. Hitills har alla hästar och alla ryttare, både nybörjare och mer avancerade ekipage, gjort stora framsteg, sedan vi började med kroppsmedveten ridning. Och bäst av allt - vi slipper bråket och kampen med hästarna. Hästarna känner sig mer i balans, de blir nöjda och samarbetet häst-ryttare fungerar mycket bättre. Människor som är födda på hästryggen har ofta inbyggd ryttarkänsla. Alla vi andra kan behöva lite hjälp för att hitta rytmen och känslan. Det går, bara man övar sig lite. Förut satt jag, liksom många andra ryttare, mest och följde med i hästens rörelser, genom att jucka och gunga fram och tillbaka i sadeln. Det man gör då Foto Kerstin Larsson är att uppmuntra hästen till att ta ett jämfotahopp med bakbenen! Dessutom hade jag väldigt lätt för att spänna mig i kroppen och stressade upp mig om jag skulle prestera något t ex vid en tävling. Nu har jag insett hur obehagligt detta upplevs av hästen och jag förstår varför jag fått kämpa för att få fram det jag ville med hästen. Nu känns det helt annorlunda. Balansen är bättre, liksom den lodräta sitsen och mjukheten. Underdelen styr hästens bakben och överkroppen styr hästens framdel. Det blir en helt annan ridupplevelse, när man hittat rörelsemönstret både i hästen och i sig själv. Plötsligt visar det sig att många hästar, som man tyckte var ganska tråkiga och medelmåttiga, visar sig vara riktigt bra ridhästar. De klarar mycket mer än man trodde. Övningarna går lättare, gångarter, hållning och balans blir mycket bättre. Kort sagt - ryttarens kropp och förmåga att följa hästen är avgörande för att hästen ska kunna byggas upp, prestera och hålla i längden. Vår respekt ökar både för hästens och ryttarens förmåga att klara sina uppgifter och vi har lärt oss att om resultatet ska bli bra är det bäst att skynda långsamt, framhåller Marie och Christian Lindberg. Stina Helmersson 12 Islandshästen 2 / 2005
hänsyn till djurets behov och rättigheter, tänker inte bara på prestation. På det viset har vi kommit mycket längre i Sverige än i många andra länder. Ryttaren: Maria Cambrant har tränat hästar på Island och i Österrike. Det var under åren i Österrike, i slutet av 1990-talet, som hon kom i kontakt med kombinationen yoga och ridning. Jag jobbade hos Piet Hoyos och red tio hästar per dag. Min kropp var så stel att jag nästan grät när jag satt upp på första hästen om morgnarna. Jag trodde det var normalt att man fick ont i kroppen av mycket ridning. En dag kom en tysk yoga-instruktör till ridanläggningen för att hålla kurs och Maria var med. Då upptäckte hon hur stel hon var. Det tog henne tre dagars träning, innan musklerna i hennes rygg slappnade av så pass, att hon kunde böja överkroppen framåt. Yoga-tränaren lät sedan deltagarna rida och gick igenom olika kroppsövningar med ryttarna för att de skulle hitta en följsam och avslappnad lodrät sits i balans på hästryggen. Jag minns särskilt en av eleverna som hade en mycket fin fyrgångshäst som gick i för hög hållning med nosen och lätt blev travaktig i tölten. Jag brukade träna hans häst när han själv inte hade tid att rida och visste hur svårt det var att få den att sänka nosen och gå i en bättre form och tölta rent. När yogainstruktören rättat till ryttarens sits bl a sköt han fram hakan för mycket och nu fick han räta upp sig. Så fort ryttaren intog en följsam lodrät sits började hästen automatiskt tölta i bättre form och i ren takt. När jag såg den förvandlingen under Maria och Atgeir frá Skipanesi på SM 1992. Foto Björn Strandell lektionen, insåg jag att här fanns något som jag måste lära mig. Det visade sig att Maria hade scolios S-svängd ryggrad och en överrörlighet. Inget av detta var bra för ridningen. Jag fick raskt klart för mig att jag måste börja ta hand om min egen kropp först och främst. I det läget jag befann mig fanns bara en sak att göra, lägga av som hästtränare! Maria reste hem från Österrike. Hon tog det lugnt, gick till en sjukgymnast för utredning och fick inte rida alls under tiden. Ryggen var sliten. Jag var 29 år och framtiden var oviss. Så mycket ridning kunde det inte bli tal om, kanske lite, men jag fick inte riskera att ramla av eftersom ryggen var så ostabil! Detta var år 2000. Maria började studera till civilingenjör. Hon fick behandling för ryggen, dels hos sjukgymnast och dels hos Träning en kiropraktor. Dessutom började hon träna yoga regelbundet. De två egna hästar red hon, men hon insåg att hon även måste göra något åt sitt sätt att rida, annars skulle hon åter bli sämre. Det var då jag kom i kontakt med centrerad ridning. Jag tränade bl a för Pia Poulsén och lärde mig att hålla mig rak och avslappnad på hästryggen och ha kontroll över min kropp. Efter några år började Marias kropp bli starkare och smidigare. Värken och smärtan försvann och av scoliosen märks mindre. Jag lade om min ridstil helt och hållet. Slut med det spända, ansträngda, pressandet, med rygg, säte och ben. Jag lärde mig ett följsammare sätt att rida tack vare den centrerade ridningen (en ridstil som skapats av Sally Swift, USA). Numera undervisar Maria i kroppsmedveten ridning och hon har många elever över hela Sverige, som fått uppleva hur deras hästar börjat fungera bättre i ridningen, tack vare att ryttaren blivit mer avslappnad och följsam. Hästar som mest velat trava eller gå i grisepass, börjar plötsligt tölta med klockren takt! Många vill inte tro att ryttarens kropp, spelar så stor roll som den gör. En del måste hamna i en återvändsgränd, precis som jag gjorde, innan de prövar på något nytt och lägger om sin ridning. Nu vet jag att om ryttaren är sned eller spänd i ryggen, så blir hästen likadan. Och det går snabbt! Att ryttarens kropp är rakriktad, smidig och avslappnat följsam, är lika viktigt som att hästen är det, för att ekipaget ska kunna prestera något antingen det är en flott uppvisning på tävlingsbanan eller en härlig skogstur i skön tölt. Vi ska kon- Islandshästen 2 / 2005 13
trollera hästens tänder, sadeln och hästens kropp, men vi ska också kolla oss själva. Det har blivit mycket roligare att rida. Hästarna är nöjdare. Framgångarna i träningen kommer mycket lättare. Nu orkar jag träna hästar igen utan att min egen kropp tar stryk. En del av Marias gamla ridkompisar börjar bli nyfikna och frågar hur hon gör. Många har sett skillnad på hur jag rider och vill också lära sig att rida såhär. Det krävs att man lär in en ny ridstil och det kräver i sin tur en del tålamod. Men alla kan lära sig att bli mer kroppsmedvetna och följsamma ryttare. Det börjar alltid med att man går till en fysioterapeut och kollar upp sin egen kropp och får eventuell behandling. Nästa steg är att lära sig den lodräta, avslappnade sitsen på hästryggen. Andningen är viktig för att ryggen och benen ska slappna av. En djup andning nere i magen, påverkar även hästen att slappna av och arbeta smidigare. Islandshästar kräver mycket av ryttaren. Man måste vara väl åtskild själv i sina rörelser om man ska hjälpa hästen att hålla isär sina olika gångarter. Ryttarens balans och följsamhet är mycket viktig. Travaktiga hästar tar längre tid att träna så att de kan tölta på ett bra sätt utan att spänna sig och överanstränga sig. Man måste förutom att stärka hästen, lära den ett nytt rörelsemönster samsidiga rörelser. Passaktiga hästar har töltrörelsen i sig, den behöver bara hjälpas att hitta sin balans och smidighet. Om islandshästen blir sämre i en gångart, går det ut över de andra gångarterna. På samma sätt är det om en gångart förbättras så förbättras även de andra gångarterna. hur går det till? Här är några exempel på några grundövningar, som man lär sig i början. Därefter bygger man på med fler övningar. Ryttarens bäckenvinkel har en direkt påverkan på hur långt hästen kan träda in under sig med sina bakben. Ryttaren får först lära sig att hitta den lodräta sitsen och kontrollera sina sittben. Ett bra knep är att dra upp knäna mot hästens manke när man sitter i sadeln och hästen står stilla (eller hålls av någon). Sedan släpper man sakta ner fötterna. Då brukar man hamna i en korrekt lodrät sits med rakt bäcken och sittbenen in under sig i sadeln. Sedan andas man några djupa andetag med magen, andas gärna ut med halvöppen mun. Blås ut luften. Upprepa detta några gånger så känner du att ländryggen slappnar av. Låt benen hänga avslappnade rakt ner. Släpp knäna, låt anklarna slappna av liksom tårna. Nu är kroppen en balansstång rakt ovanför hästens egen tyngdpunkt. Låt hästen skritta framåt och känn hur den lyfter först vänster bakben och därmed ryttarens vänstra sittben, sedan höger bakben och därmed ryttarens högra sittben. Följ med i hästens bakbensrörelser, höger-vänster, höger-vänster med höfterna. Det hjälper hästen att kunna träda längre in under sig med sina bakben, en förberedelse för samling. Hästen lyfter sig i framdelen manken och får automatiskt en bättre resning utan att man behöver använda händerna. Det räcker med mjuka halvhalter, lätta tygeltag och eftergift. Öka energin i skritten och rid mjukt in i tölten, fortsätt att vara följsam i dina egna skinkor i takt med att hästen lyfter sina bakben så lyfter du samma skinka: höger-vänster, höger-vänster, fast nu går det lite formare. Lyft upp, hasa inte fram och tillbaka i sadeln med skinkorna, då kan du påverka hästen mot pass istället! Du kan även hjälpa till genom att trampa ner fötterna i stigbyglarna i samma takt som hästens bakben rör sig: höger-vänster, höger-vänster. Du uppmuntrar hästen att tölta och du gör det lättare för hästen att använda sin rygg korrekt. Glöm inte små halvhalter ibland så att hästen inte rinner iväg framåt. Minska tempot genom att lyfta skinkorna saktare och trampa saktare i stigbyglarna. Gå ner i skritt. Beröm hästen. Efter en stund kan du prova att komma fram i trav. Nu gäller det att vara smidig i midjan. När du rider fram i traven ska du samtidigt twista med höfterna i takt med att hästens bakben lyfts: höger-vänster, höger-vänster. Och nu gäller det att hålla tungan rätt i mun samtidigt som du twistar med höfterna, ska axlarna twista med i den diagonala rörelsen. Det betyder: höger höft fram samtidigt som vänster axel kommer fram, vänster höft fram samtidigt som höger axel kommer fram. Fortsätt twista, du kan öka och minska ditt eget twist-tempo. Vill du öka tempot öppnar du samtidigt bröstkorgen, magen, höfterna, vill du minska tempot drar du in magen, drar in axlarna och höfterna. Du kan snart märka hur hästen följer dig och ökar och minskar sitt travtempo. Twistandet som ryttaren gör, är samma diagonala rörelse som hästen utför med benen när den travar. Ryttarens följsamhet leder till att hästen får större travsteg och mer framåtgrip, samtidigt som ryggschwungen ökar i och med att ryttarens följsamhet gör det lättare för hästen att röra sig rygg. Du kan också rida på en volt i skritt, trav, tölt eller galopp och tänka på att du öppnar inre höften genom att vrida din fot, ditt ben inåt volten, öppnar du ditt eget bäcken och underlättar för hästen att träda in under sig med det inre bakbenet. Samtidigt ramar du in hästen med yttertygeln. Sitter ryttaren med inre fotens tår inåt mot hästens kropp i volten, blir ryttaren stängd i höftleden, hästen blir likadan och har svårare för att samla sig. Hästens och ryttarens kroppar speglar varandra och härmar varandra. Ryttarens kroppsföring påverkar hästen väldigt mycket och detta är den viktigaste hjälpen vi har. I början ska man överdriva rörelserna för att få dem att fastna och bli automatiska. Sedan kan du minska ner alla dessa rörelser till ett minimum. Hästen kommer att känna dem, men den som står och tittar på dig kommer inte att se vad du gör. När rytmen och följsamheten sitter i ryggmärgen är det inget problem att rida för en vanlig ridinstruktör och använda all bra teknik som finns i vår traditionella isländska ridkonst. Jag har precis börjat rida pass för första gången, sedan jag började rida kroppsmedvetet, berättar Maria. Jag studerade Diddi (Sigurbjörn Bardarsson) på video, när han red pass på Gordon, för att se hur han gjorde. Jag tycker att det är ett väldigt vackert och harmoniskt passekipage. I slow motion ser man att han är exakt i passrytmen själv. Rörelserna i hans kropp är ganska stora men syns knappt eftersom de är ett med hästen. Han skjuter fram höfterna kraftigt och hans kropp är i passtakt. Det är inte svårare än så. Jag har provat och det har funkat jättebra på min häst hittills. 14 Islandshästen 2 / 2005