Redovisning av Länsstyrelsens uppdrag för ett tryggare återvändande samt att fördela medel till frivilligorganisationer för att motverka efterfrågan

Enheten för sociala frågor Claes Lyckner 08-785 5084 Emma Stenberg Ribeiro 08-785 4275 SLUTREDOVISNING Till Regeringen Utbildningsdepartementet Regeringskansliet 103 33 Stockholm 1 (19) Redovisning av Länsstyrelsens uppdrag för ett tryggare återvändande samt att fördela medel till frivilligorganisationer för att motverka efterfrågan Deluppdrag 1. Tryggare återvändande för personer utsatta för prostitution och människohandel för sexuella ändamål Bakgrund Länsstyrelsen i Stockholms län har i uppdrag att planera, samordna och genomföra insatser för att personer som varit utsatta för prostitution och människohandel för sexuella ändamål tryggare ska kunna återvända till sina ursprungsländer. 1 Detta ska genomföras genom att: 1) samverka med andra myndigheter, organisationer och andra aktörer som Länsstyrelsen finner lämpliga både i Sverige och andra länder (särskilt i ursprungsländer), samt 2) ta tillvara befintliga verksamheter och om det behövs, utveckla dessa. Alla åtgärder i återvändandeprocessen ska eftersträva att ta tillvara den brottsutsattes mänskliga rättigheter och förhindra att den brottsutsatte utsätts för ytterligare kränkning och traumatisering. Ett väl genomfört och samordnat återvändande, kan öka möjligheterna för den utsatte att ta sig ur den situation som från början var skälet till att hon eller han hamnade i prostitution och människohandel. Därmed kan man minska risken för att personen på nytt fångas upp av människohandlarna vid hemkomst. Kartläggning Länsstyrelsen har använt en bred tolkning av vad som innefattar återvändandeprocessen. Vi räknar med alla de stödåtgärder och förberedelser som genomförs från påträffande av den brottsutsatte i Sverige till det att hon eller han har återvänt hem och påbörjat eventuella stödåtgärder i sitt hemland och återkoppling kan ske till Sverige. 1 Regeringens skrivelse, Handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål (Skr. 2007/08:167) samt regeringsbeslut IJ2009/780/JÄM Postadress Besöksadress Telefon E-post/webbplats Länsstyrelsen i Stockholms län Hantverkargatan 29 08-785 40 00 stockholm@lansstyrelsen.se Box 22067 Fax www.lansstyrelsen.se/stockholm 104 22 STOCKHOLM 08-785 40 01

2 (19) I syfte att skapa en kunskapsbas för Länsstyrelsens arbete, genomfördes under 2009 en kartläggning av avslutade och pågående återvändandeprojekt i Sverige samt relevant arbete som bedrivits internationellt (Bilaga 1). Genom denna översyn kunde Länsstyrelsen ta tillvara redan befintlig kunskap, få en överblick hur återvändandet genomförts hittills i Sverige samt finna lämpliga sätt att stimulera till fortsatt utveckling mot ett tryggare återvändande. Kartläggningen pekade ut att det behövdes insatser i två huvudsakliga delar för svenskt vidkommande. Den första delen handlar om handhavande och rutiner för hur svenska aktörer ska hantera återvändandet i den egna myndigheten och hur samverkan bör se ut med andra svenska myndigheter/organisationer. Den andra delen rör kommunikation och samarbete med utländska aktörer i den brottsutsattes hemland. Baserat på kartläggningen har Länsstyrelsen därför under 2010 arbetat med fem huvudsakliga insatser: 1. Stimulera framtagandet av riktlinjer för återvändande 2. Möjliggöra möten mellan svenska aktörer och mottagande aktörer i de brottsutsattas hemländer 3. Sprida erfarenheter kring återvändande 4. Finansiera återvändandeprojekt som skapar ett nationellt mervärde för ett tryggare återvändande 5. Identifiera problem och hinder för ett bättre och tryggare återvändande Stimulera framtagandet av riktlinjer för återvändande Baserat på internationella och svenska erfarenheter samt den kartläggning Länsstyrelsen genomfört, framarbetades allmänna riktlinjer för återvändande. I detta arbete har Nationellt Metodstödsteam (NMT) används som referensgrupp. Detta forum är särskilt lämpat då det samlar de myndigheter som har längst erfarenhet av människohandelsfrågan i Sverige. 2 Vid nedan beskrivna kontaktresor till ursprungsländer har också viktig information fåtts från mottagare i ursprungsländerna. Riktlinjerna för återvändande har ett eget kapitel i de nationella riktlinjerna för arbetet mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål som Länsstyrelsen tillsammans med NMT tagit fram (Bilaga 2). Socialtjänsten har i de allra flesta ärenden huvudansvaret för återvändandet av personer utsatta för prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Länsstyrelsen har därför fokuserat på situationer där socialtjänsten ansvarar för återvändande. Riktlinjerna för återvändande speglar också denna utgångspunkt. Det bör dock sägas att Migrationsverket också kan få huvudansvaret för återvändandet om till exempel den brottsutsatte även söker, eller vid påträffande, redan har sökt asyl. Även polisen kan tänkas ansvara för återvändande till 2 I NMT ingår huvudsakligen Prostitutionsgrupperna vid socialtjänsten i Stockholm, Göteborg och Malmö, Polismyndigheter med särskilt ansvar för människohandel i storstäderna, Migrationsverket och Åklagarmyndigheten. Se vidare: www.nmtsverige.se

3 (19) exempel om verkställigheten och ansvaret för återvändandet lämnas över från Migrationsverket till polisen enligt 12 Kap. 14 Utlänningslag (2005:716). Fokus på Migrationsverkets samt polisens ansvar för återvändande ligger dock utanför det arbete som hunnits med under föreliggande uppdrag. Det är i sammanhanget viktigt att påpeka att riktlinjerna för återvändande, framför allt för vuxna, endast ger tips och råd om vad ansvariga för återvändande bör tänka på och är därmed inte bindande. Länsstyrelsen och NMT har inte mandat att tala om för till exempel kommuner hur ett återvändande ska genomföras. Det är idag inte heller helt klarlagt hur långt socialtjänstens ansvar sträcker sig vid ett återvändande, inte heller vad exakt socialtjänsten bör/ska/får göra (se vidare nedan under rubriken Identifiera problem och hinder för ett bättre och tryggare återvändande ). Oavsett detta så är det viktigt för ansvarig personal vid till exempel socialtjänsterna i Sverige och andra myndigheter att känna till hur ett internationellt assisterat återvändande kan gå till och vad man framförallt bör tänka på. Trots att återvändande skiljer sig åt i varje ärende, så finns det vissa grundprinciper som de flesta ursprungsländer använder. Detta förfarande är det som de svenska ansvariga aktörerna många gånger kommer att mötas av när man tar kontakt med de mottagande aktörerna i den brottsutsattes hemland. Riktlinjerna innehåller också kontaktlista till mottagare i vissa ursprungsländer och lämnar tips på litteratur för en djupare förståelse av vad det innebär med internationellt assisterat återvändande av människohandelsutsatta. I tidigare samverkansplaner som arbetats fram i Sverige har det inte ingått mer omfattande riktlinjer för ett tryggare återvändande och riktlinjerna för återvändande är därmed de första i sitt slag i Sverige. Möjliggöra möten mellan svenska aktörer och mottagande aktörer i de brottsutsattas hemländer För att kunna förbättra återvändande måste information och samarbete sökas med relevanta mottagande aktörer i de brottsutsattas hemländer samt aktörer i andra länder med betydelse för återvändande. Länsstyrelsen genomförde därför under 2010 kontaktresor till följande länder: Schweiz, Rumänien, Italien, Finland, Nigeria och Serbien (Bilagor 3-10). Möten har hållits med myndigheter som har särskilt ansvar för arbete mot människohandel, frivilligorganisationer och internationella organisationer. Urvalet av ursprungsländer styrdes bland annat av vilka länder som idag har varit vanligast förekommande i svenska ärenden (eller som kan komma ha betydelse framöver). Syftet med resorna var bland annat att: 1) lära sig mer om ursprungsländers återvändandeprogram, 2) sammanföra främst prostitutionsgrupperna i Sverige med deras motsvarigheter i ursprungsländer och därmed kunna diskutera återvändandeproblematiken, 3) samla information som sedan kan föras in i riktlinjer för återvändande. Ämnen som diskuterades vid mötena var till exempel kontaktpunkter i ursprungslandet för svenska hemsändande aktörer, vilket stöd i återvändande och stödåtgärder vid hemkomst

4 (19) som finns tillgängligt i respektive land och hur arbetet är organiserat. Diskussioner fördes också kring fördelning av betalningsansvar mellan destinationslandet och ursprungslandet samt hur andra destinationsländer samarbetar och har byggt upp samarbete med ursprungsländer. Det gavs också möjlighet att diskutera vad svenska aktörer behöver tänka på i operativa återvändandeärenden och särskilt vilken information som bör utbytas mellan svenska aktörer och mottagare i ursprungslandet. Då ett flertal destinationsländer i Västeuropa har särskilda avtal med International Organization for Migration (IOM) 3 som stöttar destinationsländer i återvändande av brottsutsatta till sina hemländer, las särskild vikt vid att träffa representanter från IOM, dels på fältkontor i ursprungsländerna, men också på huvudkontoret i Genève samt IOM:s regionala kontor i Helsingfors. Sprida erfarenheter kring återvändande Mycket av det praktiska arbete som hittills har bedrivits mot prostitution, människohandel samt återvändande av brottsutsatta, har gjorts i Stockholm, Göteborg och Malmö stad. Det åligger därför Länsstyrelsen att se till att den erfarenhet som byggts upp, och som kommer att utvecklas vidare, också sprids till andra delar av Sverige. Detta underlättar för andra regioner i Sverige när de bygger upp sitt arbete mot prostitution och människohandel, och behöver således inte börja från början. Länsstyrelsen i Stockholms län har tagit initiativ till en gemensam arbetsgrupp, LAMP (länsstyrelsernas arbetsgrupp mot människohandel och prostitution) där 19 länsstyrelser ingår. Syftet med LAMP är att stärka den regionala samverkan mellan myndigheter och frivilligorganisationer samt samordna gemensamma aktiviteter inom landet. Detta forum har använts till att sprida ovan nämnda kartläggning och riktlinjer. Länsstyrelserna har sedan spridit information vidare till lokala myndigheter och frivilligorganisationer i respektive län. Inom det nationella uppdraget har Länsstyrelsen genomfört fyra nationella utbildningar för myndigheter och frivilligorganisationer där information om återvändande har spridits. Särskilda föreläsningar kring återvändande har också genomförts vid två av dessa utbildningar. Länsstyrelsen har vidare spridit riktlinjerna via NMT och övriga nätverk. Finansiera återvändandeprojekt som skapar ett nationellt mervärde för ett tryggare återvändande Följande frivilligorganisationer har efter ansökan fått utvecklingsmedel från Länsstyrelsen: Ekumeniska Nätverket/Resursteamet arbetar för att stötta de människor som blivit utsatta för människohandel i Stockholmsområdet. Resursteamet 3 Se vidare: www.iom.int.

5 (19) beviljades medel under 2009 för att vidareutveckla en stödmodell för brottsutsatta. Resursteamet ska kunna stötta brottsutsatta inför deras resa hem. Detta arbete beviljades sedan fortsatt medel från Länsstyrelsens uppdrag att arbeta fram ett stödprogram för personer utsatta för människohandel under 2010. Projekt Lilja stöd, skydd och säkert återvändande för kvinnor utsatta i prostitution och människohandel för sexuella ändamål var ett projekt i samverkan mellan Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) och Sveriges Kvinno- och tjejjourers Riksförbund (SKR). Projektägare var Roks. Projektet beviljades utvecklingsmedel från Länsstyrelsen mot bakgrund av att det idag finns ett behov av att fler skyddade boenden ska kunna ta emot och stötta brottsutsatta. Projektet har ökat kunskapen och utvecklat kompetensen hos de kvinnojourer (ett 15- tal) som ingick i projektet. Projektet har också utvecklat handlingsrutiner, inklusive rutiner för hur kvinnojourerna ska kunna stötta de brottsutsatta vid ett återvändande samt arbetat för att skapa samverkan mellan myndigheter och jourer på läns- och kommunnivå. Unga Kvinnors Värn (UKV) beviljades medel för att genomföra projektet Från skyddat boende till återvändande. Projektet har inventerat och sammanställt en tioårig erfarenhet av att ta emot och stötta unga kvinnor som utsatts för prostitution och människohandel. Detta resulterade i skriften Skyddat boende och sen? som har spridits till relevanta målgrupper samt använts som underlag för föreläsningar. Insamlingsstiftelsen Samverkan Mot Trafficking (IMT) beviljades medel för projektet Socialt stöd i återvändandeprocessen till kvinnor/män/flickor/pojkar brottsoffer för människohandel En översyn av näringslivets insatser i Sverige. I Sverige har det historiskt sett varit främst myndigheter och frivilligorganisationer som drivit arbetet mot människohandel. Den privata sektorn med näringslivet kan dock spela en kompletterande roll. Projektet har således undersökt vilken roll näringslivet kan spela samt vilket intresse som finns av framtida insatser av stöd till brottsutsatta i form av till exempel praktikplatser och/eller anställning av utsatta. Identifiera problem och hinder för ett bättre och tryggare återvändande Länsstyrelsen kan konstatera att det finns ett antal strukturella hinder och utmaningar som måste överbryggas och lösas för att ett återvändande ska kunna fungera tillfredställande för de brottsutsatta som önskar stöd och hjälp med återvändande och återintegrering vid hemkomst till sitt hemland. Nedan presenteras de allra mest centrala frågorna som Länsstyrelsen har identifierat och planerar att arbeta vidare med under 2011-2014.

6 (19) 1. Socialtjänstens ansvar vid återvändande Det är idag oklart hur långt socialtjänstens ansvar sträcker sig vad gäller stöd till vuxna brottsutsatta vid ett återvändande. Länsstyrelsen har heller inte funnit klara riktlinjer eller direktiv som kan ge vägledning i denna del. Omfattningen av stöd och hjälp avgörs idag från ärende till ärende, beroende av tillgänglig kunskap kring återvändande och med hänsyn taget till kostnader och individens behov av hjälp. Detta gäller såväl de personer som beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som bevispersoner, som de brottsutsatta som reser hem utan att delta i en svensk rättsprocess. Vid samtal med socialtjänstpersonal framkommer att det finns olika synsätt på hur långt Sveriges ansvar sträcker sig vad gäller återvändande och att många socialsekreterare upplever att tillämpningen och praxis av Socialtjänstlagen inte ger någon vägledning kring vad socialtjänsten måste/får/ska göra. Vad gäller återvändande av minderåriga är socialtjänstens ansvar tydligare men konkreta handläggningsrutiner för vad som mer exakt bör göras för att genomföra ett återvändande bör arbetas fram eller tydliggöras. Som tidigare nämnts har Länsstyrelsen och NMT tagit fram riktlinjer på vad man bör tänka på när man genomför ett internationellt assisterat återvändande, men dessa riktlinjer ger endast råd och tips på vad man bör tänka på, inte vad socialtjänsten måste göra. Genom regeringens handlingsplan ser Länsstyrelsen en högre ambition att kunna erbjuda ett mer omfattande stöd och hjälp vid återvändandet utöver att ordna och betala för en biljett och resa till hemlandet. Frågan är hur denna högre ambition stämmer överens med vad som idag är praktiskt möjligt på kommun- och gräsrotsnivå mot bakgrund av avsaknaden av tydlig vägledning. Länsstyrelsen har därmed en del kvarstående frågeställningar kring socialtjänstens ansvar vid ett återvändande, såväl för vuxna som för minderåriga som vidare behöver undersökas. Följande frågor är centrala: a) Vilken skyldighet har socialtjänsten av att organisera återvändande och vilken omfattning i hjälp med återvändande måste/bör socialtjänsten ge? b) Hur skiljer sig denna skyldighet om 1) ett tidsbegränsat uppehållstillstånd (TUT) har beviljats, 2) ett tidsbegränsat uppehållstillstånd inte sökts? c) Vad blir skillnaden om den brottsutsatte är minderårig? d) Finns det något direkt stöd i Socialtjänstlagen vad gäller omfattning av stöd vid återvändande, praxis, direktiv eller annat som kan ge vägledning och förtydliga socialtjänstens ansvar? 2. Bristande kunskap om vad som menas med internationellt assisterat återvändande (så kallat international referral) I Sverige har prostitutionsgrupperna vid socialtjänsten i storstadsområdena haft stor erfarenhet av att personer utsatta för människohandel återvänder till sina hemländer. I dessa fall ges visst stöd inför återvändandet och socialtjänsten ordnar

7 (19) och betalar för en biljett hem. Däremot har socialtjänsterna i våra storstäder mindre erfarenhet av ett internationellt assisterat återvändande, så kallat international referral. Detta är en situation när den brottsutsatta önskar hjälp med återvändande och återanpassning vid hemkomst och återvändandet planeras noggrant mellan socialtjänsten och mottagande myndighet eller frivilligorganisation i ursprungslandet. Erfarenheter av personer utsatta för människohandel som återvänder hem, är mycket begränsat i landets övriga kommuner. Landets socialtjänster behöver åtminstone känna till var man kan vända sig för att få ökad kunskap om återvändande. Genom Länsstyrelsens olika informationsinsatser och spridning av riktlinjer för återvändande torde kunskapsnivån kunnat höjas något, men det krävs fler insatser framöver. Riktlinjer för återvändande och utbildning till trots, så kommer det antagligen att ändå bli svårt för socialtjänster utanför storstadskommuner (där det inte finns särskilda prostitutionsenheter) i Sverige att själva sköta återvändandet. Assisterat återvändande kan vara en komplicerad process som oftast kräver kunskap kring människohandel och internationell erfarenhet. Det kan möjligen inte förväntas att en socialtjänst i en mindre svensk kommun besitter denna kunskap, som förmodligen aldrig, eller vid få tillfällen kommer att ha ett människohandelsärende. 3. Mottagarna i hemländerna varierar över tid vem kan bevaka? Det är viktigt att ha i åtanke att mottagarna i ursprungsländerna, det vill säga myndigheter, internationella organisationer och frivilligorganisationer ofta är i ständig förändring. Tillgängliga medel, tidsbegränsade återvändandeprogram, omorganisationer med mera påverkar möjlighet och kapacitet att hjälpa till vid ett återvändande. Det är mycket tids- och resurskrävande att hålla sig uppdaterad på lämpliga mottagare i ursprungsländerna. Socialtjänsterna själva har begränsad möjlighet, eller ingen alls, att hålla sig uppdaterade. Rörligheten bland mottagarna kommer att försvåra för socialtjänster att hitta lämpliga mottagare när ett assisterat återvändandeärende är aktuellt. Till det att en mer långsiktig och varaktig lösning för återvändandearbetet arbetas fram, har Länsstyrelsen under perioden för regeringens handlingsplan sökt kontakter som listas i ovan nämnda nationella riktlinjer. Kontakterna har sökts huvudsakligen under perioden februari-oktober 2010. 4. Finansiering av assisterat återvändande - återvändandepaket Betalningsfrågan är central vid varje assisterat återvändande, det vill säga vilka kostnader som svenska myndigheter, främst socialtjänsten, ska stå för och vilka kostnader den mottagande myndigheten/organisationen i den brottsutsattes hemland står för. Ett assisterat återvändande kan bli kostsamt om den brottsutsatte önskar vidare hjälp och stöd vid hemkomst.

8 (19) Efter genomgång av rapporter från internationella organisationer samt möten med ansvariga myndigheter och frivilligorganisationer i ursprungsländerna, så framgår det att destinationslandet står för kostnader som uppstår i destinationslandet i samband med de förberedelser som är nödvändiga inför återvändandet. Destinationslandet står också för kostnader för själva hemresan. När den brottsutsatte har återvänt hem, och önskar fortsatt hjälp och stöd, så är det också brukligt att destinationslandet står för ett så kallat återvändandepaket eller return package. Detta återvändandepaket utgörs av en summa pengar som destinationslandet låter följa med den brottsutsatte och som i varierande omfattning täcker kostnader för stöd och återanpassning vid hemkomst till ursprungslandet. Detta mot bakgrund av att myndigheter och frivilligorganisationer i hemlandet många gånger har begränsade resurser. I vissa fall upprättar till exempel frivilligorganisationer en så kallad återanpassningsbudget där man uppskattar kostnaderna för skyddat boende, stöd, sjukvård i exempelvis tre till sex månader. Denna skickas sedan till ansvariga för återvändande i destinationslandet (till exempel sociala myndigheter) som sedan betalar för uppskattade kostnader. Därefter övergår betalningsansvaret för mer långsiktiga återanpassningsåtgärder till ursprungslandet. Pengarna förvaltas av antingen ansvarig myndighet i ursprungslandet eller den frivilligorganisation som ansvarar för stödet till den brottsutsatte. Redan idag står den svenska socialtjänsten för kostnader som uppstår i förberedelserna av återvändandet samt för hemresan. Det är dock mycket osäkert vilken möjlighet svenska socialtjänster kan förväntas ha för att betala för återanpassningskostnader tiden direkt efter hemkomst. Med tanke på socialtjänsternas redan ansträngda ekonomi så skulle antagligen extra medel behöva tilldelas för detta. Är det överhuvudtaget möjligt för svensk socialtjänst att stå för kostnader som uppstår efter den brottsutsattes hemkomst till ursprungslandet? I Sverige har man hittills inte någon erfarenhet av att täcka kostnader för återanpassning när brottsutsatte har återvänt hem. Det behöver således vidare utredas hur man i Sverige, liksom i andra destinationsländer, kan bidra till den brottsutsattes återanpassning vid hemkomst. International Organization for Migration (IOM) en lösning för Sverige? Under uppdragets genomförande har Länsstyrelsen sett över möjligheterna att samarbeta med International Organization for Migration (IOM) som har stor erfarenhet av återvändande av brottsutsatta och som också hjälper ett stort antal destinationsländer vad gäller återvändandefrågor. Länsstyrelsen har träffat företrädare på IOM:s huvudkontor i Genève samt IOM:s regionkontor i Helsingfors. Länsstyrelsen bedömer att ett svenskt samarbete med IOM skulle kunna överkomma flertalet av de strukturella hindren som redovisats ovan. IOM har under ett flertal år haft samarbetsprojekt tillsammans med Migrationsverket kring återvändande av asylsökande till bland annat Irak, Afghanistan och Somalia. Projektavtal har då tecknats mellan IOM och

9 (19) Migrationsverket. IOM:s regionala kontor i Helsingfors sköter också idag återvändande av personer utsatta för människohandel som påträffats i Danmark och Norge och IOM ställer sig positiva till att inleda ett samarbete även vad gäller svenska återvändandeärenden av personer utsatta för människohandel. IOM skulle i så fall kunna stötta svenska aktörer genom hela återvändandeprocessen från planering, transport, åtgärder för återanpassning i hemlandet, till uppföljning och återrapportering. Planering av återvändande sker alltid i samråd, och tillsammans med, den aktör i destinationslandet som ansvarar för den brottsutsattes välbefinnande, det vill säga i Sveriges fall, främst socialtjänsten. Om det skulle vara så att det inte finns ett IOM-kontor i det land den brottsutsatte ska återvända till, kan IOM använda sig av de regionala IOM-kontor som finns i de allra flesta regioner och därifrån finna lämpliga mottagare i de brottsutsattas hemländer. IOM har också ett omfattande samarbete med nationella myndigheter och frivilligorganisationer i ursprungslandet. IOM kan vidare sköta återvändande av såväl vuxna som minderåriga. I de möten Länsstyrelsen har haft med IOM, poängterar man att varje ärende är unikt och därför kräver individuella lösningar och omfattningen av stödet varierar från ärende till ärende. IOM föreslår att man bygger det svenska samarbetet enligt den danska och norska modellen, men anpassar till en svensk kontext. IOM behöver täcka sina kostnader som uppstår för planering och genomförande av återvändandet samt den arbetstid IOM:s personal måste avsätta. Länsstyrelsen kan se flera fördelar med att söka samarbete med det regionala IOM-kontoret i Helsingfors. Istället för att den enskilda socialtjänsten i Sverige ska behöva leta efter och kontakta en mottagande myndighet eller organisation direkt i hemlandet, kan socialtjänsten istället vända sig till IOM:s kontor i Helsingfors som också planerar och genomför själva återvändandet i samråd med socialtjänsten. Detta innebär att: 1) den svenska socialtjänsten inte själva behöver arrangera återvändandet (vilket är en komplicerad procedur som kräver internationell kunskap och färdighet), 2) IOM:s tjänster finansieras centralt (exempelvis genom Länsstyrelsens anslag för återvändande) och belastar därför inte socialtjänstens budget vilket löser betalningsfrågan, 3) socialtjänsten inte behöver hålla sig uppdaterad på vilka lämpliga mottagare som finns i ursprungsländerna (vilket är en tidskrävande och svår uppgift). Detta skulle istället kunna ligga på IOM:s ansvar, 4) det är en enda aktör som sköter allt återvändande från Danmark, Norge och Sverige vilket skapar en större enhetlighet i återvändandet, oberoende av vilket destinationsland den brottsutsatte påträffas i. Oavsett om IOM kan stötta svenska myndigheter, finns det fortfarande ett behov av att undersöka vilket ansvar socialtjänsten har vid återvändande. Att ta hjälp av IOM ersätter inte det ansvar socialtjänsten har för de brottsutsatta. Länsstyrelsen ämnar under 2011 att vidare undersöka möjligheterna för IOM att stötta svenska myndigheter i återvändande av personer utsatta för prostitution och människohandel samt hur ett samarbete skulle kunna se ut. Detta måste också i sin förlängning förankras med de svenska aktörer som berörs av frågan.

10 (19) Ekonomisk redovisning Länsstyrelsen i Stockholms län beviljades 5 000 000 kronor för 2009 och 5 000 000 kronor för 2010. Vad gäller siffrorna på utgiftssidan nedan så är redovisningen preliminär. Utgiftssidan kommer att justeras när alla kostnader har rapporterats in i ekonomisystemen under april-maj 2011. Medel som har fördelats till statsbidragsansökningar uppgår uppskattningsvis till 2 592 817 kronor. Overheadkostnaden har uppgått för åren 2009-2010 till 235 000 kronor. I utgiftsposten Omkostnader ligger kostnader för verksamheten såsom resor, möten, tryckkostnader med mera. Under 2009 belastades inte uppdraget av lönekostnader. Dessa kostnader belastade istället Länsstyrelsens uppdrag för nationell samordning (rapporterats till departementet den 1 mars 2011). Lönekostnaderna avser en heltidstjänst och del av chefstjänst under 2010 samt till och med 31 mars 2011. Av 2009 års medel återbetalades 2 069 500 kronor till Kammarkollegiet. Återbetalning av överblivna medel till Kammarkollegiet för 2010 samt del av 2011 ska ske senast 31 maj 2011 och uppskattas till 3 742 083 kronor. 2009-2010 års medel (kronor) Intäkter Från regeringen (5+5 miljoner kronor) 10 000 000,00 Utgifter Medel fördelade till statsbidrag (prognos) 2 592 817,00 OH länsstyrelsen 235 000,00 Omkostnader operativa insatser 2009-2010 (prognos) 478 000,00 Löner och expenser (prognos) 882 600,00 Totalsumma utgifter 2009-2010 (prognos) 4 188 417,00 Överblivna medel 2009 och återbetalat till Kammarkollegiet 2 069 500,00 Överblivna medel 2010 (återbetalas senast 31 maj 2011) 3 742 083,00 Totalt återbetalade medel 5 811 583,00

11 (19) Deluppdrag 2. Fördela medel till frivilligorganisationer till stöd för deras arbete för att motverka efterfrågan av prostitution och öka kunskapen om människohandel för sexuella ändamål Bakgrund Länsstyrelsen i Stockholms län har genom regeringsbeslut 2009-04-08 fått i uppdrag att fördela medel till frivilligorganisationer för att stödja deras arbete i att motverka efterfrågan av prostitution och för att öka kunskapen om människohandel för sexuella ändamål i Sverige. Insatser under 2009 I juni 2009 utlyste Länsstyrelsen de första medlen om 2 000 000 kronor. Länsstyrelsen prioriterade särskilt ansökningar som avsåg informationsinsatser till ungdomar och allmänheten. Länsstyrelsen uppmanade också särskilt organisationer utanför storstadsregionerna att inkomma med ansökningar. 12 projektansökningar inkom till ett sammanlagt värde på 10 308 465 kr. Länsstyrelsen beaktade följande frågeställningar vid bedömningen av ansökningar: Vilken målgruppsmässig spridningspotential/potentiell effekt hos målgruppen projektet förväntas få? Om insatsen vänder sig till män, kvinnor, flickor och pojkar? Vilken geografisk spridning det enskilda projektet kan förväntas få? Genomförs informationsinsatsen lokalt/regionalt/nationellt? Total fördelning av informationsinsatser vad avser målgrupp och geografisk spridning. De ansökningar som i slutändan beviljats ska tillsammans få en så bra täckning som möjligt vad avser målgrupp och geografisk spridning i Sverige. Den sökandes kapacitet att genomföra projektet, rimlig budget i förhållande till vad den sökande vill genomföra samt relation av budget till hur mycket medel det finns att fördela totalt. Insatser som får ett direkt genomslag och som kan inledas utan uppstartsfas prioriteras. Projekt av strategisk betydelse, t.ex. insatser i särskilt prioriterade geografiska regioner, såsom Norrbotten. Baserat på ovanstående beviljades följande organisationer: Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet Baltic Fem Kvinnojourerna i Karlskrona och Karlshamn Kvinnojouren i Boden Serbernas Riksförbund i Sverige/Kvinnoorganisationen Individuell Människohjälp/Nätverket mot Trafficking Unifem Sverige 356 000 kr 143 000 kr 525 000 kr 200 000 kr 90 000 kr 247 000 kr 109 565 kr

12 (19) Följande organisationer fick avslag på sina ansökningar: Feminism and human rights Sveriges Kvinno- och tjejjourers Riksförbund Soroptimisterna Roks Tjejjouren i Malmö Let s Give Hope Slutredovisningen av projekten skulle inkomma senast den 20 januari 2011. Följande är en sammanställning av de redovisade resultaten och de faktiska kostnaderna: Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet (NBV) Insatser pågick under tiden: 2009-11-01 till 2010-12-01 Faktisk kostnad: 151 402 kronor NBV har haft som mål att genom föreläsningar och studiecirklar väcka intresse och ge kunskap inom området människohandel och prostitution. NBV har genomfört elva öppna föreläsningar och fyra skolföreläsningar. Detta har skett på elva olika orter runtom i Sverige. Föreläsningarna har varit kopplade till boken Torsksverige och studiematerialet till den boken. I vissa av deras avdelningar har studiecirklar startats och i andra har föreläsningarna inneburit att kontakter knutits mellan olika instanser och grupper som är intresserade av dessa frågor. Cirka 350 personer har nåtts genom öppna föreläsningar och cirka 500 personer i skolmiljö varav 200 lärare och resten elever. Även studiecirklar med 46 deltagare som deltagit i 328 studietimmar på temat prostitution och människohandel har startats. BalticFem Insatser pågick under tiden: 2009-10-01 till 2010-06-30 Faktisk kostnad: 144 158 kronor BalticFem genomförde 12 workshops i sex olika gymnasieklasser med samhällsvetenskaplig inriktning i Norrtälje samt anordnade ett seminarium där ytterligare gymnasieklasser och deras lärare närvarade (sammanlagt cirka 160 individer). De tre ämnen som diskuterades var: 1. Vet du var gränserna går? Alla parter i en sexuell relation måste samtycka - det ska kännas bra. Hela tiden. 2. Cynisk handel eller fritt företagande? Att diskutera människohandel för sexuella ändamål utan att nämna prostitution är hyckleri. 3. Sexualbrott på Internet.

13 (19) BalticFem träffade varje klass fler än en gång och kunde från den ena gången till den andra märka en attitydförändring och kunskapsinsiktsförändring under deras dialog med eleverna. Vidare kommer fyra killar från skolan att inom sitt projektarbete utforma ett workshopsprogram. BalticFem hjälpte dem med de kontakter och fakta som de eftersökte. Även två tjejer från skolan engagerade sig extra och deltog på en internationell konferens som BalticFem ansvarade för. Karlshamn och Karlskrona kvinnojourer Insatser pågick under tiden: 2009-11 till 2010-12-31 Faktisk kostnad: 313 205 kronor Projektet har haft ambitionen att nå ut till offentliganställda, såväl som ideellt arbetande och allmänheten. De uppnådde detta genom att anordna ett stort seminarium, en manifestation, en namninsamling i samarbete med Bodyshop, medverkan i olika mediainslag samt utbildningar, föreläsningar och information till olika målgrupper såsom skolor, kvinnojourer, tjejjourer, organisationer, politiker, landsting, BUP, socialtjänst och ett kommunalt skyddat boende i länet. De nådde uppskattningsvis över 800 personer. Tack vare genomförda utbildningar finns det numera kvinnojourer och ett kommunalt skyddat boende som kan ta emot personer utsatta för människohandel i länet. Kvinnojouren Boden Insatser pågick under tiden: 2009-11-01 till 2010-12-31 Faktisk kostnad: 105 045 kronor Kvinnojouren ville utvecklas för att få den kunskap som behövs för att kunna identifiera om det rör sig om människohandel och på bästa sätt kunna hjälpa de utsatta kvinnor och barn som de möter samt vara ett skyddat boende som har möjlighet att ta emot dessa kvinnor och barn. Dessutom ville kvinnojouren vara en resurs för kunskapsspridning och under projektets gång har de anordnat studiecirklar för kvinnojouren och socialförvaltningen och särskilda kvinnogrupper (vuxenskolan). De har även informerat socialförvaltningens personal om de konferenser kvinnojouren och delar av socialförvaltningens personal deltagit i. Samverkan mellan kvinnojouren och socialförvaltningen kommer att fortsätta efter projektet. Serbernas Riksförbund i Sverige/Kvinnoorganisationen (Serbernas RF) Insatser pågick under tiden: 2010-01 till 2010-09 Faktisk kostnad: 119 891 kronor Serbernas RF anordnade ett seminarium i Linköping för deras medlemmar från olika sammanslutningar runtom i landet samt medlemmar och intresserad allmänhet från Linköping. Syftet var att ge deltagarna grundläggande information om människohandel och prostitution och synliggöra problematiken samt ge dem grund till att själva söka vidare efter mer kunskap. De som närvarade från de olika

14 (19) sammanslutningarna runtom i landet hade i uppdrag att sprida enklare information och kunskap vidare till medlemmarna på hemmaplan. Informationsmaterial från Länsstyrelsen, samt material på serbiska om lagarna som rör sexhandel i Serbien m.m. användes som underlag för diskussion. Serbernas RF genomförde sedan en enkätundersökning som visade på gott resultat. De har även informerat andra organisationer såsom Serbiska ungdomsorganisationen, SIOS och skyddsvärnet. Även föreningens hemsida, medlemsblad och Facebook användes för att nå ut med information och kunskap. Individuell Människohjälp/Nätverket mot Trafficking (NmT) Insatser pågick under tiden: 100201-110131 Faktisk kostnad: 219 976 kronor NmT har genomfört 32 föreläsningar och workshops för slutna grupper på gymnasieskolor samt på utbildningar relaterade till turism runtom i Västra Götaland. Vidare har projektet hållit åtta föreläsningar för allmänheten. Nätverket har hållit föreläsningar och workshops för sammantaget cirka 740 skolelever samt för cirka 245 personer ur allmänheten. NmT har även hållit en föreläsning och en workshop för 50 lärare inom paraplyorganisationen Den globala skolan, i samarbete med Världskulturmuseet. NmT hade tidigare tagit fram ett studiematerial som under projektet har utvecklats, uppdaterats och designats om. NmT har även varit med och producerat utställningen De andra på Världskulturmuseet och har också producerat utställningen Destination: Såld på Bergsjöns Bibliotek, Tuve bibliotek och Frölunda Kulturhus. Utöver detta deltog projektets anställda i Sveriges Radios, Sveriges Televisions och Radiohjälpens kampanj Musikhjälpen 2010 Barn är inte till salu som ämnessakkunniga. De har efter detta deltagit i olika radioprogram och dagstidningar som sakkunniga. NmT deltog även med en monter på Taxiförbundets årliga konferens, där de informerade om hur taxibranschen kan arbeta mot människohandel och prostitution. UNIFEM Insatser pågick under tiden: 2009-11-01-2010-01-31 Faktisk kostnad: 109 565 kronor Målet med projektet var att anordna en konferens på europeisk nivå om människohandel riktad mot fackförbund inom Europafacket. Projektet drevs i samarbete med LO, ett antal svenska fackförbund och Svenska Institutet. Wanja Lundby-Wedin var inbjudande som ordförande både i LO och Europafacket och konferensen hölls i LO-borgen. Syftet var att uppmärksamma människohandel med fokus på efterfrågan, innefattande den svenska sexköpslagen. Ett utbildningsunderlag togs fram, bestående av rapporter, lagstiftning/konventioner, statistik och filmer och gavs till deltagarna på en CD-skiva. En kortare tryckt engelsk handbok om människohandel togs också fram. En stor rapport om konferensen skrevs sedan och spreds via deltagarna och samarbetspartnerna.

15 (19) Konferensen samlade cirka 60 personer från olika fackförbund, Europaparlamentet, Sveriges Riksdag, ILO och från ett flertal olika länder som Sverige, England, Danmark, Norge, Frankrike, Rumänien, Estland, Bulgarien, Portugal, Holland, Grekland och Österrike. Insatser 2010 Länsstyrelsen valde att under 2010 satsa på en enda stor nationell kampanj mot efterfrågan med en budget på 2 235 435 kronor. En kontakt togs med en reklambyrå som utan egen ersättning skulle hjälpa till att utforma kampanjen i samarbete med den frivilligorganisation som valdes ut för att driva kampanjen. En utlysning gjordes i februari 2010 där Länsstyrelsen prioriteringar var följande: Förslag på kampanj för att höja kunskapen och medvetandet gällande prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Förslag på kampanj som syns i det offentliga rummet som exempelvis dagspress, tv och andra medier. Sökande med rimlig budget i förhållande till vad den sökande vill genomföra. Förslag på kampanj med rimliga kostnader gentemot spridningseffekten. Förslag på kampanj av särskild strategisk betydelse. Förslag på kampanj med hög sannolikhet att nå allmänheten och framförallt grupper som saknar kunskap om människohandel och/eller annars är svåra att nå. Sökande med existerande nätverk som kan vara en tillgång. Sökande med kapacitet och/eller tidigare erfarenhet av att driva en kampanj samt med kunskap om människohandel och prostitution. Sökande frivilligorganisation med resurser för projektledning, kansli, lokaler etc. och kapacitet att driva kampanjen med en 50 % projektanställd. Sökande som är öppen för samarbete med en reklambyrå samt med andra frivilligorganisationer. Sökande med nationell förankring. Förslag på kampanj som kan inledas utan längre uppstartsfas och som kan genomföras och utvärderas senast per 31 december 2010. Nio organisationer sökte bidraget. Järfälla Tjejjour valdes ut som den organisation som skulle driva kampanjen. Följande organisationer fick avslag på sina ansökningar: Realstars ideell förening ECPAT Internationella Kvinnoföreningen Motala Fillipinska kultur- och fritidsföreningen i Botkyrka Västernorrlandsläns Nykterhetsförbund Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet

16 (19) Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund Soroptimisterna Järfälla tjejjour och den nationella kampanjen Under maj månad arbetade projektledarna från Järfälla tjejjour tillsammans med reklambyrån för att utveckla kampanjen. Det resulterade i en uppdelning av kampanjen i två delar. (För mer detaljerad information, texter, annonser, reportage, hemsidor etcetera, se Bilaga 11.) En sammanfattning följer nedan: Den första delen kom att kallas "Bordellen i Almedalen". Syftet var att väcka debatt kring efterfrågan på prostitution och människohandel samt att öka kunskapen om detsamma. Idén var att bygga en "bordell" och sätta upp denna på ett offentligt strategiskt ställe i Visby under Almedalsveckan 2010. Bordellen skulle visa hur verkligheten skulle kunna se ut och fungera som en mötesplats för sexköpare och sexköpsförespråkare. Men denna bordell var en plats där de blev informerade om konsekvenserna av sexköp och efterfrågan av Järfälla tjejjour. Informativa och uppseendeväckande broschyrer trycktes även upp och delades ut på plats till alla intresserade. Likaså publicerades även informativa och uppseendeväckande helsidesannonser i dagspress i samband med Almedalsveckan. Järfälla tjejjour fick mycket positiva reaktioner från de besökare som kom och många ändrade uppfattning och förstod konsekvenserna av sexköp och efterfrågan efter besöket på bordellen. Publiceringen i media gjorde att informationen inte bara nådde personer i Visby utan även i övriga delen av landet. Allt som hände inne i bordellen sändes live via webcam och visades på hemsidan www.bordellenialmedalen.se. Sociala medier användes för att nå ut brett, bland annat var facebook-sidan "Inte sexköpare" knuten till kampanjen där aktuell information lades upp. Genomslaget blev stort. Redan på Almedalens första dag medverkade Järfälla tjejjour i TV4 Nyhetsmorgon i en längre intervju kring sitt projekt. Detta följdes sedan av fler intervjuer och kampanjen uppmärksammades i ett 40-tal artiklar och etermedieinslag. Nästa kampanjdel hade målgruppen ungdomar mellan 15 och 20 år och syftet var framförallt att den skulle ha en förebyggande effekt. För att på bästa sätt nå ut till ungdomar valdes Internet som kampanjens forum. En internetsajt byggdes upp. Sajten hette flirtlicens.nu och tanken var att besökaren skulle försöka att få en flirtlicens. Hemsidan innehöll ett test där besökarna fick svara på frågor dels kring flirtning och dels kring sex mot ersättning. Svarade besökaren att han eller hon tyckte att det är okej skaffa sex mot ersättning kom det upp en varningstext som på ett informativt sätt berättade vad sex mot ersättning innebär och dess konsekvenser. Här fick besökaren också möjlighet att efter genomläsning gå vidare i testet. Ett sista steg innebar att besökaren skrev under fem påståenden kring sex mot ersättning, såsom att det är viktigt att ta ställning mot sexköp eftersom sex ska ske på lika villkor och vara ömsesidigt. Varje påstående hade en

17 (19) extraknapp som besökaren kunde trycka på för att få mer information om just det påståendet. Genom att utföra testet och skriva under dessa fem påståenden fick besökarna en flirtlicens som de kunde dela med sig av på Facebook. De fick även en personlighetsprofil kring flirtning baserad på svaren på de mer lättsamma frågorna. Sidan innehöll även statistik så att ungdomarna kunde se hur andra tänker och tycker kring flirtning. Detta för att locka till sig målgruppen. På sidan fanns även information om myter kring prostitution och människohandel samt länkar dit ungdomarna kan vända sig med frågor och för att söka hjälp. Flirtlicens. nu besöktes av 44 909 personer och 16 892 startade testet och 5478 tog flirtlicens. En oberoende utvärdering gjordes även av kampanjen som drog följande slutsatser: Kampanjdelarna Bordellen i Almedalen och Flirtlicens.nu bedöms genom sin utformning, timing, genomförande och utnyttjande av flera aktuella mediaformat på ett informativt sätt ha tydliggjort budskapet och bidragit till att påverka efterfrågan av prostitution och människohandel för sexuella ändamål och för att öka kunskapen om människohandel för sexuella ändamål. Beslut om fortsättning När kampanjen slutredovisades visade det sig att det fanns pengar kvar och Länsstyrelsen beslutade därför 2011-02-08 att Järfälla tjejjour (numera har de bytt namn till 1000 möjligheter) skulle få använda resterande 421 506 kronor för att sammanställa framtaget material under kampanjen, speciellt under kampanjdel flirtlicens.nu. Syftet är att materialet ska kunna användas som handledarmaterial för skolor, tjejjourer, ungdomsjourer och andra som utbildar målgruppen ungdomar 15-20 år. Handledarmaterialet kommer att bestå av en skrift och en handledartext.

18 (19) Ekonomisk redovisning Fördelade medel 2009 Länsstyrelsen i Stockholms län beviljades 2 000 000 kronor att fördela för 2009. Länsstyrelsens overheadkostnad uppgick till 47 000 kronor. Medel som har fördelats till statsbidragsansökningar uppgick till 1 670 565 kronor. 282 435 kronor fördes över till 2010 för att fördelas. Av de fördelade medlen om 1 670 565 kronor blev den faktiska kostnaden för samtliga projekt 1 132 193, vilket ger ett resultat på 538 372. Intäkter 2009 2 000 000 Från regeringen Utgifter 47 000 OH Länsstyrelsen Medel att fördela till statsbidrag 1 953 000 Fördelat under 2009 1 670 565 Överfört till budget 2010 282 435 Sökande 2009 som beviljades medel Totalt utbetalat för projekt Resterande Kvinnojouren Boden 105 045 94 955 Unifem 109 565 0 Kvinnojourerna i Karlshamn och Karlskrona 313 205 211 795 Baltic Fem 143 000 0 Serbernas Riksförbund i Sverige 90 000 0 NBV 151 402 204 598 Nätverk mot trafficking 219 976 27 024 TOTALT 1 132 193 538 372 Fördelade medel 2010 Länsstyrelsen i Stockholms län beviljades 2 000 000 kronor att fördela för 2010. 282 435 kronor fördes över från 2009 års medel. Länsstyrelsens overheadkostnad uppgick till 47 000 kronor. Länsstyrelsen i Stockholms län fördelade 2 235 435 kronor för kampanjen 2010. Av dessa användes 1 813 929 kronor. Resterande medel, 421 506, används till handledarmaterialet. Intäkter 2010 2 000 000 Från regeringen Överförda medel 2009 282 435 Utgifter 47 000 OH Länsstyrelsen Medel att fördela till statsbidrag 2 235 435 Fördelat under 2010 2 235 435

19 (19) Sökande 2010 som beviljades medel Totalt utbetalat för projekt Resterande Järfälla tjejjour 1813929 421 506 Järfälla tjejjour 421 506 0 Utgiftssidan kommer att justeras när alla kostnader har rapporterats in i ekonomisystemen under april-maj 2011. Återbetalning av överblivna medel till Kammarkollegiet för 2010 ska ske senast 31 maj 2011. Katarina Kämpe Länsöverdirektör Claes Lyckner Utvecklingsledare Tryggare återvändande Emma Stenberg Ribeiro Utvecklingsledare Stöd frivilligorganisationer Bilagor 1. Ett tryggare återvändande för personer utsatta för prostitution och människohandel i Sverige 2. Nationella riktlinjer för arbetet mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål 3-10. Reserapporter från möten i Schweiz, Rumänien, Italien, Finland, Nigeria och Serbien 11. Projektbeskrivning Järfälla tjejjour