DressCode ett slut eller en början?

PM 2003:08 DressCode ett slut eller en början? ett drama i sju akter

Förord Den svenska klädbranschen har i flera år försökt skapa en social märkning för sina butiker genom det fleråriga projektet DressCode men inte lyckats nå målet. Mats Wingborg, som producerar studier om internationell arbetsmarknad, fick Konsumentverkets uppdrag att granska varför. DressCode var ett väl genomarbetat förslag till oberoende kontroll av företag i de utvecklingsländer som tillverkar kläder åt Hennes & Mauritz, Lindex, KappAhl och Indiska. Även fler svenska klädföretag kunde ha anslutit sig till projektet. Ett lyckat resultat skulle givit de svenska konsumenterna en möjlighet att köpa kläder i förvissning om att deras köpval var till nytta och glädje inte bara för dem själva utan även för de människor som tillverkat kläderna. Mats Wingborg redovisar resultatet av granskningen i rapporten DressCode ett slut eller en början Ett drama i sju akter. Han medverkar som föredragande och leder diskussioner i seminarier o.d. om socialt ansvar. Han ingår också i en grupp som heter Context och har tel. 070 774 37 22 samt e-post adress mats@context.nu.

Innehåll Förklaring...4 Bakgrund...5 Metod...7 Akt 1: Mats Svensson, Industrifacket: "DressCode kunde inte leverera en oberoende granskning"...9 Akt 2: Sven Englesson, Handelsanställdas förbund: "Från början verkade idén bra, sedan förstod vi vad den innebar."...12 Akt 3: Renée Andersson, tidigare projektledare för DressCode, numera anställd vid Indiska: "Allt stupade på att facket sade nej"...13 Akt 4: Bosse Sundqvist, Fair Trade Center: "När facket hoppade av lämnade också vi skutan."...15 Akt 5: Petra Andersson, Palmecentret: "Facket påverkades av den internationella fackliga debatten."...16 Akt 6: Ingrid Schullström, Hennes & Mauritz: "Globala avtal kan aldrig ersätta oberoende kontroll."...17 Akt 7: Ann-Marie Heinonen vid KappAhl: "Det har varit lättare att arbeta i Norge."...19 Bedömning av argumenten och slutsatser för framtiden...20 Intervjuer...24 Skriftliga underlag...25 Bilaga...26 Dress Code ett slut eller en början? ett drama i sju akter PM 2003:08 ISBN 91-7398-832-4 Konsumentverket 2003 Konsumentverket/KO PM 2003:08 3 (29)

Förklaring DressCode var ett förslag till oberoende kontroll av de företag i fattiga länder som tillverkar kläder åt Hennes & Mauritz, Lindex, KappAhl och Indiska. Även fler svenska klädföretag kunde ha anslutit sig. Denna studie handlar om varför DressCode aldrig sjösattes och vilka motiv och argument olika aktörer hade. Studien granskar också vilka vägar som nu kan vara framkomliga. Studien består i huvudsak av intervjuer med sju personer som berättar sin version av samma händelseförlopp. Det blir likt ett modernt drama en historia som gång på gång rullas upp, men varje gång i en ny tonart. Konsumentverket/KO PM 2003:08 4 (29)

Bakgrund Under 1999 startade kampanjen Rena Kläder, Hennes & Mauritz, Lindex, KappAhl och Indiska Projektet för oberoende kontroll av klädtillverkning. Syftet var att förbättra arbetsförhållandena i beklädnadsindustrin, framförallt bland leverantörer till de svenska klädföretagen. Inom projektets ram tillsattes en pilotstyrelse med representanter från klädföretag, mänskliga rättighetsorganisationer och fackföreningar. Pilotstyrelsen tog initiativ till ett antal studier för att testa oberoende kontroller och revisioner av leverantörerna och klädföretagen. Utifrån studierna togs ett förslag fram till uppförandekoder (krav som klädföretagens leverantörer skulle efterleva) och kravspecifikation (som riktade sig till klädföretagen). Förslaget fick namnet DressCode. DressCodes uppförandekod grundade sig på FNs mänskliga rättigheter, däribland FNs konvention om barnets rättigheter och centrala ILO-konventioner (enligt version 2001-11- 15 av förslaget till DressCode). Uppförandekoderna var i flera avseenden mer omfattande än ILOs kärnkonventioner, bland annat innehöll koderna krav på skäliga löner, skälig arbetstid, säker och hälsosam arbetsmiljö och en skyldighet för leverantörerna att i första hand erbjuda fast anställning DressCode skulle vara en förening öppen för svenska ideella organisationer, fackförbund och konsumentorganisationer. DressCode skulle i sin tur äga det icke vinstdrivande bolaget DressCode Kontroll, vars syfte skulle vara att ansvara för den oberoende kontrollen av klädföretagens leverantörer. Kontrollkommittén inom DressCode Kontroll skulle bestå av personer utan personlig bidning till klädföretagen eller deras leverantörer. Personerna i kontrollkommittén skulle utses vid DressCodes årsmöte. Svenska klädföretag skulle kunna teckna avtal med DressCode Kontroll. Den första kontrollen skulle göras på det svenska huvudkontoret för att se om ett ledningssystem för uppförandekoden hade införts av företaget. Nästa steg skulle bestå i att kontroller skulle utföras både på huvudkontoret och hos ett urval av de största leverantörerna. Vid godkännande av dessa kontroller skulle företagen kunna tala om för kunder och aktieägare att de tecknat avtal med DressCode och lät utsätta sig för en oberoende kontroll för ständiga förbättringar. I ett tredje steg skulle en bredare kontroll genomföras hos ett större antal leverantörer. Svenska klädföretag skulle i sina butiker kunna informera om att de tecknat avtal med DressCode Kontroll. Om klädföretagets leverantörer efter förnyad kontroll inte visat sig uppfylla DressCodes uppförandekoder och om leverantörerna inte heller vidtog åtgärder i en process för ständiga förbättringar, skulle rätten att få använda DressCodes emblem tas bort. Organisationen DressCode skulle finansieras av ideella och statliga i medel utan koppling till klädföretagen. Däremot skulle de medverkande klädföretagen betala en avgift till Konsumentverket/KO PM 2003:08 5 (29)

DressCode Kontroll, den avgiften skulle finansiera kontrollerna. Ett enskilt klädföretag skulle dock inte få stå för mer än hälften av intäkterna för DressCode Kontroll under två år i rad. Förslaget till DressCode diskuterades kontinuerligt av pilotstyrelsen, för formuleringarna i förslaget stod projektledaren Renée Andersson. Företrädare för en rad organisationer deltog i diskussionerna för att utforma förslaget däribland LO, Industrifacket, Handelsanställdas Förbund, Rädda Barnen, ABF, Lutherhjälpen, Röda Korset, Fair Trade Center och de fyra klädföretagen. Pilotstyrelsen skickade under 2001 ut en enkät till en stor mängd svenska klädföretag. Tio svarade, däribland de fyra i projektet. Alla ville utsätta sig för oberoende kontroll, ett av företagen vill dock veta mer innan de bestämde sig. Förslaget till DressCode finns utförligt presenterat i promemorian DressCode Uppförandekod för klädbranschen. I promemorian ingår bland annat förslag till ledningssystem, uppförandekoder, kontroll vid anslutning och förslag till stadgar ii. Förslaget är daterat den 2 maj 2001. En revidering av förslaget till uppförandekoder genomfördes dock den 15 november 2001. Det är till detta reviderade förslag som denna studie hänvisar. * * * Trots tre års intensivt arbete, trots stort engagemang från klädföretag och en rad organisationer, trots ekonomiska satsningar från alla inblandade parter kom DressCode aldrig att sjösättas. Varför? Det är föremålet för denna studie. Närmare bestämt ställs två frågor i studien: 1) Vad hände? Varför kom DressCode aldrig att förverkligas? 2) Vilken kritik hade de inblandade parterna av DressCode? Vilka motiv låg bakom agerandet? Konsumentverket/KO PM 2003:08 6 (29)

Metod Underlaget för denna rapport består som tidigare nämnts av sju intervjuer, dessutom av ett antal skriftliga källor. I ett slutkapitel dras vissa slutsatser. Men somliga frågor förblir oklara därför att de olika intervjuerna ger olika beskrivningar som inte helt överensstämmer. Tre av intervjuerna har varit betydligt längre än de övriga och har genomförts genom direkta möten med de intervjuade. Det gäller intervjuerna med Mats Svensson, internationell handläggare på Industrifacket, Renée Andersson, tidigare projektledare inom Dress- Code och Ingrid Shullström, chef för miljö och socialt ansvar på Hennes & Mauritz. Dessa intervjuer har också genomförts på ett speciellt sätt. De intervjuade har avkrävts tilläggs- och ändringsförslag av texterna. Det som här publicerats är den text som de själva godkänt och med de egna ändringarna införda iii. Med Mats Svensson, från Industrifacket, har även en uppföljande telefonintervju genomförts. Renée Andersson har vidare lämnat synpunkter på avsnittet Bakgrund. Det finns mot denna bakgrund anledning att särskilt tacka tre personer för att studien har kunnat komma till Mats Svensson, Renée Andersson och Ingrid Schullström de har utan knot offrat flera timmar av sin arbetstid. Övriga fyra intervjuer har genomförts med Sven Englesson (Handelsanställdas förbund), Bosse Sundqvist, (Fair Trade Center), Petra Andersson, (Olof Palmes Internationella Centrum) och Ann-Marie Heinonen (KappAhl). Samtliga dessa intervjuer har utförts på telefon. De intervjuade har per mejl fått se texten och fått möjlighet att komma med korrigeringar. De har dock inte avkrävts ändringsförslag men Petra Andersson vid Palmecentret, Bosse Sundqvist från Fair Trade Center och Ann-Marie Heinonen från KappAhl har inkommit med ändringsförslag. Läsaren bör uppmärksamma att intervjutexterna enbart speglar de intervjuades uppfattning. En bedömning av deras argument finns i kapitlet Bedömning av argumenten och slutsatser för framtiden. Slutsatserna i rapporten består framför allt av en genomgång av de argument som de olika aktörerna använt i diskussionen om DressCode. I vissa fall sker en viss värdering av argumentens hållbarhet och relevans. Vidare analyseras vilka vägar som nu är framkomliga efter DressCodes kollaps. Längst bak i studien finns en förteckning av genomförda intervjuer och det bakgrundsmaterial som använts. Erfarenheter från denna typ av studier är att det alltid finns ytterligare personer som anser att även de borde ha blivit intervjuade. Och visst kunde fler personer ha hörts och fler frågor ha behandlats. Men uppgiften att ta fram studien har haft starka tidsbegränsningar. Studien är finansierad av Konsumentverket och för att skriva den har det funnits ett arvode som motsvarar ersättningen för fem arbetsdagar. Konsumentverket/KO PM 2003:08 7 (29)

Kerstin Kjellman vid Konsumentverket har fått möjlighet att lämna synpunkter på en första version av hela studien. Den har även genomgått Contexts kvalitetsgranskning iv. Granskningen har utförts av Jocke Nyberg. Konsumentverket/KO PM 2003:08 8 (29)

Akt 1: Mats Svensson, Industrifacket: DressCode kunde inte leverera en oberoende granskning Mats Svenssons, internationell handläggare på Industrifacket, drogs in i arbetet kring DressCode sommaren 2000 när han efterträdde Henning Carlson på Industrifacket. Då hade arbetet i referensgruppen redan pågått i två år. Referensgruppen kring DressCode avslutade sitt arbete våren 2001. Då publicerades förslaget DressCode Uppförandekod för klädbranschen, skrivet av projektledaren Renée Andersson. Mats Svensson och representanten från Handelsanställdas Förbund (Sven Englesson) uppfattade att förslaget skulle gå ut på remiss till berörda aktörer. Industrifacket och Handels skrev så småningom också ett remissvar, men då hade projektledaren redan distribuerat ändringsförslag av rapporten som stärkte DressCodes uppförandekod genom att tydligare betona de grundläggande ILO-konventionerna bland de kriterier som leverantörer inom klädbranschen skulle uppfylla. Samtidigt gjorde Industrifacket och Handels klart att de fackliga organisationerna i detta skede inte kunde inleda förhandlingar med de berörda klädföretagen kring DressCode. Skälet var att Industrifacket och Handels inte ansåg sig ha mandat från de anställdas organisationer i Syd att bedriva sådana förhandlingar, något som man inte heller ansåg att några svenska NGO:s hade. Samtidigt, hävdar Mats Svensson, väntade Industrifacket på ett slutförslag från DressCode. Han menar att det därför är felaktigt att hävda att Industrifacket hoppade av DressCode. Något sådant avhopp skedde aldrig, enligt honom. I själva verket, väntade Industrifacket, vid den tidpunkten, på ett slutförslag från projektledaren, som aldrig kom. Något som försvårade möjligheterna för att komma vidare var att oenigheten om processen ledde till personliga motsättningar mellan de fackliga företrädarna och projektledningen. Det blev alltför mycket pajkastning, vilket skadade förtroendet mellan aktörerna, säger Mats Svensson. Sedan DressCode blev ett vilande projekt har Mats Svenssons kritik mot DressCode tilltagit. Det betyder att det blivit ännu mer orealistiskt att försöka ta upp DressCode igen. Mats Svenssons kritik av DressCode grundar sig på tre punkter: 1. Enligt DressCode-förslaget skulle organisationen DressCode äga det oberoende och icke vinstdrivande bolaget DressCode Kontroll. DressCode Kontroll skulle utföra den oberoende kontrollen av leverantörerna. Kontrolltjänsterna skulle säljas till klädföretagen till självkostnadspris. Enligt Mats Svensson bör dock inte ett sådant system benämnas som oberoende kontroll. DressCode Kontroll skulle nämligen, enligt honom, vara beroende av att företagen köper deras tjänster. DressCode Kontroll skulle därför inte kunna ställa större krav än vad klädföretagen skulle kunna acceptera. Mats Svensson menar att det är en uppenbar risk att de fackliga organisationerna skulle kunna hamna i en situation där man ger företagen en legitimitet som man inte kan garantera. 2. DressCode skulle fixera en bestämd kravnivå gentemot leverantörerna. Enligt Mats Svensson tyder facklig erfarenhet på att bra och innehållsrika uppförandekoder förbättrat Konsumentverket/KO PM 2003:08 9 (29)

arbetsvillkoren på leverantörsföretagen, men att de inte lett till bildande av lokala fackliga organisationer i någon större utsträckning. Detta innebär att man inte skapar incitamentet för att de anställda själva följer upp och arbetar med att ytterligare förbättra arbetsvillkoren. Tydliga tendenser visar att det blir svårt för de anställda att höja sig över den fastslagna ribban, menar Mats Svensson. Därför anser Industrifacket att globala avtal tecknade mellan kläd- och textilföretag och de globala fackliga yrkesinternationalerna är ett bättre alternativ. De globala avtalen är ramavtal som innehåller miniminormer. De globala avtalen ska i sin tur anpassas till nationella och lokala förhållanden genom förhandlingar mellan fack och arbetsgivare på respektive nivå. 3. Alla aktörer inom DressCode skulle beläggas med tystnadsplikt när ny information kom fram från DressCode Kontroll. Det skulle försätta de fackliga organisationerna i en omöjlig situation. Den fackliga strategin bygger, enligt Mats Svensson, på att först försöka nå resultat förhandlingsvägen. När inte det går försöker man istället skapa tryck genom opinionsbildande aktioner, bland annat genom att försöka nå ut med kritiken i massmedia. Fackföreningsrörelsen kan och ska inte binda sig vid att hålla tyst om missförhållanden i företag, säger Mats Svensson. Särskilt problematisk blir tystnadsplikten när den innebär att det inte ens går att föra en dialog med lokalt fackligt aktiva på de berörda företagen. Som synes är ett skäl till att Mats Svensson blivit mer kritisk till DressCode att framväxten av allt fler globala avtal framstår som ett långt bättre alternativ. Enligt Mats Svensson bör den fackliga huvudlinjen vara att utveckla världsomspännande avtal och förmå ILO v, eller andra globala organ att inta rollen som utbildare och övervakare av att internationella överenskommelser och avtal efterlevs: Den största fördelen med globala avtal är att de skapar förutsättningar för, och stimulerar lokal facklig verksamhet. Däremot finns inget som tyder på att företagens ensidigt antagna uppförandekoder eller etisk märkning stärkt lokal facklig verksamhet. Även om etiska koder slår fast rätten att bilda fackliga organisationer så saknar många anställda i företag i utvecklingsländer kunskap om vad facklig verksamhet innebär. De måste få kunskap från andra fackligt aktiva. Därför är kontakten med yrkesinternationalerna, som ofta har regionala kontor, viktig, säger Mats Svensson. En vanlig invändning mot Mats Svenssons resonemang är att facklig verksamhet saknas på många företag i utvecklingsländer eller att de fackföreningar som finns inte fungerar i praktiken. Mats Svensson håller med om detta, men tror ändå inte att etiska och sociala emblem är en framgångsrik väg för att förbättra arbetsvillkoren och de ger definitivt inte de anställda ett ökat inflytande över den egna arbetssituationen. Han hävdar att erfarenheten visar att långsiktigt hållbara förändringar kräver lokal facklig medverkan: Genom lokala fackliga organisationer får du också en kontroll inifrån från de anställda själva, hävdar Mats Svensson. Mats Svensson medger samtidigt att fackföreningsrörelsen har ett pedagogiskt problem. Idag sker flera initiativ för att förbättra arbetsvillkor och miljö i fattiga länder. Många organisationer arbetar med påtryckningar med hjälp av olika metoder. Bara i Sverige finns Konsumentverket/KO PM 2003:08 10 (29)

bland annat Fair Trade Center, Rena Kläder, Swedwatch, Amnesty Business Group, Amnestys fackliga grupp, Attac:s företagsgrupp etc: Facket måste noga fundera över roll, uppgift och ansvarsfördelning innan man går in i ett samarbete med andra organisationer. Men facket bör vara försiktigt med att låna sitt namn åt olika kampanjer. Samtidigt gäller det att förhindra att facket uppfattas som passivt. Mats Svenssons slutsats är att facket måste ha en dubbel strategi: Facket ska utveckla globala avtal och trycka på ILO för att få bättre globala normer på arbetsmarknaden. Samtidigt ska man bedriva en aktiv dialog och samarbeta med andra initiativ, ofta är ju målen desamma även om metoderna skiljer sig åt. Det viktiga är att man har klart för sig vilka olika roller man har som NGO och som facklig organisation. Ett bra exempel på detta är den arbetsansvarsfördelning som finns inom den svenska Rena Kläder Kampanjen. En av Mats Svenssons slutsatser är att han ställer sig frågande till social märkning. Ingen märkning i världen kan garantera att produkterna är producerade på ett socialt acceptabelt sätt. Han medger att den kritiken även drabbar en organisation som Rättvisemärkt. Särskilt kritisk är han till idén att sänka ribban inom en organisation som Rättvisemärkt för att kunna sänka priserna på varorna och öka försäljningen. Då blir drivkraften i projektet en affärsidé och den ursprungliga idéen och de ursprungliga målen av underordnad betydelse, säger Mats Svensson. Konsumentverket/KO PM 2003:08 11 (29)

Akt 2: Sven Englesson, Handelsanställdas förbund: Från början verkade idén bra, sedan förstod vi vad den innebar. Sven Englesson, handläggare vid Handels, deltog från början i den arbetsgrupp vars arbete så småningom ledde fram till förslaget om DressCode. Han berättar att han inledningsvis var mer positiv till arbetet. Från början tyckte jag att idén lät bra. Att det verkligen skulle kunna bli något. Men ju djupare vi kom in i arbetet, desto svårare insåg jag att det skulle bli. Mot slutet var jag orolig för att vi skulle hamna i någon styrelse och sedan få kritik från media det vill säga att vi skulle ha godkänt företag genom etisk märkning samtidigt som missförhållanden på företagen blev uppenbara. Huvudskälet, enligt Sven Englesson, till att arbetet gick snett var att det inte fanns något sätt att få en fungerande oberoende kontroll: Vi hittade aldrig något bra system för det. De föreslagna kontrollanterna skulle ha blivit ekonomiskt beroende av klädföretagen. Sven Englesson hävdar att mycket gick snett under slutperioden av DressCodes arbete, det blev mycket påhopp och personliga motsättningar. Han har dock inte blivit generellt negativ till etisk märkning av produkter. Däremot anser han att märkning i första hand bör kopplas till globala avtal slutna mellan klädbolag och fackliga yrkesinternationaler. Den bästa formen av kontroll utförs, enligt Sven Englesson, av lokala fackliga klubbar. Han medger dock att det är ett problem att lokal facklig verksamhet saknas på många företag, särskilt i utvecklingsländer. Konsumentverket/KO PM 2003:08 12 (29)

Akt 3: Renée Andersson, tidigare projektledare för DressCode, numera anställd vid Indiska: Allt stupade på att facket sade nej. Renée Andersson menar att DressCode aldrig kunde förverkligas därför att facket sade nej. Det definitiva brottet kom i samband med ett möte den 6 december 2001 när förslaget om DressCode skulle diskuteras. Redan innan mötet kom Industrifacket och Handels tillsammans in med en skrivelse där de deklarerade att de varken trodde på uppförandekontroller eller oberoende kontroll. Därmed blev det i praktiken omöjligt att driva DressCode vidare. Renée Andersson reagerade särskilt på att facket formulerade dessa åsikter i slutskedet av ett projekt som hade pågått i tre år: Och på att de varit med i Kampanjen Rena Kläder sedan 1996, vilket gör drygt fem år. ( De är fortfarande med i Kampanjen Rena Kläder. Clean Clothes Campaign finns i elva europeiska länder sedan 1986. Två av CCC:s fyra hörnstenar och krav är just uppförandekod och oberoende kontroll. ) Renée Andersson ställer sig frågande inför mycket av den kritik som de fackliga företrädarna formulerat. Att förslaget inte tydligt skulle innehålla ILO:s kärnkonventioner är exempelvis felaktigt. Tvärtom reviderades ett första utkast till DressCode så att ILO:s kärnkonventioner kom ännu tydligare till uttryck: DressCode-förslaget innehåller alltså 7 av 8 kärnkonventioner vi samt minst 4 till, då löner, arbetstid, riktiga anställningar och hälso- och säkerhetsfrågorna finns med. Renée Andersson anser vidare att de fackliga organisationerna har fel när de hävdar att kontrollmekanismen inom ramen för DressCode inte skulle vara oberoende. Kontrollkommittén skulle utses av de medverkande aktörerna, det vill säga den oberoende organisationen DressCodes styrelse, och kunna agera fritt utifrån det förtroendet. Företagen skulle inte ha möjligt att styra vilka leverantörer som skulle kontrolleras, vad som skulle betonas i kontrollerna (inom ramen för de uppställda normerna), hur kontrollrapporterna skulle utformas. Kontrollkommittén skulle ha full insyn i samtliga rapportdokument. Renée Andersson menar att detta uppfyller kraven på oberoende. Däremot skulle förstås DressCode vara beroende av företagens frivilliga medverkan och företagens vilja att också betala för kontrollsystemet. Men, undrar Renée Andersson, vem skulle annars betala för kontrollen?. Förslaget är dessutom utformat så att inget företag får stå för mer än högst 50 procent av DressCode Kontrolls årsomsättning. Renée Andersson ställer sig likaledes oförstående till kritiken att kontrollkommittén inom ramen för DressCode skulle ha tystnadsplikt: Kontrollkommitténs uppgift skulle vara att övervaka att leverantörerna förändrades i rätt riktning. Om missförhållanden uppstod skulle kommittén kunna rekommendera DressCode att svenska klädföretag borde bli ifråntagna möjligheten att använda etiketten DressCode. Däremot skulle endast kommittén ha full insyn i alla kontroller. Om alla enskilda fall skulle bli offentliga inom Dress- Code så skulle leverantörer och inköpande företag hängas ut, även om förbättringar genomfördes. En sådan kontrollmekanism skulle göra att det blev omöjligt att få med de svenska klädföretagen. Det fackliga kravet på öppenhet skulle alltså omöjliggöra ett fungerande kontrollsystem. Konsumentverket/KO PM 2003:08 13 (29)

Renée Andersson hävdar att det är felaktigt att kalla DressCode för ett förslag om etisk eller social märkning. Idén har aldrig varit att några kläder skulle märkas. Däremot skulle företagen kunna skylta med att de utsatte sig för oberoende kontroll genom DressCode och i butikerna skulle det finnas information om DressCode. Inte heller skulle DressCode vara en garant för att mänskliga rättigheter alltid efterlevdes i alla produktionsled. Någon sådan garanti går aldrig att ge. Det är omöjligt att med hundraprocents säkerhet kontrollera alla kedjor i produktionen, dessutom måste vi ge företagen tid för att genomföra förbättringar. Vad skylten DressCode skulle visa var istället att leverantörerna rörde sig i rätt riktning och att det svenska klädföretaget använde sig av ett oberoende kontrollsystem. Nu hävdar Industrifacket och Handels att globala avtal är en bättre lösning än DressCode. Renée Andersson är skeptisk. Hon anser att de globala avtalen saknar konkretion och kontrollmekanismer. Hon tvivlar på att de globala avtalen får någon som helst betydelse på leverantörsföretag där fackliga organisationer saknas eller där den fackliga verksamheten inte fungerar. Renée Andersson menar dessutom att system för att förbättra arbetsvillkoren hos leverantörer inom klädbranschen inte bör vara alltför storskaliga: Detta är något nytt och vi måste börja i begränsad skala för att få det att fungera. Renée Andersson avslutar med att säga: Vi lever i en ny tid. Vi måste pröva nya metoder för att förbättra villkoren i företagen. Vi måste också vara beredda att ta risker. Det gör företagen. Förslag som DressCode skulle kunna leda till att de svenska företagen förlorade viktiga leverantörer. Andra aktörer måste också vara beredda att ta risker. Konsumentverket/KO PM 2003:08 14 (29)

Akt 4: Bosse Sundqvist, Fair Trade Center: När facket hoppade av lämnade också vi skutan. DressCode dog därför att de fackliga organisationerna inte vill fortsätta arbetet. För oss stod detta klart vid ett möte med bland annat fackliga företrädare och Palmecentret den 25 mars 2002. Vi drog omedelbart konsekvenserna och lämnade projektet. Fair Trade Center kan inte ingå i sådant projekt om inte de fackliga organisationerna också ingår. Ett primärt syfte för oss är att stödja uppbygget av fackliga organisationer i utvecklingsländer, därför måste vi ha de fackliga organisationerna med i samarbetet. In i det längsta kämpade vi för att sy ihop en kompromiss. Vi hade också stor hjälp av Palmecentret som stödde oss. Men till slut stod det klart att vi inte kunde komma vidare. Vi har aldrig riktigt förstått varför de fackliga organisationerna inte kunde stödja Dress- Code. Vi har hört många olika argument från formfrågor till flera olika sakskäl. Vi har ansträngt oss för att följa argumentationen, men det har varit svårt. Några kritiska synpunkter från de fackliga organisationerna gällde att kontrollen av leverantörerna inte borde finansierats genom avgifter från klädföretagen och att alla kritiska synpunkter på leverantörernas verksamhet skulle vara offentliga. När det gällde både dessa synpunkter utropade vi: bra låt oss diskuetra era förslag! Vi tog upp en belgisk idé om att låta kontroller betalas via en liten promilleandel som avsätts i kollektivavtalen och vi hävdade att full offentlighet vore önskvärd. Trots detta lyckades vi inte föra diskussionen framåt. Vi förstod aldrig varför. Den fackliga linjen för närvarande är att sluta globala avtal mellan den fackliga textilinternationalen och klädföretagen. Det tycker vi är bra. Vi välkomnar fackliga avtal. Men globala avtal är inte tillräckliga. På 90 procent vii av leverantörsföretagen saknas fungerande fackföreningar, dessutom saknar de globala avtalen en kontrollmekanism. Medvetna kunder i Sverige kräver en bättre kontroll. (Fair Trade Center är en ideell förening vars syfte är att främja rättvis handel, detta sker framför allt genom att försöka påverka svenska företags agerande i utvecklingsländer.) Konsumentverket/KO PM 2003:08 15 (29)

Akt 5: Petra Andersson, Palmecentret: Facket påverkades av den internationella fackliga debatten. DressCode blev aldrig något därför att de fackliga organisationerna inte vill delta. De deltagande organisationerna beslöt gemensamt att inte fortsätta driva projektet DressCode vidare när de fackliga organisationerna Handels och Industrifacket inte hade intresse av att vara med i arbetet. Även om Palmecentret var positivt till DressCode som idé, såg vi ingen framtid i projektet utan ett samarbete med fackföreningarna eftersom vi såg det som en förutsättning för att DressCode skulle fungera. Jag tror att den viktigaste orsaken till att de fackliga organisationerna valde att stå utanför var att det hade kommit igång ett policyarbete kring frågor om etisk och social märkning etc inom den internationella fackföreningsrörelsen, det vill säga inom yrkesinternationalerna och Fria Fackföreningsinternationalen. De svenska fackliga organisationerna ville agera i samklang med denna övernationella policy och ville därför avvakta för att se hur den kom att utvecklas. (Olof Palmes Internationella Centrum är arbetarrörelsens organisation för internationellt utvecklingssamarbete och opinionsbildning. Palmecentret grundades av LO, KF och socialdemokratiska partiet. Palmecentret deltog i diskussionerna under slutfasen av DressCode-projektet.) Konsumentverket/KO PM 2003:08 16 (29)

Akt 6: Ingrid Schullström, Hennes & Mauritz: Globala avtal kan aldrig ersätta oberoende kontroll. Ingrid Schullström chef för miljö och socialt ansvar på Hennes & Mauritz pekar på två orsaker till att DressCode föll på mållinjen efter tre års ansträngningar. För det första att facket, i detta fall Industrifacket och Handels, inte ställde sig bakom förslaget. Även LO avvisade det. Deras motivering då handlade mycket om formfel, förslaget gick ut på remiss men facken ansåg att svaren inte beaktades tillräckligt och att det inte gick ut en slutversion för godkännande efter ändringar. Vi hade fått uppfattningen att vi hela tiden varit överens. Det trodde vi även inför det sista mötet när det stod klart att facket inte längre ville vara med. För det andra verkade det som om de fackliga organisationerna plötsligt bytte strategi. De ville ha globala avtal istället för DressCode. Ingrid Schullström sticker inte under stolen med att hon var besviken över det fackliga agerandet. Under de tre år som mötena pågick var de fackliga representanterna tämligen passiva. Och sedan när ett förslag till sist blev klart då ville de inte längre vara med. Kanske, säger Ingrid Schullström, hade det varit möjligt att komma vidare även utan de fackliga organisationerna, särskilt med tanke på att Palmecentret länge stödde förslaget. Till sist skulle det dock visa sig att det faktum att facket stod utanför påverkade DressCodes legitimitet, finansiärerna uteblev och det fanns inte ekonomiska resurser för att dra igång DressCode. Ingrid Schullström hävdar att ett avgörande skäl för att Hennes & Mauritz stödde Dress- Code var att man ville visa konsumenter att företaget bedrev ett uthålligt arbete för att förbättra arbetsvillkoren hos leverantörerna. Därför var det också viktigt med oberoende verifikation av det egna kontrollarbetet, det skulle ge företaget ökad trovärdighet. Visst skulle företagen vara med och betala för DressCode, men Ingrid Schullström anser ändå att de föreslagna kontrollerna förtjänade att kallas oberoende. För det första skulle de initiala kostnaderna och den sammanhållande administrationen inom DressCode inte finansieras av företagen (utan genom statligt stöd). För det andra skulle företagen betala en klumpsumma för all inspektionsverksamhet. Det skulle aldrig vara frågan om att företagen beställde enskilda inspektioner. Företagen skulle överhuvudtaget inte styra var kontrollerna skulle genomföras. Ingrid Schullström understyrker att DressCode inte skulle garantera att missförhållanden bland leverantörerna aldrig förekom. Det viktiga var den långsiktiga processen mot fortsatta förbättringar. Tanken var också att kraven riktade mot leverantörerna successivt skulle trappas upp. Konsumentverket/KO PM 2003:08 17 (29)

Angående den föreslagna tystnadsplikten för kontrollkommittén menar Ingrid Schullström att det var rimligt att endast den övergripande bedömningen skulle publiceras och inte alla detaljer: Vi ville ju få med fler klädföretag företag som skulle betala för att få vara med. Då måste man också ge företagen ett visst erkännande om man bedriver ett seriöst kontrollarbete. Det skulle vara orimligt att enskilda misslyckande skulle leda till offentlig kritik. Ingrid Schullström berättar att hon nyligen avvisat ett förslag till globalt avtal som presenterats av den fackliga textilinternationalen. Förslaget hade utarbetats av fackliga företrädare utan någon dialog med Hennes & Mauritz. Det betyder inte att Hennes & Mauritz säger nej till globala avtal. Tvärtom håller företaget dörren öppen. För Ingrid Schullström utgör dock inte globala avtal ett alternativ till DressCode: Det är två helt olika saker, som inte har med varandra att göra, globala avtal kan aldrig ersätta det som DressCode stod för, säger Ingrid Schullström Enligt Ingrid Schullström hade DressCode en sammansättning av olika organisationer och en oberoende kontroll som borgade för att förslaget skulle respekteras av alla grupper. Detta kan inte globala avtal leverera. Där saknas kontrollsystem. Många grundfrågor hänger i luften: Vi ställer oss tveksamma till att det finns resurser och personal för att klara de åtaganden man åtar sig från fackens sida i förslaget de lagt fram. Skälet, säger Ingrid Schullström till att vi satt med i DressCode var att förslaget skulle ge oss en ökad trovärdighet, någon sådan ökad trovärdighet, i konsumenternas ögon, skulle vi knappast uppnå med globala avtal. Möjligen, tillägger Ingrid Schullström, skulle vi kunna hitta områden där vi och facken kan samarbeta för att uppnå bättre resultat, till exempel när det gäller utbildning i fackliga frågor. Ingrid Schullström är därför öppen för att diskutera nya former för globala avtal. Men hon är också intresserad av förslag i DressCodes anda: Egentligen vore det ännu bättre med ett kontrollsystem på europeisk nivå. Hennes & Mauritz har bara cirka tio procent av sin försäljning i Sverige. Därför har jag intresserat mig för det förslag som formulerats av Fair Wear Foundation i Holland, kanske kan det vara en väg framåt för att åstadkomma ett oberoende kontrollsystem på europeisk nivå. Men det återstår att se. Enligt Ingrid Schullström visar sammanfattningsvis erfarenheterna av DressCode och de övriga initiativen i Schweiz, Holland, Frankrike och England att det inte råder någon brist på idéer, men på samordning. Konsumentverket/KO PM 2003:08 18 (29)

Akt 7: Ann-Marie Heinonen vid KappAhl: Det har varit lättare att arbeta i Norge. Facket satte sig emot DressCode och jag var inte särskilt imponerad av deras argument. De hade deltagit i arbetet med DressCode i tre år och de var med i kampanjen Rena Kläder som förordar oberoende kontroll. Så plötsligt trodde de inte längre att oberoende kontroll var möjligt. Nu driver de svenska fackliga organisationerna att de istället vill ha globala avtal. Huruvida det är en bra väg beror helt på hur avtalen kommer att se ut. Men även globala avtal kräver någon form av kontroll och vem ska sköta den? Från KappAhls sida fortsätter vi dock arbetet. I Norge, där vi har 75 butiker, har det varit lättare att arbeta än i Sverige. Där har vi gått med i Initiativ for etisk handel viii, som i stora drag liknar DressCode. I Norge står både fackföreningsrörelsen och arbetsgivarna bakom förslaget, det har givit en helt annat stabilitet. Men visst kändes det trist att få börja om från början. På europeisk nivå är vi aktiva i ett projekt som drivs av branschorganisationen Foreign Trade Association (FTA). Avsikten med projektet är att utveckla en metod där inspektioner utförs av certifierade revisionsbyråer och där resultatet av inspektionerna ska matas in i en databas som kan användas av de aktörer som är anslutna. Konsumentverket/KO PM 2003:08 19 (29)

Bedömning av argumenten och slutsatser för framtiden Det är inte särskilt fruktbart att fortsätta reda ut varför DressCode misslyckades. Frågan är fortfarande inflammerad och rör upp starka känslor bland flera av de inblandade. Brytpunkten uppstod när Industrifacket och Handels deklarerade sin negativa inställning till DressCode under slutet av 2002, försöken därefter att sy ihop en kompromiss var lönlösa. Industrifacket och Handels framförde sin kritik genom att lämna in ett remissvar ix som skarpt kritiserade DressCode, bland alla andra inblandade parter fanns en positiv inställning till det förslag som då låg på bordet. Om sedan facket hoppade av eller inte förefaller att vara en oväsentlig fråga. Att sista perioden av DressCodes historia präglades av formdiskussioner och missförstånd tyder på både åsiktsskillnader i sak och starka personliga motsättningar. De personliga motsättningarna kommer jag härmed att lämna åt sidan. Av den redovisade x kritiken mot DressCode förefaller det som om ett argument är av mindre vikt. Mats Svensson, från Industrifacket, menar att förslag likande DressCode visserligen leder till bättre arbetsvillkor, men inte till att det lokala fackliga arbetet stärks (och det blir därför svårt att höja sig över den fastslagna ribban ). Även om detta argumentet är hållbart är relevansen svag. Bättre arbetsvillkor är i sig något positivt även om inte den fackliga verksamheten stimuleras (däremot skulle argumentet få relevans om det gick ut på att DressCode skulle hämma facklig verksamhet, men det är inte det Mats Svensson hävdar). Ett annat argument som inte är särskilt tungt framförs i Industrifackets och Handels remissvar. Där hävdar de två fackförbunden att devisen DressCode skulle kunna ge intrycket av att samtliga företagets produkter är producerade på ett etiskt och socialt riktigt sätt. Av förslaget till DressCode framgår att emblemet inte skulle ge någon sådan garanti. Däremot kan det vara sant att emblemet skulle ge ett sådant intryck. Dock återkommer inte detta argument när de fackliga företrädarna idag redovisar sin kritik av DressCode. Av detta går det att dra slutsatsen att de redovisade skillnaderna i uppfattningen om DressCode framför allt handlar om två frågor: Finansieringen av de oberoende kontrollerna. Offentligheten av inspektionsresultaten. I sitt gemensamma remissvar till DressCode anser de fackliga företrädarna att kontroll av företagens etiska policyn / / inte ska bekostas av staten. I både remissvaret och i intervjuerna betonar vidare de fackliga företrädarna att det är problematiskt att företagen ska vara med och betala för kontrollerna. En kärnfråga är uppenbarligen hur eventuella kontroller ska finansieras. En tolkning är att de fackliga organisationerna varken anser att finansieringen ska ske av staten eller av företagen. Mats Svensson från Industrifacket nämner finansiering av ILO som ett ytterligare alternativ, men det är knappast realistiskt på kort sikt (därför att resurser saknas). xi Konsumentverket/KO PM 2003:08 20 (29)

Ett annat sätt att närma sig en av grundbultarna i diskussionen är att utgå från önskemålet om en oberoende kontroll. I remissvaret hävdar Industrifacket och Handels följande: Vi är dock tveksamma till om 'DressCode' kan sägas vara oberoende eftersom man kommer att vara helt beroende av att företagen är beredda att köpa 'DressCodes' tjänster. Och i intervjun ovan säger Mats Svensson att DressCode inte borde kallas oberoende eftersom företagen skulle betala för kontrollerna. DressCode Kontroll skulle därför inte kunna ställa större krav än vad klädföretagen skulle kunna acceptera. Mot detta invänder Renée Andersson och Ingrid Schullström med argumenten att företagen inte skulle kunna påverka vilka leverantörer som skulle kontrolleras, vad som skulle betonas i kontrollerna och hur kontrollrapporterna skulle utformas (Andersson) samt att företagen skulle betala en klumpsumma för all inspektionsverksamhet, det skulle inte vara frågan om att företagen beställde enskilda inspektioner (Schullström). För en utomstående är diskussionen något märklig. Först har de inblandade enats om att det är önskvärt med oberoende kontroller (något som det fackliga remissvaret också implicerar), därefter har oenighet uppstått om vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att oberoende ska råda. Ett mer fruktbart sätt att angripa frågan förefaller att vara att för ett ögonblick strunta i uttrycket oberoende och istället gå direkt på kärnfrågan: Vilka kriterier bör kontroller av leverantörer uppfylla? Här råder någorlunda enighet om att klädföretagen inte ska kunna styra vilka leverantörer som ska kontrolleras. Vidare råder någorlunda enighet om vad som ska kontrolleras. På två punkter råder dock oenighet. För det första när det gäller finansiering, där de fackliga företrädarna inte vill att kontrollerna ska vara beroende av betalning från företagen och inte heller av staten. För det andra när det gäller tystnadsplikten, där de fackliga organisationerna inte accepterar att kontrollkommittén inom DressCode inte skulle få offentliggöra detaljkritik. En central fråga är hur en kontroll av leverantörer inom klädbranschen skulle se ut för att de fackliga företrädarna skulle acceptera den. Finns någon väg för finansiering som är godtagbar? Innebär kritiken att alla rapporter från kontrollanter ska vara helt offentliga? Den fackliga ståndpunkten skulle kunna tolkas som att reviderade kriterier för kontrollen, som tog hänsyn till de fackliga kraven, skulle göra ett förslag som DressCode möjligt. En annan tolkning är att den fackliga kritiken är så djuplodande att det inte är möjligt att utforma ett kontrollsystem som skulle uppfylla de fackliga kraven. När Mats Svensson från Industrifacket får frågan vilken tolkning som är rimligast (i en uppföljande telefonintervju den 21 maj) blir svaret en tredje tolkning: Han avfärdar helt möjligheten att på nationell nivå upprätta ett förslag liknande DressCode, däremot öppnar han dörren för att genomföra ett oberoende kontrollsystem på en högre nivå, helst globalt i samarbete med ILO, eller kanske på europeisk nivå xii. På en direkt fråga svarar Mats Svensson att det är möjligt att det skulle gå att samverka med Fair Wear Foundation (FWF) på europeisk nivå. Att Mats Svensson lämnar öppet för samarbete med FWF är intressant, samma organisation nämns i positiva ordalag av Ingrid Schullström, dessutom är den holländska fackföreningsrörelsen FNV en del av FWF xiii. Huruvida oberoende kontrollsystem på global eller europeisk nivå kan uppfylla fackliga Konsumentverket/KO PM 2003:08 21 (29)

krav på kontroller av leverantörsföretag och offentlighet av granskningsresultaten är emellertid en fråga som återstår att besvara. Vad som bidragit till att öka den fackliga skepsisen till DressCode är att en annan strategi kommit i förgrunden: att försöka förbättra villkoren hos leverantörerna genom att upprätta globala avtal slutna mellan klädföretagen och textilinternationalen ITGLWF (International Textile, Garment & Leather Workers' Federation). Motsvarande globala avtal har redan slutits mellan andra fackliga yrkesinternationaler och multinationella företag, exempelvis finns ett avtal mellan kemi- och industriinternationalen ICEM och Statoil. Redan idag har många företag egna uppförandekoder som slår fast en etisk policy och krav som företagen ställer på leverantörer. En avgörande skillnad mellan företagens uppförandekoder och globala avtal är dock att de senare är förhandlade mellan företagen och de fackliga internationalerna. När det gäller innehållet i de globala avtalen är några punkter fundamentala för de fackliga organisationerna, bland annat hänvisningar till ILO:s grundläggande konventioner. Svagheten med globala avtal är att det endast på en liten majoritet av leverantörsföretagen existerar fungerande fackliga organisationer. Det är därför inte märkligt att klädföretag ser globala avtal som otillräckliga. Klädföretag som hävdar att de tar seröst på sociala villkor hos leverantörsföretagen vill få en chans att göra detta tydligt för konsumenterna genom att använda någon form av självständigt kontrollsystem. I annat fall riskerar seriösa företag att konkurreras ut av oseriösa klädföretag som struntar i sociala villkor och därmed kan sänka kostnaderna. Det finns också ett brett konsumentintresse av ett kontrollsystem som täcker hela fältet av leverantörer xiv och inte bara den lilla grupp leverantörsföretag där det finns fungerande facklig verksamhet. Samtidigt ligger det något i argumentet att globala avtal i sig främjar framväxten av lokala fackliga organisationer. Om globala avtal existerar uppstår ytterligare ett motiv för anställda inom textilindustrier i utvecklingsländer att bilda lokala fackklubbar och att ansluta sig till förbund som illhör den globala textilinternationalen (ITGLWF). Genom en sådan organisering får fackklubbarna en större tyngd i sina krav och det blir svårare att neka dem grundläggande fackliga rättigheter. Om de svenska klädföretagen menar allvar med att de är positiva till lokal facklig organisering på leverantörsföretagen bör de också vara positiva till globala avtal (däremot kan företagen förstås ha synpunkter på hur avtalen bör vara utformade). Kontrollmekanismen i de globala avtalen består av larm från lokala fackliga organisationer. Ur konsumenters synvinkel är detta, som nämnts ovan, ännu inte tillfredställande. Först när det finns fackliga organisationer på de absolut flesta leverantörsföretag får förslaget tyngd. En möjlighet vore att komplettera globala avtal med system av kontrollmekanismer liknande DressCode. Både klädföretagen och Fair Trade Center för resonemang som går ut på att globala avtal idag inte kan ersätta andra kontrollsystem. Därmed leder resonemanget om globala avtal tillbaka till DressCode (eller Fair Wear Foundation) och då kommer vi tillbaka till knutarna om finansiering av kontrollerna av leverantörerna och huruvida granskningsrapporterna ska vara offentliga. Positionerna är dock inte helt låsta. Konsumentverket/KO PM 2003:08 22 (29)

Sammanfattande förslag Tre spår kan fortfarande leda framåt: För det första finns en facklig offensiv för att upprätta globala avtal. Företagen har inte stängt dörren för dessa och NGO:s både i Sverige och övriga Europa förefaller att vara positiva. Globala avtal har begränsningar. Men de skulle också ha en positiv effekt, bland annat skulle framväxten av lokala fackföreningar stimuleras. Däremot förefaller det som om bedömningen av globala avtals betydelse varierar starkt. De fackliga organisationerna tillmäter de globala avtalen stor betydelse medan klädföretagen är mer skeptiska, olika NGO:s befinner sig däremellan. Genom att bli mer uttalat positiva till globala avtal skulle klädföretagen tydligare kunna markera att de är positiva till lokal facklig verksamhet på leverantörsföretagen. För det andra finns möjlighet att upprätta självständiga kontrollmekanismer på global eller europeisk nivå xv. Att det övernationella spåret är framkomligt bekräftas av Mats Svensson vid Industrifacket: Globala avtal måste kompletteras med någon form av oberoende kontroll på global eller europeisk nivå under den tid vi behöver för att bygga upp starkare fackliga organisationer i utvecklingsländer. xvi Mats Svensson hänvisar även till det pågående policyarbetet inom de fackliga yrkesinternationalerna och Fria Fackföreningsinternationalen kring frågor om oberoende kontrollsystem. Tendensen är att övernationella system betonas, även om det finns åsiktsskillnader mellan olika fackliga organisationer xvii. Starka skäl talar också för att globala avtal och självständiga kontrollmekanismer inte står i motsättning till varandra. De fyller snarare kompletterande funktioner. Globala avtal främjar lokal facklig verksamhet xviii medan självständiga kontrollsystem ger konsumenter någorlunda trovärdiga belägg för vilka företag som är seriösa. Eller uttryckt på annat sätt: En från företagen självständig kontroll premierar företag som bedriver en seriös produktion, dessa företag får därigenom möjlighet att profilera sig gentemot oseriösa företag, något som även anställda och fackliga organisationer som vill motverka social dumping har nytta av. För det tredje. Att på nationell nivå åter få enighet kring ett förslag liknande DressCode förefaller för närvarande inte enkelt. Snarare förefaller sprickan mellan de tidigare aktörerna inom DressCodes pilotverksamhet att ha ökat. Kanske finns ändå en smal öppning. De fackliga organisationerna vill främst ha globala avtal. Klädföretag som anser att de har nytta av att visa upp sin påstådda seriösa policy vill ha DressCode (eller något liknande). NGOs med inriktning på konsumentfrågor vill ha både globala avtal och DressCode. Detta kan öppna för en kompromiss. Det skulle kunna sluta med att både globala avtal och något liknande DressCode blir verklighet. Kanske finns anledning att ännu en sista gång lyssna på aktörerna och var de står idag. Konsumentverket/KO PM 2003:08 23 (29)

Intervjuer Intervjuer vid direkta möten: Mats Svensson, Industrifacket, 29 april 2003. Renée Andersson, tidigare projektledare för DressCode, 12 maj 2003. Ingrid Schullström, chef för miljö och socialt ansvar på Hennes & Mauritz, 20 maj 2003. Tomas Brytting, var ordförande i pilotstyrelsen för DressCode, arbetar nu vid Etikakademin, 15 maj 2003. (Tomas Brytting sökte egentligen upp mig för att utföra en intervju med mig om Rättvisemärkt, i samband med det intervjuade jag honom om DressCode.) Telefonintervjuer: Kristina Bjurling, Fair Trade Center, ingick i DressCodes projektgrupp och pilotstyrelse, 22 maj 2003. Sven Englesson, Handelsanställdas förbund, 8 maj 2003. Bosse Sundqvist, deltog som representant för Fair Trade Center under slutfasen av arbetet med DressCode, 21 maj 2003: Petra Andersson, deltog som representant för Olof Palmes Internationella Centrum under slutfasen av arbetet med DressCode, 21 maj 2003: Ann-Marie Heinonen vid KappAhl, ingick i projektgruppen och pilotstyrelsen för DressCode, 22 maj 2003. Mats Svensson, Industrifacket, uppföljande telefonintervju, 21 maj 2003. Konsumentverket/KO PM 2003:08 24 (29)

Skriftliga underlag Angående: Svar på förfrågan om medlemskap i DressCode oberoende kontroll av uppförandekod för klädbranschen (ett svar på remissvar från Industrifacket och Handelsanställdas Förbund, Renée Andersson, 5 december, 2001. DressCode för oberoende kontroll av mänskliga rättigheter i klädtillverkningen (enkät som DressCode skickade ut till klädföretag), 2001. DressCode Uppförandekod för klädbranschen, promemoria framtagen av projektledaren Renée Andersson, daterad 2 maj 2001, reviderad, 15 november 2001. Förslag till globalt avtal inom textilbranschen, utkast, 2003, ej publicerat. Genmäle till artikel Handels sågar DressCode, Renée Andersson, 14 december 2001, stencil. Global Solidarity In A Global Industry, International Textile, Garment and Leather Workers' Federation, 2002. Global Solidarity In A Global Industry: An Agenda for ITGLWF Action, International Textile, Garment and Leather Workers' Federation, 2002. Handels sågar DressCode, Tuve Bergman, artikel i Handelsnytt, n2 10/2001. Remissvar ang. förlag till oberoende kontrollorgan för mänskliga rätigheter i klädhandeln!, Industrifacket och Handelsanställdas Förbund, 18 november, 2001. Vårt ansvar om H&M och socialt ansvar, Hennes & Mauritz, ej daterat. Konsumentverket/KO PM 2003:08 25 (29)