Sammanställning Workshop, Tyresö. 17 mars 2011 Grupp 1 De mål som gruppen lyfter fram är: Helhetssyn Monitoring Allmänna problem Samordning mellan projekt dålig Bättre samordning mellan kommunerna Lovgivning Lovgivningen begränsar hur vi kan styra? användningen av mark och vilka krav som kan ställas Ytor - platsbrist Helhetssyn från övergripande myndigheter saknas Genomförandet framgår inte tillräckligt i planeringen Byggherrarnas ansvar för schaktmassorna är oklart Kommunerna vägar inte ta obekväma beslut eftersom de vet att de kommer överklagas Kommun Skriva in tillfälliga bestämmelser i detaljplaner, där ytor kan användas till upplag under byggtid Övergripande myndigheter bör se helhetseffekten istället för att bara titta på enskilda problem/värden Mark bör tidigt i planeringen avsättas så att byggherrarna kan använda dessa och ta ansvar Tydligare stöd uppifrån baserade på bestämmelser och beslutsunderlag som sätter in materialhanteringen och bedömningar som görs i ett större sammanhang. Kommunerna vill veta att det får rätt om ett beslut överklagas. Värdering av mark Styrning av återvinning Byggplats Värde av att använda yta för masshantering kontra exploatering bör utredas och övervägas Fylla hålen mellan PBL och miljölagstiftningen för att få bättre styrning
Tillståndsmyndighet Målkonflikter mellan förorenade material? och återvinning Grupp 2 De mål som gruppen lyfter fram är: en långsiktig planering för ytor för masshantering så lokalt som möjligt Partnering med långa kontrakt. Dialog dålig Transport/Logistik ej optimerad Allmänna problem Förbättrad dialog över kommungränserna vilket kan leda till färre transporter och bättre ekonomi En systembild av hela byggkedjan behövs också Brist på lokaler för materialhantering Framkomlighetsproblem i trafiken Region Befintliga bergrum (statens oljelager) kan ev. användas som lager Nya och gamla bergrum för återvinning/hantering Informationsbank om projektens behov Lagkrav att förväntat massbehov skall redovisas inför stadsbyggnadsprojekt, vägprojekt etc. för att kartlägga centralt och möjliggöra samordning Länsstyrelsen bör ha systemtänk för att bli en bättre handläggare Länsstyrelsen bör förbättra sitt miljömålsarbete Grusbils -filer och tider för bättre framkomlighet Regional massabank finns, i AB län: mycket entreprenadberg Fyrkantiga lagar/riktvärden och normer Problem med förorenade massor/områden Staten Förenkla återvinning på plats av lätt förorenade massor
Markreservation Ytor Detaljplan Tidig dialog med medborgarna Återvinning på plats Ramavtal för att minska kostnaderna Nyckeltal för planering Pedagogisk utmaning att lämna info även till myndigheter om behov, risker och mål. Separation enligt mål Ingen möjlighet (?) till sidoanbud vad gäller bättre miljöalternativ i dagsläget Byggplats Upplag/Yta Systembild över hela byggkedjan Projektblogg, exempelvis Twitter Bättre kunnande av LOU Byggherrar/Beställare LOU = Demokratilag Tillåt sidoanbud Krav/tydlighet i bygghandlingen Kontrollera att massor hanteras på rätt sätt Stora upphandlingar medger större kreativitet Tillämpning av samverkan Branschstandarder Bra branschstandarder finns (kravnivåer Följ de regler som finns, t.ex. AMA10 tillräckliga i de allra flesta fall) men följs dåligt Grupp 3 Gruppen identifierade fyra större problemområden under vilka ett antal delproblem har fastställts. Problemområdena svarar ganska bra mot vilka som var närvarande i gruppen där det fanns representanter från; kommun, tillsynsmyndighet, entreprenad och samhällsplanering. Allmänna problem Nedanstående fyra allmänna problemfaktorer identifierades. Dessa genomsyrade hela diskussionen och har tagits upp under alla problemområden. Brist på kommunikation Kunskapsbrist Kompetensbrist Politiska mål (samverkan). Se delproblem nedan
Myndighet/Tillsyn Representanter från tillsynsmyndigheter identifierade några delproblem som egentligen genomsyrar all problemområden. Målkonflikter såsom, ska man återanvända förorenat material. Stuprör inom och mellan kommunerna. Kompetensbrist om både logistik och hur användning av massor m.m. bör och kan användas Bristande kommunikation, vilket i sin tur bidrar både kompetensbrist och målkonflikter. Det framgår inte vem som ska stå för helhetsansvaret. Det finns stora problem i att överenskommelser sker redan i planeringsfasen, så när myndigheter har möjlighet att utreda ärendet är projekteringen redan igång. Detta är också ett problem som ofta uppstår då marken inte ägs av kommunen, speciellt om marken sålts en tid tillbaka, då andra krav på exploatering ställdes. Ökad regional samverkan, d.v.s. bättre kommunikation. Detta ska i sin tur leda till att kunskap överförs mellan aktörer och ge en bättre helhetsbild. Någon måste ansvara för helhetsbilden Se till att PBL efterföljs Planering Brister inom samhällsplanering och planering i allmänhet har identifierats, där några delproblem har ställts upp. Aktörer arbetar var för sig, vilket i sin tur kan leda till problem vid projekteringen eller efter projekteringen. Om varje aktör tar fram sin bästa (kanske även dyraste/resursintensivaste?) lösning behöver inte det betyda att det slutliga resultatet blir det bästa. En dålig kommunikation kan också leda till dålig förståelse aktörer sinsemellan, vilket ökar risken för konflikter och dåliga resultat. Planeringen tar inte alltid hänsyn till livscykelperspektivet, vilket i sin tur kan leda till problem för antingen de som utför projekteringen eller de som underhåller det färdiga projektet. Branschstandarder = Konservativa Skapa en bättre helhetsbild Sätta upp gemensamma mål och ta hänsyn till livscykelperspektivet Ökad samverkan och kommunikation mellan aktörer
Kommun Kommunen fastställdes som ett problemområde eftersom de svarar för viktiga beslut och investeringar samt ofta står som markägare. Därför sitter kommunen i en svår sits där mångas åsikter ska tas hänsyn till. Dyrt att ställa krav vid entreprenadupphandling (LOU) Svårt att ställa krav när kommunen inte äger marken, d.v.s. svårt att ställa krav som man kan göra vid markavtal och exploateringsavtal. Exempelvis om mark har sålts en lång tid tillbaka, då kan det vara mycket svårt att ställa krav vid nybyggen idag som markägaren planerar. Kommundemokrati, och då menas inte begreppet i sig utan att det i många fall kan finnas kunskapsbrist bland aktörer som har åsikter i en fråga. Demokratin är självklar, men beslutsfattare inom kommunen bör ha så pass kunskap att man vågar och kan avgöra vilka åsikter som har belägg och sedan väga relevans mot vilja. Kommunen bör utnyttja både sin kunskap och makt att väga relevans mot den allmänna viljan. Om allas åsikter väger lika mycket men vissa inte har kunskap i ämnet, kan det bli svårt att nå den bästa möjliga lösningen. Kunskapen bland aktörer och åsiktsgivare samt deras kunskap om andra aktörer borde vara större, vilket i sin tur skulle leda till att fler åsikter kan väga tyngre samtidigt som man arbetar mot ett gemensamt mål där även kommunikation, samråd och samarbete är viktiga faktorer. Entreprenad Entreprenad ansågs också vara ett stort problemområde då de mestadels får rätta sig efter allmänheten, d.v.s. grannar, publik och kommun/tillsynsmyndigheter. Logistiska problem var en stor del i diskussionen. Representanter från ballastindustrin anser att logistiken försvåras då fokus mestadels ligger på utbyggnad av bostäder. Vilket i och för sig är deras näring men det finns exempelvis väldigt få lastkajer i Stockholmsområdet, istället byggs bostäder i dessa områden som anses attraktiva för de boende. Även järnvägar i större utsträckning är något man saknar. Transport och logistik försvåras ytterligare då upplag för kross och uttag flyttas ut från regionen när bebyggelsen blir tätare. Transportsträckorna med lastbil blir längre, speciellt då det inte finns tillgång till varken lastkajer eller järnväg. Tiderna för transport och annat arbete är något som försvåras utav närliggande bebyggelse. Man är tvungen att krossa på dagen och transportera på natten. Nattransporter är något som publik sätter sig emot då det kan vara störande, men dagstransporter är inte möjligt p.g.a. den Bättre logistiska möjligheter, d.v.s. lastkajer i bättre lägen och utbyggnad av järnväg, speciellt om upplag m.m. tvingas längre ut i regionen. Tillgång på mark för mer centrala upplag. Många små täkter runt om i regionen istället för få och stora täkter. Ökad kommunikation bland entreprenörer, allmänheten och beslutsfattare. Detta kan leda till ökad kunskap och förståelse, vilket i sin tur kan leda till bättre teknik och effektivare resursutnyttjande, förståelse för nattransporter, bättre logistiska möjligheter.
allmänt tunga och intensiva trafiken. Kunskap och implementering av ny teknik såsom omvandling och fullt utnyttjande av jord- och schaktmassor är ett ganska stort problem vilket tycks ligga i dålig kommunikation mellan aktörer, allmänheten och beslutsfattare. Exempelvis kan förorenade massor användas om man utnyttjar ny teknik eller använder massorna på rätt ställe, här finns dock stora motsättningar från allmänheten. Gemensam slutdiskussion Från den samlade slutdiskussionen lyfte grupperna framför allt fram följande viktiga punkter som behöver hanteras för att nå en mer hållbar materialhantering i Stockholmsregionen: 1. Det finns en ny Mark-AMA med bra grundkriterier för användning av material för rörgravar mm. Av oklar anledning så skärps ofta kvalitetskraven jämfört med Mark-AMA i en upphandling. Oftast finns inga klara skäl till att det görs men det medför att naturgrus används istället för krossmaterial och det blir dyrare för kunden. Det blir en onödig överstandard! Så upphandlingsansvariga bör vara tydligare med att ställa krav på sina projektörer och kanske också själva efterfråga alternativa lösningar eller sidoanbud där leverantören också kan ge olika prisbilder och beskriva kvalitetsbehoven utifrån sin kompetens. 2. Det är enligt vissa aktörer svårt att få myndighetsbedömningar utifrån en helhetssyn, dvs när olika konsekvenser och mål kommer i konflikt med varandra blir bedömningen ofta konservativ och baserad på specifika gränsvärden. Detta leder i sin tur till att lösningar som tex innebär mindre lokal återvinning och mer transporter väljs. Det kan tex gälla lokal krossning där bullerkraven kan ge upphov till lösningar med fler lastbilstransporter, vilket medför bullerstörningar i ett större område, påverkar trafik och säkerhet samt utsläpp av klimatgaser. En dellösning till detta är att den sökande levererar mer heltäckande underlag som också beskriver konsekvenser av alternativa lösningar. Det ger myndigheten en bättre kunskap och helhetssyn och ett underlag som gör att man lättare kan välja obekväma lösningar genom att man kan motivera dom och även ha ett bra underlag för informera boende mfl utifrån. Dokumentationen i en ansökan bör vara tydlig och gärna tas fram efter en bra inledande dialog där man jobbar ihop för att få fram bra lösningar och konsekvensanalyser. 3. Det är många aktörer som är berörda i en materialförsörjningskedja. Rent krasst skulle det behövas en tydlig dirigent som kan jämka ihop och få systemet att fungera mer optimalt mellan alla aktörer såväl privata som offentliga som är involverade.
Det är sannolikt inte möjligt att någon kan ta en bestämmanderoll men ett första steg i att få en bättre styrning vore att ta fram en gemensam policy och samtidigt lyfta fram goda exempel. Som ett led i en policy bör begreppet Hållbar materialhantering diskuteras vad innebär det egentligen konkret, vad är det som ska eftersträvas? Och vad innebär det får olika aktörer? En gemensam grundsyn underlättar ett agerande i enlighet med en sådan policy. 4. En övergripande utredning som beskriver såväl ansvarsfördelning som ekonomiska och miljömässiga mm konsekvenser av att materialhanteringen inte sköts mer långsiktigt och optimerat bör tas fram. Den kan utgöra grund för att rätt beslut tas och att samarbeten inleds. Samarbeten och ökad samsyn behövs på flera olika geografiska nivåer, både regional, delregional, kommunal som byggplatsnivå. Det behövs sannolikt samarbete mellan delregioner i länet, tex 3-4 kommuner, som försöker hitta lämpliga lösningar för tex omlastning och hantering av ballast. En sådan utredning kan också vara ett led i förbättrat samarbete eller samagerande mellan privata aktörer (byggentreprenörer, materialförsörjningsentreprenörer etc). Den kan också behövas goda exempel från hur man klarar ökad återvinning mm lokalt och hur man hanterar de målkonfkliter som finns. 5. Komplexiteten ökar i och med att Stockholmsregionen växer och förtätas. Det innebär att behovet av att styrningen (oavsett den är från offentlig myndighet eller från privat eller offentlig byggherre) möter praktiken ökar. De praktiska konsekvenserna i genomförandet måste få ett större genomslag i tillståndsgivning, upphandlingar etc. Kommunikationen och förståelsen mellan aktörer i olika delar av kedjan (eller nätet?) måste förbättras.