VU 94S-2 6 Linjeföring 83 (120) 6.7 BREDDÖKNING Fordon behöver vid körning i kurva större utrymme i sidled än vid körning på rak väg. Det ökade utrymmesbehovet kan normalt tillgodoses inom körbanebredden. I horisontalkurvor med små radier, är det nödvändigt att öka körbanebredden för att nå samma körförutsättningar i kurva och på raksträcka. Utrymmesbehovet beror av en rad faktorer. De väsentligaste är: kurvans radie (R) och kurvans centrumvinkel ( ) fordonets typ, axelavstånd och totala längd dimensionerande trafiksituation (DTS) hastighet Om inte utrymmesbehovet kan tillgodoses genom breddökning (b), måste körning i utrymme avsett för medriktad trafik och i vissa fall i utrymme för motriktad trafik användas. FIGUR 6.7-1 Definitioner 6.7.1 Breddökningens storlek Nationella och regionala vägar ska ha tillräcklig bredd i kurva för att möte mellan två typfordon, Lps, ska kunna ske med samma utrymmesstandard som på raklinje. Kommentar: Breddökningsbehovet för möte mellan typfordon Lps ges av figur 6.7.1-1. Vid körbanebredd > 7,0 m erfordras breddökning endast i kurvor med mindre radie än 300 m vars centrumvinkel är > 5 gon. VV publikation 2002:116 2002-11
84 (120) 6 Linjeföring VU 94S-2 FIGUR 6.7.1-1 Breddökning för möte mellan typfordon Lps på tvåfältsväg. Lokala tvåfältiga vägar bör ha tillräcklig bredd i kurva för att möte mellan två typfordon LBn ska kunna ske med samma utrymmesstandard som på raklinje. Breddökningsbehovet för möte mellan typfordon LBn ges av figur 6.7.1-2. Vid körbanebredd > 7,0 m erfordras breddökning endast i kurvor med mindre radie än 200 m vars centrumvinkel är > 5 gon. 2002-11 VV publikation 2002:116
VU 94S-2 6 Linjeföring 85 (120) FIGUR 6.7.1-2 Breddökning för möte mellan typfordon LBn på tvåfältsväg. Enfältiga vägar bör ge samma utrymmesstandard för typfordon Lps i kurva som på raklinje. Breddökningsbehovet utgör halva värdena enligt figur 6.7.1-1. För enfältiga ramper gäller halva värdena minus 1 meter enligt figur 6.7.1-1 och 6.7.1-2. Breddökningen utföres lämpligen som närmast högre multipel av 0,5 m och med konstant vägrensbredd. Mittlinjen ska placeras centriskt mellan körbanekanterna. 6.7.2 Utformning Breddökning av körbanan bör förläggas till vägens innerkant. Utspetsning bör utformas mjukt och utan kontrakurva. Kommentar: Vid vägar där ena körbanekanten utgör primär väglinje, t ex ramper, bör dock breddningen ske längs den andra kanten. Breddökning vid övergång raklinje-cirkelbåge, figur 6.7.2-1, bör utspetsas med klotoid. Klotoidparametern A kan erhållas ur figur 6.7.2-5 och utspetsningens längd ur sambandet: L A 2 Ri där R i = radien vid inre vägbanekant VV publikation 2002:116 2002-11
86 (120) 6 Linjeföring VU 94S-2 FIGUR 6.7.2-1 Utspetsning av breddökning vid övergång raklinje- cirkelbåge. Breddökning vid övergång raklinje-klotoid-cirkelbåge, se figur 6.7.2-2, bör utspetsas längs hela klotoiden. Utspetsningen kan bestämmas enligt formeln: b bx L 3 3 x L Breddökningen bör påbörjas vid tangeringspunkten mellan raklinjen och klotoiden. Den bör nå sitt fulla värde i tangeringspunkten mellan klotoiden och cirkelbågen. FIGUR 6.7.2-2 Utspetsning av breddökning vid övergång raksträcka - klotoid - cirkelbåge. 2002-11 VV publikation 2002:116
VU 94S-2 6 Linjeföring 87 (120) Breddökning vid övergång cirkelbåge-klotoid-klotoid-cirkelbåge, S- kurva se figur 6.7.2-3, bör utspetsas i respektive klotoid var för sig enligt figur 6.7.2-2. FIGUR 6.7.2-3 Breddökning och utspetsning i S-kurva. Breddökning vid uppdelad körbana (figur 6.7.2-4) bör utföras så att: varje körfält får en kördynamiskt riktig utformning. kontrakurvor för utspetsning av breddökning undviks för att utformningen ska bli estetisk tilltalande. en fordonsförare på väg mot kurvan får sådan optisk ledning att han inte kör på refugen eller in i motriktat körfält, se också kapitel 6.8. FIGUR 6.7.2-4 Breddökning vid uppdelad körbana. VV publikation 2002:116 2002-11
88 (120) 6 Linjeföring VU 94S-2 FIGUR 6.7.2-5 Klotoidparametern A vid olika radier (R) och breddökningar (b). 2002-11 VV publikation 2002:116