Miljöpartiet de gröna En intensiv fallstudie av partiets väg till regeringsmakten

Uppsala universitet Statsvetenskapliga institutionen Statskunskap C Kandidatuppsats 15 hp HT 2016 Miljöpartiet de gröna En intensiv fallstudie av partiets väg till regeringsmakten Författare: Marcus Koch Handledare: Helena Wockelberg Antal sidor: 49 Antal ord: 13110 1

1. Inledning... 4 1.1 Syfte och frågeställning... 5 1.2 Bidrag till forskningen... 6 1.3 Disposition... 6 2. Tidigare forskning... 6 2.1 Gröna partier... 7 2.2 Miljöpartiet de gröna... 7 3. Teori... 8 3.1 Kriterier för gröna partiers regeringsdeltagande... 9 3.2 Office-seeking, policy-seeking och vote-seeking... 11 4. Metod... 14 4.1 Design... 14 4.2 Urval... 15 4.3 Metoddiskussion Generaliserbarhet, validitet och reliabilitet... 16 5. Analysram... 17 5.1 Kriterier för gröna partiers regeringsdeltagande... 18 5.1.1 Ideologiskt avstånd... 18 5.1.2 Valkonkurrens... 19 5.1.3 Valförluster... 19 5.2 Miljöpartiets målsättningar... 20 5.3 Diskussion operationaliseringar... 23 6. Analys... 23 6.1 Kriterier för gröna partiers regeringsdeltagande... 24 6.1.1 Ideologiskt avstånd... 24 6.1.2 Valkonkurrens... 24 6.1.3 Valförluster... 25 6.1.4 Sammanfattning kriterier för gröna partiers regeringsdeltagande... 26 6.2 Miljöpartiets målsättningar... 26 6.2.1 Miljöpartiet de grönas valmanifest 1988-2014... 27 2

6.2.2 Sammanfattning av Miljöpartiets valmanifest 1988-2014... 36 6.3 Sekundärmaterial... 39 6.3.1 Rödgrön reda Regeringssamverkan 1998-2006... 39 6.3.2 Vi blev som dom andra Miljöpartiets väg till makten... 40 7. Slutsats... 41 8. Litteraturförteckning... 43 3

1. Inledning Efter det svenska riksdagsvalet 2014 var Miljöpartiet besvikna. De hade tappat i väljarstöd jämfört med föregående val, från 7,3 till 6,9 procent (Lagergren & Oskarson 2015, 189). Trots detta misslyckande blev 2014 ett historiskt år för partiet, då de efter valet blev inbjudna av Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven att tillsammans med dessa bilda en rödgrön koalitionsregering (Lagergren & Oskarson 2015, 189f). Miljöpartiet blev efter 2014 års riksdagsval för första gången sedan deras inträde i den svenska riksdagen 1988 regeringsparti (Strömberg 2016, 288). Denna uppsats ämnar undersöka Miljöpartiet de grönas väg till regeringsmakten. Miljöpartiet de gröna kan sägas utgöra en del av en grön politisk dimension som började ta form i Västeuropa under slutet av 70-talet och början av 80-talet. Vad som förenar de gröna rörelser och partier som uppkom ur denna dimension är en decentraliserad, öppen och demokratisk internorganisation kombinerat med ett tydligt ekologiskt perspektiv där fokus ligger på ekologisk balans snarare än tillväxt (Lagergren & Oskarsson 2015, 190f). Gröna partier karaktäriseras även ofta av att vara relativt små i storlek jämfört med andra partier, och de tenderar att i högre utsträckning sträva efter röstmaximering och att påverka den förda politikens innehåll än att medverka i regering (Dumont & Bäck 2006, 35). Utifrån tidigare forskning kring vilka partier som sitter i nationella regeringar, verkar de gröna partiernas gemensamma karaktärsdrag utgöra en klar nackdel för regeringsmedverkan (Dumont & Bäck 2006, 39). I artikeln Why so few, and why so late? Green parties and the question of governmental participation presenterar statsvetarna Patrick Dumont och Hanna Bäck, utifrån en jämförande undersökning av gröna partier i Europa och deras medverkan i nationella regeringar, tre kriterier som måste vara uppfyllda för att ett grönt parti ska sitta med i en nationell regering. För att sitta med i en nationell regering måste ett grönt parti vara ideologiskt nära det regeringsbildande partiet och även utgöra ett elektoralt hot för det regeringsbildande partiet. Ett grönt parti måste även någon gång sedan dess inträde i parlamentet ha upplevt en valförlust, något som enligt författarna ofta leder till att partiet byter målsättning och i högre utsträckning strävar efter att medverka i regering. (Dumont 4

& Bäck 2006, 60). Dessa kriterier kommer testas och utgöra grund i min undersökning och de utvecklas ytterligare i mitt teoriavsnitt. Den största delen av denna undersökning består av en analys av partiets målsättningar samt huruvida dessa har förändrats över tid. 1.1 Syfte och frågeställning Syftet med uppsatsen är att bidra till vår förståelse för varför Miljöpartiet de gröna efter 2014 års riksdagsval blev regeringsparti, samt att bidra till forskningen om gröna partiers regeringsmedverkan. Uppsatsen kan sägas vara tvådelad, där den första delen kommer undersöka huruvida de tre kriterierna för grön regeringsmedverkan var uppfyllda vid tidpunkten för regeringsbildningstillfället 2014. Den andra delen bygger på ett av kriterierna jag testar i den första delen, och utgörs av en mer ingående studie av en eventuell delförklaringsvariabel till varför Miljöpartiet blev regeringsparti, nämligen en beskrivning av partiets målsättningar och förändringen av dessa över tid. Denna beskrivning utförs genom en analys av partiets valmanifest från 1988-2014, och kompletteras med sekundärmaterial i form av två böcker skrivna av personer med insyn i partiet. Jag ämnar alltså i denna uppsats inte förklara varför Miljöpartiet efter 2014 års riksdagsval blev regeringsparti tillsammans med Socialdemokraterna. Det hade inte varit möjligt att uppfylla alla orsakskriterier som krävs vid en förklaring utan att ställa andra frågor och använda annat material än vad som används i min uppsats. För att kunna förklara denna situation hade det exempelvis varit nödvändigt att även studera Socialdemokraterna, och varför de valde att samarbeta med Miljöpartiet i samband med och efter valet 2014. Jag kommer istället närstudera och beskriva en eventuell förklaringsvariabel på djupet, något jag hävdar ökar vår förståelse för varför Miljöpartiet de gröna efter 2014 års riksdagsval blev regeringsparti. Min uppsats kan förhoppningsvis skapa en grund som sedan kan användas som underlag för en större och mer utförlig studie i vilken Miljöpartiets regeringsmedverkan kan förklaras. Jag hoppas även kunna bidra till forskningen om gröna partiers regeringsmedverkan genom att studera ett enstaka fall djupgående. 5

Denna uppsats ämnar, för att uppnå det nyss beskrivna syftet, besvara två frågeställningar vilka lyder: * Var de tre kriterierna för grön regeringsmedverkan uppfyllda vid regeringsbildningstillfället 2014? * Har Miljöpartiet de grönas målsättningar förändrats sedan dess inträde i riksdagen 1988? Om så är fallet, hur har de förändrats? 1.2 Bidrag till forskningen Uppsatsens inomvetenskapliga relevans ges av att jag genom att ingående och djupgående studera ett fall där ett grönt parti sitter med i en nationell regering kommer bidra till forskningen om gröna partiers regeringsmedverkan. Den utomvetenskapliga relevansen ges av att Miljöpartiet sedan de blev regeringsparti ständigt har förekommit i media. Partiet har blivit hårt kritiserade för en del beslut och de har genomgått en kris som bland annat ledde till att ett av de två språkrören tvingades avgå. De har vid flera tillfällen kallats regeringsodugliga (Bolin 2016). Detta tillsammans med att partiet aldrig tidigare varit i regeringsposition bidrar till att en undersökning om hur de blev regeringsparti är intressant. 1.3 Disposition Det inledande avsnittet kommer följas av en presentation av tidigare forskning till det som studeras i denna uppsats. I avsnitt tre kommer jag presentera det teoretiska ramverk jag använt i min undersökning. Avsnitt fyra är en redogörelse för de metodologiska val och tillvägagångssätt jag använt mig av. Detta avsnitt följs av en presentation av mitt analytiska ramverk, som även innehåller en förklaring av mina operationaliseringar. Avsnitt sex består av min analys och mina slutsatser presenteras i avsnitt sju. 2. Tidigare forskning Det här avsnittet kommer behandla tidigare forskning om gröna partier samt tidigare forskning om Miljöpartiet de gröna. Detta för att ge en relevant bakgrund att koppla min undersökning till. 6

2.1 Gröna partier Under 1980-talet utvecklades i Europa nya partier vilka på många sätt skilde sig från gamla etablerade partier. Dessa nya gröna partier var ekologiskt inriktade och de hade en annorlunda syn på hur ett parti skulle organiseras. De gröna partiernas organisation karaktäriserades av decentralisering och tonvikt vid deltagande, i större utsträckning jämfört med traditionella, mer etablerade partier. De gröna partierna var även tätt sammankopplade med de nya sociala rörelser som utvecklades på 1960- och 1970-talet (Burchell 2002, 1). Vidare var dessa gröna partier relativt små i storlek och de strävade ofta efter röstmaximering och att påverka den förda politikens innehåll snarare än att medverka i nationella regeringar (Dumont & Bäck 2006, 35). I slutet av 1980-talet upplevde flera av dessa partier positiva valresultat och de blev i vissa fall, bland annat i Sverige, Tyskland och Belgien, invalda i nationella parlament (Burchell 2002, 1). Efter denna våg av framgång följde en tid då gröna partier upplevde vissa svårigheter. 1990- talet innebar en tillbakagång för många gröna partier då de upplevde valförluster och kämpade med interna stridigheter. Sedan dess har de gröna partierna genomgått en rad förändringar, bland annat gällande hur de är organiserade och vilka strategier de har. Denna förändring innebar en positiv utveckling och många gröna partier började återigen vinna röster, och i en del länder började de gröna partierna ingå i koalitionsregeringar med andra partier (Burchell 2002, 2). I skrivande stund har gröna partier vid flera tillfällen och i flera länder medverkat i regeringar. Förutom det svenska exemplet har gröna partier medverkat i regering bland annat i Finland, Tjeckien, Tyskland, Danmark och Irland (Little 2016, 5). 2.2 Miljöpartiet de gröna Miljöpartiet de gröna bildades 1981 i efterdyningarna av folkomröstningen gällande kärnkraftens varande eller inte i Sverige. Sju år efter bildandet tog de plats i den svenska riksdagen (Aylott & Bergman 2004, 2). 1991 åkte partiet ur riksdagen för att sedan återvända till densamma 1994. Sedan återinträdet har Miljöpartiet suttit i riksdagen 7

(Wijnbladh & Stiernstedt 2010) och partiet sitter efter 2014 års riksdagsval som tidigare nämnt för första gången i dess historia i regering. Miljöpartiet de grönas ideologi kan beskrivas som en form av ekologism. Partiet understryker vikten av solidaritet med människor, djur, natur och det ekologiska systemet (Lagergren & Oskarson 2015, 191). Organisatoriskt sett är Miljöpartiet decentraliserat och de arbetar efter principer om medlemsinflytande och deltagardemokrati. Tanken är att en politiker på gräsrotsnivå principiellt sett ska ha lika stort inflytande på partiets politik som det inflytande en riksdagsledamot eller ett språkrör innehar. Miljöpartiets ideologiska inriktning samt dess organisatoriska uppbyggnad förenar partiet med andra gröna partier och rörelser i Europa (Lagergren & Oskarson 2015, 190). Vad gäller tidigare forskning om Miljöpartiet de gröna har det skrivits en kandidatuppsats vars undersökning delvis är baserad på partiets valmanifest gällande dess målsättningar (Leander & Tømmerås 2015, 13ff). Det resultat som där presenteras pekar på att partiet över tid har förändrats till att i högre utsträckning sträva efter regeringsmedverkan. Detta är dock en studie som jag anser vara otillräcklig då den endast har studerat tre valmanifest (1994, 2002 och 2010) relativt ytligt. Författarna har bara studerat huruvida partiet i manifesten uttryckligen skriver att de vill medverka i regering och inte studerat andra variabler som kan indikera att partiet är office-seeking. Jag menar därför att det finns utrymme för en mer utförlig analys av partiets valmanifest, något jag ämnar utföra i denna uppsats. 3. Teori I det här avsnittet kommer jag presentera de teoretiska ramverk jag utgått ifrån för att undersöka hur Miljöpartiet efter 2014 års val blev ett regeringsparti. Avsnittets första del redogör för Dumont och Bäcks kriterier gällande gröna partiers deltagande i nationella regeringar. Nästföljande del presenterar Kaare Strøm och Patrick Müllers teori kring partiers målsättningar och hur partierna väljer mellan dessa. 8

3.1 Kriterier för gröna partiers regeringsdeltagande I artikeln Why so few, and why so late? Green parties and the question of governmental participation av Patrick Dumont och Hanna Bäck, studeras gröna partier i Europa och deras utveckling över tid. Genom en jämförande kvantitativ undersökning försöker de förklara varför gröna partier i vissa länder, vid varierande tidpunkter, sitter i nationella regeringar medan de i andra länder eller vid andra tidpunkter inte gör det (Dumont & Bäck 2006, 59). Dumont och Bäck ställer utifrån tidigare forskning kring gröna partier upp ett antal hypoteser gällande situationer där det är mer sannolikt att gröna partier sitter med i regering (Dumont & Bäck 2006, 39ff). Dessa hypoteser testas sedan på ett dataset bestående av 51 olika regeringsformationer i åtta olika europeiska länder under tidsperioden 1981-2004. De olika regeringsformationerna är alla sprungna ur parlament där gröna partier finns representerade (Dumont & Bäck 2006, 44). Utifrån undersökningen finner Dumont och Bäck att tre av de testade hypoteserna stämmer. Dessa hypoteser är: 1. Ju mindre avståndet mellan det gröna partiets och det regeringsbildande partiets placering på vänster-högerskalan är, desto mer sannolikt är det att det gröna partiet befinner sig i regeringsställning (Dumont & Bäck 2006, 42). 2. Det är mer sannolikt att ett grönt parti befinner sig i regeringsställning om de har motsatta valresultat jämfört med det största vänsterpartiet (Dumont & Bäck 2006, 42). 3. Det är mer sannolikt att ett grönt parti befinner sig i regeringsställning om de någon gång har upplevt en valförlust i ett riksdagsval (Dumont & Bäck 2006, 42). Den första hypotesen har utformats utifrån tanken att gröna partier, som ofta jämförelsevis värderar interndemokrati högt, inte kommer sitta med i en regering där dess samarbetspartner ideologiskt sett står långt ifrån dem. Vidare är det även mer troligt att det regeringsbildande partiet väljer att bilda en koalition med partier som står dem ideologiskt nära (Dumont & Bäck 2006, 40f). Författarna motiverar den andra hypotesen på två vis. Dels genom att sannolikheten för ett samarbete ökar om det gröna partiets utveckling har skadat det största vänsterpartiet. Det största vänsterpartiet kommer, om de vid tillfället är regeringsbildare, föredra att inkludera det gröna partiet framför att lämna dem i opposition. Detta för att undvika att bli enda ansvariga parti för den förda politiken, 9

och således riskera att förlora röster i kommande val. Sannolikheten ökar även om det istället är det största vänsterpartiets utveckling som har skadat det gröna partiet. Om så är fallet kommer det gröna partiet föredra att bilda en koalition tillsammans med det största vänsterpartiet framför att sitta i regering utan dem. Även i detta fall motiveras det av att det gröna partiet i en sådan situation inte vill riskera att förlora röster i kommande val (Dumont & Bäck 2006, 41). Om partierna inför regeringsbildningstillfället har fått motsatta valresultat råder det enligt Dumont och Bäck valkonkurrens mellan partierna, en valkonkurrens som leder till att inget av partierna vill sitta i regering utan det andra partiet (Dumont & Bäck 2006, 58). Den tredje hypotesen bygger på ett antagande om att gröna partier ofta strävar efter rösmaximering. Denna strävan uppfylls bäst genom att sitta i opposition. De slipper i en sådan position ansvaret för den förda politiken som följer av att sitta i regering. När ett grönt parti upplever en valförlust, och inser att en oppositionsposition kanske inte ger så mycket utdelning när det kommer till röstmaximering, tenderar de att ändra målsättning. Framtida regeringsmedverkan kan då bli ett mer accepterat alternativ (Dumont & Bäck 2006, 41). De tre hypoteserna får så pass starkt stöd att de ses som determinanter, eller bestämmande faktorer, för vad författarna kallar Green governmental participation. För att sitta med i regering måste ett grönt parti ha tappat röster i åtminstone ett riksdagsval och de måste även inför regeringsbildningstillfället ha fått motsatta valresultat jämfört med det största vänsterpartiet. Dumont och Bäck menar att om ett grönt parti har motsatta valresultat jämfört med det största vänsterpartiet, råder valkonkurrens dem emellan. Denna valkonkurrens leder till att partierna inte vill ingå i en koalition som inte innefattar det andra partiet. Dessa två omständigheter är dock inte tillräckliga utan de måste åtföljas av en ideologisk närhet på höger-vänsterskalan till det regeringsbildande partiet eller det största vänsterpartiet. Om någon av dessa omständigheter inte råder, är det tillräckligt för att gröna partier ska bli exkluderade från regeringsmedverkan (Dumont & Bäck 2006, 60). Dessa omständigheter kan alltså ses som kriterier som måste vara uppfyllda för att ett grönt partis deltagande i regering ska vara möjligt. De är nödvändiga för gröna partiers 10

regeringsmedverkan, men inte tillräckliga. Detta innebär att även om kriterierna vid ett specifikt tillfälle är uppfyllda, är det inte en tillräcklig garant för grön regeringsmedverkan. Således är det dessa kriterier jag ämnar utgå ifrån i den första delen av min analys. Jag kommer undersöka huruvida de tre kriterierna var uppfyllda inför regeringsbildningen, efter 2014 års riksdagsval. Efter en anpassning av de ursprungliga kriterierna till den svenska kontexten, och det svenska miljöpartiet, lyder de fortsättningsvis: 1. Miljöpartiet var ideologiskt nära Socialdemokraterna. 2. Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade motsatta valresultat vid riksdagsvalet 2014. 3. Miljöpartiet hade tappat röster i åtminstone ett riksdagsval innan regeringsbildningstillfället 2014. Eftersom Socialdemokraterna var det regeringsbildande partiet efter 2014 års riksdagsval, är det den ideologiska närheten till detta parti som kommer undersökas. Socialdemokraterna var vid denna tidpunkt även det största partiet i det rödgröna blocket, vilket innebär att det andra kriteriet, gällande elektoralt hot, även det kommer innefatta Socialdemokraterna. 3.2 Office-seeking, policy-seeking och vote-seeking För att analysera Miljöpartiets eventuellt förändrade målsättningar kommer jag utgå från begreppen policy-seeking, office-seeking och vote-seeking som beskrivs av Müller och Strøm i texten Policy, Office or Votes? How Political Parties in Western Europe Make Hard Decicions. Med avstamp i tidigare partiforskning presenterar Strøm och Müller tre olika modeller för konkurrerande partibeteende, vilka utgår från ett antagande om att partier har en uppsättning smala och väldefinierade målsättningar (Strøm & Müller 1999, 5). Dessa modeller är The Policy-Seeking Party, The Office-Seeking Party och The Vote- Seeking Party. Nedan följer en redogörelse för de tre modellerna. Policy-Seeking Party: Ett Policy- Seeking Party är ett parti som strävar efter att maximera sitt eget inflytande på den förda politiken (Strøm & Müller 1999, 7). De har alltså som huvudsaklig målsättning att få igenom så mycket av sin egen politik som möjligt. Denna 11

modell kan ses som ett komplement till office-seeking, då partier enligt denna modell vill få igenom så mycket som möjligt av sin politik genom att medverka i regering (Strøm & Müller 1999, 8). De vill medverka i regering av instrumentella skäl, och det huvudsakliga målet är att maximera sitt eget inflytande på den förda politiken (Strøm & Müller 1999, 8). Office-Seeking Party: Ett Office-Seeking Party är ett parti som försöker maximera sitt regeringsinflytande. Partiers huvudsakliga målsättning är att vinna, och detta är något man inom parlamentariska demokratier gör genom att kontrollera den exekutiva makten, eller så mycket av den som möjligt (Strøm & Müller 1999, 5). Partiers målsättning att medverka i regering kan antingen vara intrinsikalt, det vill säga ett mål i sig självt, eller instrumentellt, som ett medel för att antingen få igenom så mycket av sin politik som möjligt eller som ett medel för att öka sitt röststöd (Strøm & Müller 1999, 6). Författarnas operationalisering av begreppet lyder Is this behaviour aimed at increasing the party s control of executive office benefits, for whatever reason, even if it means sacrificing policy objectives or our prospects in the next election? (Strøm & Müller 1999, 6). Om svaret på denna fråga är ja, är partiet office-seeking. Enligt författarna inbegriper begreppet office-seeking inte enbart faktisk medverkan i regering, utan även andra metoder för att kontrollera den exekutiva makten (Strøm & Müller 1999, 6). Jag kommer välja att tolka office-seeking endast som en strävan efter att medverka i regering, då jag anser detta vara det tydligaste sättet ett parti kan inneha kontroll över den exekutiva makten. Att partiet strävar efter att medverka i regering är något som kan ta sig uttryck på olika sätt, något jag kommer utveckla längre fram i uppsatsen, i avsnittet analysram. Vote-Seeking Party: Ett Vote-Seeking Party är ett parti som försöker kontrollera den exekutiva makten genom att maximera sitt valstöd. Ett sådant parti formulerar sin politik i syfte att vinna röster i val, snarare än att vinna röster i val för att kunna formulera politik. Röstmaximering är partiets huvudsakliga mål, vilket innebär att partiet strävar efter att få så många röster som möjligt (Strøm & Müller 1999, 8). Att vinna röster kan däremot inte vara ett mål i sig, utan fungerar alltid som ett instrumentellt mål. Partiet strävar efter röstmaximering för att sedan kunna få igenom så mycket som möjligt av sin 12

politik eller för att kunna påverka den sittande regeringen (Strøm & Müller 1999, 9). Det finns olika tillvägagångssätt för att maximera andelen röster i ett parlament. I ett flerpartisystem kan detta vara att ha en politik eller ideologi som tydligt skiljer sig från andra partier. Det är i ett flerpartisystem mer rationellt för partierna att försöka upprätthålla sina positioner längs konfliktdimensionen (höger-vänsterskalan) eftersom de riskerar att förlora lika många väljare som de vinner på att förändra sin position. Detta resonemang bygger på ett antagande om att politiska aktörer kan placeras på en endimensionell konfliktdimension från höger till vänster (Downs 1957, refererad i Oscarsson u.å., 12). Strøm och Müller menar att politiska partier ofta strävar efter alla de tidigare nämnda målen. De värderar både regeringsmedverkan, policy och röstmaximering. Policyseeking, office-seeking och vote-seeking kan förstås som tre oberoende former av partibeteenden som partierna ägnar sig åt. Partierna kompromissar mellan dessa målsättningar eftersom de oftast (men inte alltid) står i konflikt med varandra (Strøm & Müller 1999, 10). Det finns i verkligheten inga renodlade policy-, office- eller voteseekingpartier (Strøm och Müller 1999, 12) vilket indikerar att det istället rör sig om en form av idealtyper. Dessa kan fungera som analytiska redskap vid empiriska studier och kommer användas i den andra delen av denna uppsats analys. I den andra delen av denna uppsats analys kommer Miljöpartiet de grönas valmanifest från 1988-2014 analyseras. Jag kommer utgå ifrån Strøm och Müllers modeller och undersöka huruvida partiet över tid har utvecklats till att bli mer office-seeking. Jag har valt att fokusera uteslutande på office-seeking och vote-seeking, och därmed utelämnat policy-seeking. Mitt val har motiverats av två anledningar. Dels är policy-seeking ett svårare begrepp att operationalisera, till skillnad från de två andra begreppen som jag anser går att studera i ett valmanifest. Att mäta huruvida partiet har som målsättning att få igenom så mycket som möjligt av sin politik är inget jag har lyckats utveckla en metod för. Den andra anledningen är att min undersökning är kopplad till Dumont och Bäcks undersökning, i vilken de skriver att små partier som har upplevt en valförlust ofta ändrar sin målsättning från röstmaximering till att sträva efter regeringsmedverkan. Därmed är 13

det denna eventuella förändring gällande målsättning som jag vill studera, vilket gör policy-seeking ointressant för den här undersökningen. 4. Metod I detta avsnitt kommer jag redogöra för de metodologiska avvägningar som har gjorts i min studie, samt motivera dessa. Avsnittet kommer behandla uppsatsens design, urval och en metoddiskussion. 4.1 Design Min uppsats är en intensiv fallstudie av Miljöpartiet från 1988-2014. Syftet med denna uppsats är att bidra till vår förståelse av varför Miljöpartiet de gröna blev regeringsparti efter riksdagsvalet 2014. Frågan som uppsatsen ämnar besvara är tudelad och handlar dels om huruvida tre kriterier för gröna partiers regeringsdeltagande var uppfyllda vid regeringsbildningstillfället 2014, och dels om hur Miljöpartiets eventuella strategiförändring kan beskrivas. För att uppnå syftet och besvara frågeställningen är således en intensiv forskningsstrategi att föredra framför en övergripande extensiv strategi. Detta eftersom en intensiv forskningsstrategi ger möjlighet att genomföra detaljerade analyser av ett fåtal fall (Esaiasson et al. 2012, 49). Jag kommer i uppsatsen använda både kvantitativa och kvalitativa metoder. I den första delen av analysen kommer enkla statistiska metoder användas för att studera huruvida Dumont och Bäcks tre kriterier för grön regeringsmedverkan var uppfyllda när Miljöpartiet blev regeringsparti 2014. Jag kommer här analysera valresultat hämtade från Statistiska Centralbyrån för att avgöra dels om partiet har upplevt en valförlust samt om de inför regeringsbildningstillfället 2014 hade motsatta valresultat jämfört med Socialdemokraterna. För att avgöra Miljöpartiets ideologiska avstånd till Socialdemokraterna kommer jag förlita mig på tidigare forskning. Jag kommer hänvisa till en forskningsartikel som har använt en erkänd enkätundersökning för att ideologiskt positionera Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Enkätundersökningen heter Chapel Hill Expert Survey, och jag kommer redogöra för denna i avsnittet analysram. För att 14

analysera partiets målsättningar kommer en kvalitativ innehållsanalys att användas. Kvalitativ innehållsanalys är ett sätt att systematiskt beskriva innehållet i en text (Bergström & Boraeus 2012, 50). Jag kommer försöka beskriva Miljöpartiets målsättningar från 1988 fram till 2014 genom att försöka klargöra tankestrukturen i deras valmanifest. Detta för att lyfta fram och begripliggöra det väsentliga innehållet gällande partistrategier i de studerade valmanifesten (Esaiasson et al. 2012, 211). Materialet kommer därefter kompletteras med sekundärmaterial i form av två böcker skrivna av personer med insyn i partiet. Detta material kommer jämföras med de resultat jag finner i min analys av valmanifesten. Min studie är aktörscentrerad då jag vill beskriva Miljöpartiets målsättningar över tid. Det är således Miljöpartiet som aktör jag är intresserad av att studera. 4.2 Urval Mitt urval är baserat på primärkällor i form av valresultat från SCB samt Miljöpartiets officiella valmanifest från 1988-2014. Även sekundärkällor i form av tidigare forskning om partiers ideologiska position, boken Rödgrön reda Regeringssamverkan 1998-2006 och boken Vi blev som dom andra Miljöpartiets väg till makten kommer utgöra en del av materialet. Jag har gjort ett målinriktat urval vilket innebär att jag utifrån min forskningsfråga strategiskt har valt vilket material som ska analyseras (Bryman 2008, 392). Urvalet är alltså inte slumpmässigt. När det gäller mitt val av material till den första delen av analysen, där jag testar Dumont och Bäcks kriterier, har jag alltså valt att dels använda mig av statistik från SCB men också att förlita mig på tidigare forskning. Eftersom det handlar om att studera valresultat finner jag detta material lämpligt då SCB är en statlig förvaltningsmyndighet som har ansvar för officiell och annan statlig statistik (SCBa u.å.). Det går dock att ifrågasätta mitt val av att förlita mig på tidigare forskning för att avgöra Miljöpartiets ideologiska position 2014. Jag valde att förlita mig på tidigare forskning eftersom detta kriterium endast utgör en liten del av min undersökning, och att hänvisa till en annan forskare som tolkat en erkänd enkätundersökning finner jag i detta fall vara godtagbart. 15

Den största delen av min undersökning behandlar Miljöpartiets målsättningar och den eventuella förändringen av dem. Mitt val av att studera valmanifest för att undersöka detta motiveras bland annat av att valmanifesten är partiernas direkta kommunikation med väljarna. Det är i valmanifestet som partier skriver vad de vill åstadkomma under nästa mandatperiod. Om det är så att det går att spåra en förändring gällande målsättning i partiets valmanifest, är det troligt att det faktiskt har skett en förändring. Givetvis går det att kritisera mitt val av material. Det är möjligt att man genom att studera valmanifest inte får tillgång till partiets egentliga målsättning, att valmanifesten endast ger uttryck för vad de säger sig ha som deras målsättning men att den i verkligheten ser annorlunda ut. Detta är något jag har haft i åtanke och jag har därför valt att komplettera mina primärkällor med sekundärmaterial. Lennart Olsen var politisk sakkunnig för Miljöpartiet vid finansdepartementet 2002-2006 och arbetade som budgetförhandlare för Miljöpartiet 1998-2006 (Olsen 2007, 10). I hans bok Rödgrön reda Regeringssamverkan 1998-2006 finns flera intressanta stycken som kommer inkluderas i min analys i syfte att bidra till en mer utförlig bild av Miljöpartiets strategier och målsättningar. Maggie Strömberg är journalist för bland annat Svenska Dagbladet och har följt svensk politik under lång tid. 2016 släppte hon en bok om Miljöpartiets väg till makten, baserad på bland annat intervjuer av högt uppsatta politiker inom Miljöpartiet. Även delar av denna bok kommer inkluderas i min analys. Strömbergs bok har fått kritik från det förra språkröret Birger Schlaug, som anser att boken innehåller faktafel vilka påverkar helhetens trovärdighet. Han delar dock bilden av Strömbergs redogörelse för den förändrade målsättningen som partiet tillskansade sig vid sekelskiftet (Schlaug 2016). Eftersom det endast är denna redogörelse jag ämnar använda anser jag källan vara tillförlitlig. Jag har heller inte funnit någon ytterligare kritik mot boken. 4.3 Metoddiskussion Generaliserbarhet, validitet och reliabilitet Möjligheterna att generalisera mitt resultat till andra fall är relativt låg. Detta eftersom min undersökning är en fåfallsstudie som endast behandlar en liten del av den totala populationen. Det är således inte troligt att mitt resultat kan generaliseras till andra gröna partiers regeringsmedverkan. 16

Undersökningens validitet anser jag vara hög. Vid testandet av de tre hypoteserna är operationaliseringarna lättförståeliga och de mäter det jag avser mäta. Analysen av valmanifesten bygger på tre frågor som jag anser fångar in begreppet office-seeking på ett tillfredsställande vis, och även här mäter jag därför det jag avser mäta. Undersökningen har en god överensstämmelse mellan de teoretiska och de operationella definitionerna. Gällande reliabilitet kan det uppstå problem i den andra delen av analysen. Eftersom jag utför en kvalitativ innehållsanalys finns det en risk att mina subjektiva tolkningar påverkar resultatet. Jag har för att komma runt detta försökt konstruera tydliga frågor, samt tydligt redogöra för hur jag tolkar de svar jag finner på dessa frågor. Detta i syfte att garantera intersubjektiviteten, dvs göra min undersökning forskaroberoende (Esaiasson et al. 2012, 25). För att ytterligare stärka reliabiliteten i min undersökning kommer det material som använts presenteras tydligt i analysdelen. Detta innebär att sannolikheten att utföra en likadan undersökning och få samma resultat ökar (Bergström & Boraeus 2012, 36). 5. Analysram I detta avsnitt kommer jag först presentera och motivera mina operationaliseringar av Dumont och Bäcks tre kriterier för gröna partiers regeringsdeltagande. Jag kommer alltså presentera och motivera på vilket sätt jag ämnar testa huruvida Miljöpartiet var ideologiskt nära Socialdemokraterna, om det rådde valkonkurrens mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna samt om Miljöpartiet sedan deras inträde i riksdagen någon gång upplevt en valförlust. Därefter kommer jag presentera och motivera mina operationaliseringar till den huvudsakliga delen av min analys, nämligen Miljöpartiets målsättningar. Detta kommer följas av ett analysschema som är tänkt att förtydliga hur jag har valt att tolka materialet. Avsnittet kommer slutligen innehålla en kort diskussion om eventuella problem som kan uppkomma i analysen. 17

5.1 Kriterier för gröna partiers regeringsdeltagande Detta är hur jag har valt att operationalisera Dumont och Bäcks tre kriterier för gröna partiers regeringsdeltagande. 5.1.1 Ideologiskt avstånd Jag har i stort sett valt att använda samma operationaliseringar som Dumont och Bäck använde i sin undersökning. Den enda egentliga skillnaden kommer utgöras av hur jag har valt att undersöka begreppet ideologisk närhet. För att testa det ideologiska avståndet mellan gröna partier och de olika ländernas regeringsbildande partier använde sig Dumont och Bäck av en enkätundersökning, framarbetad av John Huber och Roland Inglehart, från 1995. I denna undersökning ombads experter, det vill säga statsvetare från olika länder placera sitt eget lands partier på en tiogradig höger-vänsterskala (Inglehart & Huber 1995, 76f). Dumont och Bäck skapade utifrån denna undersökning fem kategorier, från extremvänster till extremhöger, och undersökte huruvida det gröna partiet och det regeringsbildande partiet kunde placeras in i samma femtedel av skalan (Dumont & Bäck 2006, 51). Om detta var fallet kategoriserades de båda partierna som ideologiskt nära varandra. Denna undersökning är för gammal, och dess data täcker inte in nuvarande situation. Jag kommer därför i min undersökning istället använda mig av tidigare forskning som hänvisar till en liknande studie vid namn Chapel Hill Expert Survey. Detta är en expertundersökning av europeiska partiers ideologiska positionering på högervänsterskalan som regelbundet utförs och den senaste undersökningen som finns tillgänglig är från 2010. I denna undersökning har statsvetare tillfrågats om partiers positioner i olika politiska sakfrågor, samt om övergripande positioner på politiska konfliktdimensioner. Partierna har placerats in på en tiogradig skala där 1 är lika med längst till vänster och 10 är längst till höger. Därefter har ett medelvärde beräknats, vilket är tänkt att beskriva partiets position (Bäck & Hellström 2015, 274). Jag kommer alltså undersöka detta kriterium med hjälp av tidigare forskning, och inte samla in något eget material för analys. 18

5.1.2 Valkonkurrens Dumont och Bäck använder sig i detta fall av en dummyvariabel. De studerar om gröna partier och det största vänsterpartiet/det regeringsbildande partiet har fått motsatta resultat i det val som föregår regeringsbildningsmöjligheten. Här finns alltså två alternativ, antingen att det gröna partiet ökar i röstandel och det största vänsterpartiet minskar i röstandel, eller tvärtom. Om motsatta valresultat är fallet, drar de slutsatsen att det råder valkonkurrens mellan partierna. Denna valkonkurrens innebär att inget av partierna kommer vara villiga att bilda regering utan att det andra partiet också medverkar i regering (Dumont & Bäck 2006, 46). Här skulle alltså en operationalisering utifrån Dumont och Bäck vara att undersöka huruvida Miljöpartiet och Socialdemokraterna fick motsatta resultat i riksdagsvalet 2014, det val som föregick regeringsbildningstillfället. Om Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade motsatta valresultat i detta riksdagsval, det vill säga att det ena partiet upplevde en ökad andel röster medan det andra partiet upplevde en valförlust, innebär det att det rådde valkonkurrens mellan de båda partierna. Denna valkonkurrens borde alltså öka sannolikheten för att partierna ingår regering tillsammans, då inget av partierna vill sitta i regering utan de andra. För att detta kriterium ska vara uppfyllt räcker det alltså om partierna har fått motsatta valresultat. Om Miljöpartiet och Socialdemokraterna i 2014 års riksdagsval båda upplevde en valförlust alternativt båda upplevde en ökning i röster jämfört med föregående val, är kriteriet inte uppfyllt. 5.1.3 Valförluster Operationaliseringen av det tredje och sista kriteriet, att Miljöpartiet har tappat röster i åtminstone ett riksdagsval, kommer utgöras av en undersökning av Miljöpartiets valresultat från och med dess riksdagsinträde 1988 fram till 2010. Valresultaten kommer hämtas från Statistiska centralbyrån. Jag kommer undersöka om de någon gång under denna tidsperiod har upplevt en valförlust. Denna operationalisering är identisk med Dumont och Bäcks tillvägagångssätt för att undersöka valförluster bland gröna partier i Europa (Dumont & Bäck 2006, 46). 19

5.2 Miljöpartiets målsättningar I enlighet med Esaiasson mfl, kommer jag för att precisera de analytiska redskapen ställa ett antal frågor till de olika valmanifesten (Esaiasson et al. 2012, 215). Genom att ställa dessa frågor hoppas jag kunna avgöra vilken inställning partiet genom åren har haft till att sitta i regering, och således klargöra om de eventuellt har utvecklats från att vara ett parti med röstmaximering som målsättning, till ett parti som i större utsträckning har regeringsmedverkan som prioritet. Alltså, om de har utvecklats till att vara mer officeseeking. Syftet är inte att kategorisera varje valmanifest som antingen office-seeking eller inte, utan snarare att försöka finna belägg för att det över tid har skett en förändring i riktning mot office-seeking. Jag kommer nedan presentera de frågor jag ämnar ställa till valmanifesten, samt tänkbara svar på dessa och hur dessa svar kommer tolkas. Följande frågor kommer ställas till partiets olika valmanifest: * Uttalar sig partiet om medverkan i regeringsbildning? Här finns två alternativa svarsmöjligheter. Antingen uttalar sig partiet om medverkan i regeringsbildning, eller så gör de inte det. Om partiet uttalar sig om regeringsbildning indikerar detta att det åtminstone finns spår av office-seeking inom partiet, så länge detta uttalande inte är negativt vilket indikerar att partiet inte är office-seeking. En avsaknad av ett uttalande om regeringsmedverkan kommer jag tolka som att partiet inte har medverkan i regering som målsättning, och att partiet istället har andra målsättningar som huvudsakligt fokus. * Hur uttalar sig partiet om medverkan i regering? Om den första frågan endast ger en fingervisning om huruvida partiet har regeringsmedverkan som målsättning, är tanken att denna fråga ska bringa större klarhet i hur de ser på en eventuell regeringsmedverkan. Först och främst kan partiet antingen vara positivt eller negativt inställda till regeringsmedverkan. Om de är positiva, tänker jag mig att de antingen uttrycker ett tydligt mål att sitta i regering, eller så är det något som partiet endast strävar efter om de samtidigt får igenom vissa krav. De kan alltså uttala sig öppet och tydligt, eller villkorat om regeringsmedverkan. Om partiet uttalar sig villkorat om 20

regeringsmedverkan, innebär det att partiet vill medverka i regering men att detta inte är deras huvudsakliga målsättning. Vidare kommer jag fokusera på om partiet skriver att de är villiga att kompromissa för att sitta i regering. Om det är fallet, är det ett tydligt tecken på att partiet är office-seeking. Vad som är utmärkande för office-seekingpartier är som tidigare nämnt att de vill sitta i regering, och att de för att uppnå detta mål är beredda att offra antingen röster eller policy. * Hur förhåller sig partiet till andra partier? Denna fråga har för avsikt att, förutom att fånga in tecken på office-seeking, även undersöka om partiet har röstmaximering som målsättning. Jag tänker mig att partiet kan förhålla sig till andra partier på följande vis: Distansering: Det är möjligt att partiet uttryckligen skriver att de själva eller deras ideologi är något som skiljer sig åt från andra partier. Detta kommer jag tolka som en indikator på att partiet har inslag av vote-seeking som målsättning. Tolkningen gör jag utifrån Anthony Downs resonemang om att det i ett flerpartisystem är mer rationellt för partierna att försöka upprätthålla sina ideologiska positioner längs med högervänsterskalan/konfliktdimensionen eftersom de riskerar att förlora lika många väljare som de vinner på att förändra sin position (Downs 1957, refererad av Oscarsson u.å., 12). Ett annat alternativ är att partiet inte på ett tydligt sätt distanserar sig själva eller deras ideologi från andra partier. Om så är fallet, kommer jag tolka detta som en indikator på att partiet har grader av office-seeking som målsättning. Detta motiveras av att små partier för att medverka i regering ofta är beroende av ett annat, större parti. Om ett litet parti sitter i regering, är det ofta som samarbetspartner i en koalitionsregering (Dumont & Bäck 2006, 40). Att partiet inte uttryckligen distanserar sig från andra partier ökar sannolikheten för ett eventuellt samarbete över partigränsen, något som alltså är oerhört viktigt för ett litet parti med regeringsambitioner. Jag kommer alltså tolka ett sådant svar som en indikator på att partiet vill hålla dörren öppen för förhandlingar med andra partier, i syfte att medverka i regering. 21

Kritik Det är även möjligt att partiet i valmanifesten framför kritik mot de andra partierna. Ett tecken på office-seeking skulle här antingen vara att det inte framförs någon kritik alls, vilket indikerar att partiet inte vill stöta sig med något annat parti och således försämra chanserna till samarbete, eller att de framför specifik kritik mot endast en av regeringsbildarna, dvs Socialdemokraterna eller Moderaterna. Detta skulle vara ett tecken på att de har valt vilket av dessa partier de skulle vilja samarbeta med i regeringsposition. Ett tecken på att partiet inte är office-seeking är om kritiken är mer allmän och riktar sig mot alla partier, eller är riktad mot båda regeringsbildarna. Detta eftersom en sådan kritik försämrar möjligheten till samarbete över partigränsen, något Miljöpartiet som sagt är beroende av om de vill medverka i regering. Samarbetsvillighet Slutligen är det möjligt att partiet uttalar sig om samarbete med andra partier. Här tänker jag mig att partiet antingen är positiv till samarbete med andra partier, eller att de till och med explicit nämner att de är villiga att samarbeta med ett eller flera partier. Detta kommer utifrån samma motivering som användes vid distansering, att små partier är beroende av ett annat större parti för att medverka i regering, också tolkas som ett tecken på office-seeking. På nästkommande sida redovisas ett analysschema tänkt att på ett mer tydligt och pedagogiskt vis redovisa min tolkningsstrategi. Det är dessa svar jag kommer försöka finna i valmanifesten: 22

Uttalar sig partiet om regeringsmedverkan? Ja Nej Hur uttalar sig partiet om regeringsmedverkan? Positivt - Öppet - Villkorat - Kompromissvilliga Negativt Hur förhåller sig partiet till andra partier? Distansering Kritik - Ingen kritik/kritik mot endast en av regeringsbildarna - Allmän kritik/kritik mot båda regeringsbildarna Samarbetsvillighet 5.3 Diskussion operationaliseringar Det är möjligt att valmanifesten i vissa fall är svåra att tolka, att svaren på de frågor jag utgår ifrån inte är tydliga nog att ses som indikatorer för office- eller vote-seeking. Detta är något jag är medveten om, och något jag i sådana fall får lov att acceptera. Jag kommer i en sådan situation vara tydlig med att materialet är svårtolkat, och inte försöka anpassa materialet för att det bättre ska överensstämma med min tolkningsstrategi. 6. Analys I detta avsnitt kommer material gällande Miljöpartiets ideologiska avstånd till Socialdemokraterna, samt partiets valresultat att presenteras och analyseras i syfte att undersöka huruvida de tre kriterierna var uppfyllda i samband med 2014 års riksdagsval. Därefter kommer en analys av Miljöpartiets valmanifest från 1988-2014 utföras i syfte att försöka beskriva partiets eventuella förändring gällande målsättning. Detta material kompletteras därefter med sekundärmaterial i form av Lennart Olsens bok Rödgrön reda Regeringssamverkan 1998-2006 samt Maggie Strömbergs bok Vi blev som dom andra 23

Miljöpartiets väg till makten i syfte att ge en mer utförlig beskrivning av partiets eventuella förändrade målsättning. 6.1 Kriterier för gröna partiers regeringsdeltagande 6.1.1 Ideologiskt avstånd Hanna Bäck och Johan Hellström skriver i sin artikel Efter valet 2014: Regeringsbildningen och det inställda valet kort om Miljöpartiet och Socialdemokraternas ideologiska positioner på höger-vänsterskalan. De skriver att de båda partierna utifrån Chapel Hill Expert Survey placeras ideologiskt närmast varandra, och att detta troligtvis inte har förändrats vid 2014 (Bäck & Hellström 2015, 274). Detta innebär alltså att de placeras bredvid varandra på den tiogradiga vänster-högerskalan, och att avståndet mellan dem är mindre jämfört med avståndet till andra partier. Jag kommer välja att tolka detta som att partierna är ideologiskt nära varandra. Bäck och Hellström skriver även att den rödgröna koalitionen, som ju utgörs av Miljöpartiet och Socialdemokraterna, är ideologiskt sammanhållen (Bäck & Hellström 2015, 275). Således kan vi sluta oss till att det första av Dumont och Bäcks kriterier för gröna partiers regeringsmedverkan var uppfyllt vid regeringsbildningstillfället efter 2014 års riksdagsval. Miljöpartiet var ideologiskt nära Socialdemokraterna. 6.1.2 Valkonkurrens I riksdagsvalet 2014 fick Socialdemokraterna 31 % av rösterna, en ökning jämfört med 2010 års resultat då de fick 30,7%. Miljöpartiet erhöll 6,9 %, en minskning jämfört med år 2010 då de fick 7,3 % (SCBb u.å.). I samband med valet 2014 rådde alltså motsatta valresultat, där Miljöpartiet förlorade röster jämfört med föregående val, medan Socialdemokraterna upplevde en knapp ökning jämfört med 2010. Detta tyder på att det efter riksdagsvalet 2014 rådde valkonkurrens mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna. I detta fall kan denna konkurrens ha inneburit att Miljöpartiet blev mer villiga att sitta i regering med Socialdemokraterna. Således var även Dumont och Bäcks andra kriterium för grön regeringsmedverkan uppfylld inför regeringsbildningstillfället 2014. Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade motsatta 24

valresultat vid riksdagsvalet 2014. Ett motsatt valresultat som innebar en valkonkurrens vilken kan tänkas ha gjort Miljöpartiet mer villiga att sitta med i regering med Socialdemokraterna. 6.1.3 Valförluster Nedan följer Miljöpartiets valresultat sedan dess inträde i riksdagen: 1988: 5,5 % 1991: 3,4 % 1994: 5,0 % 1998: 4,5 % 2002: 4,6 % 2006: 5,2 % 2010: 7,3 % 2014: 6,9 % (SCBb u.å.) Det svenska miljöpartiet har sedan dess inträde i riksdagen upplevt några motgångar gällande andel röster. Vid inträdet 1988 erhöll de 5,5 procent av rösterna. Detta följdes av en minskning i andel röster 1991 (3,4 procent), vilket även innebar att de åkte ur riksdagen. Vid valet 1994 erhöll de 5 procent av rösterna och blev återigen en del av riksdagen, en position de sedan dess har behållit. Miljöpartiets stöd minskade till 4,5 procent vid valet 1998, men efter det har dess utveckling med avseende på andel röster varit positiv fram till 2010. I riksdagsvalet 2014, där de blev regeringsparti tillsammans med Socialdemokraterna, upplevde de återigen en minskning i andel röster. De erhöll 6,9 %, en minskning jämfört med 2010 då de fick 7,3 %. Dumont och Bäcks hypotes/kriterium gällande att ett grönt parti, för att sitta i regering, måste ha tappat röster i åtminstone ett riksdagsval är således uppfyllt. Miljöpartiet hade upplevt förluster i röster innan regeringsbildningstillfället 2014. 25

6.1.4 Sammanfattning kriterier för gröna partiers regeringsdeltagande Utifrån de resultat som hittills har presenterats kan vi sluta oss till att alla av Dumont och Bäcks tre kriterier var uppfyllda vid regeringsbildningstillfället 2014. Miljöpartiet var ideologiskt nära Socialdemokraterna, partierna hade fått motsatta valresultat inför regeringsbildningstillfället och Miljöpartiet hade upplevt åtminstone en valförlust sedan dess inträde i riksdagen. Även om det hade varit intressant att studera alla dessa förhållanden mer djupgående, kommer jag endast gå vidare med ett av dem. Dumont och Bäck skriver att små partier tenderar att i större utsträckning vara mer röstsökande än mer etablerade partier, och vanligtvis är det mer fördelaktigt att vara oppositionsparti än att sitta i regering i det avseendet. En valförlust kan dock påverka ett litet partis strategier, och kanske göra dem mer office-seeking. Dumont och Bäck menar att resultaten av testandet av denna hypotes därför är extra intressanta och skriver: This could therefore be an important part of the explanation for why the greens are in government in some cases, but not in others (Dumont & Bäck 2006, 53). Med hänsyn till detta skulle det därför vara spännande att studera huruvida Miljöpartiets målsättningar över tid har förändrats till att partiet tydligare strävar mot att erhålla regeringsmakt, att de har blivit mer office-seeking. Tidigare forskning har identifierat tre olika typer av partimål: policyseeking, office-seeking och vote-seeking. Ett parti har ofta inslag av alla dessa typer, det råder en avvägning mellan dessa (Strøm & Müller 1999, 9). Därför vore det intressant att studera om Miljöpartiet över tid har förändrat sina målsättningar och således blivit mer office-seeking. 6.2 Miljöpartiets målsättningar I detta avsnitt kommer de empiriska resultat jag funnit utifrån att studera Miljöpartiets valmanifest från 1988 till 2014 att presenteras. Jag har gått igenom respektive valmanifest och sökt svar på de frågor jag presenterade i min analysram i syfte att försöka beskriva partiets målsättning och dess förändring över tid. Utöver detta kommer jag även redogöra för material från sekundärkällor, i form av Lennart Olsens bok Rödgrön reda Regeringssamverkan 1998-2006 samt Maggie Strömbergs bok Vi blev som dom andra Miljöpartiets väg till makten. Sekundärmaterialet kommer därefter jämföras med resultaten från analysen. 26