4. RIKTLINJER FÖR FÖRSKRIVNING AV HJÄLPMEDEL

4. RIKTLINJER FÖR FÖRSKRIVNING AV HJÄLPMEDEL FÖRSKRIVARE Med förskrivare avses det som tidigare benämndes ordinatör. I dessa riktlinjer är begreppet ordinatör ersatt med begreppet förskrivare. På samma sätt är ordet ordination ersatt med förskrivning. I Socialstyrelsens rapport 1993:10 Rehabilitering inom hälso- och sjukvården för alla åldrar och diagnoser framgår följande: Begreppen ordination och ordinationsrätt bör inte användas i samband med hjälpmedel; de härrör från ett statsbidragssystem som upphörde 1976. Idag beslutar varje sjukvårdshuvudman om vem eller vilka som ska ges rätt att prova ut och förskriva (besluta om utlåning) av hjälpmedel. (sid. 43) ALLMÄNNA ANVISNINGAR Förskrivning av hjälpmedel ska utgå från brukarens medicinska status, sociala situation, boendemiljö och hjälpmedlets funktion. Ett hjälpmedel får inte ersätta andra lämpliga åtgärder. Förskrivning ska så långt möjligt ske i samverkan med brukaren. Förskrivningsrätten innebär ansvar för utprovning, information/träning, uppföljning och ansvar för kostnaderna. Förskrivning av hjälpmedel innebär ett totalansvar och inte enbart ett utfärdande av en handling. I totalansvaret ingår också ansvar för rapportering i enlighet med de rutiner som fastställts för lokal avvikelsehantering. Om förskrivare önskar förskriva ett hjälpmedel som kostnadsmässigt kommer att belasta annan förvaltning/kostnadsställe/huvudman, måste denna kostnad sanktioneras av den berörda enheten före förskrivning, om inte annat överenskommits. Privatpraktiserande läkare, sjukgymnast eller annan vårdgivare har endast förskrivningsrätt genom avtal med landstinget. Förskrivning av hjälpmedel ska i första hand göras inom ramen för standardsortimentet. Om förskrivaren/utprovaren bedömer att en produkt utanför standardsortimentet erfordras för att uppnå en bra rehabilitering måste det finnas möjlighet att göra så. Vid förskrivning utanför standardsortimentet åligger det dock förskrivaren/utprovaren att säkerställa att ev. service och underhåll kan ske på ett betryggande sätt. KOMPETENSKRAV Vårdgivaren/verksamhetschefen måste försäkra sig om att den enhet som anlitas för utredning, som utgör led i bedömningen av en brukares hjälpmedelsbehov, har erforderlig kompetens och tillgång till lämplig utrustning. Detsamma gäller för enhet som anlitas för utprovning, specialanpassning samt för enhet som utför förebyggande och avhjälpande underhåll av hjälpmedel. Landstinget i Värmland 2005-02-07 4 1

Den som förskriver hjälpmedel bär själv ansvaret för hur han eller hon fullgör sina uppgifter. I de fall förskrivaren inte själv har kompetens för att utföra utprovning, specialanpassning etc., ska det finnas rutiner så att ansvaret kan överlåtas till annan. Förskrivaren eller den enhet som anlitas ska ha: kunskap om författningar samt om beslut och riktlinjer som gäller inom landstinget i Värmland kompetens att bedöma den medicinska och/eller rehabiliteringsmässiga nyttan med hjälpmedlet samt kunna välja den mest kostnadseffektiva lösningen se till att brukaren, eller dennes närstående/vårdare, har tillräcklig kunskap för att hantera hjälpmedlet kunskap om aktuellt hjälpmedelssortiment och om anpassningsmöjligheter kompetens att utföra förebyggande och avhjälpande underhåll samt rekonditionering enligt tillverkarens anvisning kompetens att utföra specialanpassningar (konstruktion, tillverkning eller kombination av produkter utifrån upprättad anvisning) tillgång till de lokaler och den utrustning som arbetet kräver FÖRSKRIVNINGSPROCESSEN Medicinsk och funktionell process: behovsbedömning information utprovning/träning ev. specialanpassning träning uppföljning/utvärdering Försörjningsprocess (stödprocess) upphandling/inköp materialhantering/logistik teknisk service Processerna styrs till stora delar av gällande lagar och förordningar. Dokumentation ska ske under hela förskrivningsprocessen. För att hjälpmedel ska komma till största möjliga nytta ska en fortlöpande uppföljning ske. Innan processen avslutas ska förskrivaren förvissa sig om att brukaren, eller dennes närstående/vårdare har kunskap om dess funktion, användning och vart man vänder sig för frågor, service, återlämning m.m. BRUKSANVISNING Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om användning och egentillverkning av medicintekniska produkter (SOSFS 2001:12) har den som förskriver hjälpmedel ett ansvar för att välja lämpliga produkter och att informera brukaren och personalen om hjälpmedlet och dess användning. I ansvaret ligger att informationen ska vara begriplig för användaren. Landstinget i Värmland 2005-02-07 4 2

En situationsanpassad information utformas med hänsyn till omgivningen och brukarens funktionshinder och förmåga att tillgodogöra sig information. Det gäller för såväl syn- och hörselskador som rörelsehinder, förståndshandikapp och övriga. Detta gäller oavsett om produkten är ny eller återanvänd. Förskrivaren ska också informera brukaren om skötsel, ansvar, reparationer m.m. Enligt lagen om medicintekniska produkter (SFS 1993:584) och Socialstyrelsens föreskrifter om medicintekniska produkter utgår tillverkarens produktsäkerhetsansvar till stor del från den information som ges i säljmaterial och bruksanvisningar. Informationen blir därmed en del av den marknadsförda produkten vilket leder till att den som utan tillverkarens godkännande, översätter eller ändrar i bruksanvisningen övertar tillverkarens produktsäkerhetsansvar. Bruksanvisningen blir ett centralt dokument i kommunikationen mellan kund, brukare och tillverkare. (Se Hjälpmedelsinstitutets rapport: Bruksanvisningar till hjälpmedel för personer med funktionshinder, 1997, best nr 97336). CE-MÄRKTA PRODUKTER Från den 14 juni 1998 måste alla nytillverkade medicintekniska produkter som släpps ut på marknaden vara CE-märkta och innebär att hjälpmedelsverksamheten inte får tillhandahålla andra produkter än de som är CE-märkta. Under en övergångsperiod fram till år 2002 kan dock leverantören sälja äldre, ej CE-märkta produkter. Med CE-märkning anger tillverkaren att produkten uppfyller de krav leverantören ställt och att han tar ansvar för produktens säkerhet och hållbarhet. Tillverkarens ansvar gäller bara då produkten används på det sätt som anges i produktinformationen som medföljer produkten. CE-märkningen är ett kontroll-/kvalitetssystem för produkter men ger inte någon garanti för att produkten är helt säker, bara tillräckligt säker för att föras ut på marknaden. Om en produkt används på ett sätt som strider mot tillverkarens anvisningar eller om den specialanpassas till en enskild person genom ändringar eller kompletteringar som går utanför tillverkarens instruktioner, upphör CE-märkningen och därmed tillverkarens ansvar att gälla. Användning av CE-märkt produkt i strid med tillverkarens intentioner, kan innebära direkta säkerhetsrisker. Det är därför av stor vikt att tillverkaren till sin produkt tillhandahåller tydliga bruksanvisningar, teknisk och annan information och dokumentation. (I övrigt se SFS 1992:1534 Lag om CE-märkning). SPECIALANPASSNING När färdiga produkter inte täcker brukarens behov får även fortsättningsvis anpassningar och individuella lösningar göras enligt särskilda krav och regler. En specialanpassning kan ske genom att: kombinera tillgängliga produkter/komponenter på ett sätt som tillverkaren inte avsett eller godkänt göra konstruktionsmässiga ingrepp (tillägg) på en färdig produkt konstruera och tillverka en ny produkt använda färdig produkt på ett nytt sätt eller inom ett nytt användningsområde avvikande från tillverkarens anvisning. Landstinget i Värmland 2005-02-07 4 3

Specialanpassade produkter definieras i Läkemedelsverkets föreskrifter om medicinska produkter LVFS 2003:11 enligt följande: En produkt som har tillverkats efter en läkares skriftliga anvisningar för att användas av en viss namngiven patient och som läkaren på sitt ansvar givit speciella konstruktionsegenskaper. En anvisning får även göras av en annan person som genom sina yrkeskvalifikationer är behörig. Specialanpassningen ska alltså baseras på en skriftlig anvisning och ansvaret för produktens egenskaper ligger hos den som utfärdat anvisningen. Förskrivaren ansvarar också för anpassningens funktionella del. Tekniker eller annan person som utför anpassningen ansvarar för att det tekniska utförandet är fackmannamässigt utfört. Alla medicintekniska produkter ska vara märkta så att de kan identifieras och den ansvarige tillverkaren spåras. Vid specialanpassade produkter ska märkningen möjliggöra identifiering av den gjorda specialanpassningen och den tillverkare som gjort anpassningen. Detta ska också kunna återfinnas i patientjournalen. Produkten ska dessutom märkas med Specialanpassad produkt. När en produkt har specialanpassats ska CE-märkningen tas bort alternativt döljas med en särskild märkning och identitetsnummer som alltid måste finnas på dessa produkter. I den ursprungliga bruksanvisningen till en produkt som specialanpassats ska den text strykas som i och med anpassningen inte längre kan anses gälla. En kompletterande bruksanvisning kan behöva utformas. Varje vårdenhet som anpassar handikapphjälpmedel ska ha ett system för registrering av specialanpassade produkter enligt reglerna för kvalitetssäkring i hälso- och sjukvården. Varje specialanpassad produkt ska dokumenteras och finnas tillgänglig för Socialstyrelsen i fem år. Tillverkare av specialanpassade medicintekniska produkter ska registreras hos Läkemedelsverket Sedan den 14 juni 1998 är tillverkaren av specialanpassade medicintekniska produkter skyldig att registrera sin verksamhet hos Läkemedelsverket och därmed göra sin verksamhet tillgänglig för verkets tillsyn. Kombination av produkter Kombination av CE-märkta produkter får ske enligt tillverkarens anvisning utan att kombinationen måste hanteras som en specialanpassning. Att kombinera CE-märkta produkter till en fungerande enhet för en enskild brukare, är inte att hänföra till specialanpassning om alla ingående delar används enligt tillverkarens anvisning. CE-märkta komponenter får inte kombineras om de inte är avsedda att fungera ihop, d v s kompatibla. Det är alltid tillverkaren som svarar för bedömningen av sina egna produkters kompatibilitet. Om komponenter från olika tillverkare väljs måste alla tillverkare vara överens om att komponenterna passar för varandra. Landstinget i Värmland 2005-02-07 4 4

Återanvändning av specialanpassad produkt Ingen, utom den ursprungliga tillverkaren eller av denne godkänd leverantör, kan återställa en CE-märkt produkt. Om vårdgivaren eller annan återställer CE-märkt produkt utan tillverkarens medgivande, övertar denne ansvaret för produkten. Detta innebär att produkten betraktas som en helt ny produkt och får föras ut till användning som: helt ny produkt som ska CE-märkas av den nye tillverkaren egentillverkad produkt ny specialanpassning. REPARATION/UNDERHÅLL För vissa produkter lämnas garantier vid inköpet. Detta ska bevakas så att rätten till garantiåtagande nyttjas. Reparationer ska utföras i enlighet med tillverkarens anvisningar och endast av tillverkaren godkänt material. Hjälpmedelsverksamheten kan via auktorisation åta sig att sköta garantiåtaganden inom ramen för upprättat auktorisationsavtal mellan leverantör och respektive hjälpmedelsverksamhet. Förskrivaren ansvarar för att brukaren, eller dennes närstående/vårdare, får instruktion om hur det erhållna hjälpmedlet ska skötas, vårdas och rengöras. För vissa hjälpmedel är det lämpligt att på ansvarsförbindelse ange om skötselinstruktioner delgivits brukaren/anhörig/vårdare. Landstinget ansvarar för tekniskt underhåll/service för produkten, om inte annat anges under respektive produktgrupp. Förebyggande underhåll är en viktig funktion för upprätthållande av hjälpmedlets avsedda funktion, patientsäkerhet samt ekonomiska värde. Underhåll ska utföras efter leverantörens anvisning, eller utifrån gällande standards. I de fall särskilda anvisningar eller standards saknas, ska det finnas av landstinget särskilt beslutade serviceanvisningar. REKONDITIONERING Med rekonditionering avses att en produkt återställs till fullgott skick. Vid rekonditionering ska syftet med produkten bibehållas och arbetet utföras enligt tillverkarens instruktioner och med delar/material som uppfyller tillverkarens specifikationer. En rekonditionering påverkar inte den av tillverkaren angivna livslängden. En ej CE-märkt produkt som tagits i bruk före 14 juni 1998, kan efter rekonditionering återanvändas enligt de regler som gällde 31 december 1994. Återanvändning får endast ske inom landstingets eget verksamhetsområde. Vid återanvändning utanför landstingets verksamhetsområde ska produkten uppfylla kraven på/ och CE-märkas. Landstinget i Värmland 2005-02-07 4 5

Rekonditionering sker regelmässigt av hjälpmedel som återlämnats av brukaren. Bedömning av möjligheter till rekonditionering görs utifrån funktions-, teknik- och lönsamhetsaspekter. Vid rekonditionering ställs samma krav på kompetens, kvalitet och säkerhet som vid specialanpassningsarbeten. ÅTERLÄMNING Ett förskrivet hjälpmedel är, med undantag för vissa hör- och synhjälpmedel, ett lån och ägs formellt av landstinget. Det åligger förskrivare/utprovare att i samband med förskrivningen informera om återlämningsskyldighet. Informationen ska vara både skriftlig och muntlig. Det återlämnade hjälpmedlet ska vara väl rengjort och återlämnas när behovet upphör eller inte längre tillgodoser behovet. I de fall transport för återlämning av hjälpmedel inte kan ordnas av brukaren/anhörig, ombesörjer landstinget detta. MONTERING Om hjälpmedlet kräver montering eller fastsättning ska förskrivaren se till att detta ombesörjs. FLYTTNING Flyttning inom länet Förskrivet hjälpmedel får medtagas vid flyttning inom länet och brukaren själv svarar för flyttning av de hjälpmedel som kan tas med i det egna flyttlasset. Vid flyttning av särskilt skrymmande hjälpmedel eller hjälpmedel som kräver varsam hantering och/ eller nedmontering och installation, svarar landstinget för kostnaden. Flyttning p g a ommöblering i bostaden bekostas ej av landstinget. Flyttning till annat län Hjälpmedel som inte är fast installerat får medtagas vid flyttning. Hjälpmedel till en kostnad som stipuleras i riksavtalet får tas med utan att det nya landstinget debiteras. För medflyttning av dyrare hjälpmedel eller hjälpmedel med omfattande anpassning måste en överenskommelse träffas om överköp utifrån beräknat restvärde. Följande överenskommelse gäller i den sjukvårdsregion Värmland ingår; 1. Hjälpmedlets återanskaffningsvärde (dagspris) skall överstiga 2000 kronor. 2. Värdet på hjälpmedlet baseras på återanskaffningsvärdet (dagspris) med 5-års avskrivning och minimum 20% restvärde 3. Fast installerade hjälpmedel omfattas inte då det förutsätts att dessa inte medtages vid flytt 4. Mottagande landsting avgör om man vill överta hjälpmedlet 5. Specialanpassade hjälpmedel bör i möjligaste mån medtagas 6. Landstingen skall eftersträva att patienten/brukaren inte blir utan hjälpmedel. Mottagande landsting står för returkostnader. Landstinget i Värmland 2005-02-07 4 6

Krävs demontering för att hjälpmedlet ska kunna flyttas ska detta utföras av kompetent personal och vara kostnadsfritt för brukaren. Transportkostnader debiteras den nya vårdgivaren. När behovet upphör ska hjälpmedlet återlämnas till den nya vårdgivaren. HJÄLPMEDEL I SKOLAN Landstinget har ansvar för individuellt utprovade hjälpmedel till elever med funktionsnedsättning i grundskola, särskola, gymnasieskola, riksgymnasium, statlig och kommunal vuxenutbildning samt högskola/universitet, se vidare under respektive verksamhetsområde. Särskilda regler gäller för barnomsorg, specialskola, folkhögskolor och studiecirklar. Skolhuvudmannen har primäransvaret för att eleven ska kunna tillgodogöra sig undervisningen. Pedagogiska hjälpmedel, läromedel, basutrustning och lokalanpassning ingår i skolhuvudmannens ansvar. Vid nyanskaffning av utrustning bör skolan så långt möjligt beakta de krav som eleven med funktionsnedsättning har. Förskola, skola och fritidshem skall vara inredda så att miljön motsvarar behoven för den som vistas där. Väsentligt är att man utgår från den faktiska situationen. Här bör skolan samråda med förskrivare inom berörd hjälpmedelsverksamhet. Skolhuvudmannen har även primäransvaret för elev i behov av teckentolk i undervisningen. STUDIER UTOMLANDS För studier utomlands gäller samma möjligheter att erhålla hjälpmedel som för studier i Sverige. Gällande tullbestämmelser måste iakttas. På studieorten bör finnas ett kontaktnät för snabba serviceåtgärder. HJÄLPMEDEL I FRITIDSBOENDE Huvudregeln är att förskrivna hjälpmedel används även i fritidsboendet. Transportkostnader av redan förskrivna hjälpmedel bekostas av den enskilde personen. TOLKSERVICE Genom Hälso- och sjukvårdslagen, 3b, klargörs att landstinget har skyldighet att organisera, finansiera och tillhandahålla tolktjänst för vardagstolkning till döva, dövblinda, vuxendöva och gravt hörselskadade. Begreppet vardagstolkning utvidgas till att omfatta vissa tolktjänster i arbetslivet samt fritids-, rekreations- och föreningsverksamhet. Även hörande i kommunikation med döva, dövblinda, gravt hörselskadade, vuxendöva har rätt att kostnadsfritt erhålla tolkservice. För att få tolk vid resor i Norden eller övriga världen krävs ett program som visar tolkbehovet, exempelvis utbildningsresa, adoptionsresa. Tolk erhålls ej vid semesterresa. Landstinget i Värmland 2005-02-07 4 7

TALTJÄNST I en överenskommelse 1989 mellan staten och landstingen, som sjukvårdshuvudmän, åtog sig landstingen att bygga upp taltjänstverksamheter enligt taltjänstprojektet i Uppsala. Taltjänst finns sedan 1995 som service till kommunikationshindrade i Värmland. Sedan 1999 hör verksamheten till Vuxenhabiliteringen i Värmland. Taltjänst erbjuder kommunikationsstöd till personer med funktionshinder inom området röst, tal, eller språk som primärt inte beror på hörselskada. Detta så att de trots funktionshindret i möjligaste mån aktivt kan delta i samhället. Servicen är kostnadsfri och ingen remiss krävs. Den som anser att den har ett kommunikationshinder och vara hjälpt av taltjänst kan vända sig direkt till taltjänst. Taltjänst nås på telefon 054 21 15 13. Landstinget i Värmland 2005-02-07 4 8