Räddad genom att hoppa

17 Räddad genom att hoppa Var förnuftig Igor, sa Vic, och låt mig köpa dig ur de här problemen. Men Igor bara skakade på huvudet. Nej, Vic, sa han, jag har själv försatt mig i den här situationen och jag måste själv ta mig ur den, eller hur?. Men du kan få låna pengar av mig och betala Frank Murchie direkt. Sedan kan du betala mig två pund i veckan om du vill. Bara du kommer ur Franks grepp. Men Igor ville inte acceptera erbjudandet. Och de båda männen fortsatte att laga stängslet utmed med vägen till Walker s Siding. Vid det här laget hade Igor hunnit se över traktorn ordentligt och funnit att den, precis som Vic hade förutsagt, var långt ifrån vad den borde vara, även med hänsyn till det relativt låga priset. Elsystemet, t.ex., verkade helt hopplöst och kopplingen var inte värd namnet. Hela styrsystemet behövde bytas ut och differentialen skulle knappast tåla några som helst påfrestningar. Igor var, milt uttryckt, besviken på sin före detta vänliga vän som hade utnyttjat honom så skamlöst. Men å andra sidan tog Igor det hela från den filosofiska sidan. Det är ju en god lärdom i alla fall, sa han till Vic, som naturligtvis höll med. Men vad jag inte fattar Igor, sa Vic med uppenbar otålighet, det är varför du överhuvudtaget köpte en traktor. Jag har några idéer, sa han, men det tänker jag inte berätta för dig ännu. OK, sa Vic, det blir väl på din begravning. Begravning? undrade Vic, vad är en begravning? När du och Franz var ute och simmade, om du kommer ihåg, då var det nära att vi hade fått hålla en begravning. Men Igor hängde inte riktigt med och en bil som svängde in på vägen intill stängslet avbröt samtalet. Det var doktor Peters som kom och när han fick syn på Igor och Vic stannade han till. Hej doktorn! sa Vic, samtidigt som han och Igor gick bort mot bilen. Vad gör du utmed den här vägen? Är det någon som är sjuk? Ett av Murphy s barn svalde en liten spik eller nåt. Pappan och jag ska köra honom till sjukhuset för att ta några röntgenbilder, svarade doktorn, som om det var allt han skulle göra den här dagen. Förresten Igor, fortsatte han, hur går det för Mara och Ilka? Bra, svarade Igor. Ilka har aldrig mått bättre och Mara ska börja skolan när den startar i slutet av januari. Jag kan ju lika gärna titta in till dem också, när jag ändå är åt det här hållet, sa doktorn. Då ses vi förmodligen, sa Vic. Vi är i det närmaste klara. Doktorn körde i förväg och Igor och Vic packade in sina verktyg i jeepen och var framme nästan lika snabbt som den gamle doktorn. Hans bil stod parkerad framför Igors hus. Säg till doktorn att titta in hos mig innan han åker, bad Vic Igor innan han körde upp till sitt. Vi syns om en halvtimme vid mjölkningen! OK Vic, jag ska bara titta lite på traktorn först. Vi ses. Doktor Peters gjorde en rutinundersökning, som han kallade det, på Mara och Ilka, och fann att de var fullt friska. Han gav Ilka några dietföreskrifter och gav sig i väg. På vägen till sin bil 56

stannade han till vid traktorn och började prata med Igors ben som stack ut under fordonet. Vad är det här du har skaffat dig Igor? Detta är min nya traktor, hördes Igors dämpade röst. Jag har köpt den av mr Murchie. Och doktorn, Vic vill träffa dig innan du åker! Då måste du nog kunna trolla, fnyste doktorn, om du ska få ordning på nåt som Frank Murchie har gett upp med. Och OK, jag tittar in hos Vic. Doktor Peters gjorde en gest med handen som Igor inte kunde se, och gav sig iväg mot boningshuset. Vem är det som mår dåligt? frågade han Vic, som kom ut för att möta honom. Det är jag, svarade Vic. Jag mår dåligt när jag tänker på vad Igor har gjort. Han har köpt det där traktorvraket av Murchie för dubbelt så mycket som det är värt. Och han köpte det på avbetalning. Vic gav doktorn alla de finansiella detaljerna. Det där var inget vidare, Vic, sa han. Den gamle mannen blev ytterst bekymrad. Vi måste göra något. Har du några förslag? Jag har försökt övertala honom att låna pengar av mig. Men han vägrar. Han är envis som döden. Nej, det är inte det, Vic, sa doktorn. Men han har en sund känsla av stolthet, och det är nåt man ska vara rädd om. Låt honom visa att han kan klara av det här! Med de orden klev doktorn in i bilen och försvann med en rivstart. Vic höll just på att fösa in korna när Igor kom fram till mjölkningsskjulet. Arbetet var snart i full gång och snart hördes alla de välkända ljuden som hörde ihop med mjölkningen. Pass på kalvarna Igor! ropade Vic. Kommer dom in till korna kan vi aldrig skilja dem åt igen. Igor sprang mot grinden och lyckades precis mota undan kalvarna. Just som Igor höll på att regla grinden lade Vic märke till två kor som stångades. I stridens hetta kom de allt närmare Igor. Med ryggen mot korna märkte Igor inte hur nära de var och inom bara ett ögonblick riskerade han att krossas. Hoppa! skrek Vic. Igor tog tag i staketet och hoppade upp. Sedan vände han på huvudet och såg sig om. En ko föll omkull och dunsade i staketet vid grinden, just där han stått för bara ett ögonblick sedan. Om inte hans arbetsgivare varnat honom hade han kunnat bli allvarligt skadad. Vic rusade fram och motade bort den stridande kossan och försökte få den andra att resa sig. Igor klättrade ner från sin tillflyktsort och de började gå mot skjulet. När mjölkningen var avklarad diskade de separatorn och snyggade upp i skjulet. Vic satte sig trött ner på en säck med agnar och torkade svetten ur pannan. Det är varmt Igor, varmare än det någonsin är i Ungern. Varmt, ja, men inga problem, svarade Igor. Det är ingen som kommer mitt i natten och säger till Igor Cordas, Du måste lämna huset före morgonen. Det är lugnt här, utom då korna bråkar och nästan knuffar omkull mig. Igor skrattade. Tro inte att alla problem är över bara för att du har kommit till detta lugna land, Igor. Det finns problem som väntar den här gamla och illa medfarna planeten, glöm inte det! Man kan säga att den är som en tidsinställd bomb. Igor tittade på Vic. Problem? frågade han. Här i Australien? Vic följde Igors ögon och tillsammans blickade de ut över det fridfulla landskapet i den vackra skymningen. Kullarna målade ut enorma skuggor som tonade ner dagens blått och grönt och gult. Men bara för att ersätta dem med purpur och gråton. Igor kunde inte föreställa sig något annat än ögonblickets tillfredsställande och ljuvliga frid. T.o.m. Vic själv undrade om det han tänkte på verkligen kunde vara sant. Igor, sa han till slut. Innan Jesus kommer tillbaka blir det problem, mycket problem. Och det hjälper oss att förstå att slutet är nära. Igors ögonbryn höjdes i en stum fråga. När hans lärjungar frågade Jesus hur de skulle veta när han skulle komma tillbaka, fortsatte Vic, svarade han: Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra. Allt detta är början på födslovärkarna. Då skall 57

man utlämna er till att plågas och dödas och alla folk skall hata er för mitt namns skull Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta. 1 Du kan alla de här texterna Bibeln utantill, sa Igor förvånat. Är det något mer som ska hända som tecken på att Jesus snart kommer tillbaka? Verserna som jag läste för dig står i Matteusevangeliets 24 kapitel, sa Vic. Om du läser hela det kapitlet finner du mycket som talar för att tecknen på hans ankomst snabbt håller på att uppfyllas. Igor nickade och tänkte över det han hört. Händelserna som du upplevde i ditt land är också tecken på Jesus ankomst, fortsatte Vic. Verkligen? Lyssna till de här verserna i Bibeln. Jag tror jag kan det mesta av dem utantill, Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. Ni har dömt, ni har dödat Bröder var tåliga tills Herren kommer. 2 Igor förstod inte riktigt innebörden i de här verserna och Vic nämnde något av det som syftades till: konflikten mellan arbete och kapital, extremt nöjesliv i en tid när andra led nöd. Han påpekade att detta skulle vara typiskt för tiden just innan Jesus kommer tillbaka. Nu förstod Igor bättre och han ställde en fråga. Vic, sa han, hur kan jag veta att detta betyder att jag lever i den tiden när allt detta ska hända? Se det så här, sa Vic, för en stund sen hörde du mig ropa på dig när du var i fara, eller hur? Igor nickade. Och när jag ropade till dig att hoppa, då hoppade du och ifrågasatte inte varför. Du började inte argumentera med mig, var det inte så? Igor nickade igen. En del av de här sakerna är så viktiga att vi vågar inte ifrågasätta att de kommer att ske snart, precis som du inte ifrågasatte när jag ropade till dig i beteshagen. Jesus själv sa: Därför måste också ni vara beredda, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen. 3 Med andra ord måste du vara lika beredd att följa hans ord som du var att följa mitt för en halvtimme sen. Då kanske Jesus kommer i morgon? frågade Igor med dämpad röst. Nej, det är jag faktiskt säker på att han inte gör. Jesus sa nämligen: Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall änden komma. 4 Vi närmar oss snabbt det målet, Igor, men vi är inte där ännu. Vic, det här är nog något för mig att tänka på. Vic skulle just svara då en röst hördes ropa i kvällens mörker: Pappa, pappa, doktor Peters är här och vill prata med dig. 1 Matteusevangeliet 24:7-12. 2 Jakobs brev 5:4-7. 3 Matteusevangeliet 24:44. 4 Matteusevangeliet 24:14. 58

18 Guds kvarn I halvmörkret skyndade sig Vic upp till sitt hus. Där satt doktor Peters och väntade på honom i sin gamla bil. Kom in och sätt dig!, inbjöd han. Och Vic klev in. Utan att slösa tid på några inledande hälsningsfraser gick doktorn rakt på sak. Det gäller Igor, sa han, Jag vet att han har blivit lurad av Frank Murchie när han köpte den där traktorn, och jag har funderat på hur jag ska kunna hjälpa honom. Men först av allt vill jag veta vad Igor har tänkt använda traktorn till. Har du någon aning? Vic strök sig om hakan på sitt karaktäristiska sätt. Jag har faktiskt själv funderat över det så många gånger att jag är mer osäker än någonsin, svarade han. En teori är att han funderar på att skaffa sig en egen gård. Men hur skulle han kunna det när han spenderat alla sina pengar på den där traktorn? Jag har också tänkt att han helt enkelt bara ville äga en traktor, ja, som en slags statussymbol. Du vet hur en del människor tänker. Men det verkar inte heller särskilt troligt. Sen har jag tänkt att han kanske köpte den bara för att plocka isär den, och sedan sätta ihop den igen. Du ska veta att han är som besatt av maskiner. Det sista är faktiskt det bästa alternativet jag kan komma på, men det verkar heller inte särskilt vettigt. Det kanske ändå är vettigare än du tror, Vic, reflekterade doktor Peters. Om jag lägger ihop det du säger med vad Frank sa när jag tittade in hos honom tidigare under dagen, då verkar det faktiskt rätt troligt. Jag ursäktade mitt besök med att fråga hur det stod till med hans rygg. Om du kommer ihåg så fick Frank problem med ryggen i maj? Men det var bara ett svepskäl, ryggen var naturligtvis bra vid det här laget. Sen började vi prata om traktorer och han berättade för mig att han sålt sin gamla traktor till Igor. Jag frågade honom om varför Igor ville köpa en traktor, men han bara ryckte på axlarna och sa att Igor hade sagt nånting om att det inte var så många som reparerade traktorer här i trakten och att han borde lära sig hur man gör för att sedan kunna hjälpa folket i bygden när deras maskiner krånglar. Gör han inte redan alla dina reparationer? Vic nickade. De flesta. Och faktiskt en del rätt så svåra också. Jag vet att han skickade efter en reparationshandbok för traktorer. Bitarna börjar faktiskt falla på plats. Kan inte du försöka få något ur honom. Han kanske har lättare för att prata med dig. Doktorn höjde på ögonbrynen. Inte så dum idé, sa han, jag stannar till och växlar några ord med honom innan jag åker iväg. Några minuter senare stannade doktor Peters bilen bredvid Igors traktor. Igor låg under traktorn och slog med hammaren på en envis mutter. Igor, kom upp, kommenderade han, jag vill prata med dig. Efter några grymtningar och lite hasande stod Igor bredvid doktorn och borstade av sina byxor. Han höll en sladdlampa i handen och letade förgäves efter något att hänga upp den på. Till slut lade han den på traktorsätet. Doktorn kanske vill titta på min traktor? frågade Igor. Jaså, du tror du att du kan fixa den där gamla skrothögen? Igor låtsades bli djupt sårad. Att kalla hans kära traktor för en gammal skrothög var ju nästan som att kasta glåpord på en familjemedlem. Gamla skrothög! sa Igor med gäll röst. Min fina 59

traktor! En dag kanske jag säljer den till dig, doktor Peters. Den kommer att gå bättre än det gamla vraket du kör omkring i. Sälja den! utbrast den illmariga gamla läkaren. Säljer du den då är du ju inte dugg bättre än Frank Murchie ja, om du inte i det närmaste skänker bort den förståss. När jag har reparerat den, svarade Igor med viss värdighet i rösten, då kommer den att vara en utmärkt traktor. Doktorn bytte samtalsämne och de fortsatte att prata en stund. Sedan frågade doktorn hur det stod till med Ilka och Mara och påpekade hur viktigt det var att Igor såg till att hon inte arbetade för hårt. Han hade fått reda på det han ville veta. Doktor Peters hade tänkt ringa Vic så fort han kom tillbaka till sin mottagning och berätta vad han funnit ut. Men det telefonsamtalet blev aldrig av. Så fort han kom in i stan var det en man som vinkade på honom och sprang fram till bilen. Doktorn, vi har letat efter dig överallt. Frank Murchie har råkat ut för en olycka. Hans nya traktor har vält över honom och han är rätt illa däran. Kan du åka dit? Den hårt belastade läkaren avslöjade inte med en min hur trött han var. Jag åker direkt, svarade han. Jag måste bara titta in på kirurgavdelningen först och ta med en del saker som jag kan komma att behöva. Ring till Vic Manners och tala om för honom att han kommer över till Murchies. Och be honom ta med sig Igor också. Han släppte upp kopplingen, trampade gasen i botten och körde så fort den gamla bilen bara gick. Frank Murchie var mycket illa däran när doktor Peters kom fram. Han hade kört med traktorn i skymningen och inte sett stubben som stack upp ur marken. Och stubben tillsammans med marklutningen hade varit tillräckligt för att välta traktorn som olyckligtvis hade fallit över honom och låst fast hans ena ben som i ett skruvstäd. Det var inte en människa som hörde hans rop och om inte hans fru skickat ut pojken med lite kvällsfika vet ingen hur länge han hade fått ligga i den ställningen. Smärtan i det krossade benet var så svår att han var halvt avsvimmad när pojken fann honom. Han kunde inget göra så han sprang efter mamman. Tillsammans försökte de lyfta och skjuta traktorn. Men trots att de tog i för allt vad de var värda rörde den sig inte ur fläcken. Då ringde Franks fru efter en granne. När han kom springande fann han att hon själv var nära en kollaps och också i behov av behandling. Det var den här grannen som hade ringt runt och till slut funnit någon som åtagit sig att försöka finna doktorn. Igor, Vic och doktor Peters kom nästan samtidigt fram till Murchies gård. De ledsagades omedelbart till olycksplatsen där doktorn och Vic tog över befälet. Doktorn började med att ge en spruta som snabbt och barmhärtigt lindrade smärtan. Vic ledde arbetet med att lyfta upp traktorn. Men det var Igors medkännande händer som försiktigt drog fram den skadade mannen och varsamt lade honom på en provisorisk bår. Sedan bar Vic och Igor den stönande Frank tillbaka till huset, och lite senare lyfte de in honom i ambulansen som hade kallats dit från Sommerville, ca två och halv mil bort. Igor följde med till sjukhuset i händelse att föraren skulle behöva någon hjälp. Vic lovade att köra Franks fru till Sommerville så fort hon hade klätt om och ordnat någonstans att vara för barnen. Och det blev så att Ilka och Helen delade på den uppgiften. När Vic kom till sjukhuset hade Igor redan lovat Frank att ta hand om gården för honom. Vilket innebar att ta hand om en hel flock av mjölkkor och dessutom utfodra kalvarna och grisarna. Murchies gård var stor och välmående. Men det krävdes en van hand att sköta den. Gårdens enda medhjälpare hade kommit dit för bara en vecka sedan och Igor fick därför ta huvudansvaret. Det var i alla fall så det blev i praktiken. Franks fru stannade över natten på sjukhuset och Vic och Igor körde hem. Klockan närmade sig elva på kvällen innan jeepen letade sig fram till grinden och sedan vidare mot huset. Färden hem hade varit tröttande. Den hårda vinden och det piskande regnet hade minskat sikten till ett minimum. Vic hade varit tvungen att hålla extremt låg fart och bara det faktum att han kände till vägen gjorde det möjligt att överhuvudtaget ta sig fram. Det var en hel del de hade hunnit pratat 60

om under hemfärden, inte minst Igors löfte till Frank och hur de skulle dela upp arbetet under tiden som han låg på sjukhuset. De hade också talat om Igor och hans traktor och en del annat som rörde gårdsarbetet under de kommande veckorna. Väl framme inbjöd Vic Igor att komma in och dricka något varmt och Igor var inte sen att tacka ja. För att vara i januari var kvällen ovanligt kylig och regnet och vinden gjorde att kylan kändes desto mer. De gick in tillsammans. Helen, som fortfarande var uppe, började genast värma mjölk på spisen. När de slagit sig ner sa Vic, Vi har ett ordspråk på engelska som säger så här: Guds kvarn mal långsamt, men den mal väldigt fint. Du kanske inte vet vad det betyder, men det betyder att om vi lämnar allt i Guds händer så tar han hand om saker och ting på sitt sätt. Det kanske tar lite tid, men när han väl griper in framstår en människa som en ganska liten och bräcklig varelse. Vic gjorde en kort paus och tittade på Igor. Igor nickade och Vic fortsatte, Jag tänker på Frank. Han gjorde en tämligen ohederlig affär med dig och tog dubbelt så mycket betalt för traktorn mot vad den var värd, och gav medvetet en fel bild av i vilket skick den var. Men du låter saken bero och lovar t.o.m. att ta hand om hans gård under tiden som han är sjuk. Om den mannen överhuvudtaget har ett samvete borde han känna sig ganska liten vid det här laget. Nu kom Helen in med den ångande heta drycken och ställde en mugg hos Igor och en hos Vic. Sedan gick hon för att hämta en till sig själv. När hon kom tillbaka hörde hon Igor säga: Vic, är det alltid på det sättet som Gud straffar den onda människan? Helen log inför åsynen av den kraftiga ungrarens allvarliga ansikte. Det finns inte ett uns av svek eller ondska i Igor, tänkte hon för sig själv. Inga av de problem han mött har förmått att göra honom bitter. Och hon hade rätt. Igor Cordas bar inte på några hämndkänslor mot dem som förföljde honom i Ungern, och ännu mindre mot Frank Murchie. Det fanns inte rum för några småaktigheter i denna storsinta man. Helens tankar avbröts av Vics röst. Inte alltid Igor. Men det är tryggast att lämna allting i hans händer. I Bibeln står det: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. 5 Han väljer naturligtvis inte alltid att göra det så snabbt som han tycks ha gjort i det här fallet med Frank Murchie. Och faktiskt skulle jag inte vilja påstå att den här olyckan var Guds sätt att handskas med honom på grund av vad han gjorde mot dig. Inte alls. Vad jag menar är att livet har en tendens att ge igen med samma mynt som människan själv betalar med, om du förstår? Livet, eller ska jag säga Gud, jämnar ofta ut orättvisor ganska så noga. Ändå finns det en del människor som aldrig verkar få något straff. Hur mycket ont de än gör i livet tycks de aldrig få något straff eller dom, eller vad du nu vill kalla det. Vic betraktade Igor igen. Hans vän satt framåtlutad längst ut på stolen och lyssnade ivrigt. Vic fortsatte: Men det kommer en tid när de kommer att få sitt straff. Och det är så sant som det är sagt. Fast tro det inte bara för att jag säger det. Det är bättre jag läser vad det står i den gamla goda boken. Vic hävde sig upp ur den mjukt stoppade fåtöljen, hämtade Bibeln och fann texten. Lyssna på det här, sa han. Sedan läste han följande ord: Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår herre. 6 Jag känner till den texten, sa Igor, du berättade för mig om den en annan gång. Jag kommer ihåg att döden är den onda människans lön. Men alla människor dör ju, både onda och goda och även små barn. Du förstår vad jag menar, eller hur? Det är sant Igor. Och en dag ska jag berätta mer för dig om detta. Men just nu kan du komma ihåg att den död vi dör nu inte är för alltid. Men det finns en annan död som Bibeln kallar för den andra döden och som blir evig och slutgiltig. Om vad som händer då står det så här: Deras straff blir evigt fördärv, fjärran från Herrens ansikte och från hans makt och härlighet. 7 Igor reste sig. Jag börjar förstå. Men jag har fortfarande mycket att lära och jag är glad att du berättar detta för mig. 5 Romarbrevet 12:19. 6 Romarbrevet 6:23. 7 Andra Thessalonikerbrevet 1:9 61

Det är ett rent nöje, Igor, sa Vic. Men nu tror jag det är dags att sova. Du kan ta jeepen direkt till Franks gård i morgon bitti. Jag och Merton tar hand om den här platsen och du arbetar tillsammans med den man som Frank har anställt, Johnny Nash tror jag han hette, och det verkar vara en trevlig kille. Man önskade varandra en god natt och Igor gav sig iväg. Just när han var på väg in i sitt hus stannade han plötsligt upp. Han skulle bara ta en sista titt på sin älskade traktor. Men när han gjorde det ruskade han på huvudet som för att skaka av sig sömnen. Han trodde först han såg dubbelt. Och det gjorde han också, för där i det bleka månljuset stod två identiskt lika traktorer övertäckta med glimmande regndroppar. 62

19 Manna från himlen Samtidigt som Igor gick runt de två traktorerna i månljuset, höll Helen på att förklara för Vic var den andra traktorn kom ifrån. Vic hade blivit förvånad över att hon fortfarande var uppe när de kom tillbaka från sjukhuset. Hon följde vanligtvis regeln tidigt upp och i tidigt säng. Vic förstod att det måste ha varit något som hon ville tala om för honom. Eller så var det något hon ville fråga om eller kanske diskutera. Och så fort Igor gått berättade hon hela historien för honom. Runt niosnåret den kvällen, just när hon var på väg att gå till sängs hade hon hört ett bullrande ljud ute på deras lilla väg. När hon tittade ut genom fönstret hade hon sett en man som körde en traktor mot deras hus. När han stannade framför deras dörr hade hon gått ut på verandan och tänt ljuset. Go afton fru Manners, hade mannen sagt, Jag är Joe Starkey från Vine Creek. Du känner inte mig, men jag känner Vic. Vi ses ofta på mejeriet när han levererar mjölk. Ni har visst nån utlänning här som heter Igor eller nåt sånt? Helen förklarade att Igor bodde i stugan omkring 250 meter längre ner. Jag har blivit ombedd att leverera den här traktorn till honom utan att han vet om det. Hur tokig får man va egentligen? hade Starkey sagt. Menar du att Igor har köpt en traktor till? frågade Helen häpet. Då berättade Joe Starkey hur det låg till. Han hade beställt en ny traktor och behövde sälja den gamla för att kunna betala den nya. Den gamla var i ganska gott skick och han hade hoppats att få 500 pund för den. Men han behövde pengarna snabbt och var just på väg att sänka priset med 50 pund då han hade fått ett erbjudande per telefon på 550, och som han genast accepterade. En man hade kommit ut på kvällen och sagt att traktorn skulle levereras till Igor Cordas på Manners gård SAMMA KVÄLL, annars skulle det inte bli någon affär. Och kvittot skulle skrivas i Igor Cordas namn och läggas i ett kuvert som skulle knytas fast vid ratten. Det hela är väldigt mystiskt, avslutade Starkey. Men mannen betalade kontant och sa att om inte traktorn levereras i kväll blir det ingen affär, så jag hade inget val. Min grabb sitter i bilen vid grinden och jag åker tillbaka med honom. Men först måste jag parkera traktorn framför stugan och dessutom så tyst att dom inte hör mig. Och det blir nog inte det lättaste. Det ska nog gå bra, hade Helen försäkrat honom. Igor är i Sommerville och jag vet inte när han kommer tillbaka. Han kan komma när som helst, eller kanske inte förrän vid midnatt. Frun och barnen är hemma, men det går nog bra ändå. Om du startar traktorn och börjar köra neröver kan du stänga av motorn och rulla den sista biten. Du ser vägen i månljuset. Men du får skynda dig för det är en del moln som snart skymmer månen. Joe Starkey tyckte väl det lät förnuftigt och hade genast satt planen i verket, och det var det sista hon sett av honom. Fem minuter senare hade hon hört någon springa mot landsvägen, sedan en bil som startade. Hon hade sett ljuskäglor efter strålkastare försvinna i mörkret. Allt var så märkligt och frågorna bara hopade sig i huvudet på henne. Hon var helt enkelt tvungen att stanna uppe tills Vic kom hem så att hon kunde fråga honom vad han visste. Men Vic visste naturligtvis inte någonting. Det hela var ett lika stort mysterium för honom som för hans hustru. Fast han kom ändå till samma slutsats som hon. Den vänliga och godhjärtade 63

läkaren Alexander Peters måste på något sätt ha haft ett finger med i spelet. Förmodligen hade han mutat någon av sina vänner att genomföra planen, och det kunde innebära vem som helst i distriktet, för ingen var mer omtyckt än doktor Peters. Sedan hade han med all säkerhet fått sin medhjälpare att lova att inte avslöja för någon människa att han själv var inblandad. Och om det kom på tal skulle han förmodligen se lika förvånad ut som alla andra i hela Milltown. Helen släckte ljuset och gick fram till fönstret. Månen hade kommit fram igen och i dess bleka sken kunde hon se Igor gå runt de två traktorerna, synbarligen förbryllad. Till slut gick han in och ett ljus tändes i bortre delen av huset. Helen och Vic gick till sängs. Men vad de inte visste var att Igor de närmaste timmarna skulle sitta böjd över sin Bibel och studera några texter som han nyligen hade hört talas om. Det var så mycket den senaste tiden som väckt hans uppmärksamhet att han hade svårt att ta till sig allt. Han hade aldrig studerat Bibeln tidigare i livet, men höll nu på att ta igen den skadan. Och det var ett fascinerande studium. Det gick långsamt till att börja med, men där fanns mycket som var intressant och många utmaningar. Och ju mer han studerade ju fler frågor fick han att ställa till Victor Manners. Nästa dag träffades de båda männen inte för det var lunchdags. Igor hade haft en jäktig förmiddag på familjen Murchies gård. Före frukosten var det mjölkningen och efter frukosten var det traktorn som skulle tas om hand. Den hade blivit liggande kvällen innan som ett sårat monster, men med hjälp av Johnny Nash och ett par hästar fick Igor upp den på hjulen igen. Igor hade omedelbart börjat se över skadorna. Axelkåpan hade knäckts, men den kunde han byta ut mot den som satt på traktorn som han nyligen hade köpt av Frank. Han kunde hämta den när han åkte hem för att äta lunch. För övrigt såg traktorn ut att ha klarat sig bra. Och så skulle han fråga Vic om den andra traktorn. (Kvällen innan hade han inte lagt märke till kuvertet som var fästat vid ratten och visste inte att den var hans.) Resten av förmiddagen arbetade han på gården tillsammans med Johnny Nash, och åkte inte hem förrän vid lunchdags. Han sa till sin arbetskamrat att han inte kommer tillbaka förrän vid tretiden, lagom till mjölkningen. Det skulle ge honom tid att skruva bort axelkåpan på hans egen gamla traktor, och när han kom tillbaka kunde han montera den på den skadade traktorn efter mjölkningen. Igor skulle just ta itu med uppgiften när Vic dök upp. Hur har det gått under förmiddagen? undrade han. Mycket bra, svarade Igor. Johnny är en bra arbetare. Ja, kan han hålla jämna steg med dig är det inte dåligt. Igor skrattade till lite åt komplimangen. Och vems traktor är det här? frågade han. Fråga inte mig, sa Vic och ryckte på axlarna. I varje fall är den inte min. Eftersom den står vid ditt hus trodde jag det måste vara din. Nej, inte min, skrattade Igor. Jag köper inte fler traktorer. Jag har ju slut på pengarna. Men vad är det här för ett kuvert? undrade Vic och tittade närmare. Det står ditt namn på det. Han slet loss kuvertet och räckte det till Igor. Igor såg helt bestört ut. Det måste vara ett misstag, mumlade han. Jag har inte köpt den här traktorn. Var snäll och säg mig vems den är! Den är din, svarade Vic helt kort. Enligt kvittot så är den din. Vic, vet du någonting om detta? frågade Igor. Igor, svarade Vic helt sanningsenligt, det är första gången jag ser det här kvittot. I går kväll berättade Helen att en man levererat den och sagt att den var till dig. Men Igor kunde bara skaka på huvudet. Han måste prata med Ilka om detta. Sånt här hände ju bara inte. Åtminstone inte för Igor Cordas. Vic, kommer du ihåg att du en morgon läste för mig ur Bibeln om maten som föll ner från himlen? 8 8 Andra Moseboken 16:14-36. 64

Vic nickade. Ja, det var manna. Det lyste till i Igors ögon. Den här traktorn är som mannat som föll ner från himlen, eller vad tror du? Kan det vara så? Det verkar nästan så, höll Vic med. Och efter att Frank lurade dig med den andra traktorn är jag faktiskt glad för din skull. Jag gissar att du inte längre betraktar honom som din vän, eller hur? Men jag förmodar att du ändå inte går omkring och bär på agg mot honom. Det kan du nog inte göra, för i så fall skulle du väl inte hjälpa honom med arbetet på gården? Jag vet inte vad bära på agg är för något, sa Igor. Nej, svarade Vic, och det kommer du nog aldrig att lära dig heller. Hämta kapitel 20-22: http://www.hoppetsrost.org/public/journey_to_hope/hoppets_resa_kap_20-22.pdf 65