Mäns upplevelser av att leva med en ätstörning. En systematisk litteraturstudie

Självständigt arbete 15 hp Mäns upplevelser av att leva med en ätstörning. En systematisk litteraturstudie Författare: Evelina Nicklasson, Magi Medaglia Termin: HT14 Ämne: Vårdvetenskap Nivå: Kandidatnivå Kurskod: 2VÅ60E

Abstrakt Bakgrund: Studier har visat att upp till en fjärdedel av alla som drabbas av en ätstörning är män. Ändå finns det en uppfattning om att det är en kvinnosjukdom. Sjuksköterskan inom somatisk vård behöver ha kunskap om mäns upplevelser av sin ätstörningsproblematik eftersom det första mötet med sjukvården för männen oftast sker utanför psykiatrin. Syfte: Syftet var att beskriva mäns upplevelser av att leva med en ätstörning. Metod: En systematisk litteraturstudie där databaserna Cinahl, PsycINFO och PubMed användes för att söka fram relevanta studier inom valt område. En manuell sökning utfördes även. Nio artiklar kvalitetsgranskades varav sex av dessa analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet består av två teman och sju kategorier. Det första temat Skam innehåller kategorierna Att inte leva upp till normen, Att inte våga vara den som avviker, Att stå ensam och En känsla av utanförskap. Männen upplevde det skamfyllt att leva med en ätstörning. Skammen bottnade i oförmågan att leva upp till idealet utseendemässigt, men handlade även om rädslor för andras uppfattningar och åsikter. Det andra temat Bristande förståelse innehåller kategorierna Att inte känna sig sjuk, Att inte bli sedd och hörd och Att inte få tillgång till adekvat information. En svårighet i att se sig själv som sjuk fanns samtidigt som omgivningen inte förstod att det handlade om en ätstörning. Männen upplevde att sjukvården inte förstod dem och att de inte fick den information de önskade. Slutsats: Information om mäns upplevelser av ätstörningar som är riktade till patienterna, närstående och sjukvården behövs för att få en ökad förståelse, vilket kan underlätta hjälpsökandet och förbättra bemötandet i vården. Nyckelord Män, Upplevelser, Ätstörningar Tack Tack till vår handledare Amanda Hellström som med goda råd och stöd har hjälpt oss i processen att skriva denna uppsats. i

Innehållsförteckning 1 Inledning 4 2 Bakgrund 4 1.1 Ätstörningar 4 1.1.1 Anorexia Nervosa 5 1.1.2 Bulimia Nervosa 5 1.1.3 Ätstörning UNS 6 1.2 Diagnostik 6 1.3 Behandling 7 1.4 Teoretisk referensram 8 3 Problemformulering 9 4 Syfte 10 5 Metod 10 5.1 Inklusionskriterier 10 5.2 Sökningsförfarande 10 5.2.1Testsökning 10 5.2.2 Systematisk sökning 10 5.2.3Fritextsökning 11 5.2.4 Manuell sökning 11 5.3 Urval och kvalitetsgranskning 12 5.3.1 Artikelanalys 12 6 Forskningsetiska överväganden 13 7 Resultat 14 7.1 Skam 14 7.1.1 Att inte leva upp till normen 14 7.1.2 Att inte våga vara den som avviker 15 7.1.3 Att stå ensam 16 7.1.4 En känsla av utanförskap 16 7.2 Bristande förståelse 17 7.2.1 Att inte känna sig sjuk 17 7.2.2Att inte bli sedd och hörd 18 7.2.3 Att inte få tillgång till adekvat information 18 8 Diskussion 19 8.1 Resultatdiskussion 19 8.2 Metoddiskusson 22 8.2.1 Val av inklusionskriterier 22 8.2.2 Sökningarna 23 8.2.3 Kvalitetsgranskning och urval 23 8.2.4 Analys 24 9 Förslag på vidare forskning 24 10 Slutsatser 25 ii

Referenslista 26 Bilagor. Bilaga A. Bilaga B. Bilaga C. Bilaga D. Bilaga E. Bilaga F. iii

1. Inledning Antalet män som söker hjälp för ätstörningar är något som ökar (Sabel, Rosen & Mehler, 2014). Samtidigt har media målat upp en bild av att ätstörningar är något som drabbar unga kvinnor medan männens problematik inte skildras. Medias bild har förmågan att påverka allmänhetens syn på vilka som drabbas av sjukdomen (O Hara & Clegg Smith, 2007). Författarna har under sin sjuksköterskeutbildning inte fått någon information om ätstörningsproblematik hos män, vilket understryker att det är ett förbisett problem även inom hälso- och sjukvården. Därför är det angeläget att undersöka vilken kunskap som finns inom detta problemområde och sammanställa den kunskapen i en litteraturstudie. 2. Bakgrund 2.1 Ätstörningar Begreppet ätstörningar inbegriper anorexia nervosa, bulimia nervosa och ätstörningar UNS (af Sandeberg & Bengtsson, 2014). Definitionen av en ätstörning är en person som har ett stört förhållande till mat eller ett beteende som fokuserar på osunt kontrollerande av vikten. För att klassas som en ätstörning ska ätstörningen inte ha uppstått utav någon annan känd medicinsk åkomma eller annan psykisk sjukdom (Clinton & Norring, 2002a). Engström (2002) skriver att normalt för personer med en ätstörning är problem med kroppsuppfattning, vikt och ätande. Anorexia nervosa debuterar ofta i tonåren men även äldre och yngre personer har diagnostiserats med anorexia nervosa (Clinton & Norring, 2002b). Historiskt sätt beskrevs anorexia nervosa som en sjukdom där flickor och unga kvinnor minskade sitt mattintag och drabbades av förstoppning och amenorré, upphörd menstruation. Patienterna upplevde en stark önskan att vara smal och hade en sjuklig rädsla att gå upp i vikt. De visade bristande sjukdomsinsikt och ville inte få behandling (Clinton & Norring, 2002a). Bilden av att ätstörningar nästan uteslutande drabbar kvinnor och inte män är något som funnits kvar länge. Det har inneburit att forskningen inom området till övervägande del är genomförd på den kvinnliga populationen (Wooldridge & Lyltle, 2012). En riskfaktor för att utveckla en ätstörning är minskade mängder mat och missnöje med sin kropp (Clinton & Norring, 2002b). Samsjuklighet vid ätstörningar är vanligt, särskilt ångest och depression. Vid anorexia nervosa är det vanligt med tvångssyndrom och hos vuxna bulimiker kan missbruk och personlighetsstörning vara samsjuklighetsdiagnos (af Sandberg & Bengtsson, 2014). 4

Vid anorexia nervosa kan personlighetsdrag som perfektionism och tvångsmässighet visas, bulimia nervosa har istället impulsiva personlighetsdrag. Andra riskfaktorer för att drabbas av en ätstörning är negativ självbild och brist på nära vänner (af Sandberg & Bengtsson, 2014). Ätstörningarnas ursprung är ett komplext samspel mellan biologiska, sociokulturella och psykologiska faktorer under ett längre skede (Clinton, Engström & Norring, 2002). 2.1.1 Anorexia nervosa Anorexia nervosa beskrivs som frivillig självsvält och ordagrant betyder det nervös aptit (Clinton & Norring, 2002a). Nio procent av den kvinnaliga befolkningen och tre procent av den manliga drabbas någon gång under sitt liv av anorexia nervosa, enligt en studie som undersökt prevalensen för ätstörningar i Amerika (Hudson, Hiripi, Pope & Kessler, 2007). Enligt af Sandberg och Bengtsson (2014) handlar anorexia nervosa om att vilja gå ner i vikt. Det finns även en stor rädsla att gå upp i vikt och personen känner sig alltid tjock trots att personen är underviktig. Vidare beskrivs debuten av anorexia nervosa som smygande, med mindre portioner och undvikandet av fet mat. Tankarna kretsar ständigt på maten, vikten och kroppens utseende. Mat förknippas med stark ångest och lyckas personen avstå mat trots hungern upplevs nöjdhet och en ökad självkänsla (af Sanberg & Bengtsson, 2014). Connan och Stanley (2003) skriver att avsky och rädsla för mat ofta upplevs. Enligt af Sandberg och Norring (2010) upplever personer som drabbats av anorexia nervosa en känsla av att vara tjock och försöker därför viljemässigt att minska i vikt, trots att personen redan är kraftigt underviktig. Keski-Rahkonen et al (2008) skriver om ätstörningar som en kronisk sjukdom eftersom personerna upplever många återfallsperioder. 2.1.2 Bulimia nervosa Bulimia nervosa förklaras som hetsätning eller förtäring av stora mängder mat, ordet betyder nervös omättlighet (Clinton & Norring, 2002a). Bulimia nervosa beskrevs under tidigt 1980-tal av en forskare vid namn Gerald Russell. Han angav tre kännetecknande symtom vid bulimia nervosa;en plötslig okontrollerad lust att äta mycket mat, ett behov av att framkalla kräkning eller använda laxitativa medel för att undvika att gå upp i vikt och en stark rädsla för att gå upp i vikt. Tidigare uppfattades hetsätning och kräkning vara anorexia nervosa (Clinton & Norring, 2002a). Af Sandberg och Bengtsson (2014) skriver att på samma sätt som en anorektiker, fixerar sig också en bulimiker vid mat, 5

vikt och kroppsutseende. Självkänslan och deras liv styrs av rädslan att öka i vikt. Bulimikerns kontroll av matintaget brister ibland och då kastar personen i sig mycket mat på kort tid. Efteråt får personen stark ångest och måste göra sig av med maten direkt, exempelvis genom kräkning eller laxeringsmedel. Att inte kunna kontrollera matintaget upplevs ofta som ett stort misslyckande och känslor av ångest och äckel är vanligt (af Sandberg & Bengtsson, 2014). Fem procent av den manliga befolkningen och 1,5 procent av den kvinnliga uppskattas drabbas av bulimi under sin livstid (Hudson et al., 2007). 2.1.3 Ätstörning UNS Personer som inte uppfyller kraven för anorexia nervosa eller bulimia nervosa, som fortfarande har ett osunt ätbeteende och förhållande till mat, diagnostiseras med ätstörning UNS (af Sandberg & Bengtsson, 2014). Ätstörning UNS står för ätstörning utan närmre specifikation, den kallas även för atypisk ätstörning (Clinton & Norring, 2002b). Vid ätstörning UNS ingår även hetsätningsstörning, där patienten hetsäter utan att sedan kompensera det med exempelvis kräkning. De här patienterna blir ofta överviktiga. Behandling bör därför riktas mot övervikt och ätstörningen (af Sandberg & Bengtsson, 2014). Ätstörningar som är allvarliga men inte uppfyller kraven för anorexia nervosa eller bulimia nervosa betecknas som ätstörning UNS, ätstörning UNS saknar diagnoskriterier (Clinton & Norring, 2002b). Den här gruppen beskrivs som lindrigare form utav ätstörning, dock kan den vara svårbehandlad (af Sandberg & Bengtsson, 2014). 2.2 Diagnostik Ätstörningsdiagnostik är bristfällig och det finns två stora kategorier, anorexia nervosa och bulimia nervosa. Det viktiga kriteriet för anorexia nervosa är låg vikt och för bulimia nervosa är det hetsätning (Palmer, 2003). Clinton och Norring (2002a) beskriver två diagnostiska system för att diagnostisera ätstörning, WHO:s internationella ICD-system, version 10, och DSM-systemet, version 4. Ett problem med DSM systemet är att många hamnar utanför kriterierna för anorexia nervosa eller bulimia nervosa (Clinton & Norring, 2002a). Diagnoskriterierna är detsamma för både män och kvinnor, trots det är det vanligare att kvinnorna blir diagnostiserade med en ätstörning. En anledning till detta skulle kunna vara att diagnoskriterierna är riktade mot kvinnor (Greenberg & Schoen, 2008). Förklaringen kan vara att diagnostiseringen utgår 6

från studier som gjorts på kvinnor. För att kunna få diagnosen anorexia nervosa ska vikten vara 15 % under den förväntade vikten för ålder och kön. Bedömningen vid anorexia nervosa kan försvåras av patientens svårigheter att tala om sina ätproblem och symtom, speciellt under en tidig sjukdomsfas (Hägglöf, 2002). En svårighet i att diagnostisera män med ätstörningar kan vara att de ofta har logiska förklaringar till viktnedgången. En förklaring kan exempelvis vara att viktnedgången skedde på grund av hälsoaspekter då personen tidigare varit överviktig (Greenberg & Schoen, 2008). Svårigheterna i att diagnostisera männen leder ofta till att de inte bli diagnostiserade trots befintlig ätstörning (Strother, Lemberg, Stanford & Tuberville, 2008). För att diagnosen bulimia nervosa ska kunna ställas måste patienten haft återkommande episoder av hetsätning, där patienten äter väldigt mycket mat under en begränsad tid, och patienten kan uppleva sig ha förlorat kontrollen över sitt ätande (Clinton & Norring, 2002a). Perkins, Winn, Murray, Murphy och Schmidt (2004) beskriver att föräldrar ofta märkte ett förändrat beteende innan de upptäckte vad själva problemet var. De försökte prata med sina barn men fick bara tillbaka förnekande och avvisande svar vilket ledde till att problemet dröjde innan upptäckt. Föräldrarna antog att beteendet att hoppa över en måltid var en tonårsfas. Keski-Rahkonen et al. (2008) skriver att ungefär en tredjedel av ätstörningsproblematiken upptäcks genom sjukvården. Hautala et al. (2009) skriver att ätstörningar är svåra att upptäcka eftersom personer med sjukdomen är duktiga på att dölja sina problem. För att upptäcka ätstörningsproblematik i tid rekommenderas regelbunden kontroll av ungdomar redan i skolåldern. Patienter med ätstörningar kan drabbas av bland annat benskörhet, depression och endokrina sjukdomar till följd av sin ätstörning (Sabel et al., 2014; Stother et al., 2012; Wooldrige & Lylte, 2012). Det är vanligare att patienten söker för fysiska symtom och inte för sin ätstörning (Greenberg & Schoen, 2008). Det innebär att sjuksköterskan kan träffa patienter med denna problematik på exempelvis akutmottagningen, vårdcentralen, barnavdelningen, intensivavdelningen och ortopediavdelningen. 2.3 Behandling Ätstörningar kan vara svårbehandlade och risk för dödlighet eller långvarigt lidande kan vara kvar även efter att symtomen för ätstörning förbättrats (Clinton & Norring, 2002b). Vid behandling är det viktigt att både ha psykiatrisk och medicinsk kompetens, för att kunna ge patienten och anhöriga en säker vård (Hägglöf, 2002). För en god prognos är det viktigt att upptäcka ätstörningen i tid. Tidiga tecken kan bland annat vara en vilja att 7

äta nyttigt, att undvika fet mat, att motionera oftare än innan, att personen säger sig redan ha ätit eller vara mätt och viktnedgång. Första fokus vid behandling av ätstörningar är nutritionen (Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU] 2009). Hägglöf (2002) beskriver att vid anorexia nervosa är det viktiga att snabbt försöka få upp patienten till normalvikt. Det finns inga bevis på att något speciellt läkemedel kan hjälpa till att öka vikten. SSRI preparat används till patienter som nått normalvikt för att förhindra återfall (Hägglöf, 2002). Af Sanberg och Norring (2010) skriver att farmakologisk behandling för tillståndet inte finns. Däremot skriver de att farmakologisk behandling mot ångest och depression kan behövas. Genom att ge stöd i matsituationen kan det utarbetas mål för viktuppgång och för att avbryta självsvälten (SBU, 2009). Kontroll av eventuella somatiska komplikationer ska genomföras. Patienten kan behöva komplettera sin mat med näringsdrycker. Vid svåra svälttillstånd och undernäring kan sondnäring vara nödvändigt. När självsvälten är under kontroll kan psykoterapeutisk behandling påbörjas (af Sanberg & Bengtsson, 2014). Barn brukar få terapeutisk behandling som familjeterapi och vuxna brukar få samtalsbehandling (SBU, 2009). Af Sandberg och Norring (2010) skriver att behandling kräver en kombination av nutrition och terapeutiska behandlingar. Användning av antidepressiva läkemedel vid behandling av bulimia nervosa har visat ge god effekt, bland annat mot ångest och depression som kan uppstå vid en ätstörning (Hägglöf, 2002). Målsättningen för behandlingen av bulimia nervosa är att försöka stoppa hetsätningen och kompensationsbeteenden. Positiva effekter har visats med psykoterapeutisk behandling vid bulimi och ska alltid erbjudas (af Sandberg & Bengtsson, 2014). Det är vanligare att kvinnor blir rekommenderade behandling än att männen blir det. Det kan bero på svårigheterna i att diagnostisera männen (Greenberg & Schoen, 2008). Detta leder till att många män inte får någon behandling för sin ätstörning (Strother, Lemberg, Stanford & Tuberville, 2012). 2.4 Teoretisk referensram Livsvärldsteorin valdes som teoretisk referensram eftersom den handlar om hur människan upplever världen (Birkler, 2007). Eftersom denna litteraturstudie handlar om upplevelser av att leva med en ätstörning är livsvärldsteorin relevant. Dahlberg och Segesten (2010) beskriver livsvärldsteorin som en grund i vårdvetenskapen där syftet är att utgå från ett patientperspektiv vid omsorgen av personer med en ätstörning. Med livsvärld menar Dahlberg och Segesten (2010) den värld som människan upplever och 8

uppfattar. Livsvärlden är personlig, unik och ingen livsvärld är den andra lik, vilket enligt Birkler (2007) innebär att sjuksköterskans och patientens livsvärld skiljer sig åt. Sjuksköterskan kan därmed inte vårda en person med en ätstörning utifrån sin egen syn på hälsa och ohälsa eftersom de upplever hälsa på olika sätt. En patient med ätstörningsproblematik kan således uppleva sig vara vid god hälsa trots kraftig undervikt, medan sjuksköterskan inser att det finns stora hälsorisker. Ett annat scenario kan vara att patienten upplever sig vara sjuk i en ätstörning medan sjuksköterskan får en bild av att personen är vid god hälsa på grund av att ingen undervikt eller andra fysiologiska tecken finns. Det betyder enligt Dahlberg och Segesten (2010) att sjuksköterskan måste ta hänsyn till livsvärlden för att kunna ge optimal vård. För att ta del av patientens livsvärld krävs det enligt Birkler (2007) att sjuksköterskan samtalar och umgås med patienten då livsvärlden kan förstås genom patientens berättelser. Genom att i denna litteraturstudie utgå från upplevelser beskrivna av män med ätstörningar kan vi närma oss dessa personers livsvärld och därmed lättare förstå deras situation. 3. Problemformulering Ätstörningar har länge ansetts vara något som nästan uteslutande drabbar kvinnor (Wooldridge & Lyltle, 2012) trots att upp till en fjärdedel av alla som drabbas är män (Hudson et al., 2007). Forskning inom området är till övervägande del genomförd på den kvinnliga populationen (Wooldridge & Lyltle, 2012), vilket inneburit att diagnostiseringen och behandlingarna av ätstörningar utgår från studier som gjorts på kvinnor (Strother, Lemberg, Stanford & Tuberville, 2012). Trots att diagnoskriterierna är detsamma för män och kvinnor är det vanligare att kvinnorna blir rekommenderade behandling. Det kan bero på att diagnoskriterierna är riktade mot kvinnor. En annan svårighet i att identifiera män med ätstörningar är att de ofta har en logisk förklaring till sin viktnedgång, att viktnedgången exempelvis skedde på grund av hälsoaspekter (Greenberg & Schoen, 2008). Det leder till att många män inte blir diagnostiserade trots befintlig ätstörning och att de därmed inte får någon behandling (Strother, Lemberg, Stanford & Tuberville, 2012). Det är därför större risk att män med ätstörningar söker hjälp för relaterade problem till ätstörningen och inte för själva ätstörningen (Greenberg & Schoen, 2008). Sjuksköterskan behöver därmed ha kunskap om ätstörningar hos män eftersom den första kontakten med dessa män i många fall sker utanför psykiatrin. Genom att kunna misstänka eller identifiera en ätstörningsproblematik kan 9

sjuksköterskan hjälpa patienten att söka adekvat vård. Att ha kunskap om vad aktuella studier visar om männens upplevelser av att leva med en ätstörning kan hjälpa sjuksköterskan att förstå patientens livsvärld (Dahlberg & Segesten, 2010). 4. Syfte Syftet var att beskriva mäns upplevelser av att leva med en ätstörning. 5. Metod Den valda designen för studien är en systematisk litteraturstudie. Forsberg & Wengström (2013) skriver att en systematisk litteraturstudie innebär att man utgår från tydligt beskrivna frågeställningar och besvarar dessa genom att systematiskt söka relevant forskning för att sedan granska, värdera och analysera dessa. 5.1 Inklusionskriterier Studierna skulle vara skrivna på svenska eller engelska, publicerade år 2004-2014, peer reviewed och urvalet skulle bestå av män. 5.2 Sökningsförfarande Sökningarna gjordes mellan den 10 oktober och 5 november 2014. De databaser som användes var PsycINFO som behandlar frågor inom psykologin, Cinahl som behandlar frågor inom hälso- och vårdvetenskap och PubMed som är en medicinsk databas (Backman, 2012). 5.2.1. Testsökning Enligt Östlundh (2013) görs en inledande sökning för att få en bild av forskningen som finns inom ämnet. Författarna gjorde testsökningar i Cinahl, PsykINFO och PubMed för att få en översiktlig bild av aktuell forskning inom ämnet samt för att specificera syftet. Enligt Kristensson (2014) läggs en sökningsstrategi upp, det vill säga man bestämmer vilka sökord som ska användas och hur sökningen ska gå till. Författarna utformade en sökningsmall med valda sökord för att använda i den systematiska sökningen. 5.2.2 Systematisk sökning Författarna utförde sökningarna oberoende av varandra, men vid samma tidpunkter, utifrån samma sökningsmall (Bilaga A-C). Mallarna jämfördes sedan för att säkerställa att sökningarna blev korrekt gjorda. Enligt Backman (2012) bör man använda sig av 10

databasens Thesaurus. I en Thesaurus finns vetenskapliga termer samlade och dessa talar om vilka sökord som är lämpliga att använda. I PubMed heter det inte Thesaurus utan MeSH och i Cinahl heter det Headings. Sökorden som valdes ut var ätstörningar, upplevelser och män. Dessa översattes till engelska och utifrån databasernas olika Thesaurus skiljde sig sökningsorden något (Tabell 1). Tabell 1. Indexerade sökord som använts i respektive databas. Ord PubMed, MeSH PsycINFO, Thesaurus Cinahl, Headings Ätstörningar Eating disorders Eating disorders Eating disorders Upplevelse Life change events Experiences Life Experiences (Events) Män Male OR Men Human males Men OR Male 5.2.3 Fritextsökning För att se om det fanns fler artiklar gjordes en fritextsökning i samma databaser. Sökorden kombinerades för att få fram fler artiklar. Sökord som eating disorders, experience* och men* användes i databasen PubMed. Eating disorders, experience* och male* användes i båda PsycINFO och Cinahl (Tabell 2). Trunkering (*) användes för att få fram olika variationer på sökorden (Backman, 2012). (Bilaga A-C). Tabell 2. Sökord som använts i respektive databas Ord PubMed PsycINFO Cinahl Ätstörningar Eating disorders Eating disorders Eating disorders Upplevelse Experience* Experience* Experience* Män Men* Male* Male* 5.2.4 Manuell sökning Referenslistor från relevanta artiklar och tidigare litteraturstudier studerades. Det genomfördes sökningar på de titlar i referenslistorna som ansågs kunna svara på syftet i databaserna Cinahl, PsycINFO och PubMed. Enligt Axelsson (2012) är det av fördel att göra en så kallad manuell sökning, då man kan hitta artiklar som är relevanta till sin 11

litteraturstudie. Tre stycken artiklar hittades genom manuell sökning. En artikel hittades genom kontakter med experter inom området. 5.3 Urval och kvalitetsgranskning Om titlarna vid sökningarna stämde in på syftet så lästes abstrakten. De artiklar med abstrakt som svarade på syftet valdes ut att läsas i fulltext. Av de 38 artiklarna som valdes ut att läsas i fulltext var 19 stycken dubletter och valdes därför bort direkt (Bilaga A-C). Sammanlagt lästes 22 artiklar i fulltext. Av dessa valdes 13 stycken bort på grund av att de inte kunde svara på syftet och/eller för att de inte uppnådde inklusionskriterierna. Nio artiklar kvalitetsgranskades eftersom de svarade på syftet och innehöll alla inklusionskriterier. Av dessa hittades sju stycken i databaserna och två stycken genom manuell sökning (se bilaga F). Två granskningsmallar utformades utifrån de artiklar som valdes för granskning, med inspiration från Forsberg och Wengström (2013) samt Kristensson (2014). En mall utformades för kvalitativa studier och en för mixad metod (Bilaga D-E). Vid granskningen gjordes en bedömning om artiklarna hade hög, medel eller låg kvalité. Artiklar som uppfyllde alla kriterier utifrån respektive granskningsmall bedömdes ha hög kvalité. För att uppnå medel kvalité krävdes det att artiklarna uppfyllde minst 80 procent av kriterierna. De artiklar som inte uppfyllde 80 procent fick bedömningen låg kvalité. Alla frågor i granskningsmallarna tillskrevs samma värde, det vill säga inga kriterier vägde tyngre än andra.två stycken bedömdes ha hög kvalité, fyra stycken bedömdes ha medel kvalité och tre stycken bedömdes ha låg kvalité. I enlighet med vad Forsberg och Wengström (2013) skriver, exkluderades artiklar med låg kvalité från analysen. 5.4 Artikelanalys Analysprocessen var en kvalitativ innehållsanalys som utgick från Lundman och Hällgren Granheims (2012) beskrivning. Ansatsen som användes var induktiv, vilket innebär att man utan förutfattade meningar utför analysen av materialet (Lundman och Hällgren Granheim, 2012). Artiklarnas resultat lästes igenom några gånger för att få en översiktlig bild av vad texten handlade om. Meningsenheter som svarade på syftet togs ut och kondenserades, vilket innebär att texten förkortas och blir lättare att hantera. De kondenserade meningsenheterna abstraherades och fick en kod. Att abstrahera något innebär enligt Lundman och Hällgren Granheim (2012) att den kondenserade meningsenheten får en högre grad av logisk nivå. Alla koder fick varsin färg som visade 12

på vilken studie de hörde till. De koder som handlade om samma sak blev indelade i en kategori. Lundman och Hällgren Granheim (2012) förklarar att kategorierna är en beskrivning av textens innehåll och svarar på frågan vad. Utifrån texterna i sitt sammanhang samt utifrån kategorierna som kom fram, utformades teman. Lundman och Hällgren Granheim (2012) beskriver ett tema som en tolkning av vad texten handlar om, det vill säga kategorier som uppfattas ha samma innebörd benämns som ett tema. Författarna genomförde analysen tillsammans. Tabell 3. Exempel på analysprocessen. Meningsenhet Kondenserad meningsenhet Kod Kategori Tema Ingen annan kille har haft det här problemet, vad är det för fel på mig? Enda killen, det är fel på mig. Enda killen En känsla av utanförskap Skam Männen uppmärksammade ett problem hos hälso- och sjukvården att identifiera deras ätstörningar. Männen uppmärksammade att sjukvården inte identifierade ätstörningarna. Ätstörningarna identifierades inte. Att inte bli sedd och hörd. Bristande förståelse 6. Forskningsetiska överväganden Hänsyn har tagits till etiska aspekter vid val av artiklar till litteraturstudiens analys utifrån vad Olsson och Sörensen (2011) skriver är relevant. Det innebär att valda artiklar till analysen har blivit godkända av en etisk nämnd där etiska principer har beaktats. Informanternas autonomi har respekterats genom inhämtning av informerat samtycke, vilket innebär att personerna delade med sig av sina erfarenheter av fri vilja. Studiernas syfte har varit att förbättra omvårdnaden för män med ätstörningar, det vill säga göra mer nytta än skada. Informanternas konfidentialitet har även beaktats, vilket innebär att man utifrån texten i studien inte kan identifiera personerna. Författarna till denna litteraturstudie har varit noga med att ange källor och har inte plagierat någon annans text. 13

7. Resultat Resultatet består av två teman och sju kategorier. Skam Att inte leva upp till normen Att inte våga vara den som avviker Att stå ensam En känsla av utanförskap Bristande förståelse Att inte känna sig sjuk Att inte bli sedd och hörd Att inte få tillgång till adekvat information 7.1. Skam Det första temat handlar om att männen upplevde det skamfyllt att leva med en ätstörning. En rädsla för andras uppfattningar och åsikter fanns närvarande och därför hölls problematiken hemlig för omgivningen. Skammen bottnade i oförmågan att leva upp till idealet utseendemässigt, men handlade även om det faktum att informanterna drabbats av en sjukdom samhället uppfattar som en kvinnosjukdom. Temat innehåller kategorierna Att inte leva upp till normen, Att inte våga vara den som avviker, Att stå ensam och En känsla av utanförskap. 7.1.1. Att inte leva upp till normen Ätstörningen föregicks i det flesta fall av att männen var överviktiga (Dearden & Mulgrew, 2013; McCormack, Lewis & Wells, 2014; Raevuori et al., 2008; Robinson, Mountford & Sperlinger, 2012; Wallin, Pettersen, Björk & Råstam, 2014). Mobbning och kommentarer om övervikten var en faktor som ledde till att deltagarna ville göra en förändring (Dearden & Mulgrew, 2013; McCormack et al., 2014; Robinson et al., 2012; Wallin et al., 2014). Klasskamrater retade männen och sa att de var dumma och feta vilket ledde till mycket skamkänslor och frustration över att andra dömde dem för deras utseende (Wallin et al., 2014). En deltagare förklarade att andra brukade stirra på honom 14

för att han var så stor och att ätstörningen blev ett sätt för honom att förändra sitt utseende (Robinson et al., 2012). Även läkare kommenterade övervikten och gav männen råd att gå ner i vikt på grund av hälsoaspekter (Dearden & Mulgrew, 2013). En annan faktor som gjorde att männen bestämde sig för att gå ner i vikt var att de inte själva var nöjda med sin kropp. De hade dåligt självförtroende och upplevde att de inte var bra nog som de var (Dearden & Mulgrew, 2013; McCormack et al., 2014; Raevuori et al., 2008; Robinson et al., 2012; Wallin et al., 2014). Relationsproblem var också en aspekt som gjorde att deltagarna ville ändra på sitt utseende. En föreställning fanns att om man var smal skulle man bli accepterad som man var och lättare få tjejer och vänner (Dearden & Mulgrew, 2013; McCormack et al., 2014; Wallin et al., 2014). Mobbning, dåligt självförtroendet och missnöjet med sin kropp var något som i flera fall levde kvar även efter att männen blivit normalviktiga eller underviktiga (McCormack et al., 2013; Raevuori et al., 2008; Robinson et al., 2012). En deltagare förklarade att mobbningen inte slutade trots att han gått ner i vikt. Han antog att andra fortfarande uppfattade honom som den tjocka killen han varit innan (Robinson et al., 2012). En annan deltagare beskrev att han hatade hur han såg ut så mycket att han tyckte det var jobbigt att se sig själv i spegeln och på bild och att det påverkade hans självförtroende (McCormack et al., 2014). Männen jämförde sig med andra och när de insåg att de inte levde upp till idealet fick de lågt självförtroende (Robinson et al., 2012; Wallin et al., 2014). En man påpekade att man måste vara smal, muskulös och snygg för att passa in (Dearden & Mulgrew, 2013) och flera av männen önskade att deras muskler var större och att de var smalare (Raevuori et al., 2008; Wallin et al., 2014). 7.1.2. Att inte våga vara den som avviker Männen dolde sin ätstörning för omgivningen (Dearden & Mulgrew, 2013; McCormack et al., 2014; Robinson et al., 2012; Räisänen & Hunt, 2014; Wallin et al., 2014). En man förklarade att han inte kunde vara helt ärlig mot sin flickvän och låtsades äta när hon var hemma (McCormack et al., 2014). En anledning till att man dolde sin ätstörning var på grund av rädslor för reaktionerna om de skulle berätta hur det var (Dearden & Mulgrew, 2013; Robinson et al., 2012; Räisänen & Hunt, 2014). En man förklarade att han var rädd att berätta för sin flickvän på grund av rädsla att hon skulle tycka han var löjlig (Robinson et al., 2012). En uppfattning fanns om att det var svårare för män att prata om sin ätstörning på grund av synen på hur män ska vara (Dearden & Mulgrew, 2013; Robinson et al., 2012; Räisänen & Hunt, 2014). En deltagare berättade att det tog 15

honom över tio år innan han kunde berätta det för någon (Robinson et al., 2012). Att det tog månader eller år att berätta om sina problem var något många deltagare hade gemensamt (Dearden & Mulgrew, 2013; McCormack et al., 2013; Robinson et al., 2012; Räisänen & Hunt, 2014). Deltagarna upplevde även rädsla för att inte bli tagna på allvar om de skulle söka hjälp för sina problem. (Dearden & Mulgrew, 2013; Räisänen & Hunt, 2014). En deltagare förklarade att han inte vågade berätta för sin doktor av rädsla att inte bli tagen på allvar, när det varit så jobbigt att själv inse att ett problem fanns (Dearden & Mulgrew, 2013). 7.1.3 Att stå ensam Männen beskrev att de kände sig ensamma (Dearden & Mulgrew, 2013; McCormack et al., 2014; Robinson et al., 2012; Räisänen & Hunt, 2014; Wallin et al., 2014) av olika anledningar. Man isolerade sig och tog avstånd från andra människor (Dearden & Mulgrew, 2013; McCormack et al., 2013; Räisänen & Hunt, 2014). En anledning till isoleringen var för att undvika sociala sammanhang där man åt mat eller drack alkohol. En man förklarade att han fokuserade så mycket på sin vikt att han försummade sin familj och sina vänner (Dearden & Mulgrew, 2013). En person beskrev ätstörningen som ett sätt att vara osynlig på. Han ansåg att om ingen kunde se honom kunde han inte heller misslyckas (McCormack et al., 2014). Deltagarna kände sig väldigt ensamma om att vara en man med ätstörning (Dearden & Mulgrew, 2013; Robinson et al., 2012). Vissa kände sig medvetet uteslutna från terapin som skedde i grupp, där de kunde vara ensam som man bland andra kvinnor med ätstörningar. Trots att de delade samma sjukdom kunde inte männen relatera till mycket av det kvinnorna sa (Robinson et al., 2012). 7.1.4 En känsla av utanförskap Männen föreställde sig att samhället ser ätstörningar som en sjukdom som endast drabbar kvinnor (Dearden & Mulgrew, 2013; Robinson et al., 2012; Räisänen & Hunt, 2014). Många människor blir förvånade om en man har en ätstörning. Flera deltagare funderade över om det var något fel på dem eftersom de hade drabbats av sjukdomen och var män. Det faktum att all litteratur de stött på är riktade mot kvinnor förstärkte känslan av att detta var något som inte borde drabba dem (Robinson et al., 2012). En deltagare beskrev sin frustration över att anorexia nervosa ansågs vara en kvinnosjukdom då det är en sjukdom som även drabbar män och som drabbat honom 16

(Räisänen & Hunt, 2014). En annan fördom männen upplevde fanns var att man är homosexuell om man söker hjälp för en ätstörning. Det finns en syn om att män inte ska tänka på sitt utseende. Deltagarna upplevde det skamfyllt att vara män med ätstörningar och vissa kände sig mindre maskulina (Dearden & Mulgrew, 2013). Deltagarna ansåg att när ätstörningar beskrivs i media så handlar det alltid om unga kvinnor som försöker bli så smala som möjligt medan män med ätstörningar inte skildras alls (Robinson et al., 2012). 7.2 Bristande förståelse Det andra temat handlade om bristande förståelse. Ätstörningar hos män var något som inte diskuterades av omgivningen, vilket ledde till en bristande förståelse för deras problematik. En svårighet i att se sig själv som sjuk fanns samtidigt som omgivningen inte förstod att det handlade om en ätstörning. De män som sökte hjälp för sina symtom upplevde att vården inte förstod dem och de behövde ofta söka hjälp flera gånger innan de uppmärksammades. Vidare upplevdes en brist på information om att män kan få ätstörningar och hur de uppkommer. Temat innehåller kategorierna: Att inte känna sig sjuk, Att inte bli sedd och hörd och Att inte få tillgång till adekvat information. 7.2.1 Att inte känna sig sjuk Deltagarna hade svårt att förstå att deras symptom skulle vara en ätstörning eller överhuvudtaget något som kunde diagnostiseras eller behandlas. Att de inte insåg att de hade en sjukdom innebar att man inte heller sökte hjälp (Dearden & Mulgrew, 2013; Raevuori et al., 2008; Räisänen & Hunt, 2014). Männen insåg oftast sent i sjukdomsförloppet att det handlade om en ätstörning. Deras beteenden kunde fortgå i flera månader eller år innan de insåg att det var ett problem för dem (Räisänen & Hunt, 2014). En man förklarade att han var helt slutkörd av sina symtom och ville ändra sitt beteende, men visste inte att det var möjligt (Raevuori et al., 2008). Det faktum att vissa män trodde att ätstörningar endast drabbar kvinnor var också en anledning till att man inte förstod att man hade sjukdomen. En man förklarade att han hade hört talas om den kvinnliga anorexian men att han inte visste vad han själv gick igenom eller vart han skulle vända sig för att få hjälp med sina problem (Räisänen & Hunt, 2014). Ätstörningen sågs som en lösning på andra problem, vilket också kan förklara varför man inte kunde se att man hade en sjukdom. Ätstörningen hade en mening i deras liv. Det var ett sätt att hantera stress och andra jobbiga situationer (McCormack et al., 2014; 17

Robinson et al., 2012; Räisänen & Hunt, 2014). Ätstörningen blev ett sätt att få kontroll över något när man kände att man inte hade kontroll över sitt liv (McCormack et al., 2014; Robinson et al., 2012; Räisänen & Hunt, 2014; Wallin et al., 2014). En utav männen hetsåt och kräktes dagligen. Det var en strategi för honom att hantera sin tillvaro. Han trodde att han var ensam om att göra detta, något som han hittat på själv och visste inte att det fanns andra som gjorde samma sak. Han visste att hans beteende orsakade problem men förstod inte att det handlade om en sjukdom (Räisänen & Hunt, 2014). 7.2.2. Att inte bli sedd och hörd Männen berättade att det fanns en oförmåga hos vänner, familj och lärare att inse att de led av en ätstörning. Det var aldrig någon i skolan som ifrågasatte beteendet. En deltagare tolkade det som att andra inte visste att han hade en ätstörning på grund av att ingen visste något om ätstörningar, det var inget som diskuterades någonsin (Räisänen & Hunt, 2014). Männen ansåg även att det fanns en oförmåga inom hälso- och sjukvården att identifiera deras problematik som en ätstörning (Dearden & Mulgrew, 2013; Robinson et al., 2012; Räisänen & Hunt, 2014). Många fick fel diagnos eller ingen diagnos alls (Dearden & Mulgrew, 2013; Räisänen & Hunt, 2014). En deltagare förklarade att hans läkare avfärdats hans oro som stress(dearden & Mulgrew, 2013). En av männen utreddes för magproblem i över ett år och varken föräldrar eller läkare kom att tänka på att hans kräkningar och viktminskning kunde ha psykologiska orsaker. Läkaren förklarade för mannen att det inte fanns något fysiskt fel, men istället för att föreslå behandling för psykologiska orsaker sa han till mannen att skärpa till sig, ta tag i sitt problem och sluta vara så svag. En annan man berättade för sin läkare om sin hetsätning och kräkningar och läkaren ansåg att depression var en mer passande diagnos än bulimi. Mannen antog att det var på grund av att han inte levde upp till stereotypen att vara ung och kvinna, något som hade gjort doktorn förvirrad. Flera av deltagarna var tvungna att gå till läkaren flera gånger innan de blev tagna på allvar och kunde få den hjälp de behövde (Räisänen & Hunt, 2014). En man upplevde diagnoskriteriet om BMI som frustrerande eftersom att han ansåg att han hade anorexia innan han blev underviktigt. Männen ansåg att en diagnos kunde ha hjälpt dem att acceptera och komma tillrätta med problemet snabbare (Dearden & Mulgrew, 2013). Det upplevdes problematiskt när sjukvårdspersonalen inte kunde erkänna deras problem (Robinson et al., 2012). 18

7.2.3 Att inte få tillgång till adekvat information Många upplevde att den information som fanns att tillgå var riktad mot kvinnor eller att den inte var specificerade mot något kön alls. En del information var till och med olämpligt för männen (Robinson et al., 2012; Räisänen & Hunt, 2014). Det fanns en önskan om att få information riktad till män (Dearden & Mulgrew, 2013; Robinson et al., 2012; Räisänen & Hunt, 2014). Deltagarna ville veta om det fanns några skillnader mellan att leva med en ätstörning som man gentemot att leva med sjukdomen som kvinna (Robinson et al., 2012; Räisänen & Hunt, 2014). Information om vad som händer och kan hända med kroppen hos en man med en ätstörning var något som saknades och efterfrågades. Det ansågs att bristen på information kunde leda till uppfattningen att det inte finns några bieffekter för män, vilket skulle kunna innebära en falsk känsla om att inget farligt kunde hända dem. Männen beskrev även att de saknade information om var de skulle vända sig för att få hjälp, när de upplevde en oro över sin matsituation (Räisänen & Hunt, 2014). Informationen var en viktig del på vägen mot ett tillfrisknande (Dearden & Mulgrew, 2013; Robinson et al., 2012) och de män som till slut fått ta del av den kunskap som fanns att tillgå hade önskat att det skulle ha skett mycket tidigare (Dearden & Mulgrew, 2013). En deltagare som fått information insåg att hans problem var mer allvarligt än han hade trott, vilket gjorde att han också önskade att få hjälp. Ju mer männen förstod om sin ätstörning, desto mer insåg de allvaret och kunde erkänna för sig själva att de hade ett problem (Robinson et al., 2012). 8. Diskussion 8.1 Resultatdiskussion Syftet var att beskriva mäns upplevelser av att leva med en ätstörning. Denna systematiska litteraturstudie visade att männen upplevde det skamfyllt att leva med en ätstörning och att de upplevde svårigheter att förstå att de drabbats av en ätstörning samt att omgivningen hade en bristande förståelse för dem. I denna litteraturstudie framgick det att upplevelser av att inte bli sedd och hörd inom hälso- och sjukvården var vanligt. Männen kände sig inte lyssnade på eller tagna på allvar. Dahlberg och Segesten (2010) skriver att sjuksköterskan bör ta del av patientens livsvärld för att vårda ur ett patientperspektiv. Patienter som lider av en ätstörning erfar 19

världen på olika sätt trots att de lider av samma sjukdom. Detta beror enligt Dahlberg och Segesten (2010) på att livsvärlden är unik. Sjuksköterskan bör således ha förståelse för att varje person de möter har sin egen upplevelsevärld. Dahlberg & Segesten (2010) förklarar att alla människor upplever saker på olika sätt. Det innebär enligt Birkler (2007) att man som sjuksköterska måste utgå från patientens berättelser och att sjuksköterskans föreställningar om en viss sjukdom inte får tvingas på patienten. Vid mötet med en man som misstänks ha en ätstörning kan sjuksköterskan således, enligt Birkler (2007), inte påstå sig veta hur aktuell patient känner sig innan patienten beskrivit detta. Enligt Birkler (2007) bör sjuksköterskan sträva efter att få en förståelse för patientens livsvärld, vilket uppnås genom samtal med personen. Todres, Galvin och Dahlberg (2014) förklarar däremot att det sällan går att uppnå en sådan förståelse ute i kliniken. Patienter som drabbats av ätstörningar kan exempelvis drabbas av osteoporos, något som kan leda till benbrott och ett besök på akutavdelningen. När sjuksköterskan möter denna patient på akuten finns inte tid att till fullo ta del av dennes livsvärld. Patienten kanske inte heller uppskattar att en främmande människa börjar ställa personliga frågor om hur ens liv ser ut. Todres et al. (2014) förklarar att vårda ur ett livsvärldsperspektiv inte handlar om att få en så detaljerad bild som möjligt av patientens livsvärld utan att det viktiga är att man har ett öppet förhållningssätt som visar att man försöker förstå lidandet som upplevs. Todres et al. (2014) förklarar vidare att när sjuksköterskan bekräftar patientens lidande och visar ett intresse för personens situation leder det till ett förtroende för vårdgivaren. Många av deltagarna i denna litteraturstudie upplevde att deras lidande inte uppmärksammades av vården. Dahlberg och Segesten (2010) skriver om vårdlidandet som uppstår när vårdpersonal inte uppmärksammar patientens lidande. Att söka vård och inte bli sedd eller hörd upplevs för patienten som förödmjukande och förolämpande. För männen i litteraturstudien innebar detta att de inte fick adekvat omvårdnad eftersom att man inte tog hänsyn till deras upplevelser. Enligt Todres et al. (2014) bör sjuksköterskan bekräfta att man ser patienten och är beredd att lyssna utan fördomar. Patienter vill bli uppmärksammade och trodda utav sjuksköterskan. Enligt Dahlberg och Segesten (2010) kan ett vårdande möte uppnås även på exempelvis den mycket korta tiden en patient befinner sig på en akutmottagning. Det handlar om att ställa frågor och låta patienten berätta hur hälsosituationen upplevs. 20

Liknande resultatet som framkommer i denna litteraturstudie, angående att männen upplever en skamkänsla över att leva med en ätstörning, har diskuterats i tidigare översiktsstudier. Greenberg och Schoen (2008) skriver att män upplever det skamfyllt att de lider av en sjukdom som anses vara en kvinnosjukdom. Även Strother et al. (2012) bekräftar detta och tillägger att män upplever att det förväntas av dem att inte visa sina svagheter, såsom skam. Detta leder enligt Greenberg och Schoen (2008) till att många män inte söker hjälp. Att dra sig undan omgivningen är vanligt vid en ätstörning (Crosscope-Happel, Hutchins, Getz & Hayes, 2000). Det leder i sin tur till att männen som döljer sin problematik känner sig väldigt ensamma. Att lyfta fram prevalensen för sjukdomen hos män kan därför enligt författarna vara relevant eftersom att det framgick i denna litteraturstudie att en upplevelse om att vara ensam med denna problematik fanns. Strother et al. (2012) lyfter fram att männen kan uppleva det mindre skamfyllt att prata om sina ätstörningar om de får veta att andra män genomgår samma sak. Därför rekommenderar Strother et al. (2012) gruppterapi där endast män med ätstörningsproblematik inkluderas. Om en man i gruppen vågar berätta är chansen större att fler vågar tala om sina problem. Känslor av skam förekommer även hos kvinnor med ätstörningar (Skårderud, 2007). Däremot finns skillnader i orsaken till varför skamkänslor uppstår i den bemärkelsen att ätstörningar hos män är förenade med stigman av att vara feminin (Strother et al., 2012). Men likheter kan även identifieras mellan könen. Kvinnor kan likt män skämmas över det faktum att de drabbats av en ätstörning på grund av att det är en psykiatrisk sjukdom (Skårderud, 2007). Att känna skam över sitt utseende är även något kvinnor med anorexia nervosa upplever (Skårderud, 2007) vilket även framgick i denna litteraturstudie. Män med ätstörning upplever skam över sin kropp och ser sig själva som dubbelt så stora mot vad de egentligen är. Det stämmer överens med hur det ser ut för kvinnor (Mangweth et al., 2003). Viss skillnad är det mellan män och kvinnor i hur kroppen ska se ut, mäns kroppsideal är muskulös medan kvinnors kroppsideal är att vara väldigt smal (Katz, 2014). I denna litteraturstudie framgick det att ätstörningen oftast föregicks av övervikt. Till skillnad från kvinnliga anorektiker är det vanligt att män med ätstörningen tidigare varit överviktiga (Crosscope-Happel, Hutchins, Getz & Hayes, 2000; Gueguen et al., 2012; Sabel, Rosen & Mehler, 2014). Övervikt hos män anses därför vara en riskfaktor för att drabbas av en ätstörning (Muise, Stein & Arbess, 2003). Att uppmärksamma en kraftig 21

viktnedgång till följd av övervikt hos en man kan därmed vara tecken på att en ätstörning finns (Crosscope-Happel, Hutchins, Getz & Hayes, 2000). Genom att fråga om patienten gått ner i vikt och om personen tidigare varit överviktig kan misstankar förstärkas. Dock är det enligt Greenberg och Schoen (2008) vanligt att männen har logiska förklaringar till sin viktnedgång. Därför kan det innebära en svårighet för vårdpersonalen att inse att en ätstörning föreligger. Genom att vara medveten om detta fenomen tänker författarna att det är lämpligt att ge adekvat information till patienten och även anhöriga om det finns risk för att viktminskningen kan leda till sjuklighet om det går för långt. Att anhöriga får ta del av informationen kan vara betydelsefullt på grund av att de kan ha uppmärksammat förändringar i patientens beteende gällande exempelvis kosten och träning. Enligt Perkins et al. (2004) kan föräldrar ofta märka av ett förändrat beteende men inte inse att det handlar om en ätstörning. Författarna tänker att om närstående får information kan en eventuell ätstörning uppmärksammas och föräldrarna kan ge stöd i att söka hjälp. Eftersom det framgick i resultatet att männen hade svårt att själva inse att ett problem fanns, kan information få dem att börja reflektera över sin situation och problematik. Att ge information om hur en ätstörning yttrar sig och vilka olika former som finns kan få patienten att känna igen sig. Det kan innebära att en förståelse för att man faktiskt lider av en sjukdom kan växa fram. Att ge information om att det finns hjälp att få och var den hjälpen finns är även viktigt att framföra. Förhoppningen med denna litteraturstudie är att sjuksköterskor får upp ögonen för att risken finns att de möter män som lever med en ätstörningsproblematik som inte diagnostiserats. Genom tidig upptäckt minskar risken för att sjukdomen utvecklar sig så den blir livshotande. Att uppmärksamma en viktnedgång hos patienten, ställa frågor och lyfta fram möjligheten att det kan handla om en ätstörning kan innebära att patienten får adekvat vård och bemötande. Genom att få en förståelse för hur män med ätstörningar upplever att leva med sin sjukdom kan förhoppningsvis dessa män uppleva ett bemötande som innefattar förståelse för deras situation och ett bemötande som tar hänsyn till patienternas livsvärld. 8.2 Metoddiskussion 8.2.1 Val av inklusionskriterier Enligt Östlundh (2013) används inklusionskriterier för att sålla bort litteratur som ej är 22

relevant för valt område, samt för att få fram den senaste forskningen. Östlund (2013) förklarar vidare att en språkavgränsning kan göras får att sortera bort språk man inte förstår. På grund av att författarna endast behärskar svenska och engelska valdes inklusionskriteriet att artiklarna skulle vara på dessa språk. Avgränsningen kan dock ha inneburit att artiklar på andra språk som svarade på syftet inte kom med i studien. Kristensson (2014) anser att författarna själva får bestämma tidsperiod på artiklarna utifrån sina frågeställningar. Östlund (2014) menar att forskning är något som ständigt uppdateras och därför bör man sträva efter så aktuella studier som möjligt. Författarna valde en avgränsning på tio år för att få fram aktuell forskning. Artiklarna som inkluderades i denna studie publicerades mellan åren 2008 och 2014. Enligt Willman, Stoltz och Bahtsevani (2014) innebär en studie som blivit peer reviewed att en grupp experter granskat innan publicering. Enligt Östlund (2013) innebär en peer reviewed artikel att den är publicerad i en vetenskaplig tidskrift. Författarna valde att använda sig av inklusionskriteriet peer reviewed eftersom att artiklarna då blivit granskade av experter, vilket författarna tolkar som att artiklarna uppnår en god kvalité. Avgränsningen peer reviewed kunde inte väljas i PubMed. De artiklar som hittades i PubMed har därför för säkerhets skull kontrollerats i Ulrichsweb för att se om de blivit vetenskapligt granskade. 8.2.2 Sökningarna En fritextsökning gjordes för att undersöka om det fanns fler artiklar relevanta för syftet. I Cinahl och PsykINFO bidrog den systematiska sökningen till fler artiklar än vid fritextsökningen. I PubMed däremot var det tvärtom. Det kan bero på att sökorden i den systematiska sökningen inte var optimala för att användas i PubMed. Enligt Östlund (2013) är den manuella sökningen till nytta som inspiration då man inte kommer vidare i sitt sökande. Eftersom författarna upplevde att de inte fann tillräckligt med artiklar gjordes en manuell sökning. Att olika typer av sökningar gjorts samt att sökningarna gjorts flera gånger, anser författarna som en styrka eftersom det innebär att en grundlig sökning har gjorts. Artiklarna som valdes svarade på syftet, vilket ökar trovärdighet och giltighet enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2012). 8.2.3 Kvalitetsgranskning och urval Bedömningen vid kvalitetsgranskningen kan ha påverkats av författarnas uppfattningar och erfarenheter. Det skulle kunna innebära att andra granskare skulle kunna gjort en annan bedömning. En styrka är att artiklar med låg kvalité valdes bort. Tre artiklar 23