BEHÖVER VÅRDEN HBT-KOMPETENS? B0010509 150I Stockholms läns landsting finns idag tre mottagningar som har kompetens gällande HBT-kvinnor. Mama Mia mödrarvård, Regnbågsprojektet på Danderyd förlossning, samt gynmottagningen för lesbiska och bisexuella kvinnor på SÖS. Mottagningarna har mötts av stor uppskattning från HBT-tjejer. Men bara uppskattning räcker inte som motivation för varför HBT-kompetens inom vården behövs. Under Pride-festivalen 2005 delades enkäter ut till kvinnor som besökte kvinnohälsotältet i Pridepark. 322 svar kom in. Resultatet presenteras här. RFSL vill tacka alla som deltog i kvinnohälsotältet under pride; representanter från Danderyds förlossning, från gynmottagningen för lesbiska och bisexuella kivnnor på SÖS, Anneli Svensson från RFSL:s brottsofferjour, Mia Birgerssom och Birgitta Sevefjord från Stockholms läns landsting. Ett särskilt tack till Stockholms läns landsting för det ekonomiska bidraget till tältet! Av: Camilla Haglund och Anna Mohr, RFSL Hiv & Hälsa ENKÄTSVAREN TEMA FÖR TEMA Förutsätt inte att alla är hetero Förutsätt att man kan vara homo eller bi. De absolut flesta svaren handlade om att vården inte kan förutsätta alla är heterosexuella. Eller omvänt vården måste förutsätta att man kan vara homosexuell. Omotiverade graviditets-test och recept på p-piller återkommer i svaren, som ett resultat av att läkaren förutsatt att klienten är hetero. - Det förutsätts att jag behöver skydd mot oönskad graviditet när jag berättar att jag har en fast relation. Dom tar alltid för givet att det är en heterosexuell relation. Andra påpekar det besvärliga med att försöka komma ut, när man är sjuk. - Det skulle göra mycket om heteronormen ändrades så att dom inte utgår från att man är hetero. Det är jobbigt att förklara. När man söker vård är det annat man vill lägga energi på än att hantera deras reaktioner när man försöker komma ut. Då är det ibland enklare att inte säga nåt alls. Genom att förutsätta att klienterna kan vara hbt så underlättar man för klienten att känna sig trygg, att koncentrera sig på det verkliga
problemet som hon sökt hjälp för, och personalen får den kunskap dom behöver för att ställa rätt diagnos. Personalen bör ställa frågor Många betonar vikten av att personalen ställer egna förutsättningslösa frågor som inte är heteronormativa.. Om personalen ställer frågor på ett bättre sätt så slipper man själv bära hela ansvaret för att komma ut. Frågan kan vara väldigt enkel: - Fråga inte om jag har en pojkvän. Fråga om jag har pojk- eller flickvän. - Fråga om jag har en partner. Inte bara om jag har en man. - Jag har alltid mött personal som frågar frågor som rör heterorelationer på gyn och ungdomsmottagningar. Det är jobbigt att hela tiden SJÄLV behöva ta upp det varje gång. Det skulle vara skönt om dom frågade om jag har pojk- eller flickvän någon gång, så att jag slipper ta upp det själv. Många påpekar att om personalen inte kan eller vet så får dom gärna ställa frågor. Det upplevs som positivt och bra. Alltså inte ifrågasätta men fråga gärna. - Det är bra när dom frågar det känns som om dom aktivt bekräftar min lesbiska identitet. Heterosexuella glasögon och bristande HBT-kompetens leder till felbehandling En del beskriver att dom fast dom kommer ut som lesbiska får medicinsk behandling som om dom vore heterosexuella. P-piller, kondomer och graviditetstest återkommer i svaren. Ibland undrar man om dom förstår vad det är att vara lesbisk. Hur kommer det sig att dom berättar om kondomer och preventivmedel när jag berättat att jag är lesbisk? De som arbetar inom sjukvården borde vara så upplysta att jag som öppet lesbisk kvinna inte ska behöva bli ARG för att få slippa göra ett graviditetstest. Man kan tolka det som att heteronormen är så stark inom vården att trots att kvinnan själv berättar att hon inte har sex med män, så får hon ändå samma medicinska behandling eller råd som om hon hade sex med män. Andra beskriver medicinska felbehandlingar som utgår från felaktiga föreställningar om lesbiskt sex. Som gynekologen som inte alls uppfattat att lesbiska kan överföra STI mellan varandra. - Jag ville ta cellprov, men fick veta att jag inte behövde det eftersom jag inte har sex med män.
Flera svar beskriver att personalen saknar kunskaper för att kunna ge en adekvat behandling av det problem man sökt sjukvård för: - Jag vill kunna få svar på mina frågor att personalen kan och vet. Som när jag frågade hur klamydia överförs mellan tjejer - Dom ska ha kunskap. Till exempel veta hur homosexuellt sex går till. Jag ville veta om mina cellförändringar berodde på könssjukdom och om jag isåfall kunde smitta min flickvän vid sex. Men gynekologen kunde inte svara - Jag vill slippa frågor om sex med män. Det vore bra om personaler kan prata om flators sex istället, och sånt som rör hälsa och sjukdomar i relation till det. - Jag vill bli behandlad som en lesbisk kvinna som aldrig haft sex med en man och inte bli ifrågasatt för det vilket har hänt! Jag vill ha förståelse för att penetration av gynverktyg kan vara jobbig. När jag visade att jag tyckte det var jobbigt så frågade gynekologen medans hon höll på och grävde innuti mig om jag hade blivit utsatt för sexuella övergrepp? När det bara var så att jag tycker att penetrering är obehagligt eftersom jag inte är van vid det. Man behöver inte vara utsatt för sexuella övergrepp bara för att man inte gillar penetering som om allt sex handlade bara om det? Sammanfattningsvis så pekar svaren på att bristande HBT-kompetens inte bara leder till en viss risk för att sjukvårdspersonal kan reagera avståndstagande eller negativt när klienten kommer ut, utan att det också kan få konsekvenser för den rent medicinska behandingen som klienten erhåller. Kunskap om HBT-personers situation Många beskriver att personalen måste förstå de särskilda problem som homofobi och heteronormativitet medför för klienten, och att sjukvården måste ha kunskap om homosexuellas livsvillkor: - Dom bör veta lika mycket om hur det är att vara homo och vad som kommer med det, som om jag är hetero. Det tycker jag är en rättighet. - Att man har beredskap för situationer som kan uppstå till exempel om en patient inte vågar vara öppen inför medpatienter och hennes fru vill komma på besök och dom ligger på en stor gemensam sal med andra patienter. Eller om man råkar ut för homofobt bemötande från medpatienter eller sjukvårdspersonal om man berättar, får man någon hjälp då? - Jag vill slippa bli behandlad som något konstigt eller avvikande, få höjda ögonbryn eller undvikande blickar när jag berättar. Dom ska ha
homokompetens, och med det menar jag att dom ska ha kunskap om min situation som inte är unik eller konstig Bli behandlad som alla andra dvs som normal När man väl kommer ut vill man bli behandlad som alla andra. Extremt många svar använder nästan ordagrant samma uttryck. - Jag vill bli behandlad som alla andra, heterosexuella människor. - Som vilken svensson som helst - Vill bli behandlad som heterosexuella. Vad innebär det då att bli behandlad som alla andra heterosexuella människor. Tja, det innebär inte att bli behandlad som om man är heterosexuell. Utan istället att bli behandlad som om homo- eller bisexualitet är normalt. - Vill bli bemött som alla andra. Det vill säga utan konstigheter att vara lesbisk ska inte betraktas som konstigt. Vill att de ser min partner på samma sätt som de skulle gjort om jag vore hetero. Förväntar mig samma kunskap (professionell kunskap) och ingen diskriminering. - Jag vill slippa bli behandlad som något konstigt eller avvikande, få höjda ögonbryn eller undvikande blickar när jag berättar. Dom ska ha homokompetens, och med det menar jag att dom ska ha kunskap om min situation som inte är unik eller konstig. Svaren kan tolkas som att man vill slippa bli behandlad som något avvikande när man kommer ut. Att reaktionen från personalens sida ska vara att man är normal Slippa avståndstagande reaktioner Flera deltagare kommenterar att man vill slippa avståndstagande reaktioner, och ger självupplevda beskrivningar av vad det är man vill slippa: - Ville inte behöva ta ansvar för deras reaktioner när jag kom ut, inte när jag dessutom är sjuk. Min läkare blev liksom tveksam och bytte ämne när jag sade att jag hade en tjej. Det kändes abrupt, och jag förstod att jag gjort henne generad - Inga höjda ögonbryn när jag säger att jag är lesbisk - Möttes av stirrande och bekymrade ansiktsuttryck när jag kom ut. - Att inte bli behandlad som ett freak för att man är homo - Sköterskan blev nervös när jag tog min frus hand och hon förstod att vi var ett par - Att bli behandlade som vi blev på Huddinge var inget trevligt alls. Vi ringde och ställde öppna och generella frågor men blev helt ifrågasatta: Ni ska inte tro att TRÅKIGT!
Erfarenheten av att bli behandlad som främmande eller avvikande är värd att notera, eftersom den kan leda till att man inte vill berätta om sin läggning i mötet med vården, med bristande trygghet och möjlighet att ställa rätt diagnos som följd. Respekt Förutom att bli behandlad som alla andra, och slippa förutsättas vara heterosexuell så är respekt det vanligaste önskemålet. - Att mötas med samma respekt som heteros och samma omvårdnad som heteros när jag kommer ut. Svaren antyder alltså att man är rädd för att man om man kommer ut ska bli bemött med mindre respekt. Rädslan är värd att notera, eftersom den kan leda till att man inte vill berätta om sin läggning i mötet med vården och minskar förtroendet för sjukvården. Integritet Samtidigt som man vill att personalen skall ställa frågor om dom inte har tillräckliga kunskap för att ge rätt medicinsk behandling, så vill man slippa ovidkommande privatfrågor. Man vill också slippa få personalens åsikter om homosexualitet skrivna på näsan i en behandlingssiutation. Relevanta frågor upplevs alltså som mycket positiva ( läkaren är intresserad av att ta reda på det hon behöver för att kunna ge mig rätt behandling ) men frågor eller åsikter som är ovidkommande i det medecinska sammanhanget känns integritetskränkande. - Min manliga läkare började berätta att han tyckte att det var helt ok med lesbiska men inte med bögar. Att lesbiska var så snygga. Kändes helt fel i situationen vad har mitt utseende med saken att göra? - Jag vill att läkare och personal ställer relevanta frågor - men inte frågor för att dom bara är nyfikna för sin personliga del. Har du blivit nedslagen eller illa behandlad nån gång, var en fråga jag fick från en hudläkare och som ju inte hade med min psoriasis att göra. - Att dom berättar att dom tycker att det är helt okej att man är homosexuell när man kommer ut känns obehagligt. Vad då, jag säger väl inte till dom att det är ok att dom är heterosexuella. Jag vill kunna förutsätta att dom tycker att det ÄR okej.känns nedlåtande och gör mig arg. - En frågade mig varför lesbiska tyckte illa om män. Jag hade sökt för att göra cellprov. Frågan var helt omotiverad. - Jag vill bli bemött med förståelse för att jag inte nödvändigtvis har sex med killar. Inte bli ifrågasatt varför jag inte vill ha sex med killar, vilket har hänt.
Partner Man vill att den partner man har med sig ska få lika god omvårdnad och status som om hon vore partner till en heterosexuell person. - Jag vill att min fru ska behandlas som heterosexuellas fruar - samma respekt och samma fru-status. - Jag vill slippa pinsamma frågor om är det din mamma du har med dig när det är min sambo. - Jag har oerhört fina erfarenheter av både Danderyds sjukhus och mama Mia. När min partner blev sjuk blev jag väl bemött som partner i alla sammanhang, på sjukhuset i telefon.positivt och jättebra! Jag kunde rikta alla krafter på att stötta henne, istället för att hålla på och förklara vår relation för personal och få konstiga reaktioner. Hon blev trygg och jag med, båda vågade ställa alla frågor vi behövde. När partnern inkluderas och erkänns så skapar det en trygghet som gör att hon kan vara ett stöd och en friskfaktor i behandlingen. Övrigt - Meri Liljegren=TOPPEN! Cool och smart. - Det finns bara en norm inom äldreomsorgen heteronormen. Vi måste förstå att vi blir äldre. Jag vill inte leva i den här världen. DELTAGARNAS RÅD TILL SJUKVÅRDSPERSONAL Underlätta för klienten att komma ut som HBT. Ställ öppna inkluderande frågor; Har du pojk eller flickvän Har du partner? Ställ inte exkluderande frågor som Har du en man? Förutsätt att klienten kan vara homo. Om hon svarar ja på frågan om hon har en fast relation eller ett aktivt sexliv eller barn och familj så kan partnern vara en kvinna. Förutsätt inte att partnern är man. Om personalen saknar kunskap - fråga! det upplevs som positivt av klienten att personalen vill ta reda på det som behövs för att dels ställa rätt diagnos och dels ge god omvårdnad och bemötande. Ickerelevanta nyfikna frågor känns däremot integritets kränkande och snokande. Reagera inte avståndstagande eller negativt när klienten berättar om läggningen. Bekräfta istället aktivt identiteten. Homosexuella vill bli behandlade som svenssons vanliga människor, inte onormala eller avvikande. Har klienten barn behandla den icke -biologiska mamman som den moder till barnet hon verkligen är, istället för att fråga efter pappan.
Behandla den ickebiologiska modern på samma inkluderande sätt som man skulle behandla en partner till en heterosexuell kvinna. Ge klientens partner fru-status samma bemötande som fru till en heterosexuell klient. Partnern kan vara ett stöd och en friskfaktor när hon erkänns som partner. Ha beredskap för svårigheter som kan uppstå pga att klienten inte är öppen med sin läggning eller partner inför andra sjukhusbesökare, inför anhöriga eller vänner. Eller svårigheter som kan uppstå för att andra vårdtagare eller vårdgivare reagerar homofobt. Deltagare vill att personalen inte ska förutsätta att man är homo för att man lever med en kvinna eller hetero för att man lever med en man se att även bisexuella finns. Respektera transpersoners könsidentitet SAMMANFATTNING Stockholms läns landsting finns idag tre mottagningar som har kompetens gällande HBT-kvinnor. Mama Mia mödrarvård, Regnbågsprojektet på Danderyd förlossning, samt gynmottagningen för lesbiska och bisexuella kvinnor på SÖS. Mottagningarna har mötts av stor uppskattning från HBT-tjejer. Men bara uppskattning räcker inte som motivation för varför HBT-kompetens inom vården behövs. Under Pride-festivalen 2005 delades enkäter ut till kvinnor som besökte kvinnohälsotältet i Pridepark. 322 svar kom in. I enkäten fanns en öppen fråga om vad HBT-kompetens inom vården betydde för den som svarade på enkäten. - Vad innebär HBT-kompetens inom sjukvården för dig? Vad ska dom kunna? Hur vill du bli behandlad eller inte bli behandlad? Har du exempel på bemötande bra och dåligt? Svaren pekar på erfarenheter av bristande HBT-kompetens i mötet med hälso- och sjukvården. Bristande HBT-kompetens leder till att klienten får svårigheter med att vara öppen med den sexuella läggningen, och därmed svårt att ge information och att våga ställa frågor som är relevanta för behandling, omvårdnad och diagnos. Svaren visar att bristande HBT-kompetens från sjukvården leder till sämre omvårdnad från sjukvårdens sida, sämre bemötande, och sämre möjligheter att ställa rätt diagnos eller ge rätt behandling. Svaren tyder på en otrygghet hos målgruppen HBT-kvinnor om att hälso- och sjukvården kommer att ge ett bemötande som inte är negativt eller fördomsfullt om man berättar om sin läggning.
Deltagarna menar att de mottagningar som idag har HBT-kompetens har förutsättningar för att ge HBT-kvinnor en sådan behandling som man önskar att alla sjukvårdsinstanser kunde ge. Sammanfattningsvis HBT-kompetens inom vården behövs men generellt och inte enbart på specialmottagningar för HBT-kvinnor. Svaren visar på nödvändigheten att landstingen tar ansvar för utbildningsinsatser liknande de på Lesbiska gynmottagningen eller Danderyds förlossning för all sjukvårdspersonal inom hälso- och sjukvården: - Alla ska ha samma rättigheter till god sjukvård och gott bemötande inom hälso- och sjukvården det är mänskliga rättigheter, inte heterosexuella rättigheter. RFSL vill tacka alla som deltog i kvinohälsotältet under pride; representanter från Danderyds förlossning, från gynmottagningen för lesbiska och bisexuella kivnnor på SÖS, Anneli Svensson från RFSL:s brottsofferjour, Mia Birgerssom och Birgitta Sevefjord från Stockholms läns landsting. Ett särskilt tack till Stockholms läns landsting för det ekonomiska bidraget till tältet!