Den nödvändiga distansträningen Är sponsorer överskattade? KBT mot kvacksalveri

3 2014 ÅRGÅNG 23 Den nödvändiga distansträningen Är sponsorer överskattade? KBT mot kvacksalveri

INNEHÅLL nr 3/2014 3 Ledare Per Nilsson 4 Kort om idrottsforskning 8 Den nödvändiga distansträningen C. Mikael Mattsson, Filip Larsen och H-C Holmberg 14 Bara segrar bygger inga varumärken Klaus Solberg Søilen 20 Sponsring ger föreningar svåra etiska problem Anna Fyrberg Yngfalk 25 Överskattade sponsorer Johan Pihlblad 26 Ridtjejer mer negativa till sina kroppar Carolina Lunde 31 Att bli sig själv igen Ridning för fysiskt funktionsnedsatta Pia Lundquist Wanneberg 36 KBT en naturlig del i modern idrottspsykologi Carolina Lundqvist och Henrik Gustafsson 41 En process i otakt Idrott från forskning till arbetsmarknad Joakim Wirén Åkesson 46 Vuxna Bunkeflobarn ger svar om skolgympans nytta Johan Pihlblad Ansvarig utgivare Per Nilsson Chefredaktör Christine Dartsch christine.dartsch@gih.se Redaktör Johan Pihlblad johan.pihlblad@gih.se Adress Centrum för idrottsforskning Box 5626 114 86 Stockholm Tel 08-120 537 00 Hemsida www.centrumforidrottsforskning.se CIF på twitter @CIFofficial Prenumerationspris Helår med fyra nummer kostar 200 kr. Beställs på hemsidan. Pg-konto 957849-3. Prenumerationsärenden Marie Broholmer 08-120 537 62 marie.broholmer@gih.se Grafisk form och produktion Tomas Transten Grafiska Huset AB Tel. 08-10 30 25 tomas@grafiskahuset.se Tryckeri TMG Tabergs ISSN-nr 1103-4629 Utgivningsplan 2014 Nr 1 mars Nr 2 juni Nr 3 september Nr 4 december Debatt Debattartiklar skickas till: johan.pihlblad@gih.se 3 2014 ÅRGÅNG 23 Den nödvändiga distansträningen Är sponsorer överskattade? KBT mot kvacksalveri Tävling i orienteringsskytte under förra sommarens SM-vecka i Halmstad. På bild Emma Andersson, Strängnäs. Foto: Joel Marklund, Bildbyrån 2 svensk idrottsforskning 3/2014

Ledare Få genvägar under långpasset E f f e k t i v i t e t e n i snabb och intensiv intervallträning har fått stor uppmärksamhet under senare år. Det gäller inte minst inom konditionsidrott. Samtidigt vet vi att eliten i konditionskrävande grenar som löpning, längdskidor och cykel lägger stor vikt vid att träna många lågintensiva och långa pass. Tänker eliten fel? Tränar de timme efter timme, dag ut och dag in helt i onödan? Tanken att kunna minska träningsmängden och istället träna mer intensivt kan låta lockande, men det kanske inte är fullt så enkelt. I det här numret går Mikael Mattsson, H-C Holmberg och Filip Larsen till botten med den forskning som finns om distansträning och lägger ut texten om nödvändigheten att träna långa pass för att blir en riktigt bra konditionsidrottare. Sponsorer är närmast en självklarhet i alla idrottsföreningar. Kanske behandlas de ibland lite väl okritiskt. Visst har företagens pengar stor betydelse för vissa klubbar, men för de flesta är det offentliga stödet långt mycket viktigare. Läs Anna Fyrberg Yngfalk om synen på sponsorer och de etiska problem som föreningarna ställs inför när de behöver anpassa sig till kommersiella interessen. Mer om idrottens etiska problem hittar ni i det förra tidningsnumret där vi gav frågan stort utrymme. Ytterligare fördjupning finns i Centrum för idrottsforsknings bok I gråzonen en antologi om idrottens etiska utmaningar. Minns ni skolbarnen i Bunkeflo? För några år sedan fick det så kallade Bunkefloprojektet stor uppmärksamhet när forskarna kunde visa att en timme fysisk aktivitet om dagen under skoltid gjorde eleverna både friskare och bättre i skolan. Nu har barnen i den första studieomgången blivit vuxna och snart får vi reda på hur det har gått för dem. Det ska bli mycket spännande att följa om mer skolidrott har satt spår i elevernas livsstil och skolresultat. I väntan på svaret berättar professor Magnus Karlsson, ansvarig för projektet, om hur arbetet ska gå till. Intervjun hittar du längst bak i tidningen. Vi på CIF tycker att projektet är så spännande att vi bidrar med ett särskilt stöd på tre miljoner under tre år. För oss innebär det en långsiktig strategisk satsning kring hälsa och prestation med inriktning barn- och ungdomsidrott. Trevlig läsning! Per Nilsson Ordförande Centrum för idrottsforskning 3/2014 svensk idrottsforskning 3

Kort om idrottsforskning Varje år produceras mängder av spännande idrottsforskning i Sverige. Att kortfattat sprida de viktigaste fynden från forskarna är en uppgift som både Idrott&Kunskap och Svensk Idrottsforskning lägger stor vikt vid. Därför har vi inlett ett samarbete där syftet är att uppmärksamma aktuell svensk och ibland även internationell idrottsforskning. Överbelastningsskador kartläggs Överbelastningsskador hör till tävlingsidrottens mörka baksida. Vad beror de egentligen på och hur kan de förebyggas? Ett nytt forskningsprojekt är på väg att räta ut frågetecknen. När det gäller överbelastningsskador så är det ofta många faktorer som påverkar. Därför måste vi forskare också ha ett multidisciplinärt och tvärvetenskapligt angreppssätt. Man kan inte enbart analysera hur idrottare tränar och tävlar utan måste även titta närmre på hur de exempelvis äter och sover. Vi måste även hjälpas åt att försöka hitta nya verktyg som på tidigt stadium kan identifiera och hitta idrottarnas svaga länkar, säger Anna Frohm, leg sjukgymnast, Med Dr och idrottsmedicinskt ansvarig på Riksidrottsförbundet. I dagsläget har drygt 300 elever på riksidrottgymnasier från ett antal olika idrotter besvarat den basenkät som utgör grunden för kartläggningen. Nu i höst kommer nya idrotter att adderas så att i slutändan omkring 550 RIGaktiva ska ha besvarat basenkäten samt fyllt i de mindre omfattande veckorapporter som även de ingår i studien. Vi kommer att ha en stor databas som sedan ska analyseras. Det är viktigt att ha en ödmjuk inställning till de här frågorna. Sannolikt rör det sig Anna Frohm. om specifika problem som skiljer sig åt mellan olika idrotter och kanske även mellan pojkar och flickor. När kartläggningen är genomförd är nästa steg att föreslå lämpliga förebyggande åtgärder och att se till att de implementeras menar Annette Heijne, Sektionschef vid Karolinska Institutet som tillsammans med Anna Frohm och med ekonomiskt stöd från bland annat CIF kunnat starta upp detta enorma projekt inom idrottsrörelsen. Utöver enkäterna har RIGungdomarna även genomfört Bosöns 9+ screeningbatteri som är en rörelseanalys för att bedöma idrottarnas basfysiska förutsättningar. Vi har noterat att man i vissa idrotter har stora sidoskillnader, vilket forskning har visat är kopplat till en ökad skaderisk. Nu i höst kommer deltagarna i studien att få individuellt inriktade åtgärder utförda efter att rörelseanalyserna är genomförda. Att studien inriktar sig på ungdomar är ingen tillfällighet. Risken att drabbas av en överbelastningsskada är, betonar Anna Frohm, högst påtaglig under tillväxtåren. Ett faktum som är viktigt att förhålla sig till för alla ungdomstränare. De första resultaten från studien kommer att presenteras under RFkonferensen Vinnare i långa loppet senare i höst. Det är viktigt med en snabb återkoppling till idrotten betonar Annette Heijne. Malmö FF:s Dardan Rexhepi på kryckor. 4 svensk idrottsforskning 3/2014

Kort om idrottsforskning Genetisk potential för fusk Idrottare som saknar en specifik gen kan dopa sig utan att åka dit i dopningskontroller. Och användningen av vanliga p-piller kan påverka resultatet av ett dopningsprov. Det visar forskning från Karolinska Institutet som haft en direkt påverkan på organisationen WADA:s arbete. Idrottsutövare som saknar genen UGT2B17 kan dopa sig med testosteron utan att det syns i de ackrediterade laboratoriernas dopningskontroller. Omkring tio procent av den svenska befolkningen beräknas sakna genen. Motsvarande siffra i asiatiska länder är hela 70 procent. De svenska forskarnas resultat har fått stor betydelse för World Anti Doping Agency:s (WADA) strategier när det gäller dopningsmissbruk av testosteron. Ja, våra fynd utgjorde grunden för att WADA från och med januari i år valde att implementera ett så kallat Biologiskt pass som åtminstone gör det möjligt att fälla aktiva som saknar genen och dopar sig med testosteron, säger docent Lena Ekström vid Karolinska Institutet. Det nyligen införda passet kan alltså vara en lösning för att spåra fusk inom den organiserade Lena Ekström. tävlingsidrotten. Men, betonar Lena Ekström, när det gäller det betydligt mer utbredda dopningsmissbruket i gymsfären så används traditionella dopningskontroller. Ett faktum som innebär att individer som saknar genen UGT2B17 och dopar sig med något testosteronpreparat inte riskerar att fällas vid en dopningskontroll. Forskarna vid Karolinska Institutet har också kunnat visa att mikrodosering av testosteron som även förekommer vid bloddopning också är svår att upptäcka med den metodik som används i dag. Något som i synnerhet gäller för kvinnliga idrottare, men även män som mikrodoserar testosteron har goda utsikter att gå under radarn. Lena Ekströms forskargrupp har i en annan delstudie även studerat hur användandet av p-piller påverkar utsöndringen i urin av androgena hormoner. En studie som nyligen publicerats vetenskapligt. Där ser vi att kvinnor som använder p-piller får högre kvoter vid dopningskontroller. De ökar dock inte så mycket att det ger utslag som falska positiva dopningstest. Det är ju också så att kvinnliga idrottare tillåts ha en större variation i värden än män. Nästa steg i forskningsprocessen blir nu att analysera hur akuta p-piller så kallade Dagen-efter-piller kan tänkas ge utslag i ett dopningstest. Pillren har mellan 40-50 gånger högre doser av de kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron. Nandrolon är ett annat hormon som missbrukas inom idrotten. Där tyder dock forskningsresultat på att genen UGT2B17 inte påverkar utfallet i ett dopningstest. Nej, där får även de som saknar genen positiva provsvar om de tagit nandrolon. Däremot verkar det finnas individuella skillnader i hur länge personen förblir positiv. Sannolikt är även här förklaringen sannolikt genetiska skillnader mellan individer, förklarar Lena Ekström. P-piller kan ge utslag i dopningstest visar ny forskning. 3/2014 svensk idrottsforskning 5

Kort om idrottsforskning Ny studie på höftledsskador Höftskador på unga idrottare kan störa längdtillväxten. För några år sedan inrättade Artrokliniken i Stockholm ett landsomfattande korsbandsregister. Nu har arbetet med ett motsvarande register över höftledsskador påbörjats. Det är professor Jón Karlsson och medarbetare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg som står bakom initiativet. Höga belastningar på höftlederna förekommer i ett flertal idrotter, bland annat i ishockey och fotboll. I yngre åldrar har forskning visat att detta kan medföra tillväxtstörningar och Jon Karlsson. formförändringar av lårbenshuvudet. På sikt ökar även risken för artros (förslitning) av höftleden. Det är därför, konstaterar forskarna vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, angeläget att studera eventuella förändringar i höftlederna hos unga idrottsutövare. Ett stort antal studier med fokus på höftskadeproblematik inom idrotten har därför nyligen påbörjats. I ett av projektets delstudier deltar ishockey- och fotbollsspelare samt långdistanslöpare och motorcrossförare i åldrarna 13-16 år. Idrottsungdomarna kommer att undersökas både kliniskt och med MR-kamera. De ska därutöver också regelbundet fylla i en skadedagbok där förekomsten av eventuellt nya höftskador ska registreras. Det mer långsiktiga syftet med forskningsprojektet är att ta fram skadeförebyggande program som innebär att risken för skadliga belastningar på höfterna undviks i möjligaste mån hos idrottande barn och tonåringar. Matematisk spelintelligens Spelintelligens brukar betraktas som något av Gud givet. Antingen har man det eller inte. Vad begreppet egentligen står för är ganska oklart. Definitioner saknas. En som kan vara lösningen på spåren är Jan Lennartsson, före detta handbollspelare och forskare i matematik vid Göteborgs universitet. Han har tillsammans med ingen mindre än före detta NHLproffset Niklas Lidström och adjungerande professor Carl Lindberg utvecklat en matematisk modell som förklarar vad spelintelligens är. Allt bygger på en grundmodell för spelintelligens som Niklas Lidström själv använde i Jan Lennartsson. NHL och Tre Kronor, säger Jan Lennartsson och förklarar vidare: Det handlar bland annat om att sätta värden på tänkbara utfall i ett spelmoment. Frågan man ska ställa sig är: hur stor är sannolikheten att jag lyckas om jag väljer alternativ 1 jämfört med 2 eller 3? För att lyckas i längden gäller det att välja de alternativ som ger det bästa utfallet i genomsnitt. Det låter lite som en costbenefitanalys? Ja, det skulle man kunna likna det vid. Men lagbollsporterna är komplexa. Även om man i en enskild situation tar rätt beslut så är det inte alltid utfallet blir lyckat. Men rent statistiskt kommer det i längden ge ett bättre utfall, säger Jan Lennartsson. Zlatan lurar Österrikiske försvararen Sebastian Prödl med en intelligent passning. 6 svensk idrottsforskning 3/2014

Kort om idrottsforskning Jesper Fundberg: Många känner sig ensamma Att bli ungdomsproffs utomlands är en dröm för mängder av svenska fotbollstalanger. Men glappet mellan dröm och verklighet kan vara stort, varnar Jesper Fundberg som är doktor i idrottsvetenskap vid Malmö högskola. Ett drygt hundratal svenska fotbollsspelare är eller har varit ungdomsproffs i utlandet de senaste 10-12 åren. Jesper Jesper Fundberg. (Foto: Zaira Perdigon) Fundberg inledde redan 2009 ett flerårigt projekt där han observerade och intervjuade 43 spelare som vid tillfället var eller hade varit ungdomsproffs i Europa. Rent fotbollsmässigt, visar studien, hade ungefär hälften av ungdomsproffsen lyckats etablera sig i antingen någon utländsk klubb alternativt i Allsvenskan eller Superettan, tre år efter att de inledande intervjuerna genomfördes. Majoriteten av de resterande spelarna hade fortsatt att spela på division II-nivå eller lägre. Men Jesper Fundberg har i sin forskning varit mer inriktad på att belysa hur ungdomarna mår vid sidan av fotbollsplanen. Omgivningen förväntar sig ofta att de här ungdomarna lever sin dröm. Men att i den åldern befinna sig i ett annat land där man talar ett annat språk och där man saknar ett socialt nätverk är inte oproblematiskt. Många känner sig ensamma och isolerade, säger Jesper Fundberg och fortsätter: Det är vanligt att man säger att Det fungerar bra men det jag sett i ögonen på flera av de här ungdomarna säger något helt annat. Det var bland annat Martin Bengtssons bok I skuggan av San Siro som inspirerade Jesper Fundberg att börja forska i ämnet. En bok som fick stort utrymme i medierna, men som också fått kritik för att den inte är representativ för tillvaron som ungdomsproffs. Något som Jesper Fundberg inte håller med om. Hans dilemma är alla andra ungdomsproffs dilemma också. Alla har de att hantera glappet mellan de ofta upptrissade förväntningarna och den verklighet de hamnar i. Det är en vardag som ser rätt lika ut hos ungdomsakademier världen över. Sova, träna, äta och så någon fritidsaktivitet ofta i form av tv-spel är det som gäller. Kort sagt ett mycket disciplinerat liv där det mesta går ut på att förbereda sig inför nästa träningspass. Martin Bengtssons bok om sin tid som ungdomsproffs i Italien. Det är en ganska mörk bild du tecknar. Anser du att det är synd om de svenska ungdomsproffs som bor utomlands? Nej, så behöver det inte alls vara. Tillvaron är inte svart eller vitt. På plussidan kan man nämna att de här ungdomarna på vissa plan är betydligt mognare jämfört med andra 15-16 åringar. De har ofta en annan självständighet och har lärt sig att föra sig i olika sammanhang. Men fick man önska så vore det ändå bra om någon kunde ta ansvar för att förbereda de här ungdomarna mentalt på vad som väntar dem, säger Jesper Fundberg. 3/2014 svensk idrottsforskning 7

Den nödvändiga distansträningen Just nu är det trendigt att träna korta och intensiva pass för att snabbare öka sin prestationsförmåga. Men eliten i konditionsidrotter fortsätter att nöta på under många timmar med låg intensitet. Vad har egentigen distansträning för nytta? C. Mikael Mattsson Lektor, PhD Gymnastik- och idrottshögskolan Filip Larsen PhD Karolinska Institutet H-C Holmberg Professor Nationellt Vintersportcentrum Åre-Östersund Mittuniversitetet D e n här artik e ln är en sammanställning över de bevis och det stöd som finns för nyttan med distansträning, det vill säga träning lång tid på låg intensitet. När det gäller träning och träningsupplägg är medierna bra på att dra stora växlar på vad som egentligen är små skillnader och pendeln gör ofta stora svängningar. De senaste åren har fokus varit riktat mot högintensiv intervallträning. Det är det som gäller om man vill förbättra sig. Det är väl dokumenterat att denna träningsform är tidseffektiv och ger goda resultat på många parametrar som är viktiga för konditionsidrottare. Gör man sedan en studie där redan vältränade enbart tränar relativt lugn distansträning är det inte alls säkert att man ser några träningseffekter över huvud taget. Tesen intervallträningens förtjänster stärks då ytterligare. Gör eliten fel? Man kan då fråga sig varför eliten inom konditionsidrott tränar så många timmar och så långa pass som de gör. En anledning skulle kunna vara att de alltid gjort så. För faktum är att oavsett vad du läser i tidningar eller hör i intervjuer så handlar det för världseliten i konditionsgrenar om 600-1 200 timmar effektiv träningstid per år (figur 1). Utövare i idrotter med låg skaderisk och skonsamt rörelsemönster tränar fler timmar, till exempel cyklister, medan löpare hamnar i nedre delen av spannet. Vad som är anmärkningsvärt är att oavsett idrott utgör lugnare distansträning upp till 90 procent av träningstiden. Det handlar alltså om minst 3-4 timmar timmar träning per dag trots att tävlingstiden i många konditionsgrenar bara är ett fåtal minuter. Ibland hör man dock rapporter om individer som bygger sin träning runt högintensiva intervaller. Det stämmer också att de kan ha en större procentuell andel av sin träning som högintensiv. Men eftersom den högintensiva (över 90 procent av max hjärtfrekvens eller motsvarande belastning) andelen i vanliga fall är 5-8 procent av träningstiden innebär en markant ökning ändå inte att de personerna kommer över en andel på tio procent. Följaktligen kommer även dessa högintensitetsindivider att hamna inom de ramar som beskrivits ovan. Träningstid och prestation Ett första krav för att det ska vara intressant med distansträning är att det på något sätt ska påverka prestationen positivt, annars är det endast slöseri med tid. Förutom andelen lågintensiv distansträning som man kan se i elitidrottarnas upplägg, visar även forskning ett tydligt förhållande mellan träningstid och prestation. Figur 2 (nästa uppslag) visar ett exempel på att sambandet mellan träningsmängd och prestation är nästan linjärt (1). För att klara ett maraton under tre timmar krävs i snitt cirka 7-8 mil per vecka. Eliten som springer loppet under 2 timmar och 30 minuter tränar från 15 mil per vecka och uppåt. Bland dem förklarar träningsmängden mer än hälften av variationerna i prestation. Maratonlöpning är en av konditionsgrenarna med allra längst arbetstid. Det kanske därför känns naturligt att maraton- 8 svensk idrottsforskning 3/2014

löpare ska träna många kilometrar, men det förklarar inte varför konditionsidrottare med bara någon eller några minuters arbetstid behöver träna så mycket. Det finns dock även mindre studier med snävare urval som pekar mot samma håll. En studie på vältränade löpare (VO2max 70 ml/kg) visade en mycket god korrelation mellan total mängd distansträning och prestation på terränglöpning 10,1 km respektive 4,2 km (3). Om vi kartlägger arbetsintensitetsfördelningen i konditionsidrottarnas träningsdagböcker kan vi dra slutsatsen att oavsett vilken distans man väljer att specialisera sig på kommer distansträning att utgöra grunden för all annan träning. En av anledningarna är att elitidrottare ofta upplever att de efter en bra grundträningsperiod med stor volym distansträning svarar bättre på efterföljande perioder med intensivare träning. En grundläggande princip är att en förmåga som byggs upp snabbt också förloras snabbt. För att den ska vara stabil och stanna kvar länge krävs en långsam kontinuerlig förbättring. Detta gäller i stort sett oavsett egenskap. En generell riktlinje är att högre träningsintensitet ger snabbare förbättringar, men samtidigt risk för snabb återgång om träningen upphör. Elitidrottare utnyttjar detta genom att träna en större andel pass med hög intensitet i träningsperioder precis inför viktiga tävlingar och mästerskap. Tanken är att få ut så mycket som möjligt av den kapacitet som de har i dagsläget. Den långsiktiga uppbyggnaden fortsätter sedan i kommande grundträningsperiod. Orienterare Långdistanslöpare Längdskidåkare Figur 1. Antal träningstimmar per år i olika konditionsidrotter (18). FAKTA Roddare Cyklister Simmare Lågintensiv träning kan definieras med hjärtfrekvens (cirka 60-75 % av maxpuls), mjölksyranivå (<2,0 mmol) eller upplevd ansträngning (11-13 på Borgskalan). Träningen kan vara hela egna pass eller som övrig tid i pass inriktade mot medel och hög intensitet. 3/2014 svensk idrottsforskning 9

Maratonfart (m/sek) Träningsmängd per vecka (km) Figur 2. Förhållande mellan träningsmängd och prestation på maraton (1). Tid (timmar) 2:10 2:20 2:30 2:40 2:50 3:00 3:30 4:00 Kan inte alltid träna hårt Ett annat svar på varför det krävs så stora träningsvolymer är att det innebär en alltför hög belastning att genomföra högintensiva pass dag efter dag under någon längre tid. Ju hårdare ett träningspass har varit, desto längre tid tar det innan du är helt återhämtad och kan köra nästa pass med bra resultat. Mellan tummen och pekfingret kan man säga att riktigt hårda intervallpass kan genomföras var tredje dag om du vill ha full återhämtning däremellan, medan lugna pass inte kräver mer än en halv dags återhämtning. Det går givetvis att välja att genomföra nästa pass före full återhämtning, men man behöver då vara medveten om att en tävlingsprestation i det tillståndet kan ge ett försämrat resultat. Lugnare pass måste därför schemaläggas mellan de högintensiva passen för att kroppen ska hinna återhämta sig. Uppvärmning, nedvärmning och lugnare körning mellan intervallerna gör också att den totala mängden träning blir ganska hög även under högintensiv träning. Prestationsförmågans delar Prestationsförmågan vid uthållighetsarbete och konditionsidrott påverkas av en rad faktorer och delegenskaper. De fysiologiska presenteras i den här artikeln, men den slutgiltiga prestationen kommer även att påverkas av andra faktorer, till exempel mentala och av omgivningen. Redan i början av 1900-talet föddes tanken på att prestationen påverkas av de tre delarna: 1. Maximal syreupptagningsförmåga (VO 2 max), 2. Nyttjandegrad, det vill säga hur nära sitt max man kan arbeta under en längre tid, 3. Arbetsekonomi, det vill säga hur energieffektivt man rör sig (2). Av de fysiologiska parametrarna som är viktiga för prestationsförmågan har syreupptagningsförmågan fått överlägset mest forskningsfokus. Det har också gjorts flest träningsstudier om det. Vi har även skrivit en artikel i ett tidigare nummer av Svensk Idrottsforskning angående just intervallträning för att höja den maximala syreupptagningsförmågan för redan vältränade idrottare (5). När det gäller distansträning verkar det som om den har betydligt sämre effekt än intervallträning på syreupptagningsförmågan, men bättre effekt på arbetsekonomi och lika bra effekt som högintensiva intervaller på nyttjandegraden. En anledning till att det finns så få studier som tar upp nyttan med distansträning är att det tar lång tid att nå resultat. I en av de få studierna fick otränade män under ett år genomföra lågintensiv träning (löpning och simning) 3-5 gånger i veckan à 20-30 minuter. Året var uppdelat med sju veckors En grundläggande princip är att en förmåga som byggs upp snabbt också förloras snabbt. träning följt av åtta veckor utan träning (för att mäta effekten av att sluta) och därefter ytterligare sju veckors träning. På dessa två gånger sju veckor såg forskarna inga eller endast små förändringar. Men när deltagarna sedan fortsatte med sina träningsprogram ytterligare 38 veckor sågs kraftiga ökningar, i stort sett dubbleringar, av enzymerna LDH, HAD, CS och cytokrom c oxidas, vilket indikerar både ökad aerob förmåga och ökad förmåga till fettförbränning. Däremot såg man inte denna långtidseffekt på PFK (fosfofruktokinas), som är det enzym som anses vara begränsande för den anaeroba förmågan. Som förväntat förbättrade inte denna lågintensiva träning den maximala syreupptagningsförmågan ens hos de otränade (6). 10 svensk idrottsforskning 3/2014

En betydligt nyare studie undersökte effekten av att utföra en ganska extrem variant av lågintensiv träning (7). Under 42 dagar fick nio motionärer åka skidor sex timmar om dagen med en belastning på 60 procent av maxpuls. Trots den höga träningsdosen såg man ingen ökning i VO 2 max eller mitokondriell kapacitet, men i armarna hade antalet kapillärer till varje muskelfiber ökat signifikant efter träningen samtidigt som prestationsförmågan ökade med 20 procent. Lågintensiv träning verkar alltså ha positiva effekter som kan vara svåra att mäta med de vanligaste testerna som används för att utvärdera träningseffekter. Omöjligt att nå toppvärden För en konditionsidrottare på elitnivå gäller det att ha så bra värden som möjligt på samtliga konditionsfaktorer: maximal syreupptagningsförmåga, nyttjandegrad och arbetsekonomi. Det verkar dock av någon anledning vara omöjligt att kombinera toppvärden i alla de tre konditionsfaktorerna. Framför allt verkar det finnas ett motsatsförhållande mellan syreupptagningsförmåga och arbetsekonomi, förklaringen till detta är inte klarlagd men det verkar som att en del i förklaringen finns på mitokondrienivå där man funnit att även mitokondriens bindningskraft till syre och dess effektivitet har ett motsatsförhållande, vilket kan förklara varför man inte kan uppnå mycket höga värden på både arbetsekonomi och aerob effekt samtidigt (8,9). Redan i början av 1990- talet gjordes uppskattningar för hur bra man teoretiskt sett skulle kunna bli enligt formeln: Hastighet = VO 2 max x procent nyttjandegrad x arbetsekonomi. Man kom då fram till att om man satte in de högsta uppmätta värdena på vardera faktor (dock ej från samma person) så gav det en sluttid på maraton på 1 timme och 45 minuter! (10) I formeln klargörs att en viss procentuell förbättring av arbetsekonomin ger samma förbättring av prestationen/ hastigheten som en lika stor procentuell förbättring av syreupptagningsförmågan. Dock läggs i de flesta fall betydligt mer resurser och träningstid på att förbättra syreupptagningen än att förbättra arbetsekonomin. Arbetsekonomi i tre delar Arbetsekonomin beror i sin tur på, minst, tre delar. Den första är antropometiska förutsättningar, det vill säga kroppsform, som till exempel längd och vikt på underbenet, förhållande mellan ben- och rygglängd och position på senfästen. Förutom viktförändringar går denna del inte att påverka i någon större utsträckning. Vissa personer kommer helt enkelt att vara bättre byggda för vissa idrotter. Den andra delen är teknik. Den här aspekten är olika viktig i olika idrotter. Cykling är en arbetsform där arbetsekonomin inte skiljer sig speciellt mycket mellan motionärer och professionella. I löpning skiljer det i storleksordningen 20-30 procent mellan de bästa och motionären, medan det i vissa tekniskt avgörande idrotter, till exempel simning, kan skilja flera hundra procent i energiåtgång på samma hastighet mellan ovana och tekniskt skickliga simmare. Den tekniska aspekten av arbetsekonomi går givetvis att förbättra med träning. Den tredje delen av arbetsekonomin utgörs av den biokemiska effektiviteten. En förvånansvärt stor del av arbetsekonomin kan förklaras av denna biokemiska del. En cyklist i arbete har en fysiologisk verkningsgrad på cirka 20 procent. Det innebär att av all den energi som går åt och som förbränns, blir endast 20 procent till mekaniskt arbete som kan driva cykeln framåt. Resten, 80 procent, slösas bort som värme eller blir till andra energiformer som vibrationer eller ljud. Om en idrottare har en syreupptagningsförmåga på fem liter kan man säga att endast en liter används till riktigt arbete. Träning för bättre arbetsekonomi Det bör noteras direkt att det finns väldigt lite forskning kring hur man på bästa sätt tränar för att förbättra arbetsekonomin. Många hävdar till och med fortfarande att arbetsekonomin inte påverkas av träning, till exempel vid cykling (11). Ett stort problem i tvärsnittsstudier när man inte utvärderar individer över tid är att man istället tolkar skillnader mellan grupper. För att komma till rätta med problemet har man istället valt en ny infallsvinkel och följt individer över tid. Då har man sett att arbetseffektiviteten hos professionella cyklister förbättrats med 14 procent 3/2014 svensk idrottsforskning 11

Låg intensitet Hög intensitet Träningstimmar per månad Låg intensitet Hög intensitet 1970-talet 1980-talet 1990-talet Figur 3. Antal träningstimmar per månad med låg- respektive hög intensitet under 1970-, 80- och 90-talet hos norska manliga roddare som vunnit medaljer vid internationella mästerskap (14). på fem år, utan några förändringar i syreupptagningsförmågan (12). En liknande ökning, 15 procent, har rapporterats över en tolvårsperiod för den kvinnliga världsrekordhållaren på maraton, även denna gång utan förändring av syreupptagningsförmågan. I det fallet ökade träningsdistansen kontinuerligt från 4-5 mil per vecka till över 20 mil per vecka (13). Detta talar för att den ackumulerade träningsmängden över flera år leder till långsamma förändringar, antagligen på cellnivå, som leder till en förbättrad arbetsekonomi. Mer lågintensivt hos de bästa En rimlig invändning mot vikten av distansträning är att många av studier genomförts på professionell cykling och maratonlöpning, vilka tillhör de längre konditionsgrenarna, och att det därför kanske inte spelar någon roll för kortare konditionsinsatser. Vid närmare analys av elitaktivas träningsupplägg ur ett longitudinellt perspektiv visar det sig dock att trenden går åt ett mer polariserat träningsupplägg, i betydelsen högre andel lågintensiv träning och högre intensitet på viss träning. Från 1950-talet och ungefär fram till millennieskiften ökade antalet träningstimmar i många konditionsidrotter, för att därefter snarare minska något. Mer fokus riktades då istället på att förbättra kvaliteten på träningen. I det sammanhanget är det värt att nämna två studier. Den ena har gått igenom träningsuppläggen för norska roddare år 1970-2001 (14), och den andra har gjort motsvarande för holländska skridskoåkare år 1972-2010 (15). Dessa idrotter har tävlingstider på under två till strax över 12 minuter. Den norska studien visade att roddarna hade blivit cirka 10 procent bättre under de studerade åren (12 procent högre maximal syreupptagningsförmåga och knappt 10 procent förbättring på roddergometertest). Den genomsnittliga träningsvolymen ökade från 924 timmar per år under 1970-talet till 1 128 timmar per år under 1990-talet. Samtidigt minskade antalet timmar med högintensiv träning. Figur 3 visar antalet träningstimmar med låg respektive hög intensitet för de 28 roddare som vunnit medaljer i internationella mästerskap (sammanlagt 34 medaljer). Den största skillnaden är mellan 1970- och 1980-talen och det är också där nästan hela ökningen i syreupptagningsförmåga återfinns. Den holländska studien behandlar ett landslag som är ungefär lika bra. Där fanns 19 skridskoåkare som tog 17 medaljer. Under de år som studien pågick förbättrades världsrekorden med i genomsnitt 18 procent. För dessa åkare hade inte den totala träningsvolymen ökat. Däremot inträffade ett tydligt skifte mot en större andel lågintensiv träning. Slutsatserna i båda dessa studier är att träningsuppläggen har gått mot att bli mer polariserad. Det innebär att allt större del av träningen utförs lugnt och länge, men att de högintensiva passen genomförs med så hög kvalitet och insats som möjligt. Ytterligare en studie som belyser behovet av distansträning vid konditionsidrotter med kort arbetstid har gjorts på sprintlängdskidåkare. En grupp med åtta norska landslagsåkare i världstoppen jämfördes med en grupp på åtta åkare som var precis utanför landslaget. Det skiljde inget mellan grupperna i hur mycket högintensiv träning som genomfördes. Däremot genomförde landslagsåkarna betydligt mer lågintensiv träning, i genomsnitt 340 timmar jämfört med 254 timmar under sex månaders grundträningsperiod (16). Bäst med varierad träning I jakten på optimal träning har vi nämnt att eliten behöver träna alla de delar som ger prestationsförmågan. I en studie undersöktes vilken typ av träning som gav 12 svensk idrottsforskning 3/2014

bäst resultat när man jämförde tre olika typer av träning: högintensiva intervaller, medelintensiv tröskelträning och lågintensiv träning med många träningstimmar. Dessutom hade man en fjärde grupp som genomförde polariserad, eller egentligen varierad, träning där de utförde en kombination av de andra tre gruppernas träning. Träningen utfördes i nio veckor (således alldeles för kort för att se några positiva effekter av lågintensiv träning). Gruppen med varierad träning fick bäst effekt på flest variabler, bland annat syreupptagningsförmåga (+11,7 procent) och tid till utmattning (+17,4 procent) (17). Dolda utmaningar om unga idrottare med osynliga funktionsnedsättningar är en skrift som ger inspiration, tips och råd om hur man bemöter barn och ungdomar med till exempel adhd och Aspergers syndrom inom idrotten. De är personer som i många fall har svårt att kontrollera sin energi och som upplever idrotten intensivare än andra. Skriften riktar sig till idrottsledare, föräldrar och alla som arbetar för att ge alla barn och ungdomar en möjlighet att hitta sin idrott och att utvecklas i sin förening. LÄS! Dolda utmaningar om unga idrottare med osynliga funktionsnedsättningar Dolda utmaningar Om unga idrottare med Osynliga funktionsnedsättningar tips och råd till ledare! Sanning som glöms bort På den inledande frågan om vilken nytta som finns med distansträning blir svaret att det leder till dels fysiologiska förbättringar, framför allt på lokal muskulär nivå, dels till förbättrad arbetsekonomi, som kan tillskrivas antingen metabola eller teknikrelaterade förbättringar, och dels som ett led i att kunna genomföra mer polariserad träning. Egentligen säger inte denna genomgång någonting annat än att det krävs träning med både hög volym och hög intensitet för att bli riktigt bra, vilket verkar vara en sanning som med jämna mellanrum glöms bort. Referenser 1. Sjödin, B. & Svedenhag, J. Sports Med 1985. 2:83-99. 2. Larsen, F. & Mattsson, CM. Kondition och uthållighet. 2013. 3. Esteve-Lanao, J. Med Sci Sports Exerc 2005. 37:496-504. 4. Hill, AV. Lancet. 1925. 5:481-486. 5. Mattsson, CM. & Holmberg, HC. Svensk Idrottsforskning. 2012. 2:44-49. 6. Örlander, J. mfl. Acta Physiol Scand. 1977. 101:351-362. 7. Boushel, R. mfl. Acta Physiol (Oxf) 2014. 211:122-134. 8. Larsen, FJ. mfl. FASEB J. 2011. 25:2843-2852. 9. Schiffer, TA. mfl. FASEB J. Epub ahead of print. 10. Joyner, MJ. J Appl Physiol. 1991. 70:683 687. 11. Mosley, L. mfl. Int J Sports Med. 2004. 25:374-379. 12. Santalla, A. mfl. Med Sci Sports Exerc. 2009. 41:1096-1101. 13. Jones, AM. Int J Sports Sci Coach. 2006. 1:101-116. 14. Fiskerstrand, Å. & Seiler, KS. Scand J Med Sci Sports 2004. 14:303-310. 15. Orie, J. mfl. Int J Sports Physiol Perform. 2014. 9:93-99. 16. Sandbakk, Ö. mfl. Scand J Med Sci Sports. 2011. 21:e9-e16. 17. Stöggl, T. & Sperlich, B. Front Physiol. 2014. 5:33. 18. Seiler, S & Tönnessen, E. Sportscience. 2009. 13:32-53. Kontakt mikael.mattsson@gih.se filip.larsen@ki.se hans-christer.holmberg@miun.se Problem eller möjlighet? Simon ÄlSkar fjärilskickar magnus vill ha glasklara regler Centrum för idrottsforskning www.centrumforidrottsforskning.se isbn 978-91-979562-7-7 jennifer gör inget halvdant Styr energin till rätt Sak rörelse Är en underskattad medicin Dolda utmaningar om unga idrottare med osynliga funktionsnedsättningar är en skrift som ger inspiration, tips och råd om hur man bemöter barn och ungdomar med till exempel adhd och Aspergers syndrom inom idrotten. Skriften riktar sig till idrottsledare, föräldrar och alla som arbetar för att ge alla barn och ungdomar en möjlighet att hitta sin idrott och att utvecklas i sin förening. Beställ boken på www.sisuidrottsbocker.se 3/2014 svensk idrottsforskning 13

Bara segrar bygger inga varumärken Vill allsvenska klubbar stärka sina varumärken räcker det knappast att bara vinna matcher. Svensk publik vill ha underhållning, men också klubbar med tydliga etiska värderingar och med en stor närhet till sina supportar. Klaus Solberg Søilen Professor Sektionen för ekonomi och teknik Högskolan i Halmstad Medförfattare: Benjamin Svensson Student Mikael Frestad Solér Student K o n k u r r e n s e n om fotbollspubliken i Europa ökar i takt med att utbudet via tv och internet blir större. De senaste decennierna har varumärket fått en allt större betydelse för att få fler supportrar. Manchester United, Barcelona och Real Madrid är några av de fotbollsklubbar vars varumärken är starkast. Varumärken gör det möjligt att skilja sig från sina konkurrenter. Det ska vara lätt för konsumenten att urskilja olikheter klubbar emellan och att välja den klubb som man tycker passar bäst. Viktigast att vinna På Högskolan i Halmstad har vi tagit reda på vad den svenska publiken anser är viktigast för att stärka en klubbs varumärke och vilka händelser som skulle kunna påverka varumärket negativt. I en enkätundersökning svarade 384 personer mellan 15 och 50 år på ett antal frågor. I undersökningen ingick både personer som tycker om fotboll och sådana som inte tycker om fotboll. Deltagarna fick först fritt rangordna de fem viktigaste faktorerna i en fotbollsklubbs varumärke. Vi delade sedan in svaren i kategorier (figur 1). Det är tydligt att det är många faktorer som är viktiga. Över 80 procent anser att det är viktigt att laget vinner matcher och en klar majoritet tycker att detta är allra viktigast. Andra viktiga faktorer är att laget spelar rolig fotboll och att stämningen på matcherna är bra, det vill säga att det är mycket ljud från klacken och att även den övriga publiken skapar ett högt tryck på arenan. Spelare och tränare i A-laget bör också vara goda ambassadörer och klubben bör ha en stor ungdomsverksamhet, enligt enkätsvaren. Det är även viktigt att klubben står för sunda värderingar, det vill säga att klubben inte är korrupt och att den tar avstånd genom att agera mot till exempel rasism och diskriminering. I enkäten fanns dessutom frågan om reklam någon gång hade övertygat respondenterna att gå på fotboll och i så fall genom vilket medium de hade sett reklamen. Fler än ett svar var möjligt. Reklam via sociala medier hade varit mest övertygande. Reklam via tv och radio fungerade också bra. Dock ansåg 20 procent att reklam inte skulle övertyga dem att gå på fotboll. Våld sämst för varumärket Respondenterna fick sedan fritt rangordna fem händelser som de bedömer skulle skapa mest negativ effekt på en fotbollsklubbs varumärke. Vi delade in svaren i kategorier (figur 2). Som vi kan se är det väldigt många olika händelser som kan skapa en negativ bild av varumärket. Supportervåld utförd av en klubbs anhängare är det som ger mest negativ effekt, vilket 80 procent tyckte. Skandaler från spelare och tränare, dålig fotbollskvalitet, dålig ekonomi, att det är för tyst på arenan och oetiskt handlande från klubbens sida är andra faktorer som är viktiga. 14 svensk idrottsforskning 3/2014

Många svar placerades in under rubriken annat. Det beror på att dessa svar skiljer sig mycket åt. Där placerades svar som endast tre personer eller färre tycker är viktiga, därför fick de ingen egen kategori. Under kategorin oetiskt handlande från klubbens sida har vi placerat svar som handlar om att det är negativt om klubben ägnar sig åt korruption eller stödjer till exempel huliganism, rasism och diskriminering. Lär av Machester United En tydlig majoritet av personerna i vår undersökning tycker alltså att ett bra sportsligt resultat är den allra viktigaste faktorn för en fotbollsklubbs varumärke. Ekonomiforskarna Scott R. Rosner och Kenneth L. Shropshire har studerat det starkaste varumärket i dagens fotboll, Manchester United. Författarna skriver att förmågan att nå resultat har varit en viktig faktor för klubbens varumärkesuppbyggande. De hävdar även att klubbens fotbollsfilosofi, offensiv fotboll, har resulterat i att varumärket har stärkts. I vår undersökning kan vi se att den näst viktigaste faktorn för en fotbollsklubbs varumärke i Sverige är att klubben spelar en rolig fotboll. Vi ser alltså två starka samband mellan vad den svenska publiken tycker och vad som har byggt Manchester United till det starka varumärke det är i dag bra resultat samt ett attraktivt och offensivt spel. Allsvenska klubbar bör alltså försöka nå bra resultat genom att spela en attraktiv fotboll för att stärka sitt varumärke. Detta är rent sportsliga faktorer som vi tror att alla fotbollsklubbar eftersträvar. Rosner och Shropshire skriver också att historia och tradition är viktiga faktorer för Manchester Uniteds varumärke. Att det är viktigt för en klubb tycker även många i vår undersökning. Forskning visar också att nostalgi och stolthet är förväntade nyttor som skapar associationer kring varumärket, vilket bevisar att en fotbollsklubbs historia är viktigt för varumärket. Även varumärkesmedvetenhet är även en del av ett varumärkes värde. Ju mer varumärket etsar sig fast i minnet Hammarby är kanske det bästa exemplet på att sportsliga framgångar inte är allt. Trots många år i superettan är supportrarna trogna. Nyligen kom 31 074 åskådare för att se seriefinalen mot Ljungskile nytt publikrekord för superettan. För de flesta allsvenska lag är den siffran bara en dröm. Foto: Andreas L Eriksson, Bildbyrån 3/2014 svensk idrottsforskning 15

1 2 3 4 5 Antal svar 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0 Figur 1. Deltagarna rangordnade de fem viktigaste faktorerna för en klubbs varumärke. 1 = allra viktigast. Laget vinner matcher/bra resultat Laget spelar rolig fotboll Fräsch arena Bra stämning på match Föreningen har ett samhällsengagemang Spelarna i a- laget/tränare Stor ungdomsverksamhet Hållbar ekonomi Argument Hur mycket klubben visas i media Tillgänglighet via sociala medier Sunda värderingar Klubbens historia God supporterkultur Annat/okategoriserat 1 2 3 4 5 Antal svar 200 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0 Figur 2. Deltagarna rangordnade fem händelser som de tror skapar mest negativ effekt på en klubbs varumärke. 1 = allra mest effekt. Supportervåld Media visar en negativ bild av klubben För tyst på arenan Hotad ekonomi Dålig fotbollskvalitét Argument Undermålig arena Argument Skandaler från spelare och tränare Dåliga resultat Oetiskt handlande från klubbens sida Annat hos konsumenter, desto större är sannolikheten att konsumenten väljer det varumärket före ett annat. Satsa på ungdomar Rosner och Shropshire skriver att det går att dela upp varumärket i personliga attribut. Ett av dessa är ungdomlighet. Om en klubb värnar om ungdomar kan detta öka värdet på varumärket. I vår undersökning kan vi se starka kopplingar till detta. En stor och bra ungdomsverksamhet var en av de viktigaste faktorerna i en klubbs varumärke. Vår slutsats är därför att de allsvenska klubbarna bör försöka jobba långsiktigt, med en attraktiv fotboll och en bra ungdomsverksamhet. Eftersom vi tidigare har skrivit att det är viktigt att laget spelar en rolig fotboll drar vi även slutsatsen att det är viktigt att spelfilosofin också präglar de yngre lagen, vilket gör att denna typ av fotboll kan komma att spelas i A-laget längre fram. Samarbeta med fansen En annan viktig faktor för en fotbollsklubbs varumärke är att supportrarna skapar en bra stämning på matcherna. Konsumenten har ett upplevelsebehov och upplevelser är en typ av nytta som kan stärka varumärket. I vår undersökning kan vi även se att en av de faktorer som kan sänka en klubbs varumärke är om det är för tyst på arenan. 16 svensk idrottsforskning 3/2014

Supportervåld är däremot en betydande faktor som kan skada ett varumärke, visar vår undersökning. Enligt tidigare forskning är också supportrarna de som står högst upp på listan över personer som enklast kan påverka sina klubbar. På vår fråga om vad som höjer varumärket var det också relativt många som svarade: Att skapa en god supporterkultur. Svarsfrekvensen var dock inte nämnvärt hög, vilket gör att vi inte kan dra några slutsatser mer än att våldet har en större effekt än en god supporterkultur. Många som svarade god supporterkultur rankade denna faktor som viktigast, vilket får anses vara värt att notera. Rosner och Shropshire skriver att en stor del av Manchester Uniteds framgång beror på deras starka relation till fansen, vilket klubben har jobbat aktivt med under en längre period. Vi ser att det Givetvis får bra publicitet anses vara bättre än dålig publicitet, men enligt undersökningen kan alltså även dåligt vara bra. är viktigt att allsvenska fotbollsklubbar kan ha som mål att öka samarbetet med fansen. Om en klubb lyckas med det kan också stämningen på arenan öka, vilket kommer att stärka klubbens varumärke. Genom ett ökat samarbete mellan fansen och klubben ser vi också att supportervåldet kan bearbetas på ett mer effektivt sätt. Tydliga värderingar Att ha ett samhällsengagemang och stå för sunda värderingar är viktigt för en fotbollsklubbs varumärke, anser många i vår undersökning. Enligt dem är sunda värderingar till exempel att inte vara korrupt och att ta ställning mot huliganism och rasism. Samhällsengagemanget kan bestå i att spelarna besöker skolor, träffar fans och inte bara agerar utifrån ett egenintresse. Samtidigt som dessa faktorer kan stärka varumärket har många svarat att ett oetiskt handlande kan sänka en klubbs varumärke, till exempel korruption, rasism och diskriminering. Därför anser vi att allsvenska klubbar bör ha tydliga och goda värderingar som genomsyrar hela organisationen. Många i undersökningen anser också att det är positivt för varumärket att synas mycket i medierna. Vi tror därför att det är viktigt att alla, från ledning till spelare, agerar efter dessa värderingar för att varumärkets värde inte ska sänkas. Om en klubb tar ställning mot rasism och huliganism bör detta stärka varumärket. Om klubben även besöker skolor, fans och gör insatser för samhället kommer detta också att stärka varumärket. Ett stort plus är om det också uppmärksammas i medierna. Viktigt att synas Fotbollsklubbar visas dagligen i medierna på både positiva och negativa sätt. En klar majoritet i undersökningen anser att det är bra för en fotbollsklubbs varumärke när klubben uppmärksammas mycket i tv, radio och sociala medier. Flera klubbar av varierande storlek börjar också inse vikten av att synas i tv. Premier League i England är den största ligan i världen sett till antalet tv-tittare och publik. Då många klubbar i Premier League är i topp när det kommer till varumärkesvärdering så överensstämmer det med resultaten i vår studie om vikten av att visa sig i tv. Intressant är att sociala medier hamnar högt upp när det kommer till att övertyga konsumenterna att gå på matcher. Studien visar att klubbarna har en viktig Malmö FF:s tränare Aage Hareide plockar fram sitt bästa dollargrin. Platsen i Champions League innebär många miljoner till klubbkassan. Och bedriften att ta sig dit har knappast försvagat varumärket MFF. Foto: Petter Arvidson, Bildbyrån 3/2014 svensk idrottsforskning 17

uppgift i att hantera sociala medier, som också blivit en viktig källa till reklam för klubben. Rosner och Shropshire berättar att Manchester United inser vikten av deras relation med fansen då klubben har massvis med följare världen över. Sociala medier är idag ett viktigt kommunikationsmedel för de flesta organisationer. Professionella fotbollsklubbar bör därför systematiskt använda sociala medier för att nå ut till sina fans. En faktor som visar ett samband mellan dålig och bra publicitet är A-lagspelarnas och tränarnas i centrala roll för varumärket. Rosner och Shropshire beskriver Manchester Uniteds lyckosamma varumärke genom att belysa spelarnas betydelse som ambassadörer för klubben. Vi kan se att om någon av spelarna eller tränarna missköter sig får det en stor negativ effekt på klubbens varumärke. Det basuneras med stor sannolikhet ut i medierna, vilket också är skadligt för klubben, enligt enkätsvaren. Värt att diskutera är huruvida publicitet i medier är skadlig eller positivt för ett varumärke. Kan dålig publicitet vara bra publicitet? Utifrån enkätsvaren kan vi konstatera att ytterst få svarande har ställt sig negativa till klubben utifrån den generella bild som medierna ger, vilket kan vara både bra och dåligt. Om det skrivs mycket om klubben, även om det är dålig publicitet, visar det också på att klubben skapar ett läsarvärde hos människor. Givetvis får bra publicitet anses vara bättre än dålig publicitet, men enligt undersökningen kan alltså även dåligt vara bra. Forskare pekar ut medier som en av de största maktfaktorerna när det gäller att öka varumärkesmedvetenheten hos både klubbar och vanliga människor, och vidare även påverka konsumtionsmönstret. Detta gör att negativ publicitet inte nödvändigtvis behöver bli lidande för varumärket, eftersom människor får reda på att det händer mycket kring klubben och börjar följa med i vad som sker. Senare skapas emotionella värden hos konsumenterna. Byt inte namn Av de klubbar som är etablerade i allsvenskan har samtliga under en lång tid haft samma namn. Allt fler lag i utländska ligor byter däremot till kommersiella namn som till exempel Red Bull Salzburg och Hull City Tigers. Nästan alla i enkätundersökningen anser att det är viktigt för en fotbollsklubbs varumärke att namnet inte byts ut. 20 procent av respondenterna anser att det är negativt när fotbollsklubbar blir kommersiella företag. Forskning visar att varumärkesbyggande handlar om att skapa en bild hos kunderna om vad som förknippas med företaget. Säljer Om en klubb tar ställning mot rasism och huliganism bör detta stärka varumärket. klubben ut sitt namn finns det en risk att människor gör fel associationer när ett företagsnamn står på klubbemblemet. Det råder delade åsikter om huruvida det är positivt eller negativt att fotbollsklubbar säljs till kommersiella företag. Vi tror också att det finns många för- och nackdelar med detta. Det beror på vilket företag som skulle köpa upp klubben. Om exempelvis ett etiskt inkorrekt företag vill köpa upp en allsvensk klubb, kan detta leda till konsumenterna reagerar kritiskt, vilket kan påverka klubbens varumärke negativt. Fördelen kan vara om ett penningstarkt företag eller att en person som Roman Abramovitj i Chelsea investerar mycket pengar i klubben. Nya spelare, tränare med mera kan höja kvaliteten på laget och därmed möjligheten till att också stärka varumärket. Ytterligare ett problem är att klubben inte längre ägs av medlemmarna, vilket gör att en person eller ett företag kan bestämma allting som pågår i klubben utan att behöva styras av medlemmarna. Ett skräckexempel på detta är den ryska klubben Anzji Machatjkala som blev uppköpt av en penningstark ägare, som köpte stjärnspelare och gav dem höga löner. Ägaren tröttnade sedan efter ett tag, klubben fick enorma skulder och 18 svensk idrottsforskning 3/2014