Växtnärings balans i ekologisk grönsaksodling

Ekologisk odling av grönsaker på friland Växtnärings balans i ekologisk grönsaksodling Foto: Åsa Rölin

Växtnäringsbalans i ekologisk grönsaksodling Text: Åsa Rölin, Hushållningssällskapet, Värmland Vad är en växtnäringsbalans? En växtnäringsbalans är skillnaden mellan tillförd och bortförd växtnäring. I svensk miljörådgivning görs balansen vid gårdsgrind. Då mäter man skillnaden mellan flödet av växtnäring till gården med insatsmedel, kvävenedfall, kvävefixering och flödet av växtnäring från gården med produkter. I andra sammanhang kan man göra samma typ av balans för t.ex. en kommun, ett land eller ett avrinningsområde. Man kan också göra en balans på fältnivå. En avgörande skillnad i fältbalansen är att, till skillnad från gårdsbalansen, stallgödselns växtnäringsinnehåll beräknas efter lagring. Det får till följd att gårdsbalansens överskott inkluderar de förluster som sker i stall och lagring, vilket således inte finns med i fältbalansen. Jämförelse av växtnäringsbalans från olika håll måste ske med stor försiktighet om dessa inte utförts på samma sätt. Störst värde har växtnäringsbalansen vid upprepad analys på samma gård med samma metod. En växtnäringsbalans visar om odlingssystemet ger överskott eller underskott av kväve, fosfor och kalium. Storleken på överskott och underskott får sedan värderas bland annat utifrån markens innehåll av växtnäring. Strävan ska vara att odlingssystemet skall vara så uthålligt som möjligt. Behöver jordens bördighet öka kan överskott av t.ex. fosfor behövas men om jorden redan har högt växtnäringsinnehåll av fosfor ökar risken för läckage och det är ett resursslöseri att jorden gödslas upp ytterligare. De förluster av kväve och fosfor som förväntas hamna i vattendrag, grundvatten och till luften är mycket viktigt att hålla ned på så låg nivå som möjligt för att inte bidra till miljöförstöring. När det gäller växtnäringsförluster är det inte givet att ekologisk odling är bättre ur miljösynpunkt än konventionell odling. Överskott av kalium som ger förluster till vattendrag och grundvatten är inte farligt för miljön. Överdriven gödsling med kalium kan ändå vara negativt med tanke på hushållning med resurser. Vad kan en växtnäringsbalans användas till vid grönsaksodling? För att få ett KRAV-godkännande ska förlusterna av växtnäring minimeras. En växtnäringsbalans kan användas för att se om gården uppfyller målen. Troligen blir en växtnäringsbalans obligatorisk för KRAV-godkännande. Den ska då omfatta hela gården om all areal är omlagd eller i karens. Är bara en del av gården omlagd görs balansen på den eko - logiska arealen. I KRAVs regler 2002 framgår av regel 3.1.6 att ett miljöledningssystem ska börja införas från och med 2003 på gårdarna. KRAV håller på att arbeta fram början på ett sådant system, där mål för exempelvis växtnäringsbalanser för den egna gården ska kunna sättas. För fosfor, som ofta är begränsande, bör på sikt fosfortillförseln anpassas efter markens fosforinnehåll enligt markkartering. I fosforklass P-AL III bör det vara balans mellan tillförsel och bortförsel. I lägre fosforklasser är uppgödsling lämplig och i högre fosforklasser bör markens förråd av fosfor minskas. En växtnäringsbalans kan även användas som underlag vid planering av en växtföljd och gödslingsplan. Växtnäringsbalanser och diskussioner kring dem är ett sätt att bli medveten om de överskott och underskott som finns på gården. Detta bör utnyttjas mer i ekologisk grönsaksodling framförallt för att anpassa gödsling med fosfor och kalium. Det ska då göras i kombination med markkartering. Om en gård har flera växtföljder är det bäst att göra en fältbalans för varje växtföljd. Beräkna en egen växtnäringsbalans Att beräkna en växtnäringsbalans för en växtföljd är ingen svår matematisk beräkning. Använd samma uppställning som i exemplet i tabell 6. Vid beräkning av en växtnäringsbalans är det viktigt att använda så realistiska data som möjligt. Ju sämre data desto sämre tillförlitlighet får hela balansen. På Greppa Näringens hemsida, www.greppa.nu, kan du själv upprätta en växtnäringsbalans med hjälp av programmet STANK (Stallgödsel Näring i Kretslopp). Greppa Näringen kan även nås via Jordbruksverkets webbplats (www.sjv.se). Programmet STANK består av sju olika delar: växtnäringsbalans stallgödselmängd växtnäring i stallgödseln stallgödselbalans maskiner och byggnader samt maskinkostnads - analys systemanalys gödslingsplan med utlakningsberäkning. För närvararande kan endast växtnäringsbalans göras via hemsidan. Resterande delar i programmet STANK görs med hjälp av en rådgivare. Tolkning av växtnäringsbalanser är betydligt svårare än själva beräkningen. Om du har frågor eller vill få en växtnäringsbalans gjord, ta kontakt med en rådgivare inom ekologisk odling. 2

Projekt om växtnäring i ekologisk grönsaksodling. I detta avsnitt hänvisas till ett växtnäringsprojekt som genomfördes 1999 2001 i Mellansverige hos ekologiska grönsaksodlare (Ögren & Rölin, 2002). Under tre år gjordes sammanlagt 20 växtnärings - balanser. Elva av balanserna gjordes utifrån brukarens växtföljd och med de skördenivåer som respektive gröda hade samma år som balansen beräknats. Nio av balanserna beräknades utifrån de grödor och skördar som varit på skiftet de senaste 5 7 åren. För de grönsaker i växtföljden där det togs analys på växtnäringsinnehåll i grönsakerna användes dessa värden vid beräkningen. För de gårdar som har gödsel från egna djur har gjordes beräkningen på samma sätt som om de skulle ha köpt in gödsel och sålt foder. Dataunderlag för tillförsel av växtnäring Vid en växtnäringsbalans på fältnivå tillförs växt - näring via gödselmedel, kvävefixering och kvävenedfall. Under rubriken tillförsel i exemplet i tabell 6 summeras all växtnäring som tillförs. Växtnäringsinnehåll i stallgödsel kan variera beroende på foderstat och förluster vid hantering av gödseln i stall och lagring. Används standarddata för växtnäringsinnehåll i stallgödsel måste man vara medveten om att kväveinnehåll och även kalium - innehåll kan variera kraftigt beroende på vilket sätt och under hur lång tid gödseln lagrats. Växt - näringsinnehållet i fastgödsel förändras betydligt mer under lagring än flytgödsel. För torra inköpta organiska och mineraliska gödselmedel är tillförlitligheten på växtnäringsinnehåll oftast god. Om du behöver uppgifter om växtnäringsinnehåll i olika gödselmedel vid en egen beräkning, se vidare avsnittet Växtnäringsförsörjning och gödsling om växtnäringsinnehåll i olika gödselmedel. I STANK anges kvävenedfallet efter vilken kommun odlingen befinner sig i. Kvävenedfallet varierar i landet. Närheten till föroreningskällor samt nederbördsmängden påverkar nedfallets storlek. De högsta värdena finns i Skåne t.ex. Båstad med kvävenedfall på 13,5 kg N/ha och år. Gotland har ett kvävenedfall på 5,6 kg N/ha och år. Lägst i landet har Krokom Jämtland med 1,9 kg N/ha och år. Kvävenedfallet i exemplet i tabell 6 är 7 kg N/ha. Kvävefixeringens storlek i tabell 6 har beräknats med hjälp av dataprogrammet STANK och sammanvägts med resultat från olika fältförsök. I STANK finns beräkningssätt för kvävefixering vid odling av foder med kvävefixerande växter. Om vallen är en gröngödsling där materialet får ligga kvar på marken blir fixeringen inte detsamma. För kvävefixering vid gröngödsling finns ännu inget färdigt beräkningssätt i STANK. För egna beräkningar läs vidare under avsnittet om Gröngödsling för att få en uppfattning om kvävefixeringens storlek vid olika artval och skötsel av en gröngödsling. Vid vallodling ökar kvävefixeringen med ökad andel klöver i växtmassan eller vid högre avkastning (tabell 1). Kvävefixering vid odling av åkerböna och ärt till foder anges i tabell 2. Dataunderlag för bortförsel av växtnäring Under rubriken bortförsel i exemplet i tabell 6, summeras allt material som förs bort. Växt - näringsinnehåll räknas på hela bruttoskörden som lämnar fältet. I STANK finns värden på växt - näringsinnehåll i olika produkter. Innehållet av växtnäring i olika grönsaker anges som procent av Tabell 1. Kvävefixering i kg N/ha i vall utan kvävegödsling vid olika klöverhalt och olika skördenivåer, enligt STANK Klöverhalt Fixerat kväve, kg/ha, vid olika vallskördenivå i ts % 2 ton/ha 3 ton/ha 4 ton/ha 5 ton/ha 6 ton/ha 7 ton/ha 8 ton/ha 9 ton/ha 25 27 33 40 47 53 60 66 73 50 51 65 78 92 105 118 132 145 75 56 73 89 106 122 139 156 172 100 61 80 99 118 137 156 175 194 Tabell 2. Kvävefixering i kg N/ha vid odling av åkerböna och ärtor i renbestånd samt grönfoder; havre/ ärt, uträknad enligt STANK Fixerat kväve, kg/ha Skörd Åkerböna renbestånd Ärtor renbestånd Grönfoder Grönfoder Grönfoder ton/ha mogen skörd mogen skörd havre/ havre/ havre/ 30 % proteinhalt 24 % proteinhalt 25 % ärt 50 % ärt 75 % ärt 1 41 33 6 12 18 2 82 66 12 25 37 3 123 99 18 37 56 4 165 132 25 50 75 3

Tabell 3 a. Växtnäringsinnehåll i grönsaker, utdrag ur STANK 2002 Innehåll (% av friskvikt) Produkt N P K Blomkål 0,23 0,04 0,31 Broccoli 0,50 0,08 0,43 Buskböna 0,25 0,04 0,22 Dill 0,35 0,03 0,31 Frilandsgurka 0,20 0,06 0,45 Grönkål 0,50 0,07 0,50 Huvudsallat 0,17 0,03 0,31 Isbergssallat 0,20 0,02 0,27 Jordärtskocka 0,30 0,08 0,55 Kålrabbi 0,30 0,04 0,37 Kålrot 0,25 0,04 0,22 Lök 0,18 0,03 0,16 Morot 0,20 0,03 0,36 Palsternacka 0,35 0,09 0,49 Persilja 0,30 0,03 0,31 Purjolök 0,21 0,03 0,30 Rotselleri 0,30 0,06 0,45 Rättika, japansk 0,15 0,04 0,33 Rödbeta 0,24 0,05 0,41 Salladskål 0,21 0,04 0,25 Sockermajs 0,25 0,06 0,45 Spenat 0,36 0,05 0,57 Squash/Zucchini 0,15 0,06 0,45 Stjälkselleri 0,22 0,06 0,45 Vitkål 0,24 0,03 0,26 Rabarber 0,35 0,06 0,55 Tabell 3 b. Växtnäringsinnehåll i potatis, spannmål, trindsäd och grovfoder, utdrag ur STANK 2002 Innehåll (% av friskvikt) Produkt N P K Potatis Färskpotatis 0,25 0,06 0,55 Matpotatis 0,35 0,05 0,50 Spannmål Havre, 12 % protein 1,65 0,33 0,43 Korn, 11,9 % protein 1,64 0,34 0,43 Råg, 10 % protein 1,51 0,31 0,43 Rågvete, 12,5 % protein 1,72 0,28 0,41 Vårvete, 13,5 % protein 2,04 0,31 0,43 Trindsäd Åkerbönor 4,60 0,40 1,00 Ärter 3,50 0,36 1,00 Innehåll (% av ts) Grovfoder N P K Grönfoder ärter/havre, ts 2,24 0,32 2,50 Klöverensilage, ts 3,20 0,23 2,50 Klövergräsensilage, ts 2,72 0,21 2,50 Klövergräshö, ts 1,92 0,26 2,50 Tabell 4. Innehåll av totalkväve, fosfor och kalium. Medelvärden från analyser på ekologisk odlade grönsaker (Ögren & Rölin, 2002) och värden från dataprogrammet STANK som avser konventionell odling Växtnäringsinnehåll i % av friskvikten N P K Ögren & Rölin STANK Ögren & Rölin STANK Ögren & Rölin STANK vitkål 0,172 0,24 0,026 0,03 0,235 0,26 morot 0,106 0,20 0,024 0,03 0,247 0,36 purjolök 0,255 0,21 0,036 0,03 0,265 0,30 kålrot 0,153 0,25 0,028 0,04 0,238 0,22 Vitkål medel av 41 prov 96 02, morot medel av 31 prov 1999 02, purjolök medel av 12 prov 1999 01, kålrot medel av 12 prov 1999 01. Tabell 5. Växtföljd med kål och morot på lättare jord År Gröda Procentuell fördelning av olika grödor på hela arealen 1. Spannmål med insådd 44 % vall och gröngödsling 2. Gröngödslingsvall 14 % kålväxter 3. Slåttervall 14 % diverse grönsaker 4. Kål 14 % morot 5. Diverse grönsaker, ej kors- och flockblommiga 14 % spannmål 6. Gröngödsling 7. Morot 4

friskvikt. Värdena är en sammanställning av uppgifter från Livsmedelsverket samt tyska och norska referenser (tabell 3). Analyserna av växtnäring i grönsakerna i undersökningen av Ögren och Rölin (2002) visade lägre halt av nästan alla växtnäringsämnen än vad som anges i STANK (tabell 4). Skillnaderna är anmärk - ningsvärt stora. Det är ännu inte utrett om vad skillnaderna beror på. För din egen beräkning kan du använda STANK-värdena i tabell 3 men då vara medveten om att värdena för grönsaker troligen är något höga. Exempel på växtnäringsbalans för en växtföljd med grönsaker Här följer ett exempel på en växtnäringsbalans för en växtföljd (tabell 5). Växtföljden är sjuårig och finns även beskriven i avsnittet om Växtföljd. Då en växtnäringsbalans räknas för en hel gård brukar man använda det aktuella årets värden. Det kan även göras för en växtföljd. Vid en första planering eller allmän kontroll av en växtföljd räknar man med medelvärden eller förväntad skörd. Eftersom förutsättningarna och skördar varierar på olika skiften mellan åren kan det för den egna uppföljningen och för gödslingsplanering behövas en växtnäringsbalans för det enskilda skiftet. Då används de skördevärden och gödslingsnivåer som det var i verkligheten bakåt i tiden. I det här fallet med en sjuårig växtföljd räknas då balansen sju år bakåt i tiden. Ofta blir den verkliga växtnäringsbalansen sämre än den planerade eftersom det under loppet av en växtföljdsperiod oftast är någon misslyckad gröda. Kommentarer till resultatet av detta exempel finns i texten i de tre följande avsnitten om tolkning av växtnäringsbalans för kväve, fosfor och kalium. Tolkning av resultaten för kväve Växtnäringsbalans på gårdsnivå beskriver endast skillnaden mellan det kväve som kommer till gården med produkter, kvävenedfall och kvävefixering och vad som lämnar gården med produkter. Växt - näringsbalansen beskriver inte flödena inom gården och vad som händer med det överskott (eller ev. underskott) som man har beräknat. Ett överskott av kväve på en gård försvinner antingen genom utlakning, denitrifikation eller ammoniakavgång. Ett överskott kan också bli kvar i marken genom mullhaltsuppbyggnad. Vid beräkning av växtnäringsbalans på en hel gård med djur kan överskottet bestå av: Stall och lagringsförluster Spridningsförluster Utlakning Denitrifikation Uppbyggnad av mull Vid beräkning av växtnäringsbalans enbart för växtodlingen då all gödsel räknas som tillförd kan överskottet i exemplet i tabell 6 bestå av: Spridningsförluster Utlakning Denitrifikation Uppbyggnad av mull Ju större överskott desto större är risken att stora mängder försvinner. Vid tillförsel av stallgödsel och växtföljder med stor andel vall eller gröngödsling finns goda möjligheter för en mullhaltshöjning. En procent mull innehåller ca 2 000 kg N/ha. Om man ändrar odlings inriktning som t.ex. leder till en mullhaltshöjning på 1 procent på 40 år innebär det att 50 kg N/ha byggs in i mullen varje år. I de jordanalyser som gjordes under dokumentationsprojektet av Ögren och Rölin varierade mullhalten mellan 1,1 och 33 procents mullhalt. Växtföljd och gödslingstrategier bör vara anpassade till varje enskilt skiftes förutsättningar. Vid låga mullhalter är det värdefullt att höja värdet men på andra skiften räcker det kanske att försöka nå balans och på en mulljord kan det t.o.m. vara aktuellt att tära på förrådet. I exemplet i tabell 6 blev överskottet av kväve 36 kg/ha. Faktorer som är osäkra vid beräkningen är kvävefixerings storlek. Kväveinnehållet i grönsakerna är troligen också lägre än i beräkningen, med tanke på de nya uppgifter om växtnäringshalter i ekologiskt odlade grönsaker (tabell 4). I praktisk ekologisk odling är det vanligt med en större växtnäringstillförsel med motsvarande växtföljd än vad som angetts i exemplet, tabell 6. Om markens bördighet är god och odlaren kunnig kan exemplet anses rimligt. Vid sämre förutsättningar och då en önskan finns att bygga upp jorden kan det behöva tillföras mer växtnäring och då ökar överskottet av kväve i balansen. Vid studier av odlingar finns inte något klart samband mellan hög gödslingsnivå och hög skördenivå. Det är många faktorer som påverkar skörderesultatet och det behöver inte vara kvävet som är den begränsande faktorn. Överskottet på en gård är starkt kopplad till djurtätheten och hur mycket stallgödsel som används. För att kunna uppskatta förfruktseffekten från olika grödor är det värdefullt att ta för vana att alltid ha några provrutor med ogödslat respektive olika nivåer av gödselgivor på de skiften där grönsaker odlas. Anpassningen av gödselgivor kan då bli mer exakt. Odlarens egen erfarenhet av varje enskilt skifte är avgörande vid val av gödslingsnivå eftersom grundmineraliseringen av kväve från jorden är så skiftande. I dokumentationsprojektet av Ögren och Rölin, var det lägsta överskottet 22 kg N/ha på en gård som hade vartannat år gröngödsling, vartannat år grönsaker och ingen ytterligare gödsling i växtföljden. Högst var överskottet, 145 kg N/ha på en gård med grönsaker och potatis där stallgödsel tillfördes varje år. Utnyttjandegraden av tillfört kväve i exemplet i tabell 6 är 58 %. I dokumentationsprojektet varierade utnyttjandegraden av kväve mellan 19 och 65 %. Utnyttjandegraden av kväve verkade inte ha något samband med andelen vall i växtföljden. 5

Tabell 6. Växtnäringsbalans på växtföljd med kål och morot på lättare jord (tabell 5). Växtföljden är sjuårig, varje skifte är 3 ha, vilket ger sammanlagt 21 ha. Beräknad enligt värden i STANK. Specifikation av tillförsel per år. Åkerareal 21 ha Kvävenedfall, kvävefixering, Kväve Fosfor Kalium tillförsel via gödsel och utsäde kg per 21 ha kg per 21 ha kg per 21 ha År 1 7 Kvävenedfall, 21 ha (7 kg N/ha) 147 År 2 Gröngödslingsvall 80 % klöver, 3 ha Kvävefixering (104 kg N/ha) År 3 Slåttervall 4 ton ts, 3 ha, 60%klöver Kvävefixering ( 84 kg N/ha) År 6 Gröngödsling: perserklöver, rödklöver, rajgräs, 3 ha. Kvävefixering (97 kg N/ha) Kvävefixering sammanlagt 855 År 4 Kål, 3 ha (flytgödsel, nöt, 20 ton/ha) År 5 Div. grönsaker, 3ha (flytgödsel, nöt, 25 ton/ha) År 1 Havre/ insådd, 3 ha ( flytgödsel, nöt, 20 ton/ha) Flytgödsel, nöt, sammanlagt 195 ton 682 155 877 År 4 Vitkål, broccoli, 2 ha (Biofer, 600 kg/ha) Biofer 5-2-15, 1 200 kg 60 24 180 År 7 Morot, 3 ha (Biokali, 650 kg/ha) Biokali 20, 1950 kg 390 År 1 Havreutsäde, 3 ha (200 kg/ha) År 1 Vallfrö, 3 ha (25 kg/ha) Innehåll i utsäde sammanlagt 11 1 2 Summa tillförsel, kg per 21 ha 1 755 180 1 449 Specifikation av bortförsel per år. Åkerareal 21 ha Bortförsel, vegetabilier Kväve Fosfor Kalium kg per 21 ha kg per 21 ha kg per 21 ha År 1 Havre 3 ha (3 ton/ha) 148 29 38 År 2 Klövergräsensilage (4 ton ts/ha) 326 25 300 År 4 Vitkål 1,5 ha (30ton/ha) 108 14 118 År 4 Broccoli 0,5 ha ( (7 ton/ha) 17 2 14 År 4 Kålrot 1 ha (35 ton/ha) 87 12 76 År 5 Knipplök 0,5 ha (15 ton/ha) 13 1 11 År 5 Rödbetor 1 ha (25 ton/ha) 61 11 102 År 5 Isbergssallat 1 ha (15 ton/ha) 30 3 39 År 5 Purjo 0,25 ha (20 ton/ha) 10 1 15 År 5 Squash 0,25 ha (20 ton/ha) 7 3 22 År 7 Morot 3 ha (35 ton/ha) 210 33 378 Summa bortförsel, kg per 21 ha 1 017 134 1 113 6

/forts. tabell 6/ Totalt för hela växtföljden, 21 ha Kväve Fosfor Kalium kg per 21 ha kg per 21ha kg per 21 ha Tillförsel, per år 1 755 180 1 449 Bortförsel, per år -1 017-134 -1 113 Differens, per år 738 46 336 Växtnäringsbalans per hektar Kväve Fosfor Kalium kg/ha kg/ha kg/ha Tillförsel, per år 84 9 69 Bortförsel, per år -48-6 -53 Differens, per år 36 3 16 Utnyttjandegrad % 58 % 74 % 77 % För att kunna jämföra de överskott och utnyttjandegrader av kväve vid grönsaksodling med andra driftsinriktingar är resultaten som framkom i dokumentationsprojektets växtföljder insatta i tabell 7. Resultaten från andra driftsinriktningar kommer från en rapport där växtnäringsflöden och balanser från 1300 svenska gårdar med olika driftsinriktningar är redovisade (Myrbeck 1999). Över/underskotten och utnyttjandegraden redovisas som medianvärden. (I ett siffermaterial som är ordnat i storleksordning är medianen värdet för den mittersta observationen. Det innebär att enstaka mycket höga eller låga värden inte påverkar medianvärdet på samma sätt som vid beräkningen av ett medelvärde). Tillförsel av kväve i ekologisk grönsaksodling kommer från kvävefixering och organiska gödselmedel. Därför bör antagligen jämförelser främst Tabell 7. Över- och underskott av kväve vid olika driftsinriktningar. Observera att förluster i stall och lagring ingår i överskottet på djurgårdarna. Källor: 1 = Ögren & Rölin (2002), 2 = Myrbeck (1999) Kväve, över/underskott kg/ha Antal Driftsinriktning gårdar Median Min Max Källa Grönsaker Ekol. 20 54 22 145 1 Växtodling, samtliga grödor Konv. 413 46-11 155 2 Betor och potatis Konv. 53 51 2 120 2 fastgödsel Konv. 329 119 5 431 2 flytgödsel Konv. 279 146 14 414 2 fast och flytgödsel Ekol. 41 54 5 123 2 Svinproduktion fastgödsel Konv. 52 88 19 226 2 Svinproduktion flytgödsel Konv. 65 102 14 220 2 Höns och slaktkyckling Konv. 13 113 51 208 2 7

göras med växtnäringsbalanser från djurgårdar. Observera att projektets växtnäringsbalanser inte är helt jämförbara med balanser från djurgårdar eftersom dessa har beräknats på hela gården och då ingår även förlusterna av kväve som sker i stall och vid lagring. Utnyttjandegraden av kväve i grönsaksväxtföljder där en stor andel av kvävet kommer från stallgödsel bör därför kunna vara högre än utnyttjandegraden räknad på hela djurgårdar med stallgödsel av samma djurslag och gödselhantering. Med enbart handelsgödsel som växtnäringskälla nås oftast högre utnyttjandegrader av kväve än vid användning av organisk näring. Utnyttjandegraden av kväve kan förbättras bl.a. genom att mylla ned kväverika gödselmedel direkt efter spridning, använda radgödsling, använda mer behovsanpassade gödselgivor, om möjligt dela på gödselgivor för att anpassa mängden efter årsmån och behov, öka användningen av fånggrödor, sköta gröngödslingar efter senaste rönen. Grönsaker är värdefulla grödor och brukaren är beroende av att få en jämn och bra skörd. De flesta åtgärder som syftar till att öka kväveutnyttjandet gynnar även resultatet för grönsaksodlingen. Att verkligen nå den skördenivå som är planerad varje år genom att förbättra odlingstekniken samt välja lämpliga fält är positivt både för växtnäringshushållningen och lönsamheten. Målet för hushållningen av växtnäring i grönsaksodling som producerar mycket mat på liten areal bör dock inte sättas så högt att det äventyrar odlingsresultatet. Tabell 8. Över- och underskott av fosfor vid olika driftsinriktningar. Källor: 1 = Ögren & Rölin (2002), 2 = Myrbeck (1999) Fosfor, över/underskott kg/ha Antal Driftsinriktning gårdar Median Min Max Källa Grönsaker Ekol. 20 9-6 37 1 Växtodling, samtliga grödor Konv. 413-1 -23 65 2 Betor och potatis Konv. 53 1-16 17 2 fastgödsel Konv. 329 5-11 30 2 flytgödsel Konv. 279 5-14 54 2 fast och flytgödsel Ekol. 41-1 -1 16 2 Svinproduktion fastgödsel Konv. 52 7-15 94 2 Svinproduktion flytgödsel Konv. 65 12-12 51 2 Höns och slaktkyckling Konv. 13 5-2 26 2 8

Tolkning av resultaten för fosfor Över- och underskott av fosfor per hektar är ett bra mått på hur väl fosforgödslingen lyckats. För fosfor är inte förlusterna från gården så stora som för kväve, ett fosforöverskott kan därför utnyttjas av en annan gröda ett annat år. Fosforgödslingen värderas därför bäst över ett snitt av år. I exemplet i tabell 6 är restvärdet 3 kg fosfor per hektar och utnyttjandegraden av fosfor är 74 %. I projektet Ögren och Rölin är medianen för överskott av fosfor 9 kg/ha och utnyttjandegraden av fosfor 34 %. Överskott av fosfor var högst i de växtföljder där större mängder kycklinggödsel eller stallgödsel tillförts. I konventionell odling finns stora fosforöverskott främst på gårdar med hög djurtäthet. I flertalet fall tillförs ingen fosfor med handelsgödsel utan hela behovet och ofta mer än så tillförs med stallgödsel via inköpt foder. Svenska djurtäthetsbestämmelser bygger på att tillförseln av fosfor inte ska överstiga 22 kg /ha. Eftersom produktiviteten för djurproduktionen har ökat ligger många gårdar idag över 22 kg/ha. För att komma i närheten av balans på dessa gårdar måste fosforinnehållet i fodret minska eller spridningsarealen öka. Under mark- och odlingsförhållanden som ger förutsättningar för yterosion eller inre erosion medför ett högt fosforinnehåll i marken en större miljörisk. Enligt Jordbruksverkets riktliner för gödsling kan en högre fosforklass än P-AL-klass III heller inte motiveras med tanke på att fosfor är en Tabell 9. Rekommenderat över- eller underskott av fosfor i kg/ha vid tillämpning av Jordbruksverkets gödslingsrekommendationer för konventionell odling av spannmål och vall vid olika P-AL klasser. P-AL klass I II III IV V Över- /underskott av fosfor + 20 kg + 10 kg +/- 0 kg - 5 kg - 15 kg ändlig resurs. De officiella rekommendationerna för fosforgödslings inom lantbruk i Sverige bygger på markens P-AL innehåll (tabell 9). I fosforklass P-AL III bygger rekommendationerna på gödsling efter bortförsel. Man ska sträva efter balans mellan tillförsel och bortförsel. Har man däremot lägre klasser är rekommendationen att gödsla lite mer än bortförsel och då blir det också ett överskott av fosfor i växt - näringsbalansen. På motsvarande sätt ger högre klasser en rekommendation som leder till ett underskott av fosfor, dvs. man tär lite på markförrådet. De flesta kväverika organiska gödselmedel innehåller proportionellt mer fosfor än vad grönsakerna för bort med skörden. Det innebär att vid gödsling med stallgödsel för att täcka grönsakernas kvävebehov blir fosfortillförseln större än grödans behov. Tabell 10. Över- och underskott av kalium vid olika driftsinriktningar. Källor: 1 = Ögren & Rölin (2002), 2 = Myrbeck (1999) Kalium över/underskott % Antal Driftsinriktning gårdar Median Min Max Källa Grönsaker Ekol. 20 15-44 95 1 Växtodling, samtliga grödor Konv. 413-8 -54 56 2 Betor och potatis Konv. 53 0-52 30 2 fastgödsel Konv. 329 17-46 92 2 flytgödsel Konv. 279 16-84 102 2 fast och flytgödsel Ekol. 41 0-7 41 2 Svinproduktion fastgödsel Konv. 52 2-39 77 2 Svinproduktion flytgödsel Konv. 65 4-62 72 2 Höns och slaktkyckling Konv. 13 18-15 32 2 9

Läs vidare under avsnittet om Växtnärings - försörjning och gödsling om olika gödselmedels relationer mellan kväve och fosfor. För att minska överskottet och öka utnyttjandegraden av fosfor är växtföljder med kvävefixerande grödor bra, förutsatt att det fixerade kvävet utnyttjas väl så att gödsling med andra organiska gödselmedel kan hållas nere. För att kunna minska stallgödselgivorna förutsätter det även att kalium kan tillföras till växtföljden med gödselmedel som har lågt fosforinnehåll. Det är vanligt med låga kaliumvärden på lätta jordar. Mindre intensiv odling av grönsaker kan också minska fosforöverskotten. Grönsakerna behöver inte återkomma så ofta i växtföljden om det finns tillräckligt med lämplig mark för grönsaker på den egna gården eller möjlighet att arrendera. Den sammanlagda gödslingen med organiska gödselmedel kan då bli lägre vilket minskar överskottet av fosfor. Tolkning av resultaten för kalium Grönsaker har ett stort kaliumbehov. Då grönsaker odlas på lätta jordar med låga kaliumvärden, K-AL klass I-II, bör balansen ha ett överskott av kalium. Ett överskott är troligen även en fördel vid K-AL klass III. Eftersom kalium är lättrörligt i marken är det viktigt att tillförseln delas upp på flera givor i växtföljden. Vid odling på lerjord är kaliuminne - hållet i marken tillräckligt. Vid K-AL klass IV-V, kan växtnäringsbalansen ha ett underskott utan att plantorna behöver få brist. Var uppmärksam på att om vall eller grönfoder skördas i grönsaksväxtföljden förs en stor mängd växtnäring bort se i exemplet i tabell 6. Kalium återförs om stallgödseln sedan används i odlingen. I exemplet i tabell 6 är överskottet av kalium 16 kg/ha och utnyttjandegraden 77 %. Dokumenta - tions projektets växtgårdar varierade mellan underoch överskottet av kalium. Några av odlarna hade medvetet ökat kaliumgödslingen genom att använda gödselmedel som innehåller kalirika rester från jästindustrin. 10

I exemplet tabell 6 ingår Biofer 5-2-15 och Biokali 20. Observera att handeln hela tiden förändrar sitt sortiment. Vid egen beräkning av växtnäringsbalans, ta därför reda på aktuella uppgifter om gödselmedel. För att utnyttja gröngödsling på jordar med låga K-AL värden behöver kalium tillföras med gödselmedel som har ett lågt innehåll av kväve. Flera KRAV-godkända gödselmedel innehåller restprodukter från jästindustrin som tillsätts till de pelleterade organiska N-P-K medlen för att öka kaliuminnehållet. Vinass är den flytande restprodukten från jästindustrin. I resterna från jästindustrin finns kalium främst i formen kaliumsulfat och magnesiuminnehållet är lågt. Låga Mg-AL tal och hög K/Mg kvot kan försvåra magnesiumupptaget för växterna. De flesta grönsaker har stort behov av både kalium och magnesium. Gödsling med dessa gödselmedel riskerar att ytterligare försämra balansen mellan kalium och magnesium. Gödslingen borde då kompletteras med extra magnesiumtillförsel. Dolomit kalk är en stor magnesiumkälla. Om ph redan är tillräcklig högt är det inte lämpligt att tillföra magnesium med dolomitkalk. Magnesium skulle då kunna tillföras med kieserit. Detta resonemang kan ses som ett exempel på att det är viktigt att studera vad de olika gödselmedlen har för växtnäringsinnehåll av olika ämnen och sedan försöka anpassa gödslingen så väl det går med hänsyn tagen till grödans behov, markens innehåll av växtnäring och hur växtnäringsbalansen blir för växtföljden. Litteratur Engström, M. & Rölin, Å. (2001). Gödslings- och kalkningsråd för ekologisk odling 2002. Hushållningssällskapet i Värmland. Greppa näringen (2002). Tolkning av växtnäringsbalanser, kursmaterial för rådgivare. Jordbruksverket. Jordbruksverket (2002). Riktlinjer för gödsling och kalkning 2003. Rapport 2002:11. Myrbeck Å (1999). Växtnäringsflöden och -balanser på gårdar med olika driftsinriktningar. En studie av 1300 svenska gårdar. Meddelanden från jordbearbetningsavdelningen nr 30, SLU, Uppsala. Ögren E & Rölin Å (2002). Växtnäringsberäkningar och växtnäringsutnyttjande i ekologisk grönsaksodling på friland. Ett dokumentationsprojekt genomfört under 2001 i Västmanland, Sörmland, Värmland, Västra Götaland och Örebro län samt sammanfattning av projektperioden 1999 2001. Länsstyrelsen Västmanlands län. Internetadresser www.greppa.nu /Greppa näringens webbplats www.sjv.se /Jordbruksverkets webbplats 11

Broschyren är en del i kurspärmen Ekologisk produktion av grönsaker 2003. Produktionen har bekostats gemensamt av Sverige och EU. Jordbruksverket 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@sjv.se Webbplats: www.sjv.se P7:9