Under senare tid har flera utmärkta bestämningsböcker

Fjärilarna förlorar på dispyten mellan skådare och samlare Den sedan länge pyrande debatten om samling eller skådning av fjärilar blossade upp under sommaren som gick. Rödgula höfjärilar invaderade vårt land i stora mängder under augusti, och såväl skådare som samlare gick man ur huse. De hade ett gemensamt intresse men skilda metoder, vilket ledde till konflikter i fält och stundtals hätska meningsutbyten på Internet. b o s ö d e r s t r ö m Under senare tid har flera utmärkta bestämningsböcker till dagfjärilar getts ut, vilket har orsakat en veritabel fjärilskådarboom. I dag föredrar därför många att ta bilder med digitalkameran i stället för att fånga, avliva och montera dagfjärilar i en låda. På skådares vis förmedlas informationen snabbt genom att rapporter läggs in på Artportalen, och många intresserade skyndar till då sällsynta arter observeras. Ibland får skådarna, till skillnad från samlarna, vända hem tomhänta. Denna debattartikel handlar dock inte främst om insamling av tillfälligt förekommande arter som rödgul höfjäril. Istället vill jag sätta fokus på den oseriösa insamlingen av hotade dagfjärilsarter som några personer fort farande bedriver, vilken riskerar att solka entomologernas goda renommé. Antalet fågelskådare i Sverige är ungefär tio gånger större än antalet entomologer, 15 000 jämfört med 1 500. Det är långt färre än så som regelbundet samlar fjärilar, kanske något hundratal personer, och antalet oseriösa samlare kan nog räknas i tiotal. Det finns alltså stora möjligheter att rekrytera nyfrälsta insektsskådare till entomologernas skara, och på så sätt skapa en än starkare opinion för att motarbeta det verkliga hotet mot dagfjärilar: människans utarmning av landskapet och därmed även fjärilarnas livsmiljöer. Men för att detta ska ske krävs ömsesidig förståelse och samarbete mellan skådare och entomologer. Dagfjäri lar är ju en utmärkt ingång till ett bredare intresse för andra småkryp (Gärdenfors 1995). Andra skådningsbara insektsgrupper som långhorningar, trollsländor, humlor och gräshoppor står alla på tur att utforskas av skådarna. På sikt kan fågelskådarna bli fullfjädrade insektskännare! Nygammal debatt Ett tydligt motstånd mot att döda insekter, åtminstone stora och färggranna, har blivit alltmer påtagligt under de senaste decennierna. I flera länder på kontinenten har detta bland annat lett till att fler och fler insektsgrupper helt har fridlysts. Redan 1991 utarbetade Sveriges Entomologiska Förening etiska regler till följd av en långvarig diskussion om etik och moral kring insektssamlande (Tabell 1). Att samla in insekter enligt entomologens tio budord bidrar starkt till vår kunskap om insekterna och vilka hot de utsätts för. Många insektsarter går inte att bestämma utan ingående studier av beläggexemplar. För många småfjärilar krävs till exempel att man preparerar fram genitalierna för säkra artbestämningar. Även bland dagfjärilar finns exempel där insamlade exemplar har bidragit till att särskilja närstående arter. Ängsvitvinge Leptidea reali urskildes som egen art från skogsvitvinge L. sinapis bland annat genom att man studerade skillnader i genitaliernas utseende (Lorkovic 1993). Ett annat exempel är rödfläckig blåvinge Aricia agestis där genetiska Söderström, B. 2009. Fjärilarna förlorar på dispyten mellan skådare och samlare Fauna och Flora 104(3): 37 43. årg. 104:3, 2009 37

Tabell 1. Entomologens budord En entomolog har intresse och engagemang för naturen som helhet och strävar alltid efter att öka kunskapen om de biologiska sammanhangen. En entomolog är noga med att dokumentera viktiga fakta under sitt fältarbete och att etikettera sitt material så väl, att dess vetenskapliga värde icke nedsätts. En entomolog bemödar sig om att företräda entomologin på ett seriöst och respektingivande sätt. En entomolog bedriver insamling av insekter i syfte att öka kunskapen om insekterna och samlar med gott omdöme. En entomolog är positiv till samarbete, särskilt med likasinnade och med naturvårdande myndigheter. En entomolog samlar inte fler exemplar av varje art än vad som kan anses vetenskapligt motiverat. En entomolog delar med sig av sina kunskaper, i synnerhet till yngre och mindre erfarna kollegor, samt när så behövs för att föra naturvårdsarbetet framåt. En entomolog bedriver bytesverksamhet med preparerade insekter endast i den utsträckning som är motiverat för att få tillgång till ett användbart referensmaterial. En entomolog intresserar sig för insektsfaunan, arternas ekologi och etologi, samt engagerar sig för hotade arters och miljöers fortsatta existens. En entomolog vårdar och bevarar sin samling för framtiden och ordnar så att den med tiden blir överlämnad till ett museum med naturhistorisk kompetens. studier krävdes för att bekräfta att arten var skild från midsommarblåvinge tidigare kallad förväxlad blåvinge Aricia artaxerxes (t.ex. Jelnes 2009). Tidsserier av insamlade exemplar utgör en viktig databas för att kunna svara på frågor om orsaken till att fjärilar varierar i utseende inom arten. Ett klassiskt exempel är stor björkmätare Biston betularia, där andelen mörka individer (formen carbonaria) i Storbritannien ökade som en följd av den industriella revolutionen. Mörka individer var troligen bättre kamouflerade i en miljö nedsmutsad av kolutsläpp, och de undgick därför predation från fåglar i högre grad. Idag ser vi att andelen ljusa individer (formen typica) åter har ökat i populationen till följd av strängare krav på utsläppsrening (Saccheri m.fl. 2008). Även framöver kommer samlingar att vara betydelsefulla för att besvara frågor som vilken effekt klimatförändringen och miljögifterna har på antal och utbredning av olika arter, eller för att med hjälp av genetiska studier utreda släktskapsförhållanden och variation inom och mellan olika populationer. De flesta entomologer samlar knappast insekter med målet att besvara sådana frågor, men noggrant etiketterade exemplar som så småningom kommer museer till del bidrar till såväl taxonomisk som tillämpad forskning. Insamling av hotade dagfjärilar strider mot entomologens budord Situationen för allt fler dagfjärilar i Sverige är dyster. Av de omkring 110 dagfjärilsarter som årligen fortplantar sig i landet är var fjärde rödlistad. Orsaken till denna kris är att livsmiljöerna där fjärilar trivs har försvunnit eller förstörts i takt med att landskapet brukas allt intensivare (Nilsson & Franzén 2009). I jämförelse med människans omvälvande omdaning av landskapet utgör inte insamling av dagfjärilar något större hot. De mest hotade arterna kräver särskilda insatser för att vi ska undvika att de dör ut i Sverige. Därför har regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta åtgärdsprogram för hotade arter. Skötsel och återskapande av livsmiljöer är viktiga steg på vägen mot att bromsa de negativa trenderna för drygt 400 hotade djur- och växtarter. I denna mångmiljonsatsning ingår bland annat åtta dagfjärilsarter (Tabell 2). Entomologernas samlade kunskap om hotade arters biologi har skapat förutsättningar för lyckade restaureringar av livsmiljöer för bland annat mnemosynefjäril Parnassius mnemosyne, kronärtsblåvinge Plebejus argyrognomon och asknätfjäril Euphydryas maturna. 38 fauna&flora

Högnordisk pärlemorfjäril Boloria polaris finns i Sverige så vitt man vet bara på en enda bergstopp norr om Torneträsk. Arten är rödlistad som akut hotad i Sverige. Oseriös insamling på denna lokal sker sannolikt årligen. Foto: Tomas Carlberg, fjällen norr om Torneträsk, juli 2009. Det kan betraktas som oetiskt och ansvarslöst att samla sådana arter som andra entomologer satsar sitt engagemang på att inventera, kartlägga och undersöka biologin hos. Citatet är gammalt, men lika aktuellt än idag. För 22 år sedan lyckades styrelsen för Sveriges Entomologiska Förening ena medlemmarna kring att solidariskt ställa upp på ett frivilligt insamlingsstopp för mnemosynefjäril, apollofjäril Parnassius apollo, asknätfjäril och dårgräsfjäril Lopinga achine (Cederberg 1988). Redan då var dessa arter så hårt trängda av biotopförändringar att insamling år efter år från individfattiga populationer ansågs kunna utgöra ett hot. Sedermera beslutade Naturvårdsverket att fridlysa dessa arter till följd av direktiv från EU. Tyvärr finns det flera dagfjärilsarter som inom en snar framtid riskerar att dö ut i Sverige, och där några oseriösa samlare fortsätter att bedriva insamling på ett omdömeslöst sätt. Högnordisk pärlemorfjäril Boloria polaris är rödlistad som akut hotad i Sverige, vilket innebär att arten bedöms löpa en extremt stor risk att dö ut från vårt land inom en mycket snar framtid. Idag finns arten så vitt känt kvar på en enda bergstopp norr om Torneträsk, där den flyger över ett begränsat område där kantljung Cassiope tetragona växer. Oseriös insamling årg. 104:3, 2009 39

Tabell 2. Sammanfattning av åtgärder som genomförs för att bevara dagfjärilar som är akut hotade (CR), starkt hotade (EN) eller sårbara (VU). Utöver nedanstående arter är även nära hotade (NT) fjärilar rödlistade. Arter markerade med fet stil är sådana som inte är fridlysta idag men som enligt mitt förslag bör omfattas av ett frivilligt insamlingsstopp. Art Hotkategori Hotkategori Fridlyst Åtgärds- Nationell rödlistan 2005 rödlistan 2010 1 program skyddsklassn. Backvisslare Pyrgus armoricanus CR VU Kattunvisslare Pyrgus alveus VU VU Mnemosynefjäril Parnassius mnemosyne EN VU ja ja ja Apollofjäril Parnassius apollo NT/EN 2 ja Grönfläckig vitfjäril Pontia daplidice VU VU Gullvivefjäril Hamearis lucina VU VU Violett guldvinge Lycaena helle VU EN ja ja Fetörtsblåvinge Scolitantides orion EN EN ja Svartfläckig blåvinge Maculinea arion VU VU ja ja Alkonblåvinge Maculinea alcon VU EN Kronärtsblåvinge Plebejus argyrognomon CR EN ja 3 ja ja Turkos blåvinge Aricia nicias VU VU Väpplingblåvinge Polyommatus dorylas VU Hedpärlemorfjäril Argynnis niobe VU Högnordisk pärlemorfjäril Boloria polaris EN CR Dvärgpärlemorfjäril Boloria improba VU VU Asknätfjäril Euphydryas maturna EN EN ja ja Veronikanätfjäril Melitaea britomartis CR CR ja 4 ja ja Väddnätfjäril Euphydryas aurinia VU VU ja Ängsnätfjäril Melitaea cinxia NT/EN 2 Dårgräsfjäril Lopinga achine VU VU ja ja Brun gräsfjäril Coenonympha hero VU ja Tundragräsfjäril Oeneis bore VU 1 Enligt förslag. Officiellt antagning av rödlistan sker i november 2009. 2 Nära hotad (NT) på Gotland och/eller Öland samt starkt hotad (EN) på fastlandet. 3 Lokalt i Östergötlands län. 4 Lokalt i Kalmar län. på denna lokal sker med all säkerhet årligen. Vid de tre besök jag har gjort på toppen under de senaste fem åren har jag varje gång mött samlare med siktet inställt på att utöka sin samling. I Torne lappmark finns även två andra arktiska dagfjärilsarter med dystra framtidsutsikter som fortfarande samlas: dvärgpärlemorfjäril Boloria improba och tundragräsfjäril Oeneis bore, som båda löper stor risk att dö ut i ett medellångt perspektiv. De främsta orsakerna till att arterna minskar i en allt snabbare takt är troligen klimatförändringens redan tydliga påverkan på fjällvegetationen och ett förändrat renbete. Insamling är med all sannolikhet inte ett hot mot någon av dessa arter. Men insamling på kända lokaler för hotade arter ger å andra sidan ingen ny information som bidrar till ökad kunskap för att bevara dem, och insamlingen strider därmed mot entomologens tio budord (Tabell 1). Behöver vi samla in hotade arter för att öka kunskapen om dem? Är det verkligen vetenskapligt motiverat att samla arter som riskerar att försvinna från vårt land? Är det ett bevis på engagemang för hotade arter att montera dem i en låda? Med undantag av några få nationellt skyddsklassade arter (Tabell 2) är exakta lokalangivelser 40 fauna&flora

Förklaring av några begrepp i tabell 2. debatt Rödlistning En rödlistad art har inte per automatik ett skydd enligt vår lagstiftning bara för att den är rödlistad. Oberoende av rödlistade arters eventuellt uttalade juridiska skyddsstatus utgör förekomsten av sådana arter (särskilt i klasserna akut hotad CR, hotad EN, sårbar VU) i en viss miljö ett starkt indicium på att den berörda naturmiljön oftast är mycket värdefull. Verksamheter eller åtgärder som medför skada på sådana arters livsmiljö kopplar alltså till de allmänna bestämmelserna i miljöbalken. Dessutom ska de nationella miljökvalitetsmålen vara vägledande. Ansvariga myndigheter svarar för att denna bedömning görs i samband med tillståndsprövning och fysisk planering då eventuella skador på naturvärdena vägs mot de fördelar som verksamheten innebär. Hotkategorin och graden av känslighet mot störningar påverkar ofta hur tungt förekomsten av rödlistade arter väger vid bedömningen. Fridlysning Om det finns risk för att en växt eller djurart riskerar att utrotas eller utsättas för plundring kan arten fridlysas. Fridlysning innebär att det är förbjudet att plocka, fånga, döda, eller på annat sätt samla in eller skada vissa växter och djur. Fridlysning av enskilda arter hindrar inte att jord eller skogsbruk bedrivs, även om största möjliga hänsyn alltid ska tas till känsliga arter vid markanvändning. Både arter som är starkt hotade, och därför mycket känsliga för insamling, och arter som inte är så sällsynta men populära att plocka eller fånga, kan vara i behov av skydd genom fridlysning. I vissa fall fridlyses en art för att Sverige har förbundit sig att göra det i internationella överenskommelser eller i EU direktiv. En art kan vara fridlyst i hela landet, ett län eller i delar av ett län. Åtgärdsprogram Fem procent av våra djur, växter och svampar är så starkt hotade att de löper risk att dö ut. Deras livsmiljöer har påverkats av miljöförstörelse och av att jordbruket, skogsbruket och fisket har rationaliserats. Vidare har igenväxning och förbuskning av jordbruksmarker försämrat chanserna för många arter som behöver öppna, hävdade landskap. Åtgärdsprogrammen innebär en nysatsning på skötsel och återskapande av naturmiljöer. Därför har regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att kraftsamla genom åtgärdsprogrammen. År 2007 avsatte Naturvårdsverket 87 miljoner kronor för länsstyrelsernas arbete med programmen och för särskilda insatser. Antalet program ska öka kraftigt till år 2010. Totalt omfattar satsningen drygt 200 program och cirka 400 arter. Till 2015 är målet att andelen hotade arter i Sverige ska ha minskat med 30 procent. Nationell skyddsklassning I Artportalen är fynduppgifterna fritt tillgängliga för alla. Var och en kan göra de utdrag han eller hon vill ur databasen. För att förhindra att detta leder till att känsliga arter påverkas negativt av insamling eller störning har ArtDatabanken i samråd med expertkommittéerna genomfört en nationell skyddsklassning av arter. Grundtanken är att så mycket som möjligt ska visas helt fritt, eftersom det finns många fördelar med denna öppenhet. Endast de mest känsliga arterna undantas från publicering av exakta lokaluppgifter. Enskilda rapportörer kan också välja att dölja sina observationer, som då endast blir tillgängliga för naturvårdande myndigheter. för alla hotade arter via Artportalen fritt tillgängliga för oseriösa samlare, varav en inte försumbar andel är utlänningar. Oseriös insamling av individfattiga lokala popula tioner kan vara den sista droppen som orsakar ett lokalt utdöende, och minsta misstanke om att insamling kan utgöra ett hot borde vara skäl nog att avstå. Av Sveriges alla entomologer är det få som fortfarande samlar in hotade dagfjärilsarter, men icke seriösa samlare riskerar att förstöra allmänhetens bild av entomologen som den kunnige och engagerade natur vårdaren. Risken är överhängande att all form av insamling får en negativ klang hos allmänheten. Det vore olyckligt eftersom det är tack vare entomologernas enträgna insamlingsarbete som vi idag har en rätt klar uppfattning om vad som krävs för att bromsa de negativa populationstrenderna. Insamling kan förhindra att nya populationer etableras En allmänt spridd uppfattning bland entomologer är att om man samlar hanar som redan har hunnit para sig påverkas inte populationens storlek. Insam årg. 104:3, 2009 41

ling av honor medför inte heller några problem för populationen. Några färre ägg läggs, men om honan har hunnit flyga några dagar har hon oftast hunnit lägga de flesta äggen. I de flesta fall stämmer säkert detta, men det är inte otänkbart att upprepad insamling av djur från en och samma lokala population kan begränsa hotade arters möjlighet att sprida sig till nya områden. Insamling kan också utgöra ett hinder för en återetablering av arter som i Sverige befinner sig på randen av sina utbredningsområden. Alltför hårt insamlingstryck på migrerande tryfjärilar Limenitis camilla i Skåne, grönfläckiga vitfjärilar Pontia daplidice på Gotland och ljusgula höfjärilar Colias hyale på Öland kan minska dessa arters möjligheter att åter får stabila, reproducerande populationer i landet. Hos många dagfjärilsarter är det troligen höga tätheter av fjärilar i den lokala populationen som utlöser spridning till nya områden (Shapiro 1970). Om honorna stannar kvar riskerar larverna att dö av födobrist. Det är inte orimligt att anta att många fjärilshonor först lägger ägg där de själva kläcktes för att senare, på vinst och förlust, flyga vidare för att sprida de återstående äggen i ett nytt område. Då kan insamling av en enda avflugen hona innebära ett hinder för att en ny population ska kunna etableras. Påspädning genom nya migranter från Europa sker regelbundet under varma somrar, vilket gör att små populationer så småningom kan bli långsiktigt livskraftiga. Förslag till frivilligt insamlingsstopp Dagfjärilarnas utsatta situation i Sverige har rönt stor uppmärksamhet i riksmedier under de senaste åren. Men idag är det nog helt okänt hos gemene man att det fortfarande är tillåtet att samla in dagfjärilar som riskerar att försvinna från vårt land. De flesta entomologer är starkt tveksamma till fridlysning som ett instrument för att skydda hotade dagfjärilar. Med rätta hävdar Sveriges Entomologiska Förening att åtgärdsprogram och biotopskydd är långt viktigare metoder för att motverka utarmningen av vår fauna. Fridlysning av hotade fjärilsarter kan också leda till att vi vaggas in i en falsk säkerhet att arterna är tryggade, medan de i själva verket dör ut i tysthet. I Tyskland har naturvänner som protesterade mot en kommande debatt exploatering bötfällts för att de har brutit mot fridlysningslagarna när de samlade in fjärilar för att visa områdets höga naturvärden. Allmänheten berörs knappast alls av fridlysningsbestämmelser rörande insekter eftersom man inte ägnar sig åt insektsplockning på samma sätt som man plockar blommor. Därför menar entomologerna att risken finns att fridlysning gör att allmänheten får en negativ bild av entomologin. I förlängningen kan det leda till ännu större problem att rekrytera nya krafter till en idag tynande skara. Men är det egentligen inte tvärtom? Blir det inte än svårare att rekrytera nya insektsvänner om vissa samlare fortsätter att samla in hotade arter? Men om entomologerna tillämpade försiktighetsprincipen och själva föreslog ett frivilligt insamlingsstopp av några av våra mest hotade dagfjärilsarter skulle den positiva bilden av entomologer i stället förstärkas. Entomologerna skulle också få lättare att rekrytera nya medlemmar, vilka snart nog skulle förstå nödvändigheten av insamling av insektsgrupper som är mindre kända än dagfjärilar. Till skillnad från fridlysning kan ett frivilligt insamlingsstopp efterlevas genom att samlare håller koll på andra samlare. Utöver de tre nämnda fjällarterna högnordisk pärlemorfjäril, dvärgpärlemorfjäril och tundragräsfjäril är mitt förslag att även tre arter i södra Sverige fetörtsblåvinge Scolitantides orion, alkonblåvinge Maculinea alcon och gullvivefjäril Hamearis lucina skulle omfattas av ett frivilligt insamlingsstopp på kända lokaler. Upptäckaren av en tidigare okänd lokal för en hotad art bör dock få ta ett beläggexemplar om det bedöms nödvändigt. Alla de tre sydsvenska arterna förekommer i tämligen individfattiga populationer på några få kända lokaler, och de är därmed särskilt utsatta för förändringar i sin livsmiljö. Skådare trampar fel ibland För några av våra mest hotade arter utgör skådare ett större hot än samlare. Sedan några år tillbaka finns i praktiken ett frivilligt insamlingsstopp för två av våra mest hotade arter: veronikanätfjäril Melitaea britomartis och kronärtsblåvinge Plebejus argyrognomon (Söderström 2007). Entomologerna har därmed tydligt visat 42 fauna&flora

ansvar när de inte äventyrar de sista spillrorna som finns kvar i landet av dessa båda arter. Några okun niga fjärilsskådare har däremot orsakat skada när de har trampat ner värdväxter i sin jakt på det perfekta fotografiet till sina digitala samlingar. De har alltså trampat runt i fjärilarnas äggkammare utan att veta bättre. Sådana misstag kan förhindras framöver om dialogen och samarbetet mellan entomologer och fjärilsskådare förbättras. Det ligger ju i alla intresse att bevara arterna och deras livsmiljöer. Jag är helt övertygad om att entomologin behöver en bred skara anhängare utöver de sanna entusiasterna. Många nya lokaler för hotade dagfjärilsarter har bara under de senaste åren upptäckts av allt kunnigare fjärilsskådare. Utan den kunskapen hade risken varit stor att biotoperna hade förstörts genom förändrad markanvändning eller skötsel. Och jag tror att intresset för många insektsgrupper bara kommer att öka framöver. Det vore dumt om inte Sveriges Entomologiska Förening tog tillfället i akt att försöka rekrytera dessa nyfrälsta till sina egna led. Det kan tyckas förmätet av mig att skriva en sådan här debattartikel, men eftersom jag sedan lång tid har ett ben i varje läger får jag från såväl samlare som skådare ofta höra berättelser om misstag som har skett i fält. Det är dags att ta upp detta till debatt, annars riskerar den av många upplevda klyftan mellan grupperna att vidgas. Mina förslag till riktlinjer är just förslag. Det viktiga är att debatten förs, snarare än slutresultatet. Min förhoppning är att såväl gamla som nya fjärilsälskare oavsett vilken metod de använder försöker närma sig varandra med respekt och ett försök till förståelse för varandras världar. Det tjänar fjärilarna på. Jag ser fram emot era åsikter! n Bo Söderström Docent i ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet E-post: bo.soderstrom@ekol.slu.se Debattören Bo Söderström har båda fötterna på jorden men ett ben i varje läger. Foto: Tomas Carlberg, juli 2009. Litteratur Cederberg, B. 1988. Vädjan till Sveriges entomologer om frivilligt insamlingsstopp på några hotade dagfjärilsarter. Entomologisk Tidskrift 9: Gärdenfors, U. 1995. Insektsskådning en fluga att ta på allvar! Entomologisk Tidskrift 116: 137 150. Jelnes, J.E. 2009. A comparative electrophoretic study on Danish species of Aricia (Lepidoptera, Rhopalocera). Hereditas 79: 61 66. Lorkovic, Z. 1993. Leptidea reali Reissinger 1989 (= lorkovicii Real, 1988), a new European species (Lepidoptera, Pieridae). Natura Croatia 2: 1 26. Nilsson, S.G. & Franzén, M. 2009. Alarmerande minskning av dagfjärilar. Fauna & Flora 104: 2 11. Shapiro, A.M. 1970. The role of sexual behaviour in densityrelated dispersal of Pierid butterflies. American Naturalist 104: 367 372. Saccheri, I.J., Rousset, F., Watts, P.C., Brakefield, P.M. & Cook, L.M. 2008. Selection and gene flow on a diminishing cline of melanic peppered moths. Proceedings of the National Academy of Sciences, USA 105: 1612 1617. Söderström, B. 2007. Veronikanätfjäril och kronärtsblåvinge unika fjärilar på väg att försvinna. Fauna & Flora 102: 30 33. årg. 104:3, 2009 43